Vägen till Skara

Nyårslöften känns passé. 

Jag minns i Skara när jag och Fäsk gymmade för jämnan. I början av januari var det fullt och i mars var det dött igen. Varför lova sådant man inte vill hålla? Jag tänker nu införa ett begrepp som heter nyårsförhoppningar istället. Där kan man lista saker man hoppas på, av både enklare och svårare sort.

 

Till nästa år hoppas jag att min novell Bunden av Lust har blivit utgiven. Jag halkade ner i listan ett tag men tack vare idogt frågande och i vissa fall tjatande har många vänner och bekanta gått in och röstat. Nu hoppas vi att det håller hela vägen fram!

Till nästa år hoppas jag att Hazardlanet blir toppen. Lokalen är bokad, nät är fixad, affishen är klar.

Till nästa år hoppas jag att Fluffigt tar sin examen och hittar sitt drömjobb. Det är bara ett halvår kvar...

Till nästa år hoppas jag att jag, Fluffigt och mormor får det roligt i Frankrike. Planerna finns, det är bara semester och bra planering som skall ordnas.

Till nästa år hoppas jag att feminismen slutat smutskastas och att de som tror att könsneutrala uttryck går ut på att osynliggöra människors kön istället för att bara ge alla oavsett könstillhörighet lika möjligheter kunde läsa på om ämnen de inte till fullo förstår innan de bildar en åsikt. Ett sätt är att skriva bra blogginlägg om detta och att ta upp ämnet, exempelvis inom nördkulturen.

Till nästa år hoppas jag att människor generellt lär sig kritiskt tänkande och källkritik. Se punkten innan.

Till nästa år hoppas jag att jag orkar sätta samman alla videoklipp som finns på Illidan! Allt som krävs är lite bestämdhet från min sida.

 

Här hemma hos oss är julen nästintill undanstädad. Kransen på dörren hänger kvar och kalendern är fortfarande uppe på väggen. Strax ska de packas undan. Fluffigt föreslog att vi skulle ha städat ur julen när det nya året började, och jag tyckte att det kändes ganska rätt.Så nu hänger de fina lila gardinerna vi fick av Fluffigts storasyster uppe i köket (fast om jag hängt dem rätt vete fåglarna. De är mycket komplicerade ska ni veta, någon gång blir det bildbevis), rött är utbytt mot lila även i vardagsrummet och granen är åter i låda och nere i källaren. Likaså alla girlanger, ljus, tomtar, julstrumpa och vepor.

 

Vad bjuder det nya året på då? 

Jobb troligtvis.

Själv skall jag inviga det nya året med ett tretton timmar långt arbetspass! Sätter inte det ribban för 2014 så säg?

Jag minns att jag en gång skrev ett inlägg som handlade om min natt på djursjukhuset. Denna gång får det handla om min jul på djursjukhuset.

 

Jag arbetade den 23:e på sköterskemottagningen, sedan julafton och juldagen inne på vårdavdelningen. Det var mycket att göra hela tiden, otroligt mycket faktiskt, men det liksom flöt på och blev aldrig stressigt. Kanske är det så att allt måste stå i kontrast till någonting annat. Jag som brukar tycka att julkraven är ganska stressiga, det är mycket att hinna med med kort deadlinge, tyckte att arbetet på vårdavdelningen under julen kändes lugn i jämförelse. Sedan hjälpte det ju också att vi hade få hundar och riktigt trevliga patienter. Det var så roligt också att få lämna hem djuren till sina djurägare. Det var som många sade, den bästa julklappen de kunnat få!

 

Julaftonen började tidigt. Ruggigt tidigt. Det har knappt övergått från natt till morgon innan man står vid busshållplatsen för att hinna fram i tid till jobbet. Lite julpyntat var det på avdelningen också. En fin tomte stod på vårt kylskåp, och i väntrumsfönstret hänger stora julstjärnor. I fönstrarna till alla polrum står en adventsljusstake. Jag började bli rejält hungrig där kring tio efter att vi sprungit med djur mest fram och tillbaka för uppföljande röntgenbilder, samt alla matningar och morgonmedicineringar. Då från ingenstans dök en gigantisk skål fylld med twistgodisar! Mums! Sen vet jag inte vad som hände men resten av dagen blev fylld av godis. Mörk Geisha och polkagrisstänger stod framme. Inne på poltorget fanns en Paradisask och de godaste praliner jag ätit. En fylld med hallonkräm och en annan med gyllene lysande saffransfyllning. Dessutom fick vi julbord till lunch! Jag rullade från jobbet ända bort till tunnelbanan och iväg till mormor där det bjöds på ännu mer julmat. Så vad gjorde jag under julafton? Åt godis och vårdade gosiga patienter!

 

Juldagen var lite i samma stuk men betydligt lugnare. Många av patienterna hade fått gå hem, mycket av godiset var uppätet vilket gjorde att jag rullade hem från jobbet inte fullt lika klotrund som dagen innan.

 

Nu är det strax nyår och eftersom jag blivit inkallad att jobba mer än vad som var planerat blir det hela nyårsdagen på vård. Åtta på morgonen börjar mitt pass och nio på kvällen går jag av. Jag hoppas att djuren är lika trevliga som i julas, för då kommer jag få en riktigt trevlig start på det nya året.

Ni vet väl om att det finns en liten sång om skogskatten och skogen? Inte? Här kommer texten.

 

 

Katten blev så glad när julgranen kom upp. Först var lyckan enorm när jag kasserade julgranskulor som han fick leka med, och därefter hängdes det ju upp kattleksaker i hela julgranen! Med kameran i högsta hugg struntade han för en gångs skull i mina närgångna fotoförsök, uppslukad som han var över undehållningen, och lät mig ta följande juliga bilder!

 

Ibland blir man bara inspirerad. Kort och gott tog jag fram mitt block, skissade upp en liten domherre på en pinne, bad Fluffigt googla fram en bild på en domherre och satte mig sedan att färglägga. Återupptäckte mina markers som jag insåg är ruskigt bra! Synd bara att jag inte har så många färger, har ju bara gråskala som det är nu. Det använde jag i alla fall till det mörkgråa och ljusgråa på fågeln. var lite synd, jag borde ha använt den ljusgråa till den övre vingsektionen, det blev ingen skillnad mellan de två nyanserna. Nåväl. Resten av färgläggningen är med vattenfärger. Linearten är tuschad.

 

Wow!

Min första hundutställning, och det liknar ingenting annat jag någonsin har sett. Det närmsta jag kan likna det vid är, otroligt nog, ett lan. Hur konstigt det än kan låta så kunde jag och Fluffigt se att alla dessa hundgalna människor helt enkelt var som vi, fast vi är fullkomligt inne i datorspel och nördkultur och de har gottat ner sig i hundraser, stamtavlor och pälsvårdsprodukter. Det är en annan typ av nördar helt enkelt. 

 

Likes kan faktiskt förändra saker och ting. Nu när röstningar online blir mer och mer populärt så finns ju där i slutändan vinnare. I detta fall så skulle det kunna vara jag. Om du vill hjälpa mig vill säga. Snälla?

 

Ja, det är en ytterst egoistisk fråga, och det är inte lika lätt som att bara klicka på en gillaknapp på Facebook. Låt mig först få berätta vad det hela handlar om i detta fallet. Jag skrev i somras en erotiknovell som är med i sajten Kapitel 1:s novelltävling Fångad av Lust. Min novell blev tack vare många vänners röster god  tvåa och tog sig därmed vidare till finalen som är just nu! De tio bästa novellerna kommer bli utgivna som E-bok och ytterligare priser tillkommer till de 5 bästa.

 

Hur gör man då för att rösta? Jo, klicka in på denna länk. Scrolla ner och klicka sedan på "Rösta på den här boken till månadens novell!" Då kommer du bli ombedd att logga in alternativt skapa ett konto. Gör något av det beroende på om du redan har ett konto eller inte.

 

Lite sent, jo jag vet. Vi tände det första ljuset på söndagkvällen. Lite lingonris och det där andra gröna som jag inte riktigt vet vad det är fick vara med och dekorera den otroligt fina adventsljusstaken som ingen mindre än min duktiga mamma har gjort till mig! 

 

För att hitta mitt recept kan ni klicka in här.

 

Idag fick jag chansen att ta med mig lussebullar till jobbet för att bjuda labpersonalen. Jag har försökt sprida ut vilken avdelning jag bakar till, lab stod näst på tur och nästa gång är det dags för telefonrummet. Jag, eh, kan nämligen vid alldeles för många tillfällen för att det inte ska vara pinsamt ha glömt att sätta på etiketter på provrören. Oroa er inte, vi har inte blandat ihop något alls, utan de ringer direkt och säger att nu har jag minsann glömt något, *host*! Sen får man glatt knata iväg till lab igen, skämmas lite lagom och skriva ut etiketterna.

 

Det är relativt lätt att glömma det, för har man ibland av en snäll kollega fått remissen i handen, då är det lätt att tänka att man har de saker man ska ha, nämligen provrör och beställning. Det var bara den lilla detaljen att skriva ut etiketter. Jag undrar hur man gör inom humanvården? Jag minns faktiskt inte hur det fungerade sist jag tog blodprov, och om de hade färdigutskrivna etiketter med sig tillsammans med all annan utrustning?

 

Åh Facebook. Ibland kommer där upp en och annan inspirationspärla. Som när en arbetskamrat länkade en krans som hon tänkte arbeta med denna jul. Jag blev inspirerad, klickade in, och fick massor av idéer eftersom Panduro som var butiken ifråga visar upp olika pysselförslag. Blev inte bättre än att jag åkte in till Panduro och handlade en krans, två sorters band, limpistol och limstift och blomstertråd (som aldrig gick åt, men i alla fall). Ur min jullåda hittade jag en riktigt korpulent domherre, på Coop små plastflugsvampar och ute i skogen lingonris, näver, kottar och en massa saker som jag inte vet vad det är, hahah! Tänker passa på att säga att all näver låg lös på marken, jag har inte slitit av björkar deras kostym! xD

 

Bilder? Klart det kommer! För övrigt, denna lilla limpistol är jag kär i. Den är fantastisk. Aldrig mera limstift.