Vägen till Skara

Oh så glad jag är!
Och tack och lov för att jag fick upp Fluffigts namn på postboxen idag. Vi har haft stora problem med post som inte kommer fram då brevbäraren inte tycks se hans lilla namnskylt. Jag är övertygad om att detta har hjälpt, och idag fick jag äntligen min efterlängtade Back to Back Combo med de två DVD-skivor jag beställt. Gabriel Iglesias, nummer ett på min gladhumorlista, finns nu i mitt hem alltid.

Första DVDn såg vi idag och den andra får vänta till ett speciellt tillfälle. Underbart är det i alla fall. Och så snabb leverans! Är ni intresserade av att inhandla något ifrån h ono m kan ni klicka här.

Först och främst vill jag tipsa om följande vädertjänst yr.no. Det är en norsk väderlekstjänst, och jag finner den ofta mer exakt än SMHI.

Det är underbart väder ute, runt 20 grader, blå himmel och solsken, och jag sitter här inne och försöker skriva på mitt arbete. Jag har precis blivit klar med en hundbok som heter Se vad jag säger - om hundars språk, som har gett mycket bra relevant fakta till uppgiften. Nu försöker jag gå igenom Etologiboken, om hundars beteende. Min förhoppning är att hitta lite fakta som kan styrka mina påståenden. Har tack och lov redan läst igenon boken och markerat bra sidor, så jag behöver bara bläddra dit och hitta något relevant stycke i min egen text.

Ser fram emot promenad klockan tre med Jickel.

Jag känner verkligen inte för att göra detta, men nu har jag inget val.
Jag måste se till att skriva klart min praktikrapport. Den är praktiskt taget renskriven, tills jag kom på några nya rubriker som jag vill ha med. Därefter måste det renskrivas, snyggas till lite med andra ord och så slutligen, jag måste se till att jag faktiskt har en åsikt i frågorna.

Det är lite svårt. Jag mest nickar och håller med känns det som. Det allra allra mesta är ju faktiskt bra ordnat på Dog Planet. Miljön är bra på alla plan. Städning, lugn, möbleringen. Promenaderna är bra och varierande i bra utomhusmiljö. Om jag hade min hund på hunddagis, nu kommer jag ju inte det och dessutom har jag ingen hund så det kan göra detsamma, så skulle jag helt klart kunna ha den på Dog Planet.

Okej, nu känner jag mig lite som en försäljare, men de är bra på att ge hundarna det jag tror de behöver. Motion och en icke stressig miljö. Nu ska jag bara lyckas förmedla detta i min rapport också. Önska mig lycka till.

Jag har uttalat mig mycket negativt om Travian sedan jag minns att Fluffigt spelade det för en väldans massa år sedan. Nu sitter dock jag och han och spelar det när vi har tid, och då är det ju givetvis en helt annan sak!

Man bygger upp en liten by, med råvarufält, kan träna en arme, plundra, ta över, utforska. Man har en hjälte som kan gå på äventyr och som nu har en häst. Detta är väl vad man kan kalla för textbaserat strategispel med stor gullighetsfaktor? I alla fall så blev min by plundrad mitt i natten, och nu försöker samma person plundra min by igen. Denna gång ska han dock bli snuvad på konFÄSKen, för nu skickar jag iväg alla mina råvaror till Fluffigt istället. Haha!

Av en slump länkade en kompis detta. Det killen lirar med kallas för en diabolo, vanligt i gycklarsammanhang och liknande. Har dock aldrig sett en så duktig och träffsäker kille tidigare.

Detta inlägg skall handla om hur man vinner över sin katt klockan sju på morgonen.

Min älskade lilla kissekatt, den vita lurvbollen Illidan som sovit nästan hela natten i min och Fluffigts säng och delat kudde med mig, fick strax efter att Fluffigt gått till jobbet för sig att han skulle klättra omkring bland krukorna på fönsterbrädan. Detta hände runt sju på morgonen.
Låt mig förklara grejjen med fönsterbrädan. Till höger finns det tre krukor med blommor i, där han absolut inte får vara, men till vänster, där är det alldeles tomt och iordninggjort för honom. Han brukar heller inte i normala fall vara så sugen på att kliva omkring bland blommorna.

Denna morgon gjorde han emellertid det, och jag tänkte att snart åker en kruka i golvet! Jag flyttar bort katten och inser samtidigt att hans fokus verkligen är att komma upp på fönsterbrädan. Så jag lyfter ner han på golvet.Går och lägger mig.

Klirr. Ljudet från krukor och katt.
Flyttar ner katten.
Går och lägger mig.

Klirr. Klirr. Skrap.
Ser att katten jagar en korkad grå duva som sitter på fönsterbläcket.
Jag vinklar upp persiennerna och katten får anfalla duvan.
Flyttar ner katten i den mjuka kontorsstolen.
Går och lägger mig.

Klirr. Skrap.
Katten fattar inte att duvan är borta!
Flyttar ner katten.

Följande upprepades och till sist droppade jag vatten på honom. Eller flyttade honom till kontorsstolen. Eller till vänstra sidan av fönstret. Eller på golvet. Eller på sängen.
Han fortsatte. Till slut, och det tog rejält med tid för man är inte så smart klockan sju på morgonen, kom jag på att det ju faktiskt finns en lösning! Katten ville ju sitta vid fönstret och titta ut, och vårt fönster består av två delar, en stor till höger och en liten till vänster som vi brukar ha lite öppet. På den högra sidan vinklade jag persiennerna så att katten inte kan se ner igenom dem, och på den vänstra sidan så att han kunde se ner på gatan igenom den.

Och tror ni inte katten byter sida nästan på direkten, och därefter hoppar upp i min säng och somnar om.
Det tog tid, men visst vann jag?

Nu har jag lyckats komma in på min tredje fullspäckade sida av min rapport från Dog Planet. Lite välfungerande referenser börjar dessutom smyga sig in i texten, och då blir jag glad. Det är betydligt lättare att snygga till en lite hafsigt skriven text än att verligen komma igång och skriva den. Det är nog generellt så jag arbetar när jag skriver denna typ av arbeten. Jag gör som när jag ritar, först skissar jag (utkast) och därefter fyller jag i linjerna (hittar referenser och skriver ordentligt) varpå jag skuggar (renskriver och rättar till fel) och signerar (lämnar in arbetet).

Eftersom jag är jag fastnade jag återigen på hundhälsa. Jag kan inte låta bli, jag blir oupphörligen förbannad över att läsa om vissa raser och hur vissa klubbar fullständigt ignorerar extremt tydlig fakta som entydigt pekar på att deras ras inte är sund! Ni kan ju själva få jämföra fransk bulldog i Sveriges hemsida med ett examensarbete om luftvägsrelaterade problem hos kortnosiga raser. På den franska bulldogsidan nämns inte ens andningsproblemen medan rasen i examensarbetet tas upp som en av de raser som har störst problem. Suck alltså. Jag funderar på att skriva ett mastodontinlägg om hundar och deras andningsproblem, något jag kommer göra så småningom känner jag nu. Jag vill bara att det ska vara riktigt bra skrivet. Kanske när man är färdig djursjukskötare och har mer pondus?

I alla fall, hundar och hunddagis. En hel del bitar börjar falla på plats nu när jag läser mer om hur hundar fungerar, och framförallt lär jag mig massor som gör att jag har börjat reflektera över vad jag har trott och vilka vägar jag kommer vilja gå när jag ska uppfostra och träna min framtida hund. På Dog Planet gör de många bra saker för att hålla hundarnas stressnivå låg och det tycker jag ska uppmuntras! Hundarna tillåts till exempel inte att hetsa upp sig, och de ligger lugnt och stilla i sina bäddar uppe på rummen. Det måste vara skönt att som hund ha det så lugnt och tryggt. Jag börjar tänka över hur jag själv betett mig när jag hälsat på och haft hand om en dvärgpudel vid namn Ludde. En jättefin energisk hund som älskade allt och alla. Studsbollen kallade vi honom, för han hoppade jämt upp och ner och kunde springa i all evinnerlighet. Han tyckte allt var kul. Min fråga till mig själv är om det verkligen var rätt eller ens bra att fortsätta uppmuntra det hela tiden utan att kunna bryta beteendet så att han vid givna tillfällen kunde få slappna av?

Mmm, rannsakning av sig själv är aldrig fel.
Jag tror att balansen måste ligga i att vara konsekvent och tydligt utan att för den skull inte kunna ta till sig nya idéer och ändra på sitt gamla sätt vid behov.

Vaknade tokigt trött några gånger på morgonen och är nu vaken men småförkyld och funderar på vad dagen har att erbjuda mig. En dusch står helt klart på agendan. Jag luktar sjuk. Känner ni igen den känslan, den där lukten som på något sätt är syrlig och som man vill springa undan ifrån eller i alla fall få borttvättad? Lukten av sjukdom?

Jag har några förslag på vad jag ska hitta på där det mest akuta är att skriva på min rapport om Dog Planet. Därefter finns ju saker som att städa badrummet, förbereda för tvättpasset ikväll, måla mera på en bild på Obsidian Destroyer som jag äntligen har börjat med, spela lite i Travian eller varför inte lira lite BLC. Och bli frisk så klart.

Man skulle ju kunna tänka sig att gå ut också, men det verkar lite kallt och ruggigt. Plus att jag hade tänkt ta med katten, men han har toksomnat i sängen igen. Nu här till slutet av inlägget har jag en fråga, hur skriver man snyggt och prydligt med referenser löpande i texten när man måste ha med självupplevda upplevelser ifrån sin praktik? Hur gör man?

Sådär, del ett av praktiken avklarad.
Nu har Alex skrivit på mitt praktikintyg, så det ska postas till skolan i Skara och vara där senast den sjätte tror jag, så jag hoppas verkligen att Skaras postgång känner för att vara hjälpsam den här vändan.

Nu håller jag på att skriva på rapporten, och det är svårare än vad jag trodde, mest för att jag inte riktigt är säker på hur man snyggt i texten skriver referenser samtidigt som man skall tala om hur det är. Allt har man ju inte inetvjuat personalen om. Hur man städar eller vart promenaderna går, det är ju sådant som är självupplevt. Har velat använda svenska hunddagisföreningen som referens också, men hitills har deras hemsida varit nere. Jag får hoppas på att mina fyra tunna hundböcker i hantering och etologi ska räcka.

Vilka positiva inlägg jag skriver den senaste tiden.
Sarkasmen flödar, men det är okej. Jag insåg att jag var sjuk på allvar när jag var så trött att jag hann somna mellan det att Robin pussade mig hejdå tills dess att han hade stängt dörren. Då vaknade jag igen och ropade hej då åt den stängda dörren.
Drygt en timma senare ringde mitt larm då jag ska gå upp. Det var så tungt att vakna att jag inte lyckades stänga av telefonen förrän efter en halv minut, vilket låter som en kort tid, men det är det inte. I normala fall reagerar jag vid första vibrationen och stänger av den så snart musiken börjar spela. Efter denna tunga uppvakning fick jag erkänna mig besegrad varpå jag ringde till Dog Planet och sa att jag får åka förbi imorgon istället.
Sov mellan tio till ett, tittade på Mulan, åt lunch samt glass. Åh, glassen var nästan det bästa. Vanilj-, jordgubb- och chokladglass, en skivad banan, några små maränger och chokladsås som stelnar vi kontakt med kallt. Underbart.

Nu väntar jag på att Fluffigt ska komma hem och mirakulöst bota min förkylning så jag får känna mig lite bättre. Hade ju stora planer på vad jag skulle göra under min ledighet, men inte verkar det bli mycket av det som slår in. Än så länge.

Usch.
Känner mig trött, torr om händerna och känner av lite halsont.
En av praktikanterna fick gå hem idag för att hon mådde dåligt och en i personalen var hes av sin förkylning.
Som bäddat för att bli smittad. Jag hoppas på att mitt immunförsvar är bättre än så. Kom igen kroppen! Kämpa!

Jag har haft en ganska lång frånvaro här på bloggen helt enkelt för att jag inte känt för att skriva. Lite kan jag nu i efterhand berätta om de oskrivna dagarna.

Jag och morbror Anders är inbokade på en handledarkurs i Hallonbergen, om jag inte missminner mig, och det ser jag verkligen fram emot! Vi får se om det blir roligt och intressant. Speciellt med tanke på att morbror Anders är lärare och antagligen kommer kunna ha en bra teknik för att lära mig senare när det blir övningskörningsdags. Ska kolla med trafikskolan om de har något bra erbjudande för synundersökning, i annat fall så har jag hittat ett hyffsat billigt ställe.

Praktiken på Dog Planet är riktigt trevlig. Jag har till och med fått klippa klor på en supersnäll liten hund samt fått bada Agnes, Alex hund. Tycker jag var bussigt, att han lät mig få ha Agnes som försökskanin! Ren blev hon i alla fall, och riktigt uppfluffad sedan hon blivit fönad. Jag ser fram emot långpromenaderna mer och mer nu. De känns inte alls jobbiga som de gjorde i början. Så länge som jag har med mig vatten och en frukt går det utmärkt bra. Idag fick jag med mig Fluffigt på en drygt tre timmar lång promenad, och det enda jag kände av var vätskebrist och en lätt trötthet i fötterna. Har inget ryggont alls längre. Promenader och motion äger!

Slutligen är jag extra glad idag. Fluffigt och jag, fast mest Fluffigt, läste på forum om folk som har haft samma problem med sina drivrutiner och wacomplattor som jag har haft. Mitt pen pressure har ibland helt enkelt inte funnits där, och bitvis varit högst varierande. Det gick inte att måla helt enkelt. Känslan var som bortblåst och jag blev bara frustrerad. Nu när det är ordnat med hjälp av gamla drivrutiner, så har jag börjat måla på en sketch ifrån 2010 på Obsidian Destroyer. Underbart. Känns som om man håller en perfekt pensel i handen och pennan flyger fram över wacomen. När jag är klar får ni se resultatet.

Tänk vad konstiga jag tycker människor är som ska med på kryssningsbåt över helgen. Och tänk vad de måste tycka att jag såg tråkig ut med mina två tunga ICA-kassar, stora jacka och ett hår som stod åt alla håll. Tydliga tecken på en lugn fredag.

De flesta av dem hade med sig en back öl och ofta en ölburk eller flaska i handen. De flesta rökte och en hel del hade kläder som passade i varmare väder.

Nu mat.

Jag har börjat läsa den bästa boken jag någonsin läst. A game of thrones skriven av George R.R. Martin. Han har förmågan att få mig att hela tiden vilja läsa vidare. När han beskriver vad som äts blir jag sugen, när karaktärerna är rädda blir jag rädd, när de är frustrerade och arga bryr jag mig! Det är så livfullt, så detaljerat och ändå inte för mycket.

Jag tänker på min egen bok. Idén är bra. Jag harhaft den i tankarna och skrivit på den då och då under flera år, och när jag nu läser A game of thrones och läser igenom det jag lyckats skriva på min egen bok inser jag att George R.R Martin spelar i en helt annan liga. Ojoj vad långt min bok är efter hans. Men, här kommer det intressanta. Jag har potentialen att skriva en lika välskriven bok. Så jag tänker fortsätta låta mig inspireras och kanske en dag visa upp resultatet.

Nu är det tillbaka till tvättstugan som gäller.

Till mina kära grannar här i Stockholm. Ni kanske har älskat varandra, men nu gör ni uppenbarligen inte det. Gå skilda vägar och hitta er egen lycka istället för att ta den ifrån varandra. Återigen har jag hört er gräla högljutt. Ni skriker att ni inte orkar, vet ni, jag orkar inte heller!

Nu är det varmt varmt varmt här i Stockholm. Jag vill ha på mig en klänning och ha sällskap att äta glass med. Klänningar har jag hela två utav här i en låda, den jag vill ha ligger emellertid fast i postförvaret på Ica Värtan. Paketet kom i Hectors namn, så hon ska få gå och kvittera ut det imorgon. Till slut gjorde jag sisomså att jag ringde Christer på kundtjänst. Han är bäst. Han är så trevlig att prata med att man får lust att ringa bara för att prata med honom. Det visade sig att mitt paket legat på Ica sedan den 29:e om jag inte missminner mig och att två avier skickats ut, utan att någon har nått mig. Posten är minst sagt dåliga på sitt jobb denna gång tycker jag. Sämre när Laylas paket till mig försvann. Nåväl, tur att jag vet vilka vägar man ska gå, och imorgon kommer jag ha mitt paket där jag hoppas att allt är rätt, helt och snygg så jag kan få ta på mig klänningen och fira med en glass.

Appropå klänningar så är det härligt sommarvarmt här redan i Maj. Solbrännan tar på axlar och kinder, jag riktigt känner hur det stramar när jag rör ansiktet. Solskyddskräm blev det imorse, men det var så dags då det.

Sist men inte minst ska jag leka hemmafru med start ungefär strax. Tvättid samt matlagning väntar på mig medan Fluffigt är borta på middag med en kompis. Just ja, jag vill ha en jättestor kaka. Det vore gott.

Gårdagen var perfekt. Jag vaknade och var pigg, åt frukost och fick gå ut i solen för att ta bussen uppför backen. Helt okej, jag har träningsvärk och förtjänar bussresa mamma. Det var underbart varmt och på vägen såg jag något roligt som gjorde mig glad. Två män, med välfriserat inoljat och bakåtkammat hår, kostymklädda med stärkt krage och ytterst välplacerad slips som klev på bussen vid varsin station. Med barnvagn. De skulle troligen lämna barnen på dagis och sedan försvinna iväg till jobbet. Antagligen ett viktigt jobb, men inte mindre viktigt än att de hinner med att lämna sina barn.

Promenaden runt på djurgården var den bästa hitills. Vattnet luktade svalt, salt och som den perfekta klunken med vatten. När vi stannade för att ge hundarna vatten hann vi se ett av kronans ekipage som körde runt på banan och tränade lite dressyr med sina vältränade vad jag antar är svenska halvblod. Hector, du kanske vill ha deras vagn? Hon som körde var väldigt trevlig och hälsade på oss när hon senare körde förbi.

Jag har även börjat få pli på mina hundar. Nu kan jag säga deras namn och så faller de in i ledet och går bakom mig såsom de ska göra. Åtminstone om jag har hundar som jag har haft förut. Det går ju däremot inte lika bra som för Alex som jag brukar få gå med. För honom går hundarna typ automatiskt perfekt. Något att sträva emot? Definitivt.
Hundarna för dagen var dels en liten whippet, och två spaniels, en tik och en hane. Roligast på den promenaden var när mina två rödvitfläckiga hundar helt plötsligt slutade att lyda mina muntliga tillsägelser. Jag kunde inte förstå varför då de verkligen lyssnat på mig hela tiden. Ända tills tiken stannde vid ett träd för att kissa och lyfte på bakbenet! De hade lyckats byta plats under någon paus utan att jag märkt det. Tack för den! Alex sa dock att det hade hänt honom också, så jag får väl se det som en erfarenhet att lägga till högen.

Kvällen bjöd på mat, massa bokläsning, en promenad ner till värtan för att handla samt en löprunda runt gärdet. Morgondagen bjöd på träningsvärk i låren. Natten däremot, den bjöd på alla störningar som en katt möjligtvis kan komma på. Och att min mobil högljutt klockan halv ett talade om att jag fått ett sms. Min katt, han hade ner saker, tuggade på saker så att det låter, tvättade mitt hår, tvättade robins hår, hoppar upp i sängen och ner ur sängen och som för att avsluta alltsammans så vaknade jag imorse av att han höll på att kräkas, över Fluffitts PS3:a!
Nej, nu blir det frukost strax och förhoppningsvis en riktigt bra dag.

Och nej, paketet har inte kommit. Onsdag är satt som smärtgräns, sedan får jag ringa både SwedenRock och posten för att spåra paketet. Mycket pengar som går förlorade annars.

Solen sken och jag fick gå på promenad med tre hundar ifrån Mini. Sedan blev det lunch och därefter tvättning av väggar. Mycket bättre idag då jag hade något att göra hela tiden.

Blä för att mitt Sweden Rockpaket ännu inte dykt upp. Blir lite orolig. Har det inte dykt upp nästa vecka får jag nog ta och ringa Sweden Rock samt posten.

Om nom nom säger jag bara. Idag har jag garderat mig. Köpte två mackor med skinka här nere i butiken runt hörnet, och då pratar vi en sådan där rund fralla som man skär i två, fylld med smör, skinka och massa gurka, för tio kronor styck. precis lagom. En har jag ätit nu på morgonen och den andra tänker jag ta med mig till den långa promenaden för dagen. På så sätt slipper jag bli hungrig och tappa viljan att vara på praktiken.

Solen skiner för övrigt. Jag var ute utan jacka och det kändes inte alls kallt, så jag tar nog bara med mig en munkjacka till jobbet idag. Kanske kan bli ett riktigt trevligt avslut på vardagsveckan, och extra bra blir det förstås om mitt paket bara ville dyka upp också! Man blir ju nojjig och undrar om det har försvunnit.

Okej, dag två på hunddagis var väl sådär. Vi gick verkligen två och en halv timma denna gång, och jösses vad ont jag hade i benen! Ajajaj alltså! Benhinnor och fötter tycks inte komma överens med mina nya skor så jag får nog ta och lämna tillbaka dem och köpa ett par andra walkingskor istället.

Det positiva var att jag nu hade saker att göra efter lunch, det vill säga städning, och att jag fick sitta och läsa bredvid en brun labbe som var jättemysig. Dock kändes det lite som att det praktikanterna får göra är att städa. Säkert helt okej om man är sexton år eller arbetslös eller vad tusan som helst, men jag är där för att lära mig om hundhantering och försöka komma underfund med dem, något jag knappast lär mig av att damma hyllor. Som sagt, städa inne hos hundarna är helt okej, då kan jag obsevera deras beteenden. Städa hyllor för hundgodis är inte okej.

Och så saknar jag Fäsk. Kom hit och gör mitt liv lite mera rock och mörker och lite mindre städning och fjortis.

Först vill jag kommentera det som Katt3n Jansson skrivit i kommentarsfältet i inlägget nedan. Jag håller också med om att djursjukskötaryrket har dålig status. Det som skrämmer mig mest är att folk inte vet att det finns till att börja med! Vad mera är, de har inte respekt för oss som utbildar oss till det eller utövar det. Exempelvis som igår, och nu kan jag ju ha fel vilket vore lite pinsamt, men att linda wetrap direkt på ett slags skavsår/brännsår för att hunden inte ska slicka på det/få i smuts i såret under promenaden verkar ju mindre smart enligt mig. Jag förespråkade bomull under, men det var ingen som lyssnade.

Andra tankar, som absolut inte har att göra med djur är mitt uppladdande av Sailor Moa bilden på deviantart. Den har blivit flest personers favorit hitills av några av mina bilder, och det är ändå inte något särskilt med den? Det är absolut inte något jag ansträngt mig massor med. Tydligen spelar det mer roll vad man ritar i förhållande till populäritet än hur bra man ritar det. Suck. Jag får gå över till manga helt, vilket jag ändå inte kan rita. Suck.

Och nu blir det snabbdusch och göra sig iordning för dagen. Mer promenad till mig, jag hoppas på en rask bra promenix. Och så hoppas jag på SwedenRock-Online beställningens neddimpande i aviform i min brevlåda. Kom igen nu posten, det här klarar ni!

Efter min första dag på Dog Planet vill jag skrika: Ge mig sjuka djur!

Jag kom dit runt tjugo i nio och kände mig mest ivägen tills vi runt tio kom iväg på den första långpromenaden som är på runt två till två och en halv timme. Med mig fick jag två snälla hundar då det var min första gånga, och det var ju alltid trevligt. Blandningen av raser var enorm, allt ifrån en liten envis Fralla till labradorer och collies var med på promenaden. De som jobbade där hade mellan åtta till nio hundar själva.

Efter promenaden var det lunch en timma, och jösses vad det var segt. Jag hade ingen aning om vad jag skulle göra resterande delen av tiden, men jag hittade en tidning att läsa i alla fall. Därefter blev det städning av alla hundars rum, sen var det dags för den kortare halvtimmaspromenaden där jag fick gå med fyra hundar, byte av vatten hos alla hundarna och därefter fanns inget mer att göra så vi fick gå hem.

Till på köpet tror alla praktikanter och praoelever där att jag går på gymnasiet och att min utbildning är en gymnasielinje. Hjälp. Jag längtar till Djurkliniken Roslagstull.

Åh vart tog solen vägen? Jag som såg framför mig hur jag fick gå ut på långa promenader i solen. Ska om en kvart eller så ta och promenera ner till Dog Planet för min första dag på praktiken. Idag tror jag målet är att bara försöka se helheten så att jag kan gå in på de olika delarna som jag ska skriva om i min rapport senare.

Dels ska vi skriva om lagstadgade saker, exempelvis burmått, där det då finns exakta regler, men sedan också skriva om miljöberikning och behandling, alltså sådant som är mer öppet för tolkning tror jag. Nåja, tandborstningsdags, mer info kommer ikväll om hur det var.

Och om jag blivit bortsläpad av ett spann huskys.

Som jag tidigare berättade så bad Moa mig att rita en bild åt henne. Nu har Fluffigt kommit hem och sett bilden och han tyckte att jag skulle mörka bakgrunden en aning, så det gjorde jag. Själv hittade jag lite egna fel som jag rättade till. Nu tänkte jag presentera den färdiga verisionen, även fast jag vet med mig att jag nästan alltid hittar något jag måste rätta till i slutändan i alla fall.

Ibland är det så svårt när man sitter och ritar och ska bestämma sig för när man är klar. Det ska också tilläggas att det är svårt att bli klar när man har en katt som är ivägen mest hela tiden.

Nu har jag, äntligen, tror jag, blivit klar med en bild som Moa bad mig göra för åtminstonde ett år sedan. Hon ville att jag skulle rita henne som något häftigt fantasyaktigt och tillade sedan att hon gillade Sailor Moon. Efter ett försök på en vanlig bild som jag fick ge upp så tänkte jag att vad tusan, jag testar på det här med manga. Och så började jag leta referensbilder och rita. Tror jag använde åtminstonde tre referensbilder för själva posen och så ytterligare en hel drös för att få stilen någorlunda rätt men ändå få det att påminna om Moa. Jag bläddrade igenom hennes bilder på FB och fick fråga om ögonfärg och favoritfärger så jag kunde börja färglägga sedan linearten blivit klar.

Nu kan man ju tycka att jag bara borde publicera bilden här, men jag kan inte. Jag vill att Fluffigt ska få titta på den och säga vad han tycker. Sedan borde jag bestämma mig för vad jag vill rita på fortsättningsvis. Inspirationen tryter lite skulle man kunna påstå.

Slutligen tycker jag att mitt paket kan ta och dyka upp idag, även om det står att leveranstid är mellan 7-10 arbetsdagar, men det var ju faktiskt ifrån beställningsdagen som var den tjugofemte!

Jag var helt slut efter gårdagen så jag startade aldrig min dator för att blogga. Som ni säkert förstår kan jag inte heller berätta så detaljerat om vad jag fått göra på kliniken, men övergripande saker kan jag däremot dela med mig av. Det jag tyckte var mest roligt var att jag fick se inte mindre än tre sköldpaddor, en ödla, två guldhamstrar, två fåglar och tre kaniner utöver de vanliga katterna och hundarna som brukar komma in på en klinik. Detta är fördelen med att få arbeta på en djurklinik som har specialister på lite mera udda arter.

Jag förstår att de som jobbade där igår tyckte det var segt, det var inte så mycket folk som det kunnat vara, men jag var glad. Detta innebar ju att de hann lära mig saker, dels om rutinerna på kliniken men också allmänna saker om de olika djurslagen som jag inte visste. Extra glad är jag också för att jag fick hjälpa till med att göra saker praktiskt, bland annat hjälpa till att röntga. Jag måste erkänna att jag fortfarande är lite förvirrad i hur man ska märka plåtarna, men det löser sig säkert när jag själv ska göra det och måste tänka ut hur det ska vara.

Detta måste varit den sämsta natten i mannaminne. Har haft ont i vänster arm och hela ryggen, vaknat hur många gånger som helst under natten och kunde inte ens somna om efter att Fluffigt gått upp, något jag brukar kunna göra hur enkelt som helst. I vilket fall så är jag oförskämt pigg just nu, kanske för att jag är nervös. Ska om en kvart gå ner till tunnelbanan och bege mig iväg till djurkliniken där jag ska få gå bredvid Gunnel hela dagen. Mer om vad jag fick göra för roligt ikväll.

Ny månad, och den sista vårmånaden kan tilläggas. Imorgon har jag djurkliniken att se fram emot, men redan idag hände roliga saker. Dels tittade jag, mamma och Fluffigt på förstamajtåget som går genom Stockholm, där man kunde se roliga plakat. Favoriten för dagen var ett där det på baksidan stod Inför daglig morgonbön i skolorna" och på framsidan stod det "Visa pattarna".

Vi gick även på det sämsta cafét någonsin, men å andra sidan hade vi så oerhört roligt åt det att det kanske var bra det. Servicen var urusel. Priserna skyhöga och det ätbara sisådär. Mammas bulle var torr, min smakade kladd och socker och Fluffigts te fick han i en minimal kopp. Till på köpet stod radion på. Med jättehög volym men dåiig täckning, sprakade den och lät värre än Fluffigts kylskåp här hemma. Det var för dråpligt som mormor skulle ha sagt!

Just nu sitter jag och tittar på när Fluffigt och Drakir spelar BLC. Blir lite sugen. Illidan har hittat den varmaste och gosigaste platsen i mannaminne, nämligen på Fluffigts laptop. Gosekisse. Nu kom jag ju på det jag skulle berätta om, jag har inhandlat en spork åt Fluffigt i rosa, och ett par springskor åt mig i rosa. Varför just rosa? I vilket fall så kom vi idag på att jag har ett lustigt gångfel som tydligen är mer sällsynt. Jag går på yttersidan av foten och sliter således ner mina skor snett. De flesta sliter insidan på skorna om de sliter på dem. Fördelen är att jag nu har rätt skor för mig och att hela skon inte är rosa.