Av en ren slump så hittade jag en youtubelänk som en vän till Fluffigt postat på hans facebook.
Tänk nu om alla skivbolag som inte vill att vi ska få dela med oss av sådana hära ting till varandra! Hur hade jag då upptäckt min nya inspirationskälla? (Och inom en snar framtid inhandlat hans dvd)

Hans namn är Tim Minchin och kommer ifrån Australien vilket ni säkert kommer kunna höra på hans dialekt. Han är excentrisk på ett bra sätt. Han är komiker och liksom George Carlin, en annan av mina stora favoriter, har han en förmåga till att blanda lättsam, mörk och kritisk humor. Förutom detta är han en mångsidigt begåvad musiker som kan spela piano och sjunga (Läser du det här morbror Anders, och om du inte gör det så säger jag åt mamma att peta på Anders så att han faktiskt kikar på lite av det Tim Minchin gjort). Inspirationen får jag ifrån det för mig uppenbara faktum att han gör det han gör för sin skull. Inte är det stor chans att bli upptäckt om man spelar piano och är ifrån Australien? Han är inte en lycksökare ifrån USA, där det är en industri som bestämmer vad som kommer att slå och vad som inte gör det.

Låten jag länkar här heter Prejudice.
Den är intelligent.

Förmiddagen gick lika snabbt som det brukar när Sara har föreläsning (det vill säga väldigt snabbt och innehållsrikt) medan eftermiddagens långa föreläsning om hästars vanliga sjukdomar i övre och nedre luftvägarna kändes tyngre. Egentligen vet jag med mig att det är spännande, både på smådjur och hästar, men just hästdelen har fått sig en törn för mig i nuläget. Jag tror det kommer sig av att vi hade en himla massa föreläsningar om häst tidigare och bara svischade förbi smådjurskapitlet helt. Jag vill veta mer om smådjuren.

Sedan blir man ju mörkrädd redan nu när jag tänker på min roll i detta om två och ett halvt år. Då är det jag som ska tolka alla dessa snarlika symptom och avgöra vad som borde åka in till djursjukhuset eller inte. Symptomen är väldigt ospecifika kan tilläggas, hosta, andningssvårigheter, näsflöde, temperaturhöjning. Vissa individer uppvisar vissa symptom vid vissa sjukdomar och andra inte. Istället tycks det mig hitills som att jag måste lyckas ställa rätt frågor angående de många andra faktorer som kan spela in.
Hur ser stallmiljön ut?
Går den ute i hagen?
Är det en tävlingshäst?
Hur gammal är den?

Osv. osv. i all oändlighet. Det är lite granna som jag har förstått att läkare jobbar, och här kan jag passa på att slänga in att jag tycker människor i allmänhet borde vara mer tålmodiga med sjukvårdens begränsningar, att uteslutningsmetoden ofta blir en väg att gå.
Till slut kan jag glädja mig själv med att vi på dessa föreläsningar åtminstonde fick färre sjukdomar att lära oss och särskilja än på de föregående hjärtföreläsningarna! En liten seger!
Jag vill skrika blääääääh!

Jag har massor att göra och inget av det känns det minsta roligt.
Hemförsäkringen ska sägas upp, för jag kommer täckas av den Hector har som är bättre, kläder och prylar ska packas inför flytten, disk ska diskas, mat av det som är i frysen tillagas, anteckningar ska renskrivas och läras in och PBL skall göras. Blää. Inget av det känns direkt roligt.

Jag har en bild jag vill rita på, men det känns fel att rita på den för det finns ju annat viktigt jag kan göra istället. Jag är trött och vet att jag kommer vara trött imorgon också. För att inte tala om allt jag ska göra imorgon för att packa ner det sista innan flytten på tisdag eftermiddag.

Gnäll, gnäll, gnäll. Egentligen skulle hela mitt inlägg kunna bestå av det ordet, upprepat om och om igen. Gnäll. Ha, nästan lite som en tragisk dikt som förståsigpåare skulle kunna säga var ett mästerverk. Ja, om upphovsmannen var en man som levde i slutet av 1800-talet, början på 1900-talet och gärna var ett geni men som led av depression och senare i livet söp ihjäl sig.
Jag tror vi alla har drömmar, vissa mer långsiktiga än andra, och vissa mer troliga att bli uppfyllda än andra. Jag tänker nu börja på en lista och sen kryssa av det som jag lyckas med och ibland lägga till fler saker.

Ta körkort ( )
Lära mig spela piano ( )
Lära mig spela orgel ( )
Iklädd mantel spela Phantom of the Opera på den största orgel jag kan hitta ( )
Bli legitimerad djursjukskötare ( )
Trycka upp ett linne med mitt Baby Sfinxmärke ( )
Få Baby Sfinx att bli ett klädmärke (det vore riktigt tufft) ( )

Detta får väl räcka för tillfället tror jag.
Som sagt relativt långsiktiga drömmar detta.
Hej Ann och Malin!

Till alla ni andra som läser detta inlägg, Ann är Illidans uppfödare och andra mamma (Illidans riktiga mamma ville inte dia honom, så Ann fick handmata honom), och Malin utbildar sig också till djursjukskötare men går andra året. Jag länkade till din blogg nu Malin, så alla ni som är nyfikna kan titta in där. Sist jag kollade stod det en hel massa om statistik!

Illidan fick i juni förra året diangosen gingivit och paradontit. Fem tänder drogs ut vid det tillfället, och det var de som var värst däran.
Denna gång på kliniken har resterande kindtänder på vänster sida (5 stycken) samt en i höger överkäke opererats ut. Det var tydligen lite svårt att få ut dem och rötterna i ett stycke, men veterinären som är tandspecialist tyckte att det var en rolig utmaning, så det var ju bra. Illidan har nu kvar två kindtänder kvar i underkäken på höger sida, sina huggtänder samt det som är kvar av hans framtänder. Statusen på dem har inte förändrats sen jag fick honom. Nu har jag fått Hexarinse att använda dagligen för att minska inflammationen runt de tänder som är kvar. Detta kan ge missfärgning på tänderna, men det känns som ett sekundärt problem ärligt talat. Faktum är att det inte är ett problem. Jag önskar bara jag kunde fått det rekomenderat tidigare.

I övrigt så får han Metacam oralt mot smärtan, och detta surplar han glatt i sig när jag kommer med sprutan. Jag antar att det måste smaka gott eller något, för han verkar nästan ivrig. Eller så har min kisse blivit drogberoende, nej jag skojjar bara. Vad jag kan utröna så uppvisar han inte tecken på obehag, han sover något mer än han brukar, och äter gör han med stor aptit. Redan dagen efter operationen fick han bra grepp på sin nya ätteknik och han tigger mat med större intensitet än tidigare.

Det var det hela. Om infektion skulle uppstå kunde jag ringa till kliniken så han får antibiotika, men både veterinären och jag föredrar att vänta tills ett behov finns. Man får försöka minska resistensutvecklingen där man kan. Oroa dig inte Ann, Illidan är min bästa kompis någonsin just nu, och han får kosta pengar. Så länge han mår bra av sin behandling och trivs med livet kommer djursjukvård vara en självklarhet.
Illidan är hemma nu och känner sig nog lite trött och mörbultad. Han vilar ut på mattan vid elementet.
Matte är 7500 kronor fattigare, men har fått ekonomisk hjälp av fästmannen, som också är fruktansvärt förtjust i vår underbara kisse.

En massa tänder har dragits ut, och de var svårutdragna. Han har några stygn i munnen som kommer lösa upp sig av sig självt. Känner mig ganska trött efter dagen, lång dag i skolan och så oron för Illidan. Nu vet ni att han lever i alla fall och att han förhoppningsvis kommer må bra.
Kissen har inte fått någon kvällsmat och börjar kanske bli lite kinkig. Imorgon ska han nämligen till veterinären igen för tandundersökning, tandstensborttagning och förmodligen massiv tandutdragning. Detta kräver sövning och jag har fått förklarat för mig att främsta anledningen till att de inte får äta är för att de kommer må illa under uppvaket. När jag lärt mig mer om detta ämne så kanske jag vet annorlunda!

I vilket fall så är det väldigt känslosamt. Det är inte roligt att gå till veterinären med en katt med ont i munnen. Jag känner mig som en hemsk ägare som inte kan göra något åt min katts problem. Kanske blir det till och med så att de får dra ut alla tänderna utom framtänderna samt hörntänderna. Jag hoppas det inte går fullt så långt, men å andra sidan har han inte så många molarer kvar, och dessutom har katter inte så många tänder till att börja med överhuvudtaget.

Dessutom är jag lite orolig för sövningen, och det är därför jag har bokat en sådan här lång tid så de inte söver honom flera gånger utan gör både undersökning och behandling samtidigt. Han flippade lite sist han blev sövd. Han såg tomtar, och blev aggresiv sist. Han fick lugnande men det hjälpte inte utan han kom hem alldeles blodig runt halsen, för de hade inte kunnat tvätta av honom efter behandlingen. Det känns hemskt. Det känns som om jag kommer gråta imorgon.

Nåväl, upp kvart i sju imorgon och så lämna in honom halv åtta.
Förhoppningsvis går allt väl.

Illidan relaxar i mormors soffa...
Vi hoppas han håller sig lika lugn imorgon.
Nu börjar det närma sig på riktigt här.
Idag var vi uppe och lämnade tillbaka pärmarna samt skrev kontrakt för vår nya lägenhet. Den första februari ska vi få flytta in och vi har redan frivillig flytthjälp. En vecka kvar med andra ord, så nu gäller det att börja packa i sina banankartonger! Varje gång vi går till Ica så tar man en sväng förbi deras avstjälpningsställe för att se om några kartonger möjligen skymtar fram.

Snart blir det lite gymmande och sedan förhoppningsvis lite renskrivande av anteckningar, mer packande och kanske lite tvättstugsbokande. Jag har glömt bort mitt lösenord till bokningen online, och nu har jag verkligen testat samtliga jag kan komma på utan framgång. Det blir till att knata ner till tvättsugan och boka där. Det finns både fördelar och nackdelar med elektroniska system. Att kunna boka via internet är bra. När man glömmer lösenorden eller skulle kunna gå in till tvättstugan tidigare för att personen innan är klar är det dåligt.

Slutligen börjar det bli dags att säga upp lite avtal, som t.ex min hemförsäkring. Vi ska ha Hectors istället. Å andra sidan ska vi ha mitt bredband. Adressändra står på schemat också. Inte lite som ska göras! Detta är anledningen till att flytta är drygt. När jag flyttar hem från Skara igen så vill jag bo på en plats i en mycket lång framtid. Jag är fullt medveten om att detta inte kommer hända, men jag vill!
Äntligen säger jag bara! Äntligen är jag klar! Inte nog med att jag blev klar första gången, sedan blev jag refuserad på Hentai Foundry på grund av anatomiska felaktigheter, så jag fick göra om den och nu är jag klar för andra gången. Kritiken var för övrigt behövlig, det var anatomiska fel samt en fellagd skugga, men nu är detta korrigerat. EFtersom denna bild faller under kategorin pornografi, om än tecknad, så väljer jag att censurera delar av den. Inte enbart på grund av eventuella unga läsare utan även på grund av blogg.se's policy.

För att se Tusensköna i sin helhet får ni gå in på min hemsida för min konst och sedan välja kategorin "Hentai".

Det som är korrigerat är bröstens höjd och hennes högra brösts form samt bröstvårtans placering på det vänstra. Jag är fullt medveten om att ni inte har den föregående bilden att jämföra med eller ens kan se hur brösten ser ut med tanke på den stora censurskylten. Jag vill bara få visa på de förändringar jag har fått arbeta med, och visa att det ibland kan vara bra att låta en bild få ligga ett tag och mogna. Hennes vänstra ben är i ett annat läge, nu är det mindre hopvikt och slutligen så är skuggan rätt placerad.

Under tiden som jag kämpade med den här bilden igen så blev jag en smula frustrerad för jag ville bara bli KLAR. Jag ville få lägga upp den på HF och bli godkänd, jag ville få bli klar med en bild! Ni som läser min blogg har säkert märkt att jag lägger upp artwork väldigt sälland, och det är för att jag tar så lång tid på mig. Jag kan bara rita och färglägga om jag har inspiration. I vilket fall, ursäkta min långrandighet, så gjorde Hector klart en egen verision av den här bilden åt mig. Nu ska ni få beskåda resultatet:

Är den inte lik? Tack så mycket Hector.
Jag var sprittande glad igår över att våren äntligen var här, men icke! I morse hörde jag åter ljudet av plogbilen, och när jag så tittade ut genom fönstret kunde jag bara konstatera att snö åter hade fallit över Skara. Kallt är det också!

Idag fick vi samtal från vår kontaktperson för nya lägenheten, och vi ska få flytta in runt den första februari! Hector och jag kommer dela på hyran på min lägenhet och samtidigt försöka bli av med den så snart som möjligt. Läser ni detta och vill ha en riktigt fin etta på Karlaplan i Skara - kontakta mig snarast! Antingen kan jag överlåta den till en annan studerande, eller också kan jag hyra ut den i andra hand till en icke studerande, men då bara till den 31:a april.
Ibland känns det lite segt att börja en ny vecka, och då brukar jag försöka hitta något roligt som får mig glad. Youtube formligen kryllar av roligt, och just idag fick jag inspiration nog att skapa en ny kategori här på bloggen där jag ska samla fåniga, roliga, tokiga och imponerande youtubeklipp som jag tycker är sevärda. Först ut är en av de mest kända och sedda klippet på hela youtube. Dance Evolution.

Riktigt härligt med en sovmorgon var det, och jag steg inte upp förrän vid lunchtid. Underbart. Klockan ett var det dags för ett två timmar långt styrelsemöte som gick förhållandevis smidigt trots att fyra av deltagarna var med via Skype. Skype är ett riktigt praktiskt verktyg när man bor såhär långt ifrån händelsernas centrum.

Klockan fyra var det dags att gå til gymmet och det kändes som om jag skulle kräkas efter att vårt motionspass var slut. Strax över milen cyklade jag på drygt tjugo minuter, och efter det var det ett tiominuters pass på trappmaskinen där jag klättrade runt 115 våningar. Fy vad det var jobbigt. Det kan vara så att jag har dålig kondition, men som extra försvar kan tilläggas att jag kände mig trött och klen redan i morse. Dagens prestation var med andra ord helt okej.

Slutligen så har jag äntligen tagit tag i mig själv och ritat om det som var fel med min Tusenskönabild och har nu skickat in den igen för godkännande. Jag hoppas att alla mina ändringar ska räcka till. Om inte annat så blir det till att rita om igen! Blir bilden godkänd så lägger jag upp en länk till den på min Artworkhemsida samt en censurerad bild här på bloggen.
Gårdagen ägnades åt en rundtur på Blå Stjärnans lokaler. Ärligt talat finns det inte så mycket att säga. Det är många mindre rum eftesom huset är K-märkt och inte får byggas om hur som helst, och nu har vi sett det mesta. MR-maskinen, vanliga röntgenrummet, där de söver och fäller över hästar, smådjursstallen och lite annat smått och gott. Desto roligare blev det idag fredag.

Att vi började klockan åtta var mindre roligt, men jag var så trött att allt blev extra kul. Vi började med att lära oss olika instrument och vad de används till, och sedan tittade vi på en film som förtydligade. Ojoj. Rösten dem mannen hade som var uppläsare var magnifikt entonig! Tänk er en skämtfilm som skall uppfattas tråkig om något helt meningslöst i svartvitt så har ni i er tanke precis så den här berättaren lät. Oavsett så var det väldigt roligt, för att det var så extremt gjorde att det slog över och blev roligt istället.

Efter en paus var det dags att lära oss rutiner för att injicera subcutant (under huden), intramuskulärt (i muskeln) samt intravenöst (i blodkärlet), men i den sistnämnda så lär vi oss just nu att injicera via en permanentkanyl. En subcutan injektion på en gosedjurshund samt en intravenös injektion på någon av armarna Berit, Doris eller Ceasar kommer ingå som praktisk examinationsuppgift. Jag funderar på att fråga Mamma om jag inte kan få öva på henne istället, hon som är så glad i att sticka mig borde ju inte ha problem med att jag övar på intramuskulära sprutor på henne?

Det var svårt att sticka i gosedjurshunden. När man skall injicera subkutant på djur gör man det helst i nackskinnet. Riktiga hundar har gott om nackskinn, här på gosedjurshunden får man försöka anpassa sitt grepp efter hur sömmen går. Där ryggsömmen tar slut och sömmen runt huvudet tar vid kändes bra att utnyttja. Att hålla i nackskinnet är inte heller helt lätt på ett gosedjur, men sen när jag fick öva på en riktig hund samt senare på en kanin så var det lättare. Man lyfter en bit skinn med tumme och långfinger och trycker sedan in pekfingret där emellan. Då bildas det som ett litet tält som är lätt att sticka in i. Inte på gosedjurshunden, men det ska bli så på riktigt. Min stora rädsla på examinationsuppgiften är att sticka mig själv i fingret!

Som en del av övningen fick vi sedan öva på att injicera korrekt intramuskulärt samt subkutant på en kanin av den typ vi använt vid tidigare dissektioner. Jag ska säga att det kändes betydligt bättre att få göra det på ett dött djur än att öva på en levande, om än sövd, individ. Här kunde vi alla ta god tid på oss och jag fick hjälp tills jag förstod hur jag skulle fixera triceps och injicera. Min subkutana injektion gick suveränt, så den är jag mycket nöjd med. Någon som läser detta och vill komma in på djursjukskötarlinjen och blir lite sugen?
Äntligen kom paketet ifrån Sweden Rock, och spänningen var stor när vi öppnade paketet. Först trodde vi att det var fel vara igen. Något annat konstigt material, och ett så mysko tryck! Något nervösa öppnade vi upp plasten och fann inte bara en tröja (den rätta) utan även en på köpet, med största sannolikhet på grund av allt strul vi har haft! Här kommer lite bilder, snälla tänk på att jag inte är någon modell annat än när jag är alldeles ensam och framför en spegel!

Precis när bilden togs började jag tokskratta! Detta är således min min när jag försökt hålla masken och misslyckas precis när blixten bränner av. Om vi bortser från att jag ser ut som om jag tänker "I'm A Happy Puppy Dog" så tycker jag att tröja är riktigt snygg.


Detta är tröjan jag fick som överraskning! Jag vet att bilden är lite suddig, men det är den bästa som blev. Tröjan är ännu coolare i verkligheten.


Äntligen dags för bilden på piercingen. Jag vet att bildkvalitén inte är den bästa, men jag fick dra lite i inställingarna för att navelns konturer skulle synas överhuvudtaget och då föll resten av bilden. Ha, notera blåmärket som börjat bildas runt den översta låskulan!


Bild på killen som piercade oss, och som för övrigt berättade om några av sina äventyr i en svart kroppsstrumpa. Anledningen till att vi bad att få ta en bild är hans underbart söta lilla vita filur bakom örat. Känner ni igen den ifrån reklamen? När en hel arme sådana där vita små filurer rusar fram på sina korta små ben till magens försvar!

Nej, nu blir det dota.
God Kväll
Ett stenhårt gympass tar på krafterna, det vill jag lova. Är fullkomligt utmattad efter inte mindre än fyra nya maskiner som jag och Hector testade på idag på gymmet.

Idag fick vi tag på vår kontaktperson för vår nya lägenhet och vi fick med oss två pärmar med tapeter där vi fick välja ut vad vi ville ha till hall, kök, vardagsrum samt våra sovrum. Ytterst enkelt beskrivet så blev det som följer:

Hallen: ljus glad grön
Köket: Vit botten med röd ros samt bård med röda rosor
Vardagsrum: varm beige med ngt mörkare enkla blommönster. Tänk dig designerblommor
Hectors rum: grått och svart med ett kryptiskt blommönster
Mitt rum: varm plommonlika som grund med en bård i lila och guld med något slags abstrakt blommönster

Visst är det spännande? Bilder kommer så snart vi flyttat in, och det dröjer till runt början av februari då de beräknas vara klara. Imorgon ser jag fram emot smådjursronden på Blå Stjärnan
Jag förstår inte hur det hela gått till med imorgon ska Hector skriva under på att hon hyr ut sin lägenhet i andra hand, och ytterligare en person som är intresserad utav min lägenhet kommer som sagt nu i helgen. Imorgon är dagen då vår kontaktperson för den nya lägenheten skall vara på plats och då vill vi se inflyttningsdatum!

Oavsett så innebär detta att Hector måste ut ur sin lägenhet - snart, och in i min så länge, och vi båda måste börja packa! Jag tog ner kartongen med julpynten samt stjärna och adventsljusstake i källaren och passade på att ta med mig två banankartonger upp igen med hopp om att fylla åtminstone den ena idag. Jag känner mig helt matt och väldigt förväntansfull på en gång. Och väldigt glad när jag nu tittar på Illidan som gladeligen krupit in i flyttkartongerna och har hur kul som helst!

Om drygt en timma är det dags för spelgruppsmöte och jag har lyckats skriva en preliminär lista på vad folk kan jobba ihop med, sen gäller det bara att de vill det också. Hector hittade en mic så hon kommer kunna vara med på sin laptop och också bli uppringd på skype, det är ju finfint detta. Hur var det nu, städa, diska, packa och så någonstans däremellan möte och middagstillagning. Puh!
Jag är helt färdig.
Efter att Hector och jag börjat gymma har vi kört på riktigt bra. Fortfarande gör jag inte rygg eller magövningar eftersom piercingen inte ska irriteras - men nu var det dags att dra igång med annat! Kommer ha finfin träningsvärk imorgon. Dagens prestation är 1½ mil på träningscykel, jag trampade på rejält och drog faktiskt på ett litet motstånd. Nu vet jag att Mamma som sitter och läser det här så småningom blir riktigt glad.

Nackdelen med träning för mig är att jag blir så hungrig! Potatisen kokar på i sin kastrull men vill just inte bli klar i tid, mycket irriterande, för jag vill äta min mat nu, allra helst för en kvart sen.
Oj, jag vet inte var jag ska börja, men jag börjar känna mig riktigt nervös! Hector och jag har pratat om att flytta ihop ett tag och innan helgen var vi ju och tittade på en lägenhet som vi vill ha. Imorgon måndag ska vi höra av oss igen, och det gäller ju att vi blir av med våra lägenheter, för annars så kan den nya lägenheten komma att gå till någon annan.

Idag skickade vi ut ett massmail till alla studenter, lade ut en annons på blocket samt satte upp en lapp på Ica om att vi vill bli av med våra lägenheter, och redan ikväll har vi fått svar. Personen i fråga är intresserad av min fina lilla lägenhet som jag just nu känner en smärre separationsångest ifrån, och han ska komma och titta på den nästa helg.

Tänk, vi trodde det kanske skulle bli problematiskt... men det verkar ju som om vi har en chans att faktiskt bli av med lägenheterna! Och samtidigt tycker jag väldigt mycket om min första egna lilla lägenhet som är precis lagom för mig. Å andra sidan så har den andra ett riktigt kök, riktig frys, ett vardagsrum, Hector, en mindre månadshyra eftersom vi delar... Ja suck... Jag försöker tänka som så, att den här lägenheten hade jag fått skiljas från i alla fall.
Sent igår fick jag och Hector fnatt och bestämde oss för att vi var riktigt less på Skara. Vi sitter och längtar efter att eventuellt få flytta in i en lägenhet vi har tittat på, och vi var precis klara med den mastiga hemtentan. Bäst som vi satt där och funderade på vad som kunde muntra upp oss, så fick vi en ny galen tanke, och detta var efter att vi bestämt oss för att inviga toastjärnet, (tack så mycket morbror Anders!) det var helt klart dags för en ny piercing!

Sagt och gjort, jag ringde Cecilia som var helt på idén, och även om grundtanken var att vi även skulle fika i Göteborg blev utbytt mot att gå på IKEA så kunde vi inte ha gjort ett bättre val. Jösses vad roligt jag hade på vägen hem när Cecilia tävlade mot en stor blå buss som försökte smyga om oss på motorvägen. En stund efter att vi kommit förbi honom körde bussen upp jämsides med oss igen, varpå Hector glad i hågen vinkade åt busschaffören som skrattade glatt åt oss.

Jag stoltserar med ny navelpiercing och Hector har en industrial som går igenom översta delen på örat, bilder kommer, just nu måste svullnaden få gå ner lite så det ser ordentligt ut! Lite nöjd är jag över att jag precis som i min tanke häromkvällen kan lägga mig på britsen och utan mycket problem få det hela gjort. Inget sjåpande här inte. Hectors piercing var lite värre, där måste sylen (eller egentligen kanylen) igenom två gånger innan smycket träs i. Så är det ju när en piercing har två utgångshål desvärre. Jepp, bilder får vi se fram emot förhoppningsvis imorgon om allt ser bra ut. Ska snart ta en dusch och löddra in med lite bakteriedödande tvål.
Det blev hela nio sidor när jag äntligen var klar med hemtentan och lämnade in den runt tio i morse. Det skulle vara maximalt två sidor per fråga, och det lyckades jag hålla mig till på fråga ett och två men på fråga tre som hade en a och en b del med varierande svårighetsgrad vad gäller källförteckningen så föll jag ohjälpligt. Bara referenslistan i sig var en A4 lång. Jag vet inte om de kommer tycka att de vetenskapliga källorna duger och om resonemanget fungerar, jag tycker själv att jag resonerat riktigt men att mina källor är bristfälliga. Här är det nog en fråga om tid. Har man mer tid att beställa hem artiklar och arbeten kan man gå igenom en större mängd fakta och sålla ut det som bäst passar in på uppgiften, nu hade jag inte den lyxen, och många av arbetena jag hittade gick inte att öppna utan kunde endast beställas.

Jag och Hector har dessutom sagt upp våra lägenheter nu, så om någon behöver en 1:a eller en 1,5:a på Kaplansgatan i Skara är ni mer än välkomna att höra av er. Hector och jag ska nämligen flytta ihop, och vi har en bra lägenhet på g. De håller på med att ytrenovera den eller vad jag ska kalla det, tapetsera, byta ut lysknappar och annat, så lite tid har vi på oss men i annat fall så är risken väldigt stor att den blir uthyrd till någon annan. Är du intresserad som läser detta eller känner någon som kan vara det, hör av er!
Hector har gått hem till sig och jag ska få roa mig lite sista timmarna på kvällen. Vi har lyckats svara på alla de tre delfrågorna till fråga ett på vår första hemtenta samt börjat på fråga två. Totalt finns tre frågor, eller om man så vill fyra. Senast klockan 12:00 på fredag skall den vara inlämnad via mail, och jag tänker se till att den tiden utnyttjas väl.

Imorgon ska vi återigen bege oss till SLUs bibliotek för att försöka hitta hjälp angående vad som kan räknas som vetenskapliga artiklar vilket den sista frågan kräver för betyg 5. Det känns som om hela biblioteket är utlånat, åtminstone det som kan vara av intresse, men förhoppningsvis så finns där något litet guldkorn vi kan ha nytt av.
En smygande känsla av att jag håller på att bli tokig börjar infinna sig. Inte som att jag börjar bli galen, snarare som att jag blir frustrerad över min katts betéende. Han måste ju lida av en extrem separationsångest sedan Stockholmsbesöket, då han fick vara ensam på dagarna när det var lan. Varenda natt nu ska han ligga riktigt riktigt nära, och det är okej, men när han ska lägga sig på min bröstkorg upp emot halsen med tassarna effektivt strypande blod- och luftflöde? Vad sägs om gårdagens bravad när han lade sig på mitt bakhuvud när jag sov på mage? Eller helt enkelt på halva mitt ansikte natten innan det?

Sen när jag då flyttar på honom så får han för sig att han ska göra andra dumma saker såsom att hoppa upp på hyllor där han inte får vara eller mitt skrivbord. Som tur är har jag nu garderat mig med ett effektivt långdistansvapen - en blomspruta! Så istället för att jag får flytta ner honom tio gånger från en hylla samma natt så räckte det med en. Mycket praktiskt.

Om drygt en timma ska jag möta upp Hector och gå iväg till skolan för att plocka på mig ett stycke hemtenta. Jag funderar på att gå förbi djurkliniken och boka tid åt Illidan med tanke på hans tänder. Känns som om det är bättre att göra det nu än senare, så får vi se vad den här andra veterinären säger. Kortfattat för er som inte vet så hade Illidan väldigt dålig tandstatus när jag först fick honom. Han hade rejält med tandsten och inflammerat tandkött. Några framtänder var tappade eller avslagna. På djurkliniken i Kolartorp drog de ut fem tänder och tog bort all tandsten men sa att han kunde komma att behöva dra ut fler, kanske kunde vi bromsa förloppet med tandborstning, men tandköttet hade börjat dra sig tillbaka. Så jag har borstat och borstat, på senare tid går det ganska smidigt och jag får peta på tänderna längst bak och inte bara hörntänderna som i början, tills jag träffade veterinären här i Skara. Jag känner mig kritisk till vad hon sa men samtidigt gav jag upp lite inombords. Nu vill jag ha en second opinion av en veterinär som Sara rekomenderade. Vi får se vad han säger.
Hazard är lite som en sådan där aktivitet man måste få en paus ifrån för att uppskatta till fullo. Då har man nämligen glömt hur jobbigt allting är och minns bara det positiva! Känner ni igen er?

Jag har blivit invald i Hazards styrelse efter att ha nominerat mig själv samt velat ändra lite på de mål som föreningen har framöver. Jag vill att styrelsen för Hz ska tänka långsiktigt och ta sådana beslut som gör att föreningen strävar efter att bli bättre. En av de sakerna som måste bli bättre är vår konflikthantering. Det uppstår inte gräl ofta, men när det väl gör det är folk ovana och har ingen bestämd rutin att följa för att ta itu med det. Alltså har jag som HR-ansvarig gett mig själv i uppgift att resonera kring och ta fram ett sådant dokument, något jag har börjat med redan idag.

Även att göra scheman och ragga folk har fallit på min lott, så idag skickade jag ut ett mail via en lista som går till alla gamla staffare och har börjat annonsera via min privata facebook och skype. Min förhoppning är att ha alla staffare klara innan vecka sex. Då är det tre veckor kvar till lanet. Vi får se hur det går.
Denna dag som skulle hålla på till allra minst halv fem drog vi igenom på rekordtid och blev klara redan vid tretiden. I grupper om två och två har vi haft jullovet att förbereda oss på och idag var det så dags för presentationerna. De flesta hade den klassiska powerpointpresentationen, så även vi.
Det var omväxlande och roligt, höra om virus man inte visste fanns och risker med zoonoser man inte tänkt på. Efter lunch fick vi godis av Maria, mycket uppskattat ska jag tillägga!

Imorgon har vi utdelningen av hemtentan att se fram emot. Klockan 11 i morgon delas den ut och på fredag klockan 12 är deadline. Stackars Hector, eller lyckliga, ska iväg nästan hela torsdagen på träning inför presentation av vår linje på en mässa. Jag är lite ledsen att jag så fullständigt glömde bort att anmäla mig, men det kommer fler chanser, och dessutom hade det blivit oerhört stressigt. Om nu bara studentportalen kunde fungera ordentligt så skulle jag ha kunnat skriva lite om allt kul vi ska göra på kliniken nu, men det gör den inte, så det kan göra detsamma! Jag återkommer helt enkelt.
Hela Skara är som en gigantisk isbana. Jag känner mig väldigt gammal när jag inser att jag går omkring och spänner mig och är rädd för att ramla och bryta lårbenshalsen. Nej, det var lite överdrivet, men jag vet att det gör jätteont i ryggen att halka till och om benen glider iväg så är ju en sträckning i ljumsken nästan obligatorisk.

Hector och jag var duktiga och knatade iväg till City Gross för att handla så nu har jag massor av saker att göra mat utav. Hela tiden var vi på helspänn, nära att ramla. Och strax utanför min port ligger en sjö av smältvatten. Jag trivs. jag trivs i den här lilla byhålan i värsta vårsmältningen. Jag känner mig duktig. Arbetet från idag är inlämnat, PBL-fallet skickat till de i min grupp, Hector och jag har skickat in intresseanmälan för en lägenhet och jag har anmält intresse för att åka iväg till gymnasier och prata om utbildningen. Det känns verkligen som om terminen börjar bra!
Vi började terminen med en rejäl rivstart. Från nio på morgonen till fyra på eftermiddagen arbetade vi med smådjurs foderbehov. Vi delades in i våra PBL-grupper och inom den gruppen delade vi upp oss ytterligare. Jag och en PBL-kamrat arbetade med chinchillor och degusar. De har i stort sett precis samma behov, så allt vi behövde göra var att hitta källor som styrkte detta.

Om ni nu undrar vad en degu är, så är ni inte ensamma! Jag hade ingen aning. En degu är en liten gnagare som är något mindre söt än en chinchilla. Den kommer ursprungligen ifrån Chile och importerades som försöksdjur i och med en lätthet för att utveckla diabetes. Normalt sett lever den i ett kargt landskap med näringsfattig kost och samlar lätt på sig vad man skulle kunna kalla för välfärdssjukdomar när vi människor ger den för energirikt foder.

Precis som jag lovat har jag nu startat en kategori som heter Djursjukskötare, och detta blir mitt första bidrag till den kategorin. Vi hoppas på mer snart!
Ja nu börjar det dra ihop sig mot återresa till Skara. Å ena sidan ser jag verkligen fram emot allt nytt jag ska få göra, å andra sidan så kommer jag sakna Fluffigt. Det har hänt en massa roliga saker nu såhär i slutet av mitt jullov, och jag tänkte dela med mig av dem.

*Jag har fått rida barbacka samt tolka efter häst på Skutan. Tack Lollo!
*Jag har fått se den nya värmestugan som nu är klubbhus på Skutan, den är jättefin, åk dit och kika vet ja'!
*Jag är invald i Hazards styrelse.
*Jag är nu HR-ansvarig med uppgift att leta staff och skapa ett bra staffklimat på sikt.
*Powerpointpresentationen samt dialog för redovisningen till på tisdag om Mykotoxiner är klar.

Hmm, om man ska ta och äta middag snart, det verkar vettigt. Sedan har en domherre viskat i mitt öra och sagt att Hector ska ha lite kvällsfika redo när jag kommer hem.
Yes, de sista dagarna på mitt jullov är här. Sitter efter min första kväll på Hz-LAN och funderar på arbetet jag ska fortsätta med i morgon. På tisdagen efter att vårens termin börjat ska jag och en klasskamrat hålla ett föredrag och mykotoxiner i djurfoder, och jag ska ordna till powerpointpresentationen samt snygga till en bra dialog vi kan hålla.

Jag har börjat alla redan, och jag hoppas på att bli nästan klar imorgon. Generellt måste jag väl erkänna att plugga på LAN är en dålig idé. Nej, nu är det hög tid att sova, jag är supertrött och vill orka med kul saker imorgon också. Samt komma ihåg att skriva ut min tågbiljett.
Tydligen är The Defiance på Doomhammer det näst bästa guildet på servern just nu. Nyss hade vi ner Valiona och Theralion i The Bastion of Twilight. Inte nog med detta, jag fick vara med på raiden trots att jag bara är en guildmedlem kategoriserad som "social", jag fick dessutom ett sprillans nytt armborst i formen av en lila drake. Det är ju riktigt nice oavsett om man spelar spel eller inte.

Om striden måste jag få säga, det var rent kaos.
Antingen kan man få en debuff så att man måste springa bort från alla i raiden - annars dör de omkring dig,
eller så får man en debuff som kräver att så många som möjligt står på dig - annars dör de,
eller så kan man få en debuff som gör att du dör såvida den inte blir dispellad när så många som möjligt står på dig, är det inte tillräckligt mycket folk - då dör de som väl står hos dig.
På marken finns det mörka cirklar. Står du i dem så dör du.
På marken finns det rosa cirklar. Står du i dem för länge teleporteras du till en annan dimension för att undvika kristaller som om du träffar för många orsakar en plötslig död.
På marken kan även Theralion skjuta blå eldbollar som gör skada om folk står för nära varandra. Sker detta för många gånger så dör de som står för nära.
På en tredjedel av marken kan Valiona få för sig att spruta eld. Står man i den så dör man.
Ej att glömma att Valiona även kan få för sig att spruta eld i en över 180 graders vinkel. Står man i den så dör man.
Är inte detta en utmaning så säg!
Idag tog jag och Fluffigt oss ut i ljuset främst på jakt efter en stomf till mig. Jag vet inte om det heter stomf, stomp, stomph eller något helt annat, men bra är de att ha i alla fall! Med en sådan kan man smeta ut blyertsen i en teckning så att säga.
Inte nog med att vi hittade somfer (stomper, stompher eller något helt annat) vi hittade även ett knådgummi, som är ett slags suddgummi man kan forma och på så sätt enkelt sudda ut små detaljer utan att radera hälften av sin teckning på köpet. Nu till den stora överraskningen som gör att man helt klart kan förena nytta med nöje; när vi gick in på Akademibokhandeln och letade så ramlade vi över en skelett- och muskelbok för konstnärer. Människa, hund, häst, björn, hjort och en väldans massa andra saker var beskriva i detalj. Jag insåg precis att jag inte behöver köpa någon mer avancerad bok som visar på de olika musklerna eller ledernas funktion, det finns i den här boken! Nu har jag alltså en lärabok - i bild och i anatomi! För bara 69 kronor, det ni!
Själv har jag börjat det nya året med en lugn start. Sömn och WoW har blivit de största aktiviteterna för dagen, och Fluffigt börjar må lite bättre, så det kanske har varit rätt val. Man kan se den lugna starten som ett slags gott omen om en förmåga att stressa mindre?

Jag har funderat vidare lite på det där med nyårslöften. Egentligen är ju idén i sig ganska fånig, om det är något man verkligen vill förändra så är det ju bara att göra det, i annat fall känns det som en ursäkt för att få skjuta upp det obehagliga till ett datum lite längre fram. Å andra sidan känns ett nytt år magiskt som en ny chans till nya möjligheter. Att börja om från början som det brukar heta.

Några saker har jag funderat fram att jag ska förändra i och med denna chans till en ny start.
1) Skapa en kategori som heter Djursjukskötare här på bloggen där jag skriver inlägg som rör utbildningen. På så sätt kan de som är intresserade klicka in på den kategorin.
2) Börja gymma tillsammans med Sandra och Hector som redan har skaffat gymkort i Skara.
3) Lära mig allt som finns att kunna i böckerna jag fått i julklapp om bilkörning och regler i teorin.
Nu ligger säkerligen merparten av Sveriges befolkning kvar i sina sängar. Ännu är det lite för tidigt för att gå upp. Jag läste i Metro att pizzaåtgången dubbleras på nyårsdagen jämfört med vanliga dagar, och med tanke på att pizzeriorna öppnar först runt lunchtid är det inte konstigt att folk ligger kvar och gonar.

Själv började jag min morgon med att torka upp en hårboll som Illidan så att säga lämnat av på golvet, tack och lov inte på något mjukt och svårtstädat. Fluffigt ska börja sitt nya år med en dusch och skölja bort all sjukdom han samlat på sig. Stackarn... Jag blev sjuk först, men det höll bara i sig i ett dygn, sedan mådde jag betydligt bättre. Den friska luften i Skara måste ha stärkt mitt immunförsvar!

Ha en trevlig morgon allesammans, jag ska få äta pizza till frukost och hjälpa pizzeriorna med den där dubbla åtgången.