Vägen till Skara

Åh, jag har så mycket att berätta om! Att skriva om! Och så lite tid!

Vi börjar i ena änden och så kanske vi hittar ut till slut?

 

Det blir lan vecka 44, som vanligt kan man kanske säga. Mer om det senare, jag funderade på att försöka skriva lite mera detaljerat om det denna gång, men det skriver jag å andra sidan inför varenda lan, och sen hinner jag ändå inte. Det jag däremot vill berätta om, det är lansången, något jag hoppas kommer bli en tradition framöver.

 

Det hela började förra lanet när Fluffigt under uppbyggnaden började sjunga på Pokémonintrot med text som han hittade på allteftersom han sjöng. Han kom väl igenom några rader och sen så kom han inte på mer. Jag kände att detta måste vi ju ta tillvara på! Jag skulle kunna göra en musikvideo av det där! Men först behövdes en hel sång...

 

Så jag satte mig och lyssnade på Pokémon. Och lyssnade. Och lyssnade lite till. Och läste texten till låten. Och satt och filade på den egna. Bit för bit föll den på plats. Sen behövde jag ju folk som kunde sjunga in den också. Jag tänkte mig att det åtminstone behövdes två personer för att få till bra stämning i låten. Kanske potentiellt en kör. När jag lärde känna Ginger insåg jag att han kan sjunga. På riktigt och bra. Sen visade det sig att min kollega Elin på Bagis också kunde sjunga och helt plötsligt såg jag en riktigt rolig möjlighet. Med hjälp av Xathbar från Hazards styrelse fick vi hjälp av Maia på Lakeside i Haninge att spela in låten.

 

Resultatet kan ni lyssna på här nedan.

Tanken är sedan att en musikvideo ska göras under lanet.
Texten är under videoklippet.

 

 

Text:

Cartago:
Nu tänker vi bli allra bäst,
och bygga upp ett lan.
Sen kommer lanarna komma hit,
och gamea hela dan.

Cartago och Elin:
Vi drar TP kors och tvärs,
och kopplar upp med ström.
Sen ska vi gamea dygnet runt,
att lana är vår dröm!

Hazard-LAN!

Elin:
Måste gamea mer!

Cartago:
Det är staff och ni

Cartago och Elin:
Tillsammans blir vi ett LAN,
Hazard-LAN!

Cartago:
Åh, mitt Hazard-LAN, är nu här igen!

Cartago och Elin:
Hazard-LAN!

Elin:
Måste leka mer!

Cartago:
Kinderägg!

Cartago och Elin:
Vi vet hur man roar sig!

Dela kärlek till vårt LAN
Hazard-LAN!

Elin:
Måste lana mer!

Cartago:
Jag ska lana mer!

Elin:
Hazard-LAN!

 

Underbart bra citat, hittade det som Fluffigts skypekommentar. Jag vet inte riktigt om det passar det jag tänkt skriva om, men det kändes bra. Ibland tror jag nämligen att folk inte vet vad de tycker, tänker och känner. De kan inte sätta ord på det och då blir det bajs. Helt enkelt.

 

Låt oss gå in på bakgrunden till att jag kände att jag behövde skriva lite om vad folk uttrycker. Jag hamnade i en diskussion häromdagen när en vän till mig länkade denna text. Den går kortfattat ut på att My, som skrivit den, svarar Birro, en annan skribent, för att han på olika sätt försöker sätta en negativ klang på ordet feminism. Jag pratade med Fluffigt om det, för jag hade nämligen också svårt att sätta ord på vad det är för något som Birro gör. Han talar om den ”aggressiva avarten av feminister”, och tycker väl liksom många andra att "fel" feminister tar för stor plats i samhället. Det han gör då, förstod jag efter att ha diskuterat saken med Fluffigt, är flera saker. Dels så beskriver han i sin artikel något som mycket väl kan vara ett jämställdhetstänk, men han vill inte ettiketera det som sådant. Istället skall det heta något annat, som exempelvis jämställdhet, inte just feminism. Det gör att han hjälper till att bibehålla den negativa klang ordet feminism i vissa sammanhang fått. Det andra han gör är att han förminskar problemet genom att ge folk en ursäkt de kan använda sig av när jämställdhetsfrågor dyker upp. Det är nämligen väldigt enkelt, tror jag, att slå bort argument med att den är någon aggresiv avart av feminist som är i farten nu igen...

 

Låt oss nu gå vidare till min långa och stundtals hopplösa diskussion på Facebook, men som Fluffigt sa, det handlar inte om att övertyga sin motpol i denna typ av diskussion, det är oftast stört omöjligt, utan istället att övertyga en tredje part, de som läser texten.

 

Bland annat kom gamla argument fram som jag hört så många gånger förut. De går i princip ut på att det My skriver inte är giltigt för att hon klumpat ihop alla män i samma grupp, trots att Birro gör samma sak när han inte närmare specificerar vilken typ av feminister han talar om. Vidare tyckte en av de jag argumenterade mot att extrema feminister fick för mycket plats i media, att de försökte få det inte bara jämställt utan till kvinnors fördel och att han stött på det många gånger under årens lopp. För någon som är tränad i att hitta vetenskaplig fakta som är väl underbyggd känns denna typ av anekdot som fullkomligt lealös. Jag tyckte att man gick ifrån sakfrågan som attackerade ordet feminism istället för att tala om problemet.

"Jag är mycket väl medveten om att de argumentationstekniker som använts av många för att tysta feminister bland annat har gått ut på att göra feminism till ett fult ord och säga att det är bättre att säga att man är för jämställdhet. 

Men att attackera vad man väljer att kalla sig istället för att debattera sakfrågorna visar ju tydligt ett felriktat fokus.."

 

Efter detta uttalande som är mitt i kommentarsfältet så kom efterfrågan på exempel på kärnfrågor. Ja eftersom jag inte ger mig in i diskussioner utan att kunna presentera någon form av genomtänkt åsikt så valde jag att lista följande, vilket är taget från en annan feministblogg.

Kvinnans rätt till fullt medborgarskap
Kvinnas rätt till att själv bestämma när, hur och med vem hon ska ha sex
Kvinnans rätt till att själv bestämma över en graviditet och om hon ska föda barn
Kvinnors och barns rätt att inte bli misshandlade
Kvinnans rätt till lika lön för lika jobb
Flickors rätt till skolgång
Kvinnans rätt att inte bli avskedad på grund av en graviditet

Det jag fick som motargument var då att detta redan är reglerat i lag. Och här kommer vi till pudelns kärna. Bara för att det står i lagen så är det inte automatiskt kulturellt etablerat. Precis som föråldrade synsätt kan ligga kvar i lagar som efterhand moderniseras kan ju ibland lagar förekomma normer i samhället. Vad menar jag med detta egentligen? Exempelvis så skall inte kvinnors graviditet påverka om de får jobb eller får behålla det. Ändå förekommer anmälningar hos DO pga just detta. Människor skall inte bli våldtagna, och ändå händer det, och vad mera är, det är idag svårt i vårt samhälle att ens komma överens om vad som är en våldtäkt. Eller för den delen att påstå att lagen mot fildelning gör att ingen piratkopierar.

Vissa hävdar, vilket jag tycker att Birro antyder när han skriver "Den aggressiva avarten av feminismen ägnar sig ofta åt att skuldbelägga alla män. De ser system och strukturer överallt." att de ojämnlika strukturerna inte finns.Där finns problemet, för det finns system och strukturer. Jag tror bara att han har svårt att se dem. Fluffigt påminde mig om en fantastiskt bra historia som jag måste dela med mig av. Den fick vi berättat för oss när vi läste på LHS, Lärarhögskolan i Stockholm.

En lärarstudent satt med under lektionstillfällen när en lärare undervisade sin klass. Det var en aktiv lektion på så vis att eleverna fick ordet och uttala sig och således inte bara en föreläsning där läraren pratar eller bara en tyst lässtund. Efter lektionen kom studenten fram till läraren och frågade varför killarna fick ordet mycket oftare än tjejerna. Men så är det väl inte, svarade läraren. Jodå, sade lärarstudenten, för jag har hållt räkningen. Studenten visade upp sin anteckningar. Efter det bestämde sig läraren för att ändra på sig och ge killarna och tjejerna lika utrymme och helt enkelt låta de två grupperna få ordet varannan gång. Efter lektionen kom några av killarna fram och undrade varför de nästan aldrig fick ordet. Läraren blev nyfiken och undrade hur det kom sig att det var så, hon hade ju börjat ge ordet till dem varannan gång och visste att det var lika fördelat. Killarna svarade att tjejerna fick ordet hela tiden.

Slutsatsen man kan dra är ju att det är oerhört svårt att märka att något är snett fördelat om man är van eller kanske till och med också en del utav normen, Killarna var vana vid att få ordet så ofta att de därför upplevde att tjejerna fick prata nästan hela tiden bara för att deras egen prattid blev beskuren. Detta trots att den nu var lika fördelad. Är det inte lustigt? På samma sätt tror jag att människor i vårt samhälle som tycker att feminism tar plats helt enkelt är vana vid att det inte tar plats, och även fast det kanske bara är en bråkdel mer som jämställdhetsfrågor syns jämfört med förr så märks det för dem, och det blir konstigt och ovant. 

 

Kanske är det dags att hålla räkningen och se om det verkligen är så illa?

Jag tänker nu citera Hazards hemsida.

"Vi har än så länge inte nått perfektion och vi har faktiskt 

När den sista colaburken är pantad, och händerna är alldeles kladdiga av läsk och fötterna liksom klistrar sig mot golvet vid Coops pantstation så till den grad att jag och Drakir fick be om en skurhink.

När alla kinderägg är uppätna och colahävarkinderätarleksaksbyggartävlingens segrare är korad.

När alla bord är tillbaka i hemvisterna och i matsalen.

När alla kablar, kylskåp, små röda klämmor och skyltning till sovsalar är nerpackade i källaren i väntan på nästa tillfälle.

När den sista besökaren gått, staff har ätit sin middag och bereder sig för att packa bilen.

Då är lanet slut. Då, är lanet slut.

 

CaptainCiwiel har hunnit lägga upp en hel del bilder från lanet, de jag har tagit är dock inte med där, jag har inte hunnit redigera dem ännu. Här kommer några av mina bilder, samt en på mig och Todes som Ciwiel har tagit =)

 

Två kioskpass på Hazard är till ända. Trots att de är på tre timmar plus en timma för kassaräkning och städning flyger tiden iväg! Kiosken är något av en samlingspunkt för både lanare och staff. Jag har ännu inte hunnit ta så mkt bilder från lanet och turneringarna har ännu inte startat, men här kommer lite bilder från främst kiosken i alla fall. Mer bilder kommer absolut. Ska försöka installera om WC3 och se om jag inte kan få spela lite i Warlockturneringen senare i natt tillsammans med Todes. Sitter dock på kioskpass ungefär vid samma tid, så vi får se hur jag ska lyckas. I värsta fall får jag ta med mig laptopen till kiosken och sedan bolla runt på chokladbollar, päronmer samtidigt som jag försöker knuffa ut folk i lavan!

 

Nu är det äntligen spikat, det blir ett höstlan i år!

 

För att citera Hazards hemsida:

 

Nu är det äntligen dags. I samarbete med Shade Events ska Hazard Lanförening få vara med och arrangera Stockholms största LAN, i Älvsjömässan! Det hela är helt fantastiskt, och att vår förening fått vara med om detta är en chans som inte kommer igen. Shade har arbetat oerhört hårt för att få till detta, vilket är betydligt svårare än man först kan tro. Bara att få tillgång till mässan under natten var ett helt projekt i sig. Att dessutom få släcka ner salarna var ytterligare en utmaning. Hazard har haft lyxen att få slippa undan dessa tröttande utmaningar, Istället har vi blivit tillfrågade när allt sådant varit klart. Vad vi ska arbeta mest med? E-sport! Hazard har en lång historia av väl anordnade turneringar och det ska bli mycket roligt att se hur det fungerar i ännu större skala.

 

Tyvärr fick jag inte chans att gå i paraden iår, jag arbetade och hade roligt på akutmottagningen istället. Jag ville ändå få dela med mig lite av det som lördagen hade att bjuda på. Det finns en bra film uppe, men ljudet är lite dåligt då den som filmat bitvis håller för mikrofoningången. Hoppa lite i klippet så får ni se några fina klipp och höra vilka låtar som spelades.

 

 

Angående panelsamtalen är jag lite besviken. Detta blir en mycket kort analys, för sedan vill jag hinna se på Prison Break innan jag ska iväg till jobbet. Det kändes som om alla var ja-sägare och bara höll med varandra. Vad värre var, det kändes som om ingen erkände de problem som de fortfarande tampades med, och då menar jag inte problem utifrån, jag talar om problem inom organisationen. Kanske var det för att rätt frågor inte hann ställas på de 2½ samtal jag tittade på, eller också har alla blivit hemmablinda.

 

Fluffigt hade förberett ett bra svar från Hazards sida angående vilket det största problemet är när just mångfaldsarbete skall implementeras i föreningen. Vi anser båda två nämligen att även om föreläsningar hålls i ämnet, där vår värdegrund förklaras och diskuteras, så är det inte säkert att medlemmar (främst staff) sedan tar efter den. De kan mycket väl tänka att någon annan säkert gör det där, eller att det inte är deras ansvar, det är väl mera styrelsens. Att få folk motiverade, att vilja förstå och sedan aktivt arbeta med det är komplicerat. Det är lätt för den som redan tycker att det är självklart, och då pratar jag om själva viljan att göra rätt. Sedan trillar man ner i fallgropar hela tiden ändå, och det är just dessa som jag hade tyckt det varit intressant att höra om. De samtal jag såg blev mera en upprepning av förra årets samtal, fast utan intressanta berättelser av vad folk råkat ut för.

 

Det sista jag tänkte ta upp är för mig ett slags bevis på att folk blir hemmablinda. En person i paneldebatten pratade varmt om Birdie, lanet i Uppsala, som de samarbetade med. Problemet är bara det att Johanna från vår styrelse redan förra året varnade för det lanet eftersom de blivit minst sagt tvivelaktigt behandlade med många sexistiska kommentarer. Då undrar jag om Birdies crew blivit helgon hela bunten på den tiden, eller om det också är så att folk ser det de vill se och antar att allt är toppen. Poängen här är inte att smutskasta en förening, poängen är att alla föreningar antagligen har problem med något i varierande grad. Jag tror inte att detta går att göra någonting åt förrän man är beredd att se dessa och erkänna dem för sig jälv.

 

Nu Prison Break.

Jag har skrivit ett inlägg om detta för Ctrl Alt Elite också, kika gärna på det för att få alla relevanta länkar.

 

Denna gång kommer jag själv inte kunna gå med i paraden vilket är synd. Jobbet kallade, men detta lär knappast vara den sista paraden som anordnas i Stockholm. Och även om det vore det så är jag fullt kapabel att resa till exempelvis Göteborg och gå med i den som anordas där istället.

 

Om allt går som det ska kommer Fluffigt att representera Hazard under fredagens panelsamtal (se länken på Ctrl Alt Elite), och jag samt Mattias från redaktionen att representera Ctrl Alt Elite. Det är mycket roligare att gå i en färgstark parad, men jag får försöka intala mig att nyttan i att säga tänkvärda saker väger tyngre än paraddeltagande. Såvida det inte bara är sådana som håller med varandra som sitter och lyssnar förstås. Då blir det mer ett slags möte för inebördes beundran.

Jag har skrivit ett inlägg om detta för Ctrl Alt Elite också, kika gärna på det för att få alla relevanta länkar.

 

Denna gång kommer jag själv inte kunna gå med i paraden vilket är synd. Jobbet kallade, men detta lär knappast vara den sista paraden som anordnas i Stockholm. Och även om det vore det så är jag fullt kapabel att resa till exempelvis Göteborg och gå med i den som anordas där istället.

 

Om allt går som det ska kommer Fluffigt att representera Hazard under fredagens panelsamtal (se länken på Ctrl Alt Elite), och jag samt Mattias från redaktionen att representera Ctrl Alt Elite. Det är mycket roligare att gå i en färgstark parad, men jag får försöka intala mig att nyttan i att säga tänkvärda saker väger tyngre än paraddeltagande. Såvida det inte bara är sådana som håller med varandra som sitter och lyssnar förstås. Då blir det mer ett slags möte för inebördes beundran.

Redan under anestesikursen uttryckte CB det så fint. I mitt huvud har jag gått på sommarlov sade hon. Fast det hade vi ju inte förstås. Då var det ännu tre kurser kvar. I förrgår pratade jag med Caroline som uttryckte lite samma tanke om sin sista kurs. Den här kursen är jättespännande, egentligen, det är bara det att jag har tagit sommarlov nånstans på vägen... Idag pratade jag med ytterligare en som sa precis samma sak. Det är lustigt egentligen, hur vi försöker hålla humöret uppe, men egentligen visar det sig att vi alla är mer eller mindre utmattade och skoltrötta. Vissa tidigare än andra ska kanske tilläggas.

 

Jag och Martina läste varandras arbeten, skrev dit våra referenser och mailade in dem. Vi är klara nu. Helt klara. Det enda vi har att göra är flyttpacka och städa samt examen. Och sen är det sommarlov.

 

Tyvärr visade det sig att det inte blir något Dreamhack för mig iår. Hamsternator, som jag skulle åka med, var tvungen att arbeta, och jag kände inte för att åka själv. Istället ska jag skriva en reseskildring om det Magicevent jag, Fluffigt, Jocke och Spacy ska iväg på. Vi ska köra ner till Göteborg och det är ju kul bara det. 

 

Resten av tiden hoppas jag blir solig, för jag vill kunna passa på att bada! Känner jag mig själv rätt kommer jag nämligen bli helt utslagen den första tiden på jobbet och sova mig igenom mina lediga dagar. Och appropå solig, både yr.no och smhi är överens om att det inte ska regna på fredag. Vi hoppas att de har rätt!

En kvinnlig filmskapare får tips av sina vänner om att miljön inte är optimal för kvinnliga gamers. Vad har jag att säga om detta? Spot on! Även fast detta inte kan ha undgått någon kvinnlig gamer som tänker till, verkar problematiken inte uppenbar eller ens av intresse för många. För att läsa artikeln om den film som skall göras, om dess Kickstarterprojekt och diskussionen jag för på CAE kan ni klicka här. Det är väl värt er tid, jag lovar.

 

Ibland känns det lite tråkigt att jag som har intresse av dessa frågor är kvinna, det känns nämligen som att jag inte får lika mycket tyngd och genomslagskraft i det jag säger, eftersom jag så att säga representerar ett egenintresse. För att förtydliga, jag rapporterar här inte om ett problem som rör någon annan där jag måste ändra på mig, utan istället ett problem som berör mig där jag ber andra att ändra på sig. Inte för att det ska spela någon roll, relevanta problem och intelligenta diskussioner är just det, oavsett vem som för dem, men så ses det inte bland alla. Som exempel har jag två lysande idiotiska kommentarer att visa som jag hittade i Youtubes kommentarsfält för en kille som argumenterar mot den här dokumentärens skapande, behovet av den och dessutom mot filmskaparen själv.

Det hände nog redan förra veckan till och med, men nu när jag dessutom, äntligen, lyckades kravla mig över 1300 tyckte jag att det förtjänade ett eget screenshot. Se, bronsligan, division 3 tror jag. Nu ska vi se om jag inte sakta men säkert kan krypa mig fram genom placeringarna upp till division 2!

 

Knappt hade jag satt i mig frukosten förrän jag insåg att hoppla, jag har en enormt viktig nyhet att skriva för Ctrl Alt Elite. Alltså satte jag igång. Läs den här. 

 

Det som är roligt är att E-sport har börjat bli så stort och erkänt nu att det till och med sänds live, vilket har varit fallet länge i Asien. Turneringen kommer även streamas av hur många som helst, och inte bara på engelska. Om ni läser artikeln får ni lite länkar till tyska, franska och ryska kommentatorer också, det kan vara roligt som omväxling. Huvudstreamen kan ni hitta här, men vid 13:00 tycker jag att ni ska gå in här och kika istället. Då ska nämligen en avlägsen bekant till mig spela, QueenE, heter hon. QueenE har blivit enormt duktig på kort tid och är medlem i Ludio E-sport som Hazard samarbetade med under ett lan. Det vore enormt roligt om hon gick vidare.

Skoltrötthet är Youtubesökningarnas moder. Nytt modernt ordspråk med mycket sanning. Då och då trillar man över några guldkorn, som till exempel Dota 2 Fails of the Week. Så... här är första avsnittet i serien, det finns 49 stycken att titta vidare på.

 

 

Min vän Godistanten är med i avsnitt 40, bara sådär appropå.

Rankingsystemet i BLC fungerar som så att man får spela tio matcher vilka avgör vilken liga och division man hamnar i, samt vilken poäng man så att säga startar på. För varje seger ökar ens poäng ganska mycket, medan förluster inte ger några minuspoäng tills systemet tycker att man hamnat på ens riktiga nivå. Nu är min nivå nådd, de matcher jag förlorar ger nu minuspoäng. Snyfft. Nu finns det med andra ord bara en sak att göra - spela bättre!

 

Igår kände jag att jag saknade Bloodline Champions lite. Det är så synd, för de är, eller har varit åtminstone, det i särklass bästa arenaspelet jag har stött på. Varför? Det fanns inga turelement. Jag ska väl inte säga att det finns turelement nu heller, men de introducerade medaljonger med andra förmågor vilket innebär att man måste komma ihåg vilken person som har vilken extra förmåga i just den matchen. Innan dess fanns det bara ett visst antal hjältar, de hade vissa förmågor med en exakt cooldown.

 

Igår började jag alltså spela igen, och jag jag kör mina två favoriter, Bloodpriest och Igniter. Sammanfattning av läget i en mening: jag är verkligen rostig! Hihi, efter mina 10 placeringsmatcher befann jag mig i Iron League, men i alla fall i den högsta divisionen. Tror min winprocent är på någonstans runt 30 %, det är riktigt illa! Faktum är att det är så pinsamt att jag då och då stänger ner spelet bara för att jag inte vill att folk ska känna igen mig, haha. Om några dagar är jag nog i bättre form.

 

Min dag på temat siffror.

 

Det är 47 dagar kvar tills examen och min flytt hem till Stockholm. Detta har jag firat genom att packa 1 flyttkartong samt ta fram 1 flyttkartong till katten i ett försök att få honom att inte hoppa ner i lådan jag packade ner saker i. Det misslyckades.

 

Min fästman spelar Magicturnering just nu. Han är inne på runda 2 och har vunnit båda med 2-0.

 

Jag har räknat ut kroppsfettprocenten på mina 20 katter för både mina och djurägarnas mått enligt formeln:
(((Rib Cage/0,7062) – LIM)/0,9156)-LIM Där Rib Cage är bröstkorgens omkrets vid det nionde revbenet och LIM är längden mellan patella och hasspetsen. Detta innebar att jag fick räkna på detta totalt 40 gånger, och skänker en tacksam tanke till kravet på en grafritande räknare på det naturvetenskapliga programmet på gymnasiet vilket gjorde att jag kunde skriva in formeln och sedan bara byta ut de skiftande värdena.

 

Jag tog även mod till mig och använde mig av ett Paired t-test på 2 av mina mätvärden för att jämföra mina och djurägarnas mätresultat. Denna gång kunde jag inte säga att det var en skillnad. Tror jag. Mitt P-värde var större än 0,05 vilket, om jag förstått detta rätt, innebär att jag inte kan förkasta nollhypotesen. Jag tror jag skriver en diskussion om detta när jag själv inte är så förvirrad.

Jag har haft nöjet att få gräva in mig i en artikel för Ctrl Alt Elite om ett kombinerat projekt för en dokumentär, ett spel och, det som jag tyckte var mest intressant, en hemsida som ska samla råd, tips och bra tutorials för hur man blir en del av gamingindustrin, lär sig nya program och förbättras. Detta ligger mig extra varmt om hjärtat eftersom jag, tro det eller ej, är utbildad 3D-grafiker. Jag läste nästan två år på Digital Graphics innan jag avslutade programmet med bara praktikperioden kvar. Jag presterade inte tillräckligt bra och betvivlar att jag hade klarat av arbetsklimatet. Det är för mycket prestation och osäkra anställningar och för lite artistisk frihet för min smak.

 

I omgångar har jag minst sagt blivit sugen på att lära mig ett gratisprogram som Blender. Jag kan det inte alls, och är tydligen väldigt annorlunda från Maya som är det jag har arbetat med. Nackdelen med Maya är att det kostar även om de allra flesta piratar det. I ärlighetens namn, det är så meckigt alltsom oftast, och jag känner att nu när jag kommer arbeta och tjäna bra med pengar (jaja, tänk nu på att jag har levt på studiestöd i hela mitt liv, eller mindre) vill jag gärna ge bra program mina pengar så att de kan fortsätta utveckla dem. Kort filosofiskt inlägg. Jag hade inte köpt dem ändå under min studietid, så nej, de förlorar inte pengar på att jag piratade då. Moving on. Anledningen till min inspiration är att man kan göra nya items till Dota 2 hjältar!

 

Jag har få bilder kvar av det jag har gjort i 3D, de flesta är inte mycket att hänga i julgranen ärligt talat! Men för att ni ska få titta på lite bilder för omväxlings skull har jag tagit med några här. Passa på att njuta, eller nått. Och ni som kan 3D, skratta lite, det är helt okej! jag lovar att era första mästerverk är något ni helst också gömmer längst in i garderoben nu många år senare.

 

Igår upptäckte jag tack vare Orbin ett nytt lagom lustigt pausspel som drar mig från studierna. Osu! Går att ladda ner gratis här, och som en vis vän en gång sade mig, gratis är gott! Det är ett klickspel till musik där man följer figurerna på skärmen. När den större cirkeln når den inre cirkeln så klickar man. På vissa ska man fortsätta hålla vänsterklick inne och följa formen som bildas.