Vägen till Skara

Klockan var väl kanske halv tolv någonstans när vi äntligen kunde stanna till för att släppa av mig, katten och allt vårt samlade bagage. Hector var lite orolig över att behöva köra i stan, men det visade sig att det var enklare än vi trott, även om jag håller med henne om att alla filbyten var minst sagt förvirrande. Just då var det skönt att vi färdades så sent på kvällen. Inte många bilar var ute på vägarna samtidigt som oss. Lite som förra gången, det var vi och lastbilarna.

Vår sista kväll i Skara blev minst sagt minnesvärd. Efter en sista städrunda i min gamla lägenhet där vi putsade fönstrarna och jag skrek för brinnande livet när två spindlar vid två tillfällen kastade sig ner ifrån fönstren och attackerade mig. De kan även ha ramlat ner därifrån...
I vilket fall som helst så släpar vi upp dammsugare, mopp och alla andra städsaker för våra fyra trappor och ska öppna dörren då Hector inser att hon har glömt nycklarna på pallen inne i lägenheten. Ingen bovärd fanns att få tag i, utan i sådana fall hade vi fått ringa dit securitas för fyrahundra spänn. Vi valde att få sova över hos Matilda och Sandra istället, och det var riktigt bekvämt att sova på deras soffa. Vid åtta ringde vi bovärden och tjugo i nio öppnade han lägenhetsdörren åt oss. Lilla Illidan satt där i dörröppningen och väntade på oss, och när han fick se oss mjauade han så det ekade i trappuppgången och sträckte ut sina små tassar mot oss. Rikligt med gos och mat senare var han nöjd och glad igen.

Nu ska jag fortsätta att packa och städa så vi kommer iväg vid en vettig tid. Jag insåg inte att det skulle bli så mycket att ta med mig, men hitills har jag gett upp försöket om att få plats med mina kläder i resväskan. Jag fick ta en IKEAkasse istället. Glad sommar och så hör jag av mig när jag är i Stockholm för fler sommarrapporteringar om praktiken, dagen på Roslagstull och så småningom mitt sommarjobb.

Rätt som det var påminde någon mig, det var säkert Hector, att man måste ha länken till bilder man tagit ifrån internet om man väljer att ha med sådana i sin presentation. Avföring alltså. I vilket fall, detta innebär att jag nu fått leta reda på alla bilderna och deras respektive länkar, vilket i och för sig inte var alltför svårt då jag skrivit ner dem i ett notepaddokument och lagt det i en mapp tillsammans med bilderna ifrån samma sida. Det ser ruskigt mycket fulare ut med dessa länkar överallt, men jag antar det är ett nödvändigt ont. Jag passar på att visa er lite bilder ifrån hemsidan Freestylehund.se som har en hel förteckning över olika rörelser och bilder till de flesta av dem.

Denna rörelse, då hunden lägger tassarna på nosen kallas för gråta. Frida Benett har tagit detta foto.


När hunden kikar fram över axeln kallas det för Pippi.


Den här tyckte jag var tuffast. Den heter staty. Undrar hur man lär ut detta till sin hund?

Igår fick vi ett minst sagt irriterande sms ifrån SLU. Vår obligatoriska föreläsning om försäkringar som skulle hållas av en representant ifrån Agria hade blivit sjuk, och det fanns ingen ersättare att skicka. Föreläsningen blev inställd. Detta är blott en i den långa raden av inställda, omflyttade eller komprimerade föreläsningar vi har haft i den nuvarande kursen. Allt har berott på saker ingen kan råda över, men jag med flera börjar känna att vi inte har fått lära oss så mycket just nu.

Detta är i alla fall anledningen till att min väckarklocka ringde tjugo över sju i morse. Nu hinner jag nämligen tvätta, läsa på till PBL:en som jag fullständigt glömt bort, samt baka muffins till min sista träff med PBL-gruppen. Nästa termin är det dags att bilda ett nytt gäng att dela glädje och bedrövelser med en gång i veckan.

När jag skulle gå ner till tvättstugan gick jag förbi dörren till vår hyresvärd, och då kom jag på två saker. Först och främst att jag och Hector måste hämta ut hyresavierna för sommaren, och sen att vi idag på förmiddagen hinner gå förbi Centrumbostäder. Där ska vi lämna in nycklar och tvättkort, och jag får meddela honom att jag får posta resterande del av mina nycklar då jag glömt dem hemma i Stockholm. Jag vet precis var de är dock. I bröstfickan på min svarta jacka.

Nu blir det gröt till frukost

Att få åka till Kinnekullebygden och rida nordsvenskar ute i skogen var det jag sett fram mest emot nu under de fyra dagarna som är kvar i Skara. Jag låter bilderna tala för sig själva, om ni blir sugna kan ni komma till deras hemsida här.

Åh vad glad jag blev när morbror Anders sade ja till att gå på handledarkurs med mig och övningsköra med mig under sommaren! Detta möjliggör ju en helt annan möjlighet av mängdträning än en körskola kan erbjuda. Det ska bli så spännande alltsammans.

Nu stundar mer studerande av körskoleboken och framförallt blankettutskrivande och kontaktande av körskola. Både jag och morbror måste skicka in blanketter, jag måste dessutom gå på synundersökning och dessutom boka in handledarkurs via körskola. Och så behövs en övningskörningsskylt så klart. Yay!

"I'm an egg, I'm an egg, I'm an egg!" sjöng jag och gjorde min egenuppfunnna sittande äggdans medan jag spelade Igniter, en hero i BLC som nu i påsktid kan kallas för Eggniter och se ut som ett grannt målat påskägg.

Har nu även fått spela en jätterolig match settlers och ser fram emot mer konstiga bräd- och datorspel. Detta är varför lan äger! Vi svängde förbi Ica Maxi tidigare idag, tack Yoghurt, och köpte hallonpaj och godis som jag har proppat ner i ett stort påskägg som jag tänkte ge till mormor imorgon. Så, om mormor läser detta, kan du låtsas vara överraskad då? Och om mamma läser detta, avslöja ingenting!

Hihihi, nu, alldeles sockerrusig på en chokladkanin ska jag störa Fluffigt lite när han spelar Portal 2.

Fluffigt gick i förväg, och sedan knatade jag, mamma och Illidan bort till Fredrika Bremerskolan. Det lustiga i detta är ju att jag aldrig någonsin tidigare lyckats få katten att gå dit jag vill, således gjorde jag heller inga försök till det. Ändå gick han bort hit. Frågan är då om han spårade Fluffigt? Skulle min misse kunna tjänstgöra som spårkatt?

Nej, jag skojjar bara, men han gick faktiskt bort till skolan, uppför rampen och ställde sig vid entren. Lustig kisse. Nu sitter jag här och har lite tråkigt. Fluffigt spelar kortspel och jag har redan spelat mitt nya spel i nån timma. Jag behöver lite luftombyte.

Ojoj, här var det lite dött. Första dagen på påsklanet för oss i Hazardstaff, klockna är drygt tio på kvällen och vi är sju pers i lokalen. Ja okej, en hel drös med folk är och äter middag, men ändå!
Jag hoppas på lite spelande innan det är dags att sova för natten. i värsta fall får det bli lite The Dragon Knight Saga för mig själv. Jag upptäckte till min förtvivlan tidigare idag att när spelet autosavear så betyder det inte att det är därifrån man respawnar om man dör... Det är där man manuellt sparade sist. Tack för det spelet. Alltså är det lite som när jag en gång i tiden modellerade i Maya, man återgår till strategin De Tre S:en. Spara, Spara, Spara.

Jag vet inte om jag sovit illa eller om det är träningsvärk, men jag tänker satsa på det senare! Tack Hectore för att din ponny har gett mig träningsvärk! Det behövde min kropp tusen gånger om.

Nu blir svalorna glada. Underbart vårcitat ifrån fäsken Hector vars pålle Riekužs jag fick rida idag. Han var helt fantastisk, så himla snäll, och Hector var helt fantastisk som gav precis rätt tips till mig. Tänk er en häst som man kan sitta på helt långa tyglar med, barbacka, och sedan ta vira in händerna i en lång svart mjuk hårman. Därtill att kunna gå över en bilväg, med lastbilar och bussar, gå förbi grävskopor, halvtäckta båtar, tennisbana och skällande hundar utan minsta reaktion från vare sig mig eller hästen. Hectors visdomsord var: lita på honom.

Så tänk, jag galopperade barbacka! Och det absolut bästa av allt var att jag fick säga hepp hepp samtidigt som jag gav galoppskänkel. Mys! Och han luktade precis så som hästar ska.

Hector och islänningen som jag tror heter Yrpa. Yrpa galopperade betydligt snabbare än vad vi gjorde.


Jag och Riekužs. Hans breda rygg var perfekt. Man satt som i en stol.

Hectors häst! Han ville inte ens gå ut i hagen utan skulle stå och gosa med mamma Fäsk.


Till dig Fäsk. Den obligatoriska hästmulen!

Jag hade precis lyckats lägga kuddarna tillrätta och sov riktigt gott när jag hör världens smäll. Lite som om någon har släppt hela nationalencyklopedin i bokform i golvet. Och sen börjar skriken. "Jag blir galen!". Jo jag tackar jag. Detta kommer ifrån Fluffigts kära grannar som han tidigare har ringt polisen för när han hörde att någon av dem smällde till den andra. Jag känner lite att jag själv bara vill ringa på, se till att de löser den bakomliggande konflikten och sedan kan leva lyckligt eller separera så att jag kan få sova lugnt och skönt resterande dagar när jag befinner mig här.

Vilken tur att katten är döv och inte är en hund! Jag slår vad om att han hade börjat skälla järnet. Min myskisse ligger istället i min famn och försöker sova, och jag sitter egentligen och väntar på att Hector ska vakna. Har lite dåligt batteri i telefonen, den är avstängd nu men jag tänkte starta den under resan dit och hem när den kanske kan behövas. Typiskt va? Att glömma laddaren, det händer ju bara inte!

Idag gick jag en sväng förbi Djurkliniken Roslagstull och fick skriva på anställningsavtal samt fick en riktigt god nyhet - jag ska få jobba en vecka mer än vad jag tidigare trott. Riktigt roligt. Dessutom fick jag hälsa på en massa glada människor som arbetade där. Tisdagar var tydligen deras operationsdag och extra stressig, så jag är glad att Constantin lyckades hinna med mig.

Ska skicka iväg ett mail med de sista uppgifterna de behöver, adress här i Stockholm, bankkontonummer och kontaktperson vid eventuell skada, samt, och här är det mer roligt, en dag när jag får gå bredvid bara för att det är roligt och lärorikt. Jag hoppas på att hinna med det innan jag börjar praktiken på Dogplanet, så jag ska kolla runt lite i schemat.

Jag har packat ner docka och laddaren till kameran, usb-kablar till mobilen och så en vanlig, men jag har glömt min mobilladdare! Åtminstone kan jag inte hitta den och jag har inget minne av att ha packat ner den. Åh så frustrerande. Det blir till att låna mammas gamla Nokialaddare, om den nu passar, när jag träffar henne på torsdag men onsdagen blir nog utan batterier är jag rädd. Så frustrerande i den värld vi lever i idag. Är det någon som har en brevduva att låna ut undrar jag?

För örvrigt är det minst sagt intressant att städa hemma hos Fluffigt. För nån halvtimma sedan försökte jag hitta ett påslakan och bestämde mig för att börja leta i skåpen från höger till vänster. Skåp ett: smutstvättspåse och grendosa. Skåp två: stekpannor (?!). Skåp tre: kläder i vild oordning och ett mintgrönt påslakan. Det jag vill säga är inte att Fluffigts ordning i egentlig mening är sämre än min ordning i hemmet, det jag vill säga är att min förmodligen är betydligt lättare att hitta i!

Nu har jag slagit två signaler, en till vår hyresvärd och en till Dog Planet. Hector, vi får våra hyresavier utkörda, det är fixat och vi behöver inte oroa oss. Och jag behöver inte oroa mig heller, för Dog Planet har koll på att jag ska vara där och nu vet jag när jag ska vara där. Underbart. Halv nio den fjärde maj börjar jag min praktik där och jag tror det kommer bli fantastiskt roligt. Det absolut bästa är att jag kommer få ordentliga promenader varje dag i drygt tre veckor.

Jag ska även iväg till Roslagstull idag och skriva på anställningsavtal, det blir roligt, och ta en promenad i det gröna med katten. Kanske känner han för att gå lite mer idag.

Hector och jag var hos naprapaten idag och det var väldigt mycket genomgång och test av muskelfunktion och lite knäcningar och massage. Intressant var det i alla fall, att se hur de arbetade. Mina muskler på vänster sida av nacken var spända och spändes även om jag var avslappnad, så det kan man ju se som ett dåligt tecken. Hon masserade lite på nacken och knäckte den på två ställen. Därefter hade jag betydligt större rörlighet. Riktigt härligt.

Det känns riktigt skumt att få nacken knäckt. Ryggen har man ju fått tillrättad några gånger, och då låter det med ett mysigt lite mullrande ljud och så känner man sig mer rörlig igen, men det här! Det låter som jag föreställer mig att en startpistol låter, och de ekar ju i halva huvudet. Precis när nacken knäcks känns det lite som om att nacken vrids av på en. Jag lever fortfarande vill jag påpeka, men lite läskigt är det.

Efter ett roligt hazardmöte gick jag och Fluffigt förbi Jysk för att inhandla sådana där saker som man behöver till ett hem men inte alltid tänker så mycket på. Typ duschdraperi, täcke, lakan och givetvis de små plastringarna man ska ha till duschdraperiet. Helt otroligt. Fluffigt har bott i den här lägenheten jag vet inte hur länge och han har inte skaffat ett duschdraperi förrän nu. Det är härmed uppsatt - av mig - och jag har invigt det.

Som täcke i påslakanet har han använt ett sovsäckstäcke. En fantastisk lösning, men nu börjar det bli lite väl varmt här i lägenheten för att man ska vilja sova under det. Känns lite som om jag antog en huslig roll vare sig jag ville det eller ej. Hoppas på att hinna städa undan lite mer innan det är dags för något som ska vara en lunch innan jag ska åka iväg för att möta Hector vid Odenplan.

Katten och jag var ute på en promenad idag också. Han var inte alls lika intresserad av att gå framåt utan föredrog att sitta stilla och lukta eller bara titta sig omkring. Han är lite lustig. Kanske är det charmen med katter, att de inte är såsom man förväntar sig att de ska vara? Jag har i och för sig funderat på att ta med hans vanliga godisar och träna honom att gå fot eller dylikt, men just nu verkar problemet vara selen. Den senaste tiden har jag tyckt att han har vant sig vid den och inte bryr sig alls, men de två senaste gångerna vi var ute var han märkbart irriterad av den så snart den glider ner åt sidan. Det enda jag har kommit på som lösning hitills är att göra någon form av hemmagjord tröja som sitter åt mer stadigt och på så sätt blir ett statiskt störningsmoment som han kan vänja sig vid, hellre än en sele som kommer glida omkring och hamna ivägen för hans skuldra. Åtminstonde tror jag att det är det som stör honom, men helt säker kan jag inte vara. Förslag någon?

Solen lyste över Gärdet och jag fick till och med ta av mig munkjackan för att det blev så varmt! Precis så var det igår när jag tog med Illidan på en promenad. Först hittade vi en liten upptrampad stig som ledde fram till en hundrastgård, och den tog han sig över ganska snabbt. Därefter kom vi ut på ett lite öppnar område där han försökte smyga på en fågel utan resultat givetvis, samt klättra i ett nedfallet träd. Han var väldigt duktig tills han kom lite väl högt upp, ja kanske en och en halv meter ungefär, för då tittade han på mig och fick hoppa ner i famnen igen. Han kanske behöver lite mer övning innan han blir självsäker. Oavsett så har han dessutom klöst på två träd under gårdagen och därmed utövat normalt kattbeteende! jag blir så stolt när han lyckas med det, för han beter sig ju i normala fall inte alls som en katt ska. Missförstå mig rätt är det jag menar.
Efter trädklättringen knatade vi ner till gångstigen och där gick Illidan finare än de flesta hundar skulle jag vilja påstå, och hälsade dessutom på två av de där andra fyrbenta vännerna som är av en annan art. Det var så roligt att se hur hundarna inte reagerade på honom, antagligen för att han varken sprang, skyggade eller väste. En chihuahua tyckte att han var lite läskig, men å andra sidan var den ungefär en fjärdedel av Illidans storlek. Jag har aldrig sett en så liten chihuahua.
På vägen hem, sedan vi gått i säkert en halvtimma, så fick jag bära honom. Det blåste mot oss, och jag märkte att han inte gärna gick mot blåsten, utan då föredrog att gå åt motsatt håll. Annars gick han själv på alla fyra tassarna hela tiden. Hur coolt är inte det?

Nu har jag nog helt och hållet kommit över den här känslan av prestationsångest och det pinsamma i att jag som brukar ha bra resultat på mina prov inte klarade av det praktiska provet. Jag pratade lite med Linnea igår när vi satt och bandagerade, och hon hade haft ungefär samma känsla som jag. Linnea är en av de bästa i klassen skulle jag säga. Hon har varit hästskötare och lindat jag vet inte hur många bandage, och ändå var det just det momentet hon kommer få göra om. Hon nämnde något som jag tror kan vara bidragande till den prestationspress som många av oss känner. Vi är alla tjejer som har haft bra betyg, eller bra på högskoleprovet. De flesta av oss har varit bland de bästa i våra tidigare klasser/utbildningar och nu sätt vi allesammans i en och samma klass. Det går oftast inte att vara bäst på allt längre.

Och appropå absolut ingenting så tror jag min katt har förstått att det är idag som jag ska åka hem. Vad han inte tycks förstå är att han ska få åka hem tillsammans med mig. Nästan konstant ska han ligga bredvid mig, så nära det bara går eller också på mig. Lite som nu. Han ligger över mina underarmar. Gissa hur bekvämt det är att skriva det här inlägget? Min mänskliga tolkning av hans beteende är att han försöker ha lite koll på mig, så jag inte bara försvinner utan förvarning. Jag undrar vad han känner och upplever egentligen? Och även om han kunde förklara, skulle jag förstå?

Har lagt fyra hästbandage på förmiddagen, men tyckte inte något av dem blev direkt perfekt. Det jag däremot lärde mig var att göra en bra hållfast knut, och det är ju inte dåligt det i alla fall.

Jag får hoppas på att det räcker för provet imorgon och att jag i annat fall får bra konstruktiv kritik för hur jag ska göra det godkänt.

Idag fick jag Klara och Kajsa äntligen åka iväg på besök till en djurklinik. Camilla lånade ut sin bil och Hector körde, så det var riktigt lyxigt. Väl på plats var det bara att byta om till de döläckra gröna kläderna och gå in på operationsavdelningen där vi fick se sådana ingrepp som jag tror är vanliga. Kastration av en hon- och en hankatt och så tandstensborttagning på en katt och en hund.
Personalen var verkligen trevlig och berättade gladeligen om vad de gjorde och varför samt hur saker fungerade. Det var riktigt roligt då det var något som jag och Hector saknat lite när vi var på ATG.

Klassen hade beställt jackor och fleecetröjor, även om jag inte beställt någon, och de kom idag. Tyvärr var det fel färg på trycket på en del och felaktiga storlekar på en del andra. Tycker jag är tråkigt för de som beställt. Så svårt ska det ju inte vara att dubbelkolla en order om man som tryckeri är osäker. Nåväl. Det positiva i detta fall är att många får sina jackor för ett betydligt bättre pris. En av dessa är jag som passade på att få ta en av de jackor som blev över som var i fel storlek. En extra positiv överraskning med andra ord, och den blir perfekt att ha när jag ska praktisera på hunddagiset.

Det trettonde kapitlet är uppe på Kapitel 1!
Jag kunde inte hålla mig. Dels så har jag tråkigt och sen så har jag skrivit sådana orerhörda mängder idag och igår. Har ni inte läst min bok eller om det var ett tag sedan, passa på att läs hela. Om inte så går det bra att klicka på "Läs bok" på Kapitel 1 och sedan bläddra fram till rätt kapitel.

Jag blir riktigt glad om ni skaffar konton på Kapitel 1 bara för att betygsätta den eller skriva en kommentar. Vill ni inte det så finns ju alltid kommentarsfunktionen här på bloggen.

Nu är det nästan så att jag har skrivkramp i både fingrar och huvud alltså. Blir nog bättre kvalité på skrivandet om jag åter boken vila tills åtminstonde imorgon. Jo, så gör jag.

Jag tror min inspiration blåste bort lite granna. Var det en vårvind som svepte iväg med den eller bara det faktum att jag inte kunde skriva precis när jag hade som mest inspiration? Jag vet inte riktigt, men jag känner för att tänka lite ikring det och skriva om det hela samtidigt. Det brukar hjälpa min tankegång lite. Lite granna kan jag känna att jag tror det blir roligt att skriva kapitlet jag håller på med just nu. Huvudpersonerna håller på med förberedelser inför familjehelgen, och då får jag chansen att skriva lite mera om humoristiska saker som händer. Ja, om ni inte förstått det redan så har jag en monolog här om mina tankar kring min bok Stall Blåklinten som jag kämpar med.

Jag såg slutet på den idag, som om jag skulle kunna skriva klart den idag redan, om jag bara lade manken till. Det skulle vara så otroligt härligt. Samtidigt vet jag på något vis att det inte är något speciellt som ändras. Det är knappt någon som kommer lägga märke till den. Kanske tjejerna i stallet, kanske någon hästintresserad jag har som vän på facebook. Det är inte det att den inte är rolig att läsa, för det är den, men det är en så liten publik. På något vis känns det lite vemodigt att jag kommer få så lite cred för ett så bra arbete. Min rädsla är egentligen att det verkligen kommer märkas när jag skrivit klart mitt stora projekt, en fantasybok som verkligen har en bra story, spännande karaktärer som utvecklas och action så det räcker till alla.

Är det underligt att man får nästan prestationsångest? Är det kanske just det som hämmar en lite grann? Eller behovet av att ens verk ska bli sett? Vi får se helt enkelt. Jag ska försöka skriva mer på hästboken. Sist jag kollade har jag haft över 450 visningar på den på Kapitel 1. Det borde vara värt någonting, men då ska man  vara medveten om att det dels är så att den inte räknar unika träffar och dels att det kan vara sådana som jag bett kolla på den. Ja inte alla 450 träffarna förstås, men en hel del av dem.

Idag är en typisk dag när jag blir glad för små saker. När jag var ute i den tidiga förmiddagen för att ta en promenad bort till Kaplan och släpa med mig min dammsugare hitbort så passade jag på att kolla tvättiderna. Till min stora lycka fanns det en redan idag och de första maskinerna är nu påslagna och snurrande där nere i tvättstugan.

Badrummet är städat. Planeringen till Fluffigts cast är gjord. Novellen blir skriven på och just nu är det riktigt roligt. Fönster är öppna och det är så härligt att höra bilarna utanför och se solen lysa in mot balkongen. För er i min grupp som undrar, vår beteendestudie är upplagd på fronter. Det är en bra dag helt enkelt och senare idag ska jag ta mig ner till ICA i det fina vädret och handla lite ingredienser till matlådor. Det är nämligen hög tid att starta försommarens stora projekt som går ut på att tömma frysen innan vi åker hem.

Härligt. Det är vår gott folk. Och jag trivs just nu väldigt mycket här i Skara.

Agility för hundar tror jag de flesta känner till att det finns. Mer förvånad blev jag när jag hittade agility för katter (!).

Klockan sju imorse väckte katten mig genom att skyndsamt hoppa ner ifrån sängen och sätta sig på en fri golvplätt för att kräkas upp en hårboll. Blå himmel lös upp hela rummet och summan av kardemumman är att jag blev väckt och inte har kunnat somna om. Jag misstänker start att jag kommer bli oerhört trött väldigt tidigt ikväll. Nu är ju dock frågan vad jag ska hitta på idag. En liten lista har jag i huvudet hitills.

• Skriva på Stall Blåklinten (jadå, jag jobbar fortfarande på den då och då)
• Skriva ihop sammanfattningen av etologistudien och lägga upp på fronter
• Hämta saker ifrån källarförrådet
• Laga mat till matlådor
• Städa badrummet
• Städa lite i lägenheten
• Dammsuga
• Försöka rita klart på en bild till Moa
• Planera arbetet med att starta Fluffigts cast

Vad gäller min bok så är det absolut inte mycket kvar nu. Den är uppe i strax över 40 A4-sidor datorskrivet och jag beräknar väl det nu till att ytterligare tio sidor kanske skall skrivas. Minst. Beror på hur långrandig jag är. Sen ska ju i och för sig allt läsas igenom, stavfel hittas och delar snyggast till eller skrivas om helt. Det blir förmodligen inte något som når butikerna, men en anledning till att jag valde att skriva den här boken, och att verkligen skriva klart den var för att se om jag klarar av att skriva klart någonting. Om det går så ska jag försöka bestämma mig för att satsa på mitt stora mästerverk, boken jag arbetat i huvudet och på datorn i flera år på. Boken som antagligen kommer ta flera år till att göra klar. Men innan dess får ni faktiskt hålla till godo med hästboken! Jajemensan! Länk till den finns längre ner på bloggen under kategorin länkar.

Jag är lite besviken på Illidan, för han har inte alls funnit mig intressant, trots att jag luktar ko! Jag, Hector, Martina och Cecilia hittade tre kalvar att studera. Även om de inte gjorde så fantastiskt mycket spännande eller för den delen varierande (vila, idissla, stå, klia/slicka sig) så var det betydligt mer action än för vissa grupper. Ganska så omgående döpte vi kalvarna sedan en av dem fått smeknamnet Loppan då den kliade sig mest av alla kalvarna. En nästan helbrun med vit fläck i pannan fick heta Stjärna och den sista var som tagen ur en Bregottreklam. Perfekt svartvitfläckig med alldeles rosa och fin mule. Hector gav den namnet Hulk. Inte så Bregottigt kan man tycka.

Det var riktigt mysigt att sitta där vi satt. Då gången var spånfylld, till skillnad ifrån inne hos korna, satt vi ganska bekvämt med ryggen mot lösdriftsbåsen och sekreteraren på en fodertunna. Korna som gick i lösdriften kom titt som tätt fram till oss och försökte slicka oss på fingrarna eller i ansiktet, och själv hoppade jag till när jag helt plötsligt kände hur en enorm fnysning blåste iväg med mitt hår!

Däremot är jag nu mer kritisk emot uppstallningen av kor. Kalvarna, tre eller fyra stycken, var i varsin box på runt nio kvadrat kanske och den var täckt av halm. Det känns väl nästan okej, förutom när de började springa omkring och man såg hur de inte hade utrymmet att busa ordentligt. Värre var det med lösdriften, som i sig kanske är bättre än de uppställda kor vi såg i den gamla delen men som visserligen stod på halm. I lösdriften går korna på gummimattor. Minimalt med spån var utspritt där liggbåssektionen var. I övrigt tyckte jag det såg smutsigt ut. Kornas klövar var nästan alla täckt av avföring och en del hade det upp på delar av benen också. Värt att notera är väl ändå att korna, med mina ytterst begränsade kunskaper sett, inte såg ut att må dåligt. De hade lugn blick, var nyfikna gentemot oss besökare och låg sen i godan ro och idisslade. Kanske är det så att de inte direkt far illa så som de lever nu, men det säger ju inte heller att de inte skulle kunna må bättre.

Det är en vacker morgon, jag har nästan fått sova flera timmar och det är fredag. Underbara förutsättningar för fortsättningen på morgonen då Cecilia kommer och hämtar oss om en dryga 40 minuter varpå vi ska ta oss till Uddetorp för att titta på kor till vårt smakprov på hur en beteendestudie går till. Minimikravet är tre pass på vardera 45 minuter, och då ska vi titta på varsitt fokaldjur, alltså, vi tittar på ett specifikt djur. Detta ska vi göra varannan minut om jag inte missminner mig. Kort sagt, man har en timer, när det gått två minuter skriver man ner vilket beteende kon utför, väntar två minuter, skriver ner vad den utför just då. Jag tror att mitt block kommer vara fullt av ord som "idisslar, ligger, sover, står". Detta är givetvis bara en gissning, vi får se om jag blir överbevisad.

Igår fick vi hemtentaresultaten meddelade, och det glömde jag fullständigt bort att skriva om. Jag erhöll högsta möjliga betyg på uppgiften, en fyra, och det innebär att så snart jag har klarat av det praktiska provet godkänt så får jag en femma på doviskursen som helhet.
Först nästa fredag är det dags för omprov, och ytterligare en god nyhet är att det fanns plats i en bil till mig och Hector nästan hela vägen upp till Stockholm.  Ja och Illidan också såklart. Sedan blir det en härlig vecka lite drygt med Fluffigt och lite senare Hazardlan.

Den här bilden gjordes för en teckningstävlingen på spelet League of Legends hemsida. Man skulle välja en av deras hjältar och rita dem som en ponny. Tyvärr kom jag aldrig bland finalisterna, men det var roligt ändå. Själva skissen till den gjorde jag på runt en kvart precis innan jag skulle gå och lägga mig. Jag fick en sådan där akut känsla av inspiration och kastade mig över ett rutat block (!) och började rita. Det är så roligt så jag måste få lägga upp skissen också. Ibland blir jag själv förvånad över hur något så suddigt och otydligt kan bli så fullständigt förändrat.

Detta är alltså skissen som blev förvandlat till detta:

 

Visst är den riktigt tuff?

Oj vad mycket roligt som hände idag!
Vi har fått våra pärmar nu som ska få följa med oss i alla våra praktikbesök, från nu innan sommaren då jag ska vara på ett hunddagis till de tillfällen då vi ska till smådjursklinik respektive hästklinik. Roligt! Där fanns en del information om uppgiften vi ska skriva efter den första praktikperiodens slut. Då får vi chans att reflektera över djurhållningen, inhägnader, hur man miljöberikar och annat roligt.

Den mycket goda nyheten är att de ringde upp mig ifrån Roslagstull och JAG FICK JOBBET! I fem veckor ska jag få sommarjobba och Constantine ska återkomma med mer detaljer när de har hela schemat klart. Det låter superroligt alltsammans och jag ser verkligen fram emot det. Det blir de sista fem veckorna på sommaren och då får jag en chans att vila upp mig lite efter skolan och sedan vara supertaggad till min jobbperiod.

Det enda som är ledsamt är att Hector ännu inte fått jobb på en klinik. Jag önskar jag kunde ordna något, men det är sådan konkurrens! Kanske står vi oss bättre när vi går andra året och dessutom söker tidigare. När vi sedan efter ytterligare ett år har legitimation, då är ju saken klar, då kommer det att finnas jobb.

Suck. Det visade sig att jag inte alls klarade hästbandageringen som jag trott. Till min fördel kan ju tilläggas att bandaget var jämnt, snyggt och tillräckligt hårt. De tyckte dock att det inte var tillräckligt mycket bomull längst ner, medan jag när jag kände efter tyckte att det var så att lindan låg kant i kant med bomullen. Jag får helt enkelt hålla mig till en centimeters marginal eller något. Det andra de klagade på var hur min knut var knyten. Tydligen skulle jag använt mig av en råbandsknop? Jag vet inte vad det är eller hur jag ska knyta den, men det som stör mig mest av allt är att jag har knutit samma knut på provet som på alla övningar och då har jag minsann fått höra att mitt bandage fungerar prima. Suck. Jag är glad att jag nu får lära mig rätt, men jag önskar verkligen att jag hade fått lära mig rätt från början.

Ska försöka sätta mig ner med tvärgruppsarbetet nu. Jag har hittat två bra böcker som jag tror kan bli bra. Ska skriva runt en halv sida, det borde inte bli direkt svårt heller. Kanske passa på att göra lite till PBL:en i samma veva när man väl har ångan uppe.

Just ja. Jag hade en strålande idé om att installera programmet för att på distans komma åt diverse veterinärmedicinska artiklar som SLUs bibliotek har tillgång till. Superbra idé, tills jag insåg att det inte fanns en installationsfil för windows 7! Någon som har löst detta ännu?

Precis så känns det, som att lusten att skrika en massa svordomar är rätt sak att göra just nu. Resultaten kom upp och jag blev underkänd på både blodprov och urinprov. Inte fan vet jag varför, men så är det. Mest är jag arg för att jag inte vet något bättre sätt att göra det hela på. Jag känner inte att jag lärt mig något bättre sätt att göra momenten på, för det har vi inte gått igenom. Fine, folk som har jobbat på klinik eller pratat med folk som har jobbat på klinik har det lättare, för de kan bara göra det hela baserat på hur de brukar utföra det.

Blä. Som om detta inte vore nog innebär det också att jag måste vara kvar i Skara i ytterligare två jävla skitdagar. Är så trött på Skara och skolan så det liknar ingen sort. Usch. Varför hade vi ingen tentagenomgång som man alltid brukar ha? Varför inte ha folk att fråga under fler timmar på ktc, och som då faktiskt vet upplägget och svaren. Åååh det känns så onödigt alltsammans.

Nu tänker jag ägna resten av kvällen åt att göra roliga saker och att vänta på att Fluffigt ska komma hit.

Om du går i DSS10 och ska göra det praktiska provet, fortsätt inte att läsa här, för då vet du i förväg vad som komma skall. Just nu sitter jag i alla fall och väntar på att Hector ska komma hem. Hon sitter antagligen och väntar på att få göra sin andra uppgift just nu, eventuellt är hon redan inne på den.

Den första uppgiften som jag råkade ut för var instrumenten. Jag tror jag satte alla rätt. Därefter var det mera otydligt om jag blev godkänd eller inte. Det känns som om det beror helt och hållet på hur de bedömmer utförandet. Nästa uppgift var nämligen att ta fram för ett blodprov. Dels blev jag osäker på om jag skulle ta fram sakerna och lägga på ett annat bord som stod uppställt, om bomullstussen skulle vara spritad eller om man kunde göra som jag gjorde, ta fram bomull och spritflaskan. Kompresser och en tejprulle tog jag fram, jag gjorde inte ett plåster av det hela. Och sen slutligen så blev jag tokförvirrad eftersom det inte fanns en grön kanyl att montera på vacuutainern utan bara en gul samt en blå som är en fejkkanyl.

De två sista rummen då... Dels urinprov, och jag är tokosäker på om jag verkligen såg rätt i min avläsning av urinstickan. Det fanns en annan dyrare modell som jag tyckte var mer lättavläslig. Till sist var det bandaget på häst kvar, det såg snyggt ut men det är mycket möjligt att det blev för löst i alla fall. Suck. Insåg nu att jag inte klippte till ändarna på bandaget för att det kändes som om examinatorerna tyckte jag var klar redan innan jag var helt färdig. Usch. Nej, mycket hade kunnat gå smidigare måste jag säga.