Vägen till Skara

Idag blir en typisk sådan där duktigdag när jag har massor att göra och planerar att göra det. Först ska jag packa upp den senast medtagna flyttkartongen ifrån gamla lägenheten, sedan blir det till att diska. Min förhoppning är då att den alldeles brända bottensörjan på kastrullen skall vara upplöst.

Sen då? Handla tror jag, och göra lunch.
Duscha. Fortsätta bestämma mig för vad föreläsningen om kommunikation jag ska hålla på Hazardlan ska handla om. Gymma. Därefter känner jag ett gigantiskt behov av att få göra saker utan krav.

Jag tänkte få passa på att berätta om de blodiga övningarna vi hade igår på KTC. Vi tränade nämligen på att sätta permanentkanyl och att ta blodprov, och eftersom man inte gärna börjar med att göra detta på riktiga djur så får man träna på lösarmar, eller om man ville träna på att bara sticka utan att få ut något som liknade blod, på den inlånade övningshunden. Övningshunden ifråga ser så maläten ut som det bara är möjligt. Han är stor som en labrador och man kan tydligen intubera honom, fast det verkar svårt för käkarna går inte att öppna, hans ena framben är alldeles stelt medan det andra är minst sagt överrörligt. Ganska så omgående föreslog jag att vi skulle döpa om den till Rigmor, och nu kan ju somliga medicinsk intresserade få lista ut varför. Jag kan skriva RigMor så kanske det går lättare att komma på.

I alla fall, jag har satt permanentkanyler och nog har det kommit blod ur armen på vår lilla Doris. Alla armarna är nämligen döpta: Adam, Berit, Ceasar, Doris och så Ewald eller om det möjligen var Edwald. Armdöpningen måste ha varit väldigt jämställd, varannat namn är ett tjejnamn och killnamn. Stackars Doris hade dock blödningar på andra märkliga ställen, och dessutom misstänker vi att det är dags för Doris att gå till rehab för hjälp för sprutmissbruk, hela armen var ju sönderstucken! Slutligen frågade några av våra klasskompisar om hon möjligtvis led av anemi, för då hade allt blod läckt ut från henne. Vilken tur att det stod flaskor med blod bredvid så det bara var att ge Doris en rejäl transfusion! Ja just ja, med blod menar jag låtsasblod. Det är en lättflytande röd vätska bara.

På eftermiddagen satte vi olika slags kanyler, däribland butterflykanyler som är en favorit jag har, för att försöka ta blodprov. Vissa gånger gick det bättre än andra ska tilläggas, men ibland är jag osäker på om det berodde på min oskicklighet eller tillfällig blodbrist hos Doris.

Så... Mamma, får jag öva på dig nästa gång vi ses? Om inte blodprov, så vad sägs om en intramuskulär injektion med natriumklorid?

En gång för länge sedan tittade jag för första gången, som jag kan minnas i alla fall, igenom min mammas gamla teckningar. Jag tyckte dom var helt fantastiska! Ja, inte lika fantastisk som målningen på den stegrande kentauren som hänger hemma hos mormor och som då var bra mycket högre än jag var, men helt klart fantastiska. Bland mina absoluta favoriter fanns en häst tecknad i blyerts. Jag tyckte den såg så lustig ut med benen åt alla möjliga håll, lite cartoonig i stilen och alldeles underbar. Bäst som jag satt här i Skara, många år senare kom jag att tänka på den där bilden igen. Jag kan knappt se den tydligt framför mig längre, men jag minns åtminstone känslan av hur jag tycker att den ser ut. Med block, penna, knådgummi och stomf har jag försökt göra en egen verision av min mammas gamla teckning.

Jag hoppas du tycker om den mamma, för den är till dig!

Tänk vad glad jag var när scheman för kioskarna och de som ska sitta i security var ute och klart, informationsmailet var utsänt och alla var i rätt grupp, i rätt mailinglista och med rätt rättigheter på hemsidan. Underbart.

Idag börjar små och stora problem dyka upp, ännu är det inte kaos, utan möjligtvis en medelstor röra. Titeln på inlägget kan anses vara något överdriven med andra ord. Ett par människor har påpekat för mig att deras nick är felstavade eller att de har bytt det. En person kan inte vara med på lanet och en annan kommer inte kunna vara där tillräckligt lång tid. Slutligen har jag fått in två nya i staff som jag kommer kunna sätta på pass och det är kanon, men det kräver också sitt lilla finlir, för en av dessa vill sitta på pass med en annan som redan är schemalagd, och det är inte alltid det bara går att byta runt hur som helst.

Slutligen har jag påbörjat min kommunikationsföreläsning som är baserad på de två föreläsningar vi fick tidigare under terminen samt de böcker jag läser om kommunikation för tillfället. En stor anledning till detta är att vi har haft problem inom föreningen, och nu börjar det blir dags att helt enkelt lära våra staffare hur man kan bli bättre på att kommunicera och därmed bli bättre på service och minska risken för konflikt. Som jag tänkte säga på min föreläsning, vi staffar för att det är roligt, men det skadar ju inte om vi blir bra på det under tiden.

Idag lades beställningen och jag är jättenervös men samtidigt glad. Nu när jag tänker efter inser jag ju att nervositeten troligen inte kommer sig av pengarna jag lägger på en laptop utan snarare på den kommande intervjun. Jag vill så väldigt gärna göra bra ifrån mig, och det borde gå, för han lät så fruktansvärt trevlig och glad i telefon.

I vilket fall, den här datorn är snäppet bättre en den Fluffigt skaffade för ett tag sen. Den har en 15,6" skärm och ska klara av alla de spel jag vill spela. Det är en gaminglaptop med andra ord. Jag hoppas den håller måttet, men det lär jag inte få veta förrän onsdag nästa vecka när jag äntligen kommer få krama om den. Och hitta på ett namn. Jag gillar att hitta på namn på saker. Nu märks det att jag bara vimsar omkring igen, men jag är så himla nervös! Toknervös verkligen! Alla tips på vad jag ska tänka på, frågor att träna in osv är mer än välkomna att delge mig dem!

Först ringde det hos Hector.
Sen ringde det hos mig.

Djurkliniken Roslagstull har kallat oss båda på intervju! Jag ska upp redan vecka nio, så innan jag ska iväg till Hazardlanet ska jag iväg på den första arbetsintervjun. Jag är så nervös! Alla redan har jag börjat träna på vad jag ska svara på intervjufrågor som brukar dyka upp och Hector och jag kastade oss över bandagematerial och har bandagerat varandras knän samt ett Nalle Puhgosedjurs tass.

Nu jösses ska jag öva praktiska moment, tills mina fingrar blöder om så är!
Och fortsätta vara duktig och söka jobb. Även om jag är bra så är det många som kommer gå på intervjuer, så är det alltid, och det är bra att ha backup-planer. Jag har faktiskt sökt tre sommarjobb till idag, alla till djurbutiker denna gång, samt letat rätt på två djursjukhus på Gotland jag kan söka till.

Önska mig lycka till nu, det vore jätteroligt med sommarjobb på Roslagstull!

Idag började lektionerna igen och vi kastade oss in i hudsjukdomarnas värld. Powerpointpresentationen började med att ta upp alla loppor, löss och kvalster som kan drabba djur och några som gärna hoppar över till oss också. Det var inte bara jag som satt och konstant tyckte att det kliade!

Min katt som har lite underliga sår, nu senast ett på vänster bog, väcker fler funderingar hos mig. Jag hade en viss idé om att jag kanske skulle kunna komma på vad det är för fel på honom efter dagens och även morgondagens lektion, men hitills verkar det hopplöst. Har har för skumma symptom helt enkelt.

Videon jag har postat här nedanför har mer än 10 miljoner visningar, och jag förstår det! Det är Nightwish med låten Fishmaster, förlåt, Wishmaster, som skaparen bakom videon har lagt in bilder till låttexten. Bilder som symboliserar vad de flesta av oss, åtminstone efter att ha sett den här videon, tycks höra. Det är så illa att jag numera inte alls hör vad de egentligen försöker sjunga såvida jag inte har texten framför mig. Samma problem hade jag och Hector när vi var på gymmet sist och de började spela låten Livin' on the edge och allt vi hörde var Weird Als verision Livin' in the Fridge...

Just ja, jag kan ju vara snäll och posta den riktiga texten också. Haha, inte för att det kommer att hjälpa er så länge ni tittar på videon!

Master!
Apprentice!
Heartborne, 7th Seeker
Warrior!
Disciple!
In me the Wishmaster

Elbereth
Lórien

A dreamy-eyed child staring into night
On a journey to storyteller`s mind
Whispers a wish speaks with the stars the words are silent in him
Distant sigh from a lonely heart
"I`ll be with you soon, my Shalafi"
Grey Havens my destiny

Master!...

Silvara
Starbreeze

Sla-Mori the one known only by Him
To august realms, the sorcery within
If you hear the call of arcane lore,
Your world shall rest on Earth no more
A maiden elf calling with her cunning song
"Meet me at the Inn of Last Home"
Heartborne will find the way!

Master!...

Wishmaster
Crusade for Your will
A child,  dreamfinder
The Apprentice becoming...

Master!...

Himlen utanför är alldeles klarblå, solen skiner ner på marken och smälter sakta men säkert bort snön. Inget av detta visste jag om än, för jag låg och sov. Under mitt varma hjärtprydda täcke, och på mina två kuddar låg jag och var i drömmarnas land.

*KRASCH!!*

Neeej, katten har haft ner något, tänker jag och funderar en stund på att somna om. Jag börjar undra vilken blomkruka det är han haft ner. Det kanske är den i glas, tänk om det är den i glas och han får splitter i sina små rosa trampdynor?

Ungefär här tar jag på mig lite kläder och går ut ur sovrummet. I hallen möts jag av en jamande och glad kisse som visar in mig i köket där han har haft ner en mugg och tagit sönder den i minst hundra delar. Det var flisor över precis hela köket och en i hans matskål. Det var bara att hämta dammsugaren och få rent i köket - innan frukost - och därefter erkänna mig besegrad och faktiskt ta och göra mig frukost.

Det var min morgon, hur vaknade ni?

WIP låter betydligt bättre än det är. I tecknarsammanhang betyder det nämligen oftast work in progress. Jag har suttit här en stund och fortsatt färglägga en gammal bild på Herman som jag gjorde efter att han flugit över till andra sidan. Herman är för de som inte vet det en fågel, som dog för några år sedan. Efter att han dog döpte jag om honom till Herman-Ra, då Ra är en gammal fornegyptisk solgud, och jag tänkte mig en bild av Herman i sin röda fjäderskrud som en slags fenix, som reser sig ur askan igen.

Eftersom det var ett tag sedan jag publicerade en bild här tänkte jag få visa er att jag åtminstone jobbar på det, och att jag kommer någon vart med det. Här har ni alltså, tre WIP-bilder på Herman-Ra, som en fenix.

 

Haha, först vill jag bara meddela att Hector blev plötsligt attackerad av ett paket med något slags innehåll av flytande karaktär. Hon skulle tydligen klippa av toppen på den när den sprutade gegga på henne! Hihi, vi har väldigt roligt när en av oss sticker in huvudet till den andras vistelseort och meddelar konstiga saker som händer. Alldeles nyss dansade jag in i vardagsrummet i sidled och berättade att jag sökt tre sommarjobb till innan jag dansade ut igen. Just ja, sommarjobbsökande skulle inlägget handla om!

Jag har gjort ett enormt dokument i OpenOffice Calc där jag skriver in möjliga platser att söka arbete på, deras hemsideadress, mail, telefonnummer, när jag skickat min ansökan och eventuellt svar. Hitills har jag nu skickat ut till sju stycken kliniker och har även samlat på mig lite djurbutiker som jag tänker söka sommarjobb på. Tre har svarat varav två hade tillsatt sina tjänster och en av dem önskade mig lycka till i mitt fortsatta letande. Den tredje svarade att de inte tog emot sommarjobbare men att hon skulle spara mitt CV ifall de ändrade på det till sommaren.

Kort sagt är det en liten pärs det här, men det kändes betydligt bättre idag än igår. Mest är jag rädd för att inte få något sommarjobb överhuvudtaget. I alla fall, om någon känner till något bra ställe där jag kan söka sommarjobb som har med djur att göra - hör av er! Tills vidare fortsätter jag att leta.

Jag och Hector var så vansinnigt duktiga idag som började skicka ut ansökningar om sommarjobb till djurkliniker i Stockholmsområdet. Jag har mailat fyra stycken och ringt en som jag skall återkomma till på tisdag. Visserligen trodde hon att det var väldigt fullt, men hon menade att de hade fullt på praktikanter, och jag räknar inte det som sommarjobb.

Vi som har gått ett år på djursjukskötarlinjen tillhör, såvida vi har alla kurser godkända, gruppen Djurvårdare utökad nivå. Detta innebär att vi har lite fler befogenheter, bland annat får vi ge intramuskulära och subkutana injektioner. I vilket fall, jag tycker att det är hemskt jobbigt att söka jobb överhuvudtaget. Jag känner mig utsatt och tänker att mitt personliga brev och CV ska bli dissat. Hela tiden hittar jag nya fel med det känns det som.

Samtidigt kan man ju inte tänka såhär! Det är ju bättre att försöka än att inte försöka? Det måste det ju vara. Slutpoängen är att nu har jag försökt. Och imorgon ska jag försöka lite till. Och antagligen dagen efter det också. Sen ska jag bara våga kolla mailen och se om där finns något svar.

Idag hade vi rundvisning på hästsjukhuset, och det var betydligt roligare än på djursjukhuset. Vi fick se en häst som låg sövd och skulle opereras i ena bakbenet, och senare en häst som togs in till uppvakningsboxen. Uppvakningsboxarna är vadderade boxar utan fönster eller utstickande delar. En övervakningskamera finns monterad så att personal kan se att allt går rätt till och att hästen tar sig upp som den ska. Att se dem ta in hästen var riktigt spännande, även om det förmodligen är vardagsmat för de som arbetar där. Hästen i fråga ligger på en slags pressening som lyfts upp med vinschar ifrån taket. Vinscharna går i ett spår i taket från operationssalen hela vägen bort till uppvaket.

Vi var även uppe i ett gammalt hovslagarskolsrum och läste journaler, och just journalerna i sig var inte det mest spännande, utan det var i stället alla de gamla beslag, hovar och klövar de hade däruppe. Hovar med olika skador, förvuxna hovar, hovar i tvärsnitt, skelettdelar ifrån förbroskade hovar, fölhovar, det fortsatte i alla oändlighet kändes det som.

Det känns som om tagget kom tillbaka, och jag ser fram emot att få praktisera på en hästklinik. Ja, tills vår handledare inte kunde låta bli att börja berätta om alla historier där folk skadat sig eller nästan dött. Då känns det som om att jobba med mindre djur är det rätta valet igen. Jag tar hellre tio bett i armen av en ettrig terrier än en spark i huvudet av en sur häst.

Vet ni, jag tror att detta kan vara den enda salstentan jag och resten av min klass har i år. Nästa del av kursen tentas av genom en hemtenta, och etologidelen vi har i vår är också en hemtenta. Praktiken har en skriftlig uppgift. De praktiska övningarna visas genom ett praktiskt prov.

Tentan bestod av 19 stycken snällt utformade frågor. Åtminstone tyckte jag det när jag skrev tentan, sen kan jag ju ha blivit lurad till tusen. Själv är jag en sådan typ av människa som tänker alldeles för mycket på tentor, så till den grad att den enklaste fråga kan bli fullkomlig förvirrad. I alla fall, jag vågar inte uttala mig om resultatet jag tror jag kommer få, dels har det inte stämt tidigare och sen så känns det som ett dåligt omen att säga det högt eller skriva ner det. Jag kan däremot berätta om salen vi satt i, och anledningen till den kyliga rubriken.

Aulan. Stor, luftig och med Hernqvist tittandes ner på en ifrån väggen bakom är den perfekt lämpad för en salstenta då en stor klass på 42 elever skall få plats. Nackdelen tycks vara att den nu i vintertid var fullkomligt iskall. Jag fick gå och hämta min munkjacka som jag slängt av mig, och ändå frös jag. Fingrarna blev så kalla att jag knappt kunde skriva, så till slut satte jag mig på dem för att få tillbaka känseln någorlunda. Efter drygt tre timmar var jag klar, och då var mina händer fullständigt förfrysna, med istappar och allt. Det var så oerhört skönt att få röra på sig och försöka få igång blodcirkulationen igen.

Efter tentan var det sedvanligt tentafika med biskvi, mums, och nu sitter jag här hemma och väntar på ork att gå hem till förra lägenheten och hämta mina stålhätteskor som jag behöver till hästronden imorgon.

Tänk, jag trodde jag skulle känna stress och smärre panik idag, men icke.
När jag vaknade imorse innan larmet så var jag utvilad, och när jag började tänka på de svåra sakerna jag skulle lära mig, som vissa siffror man måste kunna utantill till vätsketerapin så bara dök de upp stadigt i minnet. Det jag och Fluffigt gick igenom igår tror jag nästan sitter som det ska. Jag kan nog få fram all fakta i huvudet bara jag tar det lugnt och metodiskt går igenom minnesanteckningarna.

Det är så lustigt, för jag har verkligen inte hunnit plugga så mycket som jag har velat, och det har inte berott på lathet utan helt enkelt på oväntade situationer som behövt lösas precis just då. I alla fall, min tanke är att det kanske är bristen på stress som denna gång har gjort en hälsosam inverkan på min inlärningsförmåga.
I övrigt gör jag inget speciellt, tycker jag i alla fall.

* renskriver de anteckningar jag inte är klar med
* i renskrivningen så använder jag tre färger, blå, svart och röd där jag skriver separata stycken eller ämnesområden om man så vill i en specifik färg.
* Viktiga saker, eller saker som återkommer, t.ex ändelser som "peni" "fili" får en egen färg av mina överstrykningspennor i grönt, gult, rosa och blått.
* när jag inte förstår det som står i anteckningarna har jag google till hands. Jag hittar relevanta artiklar och förtydligar mina anteckningar i renskrivningsfasen.
* läser igenom anteckningarna
* hittar någon (Fluffigt, mamma) som kan förhöra mig
* när jag inte minns något så hänger jag upp det på ramsor.

Det var det hela, och appropå det så ska jag fortsätta plugga nu.

Ja vad är det nu för lustig rubrik jag har hittat på? Det är Fluffigt som hjälper mig komma på minnesregler till den kommande tentan. Jag ska lära mgi en hel del sjukdomar, och då många av dem är överrepresenterade inom vissa raser kan det vara en fördel att komma ihåg dem.

För att minnas aortastenosens överrepresenterade raser kom han på följande ramsa:
"Råttan åkte till New Foundland med guld i en box"
dvs rottweiler, new foundland, golden retriver samt boxer.

Till PDA (Persisterande ductus arteriosus) kom faktiskt jag på följande:
"Harry springer efter fjärilar på en motorbåt"
Harry var en sheltie han kände, springer spaniel, papillion samt för att komma ihåg kännetecknet för PDA, ett sk machinery murmur, dvs, det blåsljud man hör som låter likt en motor.

Jag har lärt mig massor idag, jag hoppas jag hinner lära mig dubbelt så mycket imorgon.

För många därute som bryr sig om den kommersiella kärleken så är detta den ultimata dagen, Alla Hjärtans Dag. Jag tror att jag har vuxit upp, för det bryr jag mig inte det minsta om längre, även om jag minns det roliga med att anordna rosförsäljning till eleverna när jag gick i högstadiet. Ja nu i efterhand inser jag ju det meningslösa. Alla vänner gav en gul ros som betydde vänskap till varandra, och vissa par gav de röda till varandra och så några randoms som gav rosa som betydde flirt till vad jag antar var någon de ändå visste var intresserade.

Inlägget idag ska ialla fall handla om min fästmans födelsedag, för han och hans tvillingsyster fyller nämligen 27 år idag, såvida jag inte är väldigt förvirrad igen. Inte för att det är omöjligt, så sent som för några dagar sedan frågade jag Fluffigt vad vi skulle göra när han fyllde 25 för att sedan börja fnittra hysteriskt. Det är jag som nästa år skall möta fasan i att fylla 25 och inte vara klar med min utbildning, ha arbete, barn, hus, hund, bil och en bra stadig pension. Någon mer än jag som känner stressen?

I alla fall, Fluffigts födelsedag skall vi fira genom att... han jobbar till fyra. Jag pluggar nu och kommer plugga tills han slutar och mer på kvällen, vi måste förbi biblioteket för att skriva ut min biljett hem till Skara och sen skulle vi tvätta ja. Jag tycker man borde få spara på födelsedagar tills gott om tid finnes. Jag tänker fira Fluffigts födelsedag i sommar, när jag är ledig. Då ska han få massor med glass. Åtminstone den idén är ju riktigt vettig, eftersom Fluffigt verkligen älskar glass. Billig glass, dyr glass, glass i stora lass och glass i varje pris- och smakklass.

Nu var det lunch
Och sen mer plugg

Kära gamla Stockholmsområde. Ännu en gång faller snön ner, och du blir stillasittande på din präktiga rumpa...

All busstrafik är inställd, så planen på att mötas vid Gullmars och ta bussen till Skutan gick, med ett nymodigt uttryck, fetbort. Istället blir det till att hoppas på att tunnelbanan inte är massivt försenad för min del, och sedan hoppa på pendeltåget varefter en skön halvtimmaspromenad i ett vad jag misstänker oplogat Haninge. Lite motion har aldrig skadat.

Det är en smula lustigt, för om jag hade varit kvar i Skara, och nu struntar vi i händelsen att jag skulle ha åkt buss till skövde, så hade inställda bussar inte spelat någon roll. Allt är så nära att man bara kan gå dit. Som allra mest tar det en halvtimma. Och då har man nästan gått så långt som det går att gå i Skara. Ja, till något som är värt att gå till. Det är en lustig liten by jag bor i... Men det är en trivsam liten by.

Jag ser fram emot lite praktiska arbetsuppgifter!
Imorgon ska jag och mamma åka till stallet och äta lunch med lollo samt passa på att försöka hitta puls, hjärtslag och lite andning. Har jag tur kan jag öva på bandagering om jag hittar lite lindor.

Sådärja, då var hematologiföreläsningarna renskrivna, det blev bara åtta A4:an...
I vilket fall är det perfekt avklarat med tanke på att det nu är hög tid för lunch.

Än finns det många ord att lära sig, men de börjar sitta. Symptomen på de olika tillstånden börjar kännas mer och mer logiska ju mer man läser om det. Samtidigt ska jag inte sticka under stol med att mycket av de som står i mina anteckningar kändes svårtförståeligt och en del lite knapphändigt. Jag har suttit med google och wikipedia öppet och helt enkelt slagit upp det som jag inte alls har förstått sambandet med. Det känns som om det är viktigare att faktiskt förstå än att bara rusa igenom anteckningarna, även om det är oerhört frustrerande för en sådan som mig att det tar en sådan evinnerlig tid att renskriva och gå igenom så mycket fakta.

Nu återstår att se om det blir respiration hund och katt, respiration häst, vätsketerapi eller kardiologi som blir nästa punkt att beta av. Något som känns extra roligt just nu? Respiration faktiskt... Där känns det som om mycket kan förbättras bara med upplysning, framförallt på hästsidan, men jag återkommer om det när jag har de anteckningarna i färskt minne. Just nu tror jag min mage får berstämma att fokus skall ligga på lunch.

Äntligen hemma i Stockholm igen, och jag åker inte tillbaka förräns på tisdag.
Tentan är på onsdag och tills dess har jag nästan en vecka på mig att plugga. Frukosten är mer eller mindre uppäten, spotify snart påslagen samt block och pennor framtagna för en förmiddag med näsan djupt nere i föreläsningsanteckningarna står på agendan.

Kardiologi, hematologi, blodprov och blodtransfusion, respiration, vätsketerapi samt lite om allmän omvårdnad är det som skall tentas av. Vi får se vad som blir svårast men jag skulle tippa på kardiologin. Det är väldigt mycket sjukdomar som är snarlika eller ger liknande symptom.

Ursprungligen var det en vän på facebook som länkade denna, och jag tyckte den var så pass fantastisk att jag ville dela med mig av den. Kvinnan på videon heter Stacy Westfall och videon är från 1996.
För mig visar denna video på en kvinna och en häst med fullständigt förtroende för varandra. Ni får avgöra själva. Och ja, om man ska vara petnoga, visst sliter många av dessa rörelser på hästens ben, men det gör å andra sidan hoppning eller dåligt underlag också.

 

Efter detta antar jag att alla som läser min blogg kommer att ha gett upp hoppet om mitt förstånd alldeles. Eller så blir ni inspirerade och är glada att jag och Hector kan ha så roligt!

Bakgrundshistoria: Efter att ha packat upp allting ur flyttkartonger så blev det en himla massa banankartonger över som vi ställde på höjden i hallen i väntan på att vi skulle ta ned dem i källaren. Någon av oss kläckte idén om att bygga ett slott utav dem.

Tänk att varje år gör jag samma misstag.
Jag talar givetvis om melodifestivalen.

Ett nytt år kommer och jag intalar mig själv ånyo att detta år kommer bli året då jag får se något riktigt bra! En intelligent komisk text, en medryckande melodi eller ett fantastiskt nummer. Varje gång blir jag besviken. Nu har jag insett att det beror på den stora skillnaden mellan mitt mera rock och tranceinriktade musiksinne kontra det som Bert och kompani tycker är riktig rejäl svensk schlager. I klartext: mesig pop utan mening.

Däremot var sällskapet för kvällen oerhört roligt, jag älskar att få skratta såhär mycket! Vi såg på Trassel, Disneys rapunzelsaga och åt pizza, varefter det var dags för Melodifestivalen. Allt utom det sista var jätteroligt. Imorgon ser vi fram emot min bakkonst och en spelkväll.

Hector hittade en lista på nätet som hon har fyllt i. Jag tyckte den var så rolig att jag också måste passa på. Hon fick 74/130 saker gjort på den, vi ska se vad min poängsumma blir...


(x) snott den här listan
( ) rökt en cigarett
( ) rökt en cigarr
( ) varit full
(x) hånglat med någon av samma kön
(x) varit kär
(x) blivit dumpad
(x) fått sparken
(x) varit i knytnävsslagsmål
(x) rymt hemifrån
(x) haft känslor för någon som inte känt samma sak
( ) blivit arresterad
(x) hånglat med en främling (ja Fluffigt kan man väl inte säga att jag kände)
(x) ljugit för en kompis (inför julhemligheter är allt tillåtet!)
(x) skolkat
(x) sett någon dö (om djur räknas, och jag räknar dem)
(x) varit kär i en av mina internetkompisar
(x) flygit flygplan (jag antar att man menar suttit som passagerare)
( ) spytt i en bar
( ) sett en del av mig själv brinna
(x) ätit sushi (äckligt!)
( ) åkt snowboard
(x) tagit smärtstillande
(x) älskar eller saknar någon just nu
(x) legat på rygg och sett molnen flyga förbi
(x) gjort en snöängel
( ) haft ett te-party
(x) byggt ett sandslott
(x) hoppat i en vattenpöl
(x) lekt uppklädd
(x) hoppat i en lövhög
( ) åkt släde
(x) fuskat när jag spelat spel
(x) varit ensam
(x) somnat i skolan/på jobbet
( ) använt ett falskt id
(x) tittat på en solnedgång
( ) varit med i en jordbävning
( ) rökt hach
(x) sovit under stjärnorna
(x) blivit kittlad
(x) blivit missförstådd
(x) vunnit en tävling
( ) blivit avstängd från skolan
( ) varit i en bilolycka
(x) haft kramp
(x) känt mig som en utstött
( ) ätit ett helt glasspaket på en natt
( ) hatat mitt utseende
(x) varit vittne till ett brott
(x) ifrågasatt mitt hjärta
( ) varit besatt av post-it lappar
(x) gått barfota i lera och pressat leran mellan tårna
(x) varit vilse (skojja inte, och hästen ville INTE gå tillbaka över bäcken)
(x) varit på andra sidan landet
(x) simmat i havet
(x) känt som om jag håller på att dö
(x) gråtit mig själv till sömns
( ) lekt polis och rånare
(x) sjungit karaoke
(x) betalat för mat med bara mynt
( ) gjort något med mig själv som jag inte borde gjort
(x) busringt (tror en kompis på högstadiet ringde till Via Direkt)
(x) fångat en snöflinga på tungan
(x) dansat i regn
( ) skrivit ett brev till tomten
(x) tittat på solnedgången tillsammans med någon du bryr dig om
(x) blåst bubblor
(x) gjort upp eld på en strand
( ) förstört en fest
(x) åkt rullskridskor
(x) fått en önskan inslagen
( ) haft sex med ett eluttag
( ) hoppat från en bro
(x) ätit hund/katt-mat
( ) sagt till en främling att jag älskar honom/henne
( ) kysst en spegel
(x) sjungit i duschen (bra låter det också!)
( ) burit en svart klänning
(x) drömt att jag gift mig med någon
( ) limmat fast min hand i något
( ) fastnat med tungan i metall
( ) kysst en fisk
( ) varit en cheerleader
(x) suttit på ett tak
( ) skrikit så att jag inte fått luft
(x) stannat uppe hela natten
(x) inte duschat på en vecka
(x) plockat och ätit ett äpple direkt från trädet
(x) klättrat i träd
( ) haft en träkoja
(x) burit fula/annorlunda kläder i skolan för att höra vad folk säger (näe men för att jag inte bryr mig om vad de tycker)
( ) spelat kyckling (va?)
( ) blivit puttad i vattnet med kläderna på
(x) blivit tillsagd av en främling att jag är het
( ) brutit ett ben
(x) fångat en fisk och sen ätit den
(x) fångat en fjäril
(x) skrattat så mycket att jag grät
(x) gråtit så mycket att jag skrattade
(x) fuskat på ett prov (det var i lågstadiet och jag tjuvkikade på en annans papper när det var inlämningsdags, för jag mindes inte vilket träd som var vilket)
(x) haft en Britney Spears-skiva (...vill inte prata om det)
(x) glömt någons namn (många gånger)
(x) sovit naken
(x) gjort något olagligt
( ) kört för fort
(x) druckit mjölk direkt ur förpackningen
(x) klätt mig i kvinnokläder (well duh)
( ) haft sex med en hamurgare
( ) smakat på grodyngel
(x) varit kär i en kille
(x) varit kär i en tjej
( ) lekt pyroman
( ) varit beroende av ficklampsbatteri
(x) ätit köttbullar med mos
(x) känt mig elak
(x) lyssnat på mora träsk
(x) smakat på granbarr
(x) skogsvandrat
(x) badat naken
( ) lyckats välta julgranen
( ) Blevit tillsaggd av musikläraren att hålla tyst, för att jag sjunger för dåligt.
( ) Gjort bort mig på fyllan någon gång
( ) Gjort lumpen
(x) gråtit på tunnelbanan
( ) haft sex på offentlig plats (Fluffigt, har vi?)
(x) pratat med en främling i mer än fem minuter
( ) gett en uteliggare mer än 50 kronor
( ) haft sex i en IKEAsäng på ett IKEAvaruhus
(x) drömt att jag haft sex med en vän/flera vänner

83/130, har jag räknat rätt då?

Redan igår och dagen före det och dagen före det kände jag hur mitt baksidan på mitt vänstra knä började göra ont och ge upp. Riktigt ont gör det att gå i trappor, men vadå, det gör väl inget, jag bor ju bara på fjärde våningen?
Hector har också fått sig en törn efter allt flyttande. Rykten har talat om ryggont samt åtminstone fyra stora blåmärken. När jag får lite ont som nu, då brukar jag tänkta på Weird Al som har gjort två bra sjukhuslåtar, den ena heter Like a surgeon, och den jag tänkte visa nu heter Living With a Hernia.

Vi har inget bråck, men jag känner mig precis lika stapplig! En favoritdel är när han räknar upp de olika bråcktyperna som finns, och  nu när jag lärt mig mer om vad saker och ting kallas med vetenskapliga namn har jag börjat förstå vad som faktiskt menas med exemplena också. Morgonflum från Ardente, nu får ni bli glada av videon istället.

Vilket workflow man får ibland!
Då och då öppnar jag upp mitt livs mästerverk, en novell som än så länge bara heter Detfårvise och som jag då och då lägger till en siffra bakom och sparar om i en ny fil. Den är än så länge på 37½ sida, och då pratar vi A4:an skrivna med 12 Times New Roman som typsnitt. Idag då, så skrev jag inte mindre än sex sidor på denna och lade verkligen till mer till historien.

Det är mitt hemliga verk vars handling jag ibland delar med mig av och ibland inte. De av er som läst vad jag skrivit om Enidno har fått några ledtrådar, även om det inte är ens en bråkdel av vad den här boken täcker. Djupet i den är enormt eftersom den fått så lång tid på sig att mogna och justeras i mitt huvud, och den antagligen fortsätter att göra precis just det. Det är knappt så att jag vet exakt hur den slutar heller, även om jag har mina aningar.

Det absolut bästa med den är att det kan gå så lång tid emellan att jag skriver att jag, när jag läser igenom det jag tidigare skrivit verkligen blir engagerad i vad som har hänt och vad som ska hända. Jag blir engagerad i karaktärernas öden och förstår deras personligheter mer och mer för varje gång jag läser. Från att från början varit något slags robotlika med en stel enkelspårig personlighet som något slags hjältekaraktär som alltid tänker taktiskt har de nu börjat känna, fundera, reflektera och så småningom över tid ändra sitt sätt att vara. Åtminstone i vissa aspekter. I andra kommer de chockerande nog att visa sig skickliga i manipulation vid behov.

Jaja, det var bara jag som ville prata av mig lite sådär klockan ett på natten.
God Natt.

Jag har fått lite förfrågningar om jag inte kunnat lägga ut fler recept på mat av några av mina läsare. I förrgår när jag och Hector skulle hitta på något att äta bestämde jag mig för att fota förloppet och om resultatet blev lyckad, vilket man kan säga att det blev, så tänkte jag publicera det. Varsågod alla hungriga läsare, en vegetarisk pastasås ifrån Rutiga Kokboken är beställd!

Ett tips är att köpa djupfryst broccoli, för det är betydligt billigare än färsk väldigt ofta.

Pasta med broccoli och paprikasås 4 portioner

280 g spagetti (spaghetti för 4 personer)
färsk eller fryst broccoli 250 gram
röd paprika 1st
mellangrädde 2½dl
riven ost 3-4dl
svartpeppar 2krm
vitlök 1 klyfta
salt

Ett jättestort tack vill jag rikta till Cecilia som lånade ut sin arbetskraft och till Martina som lånade ut arbetskraft och bil nu när Hector och jag skulle till att flytta. Vi hade nog aldrig klarat det utan er. Bara idag när vi återigen fick låna Martinas bil kämpade vi på så pass att vi nu här på kvällskvisten är alldeles möra och redo för att sova. Gymmet, ha! Testa att flytta, det är helkroppsträning om något!

Värt att nämna är att vi bord på fjärde våningen... I och med huset vi bor i har vi alltid två möjligheter. Antingen går man upp för alla dessa trappor genom vår port, eller så går man in i porten bredvid, som har hiss, och åker upp till fjärde våningen via hissen, går upp en trappa till och genom en gång som går bort till andra porten, sedan ner en trappa och voilá så är man framme. Varför vi inte har hiss just i vår uppgång, det vet jag inte.

Stora saker såsom sängar, Illidans klätterställning och soffor går däremot inte in i hissen som är en liten gullig antik sak med trälister och är till för tre personer. Eller maximalt 255kg. Vad innebär det i medelvikt?
En annan söt och gullig sak med det här huset är alla pensionärer. Hectors favorit är damen som hälsade henne välkommen till huset två gånger. Vi tror att hon glömde bort vem hon hade hälsat på. Min favorit är paret som jag och Martina mötte när vi skulle över via gången från vår dörr till hissen. Paret var väldigt fint uppklädda, och den äldre herren lät meddela att de brukade springa över till varandra borta i andra porten titt som tätt via den här gången. Sedan pausade han lite och tillade: Ja springa, det var väl att ta i, men vi går i alla fall! Underbar humor!

Både igår och idag hade vi föreläsningar i kommunikation. Föreläsaren för dagen hette Niklas Carlsson och gårdagens herre hette Björn Nilsson. Nu när jag skrev detta reflekterade jag över att jag väljer dåtidsformen för heter. Jag undrar om det blir ett syftningsfel som gör att jag påvisar att de inte längre heter Niklas respektive Björn. Nåväl, nu släpper jag det och fortsätter inlägget.

Gårdagens föreläsning handlade mer om hur man gör sig förstådd genom att förstå hur människor uppfattar saker annorlunda jämfört med oss själva. Dagens föreläsning handlade mera om att förstå oss själva, för att genom självkännedom kunna förstå andra och undvika samt någon gång när vi blivit bra på det kunna lösa konflikter. Åtminstone var det de möjligheterna jag såg framför mig. Dessa föreläsningar har vi ju för att bli bra på att kommunicera med djurägare, men jag ser ytterligare möjligheter, och just nu är det att använda mina kunskaper för att skapa ett bättre arbetsklimat i Hazard. Jag ska läsa lite ytterligare i böcker, men jag tror jag har en bra utgångspunkt i alla fall.

Lycka!
Det är de små sakerna som gör det.
Som att man kan ha kontakt med omvärlden till exempel!

Hector och jag har sedan igår flyttat in i vår nya lägenhet, en tre centralt i Skara. Bilder får ni när det är färdigmöblerat för er som undrar. Sängarna byggde vi ihop igår, skruvade på benen på dem och bäddade men därefter var vi precis färdiga och gosade ner oss i varsin säng klockan tio på kvällen, en tid som är relativt tidig för någon som mig. Idag däremot, efter en föreläsning och en minimässa med eventuella framtida arbetsgivare, lyckades Hector dra igång mig och skruvade ihop mitt skrivbord med rasande fart. Ganska imponerande. Sen kunde jag ju inte vara sämre, så vi hjälptes åt med hennes stora vita hylla (en Expedit ifrån IKEA om någon skulle vara intresserad), flyttade vardagsrumsbordet till rätt plats och nu äntligen, kopplat in modemet.

Säng på plats, dator på plats med tillgång till internet och snart mat i kylskåpet. Vad mera kan man kräva efter att nyss ha flyttat? Kanske att den mysiga katten sover i min säng och inte i Hectors, och kanske en chokladkaka, men i övrigt så är det perfekt.