Vägen till Skara

Till PBL-fallet som ska vara klart imorgon om jag inte missminner mig har vi en massa frågor om hur anestesiologimaskinen fungerar. Jag måste tyvärr säga att jag tycker fallet är pisstråkigt. Det var verkligen extremt styrt och då kan de lika bra ge oss instuderingsfrågor. Med det sagt så gick jag ändå upp klockan nio imorse för att fortsätta läsa om detta ämne i min nya fina anestesiologibok. Den är riktigt bra. Bra uppbyggd, tydlig, bra bilder och bildtext. Jag gillar den skarpt. Det är liksom en bok som jag kan nöjesläsa i om ni förstår vad jag menar. Det känns inte som plugg när man öppnar den. Stort plus alltså.

Efter dagens läsning känns det som att jag har ett bra grepp om gasbehållarna och hur maskinen arbetar för att jämna ut trycket så att det ska bli ett jämnt flöde, samt hur detta kan kontrolleras. Eftermiddagen bjuder på en föreläsning i anestesisystem, så jag hoppas den klargör de svårare bitarna. 

Nu ser jag att klockan är strax över halv tolv vilket betyder att det börjar bli dags att laga lunch.

Inte nog med att jag kommer bli besegrad av en krympling (se föregående inlägg), nu kommer min mamma med springutmaningar. Som att springa ett varv runt Visby ringmur? Vet ni hur långt det är?! Enligt engelska wikipedia, inte svenska lustigt nog, är den 3,4 km lång! Det är ungefär tre kilometer för mycket för mig just nu! 

I vilket fall som helst så satt jag och diskuterade saker med tidigare nämnda krympling, och visar honom bland annat en av de få låtar som Hammerfall sjunger på svenska, nämligen När vindarna viskar mitt namn. Den låter ju rätt nice med deras stil, men han bara skrattar och säger att det inte låter lika seriöst på svenska. Va? Att han bara törs! När jag hotade honom med det faktum att han förolämpat en viking och att jag skulle gå bärsärkagång (vet ni inte vad det är så är det hög tid att läsa på om sin historia go vänner).

Han svarade med att skicka följande bild. Suck.
Tror vi får jobba lite mer på vårt internationella rykte!

Tänk jag minns på den goda tiden när man var liten och lekte häst i hagen, och när man verkligen kunde springa runt en hel hästhage, och hoppa över stockar och stenar på vägen! Jösses... Vilken unge som helst har bättre kondis än mig, jag lovar!

Igår fick jag för mig att ta mig ut och springa. Bättre än en kort runda än inget alls tänkte jag. Bättre att bara börja så löser det sig sen! Eller hur? Jag sprang ett varv runt botaniska trädgården vilken borde ha tagit kanske 10 minuter. Kanske. Slem i halsen, smärta i bröstkorg, lungor, hals, ALLT! Och idag, dagen efter känner jag träningsvärk i låren. Haha, det är ju faktiskt inte okej!

I förrgår satte jag igång med ett mini-styrkeprogram som jag kan göra här hemma. Ni vet, lite sit ups, lite armhävningar, lite stabilisering och så vidare. Jag lär väl lägga till saker efter hand. Och fy vad det var tungt. Jag minns när jag kunde göra hur många sit ups som helst - med extra vikt pålagt!

Så varför gör jag detta? Ja uppenbarligen var det ju hög tid med tanke på hur förbaskat jobbigt det är, men sen så vill jag peppa Fluffigt lite genom att också träna. Han kämpar ju på nu inför Vasaloppet. Dessutom har jag en vän som bor utom Sveriges gränser som av olika anledningar kallar sig själv för krymplingen, eller cripple, eftersom vi ju pratar engelska med varandra. Han har börjat komma igång med sin träning som han behöver, och i ett ögonblick av låtsas fasa insåg jag att det fanns risk för att en krympling skulle bli starkare och ha bättre kondis än mig.... Nej, skulle inte tror det va?! Oroa er inte, det är ett internt skämt med anledning av hans problem. Lite som att skratta åt eländen i världen för att kunna hantera dem.

Okej, styrketräning, sen dusch, sen lunch. Sen mer läkemedelslära tror jag.

Det var ett tag sedan jag skrev senast. När det händer brukar jag sammanfatta saker och ofta blir det mycket tankar och reflektioner.

Jag överlevde statistiken tror jag. Mycket hårt arbete var det dagarna innan, övningsprov, räknestuga och sedan flera timmar på eftermiddagarna bara för att försöka få ett grepp om det och skriva på formelsamlingen som vi fick ha med oss på tentan. Jag tror jag satt i drygt tre och en halv timma. Då svarade jag på alla frågor utom en, och jag hoppas innerligt på att jag är godkänd. 

Nu har vi börjat med anestesin och det är bra mycket mer spännande! Riktigt bra föreläsare och intressant innehåll. Kan knappast bli bättre, eller hur? Var lite lat idag med skolarbetet så jag ska ta igen det imorgon hade jag tänkt. 

Vet ni, jag har så mycket som snurrar i huvudet på mig just nu, så jag är helt enkelt inte förmögen att skriva ett längre inlägg. Med detta får ni låta er nöja så kanske jag kan lyckas berätta något spännande inom en snar framtid.

Jag har inte sagt något tidigare, men jag har beställt en kamera =)
Den kom idag och på grund av tentaplugg och liknande har jag ungefär lärt mig hur man sätter i minneskort, batteri, monterar objektivet, ställer in tid och datum sam.. *pust* ... hur man tar en bild! Så EN bild har jag hunnit ta, och givetvis är den på Illidan!

Vi var superduktiga idag. På förmiddagen gick vi till bibblan och gjorde resten av en gammal tenta, och sen satt jag och försökte förstå och började renskriva mina anteckningsblad som vi får ha med oss på tentan. Men vet ni vad? Jag fattar ändå inte. Jag är inte säker på att jag hade förstått ens om jag haft möjlighet att gå på alla hennes lektioner.

Usch, känns riktigt hopplöst faktiskt. Jag ska göra mitt bästa och skriva upp allt jag kommer på på de 2 A4 som vi får på oss, och sen så är det bara att försöka trassla sig igenom tentan. Det enda jag kan som jag verkligen förstår mig på är box-plot och korrelationskoefficienten med ett spridningsdiagram. Resten är typ saker jag hört talas om och kan räkna på om jag får formeln serverad, men jag kan verkligen inte förstå vad jag ska göra utifrån övningsfrågorna.

Mitt enda hopp står till morgondagen. Fäsk och jag ska sitta och skriva anteckningar vid bordet i vardagsrummet som blir överröst av varm härlig sol på förmiddagen.

Oh yes.

Jahapp. Första dagen i skolan på nya året och vet ni vad? Det sög.
De två första timmarna av statistik och uppgifter som gicks igenom var en pina. Jag förstod allt, men jag kan än så länge inte minnas det så att jag själv klarar av att göra det.

Eftermiddagen. I tre timmar satt vi och räknade på ett övningsprov. Jag hade inte klarat en enda av de uppgifterna om det varit en riktigt tentasituation, men vet ni vad? Jag lärde mig ett ton av det och jag tror det kommer klicka ännu mer så snart jag läst de kapitlena i boken.

Deprimerande inlägg? Vill ni bli motiverade? Jaaa, ska ni skrika nu, det vill vi! Okej då, *trumvirvel* Jag fick en femma på Dovis 2- kursen! Whoooo!!! Riktigt uppmuntrande faktiskt. Det kändes jättehärligt för det kändes så bra när jag skrev provet.

Just nu äter jag ett mellanmål bestående av en bit kexchoklad, banan och lussebulle, och det är mums! Lite senare ska jag våga mig på mammas svampsås och ugnsstekt kyckling.

Wow, både Aftonbladet och DN skrev om det, tydligen har det varit en misstänkt bomb i Skara. Oroa er inte, det var inte nära mig och det var dessutom en falsk bomb, men i alla fall! En snubbe försökte med utpressning och hotade detonera en bomb om han inte fick en halv miljon tydligen. Bara i Skara gott folk, bara i Skara.

Appropå Skara, som är den lilla byn där jag bor, vi har snö! Jajemensan, drygt ett centimetertjockt lager ligger över markerna.

Inte för att jag ska göra så mycket lustiga saker för det. Igår gjorde jag visserligen alla uppgifter på kapitel 5, och nästan alla på kapitel 6, men det blir väldigt mycket plugg idag ialla fall. Mitt mål blir alla uppgifter klara på kapitel 6 och 7 (dock ej de som kräver en viss internetlänk, jag tänkte använda dem som repetition senare) och givetvis läsa kapitel 7 och 8. Jag kan ha varit uppe till halv fem igår natt av misstag och idag straffar det sig med stenhård studiedisciplin. Hur jag kunde råka vara uppe till halv fem? En Belgisk kompis började skriva till mig och vi försökte hitta ett gemensamt spel att spela. Det tog ett tag för hans nedladdning av Left 4 Dead att bli klar, men sen liksom fastnade vi i roliga samtal och zombieslakt.

Mindre zombieslakt idag och mer plugg. Samt det första styrelsemötet att se fram emot klockan 19:00! Wiieee!

Strax efter tolv masade jag mig upp ur den mjuka och varma sängen för att äta frukost. Jag har anammat Fluffigts frukostförslag och gör knäckebrödsmackor med ost, skurna tomater, salt och vitpeppar. Mums!

Idag är jag taggad till tusen på allt jag ska hinna göra. Framförallt handlar det om att plugga. Min målsättning är att ha gjort de uppgifter som finns i boken utan en viss irriterande internetlänk på kapitel fem och sex idag. Detta innebär även att jag ska läsa allt i kapitel fem och sex, det klarnar verkligen enormt mycket när man gör det! Helt plötsligt blir siffrorna inte bara siffror utan någon slags början till förståelse smyger sig fram. 

Jag håller er uppdaterade om hur det går. Tentan är på fredag, ingen anledning till panik ännu alltså. Och appropå absolut ingenting men som gör att jag kommer att komma ihåg det - jag måste boka en tvättid! Vi har fått en sådan där modern kolv istället för ett papper där man skriver sitt namn och bokar tid, det är ju invigning på den nya tekniken idag! Ja, jag vet att de flesta ställen har elektonisk bokning, men Skara tror inte på sådant =(. Utom på Kaplan där jag bodde först, men det fungerar å andra sidan sämst. Okej, nu ska jag sluta distrahera mig själv med bloggen och börja plugga!

Hazards hade årsmöte i onsdags men i och med att jag kände mig småkrasslig blev det inget bloggande av då. Nu däremot, kommer en kort återgivelse utav det eftersom det kommer ha en väldigt stor betyrelse för mig i framtiden. Precis som i så många andra ideella föreningar drivs även denna utav ett fåtal eldsjälar som verkligen lägger ner sitt allt. Till slut tar orken slut och i som allra sämst slutar merparten eller alla samtidigt. Detta år började med att hela styrelsen utom jag slutade. En ny styrelse har valts in som verkligen tycks ha ambition och idéer i överflöd - precis det som behövs alltså!

Vi kommer stöta på svårigheter, redan nu försöker vi lösa många akuta såväl som långsiktiga problem. Eller, jag arbetar på det, de nya har ännu ej haft sitt första styrelsemöte. På söndag blir det skypemöte för en första planering utav vårlanet vecka nio. 

Jag tänkte att kontakter är ju allt här i värden, så jag försöker lite random att sträcka ut en hand för att fråga om det finns någon därute, gärna i Stockholmsområdet, som har kontakter med ett företag som ska byta upp sig eller på annat sätt göra sig av med el- eller nätprylar som de skulle kunna skänka bort? Nej, jag vet inte exakt vad det är jag behöver, det vet de som är ansvariga för de områdena, men om ni hör något kan ni ju höra av er till mig? Det är så otroligt bra när man lyckas få tag på material så man ej är beroende av lån. Prislappen för sådant som vore bra att ha mer av överstiger vår budget flera gånger om.

Ah, denna ljuva tidiga morgon strax efter tjugo över sex när jag, Fluffigt och Illidan begav oss ut mot centralen låg där ett tunt lager frost på marken. Kvällen innan hade det fallit snö. Vet ni vad SJ, det händer varenda år!

Mitt tåg skulle gå 06:53, vilket var tajmat så att Fluffigt skulle hinna vinka av mig och sedan i lugn och ro gå bort till sitt tåg, han ska iväg med killgänget och åka skidor, sista träningschansen inför Vasaloppet. I alla fall, väl på plats noterar vi spår och att tåget är försenat. 07:35 är satt till ny tid. Först tackar jag för att vi inte hann med det tidiga tunnelbanetåget så jag hade fått vänta en kvart extra, och sedan tänker jag att neeeej, nu kommer det säkert att byta spår och annat läskigt så man måste hålla reda på massor, och Skövdeanslutningen då? Kommer den fungera, äsch, det går säkert ett tåg en timma senare. Eller hur? För att göra en lång, trist och utmattande historia av förseningar kort så kan jag meddela att mitt tåg avgick 08:00. Alltså en timma och sju minuter försent. Det nådde sin destination på så vis att jag och Illidan fick vänta på nästa buss - som gick en timma och en kvart senare. Suck. Kort sagt var vi i Skara runt halv ett när vi borde ha varit framme halv elva.

Det roliga med denna resa är, vilket hade kunnat bli förbaskat underhållande i alla fall, är när en treårig unge i klarblå tröja går förbi i gången på tåget och formligen kastar sig mot Illidan för att få krama honom! Syster eller mamma säger lite försiktigt att man ska fråga först. Jag svarar att det är okej, Illidan tyckte det hela var prima, tills ungen ville titta honom djupt i ögonen och lyfta iväg med honom. Till slut lade sig stackarn (katten alltså, inte ungen) på sidan och tittade på mig som för att säga "Matte, de är knäppa hela bunten och jag tror vi är omringade". Vilken tur att jag har en så snäll katt! Jag känner inte en katt som inte hade sprungit därifrån eller sagt ifrån med en väsning eller klo! Han är verkligen en toppenkatt!