Vägen till Skara

I väntan på att min potatis ska koka klart har jag suttit och läst igenom min gamla utvärdering ifrån lekar på Hazard. Några var bra, andra var dåliga. Vissa klarade jag inte av att hålla i själv utan att bli för stressad och vissa var helt enkelt för populära!

Nu har jag några idéer klara som jag ska presentera för min kollega för denna gång, Lollo! Det ska bli jätteroligt och jag ser verkligen fram emot det, trots att jag kommer vara LAN-trött och ha en tenta på tisdagen, men vad gör det! Detta händer två gånger per år, och jag ska ha fyra tentor till innan jul. Hela ens liv kan ju inte avstanna bara för att man pluggar. Tro mig, jag kommer ångra detta uttalande när jag dagen innan provet har mardrömmar och mumlar saker på latin.

Nu ska ni få er försmak ialla fall! Här kommer de, mina idéer på lekar inför Hazard-LAN v.44

Vad är det som låter?

Blandat i en sång kommer nördiga melodier ifrån sånger, spel och TV-serier som alla nördar borde känna till! Här gäller det att höra rätt och skriva ner rätt alternativ för att vinna tävlingen.

Vad smakar det?

Även nördar måste tänka på vad de stoppar i sig! Här sker ett blindtest där deltagarna skall tala om vad de får sig tilldelat. På en lapp som man har fastsatt på sig skriver man upp om man är allergisk mot något. Allt ifrån blomkål, morötter till plopp och grillchips!

StenSaxPåse
Stor turnering i den populära leken StenSaxPåse!

 

Vad mer som troligen dyker upp får ni läsa om längre fram. Är ni sugna på att gå på lan i Haninge (Storstockholm) tveka inte, utan gå in på www.lan.nu!

 

Jag måste ha läst om de första Harry Potterböckerna säkert 20 gånger utan att det är någon överdrift. Det bästa med dem är att de är så beroendeframkallande att jag måste fortsätta läsa uppföljaren så snart den nuvarande boken är slut. Det enda som är dåligt med dem är att det inte finns fler än sju böcker och att de första böckerna är så tunna! Jag vill ha mer mysiga detaljbeskrivningar och fler lektioner beskrivna, det är så roligt att läsa om!

Första boken läste jag ut inom 24 timmar igår och nu är jag fast på tvåan. Jag som hade en massa andra planer på vad jag ville göra, som att rita, skriva, börja arbeta med PBL-fallet och städa, men nu lockar ju en lässtund i sängen med ett varmt mysigt täcke så mycket mer!

Jag får helt enkelt variera mig.

Jepp, den första tentan är redan avklarad och rättad, jag fick 31 rätt av 37 möjliga och därmed 84 %, det vill säga väl över gränsen på 66% rätt. I efterhand inser jag ju att jag pluggat in en massa extra som jag inte behövde och att jag borde ha lagt mer krut på hur djuret delas upp i olika plan och vad de heter, men det är svårt att veta när kursmålen anger en grundläggande förståelse av ungefär allt. Jag har en grundläggande förståelse om ögat, öron, digestionsapparaten, men inte kom det på tentan.

I slutändan kan jag tycka att den här provformen rent ut sagt suger. Provet är gjort som så att man får en fråga som man sedan besvarar med flervalsalternativ varav flera kan vara rätt. Beroende på hur pass tydligt läraren har formulerat frågan är det olika svårt att ge rätt svar, och sen ska vi inte tala om tolkningen man kan göra av vissa frågor/svar.

Nu är det över i alla fall och flera dagars lugn och ro väntar mig. En första tentafika är också gjord och jag mumsade på en biskvi och drack varm choklad. Nu är det dags för mig att roa mig ytterligare med en god bok, lite ritande och en gigantisk disk.

Detta inlägg är till alla de som tycker om och saknar Illidan, min norska skogskatt, men framförallt till hans uppfödare och andra mamma, Ann.

Illidan har fullt med energi, alldeles för mycket faktiskt. Det är nästan så att jag funderar på att skaffa en kattunge bara så att han får leka av sig! Nej, det vore inte realistiskt nu, jag vill ha tillräckligt med pengar så att jag skulle kunna betala veterinärkostnader för båda ifall att olyckan skulle vara framme.

Min tokiga katt väckte mig i alla fall fler gånger i natt än jag har fingrar på händerna. Han hoppade upp på alla möjliga och omöjliga ställen där han inte får vara. På mitt skrivbord, upp i rottinghyllan, upp i de olika hyllorna på bokhyllan där jag till och med försökt stänga för med stora böcker. Igår hittade jag mitt tunga CD-fodral, det väger säkert runt ett hekto, uppe på Illidans utsitksplats högst upp på bokhyllan. Då hade han norpat den från hyllan precis under och på något sätt burit iväg med den till sin klätterställning och sedan hoppat (med fodralet i munnen!) upp på översta hyllan.

Jag misstänker att norska skogskatter får mer och mer energi för varje dag de lever, och jag misstänker att jag när jag leker med honom bara tränar upp hans kondition ännu mer istället för att trötta ut honom! Kanske blir det att ta ner honom till grannens rottweiler ett tag, då kanske han blir uttröttad till slut. De går faktiskt väldigt bra ihop, vi släpper ihop dem lite då och då så att vi så småningom ska kunna samla alla djuren och titta på tv och ha myskvällar utan att behöva lämna fyrbeningarna hemma.

Detta var en ganska lång uppdatering om hur Illidan mår. Ni märker säkert att han tycks må prima. Tidigare i morse låg han på rygg i mitt knä och gosade och igår fick han agera hund när en klasskamrat och jag skulle träna på hundens exteriör och att lägga ner djur inför undersökningar. jag tror jag har världens snällast katt, för vi lägger verkligen ner honom, och det är inga som helst problem.

Nu blir det lite mera slappa, för sen ska jag och Hector iväg till Sandra för att tentaplugga såhär dagen innan den första tentan. Önska oss lycka till!

Plättarna är klara och alldeles strax ska jag bege mig väg ner till stationen för att möta upp en god vän som kommit för att hälsa på. Han stannar ända till måndag och ska få vara med på en praktisk lektion!

Bröd har jag bakat också så att vi ska ha frukost att äta. Dammsugit och bäddat sängen har jag gjort, men inte riktigt hunnit med att diska allt, men vet ni vad, det är okej!

Nu ska jag börja packa ihop grejjerna jag behöver och gå ner och sätta på lamporna till min cykel.

Fredagen med skolan avslutades perfekt med lite hästhantering fram till lunchtid. Efter en enormt lång föreläsning fick vi testa att hälsa på hästarna, leda dem, springa med dem, rykta, kratsa hovar och om tid fanns, träna på hästens exteriör. Allt detta låter ju busenkelt för de av oss som är hästvana, men nu ska vi lära oss att utföra dessa moment på människors privata hästar som kommer att vara sjuka.

Föreläsningen tror jag gick ut på att vi ska veta att vi kommer att dö om vi någonsin är i stallet tillsammans med en häst. Vi har fått veta att vi kan bli klämda, skrämda, sparkade, bitna, inträngda, översprungna, uppätna, nerslagna och dö av ren utmattning. Efter en timma av föreläsningen undrade jag hur jag har lyckats överleva så länge som jag har i en stallmiljö.

Efter lite fika delade vi in oss i grupper och valde ut en trevlig ponny, jag fick inte skäcken jag ville ha, snyfft, och började borsta, känna puls och så småningom springa med dem. För er som inte vet det så är det vanligast att man när man leder hästen håller grimskaftet med två händer medan man i traven växlar till att hålla med endast höger hand. Hästen skall springa på en rak linje och sedan gå ner till skritt, vända tvärt, komma fram i trav igen och springa rakt tillbaka. Traven efter ett böjprov måste komma med detsamma, och grimskaftet skall inte vara spänt då hästens måste få fritt spelrum för sitt huvud. Ridskoleponnyer är sammanfattningsvis ganska sävliga. Jag tror merparten av oss får en chock när vi kommer få springa med hästar i tävlingskondition!

Idag gjorde jag och Sandra slag i saken och sprang vår joggingsträcka baklänges, passerade vår förra startpunkt och fortsatte! Vi klarade av säkert 2 km jämfört med tidigare ca 1,6 km. Det var mitt fel att vi stannade, jag fick ont i min högra vad och när det hållt i sig i över en kilometer och började göra rejält ont och bli stumt var jag till sist tvingen att sakta ner. Jag tog ut ett landmärke, ett halvt träd, och nästa gång ska vi nog se till att springa ännu längre!

Något annat som är bra är att en tjej i min klass skrev ut anatomipapprena ifrån en föreläsning och passade på att skriva ut ett exemplar åt mig också, så nu har jag något att träna på.

Något tredje som är bra är att vi imorgon ska iväg till ett stall igen, och hästar är alltid trevligt! Nedan en bild på en häst som springer och är trevlig. Jag orkade inte leta upp den utan stämpel.

Jag såg på mailen alldeles nyss att csn tagit sitt beslut angående om jag ska få studiemedel eller inte, och klickade in på Mina Sidor för att läsa det negativa beskedet.

Det var inte negativt! Det var positivt! Jag får bidrag och lån och passade på att ladda hem pdf:en med beslutet och lämna studieförsäkran! Åh vad härligt! Tidigare idag kände jag att jag bara var så där löjligt glad utan orsak, och nu är jag ännu mera löjligt glad med och utan orsak!

först av allt vill jag säga att jag tror att det är betydligt lättare att ha en katt som husdjur än en hund när det kommer till att behöva plugga väldigt mycket om dagarna.

När jag kom hem nu under en långlunchrast satt Illidan i köksfönstret och tittade ut. Han märkte inte när jag klev inte genom dörren, han tycktes inte känna av vindraget heller. Jag tog av mig skor och jacka och gick lite tyngre än vanligt fram emot bordet för att han kanske skulle känna av vibrationerna, men han var helt upptagen med att stirra ut på något villebråd. Jag kunde inte låta bli att undra hur världen ter sig för honom. Tycker han att jag teleportar runt i lägenheten och helt plötsligt kan materaliseras någonstans helt slumpvis, eller förstår han att han helt enkelt har missat när jag kom in genom ytterdörren igen baserat på att han, när han har haft ögonen på mig, sett hur jag beter mig i vanliga fall.

Att plugga med Illidan då... Efter att jag satt mig vid bordet och blåst lite försiktigt på honom så han ska märka mig, hört hans förvånade jamning och strykande hälsning satte jag mig för att renskriva biokemianteckningarna. Min katt lägger sig duktigt bredvid mina båda block och relaxar tills han helt plötsligt får för sig att leka med mitt block och anfaller det! Med klor och tänder neutraliserade han mitt renskrivningsblock tills jag plockade bort hans tassar från det, klo för klo, och skuffade honom åt sidan. Efter det var det kört. Då skulle han ligga på blocket. Min taktik i detta läge är att flytta honom några centimeter i taget där jag ska komma åt att skriva eller se att läsa.

Visst, jag kan bara lyfta ner honom, men jag vill ju ha sällskap när jag pluggar. Alltså måste jag lära honom att ligga nära men inte ivägen, något som jag inte direkt kan förklara för honom. Istället lär jag honom att respektera mina förflyttningar. Jag kan t.ex ta fram en filt som jag lägger på bordet och sedan placera Illidan på den, då stannar han där istället för att lägga sig på mina block.

Nu är det tid att renskriva mera innan jag ska cykla ner till skolan igen för att få återse min rapport som jag inte är helt nöjd med. Jag insåg att jag glömt att skriva en bra sammanfattande mening om vad jag kommit fram till att djuromvårdnad är, men det får gå ändå. Jag har många rapporter på mig att göra bättre ifrån mig.

Jag vill bara säga att det inte borde få stå "här ser vi tydligt hur..." när det i böcker skall beskrivas vad man ser på ett foto ifrån en mikroskopering. Ingenting kan synas tydligt i sådana här sammanhang.

Vi tittade på olika preparat ifrån lungor, luftstrupe, olika slags muskler, läpp och blodkärl. Det hela var mycket förvirrande men när vår lärare kunde visa oss och förklara mera detaljerat samtidigt som hon hade en förstorad bild på sin laptop blev det hela betydligt tydligare.

Nej, nu blir det lite dota här efter springturen i skogen och innan pluggdaten jag har lite senare ikväll.

Är det rätt att låta en hund leva som har artros i alla leder och ont fastän den får bästa möjliga smärtlindring i högsta möjliga dos?

De flesta skulle svara att nej, det är inte rätt, och kanske föreslå att det är dags för de hunden att somna in. Hur känner man inför andra gränsfall? Här nedan följer några av de frågor som dök upp under dagens etiklektion samt en ifrån vår biokemilektion. Först kommer en fråga, sedan min kommentar på frågan. Här får ni som läser min blogg jättegärna diskutera vidare!

Är det rätt att låta hunden ha täcke under vintern fastän det inte är naturligt för hundar att ha täcke?
Jag anser att om man tagit på sig ansvaret för en hund som inte klarar av det kalla klimatet i Sverige så får man lov till att sätta på den ett täcke så att den inte fryser eller blir blöt och därmed nerkyld. Sedan kan man diskutera huruvida man ska ha hundar i Sverige som inte klarar av klimatet.

Är det rätt att sätta på hunden ett täcke som är i chockrosa med ludd på kanterna?
Hunden bryr sig ju faktiskt inte om färgen eller texten eller dekorationen på sitt täcke. Den vill bara hållas varm. Låt gå för det då. Personligen skulle jag ha ett astufft cammofärgat täcke till min hund.

Är det rätt att sätta på sin hund kläder?
Vart går gränsen mellan täcke, täcke som täcker delar av frambenet och en tröja? När blir det helt plötsligt en luvtröja, en ballerinautstyrsel eller varför inte en hund som bär peruk vilket vi såg en bild på idag. Risken med detta var enligt vår lärare, och jag håller med, att vi förmänskligar hundarna och gör dem en otjänst genom att inte se på dem som först och främst hundar.

Är det rätt att färga sin hunds päls?
Här fanns det ett extremexempel, där det var en tävling där folk klippte, färgade och formade pudlars pälsar. Vi pratar extremt! En av dem klipptes och färgades till att likna en i turtles, till en tupp, ja till och med till en varmkorv med bröd! Normalt sett skulle jag säga tvärnej. Sedan läste jag ytterst lite på hemsidan, och där stod det att hon rakade av pälsen efter tävlingen. Kort sagt betyder ju detta att hunden går med det där i nån dag eller två troligen varpå allt rakas av. Är det plågeri? Pudlar trimmas ju till tävlingar oavsett. De fåniga bollarna de har rund lederna bl.a är ju från en tid då de skulle hållas varma då de arbetade. Det viktigaste för mig är nog att hunden kan se normal ut och beté sig normalt. Andra hundar ska inte undra vad tusan det är som kommer emot dem. Detta tror jag innebär att hundar för mig kan färgas med färg som inte skadar dem och kläs ut så länge som det bara är över en kort period. Jösses, i mitt stall sätter vi på hästarna tomteluvor, inte är det naturligt men det är över några timmar när vi firar lucia.

Är det rätt att medicinera hundar med t.ex genetiskt betingade hjärtdefekter?
Här måste jag få utveckla. Tänk dig en hund som har ett hjärtproblem, visst känns det okej att medicinera den om hunden lever ett fullgott lov därefter? Men hur blir det om merparten av en ras har detta problem och man på så sätt ser till att aveln av den rasen kan fortsätta i och med att man hjälper till att rätta till de fel som uppstår.

Frågorna kan ställas i alla evighet.
Är det rätt att ge katter vegetabilisk kattmat när de inte kan tillgodogöra sig det?
Är det rätt att fortsätta avla på raser där merparten av valparna måste födas med kejsarsnitt?
Är det rätt att fortsätta med exempelvis travsport där hästar i många fall är en förbrukningsvara?

Nu blev det ett långt inlägg här. Jag hoppas på att kunna ta fram väl valda frågor och ämnen så småningom, det vore intressant att skriva om, och förhoppningsvis även intressant att läsa om.

Är det möjligt?
Efter helgens mulna väder lyser nu solen in genom fönstret och väckte mig halv åtta på morgonen. I går när jag och Fluffigt skulle gå ner till busstationen öppnade sig himlen och det formligen forsade ner vatten på oss. Det regnade med sådan intensitet att regnet studsade upp åtminstone en decimeter ifrån marken efter det hårda nerslaget. Regnet stod som spön i backen!

Om ungefär en timma har vi lektion med ämnet djuretik, och det är något jag tycker är riktigt intressant. Här kanske jag helt måste kasta om vad jag tidigare tyckt och tänkt. Vi får se vad som händer, jag håller er uppdaterade.

Nu när älsklingen är här i Skara passade vi på att baka mumsiga kanelbullar. När de precis var uttagna ur ugnen passade jag på att springa ner till grannarna med varsin varm bulle. Mums! Det blir kanelbulle och kall mjölk en tid framöver!

Om lite mindre än två timmar är Fluffigt äntligen vid Skara station. Jag har längtat massor, men trots det har dagarna gått fort. Lektioner och plugg tar mycket tid och timmarna flyger förbi. Efter motionsrundan och lunch med härliga plättar begav sig jag och Sandra ner till ett av våra undervisningshus för att lära oss alla ben på svenska och latin samt var de satt på häst, hund och katt. Nu kan vi alltsammans utom att jag är en smula osäker på hästens nedersta ben.

Man kan ju tycka att vi är väldigt lika, när man tittar på ett skelett ifrån däggdjur. Vi har humerus, radius och ulna, vi har en handlov, carpus. På katt och hund är det relativt enkelt att applicera samma ord ifrån oss människor. När vi talar om hästar är det en liten annan femma. Dels har de två griffelben helt plötsligt som inte ens fortsätter hela vägen längs med benet vid vad många skulle tycka är under hästens "framknä" men som egentligen är carpus, det vill säga deras handlov. Hos hästar har många ben i fötterna tillbakabildats och nästan försvunnit men inte helt.

Nu har jag lyckats skriva bort flera minuter! Lite disk har jag att få undan också, men sen är det strålande rent i lägenheten. Jag har till och med våttorkat golven!

Sandra och jag är superduktiga, det anser åtminstone jag.
Strax efter åtta i morse gick vi upp för att mötas upp strax efter nio. Därefter cyklade vi bort till spårcentralen för att springa lite mer än förra gången, så i runda slängar lite mer än 1½km. Förvåningen var stor när vi såg flera tiotal cyklar stå parkerade runt den lilla stugan som ligger precis bredvid. Vid huset stod en del kids och när vi i skogen först såg några som såg lite äldre ut undrade vi om det kunde vara någon form av friskvård för arbetande.

När vi väl börjat springa insåg vi att det snarare var skolorna i skara som hade någon form av orientering eller annan form av skogsaktivitet. Precis som jag minns det ifrån min egen skoltid så gick de flesta i klunga. Tjejer för sig, killar för sig. Några för sig själva. Både jag och Sandra kände väl oss lite gamla till en början, för vi blev faktiskt irriterade på de som inte flyttade på sig när de hörde oss komma springandes med tung andhämtning! De gick kvar som dumma får på stigen utan att så mycket som flytta en decimeter åt sidan. Vi hörde en del roliga kommentarer som:

"Varför springer de?"
"Spring då!"

samt den absolut bästa på frågan om varför vi sprang:
"De är (jag hörde inte den här meningen) barn"
Det jag fick ut av det hela var att de måste ha trott att vi gick på gymnasiet här i Skara och också var uttvingade i skogen. Tänk om de hade vetat att vi gjorde detta självmant!

Så även om vi kände oss gamla när vi gnällde över den oförskämda ungdomen så ser vi tydligen unga ut i den oförskämda ungdomens ögon!

Riktigt kyligt var det när vi cyklade iväg till skolan imorse, och när jag kom hem och kikade ut genom fönstret fick jag inse mig besegrad. Träden har börjat anta sin gula och orange höstskrud. Jag tror vi sett det sista av sommaren för denna gång.

Just nu sitter jag här och bloggar och äter min kvällsmat. Så snart ska jag gå ner till Alexandra igen för att fortsätta att plugga. Jag tror vi måste tillhöra den grupp i klassen som pluggar mest, för jag tror inte det gått en dag utan att vi suttit med näsan djupt nere i anteckningarna.

Idag hade vi praktisk hästhantering som just denna gång innebar att vi fick försöka hitta alla möjliga och omöjliga kroppsdelar på hästen. Jag trodde att jag hade koll på hästens exteriör, men det visade sig ju snart att det hade jag inte alls det.

Nu efteråt känns det som om jag lärde mig en hel del, och förhoppningsvis kommer jag ihåg det mesta också. Jag ska säga att det hjälpte en hel del att verkligen få peta på hästens delar! Jag menar, kindkedjegropen t.ex, den har jag trott varit där någonstans där kindkedjan sitter... Sen viftar man lite svävande runt området vid hästens haka ungefär. Kindkedjegropen är området bakom hästens haka där pälsen övergår till huden vid hakan.

Till råga på allt har jag kämpat med att lära mig de latinska namnet på de 45 ben i hundens skelett som vi måste kunna. Puh säger jag bara! Jag fick använda min gamla glosinlärningsteknik för att pränta in merparten av orden i skallen.

Slutligen då så har vi PBL-möte imorgon att se fram emot. Jag hamnade i gruppen Pelvis. Suck. Av alla skelettdelar fick jag pelvis, maximal otur eller vad?

Hej Mamma!

Jag har ett så tydligt minne som åter dök upp idag när jag stod i duschen av alla ställen. I minnet satt jag och skrev ihop bokstäver och undrade om det hade bildats något ord ännu. Jag använde allra helst de mer exotiska bokstäverna som Q och X och Z, så därför var det kanske inte så konstigt när det inte blev några läsbara ord. Jag minns också att jag inte kunde alla bokstävers utseende när det var stor respektive liten bokstav.

Associationen gick vidare till ett minne då du läste Bamse för mig. Jag hade knäckt läskoden och hann läsa i förväg. På något sätt hade våra Bamsetidningsstunder förstörts. Det var inte lika roligt när inte du skapade magi med orden och jag bara kunde följa med på äventyret.

Någonstans måste jag ju ha lärt mig att läsa. Någon gång måste jag ha knäckt koden. Hur lång tid förflöt mellan de där två minnena? Jag vet med mig att jag ine hade lika lätt för att lära mig läsa som de andra i klassen, och framförallt minns jag att jag var rädd för att börja skolan. Jag var rädd för att misslyckas.

Är det så jag har varit tidigare, Mamma? Har jag undvikit saker för att jag varit rädd för att misslyckas med dem? Och när jag inte undkommit prövningen eller vågat testa så har jag lyckats ändå? Är det bara min rädsla som satt stopp för det jag velat göra ibland? Är det därför jag lyckas nu? För att jag vet att jag klarar av det jag föresatt mig att göra?

När gick jag ifrån att vara osäker på många av de saker jag ställdes inför till att beslutsamt inse att jag kan ta reda på hur jag löser de flesta problemen som jag stöter på?
En sak vet jag i alla fall och det är att det hjälper massor att ha en Mamma att luta sig tillbaka på när man inser att man inte har en aning om hur det  konstiga vuxenlivet fungerar. Så detta inlägg är till dig Mamma, för jag tror att du har gett mig många av de verktyg jag har i min verktygslåda för att fxa med livets många utmaningar.

Det blev några dagar försenat, men nu är det nionde kapitlet äntligen uppe. Jag får nöja mig med att kunna lägga upp ett kapitel per vecka och kanske inte vara fullt så noga med vilken dag i slutet på veckan det blir upplagt.

Jag har verkligen inte haft tid att skriva med tanke på allt plugg. Usch. Knappt har jag ritat, och skrivandet som sagt händer inte alls. Det tar liksom för lång tid. Man ska ha inspiration, ha tid och lugn att sätta sig ner och komma in i tempot så att orden liksom flyter ur en. Så fungerar det för mig när det är som bäst.

Jag har nog insett att man till slut får ta sig tiden helt enkelt. Tidigare i veckan frågade några mig hur jag kunde hinna läsa en bok, och spela dota på kvällarna och hinna plugga. Svaret är att jag planerar min tid. Om jag pluggar i god tid på dagen efter skolan så är jag mentalt utmattad runt nio. Jag orkar inte studera mera och ta in mer information, alltså kan jag göra något annat. Nio är hur som helst för tidigt för mig att gå och lägga mig, så då passar jag på att klämma in en kvällsdota innan läggdags. Det känns viktigt för mig att inte tappa kontakten med sina gamla vänner, som jag ju spelar dota med, eller tappa kontakten med mina övriga intressen. Intressen är som vänskapsband, de kräver engagemang för att bli bra och hållbara.

Idag fick några av oss idén att gå på en vandringsled som går Skara runt. Efter lite funderingar och fram och tillbaka på en annan led hittade vi rätt och kunde gå på en rejäl promenad som involverade ett besök på Coop Forum där jag har spanat in en eventuell cykel till mig själv!

Efter över två timmar var vi äntligen hemma och jag tänkte att jag bara skulle blunda lite... Jag låg på sängen och måste ha somnat med detsamma, tack och lov sov jag inte i mer än en halvtimma. Resten av dagen har gått åt till att göra korvstroganoff och att plugga. Jag har renskrivit säkert 4 A4n och nu känner jag snart att det får räcka för idag. Nu börjar det bli hög tid att knata ner till grannen för att kika på film och slappa lite.

Äntligen fick vi träna på riktiga djur! Nu i början gjorde vi de enklaste sakerna på mycket snälla patienter, det vill säga lärarnas och några i klassens egna hundar. Vad gällde katthanteringen hade vi inte med några morrhårsburna vänner även om vi tittade på munkorgar för katt och på andra hjälpmedel som kan komma att bli aktuella vid besvärlig hantering. Det vi gjorde idag gick mestadels ut på att lyfta, lägga ner och hålla fast, samt att trä på och spänna munkorg och de genomskinliga trattar som används då hunden eller katten exempelvis inte får komma åt att slicka på ett sår.

Här får en av våra lärares hundar Anakin (döpt efter Skywalker i Starwars) på sig en munkorg.

 

Sedär! Rätt på första försöket och Anakin ser relativt nöjd ut, trots att munkorgen var för stor. Tänk att han stod ut med att minst hälften av oss elever fick sätta på honom munkorg och lägga ner honom på undersökningsbordet!

 

Stefanie visar hur munkorgen ska sitta korrekt på vår demonstrationshund!

Hector testar the Cone of Shame. Vi fick öva på att sätta ihop dem, för tydligen är det något som man gör mycket av på djurkliniker.

Det var det hela för denna gång. Jag tog inte så många bilder, och av dem jag tog var det få som var skarpa. Nästa vecka har vi praktiskt hästhantering att se fram emot!

Inte nog med att jag fick ett paket idag, jag fick två! Det ena innehöll vår efterlänktade kurslitteratur, kort och gott en anatomibok för djursjukskötare och andra djurvårdsintresserade. Dessutom fick jag min nya mobil. Nu har jag suttit och lekt litegrann för att hitta de nödvändigaste funktionera och lära mig min nya pekskärm, usch, men strax ska jag ta och kika lite på min nya bok också. Och betala för dem för den delen.

Just nu känner jag mig verkligen trött. Jag är utmattad både mentalt och fysiskt. Jag har gått en hel del idag i kombination med för lite sömn, katten väcker mig på nätterna, och dessutom har mitt huvud proppats full med ny kunskap. Det känns som om jag lärt mig massor, men att det ändå är ännu mer än massor som jag bör ha pressat in innan helgen är till ända.

Jag har minst fyra blogginlägg jag vill skriva idag, telefonen ska jag lära mig, renskriva anteckningar som totalt kommer hamna på runt 10 A4-sidor, skriva mitt omvårdnadsarbete färdigt, lära mig alla nya latinska glosor, städa och laga lite mat. Jag tror det blir till att göra en lista på saker som ska göras. Det brukar bli bäst så.

Idag gick jag in på biblioteket vid domkyran här i Skara och förtidsröstade. Jag hade lite frågor som jag kan tänka mig att en hel del studenter med mig också har. Min största fråga var i vilket kommunval jag röstade på, och i mitt fall blir det Haninge. Om man då ska personrösta eller liknande så kommer de valsedlarna inte finnas i Skara, utan då får man göra lite research innan och fylla i en blank valsedel. Mina kuvert skickas nu upp till Haninge, och jag kände väl att jag gjort min plikt som medborgare i ett demokratiskt samhälle.

Ett par av oss passade på att bilda en studiegrupp, något som är väl värt engagemanget man lägger ner på det. Just idag gick vi mest igenom cellens organeller efter den mycket hastiga föreläsningen tidigare i veckan.

Emelie hade med sig tårta ifrån gårdagen, något som var mycket uppskattat! Med tårta, kakor lite youtubevideos och en fruktansvärd massa cellära gick över två timmar ganska fort!

En trött och mysig kisse som tidigare idag ville vara precis där jag var och vara delaktig i mina studier. Tillsammans bildade vi också en studiegrupp! Det hela slutade med att jag tog fram en pläd åt honom som han fick ligga på, precis bredvid mig istället. Det gick han med på och sov ganska gott tills jag skulle ut och springa något senare.

Den här lektionen hade vi igår, men det var hitills lätt den roligaste! De två timmarna bara flög förbi och det kändes som om alla i klassen bara längtade efter att lära sig mer och få testa i praktiken.

På hundsidan tycktes det viktigaste vara att tänka på att ta hjälp och lita på sin kollega. Man ska vara lugn, trygg och endast hantera situationer man känner sig bekväm i. En stressad personal kan lätt få en onödig situation att uppstå. Inte heller är det fel att använda olika hjälpmedel som ökar tryggheten för alla inblandade, främst nämndes olika former av munkorgar. Inte att glömma att merparten av alla hundar som kommer in på klinik är lätta att ha att göra med, det är bara inte lika spännande eller nödvändigt att prata så myckte om dem!

På kattsidan fanns det tre tydliga regler.
1) stäng alla fönster!
2) stäng alla dörrar!
3) transportera katten i en bur, aldrig i famnen.

Våra morrhårsburna vänner har en förmåga att åla sig ur det mesta och sedan rymma genom närmsta öppning. Ett klockrent citat är för övrigt: "Katter är i regel vädigt lätta att ha att göra med. Så länge katten själv vill". Detta är anledningen till att vi inte ska öva på katter i vår praktiska hantering vi ska ha på fredag.

Vår roll som djursjukskötare är i huvudsak att vårda djuren. Vi ska inte döma, uppfostra eller mästra. Vi kan däremot ge råd och tips, men tänka på att vi är där för djurens vårds skull. Mera detaljer kring detta kommer när jag har lärt mig mer.

Nu är det kväll och mörkret har sedan länge intagit Skara. Pirogerna, som för övrigt inte liknar det jag trodde var piroger, smakade oväntat bra och ligger nu i matlådor två och två. Min svampstuvning blev suverän. Tårtan står i kylen och får vänta tills imorgon på att bli dekorerad. Ute och joggat har jag också varit och någonstans i allt detta borde jag ha hunnit med att skriva rent mina anteckningar. Det blev inte av, men förhoppningsvis så ska jag kunna klämma in det mellan sista föreläsningen imorgon, middag och Emelies födelsedagskalas. Jodå, utbildningen har börjat!

Ja jösses!
Om förra veckan var slapp så är detta rena motsatsen. Vi började med en föreläsning som hade kunnat heta Allt du behöver veta om Cellen på 3h. Det var ett rasande tempo och fungerade som en välbehövlig repetition även om jag förstod att många i klassen inte mindes mycket av det hela. Det kan också vara så att de inte gått igenom alltsammans under sina tidigare studier.
Ja vår lärare pratade snabbt och bytte overheadbilder snabbare. Jag hann skriva över 3 sidor anteckningar i mitt pyttelilla block med minibokstäver, så jag gissar på runt fem sidor i ett rutat A4 block lite senare, men vi år se.

På eftermiddagslektionen var det utdelning av den första uppgiften som går ut på att vi ska skriva 2 A4an med frågan vad djuromvårdnad är i rapportform. Det kan bli lite knivigt. Nej, nu ska jag fortsätta dona här hemma, jag har en joggingdate, pirogbak, nackademitjat och tårtbak att se fram emot, på en och samma kväll! Det ni!

Söndagen har kommit och jag hade tänkt mig en härlig sovmorgon. Tänk, kanske få sova till tio, eller till och med elva och därefter äta lite frukost och sedan gå ner till tvättstugan. Gå omkring i min kimonomorgonrock och klappa katten som sömnigt sträcker på sig...

Solen gick upp strax innan åtta och det gjorde katten också. Sedan försökte han hoppa upp på alla hyllor där han inte får vara och till sist gav jag upp. Nu tänker jag använda den här morgonen till något konstruktivt som att väcka katten när han somnar om. Till exempel.

Jag lovade tidigare i veckan att när jag gjorde mina tekakor igen så skulle jag publicera recept och tillvägagångssätt på bloggen, och nu är det dags! Det här receptet är taget ifrån Rutiga Kokboken (2006) Ica Bokförlag. Jag har halverat deras recept då jag gör mycket mindre tekakor än de.

Ytterligare ett plus med att baka just det här brödet är att det är superenkelt och det är billigt. Bra för studentplånböcker med andra ord.

Tekakor med Vetekli 12 stycken

Ugnstemp: 225 grader Celsius i ca 6 minuter

50 g margarin eller smör
2½ dl mjölk
25 g jäst för matbröd
½ tsk salt
½ tsk socker
1 dl vetekli
ca 6 dl vetemjöl

Det är fredag och därmed min officiella utgivningsdag för ett kapitel på min bok Stall Blåklinten.
Klicka in här för att läsa det åttonde kapitlet.

Detta kapitel är skrivet med tydliga minnen ifrån min egen tid som gruppledare på Skutan när jag var yngre... De flesta föräldrar är jättesnälla och vill gärna engagera sig bara de vet vad de ska göra, men vissa är verkligen jobbiga! Främst de som är på tok för rädda.

Jag skulle behöva fler unika besökare som kikar in på min bok, så har ni läst min blogg lite då och då men ännu inte vågat er in, passa på att klicka in och läsa ett kapitel idag! Detta kommer hjälpa mig att få den utgiven om jag har lite tur.

Äntligen fredag, efter en hård och arbetssam vecka är det hög tid för ledighet och avslappning. Eller?

Njaej, vi har ju inte precis arbetat ihjäl oss, det kan jag inte påstå. Igår hade vi en enkel introduktion i vad legetimationen egentligen betyder för vårt yrke och det vetenskapliga tankesätt som vi skall ha i vårt omhändertagande av patienterna. Idag gick vi igenom hur man söker i bibliotekskatalogerna och kvitterade ut bibliotekskort. Det finns så oerhört mycket litteratur vill jag påstå! tusen och åter tusentals böcker som bara väntar på att få läsas.

Nej, nu blir det diskning och därefter städning. Ellen kommer förbi när hennes grupp har haft genomgången så vi kan promenera ner till till stan och köpa godis. Om nom nom.

Solen sken in genom mitt fönster och väckte både mig och Illidan. Sju på morgonen. Min första lektion börjar idag klockan ett, så jag hade höga förhoppningar om en sovmorgon, men icke.

Istället för att sova vidare blev det frukost och därefter satte jag igång med att renskriva min anteckningar ifrån introduktionen i förrgår.

Slutligen så är min katt oerhört knasig. Han ska ligga precis där jag abetar, jama om han inte får uppmärksamhet och slutligen vill han ha gos men helt plötsligt kan han bita tag i min arm. Jag vet inte om det är för att markera att det är obehagligt eller gör ont, om han blir lekfull eller om han blir så till sig att han inte riktigt vet vad han ska göra. Någon som vet?

Detta vet jag att du ville höra om lilla mamma, nu har jag äntligen varit ute på en joggingtur!
Jag mötte upp med en klasskamrat, och tillsammans så gick vi säkert 3km och sprang 1½km. Är vi inte duktiga? Jag andades som en blåsbälg, men jag avled inte, så jag får anse detta vara en stor seger.

Nu slipper jag på åtminstone en dag.

Det är en himla massa introduktioner nu här i början! Tack och lov slapp vi undan datoranvändningsintroduktionen, och tur är väl det. Ladok har vi dock fått lära oss använda, och studentportalen, och SLUs hemsida.

Jag vill inte ha nya mailadresser! Varför kan de inte lära sig det? Det kan ju inte vara omöjligt att bara logga in på sitt konto och skriva in en mailadress som allting mailades ut till. Vad bryr de sig om ifall det kommer till en slu.se adress kontra en gmail.com adress?

Våra medicinska ordböcker kom för övrigt idag. Mycket förvånade blev vi, då Ellen kikade in i sitt smala postfack och såg att där låg ett stort brunt paket. Vår första fråga var hur de hade fått in paketet, och svaret, att de antagligen hade en nyckel som de kunde låsa upp hela facket med, var inte alls lika spännande att tänka på. Nu kan vi i alla fall slå upp och lära oss ord som: sosomer, osteoklast och xeomin. Jepp. Någon som vet vad detta är utan att slå upp det?