Vägen till Skara

Idag blir det ponnyspecial! Jag hade helt glömt bort att tredje säsongen av My Little Pony - Friendship is Magic hade startat igen. Av en ren slump hittade jag början på säsongen på youtube och sen rullade det liksom på. Nu har jag två avsnitt jag inte hunnit se, det senaste finns här.

Två lektioner med samma ödesmättade budskap. Det är kört. Inte för alla, inte riktigt än, men snart så. Alexander Fleming som upptäckte penicillinet och som erhöll Nobelpriset för detta kände nog redan då på sig att framtiden inte enbart skulle bestå av solsken och regnbågar.

 

I sitt tal från 1945 avslutade han med orden: "It may be that while we think we are masters of the situation we are merely pawns being moved about on the board of life by some superior power."

 

Helt klart var inte den nyupptäckta lösningen permanent. Antibiotika har används, och används än idag, på ett slösaktigt och felaktigt sätt! Enligt vår föreläsare idag som arbetar på länsstyrelsen slutade Sverige med förebyggande antibiotika för att främja tillväxten hos djur 1996 om jag inte missminner mig. Först 10 år senare följde  andra länder efter. Numer använder Sverige allt mindre antibiotika på en grupp djur utan behandlar istället de enskilt drabbade individerna. Det är en bra trend med andra ord, och vi i Sverige och Norge var bland de bästa på att ha låg antibiotikaanvändning. Det är något att vara stolt över, tyvärr räcker det inte. I andra länder däremot, säljs antibiotika över disk. Vem som helst kan alltså skaffa antibiotika till verkliga och inbillade sjukdomar!

 

Den mörka sanningen har smugit sig på oss utan att många har varit medvetna om det. Det är nämligen inte som så att bara de borta i Indien kommer drabbas av bakterier som inte går att bota på grund av resistens (alltså bakterier som är motståndskraftiga mot ett eller flera antibiotika) på grund av att de så frikostigt använder sig av antibiotika felaktigt. Vi kommer också kunna göra det. Med alla resor som görs tar människor med sig de här typerna av bakterier hem, och det är inte så att vi i väst har fler preparat att tillgå. Två preparat finns kvar att använda på de allra värsta bakterierna. Två! Sen finns det inte fler och enligt vår föreläsare om antibiotikaresistens finns det inte några fler som är på gång.

 

Sen ska man vara medveten om att rubrikerna om dödsbakterier är lite väl mycket skrämselpropaganda.Man kan bära på en multiresistent bakterie utan att bli sjuk. Vad man däremot ska vara rädd för, det är om ens övriga bakterieflora slås ut, ex vid en penicillinkur, för då får den bakterie som är motståndskraftig fritt spelrum att leka i. Det är inte helt lätt för en vanlig människa att förstå sig på hur antibiotika skall användas korrekt. Det är därför vi får så noggrann genomgång utav det! Forskningen går framåt hela tiden och just nu tycks man vilja behandla så kort tid som möjligt med antibiotika. Slå till kraftfullt och snabbt, var vad SVA:s slogan gick ut på. Detta innebär inte att kuren skall avslutas så snart symptomen är borta, utan behandlingen skall fortsätta två dagar efter symptomfrhet. En antibiotikakur skall ha effekt på 2-3 dagar, annars är det något fel. Hela detta stycke har jag skrivit efter anteckningar och minnesanteckningar från vår föreläsning om antibiotikaresistens.

 

Vi tips om en film som förklarar läget med iskall klarhet. Det är en Australiensisk film från 2012. Ni kan se den här.

 

Så vad kan vi göra? Vad finns kvar när läkemedlena inte längre kan göra sitt? Vårdhygien. Hygien, hygien och åter hygien! Med rätt vårdrutiner kommer vi inte behöva oroa oss, men det kräver kunskap om hur smittor sprids och hur man oskadliggör dem. Vi och sjuksköterskorna är kanske mänsklighetens sista hopp?

Idag satte jag mig med den första av de tjugoen artiklar jag hitills samlat på mig om övervikt, BMI, body condition scoring och hälsoproblem kopplade till övervikt på katt. Det fanns helt klart fler metoder än vad jag trodde för att bestämma relationen mellan fettvävnad och övrig vävnad. Den största svårigheten för mig just nu är faktiskt att översätta de ord som används i artiklarna och som på något sätt anses vara allmänt vedertagna begrepp. Kanske så till den grad att jag i många lägen inte kommer hitta någon svensk motsvarighet för ordet.

 

Jag brukar först och främst använda google translate om det är ett nytt begrepp som jag inte är helt på det klara med vad det innebär. Om det inte går att översätta eller om jag inte förstår innebörden brukar jag söka på det på engelska på wikipedia och sedan klicka mig fram till den motsvarande svenska sidan. I vissa lägen finns inte artikeln på wikipedia utan då brukar jag leta rätt på en synonymordlista på engelska eller helt enkelt en ordförklaringssida.

 

Vad har jag hittat för spännande metoder än så länge? Body Condition Scoring som jag än så länge inte hittat en bra översättning på, BMI, olika bilddiagnostiska metoder för att mäta vävnadsförhållandena, kemiska analyser och densitometri som jag inte är helt på det klara med vad det är. Måste undersökas vidare med andra ord! Jag har upptäckt att det är så det kommer bli mer och mer. Man hittar ny info och så får man leta rätt på den ursprungliga källan och skriva till lite. Samtidigt måste jag hålla mitt arbete inom lagom bredd. Å andra sidan så ska jag ju motivera varför jag har valt de metoder jag har tänkt mig till studien, och då gäller det ju faktiskt att ha koll på vilka alternativ som finns därute! Ah, lärande är spännande.

Rättvisa har skipats!

 

Fem professionella League of Legendsspelare har nu blivit bannade på grund av flameing. Flameming är helt enkelt verbala hot, attacker eller kränkningar som framförallt uttrycks i text. Jag vet inte hur många gånger jag har blivit benämd som homosexuell man (ja, jag har städat upp uttrycken rejält), blivit föreslagen att jag ska ha ihjäl mig själv eller avintallera spelet. Och det kan vara på grund av struntsaker! Att man tog en lasthit. Att man inte lyckades denya tornet. Att man använde couriern sekunden innan någon annan tänkte det. Eller, ve och fasa, att man inte bygger det item som just den spelaren tycker är bäst.

 

Läs min artikel om de som blivit avstängda och lite av mina övriga tankar kring det här. 

 

Jag tycker bara på något sätt att det är så oerhört tråkigt. Hur ska spelkulturen kunna bli förstådd och erkänd om det här är vad som syns utåt? Jag skulle inte heller vilja ägna mig åt en sport som går ut på att man blir brutalt verbalt påhoppad och får höra att man är den sämta spelaren som någonsin satt sig vid en dator. Det är verkligen hög tid att alla spelare därute tar sig i kragen. Alla. Man kanske bara tror att man är lite rolig ibland men det bidrar helt klart till att acceptera och godkänna det beteende många uppvisar i onlinestridernas hetta. Det måste få ett slut. 

 

Jag som lanarrangör tänker ju också på de svårigheter med att motivera för skola och kommun om varför vår verksamhet behövs och är något att satsa på. Det försvåras oerhört om det skulle visa sig att alla våra deltagare ägnar sig åt att skriva könsord åt varandra. Nu är detta ännu inte sant. Vi har oerhört god stämning på våra lan, men det betyder inte att vi inte kan bli bättre. Vad mera är, det betyder inte att vi inte har ett ansvar att förbättra klimatet i stort!

 

 

Äntligen idag hade vi en kort föreläsning där vi fick en riktigt bra genomgång på hur vi ska gå tillväga för att så snabbt som möjligt få ut vår legitimation. Det var ganska många steg, så det gäller att hålla tungan rätt i mun när det väl är dags.

 

I slutet på april böran på maj tyckte vår föreläsare att det var dags att skicka in de papper som senare bara kommer ligga och vänta på att samtliga av våra kurser är rättade. Vi ska börja med att fylla i en ansökan på Jordbruksverkets hemsida och skriva ut den. Därefter blir det ett besök på skatteverkets hemsida för att skriva ut ett personbevis vilket är plättlätt om man har E-legitimation. Sedan är det dags att betala handläggningsavgiften på 1350 kronor, skriva ut kvittot på denna betalning som skall bifogas i ansökan. Slutligen är det dags att skriva ihop ett brev som går ut på att vi vet att vi väntar på våra examensresultat och att vi kommer komplettera med dessa. Glömmer man det brevet startar de nämligen handläggningen vilket kommer resultera i en begäran om komplettering vilket vi ju inte kan ge dem.

 

När de sista uppgifterna är gjorda och man har någon slags idé om att alla kurser är avklarade och godkända kan man gå in på studentwebben för SLU och begära ut sitt examensbevis vilket de då skickar till Jordbruksverket. Att man gör förarbetet i förväg gör att processen därefter går snabbare och att vi får legitimationen så snabbt som det bara är möjligt. De mest optimistiska räknar med att vi får ut den i mitten av juni, men troligen så lutar det mer åt slutet på juni.

 

Föreläsaren berättade även att reglerna skall ändras lite så att framtidens djursjukskötarstudenter troligen kommer få gå som TF-djursjukskötare efter sitt andra år. Jättebra och viktigt. Tyvärr är det inget vi hinner få fördel av, utan det kanske blir till att ta semester i juni istället.

 

Jag passade även på att fråga henne om en sak som har gnagt mig sen jag hade en diskussion med en arbetskollega som hävdade att man, även om man bara har D9 och inte arbetar på övergångsreglerna, får sätta en permanentkanlyl eller sedera bara veterinären är i rummet och att det då är handräckning. Det är det alltså INTE. För att det skall gillas som handräckning måste veterinären verkligen ha båda händerna strikt upptagna, exempelvis i ett operationssår. Att veterinären skriver på ett tangentbord, kliar en hund bakom örat eller håller i en kaffemugg är INTE skäl nog. Jag frågade även vad som gällde i en nödsituation om en patient är akut dålig. Då gäller nämligen ett undantag från behandlingsförbudet, men konstaterade föreläsaren, det är inte säkert man kommer undan med det om man blir anmäld. Värt att tänka på helt klart.

Jag minns inte när det var eller om det verkligen hände, men jag har för mig att vi på en föreläsning i aulan fick höra att vi som ritade under lektionerna egentligen lärde oss saker. Jag tänker hålla fast vid den tanken, även fast jag tror att den är felaktig och rättfärdiga att jag har ritat väldigt mycket under de första kursgenomgångsföreläsningarna. Jag blir uttråkad av att läsa det som står på ett papper samtidigt som föreläsaren så att säga läser åt mig. Jag började rita, och här är en föreläsnings teckningsresultat i färglagt läge.

 

Nu tänker jag ge mig ut på tunn is här. I vårt svenska samhälle är det nämligen bäst om man inte har så mycket extrema åsikter. Helst ska man vara lite mera lagom helt enkelt. Detta är mer mina tankar och jag kommer inte ha någon referenslista i mitt inlägg. Min förhoppning är istället att någon dag studera detta område mer detaljerat och att folk tills dess kan göra efterforskningar själva. Förslagsvis inte på dessa rasers uppfödares hemsidor...

 

Jag läste en bok på biblioteket i Skara som handlade om att välja rätt kattras. Beskrivet där fanns bland annat munchkin, en kattras med korta ben som har samma defekt som taxar. Även scottish fold som har karaktäristiska vikta öron på grund av en broskdefekt togs upp. Jag skriver defekt, för det som händer är ju att en del av deras kroppar inte utvecklas som det var tänkt. Här är det inte längre frågan om en slags naturlig variation som att vissa har svart päls och andra orange, eller att vissa har en svan som är tjugotvå centimeter och andra en som är arton. Här är det frågan om något som inte fungerar som det skall!

 

Så varför får vi dessa defekter att bli raskaraktäristika? Jo genom att någon människa finner det unikt och fortsätter para katter för att få fram fler katter som uppvisar samma fysiska utseende. Detta utan någon konsekvensanalys, gissar jag. Många anser exempelvis att munchkinkatterna kan hoppa och att de inte uppvisar ryggproblem. Det kanske är fullt möjligt att de inte gör, men hur vet vi det? Har rasen funnits så länge och en databas gjort på alla katter så att vi är säkra på det? Är det verkligen etiskt okej på något plan att, när vi har tillgång till den kunskap som finns idag, avla på katter tills dess att vi har bevis för att de lider? För övrigt avlar vi på många raser trots att de lider, med motiveringen att alla inte gör det och att man arbetar med problemet. Är det etiskt korrekt att föda fram katter som lider från sitt första andetag eller senare i livet? Scottishfoldkatter med defekten skall inte paras med varandra. Då får man ett dubbelt anlag och risken för mer allvarligt sjuka katter ökar. Katter med ett enkelt anlag kan också få problem, bland annat ledproblem. Jag läste lite kort igenom sammanfattningen av några studier som visade att samtliga undersöka (i studierna) heterozygota (som har anlaget i enkel uppsättning) scottish folds hade felin OCD.

 

Problemet är ju att människor väljer att avla på sjukdomsframkallande anlag till att börja med och tror att de har kontroll för att det bara är i en uppsättning. Det de inte har tänkt på är ju att vissa anlag visar sig i alla fall och det är inte alltid säkert att den ena individen är helt fri från anlaget. Andra exempel på detta som vissa kanske tycker är mer ofarligt är färgen blue merle hos hund och en viss typ av vit färg hos både katt och hund.

 

 

Det var hårda ord idag. Jag hoppas detta ger någon därute en tankeställare. Jag hoppas också att jag får tid över till att se över de här studierna själv och kan hänvisa till artiklar istället för att bara rapa ur mig fakta som alla andra tycks göra på bloggar och forum och kalla det sanning. Jag får nöja mig med att jag i alla fall motiverar mina åsikter!

Femte kapitet är renskrivet och finns nu tillgängligt på Kapitel1. Rent sidmässigt har jag nu renskrivit drygt en fjärdedel av boken. Det är nu det kommer bli något mer knepigt, för jag har insett att jag måste skriva ett helt nytt kapitel som ska handla om ett veterinärbesök på klinik. Det är svårare än man tror, i alla fall om man har de ambitioner jag har. Genom hela boken försöker jag skriva på ett sådant sätt att den genomsyras av en sund djur- och människosyn. Lägg där till att jag vill förmå människor att göra rätt val, nämligen att ringa en veterinär vid frågor som rör hästens hälsa och betéende och inte gå in på Bukefalos. Vi får se hur väl jag lyckas. Bara för att boken kommer vara helt renskriven betyder det ju inte att den inte kan ändras igen och igen. Om den någon gång kommer publiceras räknar jag med att få ändra på en hel del. Det är lite så det fungerar har jag förstått.

 

" Linda red inte. Visst hoppade hästen, men det gjorde hon liksom alltid, och jag såg att Linda inte riktigt var närvarande. Inte ens när de fick hoppa alla tre hindren som en slags bana tycktes hon vakna upp. Hon styrde likgiltigt runt banan, och Peach såg ungefär likadan ut. Hon bara gjorde det hon skulle, men mer var det inte. Linda hade inte roligt, och om det var för att hon fortfarande var ledsen för det hon inte velat berätta för mig eller om det var något annat, det kunde jag inte svara på. "

 

Eftersom det är roligare med bilder blir det bildbonus idag också. Ytterligare en gammal bild på mig och Ondine. Den är så gammal att det ursprungligen är ett riktigt fotografi som har scannats in.

 

Body Condition Score och Body Mass Index, förkortat BCS och BMI kommer troligen bli det metoder jag ska använda mig av i mitt examensarbete. Jag visste sedan tidigare att jag ville ha någon form av poängskala eftersom jag sett dem tidigare. Några studier jag hittat har använt sig av en 9-gradig skala, och därför är det troligast att även jag kommer använda mig utav den. Det blir helt enkelt lättare att jämföra resultaten.

 

Igår funderade jag på om det inte kunde finnas någon metod därute för att mera objektivt mäta katters hull. BCS går ju ändå ut på att jag ska bedömma vad jag känner. Hur mycket känns revbenen? Hur tydligt känns höften och midjan? Är det minimalt eller medelgott med fett vid buken? Kort sagt tänkte jag att det därför kunde vara intressant om det fanns en metod som inte gick ut på att man har en åsikt. Tydligen finns det en sådan. Man kan nämligen räkna ut katters BMI: Jag har bara hittat en studie på det nu när jag letat här hemma. På måndag när jag har tillgång till skolans sökbredd kommer jag antagligen hitta mycket mer, förhoppningsvis en som beskriver varför man har bestämt sig för de mätpunkter som den artikel jag har läst har använt sig av. Förenklat mäter man från bogen till höften, från marken till högsta punkten på skuldran samt runt kattens huvud. Den sistnämnda är jag osäker på hur måttet egentligen gick till och jag måste forska lite mer i det innan jag är beredd att mäta katter. 

 

Här kommer en bild på den niogradiga viktskalan. Denna fann jag ursprungligen i min BSAVA-bok, men den var lätt att hitta på google om man bara sökte på Body Condition Score.

Förutom att ha en introduktion till vår vårhygienkurs hade vi idag en föreläsning om ämnet Djuromvårdnad där vi pratade lite om definitionen utav ämnet. Beskrivningen av det tenderar att inkluera en himla massa andra ämnen, och det är ju okej eftersom ämnet är tvärvetenskapligt som det så fint heter. Med andra ord, i ämnet djuromvårdnad använder vi oss av utvalda delar av andra områden, som exempelvis veterinärmedicin, kommunikation, etologi och liknande. Alltsammans kopplas dock till omvårdnadsämnet, vilket exempelvis innebär att kommunikation exempelvis är viktigt, men då i kontexten djurägarkontakter, djur- och djurägarkontakter eller djur- och personalkontakter. Vad som inte ingår är exempelvis hur man föreläser för en stor grupp människor. Detta är min tolkning av det hela, och jag kanske inte har förstått alltsammans helt korrekt.

 

Vad som däremot dök upp för diskussion idag var när klassen gemensamt fick läsa igenom lite olika definitioner av vad vårt yrke skulle innebära. Bland annat skulle vi ha kunskaper om, och nu minns jag inte detta ordagrant, estetisk miljö. Jag minns inte ordet som följde på estetisk, men att det stod estetisk minns jag, och att det syftade på miljö såsom omgivning. Estetisk i min ordbok betyder vacker eller tilltalande. Really? Ska vi, förutom att kunna djurs beteende, bilddiagnostiska tekniker, blodprovstagningar och analyser, rehabiiteringsmetoder, anestesiologi, anatomi och fysiologi, kommunikation, vårdhygien och smittskydd, hur man utformar en isoleringsavdelning, skriva vetenskapligt, analgesi och tusen andra saker som kan ingå i ämnet djuromvårdnad även vara någon slags inredningsarkitekt? Jag minns inte att det ingick i min utbildning.

 

Missförstå mig rätt. Att utarbeta för patienter, djurägare och personal säkra, ergonomiska, smittskyddsanpassade lokaler är en del av vårt yrkestänk. Att bedömma huruvida en blommig tapet skulle skära sig mot tavlan med japanska spetsar är det inte.

Jag vet inte om det är stressen över allt jag har att göra som gör att jag blir mer produktiv, men nu har jag lyckats renskriva även det fjärde kapitlet i boken som ni kan läsa här. Nu börjar det hända saker på riktigt i boken också, inledningen är så att säga klar. Jag insåg det ganska snabbt nu när jag har läst igenom den, att jag har lyckats med ett smart upplägg utan att egentligen ha planerat det. Första kapitlet ägnas åt presentation av de viktigaste karaktärerna, sen kommer beskrivningen av gården och lite intro till vad som skall hända. Nu är det dags för själva berättelsen!

 

 

Gå gärna in och läs boken. Är ni riktigt duktiga orkar ni skapa ett konto och rösta på min bok så att den hamnar högre upp i betygskategorin. Jag misstänker starkt att det ökar chansen att få den utgiven. Bonus idag blir en gammal bild från sommaren när jag tog hand om Ondines sår. Det är ingen hemlighet att Ondine är huvudpersonens häst. Det ger mig en chans att göra henne odödlig.

 

Gör en realistisk tidsplan står det i uppgiften. Realitisk. En sådan som går att genomföra alltså. Nu har jag försökt, jag har verkligen försökt, men svårigheten ligger inte direkt i att hitta på när man ska hinna allt man ska göra utan i att faktiskt veta när det är rimligt att man ska hinna med någonting. Vi har två kurser som går samtidigt som exjobbet, vårdhygien och anestesiologi. Den sistnämnda har vi inte fått ut schema på vilket gör det minst sagt lite klurigt när det kommer till att planera kring de veckorna. Hur ska jag planera när jag ska utföra min studie när jag inte vet exakt hur jag ska utföra den och när djursjukhusen har tid att ta emot mig? Attans att jag inte var smart eller bekväm nog att enbart göra en litteraturstudie. Men å andra sidan, jag gör en studie som kan vara till nytta för djursjukskötare. Jag tänker mig att det är svårt att banta en katt om man inte kan bedömma hullet på den och kan se när den är så att säga klar. Bara en tanke sådär.

 

Jag har nyss mailat iväg min arbetsplan till min handledare samt försökt boka möte för att bekräfta att min studie inte kräver en etisk prövning. Jag hoppas verkligen jag slipper det, för dete skulle underlätta. Den kommer säkert behöva revideras flera gånger, men än så länge ser min realistiska tidsplan ut såhär:

 

V4 Påbörja arbetsplan. Artikelletande. Val av protokoll. Kontakta djursjukhus för studie.
V5 VÅRDHYGIEN. Artikelletande. Påbörja protokollinstruktioner, patientformulär samt godkännandeformulär.
V6 VÅRDHYGIEN. Påbörja introduktion, material och metod.
V7 VÅRDHYGIEN. Studie.
V8 Arbetsplan färdig. Studie.
V9 ANESTESIOLOGI. Hz.
V10 ANESTESIOLOGI. Påbörja sammanställning data.
V11 ANESTESIOLOGI. Sammanställning data.
V12 ANESTESIOLOGI Introduktion verision 1.0 klar.
V13 PÅSKLOV. Datasammanställning, material och metod verision 1.0 klar.
V14 Inlämning introduktion. Läs och konstruktivt kritisera gruppmedlemmars arbete.
V15 Påbörja renskrivning resultat och diskussion.
V16 Inlämning material och metod. Läs och konstruktivt kritisera gruppmedlemmars arbete.
V17 Renskrivning arbete.
V18 Inlämning till opponent och handledare. Genrep redovisning. Läs och konstruktivt kritisera gruppmedlemmars arbete.
V19 Inlämning till opponent inför redovisning.
V20 Redovisning
V21 Inlämning måndag den 20 maj.

Så för den som faktiskt läser igenom denna är det lätt att inse att en himla massa arbete börjar redan denna vecka. Jag har hunnit leta artiklar, jag har gjort den första verisionen av arbetsplanen, har kontaktat ett djursjukhus men har inte helt och hållet valt protokoll. Kort sagt ska denna vecka ägnas åt protokoll och vidare kontakt med djursjukhus samt bekanta. Det sistnämnda där fick mig att inse att jag borde kunna fråga runt bland mina vänner och bekanta i Stockholm som har katt. Aha!

Frost omslöt varenda gren idag när jag strax efter lunch gick ner till Nockes café för att möta resten av gruppen och diskutera de två kapitel som vi lyckats få tag på och skulle läsa för att nu idag diskutera. Boken är inte fantastiskt spännande. Lite luddigt och generellt berättar den om vetenskapligt skrivande. Extra roligt blir det att läsa om hur viktigt det är med god kvalité på sin vetenskapliga text med allt vad det innebär och därefter upp täcka att författaren har stavfel, generella beskrivningar och, min favorit, lyckas använda samma ord två gånger när han ska förklara skillnaden mellan de båda orden.

 

Jag måste erkänna att vårt möte till större delen gick ut på att diskutera en hel del annat. Det är så mycket information om allt möjligt just nu och det är svårt att hålla fokus på bara en sak. Bland annat tog vi upp de gröna band vi kommer kunna köpa för 75 kronor till vår avslutning, något som i alla fall gruppen tycker känns roligt med tanke på att vi inte riktigt tar examen vid avslutningen. Veckan därpå har vi nämligen hemtenta, och sedan väntar vi alla på betyg i alla ämnen så vi kan skicka in papper och få ut legitimationen. Avslutningen känns med andra ord lite tam. Och appropå avslutningen så har EoD hela dagen planerad, något vi absolut inte har ännu. Deras lärare anordnar bland annat en lunch för dem, medan vi mest har avslutningen planerad och på kvällen, för de som vill, balen. Jag tror många med mig känner att extra hyra känns mindre roligt och väljer att flytta samma dag. Troligtvis kommer morgonen ägnas åt att packa in saker i en flyttbil och sedan köra så snart avslutningen är klar.

 

Etikdagen var en annan sak som skapat mycket irritation. Tanken är att vi ska ha etikdag i Uppsala, och det var bara ett enda datum som fungerade för veterinärstudenterna. Tyvärr dock ett datum som infaller mitt i vår redovisningsvecka för examensarbetena. Detta skulle innebära att vi åker dit med buss tidig morgon och kommer hem sen kväll och därefter förväntar sig någon att de som drabbas mest ska kunna hålla en bra redovisning dagen därpå. Verkar det rimligt? Om veterinärstudenterna får säga sitt om lämplig dag måste ju vi få säga nej till det här ytterst korkade förslaget. Vad mera är, veterinärerna kan ju åka buss till Skara istället, så förlorar vi inte mer tid än en vanlig skoldag ungefär. Lite respekt åt båda hållen borde förekomma.

Jepp, tro det eller ej, men nu är det tredje kapitlet renskrivet och redo att läsas på Kapitel1. Klicka här för att komma dit.Nu får vi stifta bekantskap med stallets nya ponny, det svarta dartmoorstoet Djinn.

”Vad tycker ni, tjejer?” frågade jag och tittade bort mot stalldörren där Djinns långa svans just svängde om hörnet.
”Hon är verkligen jättefin!” utbrast Raida.
”Jag hoppas hon är bra att rida” sade Rebecca ”med tanke på namnet...”
Tjejerna fnittrade lite och började slå vad om vem som skulle få rida henne först.
”Jaha” sade jag lite undrande. ”Vadådå?”
”En djinn är en slags ökenande” svarade Raida. ”De kan anta vilken fysisk form de vill. Jag tror många skulle kalla dem demoner och de kan ställa till en hel del oreda.”

Helt säkert är det alltså inte att den nya ponnyn är en riktig drömhäst. Mer än så tänker jag inte avslöja, ni får allt läsa kapitlet själva!

Idag fick vi en genomgång av hur vår arbetsplan är tänkt att fungera. Det är ett dokument som kommer bollas mellan handledare och student tills vi båda är nöjda med den och innehåller bland annat en beskrivning av vårt arbete, men viktigast av allt, en tidsplan. Tidsplanen känns som det svåraste just nu. Givetvis vill man vara ute i god tid, samtidigt är det svårt att pressa in hur mycket som helst med tanke på att vi kommer ha två kurser insprängda i examensarbetet, vårdhygien 3 och anestesiologi 2. 

 

Mitt första utkast som min handledare säkert kommer vilja tweaka lite för bakgrund, metod och syfte är i alla fall klara redan. Vår förmiddagslektion tog nämligen bara en halv timma, vilket gjorde att vi totalt hade tre och en halv timmar på oss att äta lunch och utöva valfri aktivitet. Vi som var duktiga använde oss av tiden för att leta artiklar och fylla i arbetsplaneringen.

 

 

Så, här kommer de delarna som jag är relativt klara med. Jag tror det kan gå bra, måste bara höra av mig till djursjukhus samt bekanta för att få tag på katter och djurägare.

 

Bakgrund: Många katter som besöker kliniken är inte i optimalt hull vilket medför ökad risk för sjukdomar och vid olika behandlingar. Det kan vara svårt att veta om en katts hull är optimalt genom att enbart titta på vikten eftersom katter kommer i många olika storlekar. 

Metod: Arbetet är i två delar, en litteraturstudie och en praktisk studie. Den praktiska studien är tänkt att ske genom kontakt med djurägare via djursjukhus samt bekanta. Två metoder att bedöma katters hull väljs och genomförandet av dem beskrivs. Därefter får djurägare samt djursjukskötarstudenten bedöma kattens vikt enligt dessa protokoll. Kattens vikt, ålder, kön samt identifikationssignalement noteras. Godkännande av djurägare för datainsamling samt fotografering och fritt användande av bilder skall samlas in.

Dota 2, lite i taget växer du. Tur det, då kanske man hittar lite mer bra folk bland alla rötägg som finns därute. Tråkigt men sant, många är riktigt otrevliga. Jag och Fluffigt har pratat flera gånger om varför Dota-klimatet ser ut som det gör. En bidragande orsak kan givetvis vara att om man hamnar i ett game med folk som man tycker illa om eller som spelar dåligt så är man verkligen fast där. Ännu finns ingen bra funktion för att ge upp och få avsluta spelet. Att lämna anses vara något av de fulaste man kan göra, ända sedan den gamla Dota-tiden. Då kan det ju tilläggas att det tog längre tid att hitta game. På den tiden satt man antingen och försökte komma in i samma game på Battle.net eller också fick man hänga i allehanda IRC-kanaler.

 

Å andra sidan är jag inte så säker på att det nödvändigtvis är hela sanningen. Redan på den tiden, när man kunde rösta för att få ge upp flameade folk till höger och vänster. Bloodline Championscommunityt är relativt trevligt, även om man även där ibland stöter på rötägg. Allra värst har jag hört att LoL-communityt är, men jag har själv inte spelat spelet tillräckligt för att avgöra saken. 

 

Min teori är att det har uppstått en negativ stämning som blivit accepterad för att ingen kan ta itu med den och numera tror många att det är acceptabelt och normalt att beté sig såhär. Frustrationer över att man själv är dålig låter man ohämmad gå ut över andra, och med det gör man andra frustrerade och ledsna. Kanske så till den grad att de tar ut den ilskan på någon helt annan. Rapporteringsfunktioner förekommer, men vad gör väl det? Åker en ut kommer minst en in igen. Och så håller det på, i livets stora cirkel. Hur man ska lösa det har jag ännu ingen aning om.

 

Jag kom på att det här inlägget egentligen skulle handla om min artikel som ni kan finna här. Den är mycket mer positiv! För spelar man med kompisar är Dota 2 ett roligt spel där man får många tillfällen att skratta och samarbeta beroende på game mode och lineup.

Det är många som har längtat efter bilderna från rehabiliteringskursen där vi hade förmånen att få visat olika moment och därefter öva praktiskt själva. Tyvärr har jag inga bilder på katterna, deras prestationer har jag istället filmade. De kommer upp så småningom de också, men för att göra det behöver jag först ett videoredigeringsprogram som jag känner mig bekväm med att använda och därefter göra själva arbetet. Jag måste tyvärr prioritera bort det i nuläget då jag har valt att fokusera på skolarbete, artiklar för Ctrl-Alt-Elite samt mina egna böcker.

 

Samtliga övningar skedde på våra lokaler i KTC, som är en byggnad byggd som en klinik där vi kan öva praktiska färdigheter. Bilderna är tagna i vårt poliklinikrum, operationsrummet samt ute i korridoren.

 

Äntligen har den efterlängtade exjobbskursen dragit igång och inleddes med en mördande tråkig genomgång av schema, betygskriterier och gruppindelningar. Jag är fullt medveten om att jag är lite oförskämd nu, men vore det inte bättre om vi bara läste alla dessa papper själva istället för att ha högläsning när SLU måste dra in på de lärarledda lektionerna? Kan inte dessa tre timmar ha ägnats åt handledarmöten eller vettiga föreläsningar?

 

Jag hamnade i en bra studiegrupp efter ett smidigt byte. Redan på onsdag ska vi ses igen, diskutera en kursbok och fika på Nockes. Vi ska bland annat fungera som hjälp i att bedömma varandras arbeten under processens gång, något som våra kurslärare kallar för kritiska vänner. Eftersom vi var ojämnt antal och gärna ville bli hjälpa av fler gjorde vi ett schema som gjorde att vi får kritik av två olika personer och skall ge kritik till två olika personer var. 

 

Vi får även se om ens någon av oss måste lämna in en etisk ansökan. Reglerna har nämligen ändrats och är lite mildare vilken kan göra att jag eventuellt kan komma undan det.I annat fall kommer jag få be min handledare att ta minst tretusen kronor från sina forskningspengar för endast en ansökan! Jag hoppas jag slipper hela den processen då det mest kommer ta en massa tid.

 

Men visst är det spännande? Det stora arbetet jag har väntat på att få skriva är nu äntligen här! Någonstans mellan femtusen och tiotusen ord kommer arbetet landa på, vilket motsvarar sju till fjorton sidor. Man vill definitivt börja i god tid...

Det här kommer låta lite förvirrat, det är jag medveten om, men jag ska försöka förklara mig. Många i klassen har bett mig att lägga upp bilder från de praktiska rehabiliteringsövningarna, men för att göra det så måste jag först bearbeta bilderna och sen lägga upp dem någonstans, förslagsvis på mitt weeblykonto. Där har jag börjat med att lägga in en länk till albumet på de bilder jag tar, helt enkelt för att folk skall hitta till min sida ifall se vill se fler bilder ur samma album. Det fungerar att ha en textrad längst ner, men jag tycker ändå att det blir lite klumpigt. Jag bestämde mig för att jag hellre ville ha en logga, lite som jag har gjort på Hazards lanbilder.

 

Kort sagt, för att lägga upp bilderna kände jag att jag behövde skapa en logga. Nu har jag skapat en logga, är ni nyfikna?

Det sötaste, ledsnaste ansiktet jag någonsin sett. Från filmen Hotel Transylvania, som är riktigt riktigt bra. 

 

Åh lilla vampyrfladdermus,
inte vara ledsen nu,
det gick ju bra till slut,
eller hur?

 

Klicka här för att läsa kapitel 2 i min bok Stall Blåklinten.

 

Nu är alltså nästa kapitel renskrivet och upplagt på Kapitel 1. Jag är riktigt nöjd, det går ju framåt det här. Jag vet inte riktigt hur jag ska ha ork när vårterminen drar igång nu på måndag. Min gissning är nämligen att jag därefter mer eller mindre kommer bo på biblioteket med min laptop som ständig följeslagare. Tur att jag har ett bra headset och tillgång till Spotify offline så jag inte blir fullständigt uttråkad!

 

Kanske lite info om boken och ett smakprov på texten? Detta kapitel heter lekar till häst och det är nu vi får stifta bekantskap med Elisabeths brorsdotter Lindas ridgrupp för första gången.

 

Klicka gärna in och läs det andra kapitlet. Mer kommer förhoppningsvis inom kort.

Lite sådär halvsent här mitt i natten vill jag bara meddela att fruktansvärt tidigt i morse vann jag äntligen över tvättstugan. Låt oss ett kort ögonblick återgå till hur tidigt det var. Det var så fruktansvärt tidigt att jag väckte katten. Tro det eller ej, men så tidigt var det!

 

Som jag tidigare skrivit och svurit över så har mina tvättstugeupplevelser inte varit optimala. Båda gångerna har jag fått ringa på vaktmästarna för att få ut min tvätt efter att tvättmaskinen vägrat att öppna luckan eller ens starta för den delen. Idag var så äntligen dagen då jag klarade mig utan att behöva ringa på en man med verktyg. Idag löste jag mina egna problem. Genom att vara jättefeg och inte använda den hemska maskinen! 

 

Jepp. Mer action än såhär blir det inte i Skara. Från och med på måndag så är det en termin kvar. En ynka termin och sen så är Skara ett minne blott. Det är härligt och lite sorgligt slutgiltigt. Men nu när jag tänker på de förbättrade tvättmöjligheterna så känner jag omedelbart mer glädje igen.

Äntligen är mitt arbete inskickat!

 

Det är helt fantastiskt att ha en opponent, fast min opponent var mycket bättre på det än vad jag var. Hon hade skrivit många bra tankar efter de olika styckena och nu när jag snyggade till mitt arbete kunde jag mest följa hennes tankar, ta reda på den fakta som saknades och lägga till det. Och nu är jag klar.

 

15 artiklar blev det till slut, och 5 av dem är faktiskt riktiga studier! Jag tror nog att det finns fler därute, det är bara det att de kostar att beställa, även när jag surfar genom SLU:s nätverk på skolan. Lite tråkigt var det att vara den enda som skrev om katt. Varför tycker ingen om katter mer än jag? Stackars kattifnatter.

 

Eftersom jag som sagt är den enda som skrivit om katt och min identitet därmed är röjd i vilket fall som helst kan jag berätta lite om min plan för denna korsbandsskadade katt. Den åkte hem efter en dag, och på djursjukhuset var min plan att påbörja rehabiliteringen direkt postoperativt med passiva rörelseövningar och kryoterapi. Väl hemma ska matte få fortsätta med enklare massage som uppvärmning, där man mest stryker över katten i några minuter. Denna typ av massage är mer till för att lugna katten och skapa en god stämning att arbeta i. Därefter görs de passiva rörelseövningarna och avslutas med kryoterapi för att minimera risken för svullnad.

 

Redan efter en dag ska katten motiveras till att använda sitt ben. Korta gåövningar där man lockar med mat duger utmärkt, och efter en vecka kan man träna sitt- och ståövningar. O ja, det går att få en katt att sitta genom att locka med mat. Testa själva! Allt detta är ju givetvis inte hugget i sten, utvärderingar vid uppföljningar avgör hur snabbt man kan fortsätta, och det finns mer än en övning som fungerar. Gemensamt är att de ska vara så lätta att kontrollera som möjligt. Man vill inte riskera att patienten faller och skadar sig.

Viktigt är att katten inte ska hoppa eller springa runt på 3 månader. Kort sagt får man hjälpa katten upp till exempelvis fönstret, och gärna sätta upp pallar eller ramper så att den kan kliva upp till sina favoritplatser. Att trötta ut den mentalt så att den inte får kattifnatt mitt i natten och rejsar runt i ett rum är också viktigt. Jag har ingen källa på detta, men exempelvis activity feeding och lek där man själv är med och ser till så att det går lugnt till borde fungera.

 

Och så håller vi tummarna för en 5:a, eller hur?

Så har jag äntligen tagit mig i kragen och lagt upp de sista 18 bilderna som jag hade från förra lanet på lanbilder.se. Alla de som heter något med Hzv44Pic har jag tagit. Med mina bilder gäller som vanligt att ni mer än gärna får använda dem för personligt eller kommersiellt bruk, så länge som ni inte säljer själva bilderna eller delar av bilderna. Det jag menar är att om ni behöver dem för en affish ni ska göra, ett skolarbete, en artikel eller dylikt så är det helt okej. Ni får gärna tala om var bilderna kom ifrån ifall ni använder dem, det hjälper Hazard som förening i det här fallet då det blir mer reklam för föreningen.

 

ett smakprov av bilderna från förra lanet kommer här.

Inte nog med att jag hade svårt att somna, sen blev jag väckt runt sju på morgonen! Och jag som äntligen låg bekvämt, och det var varmt och jag sov, sov så härligt så! Men icke. Katten ville leka och ha mat. Men mest leka.

Eftersom han är en smart katt så puttar han ner något på golvet. Min mobiltelefon. När jag tittar upp och möter hans blick så jamar han. Vänder mig kvickt om i sängen. Proceduren upprepas med skruvmejseln, pennskrinet, datormusen och lampskärmen.

Sen är det dags att klösa på soffan. Slicka högljutt på bokhyllan. Och slutligen, leka med papperskassen som jag har i vardagsrummet.

Jag kan ha nämnt det, men ett av de vanligaste problemen som djurägare ställs inför med katt är att de blir väckta på natten. Varför? För att de inte lekt eller på annat sätt tröttat ut sina katter på dagarna. Kort sagt är det bara att krypa till korset och leka järnet idag så jag får sova inatt.

De är ju söta när de sover i alla fall...

Man skulle kunna tro att vi efter idag, när alla presentationer är gjorda, borde ha lite tid för oss själva. Kanske pyssla lite granna med det sista på arbetet och därefter skicka in det. Icke! Efter allas presentationer och lärarnas kommentarer kan man ju inte annat än känna att skiiit, detta måste jag ändra på, nu!

 

Imorgon hade jag tänkt fixa till det sista. Bland annat ska jag lägga till en bra källa, och sen snygga till allt som min opponent tyckte kunde förbättras, för allt det var bra kritik. Riktigt bra kritik! Återkommer till den imorgon när jag snyggar till det.

 

För övrigt var jag den enda som hade ett kattfall! Den enda! Ja där försvann hela poängen med att koda sitt arbete! Fördelen var att det åtminstone blev lite omväxling när det var min tur att presentera mitt arbete.

Jag skrev nyss ihop en artikel för ctrl-alt-elite om en artikelsamling som på olika sätt berör spelvärlden. Mycket intressanta diskussioner, resonemang och berättelser. Jag hittade en favoritartikel där två pro-gamers från Indien berättar om sin syn på att vara i minoritet. De är nämligen tjejer och råkar väl ut för det som jag upplever att många tjejer fortfarande råkar ut för - de räknas inte som riktiga spelare (ganska lustigt då dessa uppenbarligen har vad som krävs) och blir ofta objektifierade. Klicka på länken och läs min artikel samt följ länkarna för att få läsa ännu mer.

 

Tänk att just spelvärlden ska se ut så. Är det inte typiskt? Just spel som verkligen inte har ett smack att göra med fysiska förutsättningar borde ju vara den ultimata arenan för alla att mötas på. Jag gissar, utan forskning i ryggen som jag vet om, att det beror på kulturella skillnader. Pojkar får tidigare träna sig i att spela spel, slipper utstå nedtryckningar på samma sätt som tjejer vilket potentiellt skulle kunna hindra många från att fortsätta spela och har antagligen en större kultur av att samlas och spela spel. Detta säger jag baserat på erfarenhet. Än så länge har jag inte sett ett enda lan där könsfördelningen ens har närmat sig 50/50.

 

Jag säger heller inte att den måste vara jämnt fördelad, däremot så tycker jag att miljön måste vara välkomnande för alla. För att det ska ske krävs mer jobb, från alla möjliga håll. Och mindre Barbie. Helt klart mindre Barbie. Men mer My Little Pony! Applejack!

Puh. En heldag fylld av redovisningar senare sitter jag här hemma och är helt mosig i skallen. Det blev lite väl mycket av samma sak, hunden Stoja med artros. Riktigt härligt när det dök upp en hund med en fraktur mitt i alltsammans och extra kul blev det när vi fick höra de om de två hästfallen som presenterades idag. Jag hoppas på mer omväxling imorgon. Snart kan vi nämligen mässa Stojas journal utantill.

 

Har även kollat upp min handledare för mitt examensarbte, Jenny Loberg heter hon. Jodå, snart så drar även examensarbetet igång.

Vi börjar med länken till boken, klicka här.

 

Tusen inlägg idag känns det som! Som jag tidigare skrev om så har jag äntligen lyckats skriva klart det första steget i min första riktiga bok! Det jag skrivit tidigare har mer varit av novellkaraktär. Så om detta är det första steget, vad är då det andra? Jo, att renskriva! Jag har 13 kapitel upplagda på Kapitel 1, och minst lika många opublicerade. Alla måste snyggas till såklart, och det är detta jag arbetar med nu.

 

Bara lite kort sådär så kan jag tipsa de som det berör att det går att lämna sin studieförsäkran från och med idag för oss som går djursjukskötarprogrammet. Somliga lyckostar kunde lämna den förra veckan, piken till Fluffigt är medveten.

 

Ett halvår kvar av CSN. Sen blir det förhoppningsvis lön och något tråkigare, återbetalningar!

För första gången skall vi imorgon opponera på en klasskamrats arbete, och det innebär ju sin tur att någon annan skall opponera på ens eget arbete. Det kändes ju helt okej. Tills jag igår insåg att det även innebar att skriva ett antal frågor som klasskamraten skall besvara och tvärtom, det vill säga, jag skall besvara frågor ställda av klasskamraten. Eftersom det inte är tillåtet att gömma sig under bordet vid frågestunden efter presentationen så gäller det att ha bra svar på frågorna.

 

Nu skall jag komma på tydliga, bra och genomtänkta svar på följande frågor:
1. Finns det några fler funktionsbortfall än hälta hos patienten?
2. Skulle du använda dig av hydroterapi för katt? Varför/varför inte?
3. Finns det någon skillnad på kravet av stimulering och omvårdnad hos en innekatt respektive utekatt? Eftersom patienten är en utekatt behöver djurägarna tänkta på något speciellt?
4. Vad tycker du själv att du kunde ha gjort bättre?

Börja prenumerera på den här kanalen, det är dagens tips. Jag får aldrig riktigt nog av de här animationerna. Han har verkligen på pricken lyckats fånga hur katter betér sig. Denna är kanske inte den absolut bästa, men den är rolig för att Illidan gör ungefär så här...

Då har det äntligen blivit dags för en liten renovering av bloggen. Jag kände att det gamla utseendet lämnade mycket övrigt att önska och när de la till nya teman för oss gratisanvändare som jag faktiskt tyckte om kände jag att det var dags. Jag slängde ihop en ny header, klickade runt lite och tadaa, nytt utseende!

 

Om jag nu ska berätta en kanske uppenbar hemlighet så är inte headern bara slumpmässigt ihopsatt. Den består medvetet av två av mina ytterligheter. Djursjukskötaren (snart så!) och gamern. Det är två svåra intressen att kombinera åtminstone åt ena hållet. Många veterinärer och sköterskor förstår överhuvudtaget inte hur man kan ha ett intresse av spel medan gamers generellt älskar katter, haha. Jag hoppas att det ena inte ska behöva ge vika för det andra. Redan nu har jag dock upptäckt att det är svårt att vara sig själv, och nu menar jag inte i den proffesionella kontexten, utan bara när man är med kollegor. Det är väl för att djurnördar generellt håller på med, ja just det, djur! De jobbar, lever, sover, motionerar djur! Lite som jag skämtsamt brukar säga att man behöver göra om man ska bli 3D-grafiker, fast då brukar jag säga att man måste leva, sova, äta, knarka 3D... I vilket fall kommer jag där och berättar om min helg som inte bestod av hundutställningar eller ens ett svettigt träningspass utan om hur jag hjälpte till att göra fyra dagar fantastiskt roliga för tvåhundrafemtion personer, hur barn, ungdomar och vuxna tillsammans umgicks, skaffade nya vänner, tävlade tillsammans på lika villkor och hejjade fram sina favoriter till segrar... Vad talar jag nu om för konstigt? Jo, lan såklart. 

 

Slutligen hoppas jag att ni ska tycka om det nya utseendet, på återseende!

Detta inlägg är helt och hållet tillägnat Fluffigts storasyster som inte kan sluta oroa sig när hennes små ponnys har flyttat hemifrån och följt med lillebrors fästmö till Skara. En av dem är min från början, men jag minns uppriktigt sagt inte vilket!

 

Vad är jag klar med? Eller, nästan klar om vi ska vara petnoga, nu tillkommer allt arbete med att gå tillbaka, rätta till stavfel, ändra om i meningar, täppa till plot holes och lägga till detaljer. Alla som kanske vet vad jag pratar om räcker upp en hand! En person, okej... Jag talar inte om skolarbete i alla fall, den saken är klar, utan om min bok som jag har kämpat med i jag vet inte hur många år! Stall Blåklinten, den jag har uppe på kapitel 1 är nu, tro det eller ej, färdig.

 

Ingen idé att hurra för mycket ännu, det är som sagt en massa arbete kvar. Min plan som jag har är att snygga till den och därefter publicera om de kapitel som jag redan lagt upp. Mycket av det måste ändras lite granna. När jag lägger upp ett kapitel på Kapitel 1 så kommer jag givetvis skriva om det här på bloggen också.

 

Sen, är det dags för det kanske svåraste. När man väl klickar i rutan på Kapitel 1 för att markera att ens bok är färdig, då har de första tjing på att få den utgiven. Nu vet jag väl inte om en hästbok bland alla andra är så speciellt lätt att få utgiven, men lite kan man ju försöka i alla fall! 

 

Det är lite roligt, för den här boken skrev jag för att bevisa för mig själv att jag kunde bli klar med en bok och att det var en idé att skriva för att bli klar övet huvud taget. Jag valde ett lätt ämne, trodde jag, och sen började jag skriva. Det var  först när jag så att säga skulle knyta ihop säcken och lösa mina karaktärers problem som svårigheterna kom, och det är mycket därför som jag måste gå tillbaka till texten och ändra en hel del. 

Jag fick lite nya spexiga ritprylar av morbror Anders i julklapp, däribland ett akvarellset med pennor, tusch, pensel och block. Jag har inga som helst förkunskaper om hur man förväntas använda detta, och eftersom tutorials är för fegisar så testade jag helt enkelt!

 

Jag började med att skissa upp posen på ett annat papper, och när jag var nöjd med den förde jag över den till akvarellpapperet. Sen ritade jag upp en mer detaljerad skiss, tuschade den (eller är det bläck, strunt samma!), och därefter började jag experimentera med pennorna och vattnet. Jag upptäckte snart att man ibland inte ville använda penseln, exempelvis på håret och hovarna avslutade jag med att bara använda pennorna för att bibehålla en slags textur (tror jag det heter, det känns rätt, jag hade sagt det om det varit 3d-grafik). Eftersom jag inte har någon penna som liknar guld köpte jag en guldpenna i en bokhandel och använda på alla de detaljerna.

 

Ja det kanske jag ska tillägga, jag utgick från en fantastisk warcraftskulptur som jag fick i present, succubusen Amberlash! Googla, det finns ett ton bilder därute på henne. Samtidigt som jag använde den som referens så blir man begränsad av papperets storlek, att jag ska tuscha skissen och att jag försöker hitta någon slags stil. Det är bra att ha en egen stil har jag hört.

 

Slutligen, färgerna är inte helt rätt. Det är helt enkelt för att jag ju fått fota bilden först och därefter försökt återskapa rätt färger i efterhand. Jag tog bort det vita i bilden. Skuggorna och materialet förstörde resten av bilden för mycket. Ja just ja, bilden! Här kommer den!

Ni kommer aldrig tro det men jag har äntligen lyckats skriva klart mitt arbete så pass att jag kan skicka det till min opponent! Riktigt härligt är det! Jag tror att alla som studerar och ska skriva olika slags hemtentor eller uppgifter på något sätt någon gång kommer hamna i en situation där man egentligen inte är ointresserad, det är bara tråkigt att skriva det man redan vet och omständigt att hitta någon som håller med om det man tycker eller vet är sant. Bara en sådan enkelt sak som hur ofta man ska byta vatten kan orsaka en hel del problem för den som behöver källhänvisning till allt man skriver. Du kanske finner att det i en bok står att djur ska ha tillgång till färskt dricksvatten. Jaha. Hur ofta ska det bytas då? Är det färskt efter mer än ett dygn? Mindre? Man måste alltid finna något som styrker ens åsikter, man måste ha bevis. Givetvis är detta väldigt viktigt, vi tillhör ett vetenskapligt område och vi gissar inte bara eller tycker inte bara angående patientvård, men som ni säkert förstår kan detta skapa oerhört mycket jobb när man sitter och skriver om detta i teorin.

 

Jag tycker att skriftliga arbeten är roliga. Dessutom vet jag med mig att jag lär mig mycket mer av dem än stenhårt plugg inför en tenta med mål att så mycket som möjligt skall tryckas in i huvudet på kortast möjliga tid. Jag glömmer bort det efteråt, antagligen för att det blir utantillkunskap där jag inte har reflekterat så mycket. Det finns det liksom inte tid för.

 

Jag komer även på mig själv med att fundera kring exjobbet. Det ska bli riktigt roligt att skriva om det som jag tycker är intressant inom ämnet. Där får jag bestämma fokus och hur mycket jag skriver om valda delar av mitt ämne. det är klart, eftersom jag ska göra en studie också kommer det bli oerhört mycket arbete med att bara strukturera data och det kan såklart bli enahanda. Samtidigt hoppas jag på att det jag ska skriva om och studien jag förhoppningsvis får chansen att utföra ska ge mig mycket ny kunskap. Kanske kommer jag även kunna lära någon annan bra saker, och hur tufft är inte det?

Idag blev det en liten roadtrip när Klara, Karin, Linnea och jag åkte iväg till Ale Hästspa för vårt studiebesök. Detta var en unik möjlighet, de var nämligen först i Europa med denna typ av vattenmaskin för häst. En ramp leder ned hästen till ett rullband, och från rullbandet finns en ramp upp på andra sidan, allt detta under vatten. vattennivån går givetvis att höja och sänka beroende på hästens storlek. Det bästa med anläggningen, som jag tyckte märktes så otroligt tydligt, var att de byggde den från grunden och därmed i förväg hade kunnat fundera på hur den skulle utformas. Ägaren beskrev det lite som en biltvätt. I ena änden går hästen in, blir duschad, hovarna rengörs, svansen binds upp, sen är det ner för rampen, arbeta på rullbandet, rakt fram och upp för rampen på andra sidan, ny dusch, svansen släpps ner och sedan rakt fram och till vänster där de får torka i ett solarium. Därefter ut. Kort sagt så går de runt längs med väggen i anläggningen och behöver egentligen inte träffa på någon annan häst eller vända. Smart tänkt! Man vet ju själv hur det är i stall när man undrar hur i hela fridens namn någon har tänkt. Här har de tänkt på allt, exempelvis att vattenslangar och duscha hästar kan vara jobbigt för båda parter. Allt trasslar in sig i varandra och hästarna kan känna obehag över dem. Lösningen var enkel. Det är en kortare slang på väggen på var sida om hästen. Är ni nyfikna nu? Bra, här kommer bilder!

 

Klara kör och Linnea sitter Shot Gun. Tack vare modern teknik såsom GPS kom vi fram. Fast i ärlighetens namn undrade vi mer än en gång om vi inte var vilse!

Här var dagens första patient. Engelskt fullblod med tidigare skadad kota. Lyckades komma tillbaka till banan efter rehabilitering. Här kan man se delen av maskinen där själva rullbandet är, alltså där hästen går, och längre fram börjar alltså rampen som leder upp ur vattnet. Vattentemperaturen låg på runt 25 grader och pH ska vara mellan 6,5 till 7,5.

Nu ska det vara ett paket på väg till dig mormor! Jag ska inte avslöja mer än så, men det är bra att du vet om det ifall Posten slarvar bort det...

 

Appropå post så har jag insett att brevlåda utomhus jämfört med brevinkast inomhus helt klart har sina nackdelar. Bland annat att posten har en tendens att bli fuktig och sladdrig. Ska man behöva torka sina räkningar?

 

Och appropå brevlåda så kanske jag slipper blöt post när det sen blir dags att flytta härifrån igen. Vi går ut den 31 maj om allt går som planerat, fast vi har ju utrymme för hemtentamen och inlämning veckan därpå (!), och det borde ju innebära att man kanske kan flytta hem samma dag. Om man inte vill sitta och slita med en inlämning förstås. Jag hoppas de behagar skämta med oss. Det blir kanske lite utav en glädjedödare om vi allesammans firar att utbildningen nu är slut fast vi måste gå hem nu allesammans och börja på hemtentan.

 

Och appropå hemtenta i sin tur så börjar ju mitt skriftliga arbete bli mer och mer klart för var dag som går men är ändå inte klart.Dessa associationer! Jag tror min hjärna försöker slippa undan arbete igen. Jag skall inte låta den vinna, nu mer plugg!

Jag tror de flesta av de klasskamrater jag umgås med på något sätt har tagit fortsatt mentalt sommarlov redan. Kanske är det som något slags primitivt skyddssvar på den enorma arbetsbörda som nu ligger på våra axlar. Vilken arbetsbörda talar jag om? Dels rehabiliteringsuppgiften som skall vara någon slags massiv övning inför examensjobbet där det ställs höga krav på vetenskapliga artiklar som helst inte ska vara reviewartiklar. Allt som skall vara med i det här arbetet är rent ut sagt fruktansvärt mycket! Jag har aldrig läst om så mycket olika saker för ett ämne som detta. Tro mig, jag fick leta rätt på en kort artikel som undersökte suturmaterials egenskaper enbart för att ta reda på om suturmaterialet till min katt skulle komma att absorberas eller inte! Denna uppgift skall vi idag (fast jag fick uppskov, tjoho) ha lämnat in till vår opponent idag. Vi skall nämligen. förutom att skriva detta massiva arbete, göra en powerpointpresentation samt  opponera på en kamrats arbete. Därefter börjar arbetet med examensarbetet parallelt med allting annat! Och jobbansökningar. 

 

Som en kamrat uttryckte det, i hennes huvud spelar en liten apa på symbaler. Komplett med liten röd fez på snedden. Ytterligare en annan har helt lagt av och började inte med rehabarbetet förrän idag. Resten suckar och är så extremt skoltrötta att de snart har smittat ned mig fullständigt.

 

Jag tycker det är roligt att leta artiklar och sitta och skriva på ett arbete. Det som stressar mig nu är att jag inte vet exakt hur de tycker att detta arbeta skall vara upplagt. Uppriktigt sagt tror jag inte att någon i klassen fullständigt har förstått det, jag betvivlar också att lärarna har en egentlig idé av hur de vill att det ska se ut. Lägg där till att jag inte känner att mitt arbete duger så är prestationsångesten komplett. Det är inte lätt att göra rätt när man inte vet vad som är rätt.

 

Jag har glömt att äta middag. Dags att göra det tror jag. Ska se om det inte finns något mumsigt i kylskåpet.
Djup suck.

Ibland så bara hittar man riktigt bra youtubevideos i sin facebookfeed. Detta var ett sådant tillfälle.

 

Detta går ju som på räls, eller gör det?

 

I stockholm klev jag på tåget som skulle ta mig och Illidan till Skara igen. Jag förstod att det var rejält fullt på tåget och snart skulle jag få veta varför. Bredvid mig satte sig en jättetrevlig kvinna som för övrigt var ägare till en Golden Retriever, en birma och en perser och berättade att hon och många med henne suttit på ett tåg från Umeå någonstans. De hade varit så försenade på grund av allt från tekniskt fel på tåget till brand (!) i en tunnel att de missat sin avgång för drygt en timma sedan. Nu fick de istället hoppa på det här tåget där det fanns plats. 

 

Vi hade väl åkt en dryg timma när tåget mitt ute i ingenstans gör en tvär inbromsning. Till höger och mig skådar jag skog, till vänster mer skog och ett jakttorn. På grund av ett återkommande tekniskt fel blev vi lite försenade, men det gjorde bara att jag och Illidan slapp vänta längre i Skövde på bussen som skulle ta oss hem. Jag undrar om inte kvinnan jag träffade var drabbad av SJ-förbannelsen. Alla tåg hon åkte med tycktes nämligen drabbas av konstiga fel, inte bara denna gång.

 

Nu är vi i alla fall hemma allesammans.

Kvar på dagordningen står att handla mat, äta mat samt det sista på den skriftliga uppgiften.

Efter incidenten då min laptops grafikkort nådde hissnande 108 grader Celsius vilket, om man tänker på den, innebär att jag hade kunnat koka vatten på det, blev det inget mer spelande förrän luft på burk var inhandlat och stackars Kit blivit utblåst på damm.

 

Nu är han betydligt tystare och nöjdare med tillvaron, och jag har åter kunnat spela Skyrim som jag fick i förrgår av Fluffigt! Så efter att jag med andan i halsen jagat en man jag precis räddat från en jättespindel och huggit ner från en vägg av klibbig spindelväv (otacksamma tölp) springer jag rakt in i tre buttra skelett som på ett ögonblick förvandlar min spelkaraktär till modell död. Oroa er inte, här är det bara att ladda om spelet! Denna gång var jag snabbare, ett av skeletten var redan ute ur leken innan de övriga två hunnit fram till mig. Snyggt och ledigt slog jag sönder dem till spillror, lootade mannen jag jagat på en nyckel och såg bort mot en grind. Där var öppningen och början på nästa sektion av grottan. Tjoho tänkte jag och sprang i full fart genom öppningen. PANG! En spikförsedd grind i ansiktet senare sedan jag trampat på stenen som utlöste grindfällan och det var åter dags att ladda om spelet...

 

Hmm. Jag är visst inte så bra på den här typen av spel. Jag har i alla fall lyckats döda min första drake, och nu kan jag skrika på folk! 

Jag hade en fantastisk början på det nya året tillsammans med Jocke, Nyman, Drakir och Fluffigt som fick sätta temat på januari - spel! Vi hade en härlig brädspelskväll med tacos och Agricola som tydligen ska uttalas Aggrikålla och inte aggrikåla vilket helt klart var mycket roligare. Dessutom fick vi chans att testa på två av Drakirs spel som han gjort på sin spelutbildning varav ett som heter Hostile Takeover var riktigt roligt. Jag påminner mig själv om att jag borde fota och skriva lite om det vid senare tillfälle. Troligtvis glömmer jag bort det!