Nu var det länge sen jag skrev igen... Hoppsan >.<
Jag har en riktigt cool nyhet att berätta, men vågar inte riktigt ännu... Vill liksom inte ropa hej innan jag är över bäcken och så vidare. Men mer spännande kommer, definitivt!
 
Så, vintern kom till sist. Rejält denna gång! Och i torsdags så kom jag hem från jobbet sent på kvällen efter min sedvanliga sköterskelista. Utanför trappen möter jag Ginger som med sina två rollspelsvänner packar en bil full med flyttkartonger (vän 1 ska flytta till hus med sin familj). Så jag börjar rulla en snöboll. Och det gick inte alls så bra. Den bara föll sönder, men jag upptäckte att det ialla fall gick att få till någon slags form om man pressade ihop snön, även om den inte var så klibbig att den enkelt fastnade i sig självt.
 
Jag minns ju när man var liten och rullade snöbollar som blev så stora att till slut fick man sluta när man själv helt enkelt inte var stor nog. Nog om detta! Jag fick inspiration! Och så berättade jag för Ginger! Och sen hjälptes vi åt. Lite i taget, och lägg märke till att det var väldigt mörkt ute (bilderna är tagna med blixt) så började hon ta form. Vi skulle säkert kunna förbättra den, men är inte lite av charmen att detta var resultatet av att det helt plötsligt blev lite äventyr mitt i natten?
 
 
Här är den, vår snösfinx!
Komplett med ansiktsdrag som ser olika bra ut beroende på var man står och tittar. Näsan är jättebra.

Allt detta påminner mig om att jag vill se den stora sfinxen i Egypten! En dag!
Ojoj vad veckorna hinner gå! Men så är det när livet händer.
Vecka 44 var det som vanligt Hazardlan, och vi hade det awesomeligt roligt. Nästan roligare än vanligt, för det var så mycket bra som hände!
 
  • Jag hade Ginger med mig som denna gång var där mycket i egenskap som konsult. Jag behöver nämligen lära mig att delegera, av flera anledningar. Dels för att sprida kunskaper om hur man gör olika saker, men också för att jag inte ska bränna ut mig. Han har så mycket bra input och lyckades komma på både en och två riktigt nice saker som vi kunde förbättra på plats.

  • Jag höll ett tal där jag bad om förändring, om att staff ska ta på sig mer ansvar för att utveckla föreningen. Talet var tungt, som en av mina vänner uttryckte sig. Och detta fick resultat. Många i staff har hört av sig och vill göra saker, jag tror mycket hängde på att de inte visste att detta fanns att göra. Klassiskt för idella föreningar tror jag...

  • Vi spelade in klipp till den musikvideo jag ska göra till Hazardlåten vi spelade in. Jag tänker mig att den kanske kan komma ut som en decemberpresent till våra lanare. Vi hade hysteriskt roligt i alla fall. Så många sexskämt har väl aldrig förekommit på våra lan tidigare... Inte för att detta betyder kvalitet nödvändigtvis, men vi hade väldigt roligt, och det var väldigt sent och vi var väldigt trötta. Och tänker inte en Ardente sig för när hon beskriver hur hennes skådisar ska göra när de ska göra en lanhög utan börjar med att beskriva det som att "staff ska komma över lanarna" ja då kan det inte bli annat än fnittrigt...

  • Staff var så ruskigt duktiga under uppbyggnaden och under rivningen. Wow!

  • Lan-Jeopardy! blev en hit.
Men vad är ett inlägg om Hazard utan Hazardbilder? Ingenting förstås! Har ni Facebook kan ni se resten som tagits av mig här.
 
 
Lan-jeopardy!
 
 
Hela Lan-området.
 
 
Nyman is bringing sexy back.
 
 
Jag och Drakir, vi castade Dota 2 tillsammans detta år också.
 
 
Orbin, så himla bra! Är nu el- och kioskansvarig. Och ser sjukt förvånad ut när vi pratar med honom.
 
 
Jag och Todes som denna gång fick vinna SC2! Good job, brother!
 
 
Reglerna för colahävarkinderätarleksaksbyggartävlingen förklaras av Spacy.
 
 
Formation lanhög under inspelningen.
 
 
Vi testade massor av olika hisscener. Till sist nöjde vi oss med en Gangnam Style-scen. Så småningom får ni se den!
 
 
Ultimate lankärlek. Ginger sjunger kärlekslåtar för fullt och resten körar. Detta var bland det bästa vi gjorde på hela lanet, och efteråt var det flera som sa att detta, detta var det bästa lanet och just denna inspelning var anledningen.
 
 
Slutligen en sista bild på mig och min Ginger. För att den är jättefin och för att jag tror den speglar vår kärlek till varandra. Lite som att jag hoppas att resten speglar den kärlek som finns inom föreningen Hazard.
Om jag är väldigt känslosam, antingen för att jag känner glädje, sorg, ilska eller kärlek så har jag större sannolikhet för att bli inspirerad och skapa något kreativt. Igår kväll mot natt var en sådan gång. En sådan där härlig gång när jag börjar rita och inte slutar. Tröttheten finns där, det värker lite i ryggen och axeln men jag vet hur jag ska göra för att rita klart bilden, något som annars kan var mycket svårt, och till sist, när klockan närmar sig midnatt, är jag klar. 
 
Mycket dålig tajmning då jag skulle upp klockan fem morgonen därpå, men som ett vykort min mor skickade mig en gång manade "skynda dig medan du har lust!". Så det gjorde jag.
 
 
Det är bara basfärger. Kanske kommer det en gång då jag lägger till fler detaljer i den, men samtidigt så är den ju faktiskt ganska ball just såhär. Så enkel, och ändå så mycket att titta på.
 
Jag använde totalt tre referensbilder. En var för att få till huvudets form, dock är samtliga linjer, inklusive alla på huvudet, ritat fritt. Jag behövde helt enkelt ett zebrahuvud framifrån för att få till proportionerna rätt då jag inte riktigt känner att jag vet hur de ser ut. Hästar är lättare, för de har jag sett så många gånger. En annan bild använde jag på två zebrahingstar som strider mot varandra. Härifrån lånade jag frambenens position även om de är modifierade för att passa resten av hästkroppen. Jag tittade även på denna bild för att förstå hur ränderna fungerade. Samtliga ränder är dock gjorde fritt och ur mitt huvud även de. Slutligen använde jag en referensbild på en separerad fågelvinge för att förstå hur fjädrar ligger över vingen. Dock är vingarna helt ritade på egen hand och jag har inte använt en förlaga som ligger bakom.
 
Sammanlagt tror jag att hela bilden tog strax över tre timmar att göra klart.
Lite sugen på att göra en zebraenhörning, zebracentaur och en zebrahippocampus.
Under många år kom jag på serieidéer till en nördig webcomic som aldrig riktigt blev av. I de tidigaste bilderna i Artwork-kategorin kan ni hitta bilder därifrån. De föreställer olika hjältar från Dota. Det fanns många anledningar till att den inte blev av riktigt, framförallt brist på kunskap i hur jag snabbt skulle kunna producera dem. Åtminstone tillräckligt snabbt.
 
Så gick åren och när jag började arbeta så kom den ena lustiga situationen efter den andra. Ja den kanske inte är lustig för oss utomstående, men den är lustig för oss. Ibland stöter vi på sådana dråpliga situationer att man bara måste skratta åt dem... Och ibland behöver man göra en webcomic om dem. Jag försökte leta lite för att se om det redan fanns en därute som just behandlade vad djursjukskötare eller motsvarande råkade ut för. Hittade inget. Det mesta är centrerat runt veterinärer eller i alla fall en veterinärklinik som helhet.
 
Det som då slog mig var att en webcomic på samma vis kunde vara undervisande på flera sätt. Dels för att visa vad vi djursjukskötare, eller motsvarande, gör i vårt arbete, men kanske också ge en inblick i djursjukvård och vad man kan se upp med som djurägare. För att göra detta delade jag upp min serie i två delar, dels själva bilden, och under den, en förklarande text.
 
Webcomicen blev på engelska, för jag tror det finns en bredare publik därute. Ni kan hitta serien här. Den utkommer varje onsdag, så det kanske kan vara idé att börja prenumerera på den, lägga till i bloglovin' eller något dylikt för att komma ihåg den. Ja om ni tycker den är underhållande förstås.
 
Rent teknikmässigt så arbetar jag genom att göra skissen till en bild i blyerts varpå jag sedan gör linearten digitalt och därefter färgläggningen likaså. Mer om karaktärerna och tanken bakom dessa vid ett annat tillfälle! Nu ska jag göra mig iordning för att åka och jobba!
Åh, jag har så mycket att berätta om! Att skriva om! Och så lite tid!
Vi börjar i ena änden och så kanske vi hittar ut till slut?
 
Det blir lan vecka 44, som vanligt kan man kanske säga. Mer om det senare, jag funderade på att försöka skriva lite mera detaljerat om det denna gång, men det skriver jag å andra sidan inför varenda lan, och sen hinner jag ändå inte. Det jag däremot vill berätta om, det är lansången, något jag hoppas kommer bli en tradition framöver.
 
Det hela började förra lanet när Fluffigt under uppbyggnaden började sjunga på Pokémonintrot med text som han hittade på allteftersom han sjöng. Han kom väl igenom några rader och sen så kom han inte på mer. Jag kände att detta måste vi ju ta tillvara på! Jag skulle kunna göra en musikvideo av det där! Men först behövdes en hel sång...
 
Så jag satte mig och lyssnade på Pokémon. Och lyssnade. Och lyssnade lite till. Och läste texten till låten. Och satt och filade på den egna. Bit för bit föll den på plats. Sen behövde jag ju folk som kunde sjunga in den också. Jag tänkte mig att det åtminstone behövdes två personer för att få till bra stämning i låten. Kanske potentiellt en kör. När jag lärde känna Ginger insåg jag att han kan sjunga. På riktigt och bra. Sen visade det sig att min kollega Elin på Bagis också kunde sjunga och helt plötsligt såg jag en riktigt rolig möjlighet. Med hjälp av Xathbar från Hazards styrelse fick vi hjälp av Maia på Lakeside i Haninge att spela in låten.
 
Resultatet kan ni lyssna på här nedan.
Tanken är sedan att en musikvideo ska göras under lanet.
Texten är under videoklippet.
 
 
Text:

Cartago:
Nu tänker vi bli allra bäst,
och bygga upp ett lan.
Sen kommer lanarna komma hit,
och gamea hela dan.

Cartago och Elin:
Vi drar TP kors och tvärs,
och kopplar upp med ström.
Sen ska vi gamea dygnet runt,
att lana är vår dröm!

Hazard-LAN!

Elin:
Måste gamea mer!

Cartago:
Det är staff och ni

Cartago och Elin:
Tillsammans blir vi ett LAN,
Hazard-LAN!

Cartago:
Åh, mitt Hazard-LAN, är nu här igen!

Cartago och Elin:
Hazard-LAN!

Elin:
Måste leka mer!

Cartago:
Kinderägg!

Cartago och Elin:
Vi vet hur man roar sig!

Dela kärlek till vårt LAN
Hazard-LAN!

Elin:
Måste lana mer!

Cartago:
Jag ska lana mer!

Elin:
Hazard-LAN!

För mig började det i tisdags.
Jag borde kanske ha anat att det inte skulle sluta så bra, när min partner några dagar tidigare legat däckad ett helt dygn i sängen med snuva och feber. Men det gick några dagar, där han hann bli frisk och jag inte kände av några symptom alls. Sen började det på tisdagen.
 
Jag var så trött att jag sjönk ihop mot en hurts och bara satt där med en av mina kollegors valp i famnen som fått följa med till jobbet. Sen flöt dagen på och hur trött jag var gick lite i vågor. Onsdagen var jag ledig på. Den spenderades inomhus. Torsdagen... haha.... Då var det min tur att gå och lägga mig med frossa och sova igenom dagen. 
 
Jag tillhör den där delen av befolkningen som avskyr att vara hemma från jobb och skola. Jag tycker att det känns fult och det spelar i princip ingen roll hur sjuk jag är. När jag väl är hemma känner jag ett behov av att få saker gjort, och orkar jag det så känner jag att jag borde ha gått till jobbet, orkar jag det inte, då känns det kasst bara därför. Moment 22 någon? Oavsett sundheten i dessa tankar så kan vi ju säga att nej, jag orkade ingenting. Jag gosade upp mig i soffan med katt och filt och försökte spela HS. Det var för ansträngande och slutade med fyra timmars tupplur efter lunch istället.
 
Och så idag då. Eh nej. Lite bättre men inte jobbabra.
Jag har redan hunnit avverka en snytrulle... Och slåss med min pläd om att antingen få mig att svettas eller frysa.
Gnäll. Mer gnäll. 
Det är tråkigt att vara sjuk.
Det var ett riktigt rejält åskväder får man säga! Inte verkar det helt och hållet vara över än heller. När det dundrade till samtidigt som himlen lös upp bestämde jag mig för att börja stänga ner elektroniken och dra ur grendosorna ur väggarna...
 
Regnet har öst ner, himlen har lysts upp och mullret har gjort sig påmint. Jag spenderade en del av kvällen sovandes som en burrito inlindad i tre filtar och ett täcke. Det var episkt mysigt. Och mycket svårt att ta sig loss, för jag hade verkligen rullat in mig. I ett läge ner jag skulle göra en high five med Ginger som precis kommit hem, och som kallade mig för masken, fick jag göra en mask five. Med min svans alltså. Det vill säga med mina inlindade ben. Jag är officiellt konstig.
 
Man kanske blir det efter för lite sömn! Och en dunderförkylning som jag eventuellt håller på att ta över. Är det etiskt fel att spraya ner sin partner med desinfektion i förebyggande syfte? Alternativt låsa in honom på isolavdelningen på jobbet tills dess att han är frisk?
 
Så vad hände i helgen då? Fredagen spenderades relativt lugnt. Väldigt trött efter veckan då det varit stressiga listor att gå på. På natten dömde och spelade Ginger en prerelease i MtG så jag fanns där och bara umgicks med folk. Större delen av natten spenderades med att lära känna en ny vän mycket närmre, och sedan ömsom kura ihop sig i en fåtöljstol och sova, och mellan rundor få massage av X. Tänk er att hitta någon som njuter lika mycket av att ge massage som jag tycker om att få den. Underbart! Eftersom denna prerelease var på natten fick de fyra av oss som sov över på platsen ungefär en och en halv timmas sömn innan vi begav oss till Sheraton för dagens prerelease. Där passade jag på att spela en del Hearthstone och framförallt, arbeta ordentligt med Hazardaffishen. Den är strax klar för övrigt. Bara lite smådetaljer kvar, typ lite gloweffekter och lite slinger. Härligt hösttema med... pumpor! Jag älskar pumpor, för den som inte vet det! Däremellan fick jag mer massage. Jag var så trött att jag bara låg i X knä och blev masserad i nacken och hårbottnen och bara mös.
 
Nu blir det matlagning härborta, men jag har lite roligheter som jag ser fram emot att få skriva om, däribland:
  • Hazardlan och affishen
  • You Know You Are A Veterinary Nurse When...
  • Swedenrock-Online inköp och reccensioner (det enda ni kommer få se i modeväg av mig)
  • Samtyckestankar
Det var det för nu helt enkelt. Mat var det ja, för jag ska upp klockan 05:00 och arbeta. På återseende!
Ännu en bild! Två dagar i rad! Tre dagar med inlägg i rad! 
Det gäller ju att gå ut starkt nu så ni faktiskt tror mig när jag säger att jag är tillbaka...
 
Skissen till denna bild ritade jag på ungefär en timma med Ginger stod i kassan och senare satt i styrelsemöte. Någonstans där i mitten hann jag spela Ticket to Ride Europe med Spacy, och det var väldigt roligt. Så roligt att jag och Ginger köpte hem deras jubileumsutgåva alldeles nyss och inveg den häromdagen. Roligt! Men mer om det i ett alldeles eget inlägg.
 
Färgläggningen satt jag med i två sessioner och lade ner en hel del tid på den, åtminstone en sex timmar? Det var otroligt nog inte tekniskt svårt, utan tar mest tid för att jag har börjat med en grundteknik som helt enkelt tar tid. Först blockar jag ut färgerna som jag vill ha så att jag ser att det passar. därefter maskar jag bort det som är utanför linjerna. Sen fyller jag noga i rätt färg på rätt ställe, och därefter sitter jag bara med ljus och skugga, mer och mer detaljer. Nytt för denna gång är att jag lärde mig hur jag gör hår. Det har aldrig riktigt gått tidigare, men denna teknik är jag mycket nöjd med, så jag ska försöka replikera den framöver.
 
Efter över två år av petande och mestadels tittande är nu äntligen denna bild klar. Det finns två huvudsakliga anledningar till att den aldrig blev färdig förrän nu. Först och främst för att jag inte kände att jag hade den tekniska kunskapen om hur jag skulle få bilden att bli som jag ville ha den, och också för att jag inte riktigt visste hur jag ville ha det.
 
Det finns en hel del fina detaljer i denna, bland annat Sleipnirs bronsdetaljer och runor lite här och var. För större bild rekommenderar jag att kika in på mitt weeblykonto, där även en del andra nya bilder finns, eller på mitt deviantartkonto. Ska vi ta och kika på bilden?
 
 
Jag gjorde faktiskt en WIP-bild till denna, alltså Work-In-Progress, för att jag, och de som är intresserade, kunde se hur bilden sakta men säkert byggdes upp.
 
 
Denna är ju lite liten, men man kanske får en känsla iaf. Jag började med ett foto på mig och en mycket snäll fjording som jag red när jag återupptog ridandet under en kort period och försökte bli av med min rädsla. Konstigt, eller hur? Jag red väl i en 14 år innan jag abrupt slutade. Nåväl, jag skissade av originalbilden och lade till de detaljer som behövdes, exempelvis fyra extra ben och försökte få dem att passa in i en galopp. Tittade på en del bilder av hästens galoppcykel. Denna gång blockade jag ut färgerna och bara ritade de detaljer jag kände för. Mer detaljer och mer färg. Till sist försök till en bakgrund. Annat huvud Mer skägg. Ny bakgrund. Fina fåglar baserade på siluettbilder. Hugin och Munin för er som inte minns nanen.
 
Så i slutändan är jag rätt nöjd med att få denna klar. Jag har länge tyckt om den just för detaljerna, för färgerna, för flowet i bilden och på grund av det faktum att jag gjorde den från ett fotografi utan grundskiss, något som är mycket ovanligt för att vara jag. Så tack för att ni kikade in. Mer Artworkrelaterade saker kommer komma ganska tätt inpå nu här i början, och sedan kanske lite prat om annat. Det är ju hur som helst en blogg med både det ena och det andra och det tredje och det fjärde.
Hej.
 
Jag var borta ett tag. 
Över ett halvår.
Varför då?
 
Det har hänt en hel del i mitt liv, saker jag inte velat dela med mig av på en blogg på nätet. Min generella tanke kring publicerande av privata uppgifter är att de skall kunna läsas av vem som helst, även de jag ogillar eller som ogillar mig, utan att jag ska känna obehag av det. Eller att andra ska få reda på omfattande nyheter i text istället för genom att samtala om det. Oj, nu låter det som att det är riktigt svåra saker i görningen här. Fullt så farligt är det inte, men det är stort, för mig.
 
Mitt liv bytte riktning lite kan man säga. En ny person kom in i mitt liv. Och det var smärtsamt. Det var svårt. Och jag var så fruktansvärt rädd för att såra min kära mormor. Berätta för henne om denna nya person. Och när jag så äntligen, några dagar före sjumånadersstrecket för mig och min partner började närma sig och jag lyckades lyfta luren och ringa upp henne svarade hon bara:

"Det har jag förstått ett bra tag, så det ska du inte vara orolig för".
 
Och ännu mer fantastiskt, hon förklarade att hon inte hört av sig för att låta mig göra det i min egen takt. Hur bra är inte det? Så till min mormor som jag vet kommer läsa detta, och till alla andra, min mormor är jättebra! Jättebra! För när man berättar sådana här saker så blir hon inte ledsen eller arg eller dömande. Hon lyssnar på vad man har att säga, bekräftar det man har att säga och anstränger sig för att förstå och tydligt visa att det var bra att man berättade. Många hade istället ifrågasatt varför man inte berättade tidigare.
 
 
Så detta är jag och min Ginger, taget i maj när vi var i Turkiet i två veckor.
Vi bor ihop och vi är som ett awesome team som ständigt gör varandra än bättre än vi var från början. Bara det i sig skulle kunna bli ett lång filosofiskt inlägg, men poängen är, trots min långa textmonolog här, att vi fungerar som katalysatorer för bra betéende för varandra. Jag är så mycket mer nöjd med min livssituation, med mina värderingar, med mitt betéende och annat som inte riktigt kan ges uttryck för här på bloggen. Det är säkert en mognad som vuxit fram gradvis under min vistelse i Skara, upplevelser på jobbet och upptäckande av bra undervisande inspirerande människor i livet såväl som på internet. Mer livsfilosofiposter kommer.
 
Det som hindrade mig från att skriva på bloggen var flera saker, somliga fånigare än andra.
1) jag missade att skriva ett inlägg i februari, och innan dess hade jag alltid haft en inlägg minst varje månad.
2) jag ville kunna nämna bra saker i mitt liv, men då hade jag avslöjat den förändrade livssituationen.
3) jag var så utarbetad att jag inte orkade göra något mer än att jobba och sova.
 
Så, långt inlägg, men förhoppningsvis kommer jag skriva lite oftare igen nu. Jag har en hel del att dela med mig av, och mycket jag tror att alla djursjukskötare kommer vara sugna på att ta del av!
 
Jag brukar generellt inte skriva om när saker och ting går på tok. En stor anledning till detta är att jag helt enkelt inte publicerar material som jag inte kan tänka mig att låta min värsta fiende, min arbetsgivare eller min familj läsa. Nu får ni följa med till ett av dessa sällsynta inlägg som faktiskt handlar om när något är fel.
 
 
I förra veckan slutade min katt äta. Detta är mycket anmärkningsvärt, för detta är en mycket matglad katt som säger till så snart han är hungrig. Och då ska det vara mat, pronto! I annat fall börjar han peta ner dyra saker från skrivbord, hyllor och bänkar. Sen kräktes han lite också. Dock är Illidan lite svår på det viset. Han kan kräkas enbart vätska om han har hunnit bli för hungrig, och det är en av anledningarna till att vi ger honom mat fyra till fem gånger dagligen. Ibland vill han inte äta om han ska till att kräkas upp en hårboll. Dagen gick och ingen hårboll kom upp.

Sagt och gjort, jag köpte hem torsk. Fisk är nämligen mums! Katten var intresserad av fisken under tillagningen och kunde tänka sig att äta lite. Lite, lite kyckling gick också ned. På morgonen kunde han tänka sig lite fisk igen. Det var allt. Började notera lådleveranserna också, och där fanns bara förstenade pölar, men inga högar så att säga.
 
Som den djursjukskötare jag är gjorde jag som alla vettiga djurägare gör. Drabbas av panik! 
Okej, nu skojar jag lite. Så farligt var det inte. Däremot så började jag fundera på allt det som man ska fundera på om katten inte vill äta och dessutom kräktes en gång. Bland annat: har han ätit något som fastnat i tarmen? Jag började också dra öronen åt mig eftersom han åt så fruktansvärt dåligt. En katt som svälter helt får snabbt skador på framförallt levern, där min kunskapskälla sade att tre dagar anses vara nästan lika med någon påverkan. Nu hade jag Illidan fått i sig mat, även om det var lite, så riktigt där var vi ju inte. Däremot behövde jag lite opartisk assistans varpå jag kontaktade en kollega. Så vi kom överens om att ge det en dag.
 
Ingen mat, ingen avföring. 
Illidan fick helt enkelt följa med till jobbet. Blodprov visade lite ändrade elektrolytvärden, framförallt sänkt kalium. Han fick lite aptitstimulerande och så ställde vi in mat. Och han åt. Ett tag. Sedan blev det matning, och det tyckte han absolut inte om! Jag kan inte säga att jag inte förstår honom, men alternativet var att behöva anlägga permanentkanyl och ge dropp. 

Dagen därpå tog vi om blodproverna och anlade kanyl. Allting var normalt efter att ha fått i sig en mera normal dygnsportion. En kräkning senare tog vi även röntgenbilder på honom. Misstänkt förstoppning, troligen på grund av hårboll! Aha! Kisse fick sitta på dropp med B-vitamin och vätska upp sig. Gjorde inte det susen så hägrade den fantastiska behandlingen: Toilax. Vad är nu detta, jo ett microlavemang.
 
Illidan tycker här lite synd om sig själv. Ingen avföring efter många timmar. Däremot liten olycklig kisse. Alltså blev det lavemang!
 
Just idag tog jag med telefonen ner för att kunna föreviga min kisses besök. Normalt sett ligger den avstängd och uppe i skåpet och är inte en sanitär olägenhet. I alla fall, här ser ni hur Toilaxen har effekt. Han sprang upp i lådan så snart vi fått i Toilaxen. Vad jag hittade? Totalt drygt en decimeter av mycket torr avföringstäckt hårboll. Inte undra på att det var svårpasserat. Illidan är ändå åtta år och detta har aldrig hänt förr. Så kan det gå.
 
En betydligt nöjdare katt efter lavemanget. Stolt bär han upp sin krage också. Han är en av de där katterna som verkligen inte bryr sig om den. Det enda jag märker är att han blir väldigt klumpig när han ska passera hörn eller gå in genom dörröppningar. Han stryker så nära väggen att kragen slår i.
 
Nåväl, slutet gott allting gott!
Så snart alltsammans var ute fick han tillbaka aptitet snabbare än kvickt. En dutt till med Toilax häromdan säkerställde att han fick ut lite till och nu är han sitt vanliga glada tvärjobbiga underbara jag igen!
Det har varit en lång resa.
 
Först en delfinal där Bunden av Lust slutade på 2:a plats efter mycket stöd och hjälp av vänner.
Därefter ytterligare fantastiskt stöd och hjälp från vänner och familj för att lyckas ta hem segern av medlemarnas röstpoäng. Med 79 poäng vann Bunden av Lust mot tvåan med bara 6 poäng till godo. Snacka om att varje röst räknades! Idag kom så det fantastiska beskedet: Bunden av lust blev enhälligt vald som segrare i novelltävlingen även av juryn! Det är så bra som det kan bli helt enkelt!
 
Jag skrek rakt ut av lycka när jag såg nyheten på Kapitel 1:s hemsida. Det är helt fantastiskt, för framförallt juryns val gör att jag känner att jag faktiskt har vad som krävs... Min dröm, att bli författare, kommer nu bli verklighet. Även om detta är långt från att leva på sitt skrivande så kommer jag att vara en utgiven författare, och det faktum att de enhälligt valt Bunden av Lust visar att jag har en kvalité i mitt skrivande som kan räcka. 
 
Min novell är nu skickad till sidan i .doc-format så att de kan ge ut den i novellsamlingen tillsammans med de andra top top bästa bidragen. Dessutom fick jag ange min adress så att jag kan få mitt förstapris - en surfplatta. Mormor, om vi tillsammans övar lite så kanske du kan förstå dig på den? För i sådana fall vill jag att du ska ha den. Det blir så mycket lättare för dig att släpa runt på en sådan än på en otymplig och tung dator, särskilt nu när du inte har Ludde (vår gamla toyota starlet) längre när du ska ner till Gotland.
 
Tanken är också att jag ska svara på en del frågor som en del av en skriftig intervju, och det ska jag försöka mig på att göra här under helgen. Jag vill också dela med mig av juryns generella motivering:

”Erotik är bland det svåraste som finns att skriva om, gränsen mellan kanon och kalkon är hårfin. Vi har tittat på vilka författare som hittat ett eget språk, som varit konsekventa i sitt berättande och som fått ihop en originell, sammanhängande och inte minst erotisk story. Det fanns även flera andra vi gillade, men de saknade helt erotiken.”
 
Till sist vill jag tacka just dig som följt mig hela vägen. Just dig som orkade göra mer än att bara ge bort en like på Facebook. Till just dig som faktiskt orkade ge en sådan som mig chansen att få bli en utgiven författare genom att skapa ett konto på Kapitel 1 och rösta. För er kanske det inte var en stor ansträngning, för mig är det en långvarig lycka. Ni har lyckönskat mig och hållt tummar och tår. Och nu står jag här, segrare i en novelltävling men med ofantligt mycket större självförtroende. Och snart kan jag titulera mig själv utgiven författare.

Tack.
Nyårslöften känns passé. 
Jag minns i Skara när jag och Fäsk gymmade för jämnan. I början av januari var det fullt och i mars var det dött igen. Varför lova sådant man inte vill hålla? Jag tänker nu införa ett begrepp som heter nyårsförhoppningar istället. Där kan man lista saker man hoppas på, av både enklare och svårare sort.
 
Till nästa år hoppas jag att min novell Bunden av Lust har blivit utgiven. Jag halkade ner i listan ett tag men tack vare idogt frågande och i vissa fall tjatande har många vänner och bekanta gått in och röstat. Nu hoppas vi att det håller hela vägen fram!
Till nästa år hoppas jag att Hazardlanet blir toppen. Lokalen är bokad, nät är fixad, affishen är klar.
Till nästa år hoppas jag att Fluffigt tar sin examen och hittar sitt drömjobb. Det är bara ett halvår kvar...
Till nästa år hoppas jag att jag, Fluffigt och mormor får det roligt i Frankrike. Planerna finns, det är bara semester och bra planering som skall ordnas.
Till nästa år hoppas jag att feminismen slutat smutskastas och att de som tror att könsneutrala uttryck går ut på att osynliggöra människors kön istället för att bara ge alla oavsett könstillhörighet lika möjligheter kunde läsa på om ämnen de inte till fullo förstår innan de bildar en åsikt. Ett sätt är att skriva bra blogginlägg om detta och att ta upp ämnet, exempelvis inom nördkulturen.
Till nästa år hoppas jag att människor generellt lär sig kritiskt tänkande och källkritik. Se punkten innan.
Till nästa år hoppas jag att jag orkar sätta samman alla videoklipp som finns på Illidan! Allt som krävs är lite bestämdhet från min sida.
 
Här hemma hos oss är julen nästintill undanstädad. Kransen på dörren hänger kvar och kalendern är fortfarande uppe på väggen. Strax ska de packas undan. Fluffigt föreslog att vi skulle ha städat ur julen när det nya året började, och jag tyckte att det kändes ganska rätt.Så nu hänger de fina lila gardinerna vi fick av Fluffigts storasyster uppe i köket (fast om jag hängt dem rätt vete fåglarna. De är mycket komplicerade ska ni veta, någon gång blir det bildbevis), rött är utbytt mot lila även i vardagsrummet och granen är åter i låda och nere i källaren. Likaså alla girlanger, ljus, tomtar, julstrumpa och vepor.
 
Vad bjuder det nya året på då? 
Jobb troligtvis.
Själv skall jag inviga det nya året med ett tretton timmar långt arbetspass! Sätter inte det ribban för 2014 så säg?
Jag minns att jag en gång skrev ett inlägg som handlade om min natt på djursjukhuset. Denna gång får det handla om min jul på djursjukhuset.
 
Jag arbetade den 23:e på sköterskemottagningen, sedan julafton och juldagen inne på vårdavdelningen. Det var mycket att göra hela tiden, otroligt mycket faktiskt, men det liksom flöt på och blev aldrig stressigt. Kanske är det så att allt måste stå i kontrast till någonting annat. Jag som brukar tycka att julkraven är ganska stressiga, det är mycket att hinna med med kort deadlinge, tyckte att arbetet på vårdavdelningen under julen kändes lugn i jämförelse. Sedan hjälpte det ju också att vi hade få hundar och riktigt trevliga patienter. Det var så roligt också att få lämna hem djuren till sina djurägare. Det var som många sade, den bästa julklappen de kunnat få!
 
Julaftonen började tidigt. Ruggigt tidigt. Det har knappt övergått från natt till morgon innan man står vid busshållplatsen för att hinna fram i tid till jobbet. Lite julpyntat var det på avdelningen också. En fin tomte stod på vårt kylskåp, och i väntrumsfönstret hänger stora julstjärnor. I fönstrarna till alla polrum står en adventsljusstake. Jag började bli rejält hungrig där kring tio efter att vi sprungit med djur mest fram och tillbaka för uppföljande röntgenbilder, samt alla matningar och morgonmedicineringar. Då från ingenstans dök en gigantisk skål fylld med twistgodisar! Mums! Sen vet jag inte vad som hände men resten av dagen blev fylld av godis. Mörk Geisha och polkagrisstänger stod framme. Inne på poltorget fanns en Paradisask och de godaste praliner jag ätit. En fylld med hallonkräm och en annan med gyllene lysande saffransfyllning. Dessutom fick vi julbord till lunch! Jag rullade från jobbet ända bort till tunnelbanan och iväg till mormor där det bjöds på ännu mer julmat. Så vad gjorde jag under julafton? Åt godis och vårdade gosiga patienter!
 
Juldagen var lite i samma stuk men betydligt lugnare. Många av patienterna hade fått gå hem, mycket av godiset var uppätet vilket gjorde att jag rullade hem från jobbet inte fullt lika klotrund som dagen innan.
 
Nu är det strax nyår och eftersom jag blivit inkallad att jobba mer än vad som var planerat blir det hela nyårsdagen på vård. Åtta på morgonen börjar mitt pass och nio på kvällen går jag av. Jag hoppas att djuren är lika trevliga som i julas, för då kommer jag få en riktigt trevlig start på det nya året.
Ni vet väl om att det finns en liten sång om skogskatten och skogen? Inte? Här kommer texten.
 
"Skogskatten längtar efter skogen,
skogen är skogskattens hem!"
 
Katten blev så glad när julgranen kom upp. Först var lyckan enorm när jag kasserade julgranskulor som han fick leka med, och därefter hängdes det ju upp kattleksaker i hela julgranen! Med kameran i högsta hugg struntade han för en gångs skull i mina närgångna fotoförsök, uppslukad som han var över undehållningen, och lät mig ta följande juliga bilder!
 
Ah, den domesticerade skogskatten i sin naturliga miljö, plastgranen!
 
Åh plastgran, jag älskar dig så!
 
Låt mig älska dig! 
 
Najs! Kattleksak i granen!
 
"Gotcha! Nom nom nom..."
 
"Omf omf"
 
Som vanligt tänker jag påminna om att inte lämna era djur med tillgång till presentsnöre, andra snören, levande ljus, choklad, julstjärnor, hyacinter, tuggummin eller något annat som är roligt men farligt.
 
God Jul!
Ibland blir man bara inspirerad. Kort och gott tog jag fram mitt block, skissade upp en liten domherre på en pinne, bad Fluffigt googla fram en bild på en domherre och satte mig sedan att färglägga. Återupptäckte mina markers som jag insåg är ruskigt bra! Synd bara att jag inte har så många färger, har ju bara gråskala som det är nu. Det använde jag i alla fall till det mörkgråa och ljusgråa på fågeln. var lite synd, jag borde ha använt den ljusgråa till den övre vingsektionen, det blev ingen skillnad mellan de två nyanserna. Nåväl. Resten av färgläggningen är med vattenfärger. Linearten är tuschad.
 
 
Ska kanske tillägga att detta är fotat med min nya mobil, *suck*. De får säga vad de vill om bra mobilkamera, inget slår min riktiga. Här i blyerts och sedan med tuschad lineart och påbörjad färgläggning med markers.
 
 
Ja, alla bilderna är tillsnyggade i efterhand så långt det går. Note to self: fota inte bilder med mobilkamera. Det blir inte bra. 
 
Den lilla domherren blev jag nöjd med i alla fall. Hur söt som helst. Synd bara att jag ännu inte sett några äkta domherrar, och det lär jag väl inte få göra heller. Hela Orminge kryllar av katter, så vågar någon sig hit går de nog åt i ett nafs!
 
Vet ni vad detta är?
Jo det är en julbapelsin.
 
Man sätter hela nejlikor i den och ett fint rött band runt, och sedan hänger man upp den i en dörröppning. Då kan den hänga där och dofta jul.
Wow!
Min första hundutställning, och det liknar ingenting annat jag någonsin har sett. Det närmsta jag kan likna det vid är, otroligt nog, ett lan. Hur konstigt det än kan låta så kunde jag och Fluffigt se att alla dessa hundgalna människor helt enkelt var som vi, fast vi är fullkomligt inne i datorspel och nördkultur och de har gottat ner sig i hundraser, stamtavlor och pälsvårdsprodukter. Det är en annan typ av nördar helt enkelt. 
 
 
Vi började dagen med att komma till Stockholmsmässan i Älvsjö vid halv åtta. Jag hade läst att det lätt blev mycket kö och det fick vi rätt i! När vi gick en promenad kring utställningarna vid lunchtid var det lång kö, och en av mina arbetskamrater som vi mötte berättade att han stått i kö i över en halvtimma. Eftersom vi kom så tidigt fick vi chansen att se SM i Heelwork to Music och Freestyle. Här är en länk till några glimtar av den som gick idag, lördag. Stora scenen alltså. Där ingången var omringad av en storpudel och en chihuahua (??) gjuten i jätteformat och i röd plast. Just ja, klicka här för att se på Finalshowen från idag. Jag vet att det streamades en hel del men jag minns tyvärr inte adressen. Google hittar det säkert för de som är intresserade!
 
 
En massa uställare fanns det också. Det var lite tråkigt att vi inte var med detta år, och med vi så menar jag ju Bagis såklart. Det fanns massor av annat att kika på, allt från djurpolisen, försäkringsbolag, olika rasmontrar till föreläsningar, butiker med gosedjur i alla tänkbara raser och tävlingar i lydnad m.fl.
 
 
Sen kom vi så till utställningsringarna. För mig som är oinvigd finner jag det så fascinerande hur effektivt det är konstruerat. Ringar har olika nummer så att man lätt hittar dit, och egentligen är det mer utav en fyrkant. En grön matta med diagonal ställs fram, och det är denna som ekipagen sedan visas upp på. Runt dessa banor har de som ska ställas ut i den aktuella ringen placerat sig. Bland de med mer frisyrbehov än andra kunde man se hur det putsades och donades och här fick jag förklaringen till varför man vill använda en blomspruta på sin sheltie. För volymens skull helt enkelt. Man sprayar och så fluffa upp med en borste. Det gjorde att de blev ännu mer kramgoa än i vanliga fall, och det vill inte säga lite.
 
 
Här skall tilläggas att jag verkligen inte vet hur man skall fota hundar generellt för att det skall anses vara en bra bild. Här är en av min arbetskamrats sötnosar som ställdes ut idag. Alldeles uppfluffad fin och förtjusande. Många hade med sig bord eller en så pass hög bur att man lätt kunde stå bekvämt och fila på det sista inför ens egen tur.
 
 
Här är de senare i ringen och jag gissar att de försöker enas om hur man skall stå så fint som möjligt för att göra bästa möjliga intryck. Jag fick lära mig en hel hög med saker idag, för som sagt, jag kan absolut ingenting sedan innan. Här får man t.ex. olika färg på kort och rött betyder inte utvisning utan tvärtom att man fått så bra betyg som går att få. Sen tävlas det tikar och hanar för sig, olika ålder eller egentligen mera erfarenhetsmässigt för sig och så slutligen vinnarna i dessa mot varandra i ett sinnrikt system. Många bedömningar blir det i alla fall och i slutändan bedöms till och med olika rasers vinnare mot varandra. Det tänkte jag mig måste vara ruskigt svårt, för olika hundraser kan ju se så extremt olika ut. Jag fick dock förklarat att man har flera olika domare med erfarenhet av flera olika raser.
 
 
Slutligen då, favoriten av min arbetskamrats hundar, ja förutom en av hennes valpar förstås, men mer om henne i ett senare inlägg. En riktig veteran och van vid livet på utställning satt hon lugnt på en bur och lät mig fota henne. Jag och Fluffigt avvek efter närmare sex timmar på mässan. Då hade många raser redan bedömts klart och en stor del av deltagarna packat ihop och åkt hem. Sheltieklassen var dock mycket större än många andra och medan vi tackade för oss var den ännu i full gång med ett gäng fluffbollar som visade upp sig från sin bästa sida.
Likes kan faktiskt förändra saker och ting. Nu när röstningar online blir mer och mer populärt så finns ju där i slutändan vinnare. I detta fall så skulle det kunna vara jag. Om du vill hjälpa mig vill säga. Snälla?
 
Ja, det är en ytterst egoistisk fråga, och det är inte lika lätt som att bara klicka på en gillaknapp på Facebook. Låt mig först få berätta vad det hela handlar om i detta fallet. Jag skrev i somras en erotiknovell som är med i sajten Kapitel 1:s novelltävling Fångad av Lust. Min novell blev tack vare många vänners röster god  tvåa och tog sig därmed vidare till finalen som är just nu! De tio bästa novellerna kommer bli utgivna som E-bok och ytterligare priser tillkommer till de 5 bästa.
 
Hur gör man då för att rösta? Jo, klicka in på denna länk. Scrolla ner och klicka sedan på "Rösta på den här boken till månadens novell!" Då kommer du bli ombedd att logga in alternativt skapa ett konto. Gör något av det beroende på om du redan har ett konto eller inte.
 
 
Jag vet att det är betydligt mer ansträngande än en vanlig ytlig Facebook-like. Och kanske hjälper det inte alls, men jag vill tro det, jag som har en författardröm i hjärtat. 
 
Därför ber jag er om att rösta igen, att rösta nu om ni inte var med och tog mig till finalen och kanske till och med be någon ni känner att rösta eller dela med er av detta på Facebook? Och gärna ge novellen fem hjärtan också, om ni är riktigt snälla och tycker att den är tillräckligt bra =)
 
Tack på förhand, och har ni roliga idéer på fler erotiknoveller så tveka inte att skriva en kommentar!
Lite sent, jo jag vet. Vi tände det första ljuset på söndagkvällen. Lite lingonris och det där andra gröna som jag inte riktigt vet vad det är fick vara med och dekorera den otroligt fina adventsljusstaken som ingen mindre än min duktiga mamma har gjort till mig! 
 
 
Jag upptäckte lustigt nog också att mossan från föregående år inte hade torkat ut. Skumt, eller hur? Jag antar att det är på grund av förslutningen den fått då jag lindat in hela ljusstaken i bubbelplast för att skydda den i flytten bland annat.
 
I år lyxade vi till det lite också och har köpt röda ljus som faktiskt är röda alltigenom också. Jag blir så besviken när de är vita med bara ett ytterskikt av rött. Åh mys. Det är så fint med juleljus.