Vägen till Skara

Information om VFUn idag, jag känner mig mer och mer taggad, mest på att få träna mer på häst tror jag. Senast den 24:e oktober ska vi lämna in vår val, både för smådjur- och hästpraktiken. För smådjur finns drygt 30 olika djursjukhus att väja på, på häst bara 18. Dessutom råder viss osäkerhet då alla ATG-kliniker ligger ute till försäljning och man inte riktigt vet hur det ska gå med det där. Tråkigt. De vars framtid var mest osäkra har tagits bort som alternativ.

Ska ägna tid efter tentan åt att gå in på alla djurklinikers hemsdior inom rimligt avstånd och kika innan jag bestämmer mig. Fyra stycken måste man välja och jag vill att det ska kännas bra även om jag får mitt fjärde alternativ.

Vi hade även införtentagenomgång idag, så jag känner att jag ska ägna tiden innan jag ska iväg till Skövde och Cecilia åt att plugga. Lite musik och lagom pauser då och då och jag har en god chans att lära mig någonting som kan komma till nytta på onsdag. Önska mig lycka till!

Igår fick vi möjligheten att åka och titta på en föreläsning och clinic med dr. Andrew Mclean, internationellt känd hästtränare men framförallt etolog. Han har bland annat hjälpt till att träna elefanter i Indien på ett mer harmoniskt och för djuret enklare sätt att förstå än vad traditionen bjöd.

Den här mannen hade kunnat sitta och prata med Herr Eriksson, för de tycks dela ungefär samma världsbild. Det som verkligen slog mig som så fantastiskt är hur han studerar hästar för att förstå hur de lär sig för att sedan kunna anpassa träning efter det. Som att en häst inte riktigt minns händelser utan vad som utlöste känslan. Den kan inte tänka i förväg och säga "Sist jag åkte i en transport så började det skaka och sen åskade det och sen skakade det och sen så låg jag på sidan, bäst jag inte går in igen". Däremot kanske den koommer att få panik när transporten börjar rulla därför att det skakar och den kopplar samman skakningar med den senare smärtan. Och att de minns allting som, jag antar att vi skulle kalla det fotografiskt minne. De upptäcker om den röda hinken inte står på vänster sida om stalldörren utan nu är flyttad till höger sida. Och att de eftersom de minns saker så fast knutet till en plats måste man lära dem att en viss sak gäller överallt, alltså träna in något på minst fem platser har jag för mig att han sa. Detta påminner mig om sådant jag läst om vid hundträning. Man kan inte bara öva sitt hemma därför att hunden kan få för sig att kommandot bara funkar hemma. Jag vet inte om hundar är sådana, men hästar är uppenbarligen det.

Det känns som att den dagen jag börjar rida igen, den dagen kommer jag ha en helt annan syn på hästar och ridning. När man lär sig sådant här får man en helt annan motivation, åtminstonde får jag det. Det är en sådan drivkraft att verkligen förstå! Nu ska jag borsta tänderna och sedan skynda iväg till tentafrågestunden och senare inför VFUn.

Igår var så den efterlängtade dagen här. Jag hade stora förväntningar på den, somliga var alldeles till sig. Anders Eriksson höll i en tömkörningsföreläsning samt demonstrerade och berättade om exteriöra förutsättningar bland annat medan han arbetade med två olika hästar, en New Forest ponny om jag minns rätt samt en klasskamrats häst.

Det som slog mig som mest positivt med den här mannen, förutom att han kunde berätta saker på ett vis som fick mig att inte fladdra bort i tanken, förutom när jag började tänka på hur roligt det vore att testa allt detta i praktiken, så var det hans relativt ovanliga syn på häst samt hans hänvisning till studier som gjorts. Här har vi en man som kämpar och pratar om hur folk faktiskt rider sina hästar fel - och har argument för det. Han pratade om varför vi hade häst från början, de skulle orka göra det som vi människor inte klarade av, han kontrollerar munnarna på hästarna och pratar om varför vissa bett är bra när, och när man helt kan skippa dem. Bra! Varför? För att jag var tvungen att reflektera och hela tiden ompröva mina tidigare föreställningar. Jag väljer att säga ompröva och inte ändra, för jag tror fullt och fast på att det är en dålig idé att helt byta åsikt direkt utan att veta varför. Bara att det är ett känt namn duger inte. Jag skulle vilja påstå att det är dåligt att upphöja någon till stjärnstatus och sedan blint gå efter den. Men som ni nog förstår så var det en fantastiskt rolig upplevelse!

Idag hade vi en av våra sällsynta långa dagar. Från nio på morgonen med paus för lunch och några bensträckare körde vi på tills klockan var halv fem. Då hade tio grupper presenterat sina rehabiliteringsmetoder med allt från laser och shock wave till simning och balansbollar. Det var bra presentationer och vissa metoder kändes väldigt spännande såsom värme/kyla, simning och water walking som var det som min grupp pratade om. Vissa metoder kände jag att jag verkligen inte ville pröva på, däribland ultraljud och shock wave.

Imorgon väntar en föreläsning och sedan visning av hur tömkörning går till. Föreläsare är Anders Eriksson. Det ska bli roligt att få se hur det ska gå till, kontra det man fått göra när jag hängde i stallet för snart ett decenium sedan. Oj, jag börjar bli gammal!

Jag har lagt upp en bild tidigare på min lilla riddare, men då jag tyckte att han bara försvann i sin alltför grälla bakgrund placerade jag honom på en enkel blå istället, nu syns han! Dessutom har jag lagt ihop en ny bild med detaljer från bidraget till min tävling på Hentai Foundry. Då jag vet att blogg.se regler hindrar mig från att lägga upp den typen av bild, samt på grund av det faktum att jag misstänker att många yngre personer besöker min blogg avstår jag från att visa bilden i sin helhet. För de som vill se den, finner ni den antingen på min hemsida som är länkad från bloggens länkarkiv alternativt på mitt konto på forumet. Den är absolut inte obehaglig utan det är en riktigt bra bild, en av mina absolut bästa färgläggningar hitills oh jag är riktigt nöjd med den. I alla fall, här kommer bilden på riddaren Sir Big Heart, eller möjligtvis Sir Brave Heart samt detaljerna från vikingabilden.

 

Wow! Supersöndagen blev tokigt lyckad. Jag har hunnit med så mycket så det är inte sant. Däribland, äntligen, har jag hunnit tillräckligt klart med min bild till en teckningstävling på HF. Nu ska den bara accepteras på själva forumet, sedan får jag skicka in till tävlingen också.

Det är lite läskigt, för det är antagligen väldigt många som kommer titta på bilden, men samtidigt väldigt roligt. Nervös!

Imorgon ser jag fram emot det sista att göra på powerpointen samt övningsprata inför presentationen, plus att jag ska få hjälpa Ulrika med hennes studie, och DET ser jag verkligen fram emot!

Woaah, jag har hunnit med så mycket att jag knappt förstår det själv. Jag har samlat ihop all input från mina gruppmedlemmar och gjort klart rapporten om water walking. Allt det de vill ha med i powerpointen är också klart, och alla bilder jag fått skickade till mig är inlagda och länken till bilden står under, precis som det ska vara. Och jag har dammsugit. Har jag nämnt att klockan inte ens är tolv ännu?

Så, vad har jag kvar? Göra de bilder som jag behöver till powerpointen, läsa igenom en artikel och eventuellt om tid finnes, klippa ihop ett kort videoklipp som visar hur en häst, en hund och en katt går på en water walker.

Och det som jag verkligen vill ha klart, bilden till tävlingen. Det går framåt, men det är några timmars arbete kvar på den. Sedan tror jag att det mest handlar om att den ska bli tillräckligt klar för tävlingen. Det kan hända att jag får fortsätta måla på den efter och finputsa. Bara den hinner in och bli godkänd innan deadline.

Så, lite målande till powerpointen, därefter lunch och så har jag en tvättid vid två.

Igår fick jag och Martina chansen att följa med och titta på när Madde skulle rida lektion, mycket roligt! En hel del ridskoleminnen kom tillbaka till mig och jag blev riktigt sugen på att börja rida igen. Det skulle inte ens göra något, tvärtom kanske det vore bra, om jag började i en sämre grupp. Nåväl, tankar får vandra fritt.

Det roliga var att så fort vi kom in i stallet så blev vi ju de äldre som de yngre kunde fråga om råd och bara allmänt prata med. Helt plötsligt fann jag mig hjälpande en yngre tjej kratsa hovarna på en ridskoleponny hon tyckte var läskig eftersom han ryckte åt sig hoven, och sekunden innan hade en annan tjej bett mig att hjälpa henne spänna upp sadelgjorden. Det var bara det att hon sekunden därpå sprang iväg! Så där stod jag kvar med en sadelgjord i ena handen och en undrande ponny som tittade på mig!

Denna lilla tjej kom efter ett tag tillbaka och lyfte på ponnyns hovar och tittade allvarsamt först på dem och sedan tankfullt ut i rymden. Därefter vänder hon sig till mig och Martina och säger uppriktigt "Jag måste kratsa hans fötter!". Jag skrattade så jag fick tårar i ögonen när Martina svarade "Glöm inte att göra rent mellan tårna!"

Tack så mycket mamma och mormor för era fina brev! Det betyder jättemycket att få höra från bebyggelsen när man är strandsatt i en liten by såsom Skara. Min mor skickade tre vykort med sådan där underbart motiverande text, så jag tänker delge er dem, så ni också kan bli inspirerade!

Gör saker för lusten och glädjens skull!

Förkasta inte en frestelse - tänk om den inte kommer igen?

Skynda dig medan du har lust!

Visst är de bra? Speciellt för en sådan som mig som ibland kan tycka att jag inte har tid att hänge mig åt att till exempel rita när jag väl får inspiration. Sitter just nu och äter mat, slänger i mig är väl rätt benämning kanske. Vi har en föreläsning som börjar väldigt dumt i tiden. Vi ska nämligen gå från elva till tre. Med andra ord får man äta innan och sen ta med sig frukt. Det ska i alla fall bli spännande, powerpointen såg intressant ut och den behandlar höftleds- och armbågsröntgen, något vi kommer hinna göra massvis av under vår yrkestid. I alla fall, nu mer mat, sedan massa plugg!

Tjoho! Nyss hemkommen från första körlektionen här i Skara. Jag blev uppgraderad och ska få köra i Lidköping nästa gång. Ska bara kolla schemat och sedan ringa och boka en tid. Underbart!

Jag backade runt hörn, krypkörde, körde som om jag körde tvåfilig rondell, växlade bra... Det var jättekul och det var en väldigt enkel bil att köra. Kändes prima! Längtar massor till nästa gång.

I övrigt så går seminariearbetet framåt. Tycker vi börjar bli klara, men gruppen vill ändå ses nu ikväll. Börjar bli lite stressad då det är hög tid att börja läsa igenom anteckningarna från tidigare föreläsningar till den kommande tentan. Det löser sig nog ändå, men med extremmycket plugg och onödig stress.

Yes! Jag är nu klar med PBL:en, och oj vad det är bristfälligt men det får helt enkelt vara okej. Kanske, kanske så orkar jag läsa på lite mer på egen hand online, men nu äntligen ska jag få rita.

Idag ska jag börja med att göra klart PBL:en. De frågor jag ska besvara är:

Fråga 1. Vilka är de vanligaste orsakerna till ryggproblem hos häst?

Fråga 2. Vad är Kissing Spines; orsak, symptom, diagnos, behandling, prognos?
Fråga 3. Hur rehabiliterar man en häst med ryggproblem?

Det är så få frågor att jag knappt tror det är sant. Har jag missat några? Om det är så, så får det vara.
Idag har jag redan hunnit med en lektion i hållbar träning av hund som var oerhört intressant. Man vill skaffa hund direkt och träna! Har även lyckats göra fyra matlådor som jag strax ska ställa in i kylskåpet och så har jag diskat lite också. Inte de mängder som Hector får undanröjda ideligen, men en del i alla fall. Och just ja, jag har ju passat på att gå förbi Skara Djursjukhus för att prata om och planera kort inför Öppet Hus där Djursjukskötarprogrammet ska få ha ett bord.

Alltså, fortsatt plan för idag. Ställa in matlådor, göra PBL:en klart, rita i en timma på bidraget, renskriva massage- och stretchinganteckningarna. Och andas. Och andas. Och andas!

På förmiddagen hade vi en väldigt intressant föreläsning om vad, hur och varför elektroterapi är och används. Otroligt rolig föreläsare som demonstrerade på sig själv hela tiden! Tydligen kan elektroterapi användas som muskelfunktionsförbättrare, dels vid skada, men också, och detta tyckte jag var mest intressant, för att bibehålla muskeltonus. Tänk er att en patient råkar ut för en skada som gör att han/hon inte ska röra på ett ben på lång tid. Detta kommer göra att musklerna förtvinar. Med hjälp av elektroterapi kan man stimulera musklerna utan att röra benet där det inte skall böjas och på så vis bibehålla en större andel av muskulaturen än vad som annars vore möjligt.

Om drygt en och en halv timma ska vi bege oss ner till KTC för en praktiskt lektion där vi ska få testa på oss själva. Roligt! Fast lite läskigt. Jag känner inte att jag är en stor anhängare av de som gillar att mina muskler kontraherar utan att jag bett dem om det! Kanske ändras det idag efter att få ha testat på och känt att det inte är obehagligt.

Nej, nu blir det mer arbete på seminarieuppgiften. Jag sitter och renskriver ihop min grupps arbete och tog en kort paus för att blogga.

Sista dagen i Stockholm för den här gången. Vid fem går tåget hem och därefter väntar en riktigt lång resa tillbaks till Skara. Bara tåget tar tre och en halv timma, vi får se när bussen går därefter.

Igår var jag på spelkväll hos Drakir och hade på mig min kigurumi. Det är intressant hur olika människor reagerar. I Skara blir alla glada. Tonåringar, äldre herrar, barn, ALLA blir glada. De vinkar, säger att man har en fin dräkt och de ler! I Stockholm kan man få barn att bli glada, trött kassapersonal på Coop livas upp lite, och några tonåringar har börjat le. Generellt dock så ser de lite på det som om jag personligen har förolämpat dem.

I vilket fall som helst, jag var på spelkväll hos Drakir, och vi spelade Bang! Sjukt roligt westernrollspel som påminner om Maffia för de som lekt det någon gång. Man är en sheriff, en vicesheriff, en renegade och två outlaws på fem spelare. Sheriffen och vicen vinner om outlaws dör, outlaws vinner om sheriffen dör och renegade vinner när alla andra har dött och han själv är ensam kvar i spelet. För bästa stämning hade vi på bra westernmusik i bakgrunden som inte är country. De låtar som varit med i Kill Bill visade sig ha utmärkta egenskaper för just detta, så blandat med lite annat gjorde vi en Bang! playlist. Vill ni lyssna så finns den här.

Mellan spelomgångarna så satt jag där i Drakirs stol, och helt plötsligt kilade något stort svart med alldeles för många ben fram mellan mina fötter och tog sikte mot vardagsrumsbordet! Jag skrek och hoppade upp i stolen snabbare än någon kunde säga Bang!. Drakir var överlycklig, för nu fick vi träffa hans spindel som han trodde bodde under TV-bänken. Tjoho säger jag bara. Jippi. Spindeln fick vackert finns sig utslängd och Drakir tröstade mig med att nu var i alla fall huset spindelfritt.

Sedan gick han ut i köket. Och hämtade en pappersskiva och ett stort glas, för i en av kökslådorna fanns en ÄNNU större spindel! Hade man plattat ut den hade den varit runt en decimeter inklusive benen. Den var så stor att Drakir inte ens förstår hur den kommit in i lådan! Det var den sista spindeln vi såg den gången, och glad för det var jag!
Nu dusch, sedan inhandling av mat till resan. Sedan... House och glass!

Det var så oerhört segt att börja skriva seminariearbetet, men när jag väl börjat gick det helt okej. Det var ungefär en halvtimma innan Fluffigt kom hem från skolan och jag hade tittat på House hela dagen istället för att plugga. Men det gick verkligen inte! Motivationen var som bortblåst.

Nu har jag suttit på kvällen, och då har det flutit på prima. Fluffigt sitter också och pluggar, kanske därför det går extra bra. Det är liksom mysigt att sitta här och dona skolarbete på varsin dator samtidigt som vi lyssnar på lite musik och jag hoppade i mina fläckar för ultimat myskänsla.

Förutom att skriva klart om hur vattnets förmågor påverkar hunden vid Water Walking så har jag renskrivit lite om de negativa sidor som kan finnas av vattenterapi samt, alldeles nyligen faktiskt, gjort en av flera bilder som jag ska använda i power pointpresentationen. Den jag gjort klart visar bara i all enkelhet hur hundens massa och gravitationskraften är riktad rakt nedåt, och normalkraften fördelad på de fyra tassarna är riktad uppåt. Detta är på land givetvis och bilden skall illustrera även om den inte är helt skalenlig att de fyra normalkrafterna tillsammans är lika stor som mg. Alla krafter markerade med N står alltså för normalkrafter.

Övriga som jag hoppas hinna är en bild som illustrerar hur en fet hund lättare flyter än en välmusklad, krafter på hund i vatten samt bara en bild på människor som springer ut i vatten. Bilden kanske ni vill se, här är den:

Nu är man tillbaka i Stockholm igen och det känns fruktansvärt overkligt. Hur kom jag hit? Är det verligen såhär lätt att bara ta sig hem? Jag tror känslan kommer sig av att jag så snart innan avresa bestämde mig för att åka.

Idag ska jag träffa mamma och gå en liten promenad. Låt det inte regna, det har det gjort tillräckligt tycker jag!

Det är sådär vansinnigt tidigt igen, och här sitter jag vaken och skriver på bloggen. Utanför har vädret aningens förbättrats. Träden svajar inte längre fram och tillbaka. Grått är det i alla fall och jag blir lite orolig när det på dn.se står om elledningar som blåst sönder och tåg som inte går. Nu håller jag tummarna för att trafiken från Skövde inte påverkas.

Har en gosekatt i famnen också. Han satt förut bredvid mig men visade tydligt att han ville ligga i mitt knä istället, och det är svårt att säga nej till ett buffande mjukt huvud och en len tass som petar på en. Nu är planen att duscha och sen packa inför hemresan idag. Får inte glömma att skriva ut E-biljetterna samt kopiera superbra paper som Hector hittade igår.

Idag blir nog den roligaste dagen i skolan just den här veckan. Vi ska vara på KTH och i praktiken studera funktionell anatomi. Det vill säga, gosa med hundar. Mer om det ikväll troligen. Duscha var det ja...

Ibland är det bra att bara kunna krypa in i sina prickar och få vara gepard ett tag. Som när man känner sig lite smårisig och fick gå hem från skolan tidigare. La mig i sängen och slocknade ganska snabbt. Kved lite ynkligt när Hector kom hem och bad henne stänga fönstret åt mig, för jag frös!

Fäsk har varit underbar! Köpt kakor åt mig, tittat på House tillsammans med mig samt håller just nu på med att göra amerikanska pannkakor. Knaskatt har också försökt vara uppmuntrande och klättrade upp i min famn när jag fösökte läsa. Och tiggt kaka har han också, men det fick han verkligen inte. Kakor med choklad i är per definition dåligt för kattmagar.

Tittar nu ut och ser tunga grå moln blåsa förbi på himlen utanför fönstret. Det har regnat om vartannat här i Skara och blåst kallt. Ruggväder! Nu vill man sitta hemma under en filt, äta något gott och titta på House. Nämen, det är ju precis det vi ska göra, vilken tur!

Min personlig almanacka kom idag, och den blev finare än jag trodde! Jippi! Mycket glad är jag över detta. Extra glad över hur många som svarat på mitt mail som gått ut till staffare till nästkommande HazardLAN. Det kommer bli ett härligt gäng denna gång också. Sitter och gör ett närvaroschema men passade på att ta en liten paus för att blogga. Och gissa vad, imorgon får jag åka hem!

Tack så jättemycket mamma för det fina kortet och det roliga brevet. Jag håller med, det är tur att det finns öronproppar att tillgå!

Idag var en riktigt seg dag. Vi hade en föreläsning om mer eller mindre saker vi redan gått igenom. Den tog sig sista timman efter lunch dock, då pratade föreläsaren om felkällor i mätmetoder vid utvärdering av rehabilitering. Det tyckte jag var riktigt spännande. Inom mig hörde jag en röst som viskade: "Du ska inte börja forska då?". Men jag vill ju jobba också! Man kanske hinner göra både och i framtiden? Kanske måste jag jobba ett bra tag så att jag vet vad som verkligen skulle behöva utvärderas.

Resten av dagen skall ägnas åt tre saker. Seminariearbetet. Färgläggning av en bild till en tävling samt tillagning av en korsvstroganoff.

Äntligen äntligen!
Terminens första PBL-fall är klart. Jajemensan! Till och med referenserna hyffsat korrekt är angivna, och jag har varit så duktig så att jag har angett dem löpande i texten också. Mest för min egen skull. Jag hade en idé om att jag skulle lära mig mer om jag verkligen ansträngde mig med PBL-uppgifterna, och jag tror det har fungerat! Jag känner att jag har ganska god koll på vad man har för alternativ vid en korsbandsruptur.

Nu blir det en kort paus, och därefter ska jag ta itu med seminariearbetet och skriva om vattnets egenskaper. Det blir mycket läsa för att verkligen förstå det så pass att jag enkelt kan förklara det i text. Faktum är att jag tror jag kommer rita en hel del bilder så att det bli överskådligt sedan på presentationen.

Inte ens på helgen får jag sova ut. Varför? För att jag har en knasig katt som måste upp och röja på nätterna. Igår natt hade han ner en lampa så Hector fick börja dagen med att dammsuga glas, och nu inatt hade han ner en porslinsmugg som Hector har sin tandborste i. Jag har därför bestämt att köra på pettaktiken och att leka väldigt mycket med honom på kvällen så han är ordentligt uttröttad. Pettaktiken går, för er som inte vet det, ut på att man helt enkelt håller katten vaken under större delen av dagen. Då brukar åtminstonde Illidan sova hela natten.

Igår natt var det dock inte Illidans fel. Inte från början i alla fall. Nån gång strax efter midnatt när jag ligger och sover underbart gott under ett fluffigt täcke så ringer telefonen. Fäsk har inte sina nycklar med sig så nu undrar fäsk om jag kan gå ner och öppna så hon slipper gå bort till där hon har sina nycklar. Botet mot detta är att jag sätter fast nycklarna i hennes navelpiercing och sen så behöver hon aldrig mer glömma sina nycklar.

Nu skall jag dricka upp min yoghurt och därefter plugga resten av dagen. Som man inte pluggar dagen innan får man plugga dagen efter. Eller nått.

Imorse for jag, Hector och Cecilia till DM i skogskörning, eller skogsmulletävlingarna som jag kallar det. Här fanns goa runda nordsvenskar att titta på och inte en enda finlemmat dressyrspektakel. Perfekt! Jag tog massor med bilder varav ni får se ett urval. Jag har ingen aning om vad hästarna, kuskarna (?) eller grenarna heter, men jag ska försöka förklara vad det är vi ser på bilderna i alla fall!

Detta var från den första grenen. Den enda fuxen i startfältet och den enda kvinnan också för den delen! Här gick det ut på att surra fast stockarna på en slags kälke för att sedan köra runt en bana, antingen sittandes på dem som på bilden eller gåendes bakom. Detta utan att köra utanför markeringarna eller att tappa stockar.

Kolla på den här snyggingen! Här förbereder de sig för en bana där man med stockar på en vagn ska ta sig igenom förutmärkta punkter och klara av vissa moment såsom att stanna i uppförs- och nerförsbacke och stå stilla i tio sekunder.

Här lassas timmer på vagnen.

Och här skrittar ekipaget iväg. Lugnt och stadigt verkade vara den bästa taktiken. Jag lade märke till att de pratar väldigt mycket med sina hästar. Det var roligt att höra.

Denna bild är till dig mamma! Visst är han snygg?

Detta moment tyckte jag var tufft. De har en lång björkstock som de släpar efter sig. Just här ska de passera den upphöjda björkstocken. Hästen får gå över stocken...

Här lyfts kedjan över stocken och spänns åter fast i stocken de drar, fast denna gång under den upphöjda stocken.

Och nu kan de passera.

Här är en liten skogsmulle som passade på att äta lunch. Generellt märkte jag att de passade på att äta så snart de skulle stå stilla.

Den här var en av våra favoriter, och de var jätteduktiga. I den här grenen ska de snyggt och prydligt placera stockar så tätt inpå som möjligt. Två skulle vara i det övre lagret, jag tror ni kommer förstå vad jag menar i kommande bilderna..

Här ser ni vad jag menar. Lutade så där skall stockarna ligga, snyggt och prydligt. Här ser vi hur hästen stannar precis i tid för att stock nummer två ska hamna tätt intill och längs med den första stocken.

Här kan ni se hur bra de ligger. Det var sista bilden, för det tar en halv evighet att ladda upp dem!

Jag har fått sova kanske fem timmar inatt. En obekväm säng och en alldeles prillig katt höll mig vaken. Solen skiner bitvis, så jag tänker ta med mig regnkläder och gummistövlar till dagens utflykt. Jag och Hector ska ta bussen till skövde där CB plockar upp oss för vidare färd mot en liten plats som är så liten att den tydligen inte fanns med på Google Maps. Då är det illa! Där ska vi titta på hästtävlingar. Glöm dressyr, hoppning och annat för finlemmade individer. Nu ska vi få se skogskörning! Här skall dras timmer!

Jag ska ta med kameran så vi får se om det inte blir några bra bilder att visa upp.

Det var ett bra tag sedan jag la upp något nytt. Idag fick jag emellertid en sådan fantastisk inspiration! Jag och Hector gick ner till Slöjd Detaljer, det är i alla fall det jag tror butiken heter, och där hittade jag en jättebra bok som jag tror heter Dragons and Fantsy. Bra bilder, riktigt bra bilder, allt i blyerts och med bra förklaringar. Helt klart en bok jag kommer köpa så småningom.

I vilket fall som helst så fick jag världens inspiration och blev tvungen att sätta mig att rita så snart jag kom hem. Tyvärr blev jag liggandes på mage i sängen och ritade, och ritade. Riktigt ont fick jag i armarna, men till slut så var bilden klar. Och jag är nöjd. Framföralt med ansiktet, med posen och att man verkligen kan se att han rör sig i sidled. det enda jag kan klaga på är väl möjligtvis att händerna kunde vara något mer detaljerade så att de verkligen är typiskt manliga, men men. Min tanke är att färglägga den här bilden någon gång, och då kanske det kommer.

Jag vet att jag jobbar väldigt långsamt, så räkna inte med att den här blir färglagd inom någon snabb framtid. Men om och när, vilken färg borde han ha?

Precis innan vi skulle gå iväg till skolan så ringde det på dörren och Hector ropar "Din kigurumi är här!" Wiee! Kvittera, ta emot, byta om så vi kunde gå till skolan i dem, smällde igen dörren oooooch.... insåg att vi låst oss ute. IGEN! Så nu har vi delat ut en extranyckel för det här fungerar ju faktiskt inte längre =P

Är ni inte nyfikna? Klart ni är! Här får ni se bilder!

Har hunnit med en föreläsning om sjukdomar i rörelseapparaten, en bra stunds renskrivande av anteckningar från den tidigare nämnda föreläsningen samt letande av information till PBL-uppgiften som behandlar korsbandsskador. Vi har en hel drös med frågor och underfrågor, så det kändes lite lämpligt att börja i tid. Hittade ett examensarbete som handlade om korsbandsskador och vattenterapi som rehabiliteringsmetod, så just nu känns det lite som att jag slagit två flugor i en smäll! Ett arbete som behandlar både mitt PBL-fall och seminariearbetet. Kan det bli bättre?

Frågorna som jag skall besvara till PBL-fallet är följande:
Fråga 1. Vad är en korsbandsruptur? Symptom, diagnos, prognos, orsak, konvalescenstid?
Fråga 2. Vad är TPLO? Finns det andra alternativ?
Fråga 3. Vilka är de vanligaste komplikationerna?
Fråga 4. Vilka hemgångsråd borde djurägaren ha fått? Hur underlättar man compliance?
Fråga 5. Vilka rehabiliteringsmetoder är lämpliga?
Fråga 6. Hur kan uppföljningen se ut? Hur mäter vi framsteg?

Jag har som sagt redan hittat en massa bra källor via internet, men jag tänkte ändå försöka hitta mig lite lämpliga böcker att ta fakta från imorgon. Man ska ju som sagt försöka hålla det så vetenskapligt korrekt som möjligt. Inte för att internetkällorna behöver ha fel, men böcker är _ibland_ faktagranskade på ett annat sätt.

PBL-fall angående korsbandsskada och rehab med frågor och underfrågor som skall besvaras senast tisdag nästa vecka, seminariearbete om water walking där jag ska skriva om den fysikaliska förklaringen, negativa saker med water walking och börja planera powerpointpresentationen samt renskrivning av rehabföreläsningen kvar! Och det är inte för att jag har legat på latsidan heller. Jag har pluggat varenda kväll och renskrivit anteckningar alternativt suttit och läst i rehabboken om vattenterapi eller sökt material på nätet. Puh.

Jag har pluggat nånstans mellan 1½ och 2 timmar idag, och sedan fick jag äntligen inspiration (om än något tvingad) till att sitta och rita lite på datorn. Nu är jag så pass hungrig att allt jag kan tänka på är mat. Därför skall jag attackera köket och finna mig en banan. Om jag har tur kan jag påbörja en tidig matlagning efter det.

Det är så lustigt, jag har inte tänkt på det förrän jag verkligen noterade det. Våra grannar hörs. Men bara i mitt rum. Jag hör hur de pratar på morgonen, när de duschar, spolar i avlopp, spelar musik eller själva spelar gitarr och sjunger falskt därtill. Det påminner mig så väl om ett avsnitt i How I Met Your Mother där de börjar märka av någons ovanor genom att någon påpekar det för dem. Ett litet klirrande ljud hörs och därefter märker de av det hela tiden. Precis så är det. Och nu när jag är inne på TV-serier, då kan jag passa på att skriva på en lista jag velat göra ett tag. TV-serier jag tycker är värda att titta på. Idén med en lista är helt klart Fäsken Hectors.

De som är kursiva är avslutade serier, de som är i fetstil är humorserier.

1. How I met your mother
2. True Blood
3. House
4. Greys Anatomy
5. Rome
6. Family Guy
7. Sopranos

Det märks att jag gillar HBO-serier. Fritt med våld, sex och svordomar till alla. Nej, det är ju inte just det som gör de bra, men de blir lite mera levande och inte så tillbakahållna. De kan avbilda en brutal verklighet eller någon som gör illa sig utan att de behöver skrika Järnspikar! bara för att de inte får svära i TV. Medan jag satt och skrev här började jag undra om jag glömt någon serie. I sådana fall får jag fylla i det senare helt enkelt.

Wiee!

Kigurumisajten där jag har beställt från har svarat och sagt att den kommer skickas imorgon. Hector sa att hennes kom fram jättesnabbt, så jag hoppas på att den hinner fram innan veckan är slut! Då blir det en extra mysig fredag!

Dessutom har personligalmanacka mottagit min betalning, så om runt två veckor tror de på att jag får den hemskickad. Massa roligt som händer nu! Ingen som vill passa på att skriva ett brev till mig så jag får något extra att bli glad över och som jag inte förväntade mig, eller är det tvärtom så att jag redan har så mycket att det är nu ni absolut ska undvika att höra av er?

Okej, nu är det dags att återgå till att göra matlådor och att plugga.
Och duscha.

Jag hörde minsann hur regnet smattrade mot fönstret tidigt i morse när katten väckte mig genom att busa på skrivbordet och i hyllan. När vi väl skulle gå ut till cyklarna och ta oss till skolan var det däremot uppehåll. Min cykelsadel var alldeles torr och det var jag tacksam för.

Föreläsningen var ganska rolig och spännande. Mest gick vi igenom frakturer och metoder för att läka dessa. När vi så väl skulle ta oss hem, då kom regnet. Som tur var hade jag en påse på pakethållaren som jag kunde klä över sadeln. Jag tillhör inte de individer som orkar cykla med rumpan lyft över sadeln någon längre sträcka.

Hemma blev det lite lunch och House innan jag och Hector tog oss ner på stan för att vara lite nyttiga och så bara ögonshoppa lite i bok- och leksaksbutiken. Bland annat gick vi förbi körskolan för att anmäla mig till en körlektion. Den tjugoandra september är det dags. Och den femtonde är det som sagt Riskettan för min del.

Nu hemma har vi fortsatt med duktighetsvågen. Vi sitter och renskriver föreläsningsanteckningar från idag. Själv behövde jag en lite paus, det är därför jag passar på att blogga. Nu tycks det mig som om inlägget lider mot sitt slut så det är väl inte annat att göra än att gå tillbaka till plugget och fortsätta skriva.

Oj oj vad duktiga vi har varit idag jag och Hector. Inte nog med att vi har tvättat, dammsugit, skurat golv och skruvat upp gardinstång i mitt sovrum, vi cyklade till Jysk där jag fick köpa två gardiner för 225 kronor. Perfekt! gardiner är annars alldeles för dyrt för min plånbok. Dels hittade jag två fina längder i lila som sitter uppe nu, och sen så inhandlade jag ett par härligt röda med silverblommor. De kommer bli mina sovrumsjulgardiner.

När jag ska göra riktigt mycket så skriver jag en attgöralista. Efter ett tags skrivande och avklarande av saker på listan insåg jag att detta kommer ju inte fungera i längden! Jag behöver en almanacka! Jag gick in på personligalmanacka.se, de som jag två tidigare år fått almanackor från och beställde en. Till detta år har de ordnat så man kan beställa med eget motiv. Yay! Jag laddade upp en bild på the Baby Sfinx som jag färglagt för ett bra tag sedan, den finns under Artworksektionen här på bloggen. Så här kan resultatet se ut när det är klart:

Ganska tuff va? Hoppas den blir lika snygg i verkligheten. Om drygt två veckor får jag se resultatet. Tills dess får jag ha ordning och reda utan samlade pappersdokument. Tur att terminen bara börjat. I alla fall, personlig almanacka är jättebra, enkelt och snabbt klickar man på det man vill ha och får direkt se hur det kommer se ut. Det enda jag stör mig på är att det inte går att betala via internetbank direkt, utan man får betala med förskottsbetalning via bankgiro alternativt betalkort.

Morgondagen bjuder på en föreläsning om rörelseapparatens sjukdomar. Det var en rejält lunta papper som skulle skrivas ut till den föreläsningen, så jag hoppas verligen den är intressant! Etthundraåtta slides om jag inte missminner mig. Tur att man kan skriva ut på fram- och baksida samt ha flera slides på samma papper. Puh! Mer imorgon om sjukdomar i rörelseapparaten alltså.

Natti natt!

Kvart i sju ringde mitt larm i morse. Nu undrar ni, varför då?
Jo, när man blivit en sådan där vuxen som har flyttat hemifrån förväntas man (läs: tvingas man) ta ansvar över vissa nödvändigheter i livet. Som till exempel att tvätta. Eftersom det bara finns två tvättider per dag i den här tvättstugan, den ena morgontid och den andra eftermiddagstid och den eftertraktade eftermiddagstiden var bokad, ja då har man bara ett val kvar. Eller, egentligen två, men att inte tvätta blir till slut ett obehagligt och smutsig val.

Idag tror jag blir min duktigdag. Tvätta, städa, dammsuga, plugga lite. Ska försöka rita lite också kanske. Och äta frukost och somna om! Åtminstonde känns det så nu.

Kan kort berätta om IKEA-besöket igår. Vi hade jätteroligt. Har nu två lådor att lägga undan saker i, en papperskorg, två nya bra matskålar till Illidan och fem stycken rollers för att ta bort katthår! xD Vita katter har sin charm men jösses, de lämnar spår efter sig överallt! Det fanns ett köpcentrum med vanliga butiker precis bredvid IKEA, så där smet vi in. Nu är jag fluortabletter och en sportig bikini rikare och lite pengar fattigare. Tanken med bikinin är att jag ska börja simma. Nej, nu måste jag få äta något. När jag börjat titta hungrigt på musmattan och tänker att den kanske inte smakar så illa, då är det dags!

Jag vaknade på tok för tidigt idag så jag passar på att använda tiden till något informativt. Som att skriva om gårdagen till exempel.

Igår åkte vi ut till Skålltorp som är en ridskola som har ett samarbete med skolan. Vi djursjukskötarelever övar en massa procedurer på deras hästar och jag har för mig att de får regelbundna hälsokoller bl.a. Cecilia, jag och Karin hittade en söt ponny för våra övningar. Bland annat böjde vi ett helt ben var, jag tog ett bakben, en tog tid och en sprang med ponnyn. Det var ganska enkelt att göra böjprovet på ett bakben, men så var ju ponnyn väldigt snäll och i lagom höjd! Frambenen tyckte han var lite jobbigare, men så är det kanske om man är en stel ridskoleponny. Mitt böjprov gav i alla fall utslag som en engradig hälta enligt Barbro. Betyder det att jag har gjort något bra? Kanske ska tala om hur och varför man gör ett böjprov också? Provet för ett helt ben går till så att man lyfter upp benet på ett sådant sätt att alla leder i det benet böjs ihop med en lika stor, jämn kraft. Om det är ett framben innefattar detta bogled, armbågsled, carpus, kotled, i viss mån kronled samt hovled. Trycket behålls under en minut varefter hästen lugnt ska få sätta ner sitt ben och därefter direkt trava på rakt spår bort från den som tittar, samt tillbaka efter drygt 20 meter. Hästen måste kunna röra huvudet fritt för att kunna visa de tecken som finns på en eventuell hälta. Detta är också varför man gör det. Man provocerar helt enkelt fram en smärtreaktion för att lättare kunna se var hästen är halt. Märker man att hältan till exempel sitter i ett framben börjar man böja de enskilda lederna för att försöka lokalisera skadan mer exakt.

Och vad gör man därefter då? Jo, man kan lokalbedöva just den leden för att utesluta skadelokation. Givetvis övade vi inte just på det, däremot på att lokalisera var en sådan injektion sker och hur vi ska raka samt tvätta så att en veterinär kan sticka i leden. Leder är oerhört känsliga, så därför gäller det att man lyckas få ordentligt rent och bakteriefritt. Det var riktigt roligt att försöka känna alla strukturer och hitta ett ungefärligt område som passar för rakning och tvättning. På vissa ställen var det faktiskt ganska lätt, andra var betydligt svårare. Carpus och armbågsled var nog bland de lättast, höftled och knäled de som jag tyckte var knivigast.

Någon i vår grupp, jag tror det var Karin, började försöka hitta pulsen. Jag har så svårt för det! Jag fick hjälp av Ullrika att leta och kände den ett tag. Sedan försökte jag. Och försökte. Och försökte! Till slut på vänster sida så bara fanns den där! Så tydligt att vi tog pulsen på honom! 13 slag på 15 sekunder innebar en puls på 52 slag per minut. Något över vad en häst ska ha då normalt ligger mellan 24-42 slag/minut, men å andra sidan tyckte han att vi var lite jobbiga och tröttnade lite på slutet. Då får man ha en förhöjd puls.