Vägen till Skara

Jag ber om ursäkt för bristen på inlägg under gårdagen. Dagen var så fylld av måsten att det inte fanns någon inspiration kvar till bloggen helt enkelt. Sådant händer, men ni läser väl hellre kvalitet än kvantitet? Jag tänkte väl det.

 

Eftersom jag är fruktansvärt dålig på namn så kommer jag kalla våra två fantastiska föreläsare och komiker för Professorn och Lektorn, eftersom det är precis vad de är. De är däremot inte komiker utan arbetar på SLU, och igår hjälpte de oss med tankar och funderingar kring opponentskapet under exjobbsredovisningarna. Alla ska nämligen opponera på ett annat arbete, och detta skall ta ungefär tio minuter. För jämförelse kan nämnas att presentationen i sig skall ta femton minuter. Med andra ord är det ganska lång tid som på något sätt skall utnyttjas till relevant konstruktiv kritik. Även fast deras uppträdande, övningarna och diskussionsfrågorna var intressanta, roliga och relevanta kändes det inte som så mycket nytt ärligt talat. Ta upp det som är relevant, haka inte upp er på detaljer, börja och sluta med beröm... Det kändes som det gamla vanliga konseptet för hur man ger konstruktiv kritik överlag.

 

Efter denna förmiddag blev det tyvärr ingen tentamensgenomgång, för tydligen hade inget defintivit datum satt. Det var lite synd, så jag är ännu lyckligt ovetande om tentaresultatet. Studiegruppen, vi sju som hjälper varandra med exjobben, samlades däremot för att fundera kring vad vi skulle ta upp i presentationen, och där kom det fram mycket bra! Jag insåg att jag ska skrota nästan hela bakgrunden. Det räcker med en bild och några få meningar för att alla ska förstå konceptet. Det viktigaste att prata om är vad man kommit fram till och diskussionen kring det. Mitt fokus kommer ligga på resultaten och mina rekommendationer. Jag kommer också behöva förklara hullbedömningsmodellerna, för det är något inte alla känner till, baserat på att jag inte hade kunskap om detta innan jag läste in mig på det, och ändå är det en enormt viktig del av förebyggande hälsoarbete som jag efter mina fördjupade studier anser ska implementeras i all djursjukvård.

Nu är allt jag skrivit hitills, inklusive färdigskriven populärvetenskaplig sammanfattning, tack och slutord, referenslista och tre bilagor, inlagda i mallen som vi ska använda. Totalt tre sidor är framsidor och baksida, men resten, tjugotvå sidor, är mitt arbete. Tjugotvå sidor! Det är så mycket att jag inte ens får grepp om alltsammans! Och än är jag inte klar.

 

Innan jag ska skicka in arbetet till min handledare och kritiska vänner för en rejäl genomgång, vilket sker först den 2:a maj, ska jag försöka bocka av alla punkter som krävs för en femma i betyg. Att följa bedömningsmallen för betygskriterierna är antagligen den bästa sättet att gardera sig för ett minst godkänt arbete.

 

Åh jag är så trött på det nu. Och förvirrad. Och imorgon har jag opponentskapslektion, genrep inför powerpointpresentationen samt tentagenomgång att se fram emot. Det första är bra, det sista är mycket bra, för då får jag äntligen veta vad jag fick på tentan!

Idag har jag ägnat mig åt att bocka för alla små saker jag har att göra på min alldeles för långa attgöralista, den fylls på hela tiden också, och en av de saker jag ägnade mig åt var att snygga till de sista bilderna på Kurt. Ska vi vara riktigt noggranna så tog jag mest bilder på Kurts hovar, men givetvis blev det både en och flera bilder på hästarna i övrigt. Några av dem tänkte jag visa här. Som vanligt får ni använda mina bilder, så längde de inte på något vis går till försäljning.

 

Det hände nog redan förra veckan till och med, men nu när jag dessutom, äntligen, lyckades kravla mig över 1300 tyckte jag att det förtjänade ett eget screenshot. Se, bronsligan, division 3 tror jag. Nu ska vi se om jag inte sakta men säkert kan krypa mig fram genom placeringarna upp till division 2!

 

Det jag sitter och skriver till nu på exjobbet är den populärvetenskapliga sammanfattningen. Jag gav upp för ett ögonblick. Jag försöker skriva detta förenklat men ändå seriöst! Hur jag än gör blir det fel! Okej, nytt försök.

 

 

Dålig idé. Växande låter som en form av ordvits.

 

 

Det blev just värre.

 

 

Gah!

 

 

Puh, där har vi det.

Min mamma ville att jag skulle skriva mer om Illidan. Detta inlägg är därför dedikerat till henne, och det är inget för kräsmagade. Här skall nämligen skrivas friskt om avföring, ja just det, bajs. Denna lycka och glädje våra husdjur skänker oss...

 

Min katt har sprungit in i badrummet, vilket tydligt hörs då han krafsar runt i badkaret, mycket typiskt för att vara honom. När jag kommer in hoppar han likt ett popcorn upp ur badkaret och ner mot kattlådan där han nu börjar krafsa. Katten behöver gå på toaletten med andra ord. Vilket sammanträffande, det behöver ju jag med! Så där sitter vi, på kattlåda respektive toalett och filosoferar över livets mysterier. Jag minns att jag precis innan jag satte mig ned tänkte att han såg ut att kämpa lte mer än vanligt med sitt toalettbesök. Jag borde ha tänkt till en gång mer. Bäst som jag sitter där, upptagen, reser sig nämligen min katt men är märkbart störd av någonting. Han har en, stor, bit avföring som inte vill släppa taget. Så vad gör han? Från hallen och in i biblioteket sätter han sig på rumpan och drar sig framåt. Jag hör hur han drar sig mot golvet. Jag kan se det bruna bajsspår som ritas upp efter honom. Och jag kan inte göra något, för jag är så att säga upptagen.

 

När jag är klar och har tvättat händerna följer jag spåren in till biblioteket där jag finner min katt märkbart irriterad. Tack vare att han har tryckt sig mot golvet är det nu inte bara en avföringsbit som hade gått lätt att ta bort utan något som har kladdat fast i hans långa fina vita päls. Jag hade velat skrika att han skulle ha stått kvar och väntat på mig, men det kan göra detsamma för dels är han en katt och sen hör han i alla fall ingenting. Tack och lov är min katt stencool i duschen. Man kan placera honom där och bara duscha av tills han är ren igen, och det tycker han är helt okej, vilket var precis vad jag gjorde. Sen var det bara att tvätta golvet rent från spåren. Låt mig tillägga att klockan var strax efter midnatt.

 

Knappt hade jag satt i mig frukosten förrän jag insåg att hoppla, jag har en enormt viktig nyhet att skriva för Ctrl Alt Elite. Alltså satte jag igång. Läs den här. 

 

Det som är roligt är att E-sport har börjat bli så stort och erkänt nu att det till och med sänds live, vilket har varit fallet länge i Asien. Turneringen kommer även streamas av hur många som helst, och inte bara på engelska. Om ni läser artikeln får ni lite länkar till tyska, franska och ryska kommentatorer också, det kan vara roligt som omväxling. Huvudstreamen kan ni hitta här, men vid 13:00 tycker jag att ni ska gå in här och kika istället. Då ska nämligen en avlägsen bekant till mig spela, QueenE, heter hon. QueenE har blivit enormt duktig på kort tid och är medlem i Ludio E-sport som Hazard samarbetade med under ett lan. Det vore enormt roligt om hon gick vidare.

Nu när det snart börjar dra ihop sig och vi är framme vid slutet på exjobbsskrivandet börjar de flesta av oss att bli rejält trötta på eländet. Med 36 dagar kvar till examen kan man lugnt säga att många av oss börjar bli rejält fast i våra tankar vilket gör att man snöar in på det ena efter det andra. Bland många andra lustigheter är de fniss finner sig med när man har fått översätta ett mycket korrekt propert uttryck på engelska till någon slags svensk motsvarighet. Ett snyggt exempel som min klasskamrat delade med sig av:

Blir så språkligt kreativ när man skriver ex-jobb, öh, har garvat i tre minuter åt min uppfinning "inkontinensincidens", haha...

Möjligtvis var jag lite lustigare idag efter att jag insåg att syftningsfelet Hubet smugit sig in bland mina resultat.

 

Skoltrötthet är Youtubesökningarnas moder. Nytt modernt ordspråk med mycket sanning. Då och då trillar man över några guldkorn, som till exempel Dota 2 Fails of the Week. Så... här är första avsnittet i serien, det finns 49 stycken att titta vidare på.

 

 

Min vän Godistanten är med i avsnitt 40, bara sådär appropå.

Det finns en fördel med att rita och fotografera egna bilder till exjobbet, man slipper problemet med copyright. Sen får man det precis som man vill ha det också, vilket är en annan mycket stor fördel. Dessa är egna bilder jag gjort baserat på: Hawthorne, A. J och Butterwick, R. F. (2000) The feline body mass index - a simple measure of body fat content in cats. WALTHAM Focus Vol 10, No 1. 32-33, då de som fanns var i väldigt dålig kvalité och dessutom på engelska. Eftersom jag skriver arbetet på svenska kände jag att det inte finns någon anledning till att försvåra det hela ytterligare för någon som vill sätta sig in i hullbedömningsmetoder. 

Varför inte slå två flugor i en smäll, om man nu ändå måste leta rätt på kuvert och frimärken tänkte jag och slog slag i saken. I ett kuvert med två frimärken, jag har ingen brevvåg hemma men chansar på att fyra A4 väger mer än maxgränsen, ligger nu personbevis, kvitto, ansökan samt ett förtydligande brev redo att skickas till Jordbruksverket.  Det förtydligande brevet är för att undvika att de påbörjar min ansökan, och nekar den, till följd av att de ännu inte mottagit mitt examensbevis. Jag kopierade en klasskamrats superba förklaring och lade till "efter examen" för att förtydliga ytterligare, alltsammans utskriver med så stort text som fick plats och placerat överst bland papprena. Det borde väl göra susen hoppas jag!

 

I deklarationstider inser många att de fortfarande är med i svenska kyrkan. Jag inser att detta inte alls är politiskt korrekt att tala om, men för er som är intresserade kanske det kan vara av värde. Det finns en hemsida som heter Uturkyrkan. De hjälper en att skapa ett formulär som man skriver under och postar för att gå ur svenska kyrkan. Mindre krångel med andra ord. Det papperet ligger nu också påskrivet och i ett kuvert med ett frimärke, redo att läggas på lådan imorgon.

När jag en gång i min ungdom läste till 3D-grafiker på Nackademin lärde min kära fästman mig den bästa regeln för datoranvändning. Regeln är så bra, att den borde skrivas in i grundlagen. Nu när jag har sett flera av mina klasskamraters facebookinlägg om ångesten när delar eller hela examensarbetet försvunnit spårlöst, känner jag att det är hög tid att dela med sig av mina kunskaper om de tre S:en.

 

Vi börjar med att reda ut begreppet de tre S:en. Vad står det för? De tre S:en står för: spara, Spara, SPARA!

Alltså, spara det du arbetar med. Men, det räcker inte med detta, i en värld av infekterade filer, trötta datorer och korrupta filer. Man måste ta i med hårdhandskarna. Mina råd är som följer:

 

• Spara ditt dokument direkt när du skapat det, inte efter tre skrivna sidor.
• Ctrl S är din bästa vän i hela världen.
• Döpt dina filer till något klokt som till exempel Exjobb_v1. Vissa program uppskattar inte mellanslag eller å,ä och ö. Av vana undviker jag att namnge mina filer på detta vis av just den anledningen.
• Spara om dina filer med nytt namn, särskilt när du gjort en stor ändring. Då har du dessutom den gamla informationen kvar, förutom att du har en säkerhetskopia, exempevis Exjobb_v2.
• Lägg över kopior på dina filer på exempelvis ett USB-minne, en extern hårddisk eller varför inte maila dig själv.

Rankingsystemet i BLC fungerar som så att man får spela tio matcher vilka avgör vilken liga och division man hamnar i, samt vilken poäng man så att säga startar på. För varje seger ökar ens poäng ganska mycket, medan förluster inte ger några minuspoäng tills systemet tycker att man hamnat på ens riktiga nivå. Nu är min nivå nådd, de matcher jag förlorar ger nu minuspoäng. Snyfft. Nu finns det med andra ord bara en sak att göra - spela bättre!

 

Förvirring och den stress som omgärdat proceduren med hur man går till väga för att ansöka om sin legitimation på rätt sätt är nog egentligen alla uttryck för rädslan i att göra fel. Gör man fel riskerar man nämligen att slänga en väldigt stor summa pengar i sjön, vilket är mindre roligt. Idag har jag tagit itu med det förberedande arbetet för att få fram alla papper som behövs, vilka jag imorgon hade tänkt skriva ut i skolan.

 

Denna blankett går att hitta på Jordbruksverkets hemsida. Blanketten som man kan ladda hem och skriva ut finns här. På hemsidan finns även uppdaterad information om var man ska skicka ansökan, hur mycket det kostar och bankuppgifter för betalningen m.m.

 

Kvittot är det som är viktigt, då detta skall inkluderas i ansökan. Jag betalade in mina 1350 kronor till Jordbruksverkets bankgirokonto 5693-2486, enligt deras hemsida, via min internetbank. Glöm ej att i meddelandet ange personnummer och yrkesutbildning. För att få ut ett kvitto efter att betalningen var gjord kunde jag klicka på skiv ut kvitto och därefter välja att spara som .pdf istället för att skriva ut. Jag har Handelsbanken, de är inte så användarvänliga, varför inte bara ha en funktion som direkt sparar ner kvittot?

Detta kräver liksom internetbanken någon form av e-legitimation. Logga in på skatteverkets hemsida och välj sedan att ladda hem ett personbevis för yrkeslegitimation.

 

En stor och tydlig lapp som klart uttrycker att ansökan inte ska behandlas förrän examensbeviset har anlänt. Detta är något man får göra i ett senare skede, eftersom vi måste gå klart vår utbildning först och få betyg på de sista kurserna, innan SLU skickar denna information till Jordbruksverket.

 

Om något av det jag skrivit ovan inte stämmer så kommer ni få veta det, då kommer nämligen jag själv få problem med att få ut legitimationen.

Jag hade en intressant diskussion med en kille idag som jag började prata med efter en BLC-match angående evolution. Han trodde inte på evolutionsteorin och mina försök att förklara den misslyckades antagligen fatalt. Jag drog mig till minnes biologilektionerna från skolan och insåg att det inte var så konstigt att han inte förstod den, det var många i min klass som inte riktigt fick grepp om den. Eftersom jag är, vilket kanske är arrogant, övertygad om vikten av att förstå evolutionsteorin korrekt antingen för att förkasta den eller för att omfamna den, tänker jag nu skriva ett inlägg om detta. Förutom att jag förklarar den enkelt kommer jag ha med två videoklipp jag hittade när jag finkammade Youtube efter något slags sammanfattande, de är dock på engelska.

 

Är evolutionsteorin en teori? Nja. "En teori är tvärtom den starkaste sannolikhetsgrad som kan nås inom vetenskapen". Taget från Wikipedia, och jag skäms inte alls. Jag ville mest ha en snygg definition, och där fanns det en. Ordet teori betyder med andra ord att det inte är en gissning, det finns många bevis för dess äkthet, om man tror på vetenskap vill säga.

 

Det som människor tycks missförstå enligt min erfarenhet är att de tror att egenskaper utvecklats för att det behövs, att evolution bygger på någon slags tanke och har ett mål. Det finns inte ett mål, snarare skulle jag beskriva det som att att evolutionsprocessen är en opportunist, finns det en nytta eller inte en skada med egenskapen tas den till vara. Jag har ett utmärkt exempel som jag tror min lärare på Stockholms Universitet berättade när jag pluggade biologi där. 

 

 

Björkmätare är en fjäril som brukade ha en spräckligt färgmönster i vitt och svart, där vitt var den dominerande färgen. Detta gjorde att de hade ett utmärkt kamouflage eftersom de satte sig på träd med lavar i samma färg. Dock fanns det,vilket evolutionen är beroende av, viss variation även bland fjärilarna där vissa var mer vita än andra, och, mer svarta än andra. När den industriella revolutionen startade dog lavarna ut och träden i området blev svarta av sot blev den svartare varianten allt mer vanlig. En tänkbar förklaring är att de har mindre riska tt bli uppäten av fåglar, eftersom de syns sämre mot trädens bark. 1895 rapporterades det att upp emot 98% av alla fjärilar nu var svarta. Om detta är hela sanningen debatteras här. 

 

Evolutionen är en pågående process, och med hjälp av fossil kan man spåra utvecklingens olika steg. Och vad gäller frågan om vad som kom först, hönan eller ägget, skulle jag vilja påstå att det är en dåligt ställd fråga. Låt mig förklara. Frågar man enbart efter ägget skulle jag säga, ja, ägget kom först. Dinosaurierna lade ägg långt innan höns fanns till. Frågar man vad som kom först, hönsägget eller hönan, skulle jag svara hönan. Innan det som skulle bli det som skulle deinfiieras som en höna kläckts fanns inte hönsägget. Den första hönan kläcktes ur ett annat ägg, från ett steget-innan-den-sista-egenskapen-på-plats-som-skapade-hönan-ägget.

 

 

Denna video förklarar det naturliga urvalet. När folk säger att starkast överlever har de missuppfattat konceptet lite. Jag skulle snarare vilja säga att bäst anpassad för rådande omständigheter överlever, även om inte det heller är hela sanningen.

  

 

Denna tycker jag bra förklarar evolutionsteorin i sin helhet. Det naturliga urvalet är en del av evolutionsteorin. Den  enda varningen jag tänker ge ut såhär lite förebyggande är att han ger både en och två kängor till en man som hånar evolutionsteorin och försöker motbevisa den, men utan en vetenskaplig metod. Bry er inte om det, klippet är igång om ämnet ungefär en halv minut in.

Idag var en perfekt varm härlig vårdag som gjord för att åka till stallet, vilket var precis vad jag fick möjlighet att göra, eftersom jag idag skulle hjälpa Fäsk med att fota till hennes kandidatarbete! Hon skriver om omvårdnad vid olika sjukdomstillstånd i hoven, ett område som är mycket lite utforskat av vad jag har förstått av henne. Det finns som vanligt mycket veterinärmedicinsk kunskap, men omvårdnadsbiten är som nämnts flera gånger förut ett nytt ämne, och forskningen har inte hunnit så långt ännu. Nu blir det lite bilder!

 

Igår kände jag att jag saknade Bloodline Champions lite. Det är så synd, för de är, eller har varit åtminstone, det i särklass bästa arenaspelet jag har stött på. Varför? Det fanns inga turelement. Jag ska väl inte säga att det finns turelement nu heller, men de introducerade medaljonger med andra förmågor vilket innebär att man måste komma ihåg vilken person som har vilken extra förmåga i just den matchen. Innan dess fanns det bara ett visst antal hjältar, de hade vissa förmågor med en exakt cooldown.

 

Igår började jag alltså spela igen, och jag jag kör mina två favoriter, Bloodpriest och Igniter. Sammanfattning av läget i en mening: jag är verkligen rostig! Hihi, efter mina 10 placeringsmatcher befann jag mig i Iron League, men i alla fall i den högsta divisionen. Tror min winprocent är på någonstans runt 30 %, det är riktigt illa! Faktum är att det är så pinsamt att jag då och då stänger ner spelet bara för att jag inte vill att folk ska känna igen mig, haha. Om några dagar är jag nog i bättre form.

 

Nu har det börjat hända grejer vad gäller broschen, det är riktigt spännande! Jag gissar att några av er som läser min blogg är legitimerade och kanske vill ha broschen, tyvärr har jag både bra och dåliga nyheter till er. Som det ser ut nu är det minimiantalet som tryckeriet tillverar 100 stycken, vilket innebär att vi måste få fram minst så många för att det ska vara någon idé att trycka broschen. Jag och Linnéa som arbetat med detta funderade länge och väl och kom fram till att det blir väldigt krångligt om vi ska distribuera dessa broscher över hela Sverige, och det är därför jag inte kan fråga allmänt om vilka som är intresserade. Det bästa är ju om kliniker och djursjukhus kan lägga en gemensam order från företagets hemsida för de som vill. Om vi samlar ihop tillräckligt många så att broschen trycks, ja då kommer den ju finnas i tryckeriets utbud, och det får vi hoppas händer! Vi arbetar just nu med att fråga de 3 klasser som går programmet i Skara nu samt den klass som redan gått ut. Jag hoppas vi snart kan nå ut till alla er andra underbara djursjukskötare därute! Ni har kämpat med flera års arbete och veckor av studier, oftast på er fritid, för att klara av tentor som kan få vem som helst att vela gömma sig under ett täcke. Ni förtjänar en symbol för detta.

 

Ni vet när man har suttit och gjort nytta om och om igen och absolut inte har inspiration och lust med någonting alls? Om man fortfarande har jobb kvar att göra föreslår jag att man gör det, om inte så kanske det är dags för en paus! Jag hänger själv på 9gag, men det finns andra roliga sajter också. Följande bilder är sådana jag någon gång har sparat ner därifrån, eller från googlesökningar till skolarbeten.

 

Idag är det drygt ett år sedan jag blev klar med en kinesisk drake som jag kämpat med efter att ha läst igenom den första ritövningen i boken Dragons and Fantast som ni kan hitta här. Det var från denna bok som jag verkligen började arbeta med en baslinje, där man ritar en kurvad linje för att få en känsla av flödet genom bilden. Kort bara, jag minns att jag ritade denna på sängen i den pyttelilla lägenheten jag och Fluffigt delade under en period på gärdet. Nu, ett år senare, bläddrade jag igenom mina skisser och kom fram till att just den här var jag tvungen att färglägga.

 

Att tolka sina statistiska analyser är lättare sagt än gjort vill jag lova. Jag blev inte så lite imponerad av min handledare som berättade att hon lärt sig Minitab vilket är programmet vi arbetar med bara för att hon skulle handleda studenter. Hon brukar nämligen använda ett annat mer avancerat program och sen nämnde hon något om att programmera själv också! Kan tipsa om att Minitab finns som 30 dagars gratisverision här.

 

Idag fick vi som ville hjälp med våra statistikfrågor. 4 tappra frågvisa själar var vi i behov av hjälp. Nu äntligen har jag förstått vad P-värdet egentligen står för. Det är ett viktigt värde vid jämförande analyser där man veta om det finns någon skillnad mellan data. Som exempel: Mäter djurägare och en djursjukskötarstudent bröstkorgsomfång på katter olika? Skäller hundar mer i Stockholm än i Göteborg? P-värdet varierar mellan 0 och 1 där 1 betyder att det inte finns någon skillnad alls och 0 att det är en skillnad. Man kan välja olika gränsvärden, och för min studie är P satt till 0,05. Ett värde under det innebär att det är en skillnad och över det att det inte är någon skillnad. Om ett värde är under 0,1, vilket jag fick lära mig idag, säger man att det finns en tendens (till skillnad). Värdet 0,05 innebär också att vi säger oss vara säkra till 95% men att vi har 5% chans/risk/möjlighet att ha fel. Puh.

 

Mina värden nu visar att det är en signifikant skillnad mellan mina och djurägarnas mätningar vad gäller BCS, men inte för BMI. När jag jämförde BCS med BMI blev resultatet en tendens till skillnad, men den var inte signifikant. Det skulle vara spännande att göra en till studie med långt fler katter och bara jämföra BMI med BCS, men det får bli en annan gång!

 

Det ska tilläggas att mina värden för BMI varierade väldeliga. Jag och djurägarna var betydligt mer överens när vi mätte bakbenets längd vilket inte är så förvånande egentligen. Det känns även för mig lättare att mäta ett fast bakben än en bröstkorg där man kan dra olika hårt i måttbandet och mäta på olika ställen!

Under gårdagen skulle vi för andra gången lämna in våra arbeten till våra kritiska vänner. Det är inte alls så farligt som det låter, utan de kritiska vännerna är de som hjälper en snygga till texten under arbetets gång. I början tittar man mest på helheten, är dispositionen korrekt, saknas det något eller är det tvärtom för mycket av en vara. De flesta är som jag, vi skriver lite på allt arbetet igenom, även om jag har en mycket god grund på allt utom resultat och diskussion eftersom jag måste diskutera lite spexiga problem som har uppstått med min analys. Jag tror jag avstår från att gå in på det i detalj tills jag vet vad jag pratar om. Förvirringen är nästan total vill jag lova!

 

Jag tycker lite synd om mina kritiska vänner som ska läsa mitt arbete, mitt i sin egen stress får de drygt 10 sidor massiv text att läsa. Jag gjorde en snabb koll och räknade ut att jag ligger strax över 6000 ord vilket ju är inom gränsen som är satt till mellan 5000 och 10000 ord. Det känns bra, för då kan jag snygga till utan att känna att jag måste korta ner texten bara för att det ska få plats eller att jag måste pressa in fakta som inte är relevant.

 

Hur som, jag har fått läsa igenom CBs och Linnéas arbeten. CB ska skriva om fluglarver och deras eventuella nytta inom djursjukvården och Linnéa skriver ett mycket välbehövligt arbete om hygienrutiner på isoleringsavdelningar. Jag skriver att det är välbehövligt, för när jag har pratat med Linnéa och läst hennes arbete så framkommer det nämligen att det finns forskning gjord på hygienrutiner, men inte på isoleringsavdelningar! En artikel motiverade det med att det var för stor risk för smittsprdning. Facepalm. Känns det inte relevant att veta hur vi ska göra istället för att gissa? Ytterligare annat jag nu läst mig till är hur dåliga man i olika studier på humansidan var på basala hygienrutiner. När jag fick veta att ingen i den studien gjorde rent sitt stetoskop efter varje patient och att några aldrig hade gjort rent det kändes det som ett under att man inte dragit på sig MRSA ännu. Vad jag vet ska tilläggas. Men nästa gång ni går till en läkare och de tar fram stetoskopet för att lyssna på hjärta och lungor, fråga dem när de spritade av det senast!

 

Det finns mycket spännande att läsa om när våra arbeten publicerar, det är jag säker på. När vi väl har kommit så långt tänkte jag sätta mig och läsa igenom arbetena ett efter ett, länka till dem här och ha en kort sammanfattning av dem. Jag förstår också att det kan vara mer än utmattande att läsa igenom minst femtusen ord av högtravande vetenskapligt skriven svenska.

Innan jag strax efter lunch kommer gå iväg till biblioteket och jobba med exjobbet tänkte jag skriva lite om vikt, och inte vilken vikt som helst, utan kroppsvikt på katt! Planen är att resonera lite kring om kroppsviktsmätning är en bra metod för att bedömma en katts hull. Det finns tre kriterier för om en hullbedömningsmetod är bra. Den ska vara repeterbar. reproducerbar och ska säga något om det faktiska kroppshullet och kroppskompositionen.

 

Låt oss börja med alla fördelar. Förutsatt att en våg är kalibrerad så är det lätt för samma person att få samma mätresultat vid olika tillfällen och det är även enkelt för två olika personer att få samma mätresultat. Förenklat, det spelar ingen roll om du eller jag sätter upp katten på en våg, vi kommer troligen få samma resultat. Kort sagt uppfyller denna metod två av tre kriterier! Låt oss nu ta en närmare titt på den sista, och se om metoden faktiskt säger något om kroppskompositionen och kroppshullet.

 

Kroppsvikten i sig säger inget om förhållandet mellan fettmassa och övrig vävnad. En fet liten katt kan väga lika mycket som en stor avmagrad katt, och likaså kan en överviktigt katt ha muskelatrofi (alltså att den har tappat i muskelmassa) utan att det märks om enbart kroppsvikten studeras.

 

I en av de artiklar jag läste föreslog de att katten kan vägas och sen bedömmas med exempelvis BCS i ett försök att se om denna vikt är ideal för katten i fråga. Om den bedöms vara idealviktig med BCS och har en viss vikt, låt oss säga 4,0 kg, då kan den vikten vara en fingervisning om vad som är lämplig vikt för just den katten. Jag kan inte skriva att 4,0 kg skulle vara det optimala och att allt som behövs är att väga katten då och då, för återigen, om katten lägger på sig i fett men förlorar i muskelmassa på grund av annan sjukdom så kanske vågen fortfarande landar på 4,0, men utan att katten har ett sunt hull och kroppskomposition.

 

Jag har skrivit rakt av vad jag har lärt mig om detta ämne genom mina studier inför exjobbet. Om någon behöver en referens för någonting är det bara att höra av er så tar jag fram det.

 

 

Min dag på temat siffror.

 

Det är 47 dagar kvar tills examen och min flytt hem till Stockholm. Detta har jag firat genom att packa 1 flyttkartong samt ta fram 1 flyttkartong till katten i ett försök att få honom att inte hoppa ner i lådan jag packade ner saker i. Det misslyckades.

 

Min fästman spelar Magicturnering just nu. Han är inne på runda 2 och har vunnit båda med 2-0.

 

Jag har räknat ut kroppsfettprocenten på mina 20 katter för både mina och djurägarnas mått enligt formeln:
(((Rib Cage/0,7062) – LIM)/0,9156)-LIM Där Rib Cage är bröstkorgens omkrets vid det nionde revbenet och LIM är längden mellan patella och hasspetsen. Detta innebar att jag fick räkna på detta totalt 40 gånger, och skänker en tacksam tanke till kravet på en grafritande räknare på det naturvetenskapliga programmet på gymnasiet vilket gjorde att jag kunde skriva in formeln och sedan bara byta ut de skiftande värdena.

 

Jag tog även mod till mig och använde mig av ett Paired t-test på 2 av mina mätvärden för att jämföra mina och djurägarnas mätresultat. Denna gång kunde jag inte säga att det var en skillnad. Tror jag. Mitt P-värde var större än 0,05 vilket, om jag förstått detta rätt, innebär att jag inte kan förkasta nollhypotesen. Jag tror jag skriver en diskussion om detta när jag själv inte är så förvirrad.

 

Den kom ut för drygt en halvtimma sen. Enjoy!

Börja med att titta på dessa två Youtubeklipp! De inner min nya favoritkaraktär Edna Turnblad från den sex år gamla filmen Hairspray.

 

Detta är första gången man får se Edna.

 

Oh yes, Edna dansar loss!

 

Efter filmen gick jag in på IMDB.com, perfekt sida för filmfakta, då jag skulle kolla upp vem som spelade Maybelle. Döm om min förvåning när jag inser att:

 

Jag har haft nöjet att få gräva in mig i en artikel för Ctrl Alt Elite om ett kombinerat projekt för en dokumentär, ett spel och, det som jag tyckte var mest intressant, en hemsida som ska samla råd, tips och bra tutorials för hur man blir en del av gamingindustrin, lär sig nya program och förbättras. Detta ligger mig extra varmt om hjärtat eftersom jag, tro det eller ej, är utbildad 3D-grafiker. Jag läste nästan två år på Digital Graphics innan jag avslutade programmet med bara praktikperioden kvar. Jag presterade inte tillräckligt bra och betvivlar att jag hade klarat av arbetsklimatet. Det är för mycket prestation och osäkra anställningar och för lite artistisk frihet för min smak.

 

I omgångar har jag minst sagt blivit sugen på att lära mig ett gratisprogram som Blender. Jag kan det inte alls, och är tydligen väldigt annorlunda från Maya som är det jag har arbetat med. Nackdelen med Maya är att det kostar även om de allra flesta piratar det. I ärlighetens namn, det är så meckigt alltsom oftast, och jag känner att nu när jag kommer arbeta och tjäna bra med pengar (jaja, tänk nu på att jag har levt på studiestöd i hela mitt liv, eller mindre) vill jag gärna ge bra program mina pengar så att de kan fortsätta utveckla dem. Kort filosofiskt inlägg. Jag hade inte köpt dem ändå under min studietid, så nej, de förlorar inte pengar på att jag piratade då. Moving on. Anledningen till min inspiration är att man kan göra nya items till Dota 2 hjältar!

 

Jag har få bilder kvar av det jag har gjort i 3D, de flesta är inte mycket att hänga i julgranen ärligt talat! Men för att ni ska få titta på lite bilder för omväxlings skull har jag tagit med några här. Passa på att njuta, eller nått. Och ni som kan 3D, skratta lite, det är helt okej! jag lovar att era första mästerverk är något ni helst också gömmer längst in i garderoben nu många år senare.

 

Jag blev ofrivilligt indragen i en diskussion med en man som påstod att jag var hycklare och djurovän för att jag inte har problem med att äta kött men samtidigt utbildar mig till legitimerad djursjukskötare. Ytterligare ett påstående som dök upp senare var att jag bara var intresserad av att bry mig om husdjur. Detta är på intet sätt ett svar tillägnad den diskussionen, utan de påståenden som slängdes ut är några jag tänkte få chansen att diskutera här och så småningom kanske de kan väcka frågor hos andra.

 

Är jag hycklare för att jag äter kött, studerar till djursjukskötare men samtidigt anser mig värna om djur?
Enligt wikipedia är definitionen för en hycklare "En hycklare eller hypokrit predikar om en särskild tro, religion eller livsstil, utan att själv följa det han förespråkar" och ger som exempel en rökande förälder som förmanar sitt barn att inte röka för att det är farligt för hälsan etc. Hm. Jag skulle inte definiera mig som hycklare med denna definition. Min yrkesroll går ut på att jag ska se till att djuren har en bra livskvalité, och arbeta förebyggande för att djur ska slippa sjukdom och onödigt lidande, vårda dem när de är skadade eller sjuka och rehabilitera dem så att de ska återgå till en så god livskvalité som möjligt. Livskvalitén, anser jag, är oberoende av vad som händer med kroppen efter att den är död.

 

Det korta svaret är nej. Det mellanlånga svaret är att jag genom min utbildning blir expert på djuromvårdnad av häst, hund och katt samt får en baskunskap i djuromvårdnad av bland annat reptiler, fåglar och gnagare. Av tradition så är det mest veterinärer som ensamma åker ut till lantbrukets djur, och vad gäller vilda djur så är det mycket svårt att vårda dem utan att stressa dem. Många av de vi kallar för exotiska djur, exempelvis kaniner, kan stressa till döds. Det känns med andra ord som att springa ut i skogen och hjälpa vildkaniner är en direkt dålig idé utan den baskunskap som krävs. Jag har den inte. Kort alltså, min kompetens och mitt intresseområde ligger främst hos katt och hund, det är anledningen till mitt val av arbete. Betyder det att jag anser att bara dessa tre arter förtjänar vård? Absolut inte! Jag är bara inte utbildad för att ge korrekt omvårdnad till övriga arter.

 

Jag tror att det är farligt att anse att ens moraliska ståndpunkt är den enda rätta och därefter placera de som inte tycker likadant i något slags fack med attribut de med största sannolikhet inte alls har. Min moraliska ståndpunkt säger mig att det inte är fel i grunden att äta kött. Däremot, och här kommer det som gör att jag tycker att jag är djurvän, anser jag att djur skall ha god livskvalité! För detta krävs dock mycket kunskap. Om man inte vet vad som är djurs naturliga betéende och vad de trivs med, hur ska man då veta vad de behöver? Denna typ av kunskap är etologerna bäst på, och vi har tur nog att vara granne med etologi- och djurskyddsprogrammet här i Skara, så då och då får man riktigt intressanta aha-upplevelser tack vare detta. Ett bra exempel, där djursjukskötarna har en stor roll och kan komplettera etologerna är följande: Du har en kanin. Kaninen älskar morötter, så den får det varje dag vilket den glatt tuggar i sig i mängder. Den har även tillgång till en stor bur, hö. halm, pinnar att gnaga på, utevistelse, rubbet! Men ändå, ändå magrar den av och tycks nedstämd. Alla djursjukskötarstudenter som går på SLU kommer nu skrika "tandproblem!". Jajemen. Kaniner behöver äta framförallt hö för att slipa ned tänderna vilka växer kontinuerligt och mår inte bra godsaker som morötter vilket kan störa magtarmsystemet. I detta exempel ville man väl och tyckte sig tro vad djuret behövde och mådde bra av, men det visade sig att så inte var fallet, välviljan skadade istället. Kunskap, det är A och O!

 

För att gå vidare på livskvalité. Tycker jag att köttindustrin är optimal idag? Nej. Den kan bli mycket bättre, även om Sverige är otroligt bra internationellt sätt. Vi var först med antibiotikaförbud i tillväxtbefrämjande syfte bland annat, och vi har en djurskyddslag, inspektörer som ser till att den efterlevs och bra informativa instanser som Jordbruksverket och SVA. Jag väljer produkter som visar vikten på god djurhållning. Bra exempel: köp inte ägg från höns som bara går inomhus och defintivit inte från burhöns! Köp de som tillåter hönorna att gå ut. Min tanke med livskvalité är att djuren ska må bra tills den dag de dör. Detta gäller för produktionsdjur såväl som husdjur. Det är därför vi i Sverige inte låter djur få leva till vilket pris som helst (skräckexempel som min lärare under årskurs 1 här i Skara berättade för mig från hennes praktik i USA: en påkörd katt de amputerade tre ben och svansen på. Livskvalitén ansågs vara tillräcklig för att den åt när de ställde fram mat vid ansiktet på den. Inte att förglömma att de tömde blåsan på den manuellt med kateter varje dag).

Idag tog jag mig till biblioteket för att plugga och blev strax efter lunch klar med material och metoddelen till mitt arbete. Kvar är resultat- och diskussionsdelarna. Planen är att påbörja det förstnämnda direkt efter mötet med min handledare imorgon, jag känner ett behov av coaching innan jag sätter mig framför det skrämmande statistikprogrammet.

 

Vi fick resultaten av anestesiologitentan också. Eftersom jag som vanligt har glömt bort min tentamenskod vet jag inte mer än att jag är godkänd. Hela klassen klarade med andra ord tentan, stort grattis till oss!

Det känns som en evighet sedan som Fluffigt tryckte boken A Game of Thrones i handen på mig. Detta var långt innan TV-serien och Peter Dinklages perfekta rolltolkning som Tyrion Lannister, men redan då blev Tyrion en av mina absoluta favoritkaraktärer. Av ren slump upptäckte jag att någon, som nickar miracleofsound, gjort en egen hyllningslåt dedikerad till just George R.R. Martins Tyrion Lannister!

 

 

För er som ännu varken läst böckerna eller sett TV-serien rekommenderar jag böckerna, helst på engelska såklart. Bor ni i Stockholm så tycker jag ni ska ta er till SF-bokhandeln, för det är den mysigaste butiken jag vet. Det är en av de få butikerna där det känns som om man är i Diagongränden, på väg att köpa böcker inför en ny terminstart.

I detta inlägg blandas stycken ur mitt exjobbsarbete med tankar och reflektioner som jag har. De delar som är tagna ur exjobbet har därför referenser medan mina egna tankar denna gång får stå för sig själva. De är baserade på slutsatser jag dragit under arbetets gång.

 

Hullbedömningsmetoder går på ett eller annat sätt ut på att bedömma en katts hull, alltså om den är underviktig, idealviktig eller överviktig. Jag kan ibland tycka att ordet "vikt" som ingår i de tre begrepp jag precis tagit upp lägger fokuset fel genom association. Vikten i sig är inte det intressanta, utan förhållandet mellan fettvävnad och övrig vävnad. Man bör också vara medveten om att många hullbedömningsmetoder enbart ser till detta förhållande och inte säger något om exempelvis muskelmassa. En katt kan vara överviktig och muskelfattig samtidigt, men enbart övervikten kommer noteras i de hullbedömningsmetoder jag har tittat på än så länge. Denna typ av information får vid behov noteras för sig självt.

 

Olika hullbedömningsmetoder varierar i invasivitet, kostnad och tidsåtgång vilket gör vissa mer lämpliga än andra för bedömning inom djursjukvården. Avancerade metoder såsom exempelvis kemisk analys, densitometri, absorptiometri, dual-energy X-ray absorptiometry, ultraljud (German, 2006) trots att denna metod inte är validerad på katt (Zoran, 2009) och magnetisk resonanstomografi finns tillgängliga men är på grund av sin mer invasiva karaktär, den ökade kostnaden för djurägaren och den längre tidsåtgången kanske mer lämpliga som forskningsverktyg (German, 2006).

 

Exempel på invasivitet kan vara att katten behöver sederas (ges lugnande) inför exempelvis en röntgenundersökning, eller sövas inför någon typ av provtagning av vävnad. De metoder jag har tittat på i min studie, BMI och BCS går att utföra på vaken katt, i de flesta fall, och går relativt snabbt att utföra när man blivit van. Mer detaljer om dessa metoder är något jag kommer ägna helt separata inlägg åt. Kostnaden är också en mycket relevant fråga. Om katten ska röntgas kostar läkemedel, röntgenbilder och all personal som måste involveras, från djursjukskötare till den veterinär som skall granska bilderna. En bedömning med BMI eller BCS går snabbt och kan inkluderas i en vanlig undersökning av djurvårdare, djursjukskötare eller veterinär.

 

En hullbedömningsmetods kvalité avgörs av tre faktorer; repeterbarhet, reproducerbarhet och förutsägbarhet. Repeterbarheten är god om samma resultat uppnås med samma metod på samma djur vid olika tillfällen medan reproducerbarheten är god om samma resultat uppnås med samma metod på samma djur men med andra förutsättningar, exempelvis att två olika personer gör bedömningen. Förutsägbarheten är god om metoden bedömmer det faktiska hullet och kroppskompositionen (Laflamme, 1997). Dessa faktorer kan också slås ihop till två, precision och noggranhet. Med precision menas metodens förmåga att generera samma förväntade resultat upprepade gånger, medan noggranhet syftar till det sanna värdet, alltså det faktiska hullet och kroppskompositionen (German, 2006).

Vad ska allt detta vara bra för då kan man fråga sig. Jo, genom att använda sig av hullbedömningsmetoder kan man fånga upp övervikt hos katt i tid. Om metoden lärs ut till djurägare exempelvis när katten är normalviktig och skall kastreras kan hen lära sig att känna igen om kattens hull förändras. På samma sätt kan djurhälsopersonal fånga upp katter i riskzonen för övervikt eller undervikt och ge livsstilsråd i tid.  Det blir även lättare att se hur kattens hull förändrar sig över tid om en bedömning görs vid varje besök. En förhoppning som Zoran uttryckte i sin artikel från 2009 var att synliggörandet av eventuella och potentiella viktproblem kunde ge en ökad förståelse för allvaret med överviktsproblem. Jag förstår tanken, för om ingen i djurhälsopersonalen pratar om kattens hull, varför skulle djurägaren då fästa vikt vid det?

 

Referenser till detta inlägg:

German, J, A. (2006) The Growing Problem of Obesity in Dogs and Cats. The Journal of Nutrition Vol 136, No 7. 1940S-1946S.

 

Laflamme, D. (1997) Development and Validation of a Body Condition Score System for Cats: A Clinical Tool. Feline Practice Vol 25, No 5-6. 13-18

Zoran, D, L. (2009) Feline Obesity: Clinical Recognition and Management. Compendium: Continuing Education for Veterinarians Vol 31, No 6. 284-293

Igår fick jag chansen att använda vad som lät som den lamaste bortförklaringen någonsin och tacka nej till ett möte med min handledare. Bäst som jag var ute på en promenad i det kalla vårvädret och var allmänt bländad av solen ropade någon på mig. Åh hoppsan, det var min handledare och hennes son som jag helt oförskämt hade passert utan så mycket som en blick. Skara är en liten stad, vilket jag ofta glömmer. I stockholm är oddsen inte så stora att stöta på sin lärare, men här i Skara är det vardagsmat. Jag har hitills träffat på en av mina favoritlärare två gånger vid lösgodiset på Ica Munken i Skara. Alltid på en fredag. Nåväl! Min handledare frågar mig om vi inte kan ses imorgon (läs idag) mellan åtta och tio. Här skrattar jag lite för mig själv och får förklara att min mobiltelefon, och således min väckarklocka, är på besök i Stockholm och är inte tillgänglig för den kritiska uppgiften att få upp mig ur sängen i tid för ett möte. Det lät ungefär lika dumt som att hunden har ätit upp ens läxa. Nu däremot, har min mobiltelefon levererats till mig inklusive en Bounty och en Sportlunch, så jag är övertygad om att jag ska lyckas ta mig till mötet pigg och inspirerad till på fredag.

 

Bäst som jag startade upp min telefon fick jag försenade sms, däribland ett från Linnéa som förklarade varför jag fann mig alldeles ensam på biblioteket imorse, hon hade tvättid. Nåväl! Jag har renskrivit två ämnesområden, Purina BCS och BMI i allmänhet och planerar att skriva ett inlägg helt dedikerat till vad som krävs för att en hullbedömningsmetod skall anses bra senare idag. Jag passade även på att leta artiklar om kattraser med rasbundna defekter, såsom manx, perser, scottish fold och siames, då jag blivit lite inspirerad till att skriva om katters hälsoproblem framöver, särskilt efter att jag skrivit allt jag kan om hullbedömningsmetoder.

Redan förra året var det någon som försökte dra igång skapandet av en djursjukskötarbrosch. Som jag förstod det ville de helst ha SLU:s logga tryckt på också, men då blev det krångel. I sådana fall behövde PR-avdelningen kopplas in och kort sagt blev projektet helt plötsligt så oerhört mycket större.

 

Under året har Linnéa arbetat med att hitta företag som är villiga att trycka upp en djursjukskötarbrosch, den första i sitt slag, och har äntligen fått napp. Nu är frågan bara hur många i vår klass som skulle vara intresserade av en sådan. I slutändan är det ju det som avgör praktiska saker som priset på broscherna.

 

Jag erbjöd mig att ta fram designer för en djursjukskötarbrosch och tänkte att jag ville kombinera vårdkorset som är mycket vanligt på sjuksköterskebroscher med en gammal medicinsk symbol, ormen. Ormen återfinns bland annat på apotekariebroscher och veterinärsymboler. Jag tror det är en bra sak att SLU:s logga inte kommer med denna gång, helt enkelt för att det då känns mer tillgängligt för de som tagit legitimationen men som inte studerat vid SLU. Jag är för att inkludera och tycker inte om att arbeta exkluderande. Är ni nyfikna på mina förslag? Varsågoda.

 

Kort sidospår innan jag börjar skriva om det egentliga ämnet. Mycket underhållande när jag och Linnéa som sitter i biblioteket och arbetar med våra exjobb stöter på två klasskamrater som springer runt och skriver ut artiklar och antagligen lånar en och annan bok. Den ena av dem konstaterar att godisintaget har stigit betydligt nu sedan exjobbsstarten och att hon ska bli mycket glad när det hela är över. Hela hon ser lätt uppjagad ut över tanken på allt som skall hinnas med. Nyfiken som jag är kan jag inte låta bli att fråga vad det är hon ska skriva om. Nästan suckande svarar hon.

     "Stress"

 

Vidare till denna posts ämne! Vår skola har envisats med att hålla fast vid PBL, till många elevers protester. PBL har för oss gått ut på att sitta i en grupp, titta på en text eller en bild av ett ämne (exempelvis skelett, rehabilitering, blodprovsrör) och sedan fundera ut minst 20 ord kring detta som vi skriver upp på en tavla. Utifrån dessa som vi grupperar ska vi sedan ställa frågor som skall besvaras till nästa möte och en referenslista ska lämnas in. Lärorik? Nja. Det beror på. Om det varit mycket annat att plugga samtidigt har PBL definitivt varit det som har fått lägst prioritet. Många av våra fall har varit utformade på ett sådant sätt att det blir ett upprepande upprapande av fakta istället för information från flera håll som kan utmynna i en diskussion. Intressant nog har DN publicerat en artikel om ämnet. Forskning visar att, surpise, PBL fungerar för dig som har "goda förkunskaper, är motiverad och driftig", men sämre för den som har "bristande förkunskaper eller bristande motivation". Detta kräver dock att PBL utförs rätt, vilket är uppenbart att den inte har gjort i vårt fall. Vi fick, elever som lärare, gå på en föreläsning i hur PBL var tänkt att gå till. Det blev ett smärtsamt uppvaknande för många.

Många gruppövningar har gett väldigt mycket, inget tvivel om den saken. Framförallt tvärgruppsredovisningar har alltid gett mig minst en stor ahaupplevelse. Inte för intet som jag, även denna gång ur DN, läst att SLU är Sveriges tredje bästa universitet.

 

Något jag snabbt upptäckte efter lite efterforskningar var att andelen överviktiga katter varierar beroende på studie. Särskilt utsatta för varierande resultat är studier som gjorts på ett litet antal katter.

 

 När 16 turkiska vankatter och 20 turkiska angorakatter boende på Ankara Zoo samt Kirkkale University studerades bedömdes ingen av katterna som överviktig (Erat och Arikan, 2010) medan 34 av 48 stycken katter, det vill säga 71%, samtliga boende på Purina Pet Care Center, bedömdes vara över idealvikt under en annan studie (Laflamme, 1997). 

Två större studier har fått betydligt mer lika resultat.När 182 katter boende i stadsmiljö studerades i Nya Zeeland bedömdes 47 stycken, det vill säga 25,8 % som överviktiga eller extremt överviktiga (Allan et al. 2000). Totalt 8159 katter undersöktes av amerikanska veterinärer under 1995 och 2342 stycken, det vill säga 28,7 % bedömdes som överviktiga och ytterligare 522 stycken, det vill säga 6,4% som feta. Detta innebär att 35,1% av de vuxna katterna i denna studie bedömdes vara över idealvikt (Lund et al. 2005).

Jag skulle nog våga mig på att påstå att vi kan förvänta oss att ungefär 25-35% av katterna i Sverige är överviktiga eller feta. Min egen studie är enbart gjord på 20 katter, och det ska tilläggas att två katter utöver dessa 20 exkluderades ur studien eftersom de vägde för lite. Detta beror på att en av de uträkningar jag ska göra inte är validerad för katter under 3 kg. Nåväl, mot resultaten! 

När jag använt mig av Purinas niogradiga BCS har 13 katter bedömts som över idealvikt. Motsvarande siffra för djurägarna var 10 katter. Det är ett för litet antal för att räkna ut en tillförlitlig procent, varje katt motsvarar ju fem procent själv, utan jag får nöja mig med att säga att jag har bedömt att över hälften av katterna var över idealvikt. Djurägarnas bedömning är att hälften av katterna är över idealvikt. Vad detta visar däremot, är att det finns katter som är överviktiga eller feta och som behöver åtgärder för att gå ned i vikt. Det visar också på vikten av bra hullbedömningsmetoder. Mer om detta kommer senare, när jag skrivit klart de styckena.

Referenser för detta inlägg:
Allan, F, J, Pfeiffer, D, U, Jones, B, R, Esslemont, D, H, B och Wiseman, M, S. (2000) A cross-sectional study of risk factors for obesity in cats in New Zealand. Preventive Veterinary Medicine Vol 46, No 3. 183-196.

Erat, S och Arikan, S. (2010) Body Mass Index and Diffrent Body Measurements of Turkish Angora and Van Cats in Two Diffrent Locations. Journal of Animal and Veterinary Advances Vol 9, No 1 118-122

Laflamme, D. (1997) Development and Validation of a Body Condition Score System for Cats: A Clinical Tool. Feline Practice Vol 25, No 5-6. 13-18

Lund, E, M, Armstrong, P, J, Kirk, C, A och Klausner, J, S. (2005) Prevalence and Risk Factors for Obesity in Adult Cats from Private US Veterinary Practices. The International Journal of Applied Research Vol 3, No 2. 88-96.

Efter att min fästman åkt iväg tillbaka till Stockholm igår kändes det som om något saknades, till och med mer än vanligt. När klockan började närma sig kvart i sent och jag tyckte att han borde ha hunnit hem och loggat in på Skype bestämde jag mig för att det vore en bra idé att ringa honom. Han kunde mycket väl ha somnat på grund av trötthet, och vi säger alltid godnatt via skype eller telefon innan läggdags.

 

Mobiltelefonen var det ja. Jag kikade runt skrivbordet. Under skrivbordet. I sängen. Under sängen. I den för att vara mig minimala klädhögen på golvet. På bokhyllan. I soffan. Under katten. Överallt letade jag tills jag insåg att den måste ha gömt sig på något ovanligt smart ställe! Eftersom det alltid är bäst att vara två när man går på mobiltelefonjakt började jag skriva till folk på Skype, och strax fick jag napp i Ctrl Alt Elite-gruppen. En av dem ringde efter min telefon.

 

Ring, ring lät det hos honom.

Tystnad hos mig. Jag blev lätt irriterad på mig själv som envisades med att ha telefonen på ljudlös för jämnan, det är en vana sedan skoltiden, men tänke att jag ändå borde höra vibrationerna från den. Såvida inte batteriet var urladdat förstås. Då fanns det risk för att jag kunde få leta tills flyttpackningen!

 

Så äntligen kom Fluffigt online på Skype igen. Jag berättar om min vilda mobiltelefonjakt och han erbjuder sig att ringa igen. Tystnad hos mig. Men:

 

[4/7/2013 9:41:50 PM] Fluff-it: ringuhm, söt...
[4/7/2013 9:41:56 PM] Ardente |: har du den?
[4/7/2013 9:42:00 PM] Fluff-it: jag tror att den kan ha hamnat i min väska...
[4/7/2013 9:42:05 PM] Ardente |: GAAAAAAAAAAAAAAAAH

Med andra ord väntar jag nu på ett trevligt litet paket från min kära fästman, där jag hoppas att han har lagt ner en bit choklad också som kompensation för min kidnappade mobiltelefon. 

Kan för övrigt nämna att det är mycket komplicerat för någon som mig att vakna utan mobiltelefon. Dels för att jag ville ställa ett larm men också för att jag vill veta vad klockan är när jag går upp. Idag har jag en tid att passa, jag ska möta Linnéa i biblioteket och plugga exjobb, vilket gör att jag utan larmet vaknar alldeles för tidigt! Mina enda klockor är mobiltelefonen och datorn, utöver, aha, mina sjuksköterskeklockor vilka jag snabbt rotade fram ur en låda. Tio över sex! Vänta lite, vi har ställt fram klockan en timma. Tio över sju! Om man skulle ta och äta frukost och blogga lite...

Igår upptäckte jag tack vare Orbin ett nytt lagom lustigt pausspel som drar mig från studierna. Osu! Går att ladda ner gratis här, och som en vis vän en gång sade mig, gratis är gott! Det är ett klickspel till musik där man följer figurerna på skärmen. När den större cirkeln når den inre cirkeln så klickar man. På vissa ska man fortsätta hålla vänsterklick inne och följa formen som bildas.

 

Helt plötsligt har jag fått många fler besökare på min blogg än vad jag är van vid, vilket är riktigt roligt! Jag vet däremot inte varför och undrar nu om det finns en chans att någon bara kunde slänga iväg en kommentar om vad ni tycker är intressant att läsa om.

 

Är det mina mer debatterande inlägg som lockar? Är det nyheter om SLU som har intresserat er? Är det djursjukskötarutbildningen som helhet eller något helt annat?

 

För er som är nyfikna på hur arbetet går med min studie så kan jag meddela att jag kommer ta nya krafttag på måndag och därefter rapportera om mer intressanta händelser och upptäckter. Jag har lämnat in och fått kommentarer från mina två kritiska vänner och, eh, ja. De kritiska vännerna är alltså inte negativa, de är de som läser mitt arbete och kommer med konstruktiv kritik genom hela exjobbskrusen. Omvänt har jag två klasskamrater vars arbeten jag läser och har synpunkter på. Detta har vi utöver våra handledare, vilket var det jag skulle komma fram till. Min handledare ska få in mitt arbete på måndag och läsa igenom, och tills dess vill jag ha hunnit städa upp och åtgärda det som mina kritiska vänner kommenterat. Vissa stycken finns på två ställen exempelvis för att jag inte ännu vet var den platsar in. Rubriker och underrubriker är lite huller om buller och likaså nivån på texten. Vissa delar är snyggt skrivna och andra nästan skissartade, om man kan säga det om text. Nej, tid att öppna dokumentet och åtgärda!

Det var ett tag sedan nu, men jag har lyckats bli vampyr i Skyrim. Det kräver Dawnguard och gör. bland annat, att man får möjlighet att bli vampyr eller varulv. Jag hade siktet inställt på det första och bestämde mig för att ta mig till ett fort där det ryktades om de som kämpade mot vampyrer. De kanske kunde leda mig till rätt ställe?

 

I den kantiga stenen i mitten fann jag en fängslad fängslande dam i nöd. Hm. Hon har hängt med mig sen dess och kan ta vara på sig själv bättre än vad jag kan ärligt talat. Å andra sidan, min häst är bättre än mig på att slåss i Skyrim, det är med andra ord inte ett så svårt mål att nå! Jag gillade den här delen av questkedjan. Lite vanliga fajter blandas med pussel här och var. Det tilltalar mig. Generellt är det så i de grottsystem man utforskar. Här och var är stenar som triggar fällor, kedjor i väggen kan användas för att låsa upp dörrar m.m. Jag är så ovan vid att sådant finns inbyggt i spel utan att det helt uppenbart pekas ut för mig. Det är roligt som omväxling.

 

Detta blir en ytterst kort analys, för att vara mig. Bianca Kronlöf har publicerat en video på youtube som heter Så Jävla PK! I den tar hon upp en händelse där hon helt oprovocerat blev utsatt för både könsförnedrande och racistiska påhopp. Detta skedde av av ett mindre gäng vita unga män. Se videon först, och läs gärna några av kommentarerna.

 

 

Detta är flaming i verkligheten, om jag ska försöka knyta an till de det jag skrivit om tidigare för CAE. Oprovocerade påhopp utan konstruktivt innehåll. Uppenbarligen går detta bra även fast man ser en annan person i ögonen. Undra på att det går bra när man är dold bakom en datorskärm?

 

Kanske ligger inte problemet i att människor förvandlas till riktigt elaka typer bakom datorskärmen likt långben i en gammal disneykortfilm som blir en riktigt fartdåre och ilsk så fort han sätter sig bakom ratten. Sanningen ligger nog snarare i den personens helhetssyn på sina medmänniskor och den typen av uppdelning den personen gör. Vänner - massan. Tjejkompisar - tjejer. Grabbar - fjollor. Detta är bara mina exempel, men det är ingen nyhet att vi kategoriserar människor. De vi känner, de vi inte känner. Vänner - bekanta - främlingar. Frågan som vi bör ställa oss är väl vilken värdering vi lägger in i det, och vilka egenskaper vi väljer att lägga på de olika grupperna.Egenskaper som kanske inte är korrekta.

 

Det som är lite farligt i tiden med Biancas video, och som jag tror upprör många, är att hon är feminist och har valt att ifrågasätta den delen av vita män som betér sig enligt exemplet i videon. Feminism diskuteras till döddagar just nu och har väl ungefär samma problem som Piratpartiet tror jag. Namnvalet fungerade när det skapades, eventuellt, men ordet ursprungsbetydelse saboterar syftet lite. Pirat blir att stjäla, vilket inte är vad Piratpartiet står för, och feminism är för likt feminin och låter lite som att det bara är kvinnorna som är viktiga. Så är inte fallet, det var bara det att kvinnor hade i jämförelse med män inget värde då. 

 

Om jag får tycka till om den debatt som följt videoklippet kan jag tycka att det är dags för vita män, som faktiskt, är den grupp sosm har minst problem, att inse att andra grupper än just deras förtjänar uppmärksamhet och förändring. Det är lite som en klasskamrat uttryckte det: När det diskuteras om unga kvinnors psykiska ohälsa så kommer alltid någon skrika att unga män också lider av psykisk ohälsa. Det är absolut sant, men det var inte det som diskuterades just nu! Om unga män lider av psykisk ohälsa skall det tas upp i kontexten att de lider av psykisk ohälsa, inte som ett svar på en kampanj att åtgärda kvinnors psykiska ohälsa.

Småglädje i vardagen samt många inhämtade vuxenpoäng när deklarationspapprena idag damp ner i min brevlåda och jag deklarerade inom 10 minuter från det att jag tagit mig in i lägenheten. Passar på att vara lite glad över att för mycket skatt dragits så att jag har lite extra pengar under månaden mellan skolavslut och min första lön. 

 

Jag och Fluffigt passade på att skriva ut en fullmakt idag som snälla Linnea bevittnade och skrev under, tack! Varför en fullmakt? Jo, Fluffigt bor ju i Stockholm, och nu under den närmsta framtiden skall han skriva under kontrakt samt föra över pengar för den delen av lägenheten vi skall köpa in oss i. Vi läste på lite, och det tycks vara bra att ha med specifikt vad fullmakten skall gälla och att den gärna skall vara tidsbegränsad. Vissa instanser, såsom banker, vill gärna att fullmakten skall vara bevittnad och underskriven också, något som kan vara bra att tänka på!

Artikeln som jag tar upp i följande inlägg är från Jordbruksaktuellt och går att läsa i sin helhet här. 

 

Som jag tidigare har tagit upp har det, inte förvånande med tanke på reformationen som skett, nu blivit en brist på djursjukskötare. Denna brist förutspås bli värre även över en längre tidsperiod om inte något görs för att möta efterfrågan. Man kan ju tycka att erfarna myndigheter och universitet borde ha kompetens nog att göra en konsekvensanalys och agera utefter denna innan omfattande förändringar görs. Jag är mycket positiv till legitimationen av djursjukskötare, jag kommer själv bli en legitimerad djurjsukskötare och har i och med min utbildning fått en unik inblick i vad programmet är tänkt att ge oss för kompetens, och i och med min praktik sett vilken kompetens som ibland saknas. Det var hårda ord. Det betyder givetvis inte att djursjukvården är dålig, det betyder bara att den kan bli ännu bättre. Det går att jämföra med varför sjukvårdspersonal såväl som djursjukvårdspersonal vidareutbildar sig - för att få mer kunskap helt enkelt! Därefter kompletterar man varandra och hjälper varandra till mer kunskap. Alla kan inte vara experter på allt. Nog om detta, vidare till artikeln!

 

Torkel Ekman är prodekanus på VH-fakulteten på SLU. Jag ska villigt erkänna att jag är dålig på alla titlar och fakulteter inom universitetet, men det är hur som helst han som har uttalat sig och även han som skall samordna flytten. Flytten ifråga, är den där djursjukskötarprogrammet skall flyttas från Skara till Uppsala. Enligt uppgift från Jordbruksaktuellt har Ekman inte hunnit läsa utredningen men svarade spontant på deras frågor. Det är hans svar jag vill diskutera ikring.

 

De tidigare rapporterna har fastslagit att utbildningsplatsantalet måste höjas, gärna från de drygt 40 platser vi har nu (vi är 42 i klassen) till 90 platser. Torkel Ekman menar att en bedömning av utbldningens längd och omfattning måste göras innan fler utbildningsplatser blir aktuella. Problemet som jag ser det är att det är en fördröjning på tre år för de platsbeslut som tas, helt enkelt eftersom utbildningen är på tre år. Väljer de redan till nästa intag att öka antalet platser kommer resultat att ses inom 3½ år istället för 4½ år om det skjuts upp. Som jag förstått det härifrån Skara har problemen varit av ekonomisk karaktär. Det finns inte resurser till fler platser. Jag hoppas att det ändras när utbildningen flyttas, men vet av erfarenhet också att resurser inte bara får vara i form av undervisande veterinärer. Det märks en enorm skillnad på när veterinärer och djursjukskötare är undervisande lärare.

 

Vidare funderar Ekman kring om alla djursjukskötare behöver en treårig utbildning. Här citerar jag rakt av.

 

Djurskötarutbildningen är idag en treårig universitetsutbildning som i slutänden ger en legitimation. 
– Det motsvarar ungefär en sjuksköterska i sjukvården. Vi behöver utreda om alla djursjukskötare behöver treårig utbildning, eller om det går att skapa en utbildning som till exempel skulle motsvara undersköterska inom sjukvården. En enklare eller kortare utbildning som ger kompetens att klara det dagliga kliniska arbetet på ett djursjukhus eller en hästklinik.
Man kan också fundera på om en sådan, kortare utbildning måste ges på universitet, eller om den till exempel kunde ges på gymnasienivå – kanske på lantbruksgymnasierna, säger Torkel Ekman.

Var inte poängen med legitimationen att kvalitetssäkra djursjukvården, se till att personalen hade rätt kompetens samt höja statusen på yrket? Det finns redan något som motsvarar undersköterskor inom djursjukvården, de kallas djurvårdare! Om det inte var så att djursjukskötare behövde dessa tre år så undrar jag i mitt stilla sinne varför en legitimation infördes från första början, varför hela programmet arbetades om och jordbruksverket kämpat på med att förtydliga vad som gäller för de olika typerna av personal inom djursjukvården. Här kan ni läsa om de olika yrkeskategorierna inom djursjukvården. Djurvårdare och djurvårdare utökad nivå är med andra ord det som jag skulle definiera som motsvarigheten till undersköterska.

Ekman undrar också kring hur alla djursjukskötare skall få plats på SLU i Uppsala, och vad branschen verkligen behöver och var olika utbildningar skall ges. Med risk för att låta bitter, särskilt för alla som inte är insatta i hur hårt Skara som helhet (skola, studenter, arbetsliv,kommunen) arbetat för att få ha kvar utbildningen hos sig, kunde inte utbildningen bara fått vara kvar i Skara? Eller, alternativt, startas upp i Uppsla också! Läkarutbildningar liksom sjuksköterskeutbildningar ges på olika håll i landet. Varför kan inte vi göra samma sak?

Sammanfattningsvis tycker jag att hans uttalande visar på okunskap kring vad vårt yrke egentligen är värt. Ekman tycks inte veta vad vi gör, vilken kunskap vi innehar och tycks ha missat hela den diskussionen som utmynnat i legitimationen från första början. Kan tipsa om att läsa mer på RAIDs hemsida. Vi får se var detta leder oss. Jag är rädd för att vi kommer ta ett steg tillbaka och bli av med legitimationen, ett enormt bakslag för den förbättrade djursjukvården. Min förhoppning är istället att SLU får mer pengar så att de kan satsa på programmet. Det skulle onekligen förbättra situationen.

Tack vare att Linnea lockade mig till biblioteket idag fick jag tag i en liten grön bok som hjälpte mig styrka lite bra tankar jag hade sedan innan. Det är dock inte denna upptäckt jag vill diskutera utan en artikel som jag fann via den boken, eller snarare, jag letade efter en referens jag inte fann men jag hittade något bättre istället. Denna typ av förvirring och plötslig lycka tror jag är mycket vanligt hos mina kamrater i Dss och EoD för tillfället.

 

Artiklen jag hittade går att läsa i sin helhet här. 

 

I denna studie har de jämfört två grupper med djurägare, 60 stycken med normalviktiga katter och 60 stycken med överviktiga katter. Det jag fann intressant var att det fanns en signifikant skillnad i hur de båda grupperna djurägare upplevde sin egen katts hull. Merparten djurägare till överviktiga katter underskattade sin katts vikt när de ombads kategorisera sina katter enligt fem skriftliga beskrivningar. Beskrivningarna var som följer: 

My cat is too thin, underweight
My cat is just right, neither too fat nor too thin
My cat is a little bit too big, but it is not really overweight
My cat is a little bit too big, it is on the borderline to overweight
My cat is overweight

För exakta siffor, läs artikeln! Endast 19% av djurägarna till de överviktiga katterna, alltså drygt 11 djurägare av 60, ansåg att den egna katten var överviktig. Observera att procentsatsen i den här tabellen blir missvisande eftersom antalet djurägare är så litet! En djurägare motsvarar nätan 2%!

Även när djurägarna skulle titta på siluetter av katter med varierande hull och jämföra dessa med sin egen katt och på så vis välja ut den siluett som stämde bäst överens med den egna katten underskattade många sin katts vikt. Detta kan ju bero på två saker om jag får tillåta mig att göra en snabb analys. Antingen vet djurägarna inte om att det är något fel på kattens hull eller också vet de det och överkompenserar genom att välja ett mindre viktalternativ under studien. Vi får se vad min studie säger, en liten del av den undersöker detta fenomen.

Kienzle, E och Bergler, R. (2006) Human-Animal Relationship of Owner of Normal and Overweight Cats. The Journal of Nutrition Vol 136, No 7. 1947S-1950S.

Redan för tre år sedan gjorde SLU en egen utredning som visade precis samma sak som Jordbruksverket nu kommit fram till i sin utredning, bristen på legitimerade djursjukskötare är här och kommer bli värre. Inte så värst förvånande med andra ord. Legitimationen kastades in, men med snällare gränser för vilka som fick lov att ta den än vad som var tänkt från början, utan att en konsekvensanalys hann göras ordentligt först. Det är i alla fall min gissning, eller åtminstone, att de som sade ifrån om de tänkbara problemen inte togs på allvar. 

 

SLU har fått mindre pengar tilldelade sig vilket gör att de har mindre pengar att ge ut till sina utbildningar. Antal platser på programmet borde öka till minst det dubbla, men pengar till det finns ju inte. Alltså står programmet och stampar på stället med undantag för det jättehopp det ska göra till Uppsala.

 

Veterinärerna däremot är för många, och det beror helt enkelt på att det utbildas veterinärer i Sverige såväl som i övriga EU-länder. Lösningen på det är tydligen att minska antalet platser. Kanske det betyder att det kommer finnas mer pengar över till vår utbildning? Bättre det än alternativet vilket presenterades som en mindre genomtänkt debattartikel. Tyvärr minns jag inte var och jag har ingen länk. Om någon minns och skriver det i kommentarsfältet blir jag tacksam! Skribenten föreslog i alla fall att veterinärer skulle arbeta som djursjukskötare. Hm. Det kändes lite som om man gått tillbaka till tron att djursjukskötare (jag kan bara tala för oss som går utbildningen) tränas i att enbart vara veterinärassistenter. Förutom att det måste vara fruktansvärt frustrerande för en veterinär att inte få utöva sitt yrke, så har jag svårt att tänka mig att de ska arbeta med sådant de inte är tränade att göra. De kan veterinärmedicin, vi kan djuromvårdnad. Vi är bra på rehab, anestesi, rådgivning, omvårdnadsåtgärder vid olika sjukdomstillstånd eller livsskeenden, bland mycket annat. Det är lite som att läkare skulle arbeta som sjuksköterskor. Eller att House skulle arbeta på en vårdcentral. Nej, nu skämtar jag bara.

 

Det finns redan nu en brist, det är klart, och det kommer bli ett problem. Nästa år är det 2014, och efter det kommer inte längre övergångsreglerna gälla. Jag gissar att det enda vettiga alternativet är att börja styra om hur maskineriet fungerar och tänka mera som undersköterskor och sjuksköterskor fast på djursidan, det vill säga djurvårdare och djursjukskötare. Det ska bli spännande att bli en del utav det, men samtidigt har jag en känsla av att det kommer bli mycket arbete och en hel del förtvivlan och ilska.

Det var ren tur att jag upptäckte att det var en föreläsning idag. Bläddrade som hastigast igenom almanackan för att se hur lång tid jag hade kvar och vilka mina deadlines var när jag upptäckte det. Föreläsningen var i aulan tillsammans med EoD, och det var en hel del av dem där och en drös av oss på djursjukskötarprogrammet. Föreläsningen gav mig väldigt mycket måste jag säga. De gick igenom hur examensarbeten bedöms utifrån kriterierna där de gav exempel baserat på ett arbete från förra året som fått högsta betyg. Det känns inte omöjligt att uppnå det målet, det handlar mest om att vara tydlig i formuleringarna och att inte glömma bort att kritiskt granska allt. studier, metoder, källor, slutsatser. Allt! Några konkreta bra tips som jag fick var bland annat att et al. skall skrivas med kursiv stil och med punkt. Om man har flera referenser får man välja ett system att hålla sig efter och köra på det genom hela arbetet, exempelvis årtal då artikeln är publicerad i kronologisk ordning. Jag skulle vilja ha i alfabetisk ordning, jag undrar om det är acceptabelt? Dagens bästa tips var dock att det som besvarar ens frågeställning skall finnas med under resultat, inte innan dess! Detta har gjort att jag har flyttat om lite i min text och bättre har planerat för relevanta saker att ta upp i diskussionen. 

 

Imorgon är den första inlämningen till de kritiska vännerna, det ska bli spännande att se hur långt jag hinner. Tanken är att introduktionen skall vara klar, men den har jag ärligt talat skrivit lite i sänder, och så kommer det nog fortsätta. Åtta sidor inklusive referenslista är jag uppe i nu. En del kommer skalas bort, jag har helt enkelt lagt in rena citat som jag ska formulera om eller exempelvis onödig data från studier mest för att kunna jämföra resultat.

 

Det svåraste blir fortfarande sammanställningen av min data där jag kommer behöva göra statistiska beräkningar på den nivån vi gått igenom på den mindre bra statistikkursen tidigare förra året. Jag bad faktiskt våra kursansvariga att se om inte fler var intresserade av en genomgång av programvaran igen. Jag tror det skulle underlätta för fler än mig, och än så länge vet jag att i alla fall en tjej från klassen var på idén. Spännande, eller hur?