Scott, K. C, Levy, J. K, Gorman, S. P och Newell,S. M. (2002) Body Condition of Feral Cats and the Effect of Neutering. Journal of Applied Animal welfare Science Vol 5, No 3. 203-213 [online] http://dx.doi.org/10.1207/S15327604JAWS0503_04
E-sport och datorspel generellt är fantastiskt på så vis att alla kan spela mot varandra på lika villkor. Längd och vikt som kan påverka i andra sporter hjälper inte när det kommer till datorspel. Summan av kardemumman: imponera med skills istället!
Du som modell borde veta vad det innebär att vara en förebild.
Vet du hur svårt det är att finna bra kvinnliga förebilder inom spelvärlden idag? Det är ganska svårt, för även om tjejer tagit ett stort kliv framåt och börjat ta för sig av vad spelvärlden har att erbjuda så stöter vi ofta på svårigheter.
Framförallt på grund av sexism. Framförallt på grund av att kvinnor objektifieras. Denna video är ett slående exempel på precis vad vi inte behöver! Därför hoppas jag på att ni gör mer research inför kommande klipp och agerar på ett sådant sätt så att ni inte längre när de rådande normerna. Visa genuint intresse för spelet och spelarna om det är ert mål. Med er nuvarande metod tycks det som om ni utnyttjar det faktum att ni tror att ni har en publik bestående av heterosexuella unga män.
Vad hoppas jag skall hända i slutändan? Att de som varit inblandade i det här klippet och dess upplägg skall läsa på mer om hur gamingkulturen ser ut idag och vad deras val har för konsekvenser. Att de uppriktigt ska förstå att detta förstärker de starkt satta fördomar som finnas. Och slutligen att de helt skall stänga ner tävlingen eller åtminstone ordna med en turnering där vinnarna får rollerna. Då järnspikar, då får ni riktiga gamers!
EDIT: Klippet togs bort men går att se här.
Den tidigaste sparfil jag har på den här datorn är från 2011-04-06, men jag började tidigare än så med den. Med andra ord har det tagit lite drygt två år för mig att bli klar med den samtidigt som jag har studerat här i Skara.
”"Wow, snygg utklädnad!” utbrast jag imponerat. Welshponnyn var utklädd i gammaldags sadel med packning och med ett körhuvudlag. Matilda var iklädd en fantastisk gul prinsessklänning på pricken lik Belles i Skönheten och Odjuret och Maria var utklädd till Odjuret, och stod med det sydda huvudet under armen. Hon märkte att jag stirrade imponerat på det för hon ursäktade sig lite och konstaterade att det var lite väl varmt för att ha på sig det när de bara väntade.
”Och sikten är inte fantastisk måste jag säga. Jag tror jag hoppar utan det. Har du träffat vår pall förresten?”"
”"Yihaa!” skrek Sara och satte hälarna i det lastgamla russet vars urinstinkter måste ha vaknat. Som skjuten ur en kanon stormade han över startlinjen och tog hindren i farten med riktiga ponnysvängar där emellan. När de löpte i mål stod vi allesammans med gapande munnar likt fågelholkar och visste inte riktigt vad vi skulle säga.
”Det trodde ni inte va?” blinkade Sara åt oss där vi stod vid staketet."
Jag kan inte låta bli att skriva om alla knasiga russ och allt vad de hittar på. Så var det jämt i stallet där jag hängde, att när det väl kom till hopptävlingar, då var det skogsbaggarna som regerade! Små, snabba och smidiga slingrade de sig runt banan som ingen annan. De med privathästar, som generellt var med hetlevrade hade oftast också en chans. Ryttarna kunde mer och höll ofta bättre ridvägar helt enkelt. Det är en vanesak och något man lär sig allteftersom. Två kapitel kvar. Eller, ett kapitel och en kort epilog.
Jag vet att du letade efter den här sången, så jag letade fram ett av sångpapprena från vår middag och tänkte att jag skulle ta och dela den med omvärlden. Den här sången hjälptes jag och Fäsk åt att skriva under vårt andra år på programmet, för vi tyckte att den andra sången var för lång och svår. Melodin var som till bumbibjörnarnas intro, och ni kan ju tänka er hur det låter när alla tjejer ska försöka sig på refrängen. Ajaj. Jag tror att den mottogs väl, och Linnea har lagt till den till ett sånghäfte för vårens evenemang, jag gissar på balen. Här kommer den nu!
- Börja tidigt på morgonen. Det känns bättre att ha gjort något rejält redan innan lunch.
- Pauser smakar inte lika gott om man fortfarande är stressad. Se därför till att ha klarat ett mål innan du tar paus.
- Appropå mål. För mig är det lättast om jag antingen bestämmer en gräns, exempelvis läs dessa sidor eller renskriv så här mycket, alternativt plugga en timma. Sen är det paus. Ta då en paus! På riktigt.
- Ha inte FB lr andra chattprogram uppe om det distraherar dig.
- Belöna dig själv efter ett delmål. Nu exempelvis ska jag få spela Skyrim och prata med Todes.
- Om du har flow, fortsätt arbeta trots att det är paustid.
"På McDonalds fick jag en glad blå ballong som tröst. Efter det gick jag och ballongen in i en sista butik och därefter gav vi upp. Faktiskt. Ballonger löser många problem men banne mig inte dessa.
”Hur gick det?” undrade allesammans inklusive Robyn som redan var tillbaka.
”Jag fuskade, jag kom tillbaka för en timma sedan” erkände Robyn. ”Det var så hemskt pinsamt så du kan inte ana.""
Passa på att läsa nu! Det här kapitlet är kort och vi börjar närma oss slutet. Fyra kapitel kvar och sen är boken som jag arbetat med till och från i två år äntligen klar. Min första färdiga bok. Det är inte varje dag det händer, men snart så!
"Mycket riktigt var stallet fullproppat av tjejer, killar och föräldrar när klockan slagit fem och den första ridlektionen strax skulle börja. Dublin och Hufflepuff som tillfälligt stod i två av våra boxar tog uppmärksamheten med ro och snusade kärvänligt på de händer som sträcktes fram mot boxdörrarnas galler. Så snart eleverna fick syn på mig började de genast tjata om att få vara först med att rida nytillskotten.
”Åh jag kan väl få rida Hufflepuff nästa lektion, snälla?”
”Vera fick rida Djinn först förra gången, det borde vara min tur nu!”
”Jag har alltid velat rida en skäck...”"
Sådär, det var dagens roliga tror jag. Nu blir det till att laga lunch och därefter förbereda sig på fyra timmar av föreläsning om anestesi av exotiska djur.
"”Blenda åker ju i början på nästa vecka” började Robyn.
”Ååh nej” suckade Jessica som uppriktigt tyckte om vår två fjordingar mer än någon jag kände.
”Jag vet, det är tråkigt” konstaterade Robyn och tittade medlidsamt på Jessica varefter även hon tog upp en pensel och fick resten av oss att också fortsätta arbeta vidare med målandet. ”I alla fall så innebär ju detta att vi blir två ponnyer fattigare, och det i sin tur betyder...”
”Nya ponnyer!” skrek hela tjejskaran öronbedövande i kör."
I detta kapitelär det inte bara en utan två goda nyheter som presenteras. Mer spännande läsning blir det att se fram emot när det är dags att hitta nya ponnyer till Stall Blåklinten. Det är verkligen slutspurten nu med bara sju kapitel kvar. Kapitel 1 har en novelltävling som håller på året ut med temat: Fångad av lust. Erotik som fängelse. Erotik som befrielse. När vår längtan efter närhet möter dagens oskrivna regelverk och blottställer oss.
Jag är lite sugen på att vara med i tävlingen där man har chans att få sin novell publicerad som E-bok. Jag tror inte jag kommer vinna, jag skriver på tok för weird för det, men det kan ju i alla fall sporra en till att vara med! Kravet för min egen del är att Stall Blåklinten är klar först. Mitt mål är att bli klar med den nu i mars. Tjugoen dagar har jag med andra ord på mig att renskriva och lägga ut sju kapitel till. Appropå dagar och sådär i förbifarten, det är åttiotvå dagar kvar till befrielsen.
"Ondine dundrade fram i ökad galopp med spetsade öron. Två galoppsprång kvar tills de var framme vid banans sista hinder, en snäll blåvit oxer.
”Sista hindet och hon är i mål felfritt” viskade Robyn bredvid mig.
”Rid rakt på nu då!” utbrast jag en aningen för högt vilket resulterade i en vass armbåge från Robyns sida. "
Jag har hunnit dela upp alla återstående text i kapitel. Totalt blir det 23 stycken, men det sista är mer som en kort epilog än något annat. Åtta stycken kvar med andra ord.
"”För att ni vann?” avbröt Linda mig.
”Nej, för att vi vägrade ut oss. Väl inne på banan fanns där hinder som det bruna stoet aldrig hade sett maken till. På banan stod tunnor, grindar och lövruskor, saker hon aldrig någonsin blivit ombedd att hoppa över. Så vid varje sådant hinder tvekade hon enormt och stannade på de flesta. Ibland fick jag över henne stillastående, men oftast fick vi ta ny sats...”
”Och på vilket sätt är detta ett bra minnesvärt ögonblick?”"