Inget svar.
"”Robyn, du borde börja sakta ner nu” ropade jag.
”Jag försöker!” svarade hon med ett skratt. ”Det var länge sedan jag var ute med henne sist, hon är jättehet!”
"”Hoppa Ondine då.” Robyn tittade på mig och lät sista stavelsen falla.
Linda tittade bestört upp på Robyn och därefter på mig som om jag nu borde börja protestera och säga att hon absolut inte fick hoppa min häst. Men jag sade ingenting utan mötte först Robyns blick och nickade, därefter Lindas.
”Hon kan hoppa och hon är ledig” sade Robyn till sist. ”Då var det bestämt.”
Linda sade inte ett ord, men jag såg att hon fått något nytt att tänka på. En litet leende lekte i hennes ena mungipa, och jag förstod att hon började se möjligheter nu. Vad det än var som hindrade henne så hade det ännu inte ett fullständigt grepp om min brorsdotter."
Kapitel 11 - Linda börjar träna
"Ondine klafsade vidare längs med fyrkantsspåret och över det rättuppstående hoppade de återigen utan problem. Därefter såg jag redan i förväg hur stoet förberedde sig för att smita förbi krysset. Höger bog tog ledningen och strax innan hindret drog hon mycket riktigt iväg åt sidan.
”Gör om det, men håll henne i trav den här gången” ropade jag."
Med en smäll som hördes vida omkring kolliderade fullblodshingsten vi tidigare sett med den skadade islandshästens bakdel. Skriande av smärta och överraskning kastade sig den raggiga valacken åt sidan medan hingsten med vitt uppspärrade ögon kämpade för att komma på rätt köl igen. Snö och grus skvätte åt alla håll när fullblodet åter tog sats för att fortsätta sin flykt med grimskaftet som var fäst i hingstens stigbett dinglade farligt nära de vilt fäktande frambenen."
Först ut är roliga journalgrodor.
Patienten arbetar som elektriker. Inga kända proppar i släkten.
12 cm långt, sårigt underben
Söker för fästingbett i huvudet. Huvudet borttages med pincett.
Söker p g a att ha slagit i vänster stortå som nästan helt har lossnat.Personalen får dock ej dra loss den, då det gör ont.
Fick dock besked om att hjärtat var bra, men att hon skulle återkomma om hon blev medvetslös.
Poängterar att det är viktigt att patienten håller sig ren mellan fötterna.
Har varit och fjällvandrat. Nedkom med helikopter igår.
Blöder ibland ifrån vänster näsa.
Avföringen har samma färg som dörrarna på avdelning 19.
1974 fick patienten en grävskopa över sig. Sedan dess ringningar i öronen.
Ibland mår patienten bättre, ibland sämre. Ibland mår hon inte alls.
När hon känner sig trött kan ansiktet vridas åt höger och där stå och smårycka en liten stund.
Hon beskriver huvudvärken som spännande.
Patienten har bedömts som osammanhängande.
Lymfkörteln skickades samma dag som patienten i taxi till Uppsala.
Idag till lunch får patienten akuta diarréer.
Patienten har inte ont för jämnan, bara för det mesta.
Patienten tål inte ost, mjölk eller smör, ej heller modern och en bror.
Mat får han från sonen som ligger infryst.
Har fått större hemsamarit men tycker inte att det räcker ändå.
Dåligt sexualliv - ingen partner.
Halsen som patienten hade besvär med nu i höstas är nu borta.
Cyklade i dag på eftermiddagen när plötsligt en liten flicka kom in i hennes framhjul.
Det senaste blodprovet är aldrig taget.
Mår alldeles utmärkt, har sökt läkare ett flertal gånger för det.
Patienten vägde 78 kilo i hemmet innan han gick hit utan kläder.
Änka, bor med frisk make.
Dog troligen i hjärtinfarkt och därefter i lungödem.
Nu är det dags för väldigt roliga journalgrodor.
Aktuellt: Ingen buksmärta men kan hålla tillbaka den lösa avföringen med vitt bröd.
Smärtan i ryggen kommer när patienten ligger raklång med båda benen på rygg.
Kräkningarna försvann på eftermiddagen, likaså maken.
Har börjat få blodiga små matskedar i avföringen upp till 15 gånger per dag.
Patienten har varit placerad på ett hunddagis i Gävle med stöd av socialtjänsten.
Lastbilschaufför med god kondition som åker en mil utan att bli andfådd i vanliga fall.
Modern bostad och hustru.
Sköts i hemmet av maken som är militär.
Har nu fått rullstol och ämnar åka till Norrköping med denna.
Patienten informerad om obduktionsresultatet.
Jag ska inte säga att tanken på att hitta en hyresrätt i Stockholm är helt hopplös. Igår träffade jag på en korridorkompis till Fluffigt som hade köat i tjugo dagar innan han fick tag på sitt rum. Alltså. Ibland ska man ha tur, men det var å andra sidan ett rum också. Nej, vårt nya hopp står till att köpa tio procent av Fluffigts halvbrors mammas bostadsrätt vilket gör att vi får bo där. Kvar är få ihop lite drygt etthundratiotusen kronor.
Klart är i alla fall att vi måste hitta en lösning som är inflyttningsklar till den 31:a maj. Då rullar nämligen flyttlasset härifrån med tanke på att min lägenhet är oerhört uppsagt från och med då.
Någon annan som blivit konstigt behandlad på sin arbetsintervju? Säg då ifrån! Det får vara nån måtta på vad man ska behöva tåla.
Appropå bostäder. Hur ska det gå för Skara? Vi studenter hyr ju massor av lägenheter, handlar mat och fikar. Kommer Skara sakta men säkert dö? Är det verkligen bra att beröva en stad möjligheten att växa och istället tränga ihop ännu fler människor i en redan stor överfylld stad?
Jag tänker även på det faktum att SLU inte tycktes bry sig om de många yttranden från allt från sätet i Skara, Skara stad och studenter från både Skara och Uppsala som hade som gemensam nämnare att en flytt inte borde ske just nu - åtminstone. Ändå står vi där nu. Utan att ha blivit lyssnade på.
En vän berättade om vad de hade sagt på en praktikplats tror jag det var. Det var i alla fall roligt att ha varit ombord, sade hon och syftade på Titanic, skeppet som så småningom sjönk. Vilken tur att vi som går ut nu redan sitter i livbåtarna på väg bort, välkomnade av de som hann lämna skeppet ett år tidigare och redan står i hamnen och väntar på oss.
Jag tycker inte att det är hugget i sten. I nuläget kan jag tänka mig att använda en rullstol under en rehabiliteringsperiod så att exempelvis en hund som vill kunna röra sig mer än vad kroppen klarar kan få utlopp för den energi och få bättre livskvalité vilket skulle kunna hjälpa under en läkningsperiod. Målet är då för mig fortfarande att patienten ska klara sig utan rullstolen! Det innebär daglig träning för att återfå så god funktion som möjligt, och beror ju givetvis på sjukdomstillståndet. Oavsett var man står i debatten idag tror jag det är viktigt att fundera på så många aspekter av detta som möjligt och inte vara rädd för att omvärdera sin åsikt.
1. Har ni, eller arbetar ni mot att få avtal med kliniker som ger förhandlingsrätt av bl.a. våra löner?
2. Våra löner är en fråga vi studenter brinner för. Vi kommer att ha en kandidatexamen efter våra tre år här i Skara. Vad kommer ni göra för att höja värdet på vår utbildning och våra löner nu och i framtiden?
3. Ute på arbetsplatserna har vi märkt att ersättningen för obekväm arbetstid, OB, är skrattretande låg. Vad kan ni göra för att höja ersättningen? Kan jag som individ förhandla fram bättre OB?
4. Känner ni att ni är tillräckligt insatta i vår bransch och våra behov? Vad är den viktigaste frågan för er just nu?
5. Varför representerar ni bäst oss som är legitimerade och utbildade i Skara?
6. Vilka är de vanligaste fackrelaterade problemen som har tagits upp inom vår yrkesgrupp? Hur har ni arbetat med dessa problem?
7. Vad har ni för avgifter och villkor som är viktiga för oss att känna till?
8. Vi kommer ha ett riskfyllt yrke med tanke på bland annat smittrisker, läkemedelskontakt och rädda patienter. Vad finns det för försäkringar ni kan erbjuda?
9. Vad har man för rättigheter som visstidsanställd vilka många av oss blir? Har man exempelvis rätt att nyttja friskvård?
10. Finns det ett krav på att friskvård skall erbjudas? Vilken typ av aktivitet räknas?
11. Om företaget man arbetar på är anslutet till ett annat fackförbunds avtal, vad gör det då för skillnad för den enskilda personen som är med i ett annat fack?
12. Hur löneförhandlar man idag inom djursjukvården? Är det individuell lönesättning eller fast som gäller? Hur motiverar vi att nya arbetsuppgifter och vår baskunskap är värt mer i lön?
13. Hur ofta gör facken nya avtal med företag och när är det dags att förnya det som finns inom djursjukvården?
Det var inte dåligt med frågor, eller hur? Vi kommer ha 30 minuter på oss, jag är nästan övertygad om att vi kommer dra ut på tiden lite. Tanken är att de ska ha korta svar för att vi ska kunna jämföra dem. Under den här frågestunden kommer det vara fritt för frågor också, så det ska bli spännande att se om svaren i sig skapar fler frågor.
Jag brukar inte bli politisk, ibland gör jag undantag. Jag vill bara att ni som ännu inte har tänkt tanken ska fundera på andra möjligheter ni kanske ännu inte sett. Som Spotify! Utmärkt tjänst vars enda begränsning är att all musik inte finns där ännu, till skillnad från youtube. Den finns i flera betalningsvarianter för alla plånböcker. Jag kan till och med spela musiken offline! Netflix är baserad på samma idé men har stora begränsningar vad gäller utbud och framförallt snabba uppdateringar. Alla filmer man vill se finns inte, och det tar väldigt lång tid innan aktuella TV-serier dyker upp. Kommer HBO till Sverige som en liknande tjänst är jag garanterat på. För de som tycker att denna metod är bra för att konsumera film och musik (även fast ni inte tycker produkten är perfekt) finns egentligen bara ett vettigt alternativ. Använd tjänsten. Om konsumenterna får visa vad de vill ha blir allting väldigt tydligt. Ju mer stöd desto större och bättre utbud, och så vidare.
Det var det hela just nu. Vem vet, jag kanske borde skriva mer debatterande inlägg i framtiden. Allt jag vet är att min närmsta framtid är i spelet Hoard med Fluffigt på Skype. Tjo!
"This is a perfect example of how social norms are insidiously perpetuating acts you might not expect. Just from a seemingly harmless activity like laughing as (at) a rape joke, a sexist joke, a racist joke and so on."
Ett problem är att personer tar det personligt. Antagligen för att de är lärda att reagera negativt på feminism eller också för att de känner sig hotade för att de utövar dessa destruktiva vanor. Bara en gissning, men den kanske stämmer.
"Det ska vara lätt att göra rätt"
samt:
"Det som händer händer med händer"
Det sista handlar om att vi helt enkelt sprider smittor mest med våra händer! Om vi använder tvål och handdesinfektion på rätt sätt (innan patient -> patient -> efter patient) så minskar spridningen dramatiskt! Och det behöver vi. Vi fick även lära oss om hur handspriten skall användas. Själva tekniken kunde vi alla sedan innan, nytt var att den inte skall lufttorka! Istället arbetar man in spriten tills händerna är torra. En stor fördel var att det minskar risken för eksem eftersom man inte går omkring med fuktiga händer, exempelvis om man spritar händerna och direkt därefter stoppar in dem i en handske.
Slutligen, vilket jag tycker är roligt att få bekräftat ytterligare en gång: läkta ansiktspiercingar (och ja, här ingår öronpiercingar) är helt okej! Däremot inte infekterade sådana, men det gäller alla sår. Men som vår föreläsare sa, ibland handlar det mer om en arbetsplats klädkod än någonting annat. Att skylla på hygienskäl går däremot inte. Bra va? Jag ser fram mot den dagen jag träffar en sjuksköterska med näsring!
Jag som är en, åtminstone oftast, Jonas Gardell-förespråkare tänker ivrigt tipsa om den här boken. Eftersom jag dessutom är mycket för utbildning, filosofi och tycker att det är viktigt att lära av historiska misstag tycker jag dessutom att alla skolor borde ha den här bokserien som obligatorisk litteratur.
"I år hade jag tänkt att barnen skulle få gå som en slinga i skogen och leta efter äggen längs med vägen och alldeles i närheten av stigen. Det kunde bli en rolig utflykt och dessutom vackert nu efter snöfallet. Strax var vi inne i skogens grönvita djup där grangrenarna bågnade av tyngden från snömassorna.
”Ptroo gumman” sade jag och lät Ondine sakta in. Jag hade skådat en urgröpt stubbe, nätt och jämt synlig i allt det vita. Där placerade jag ett av de grällt mönstrade påskäggen. Ondine fortsatte stadigt längs med den av snön dolda stigen och plogade upp en litet dike med sin mule. Hon hade ännu en gång börjat med sin lek att skuffa undan snö. När vi återigen kunde se det svarta stalltaket var samtliga ägg gömda, och jag hade säkert tjugo minuter till godo innan det var tänkt att äggletarjakten skulle börja."
13.00 Fackförbundet Kommunal presenterar sig
13.30 Fackförbundet Naturvetarna presenterar sig
14.00 Frågor till båda fackförbunden
Företagspresentationer från 14.40 och framåt i 20 minutersintervall
14.40 Stockholms Regiondjursjukhus, Bagaremossen - Gill Permansson och Maria Söderholm
15.00 Strömsholm Djursjukvård
15.20 Malmö Djursjukhus - Lena Fors, chefssköterska
15.40 Ev. ytterligare klinik
Syftet med denna studie är att se om det finns en objektiv och enkel metod för att mäta katters hull samt att se hur djurägaren själv uppfattar sin katts hull. Studien syftar till att jämföra djursjukskötarstudenten och djurägarens bedömning samt de olika metodernas användbarhet. Studien syftar även till att få en bild av fördelningen i hull hos de undersökta katterna.
Följande frågeställningar skall besvaras:
1. Vilken av två valda metoder för hullbedömning på katt ger bäst överensstämmelse mellan djurägare och student?
2. Vilken av de två valda metoderna för hullbedömning upplevs enklast att använda?
3. Överensstämmer de två valda metodernas resultat?
4. Hur ser hullfördelningen ut på de undersökta katterna?
Det som är kvar att göra nu är att ragga tillräckligt många deltagare till studien. Jag ska fråga runt mer på Facebook bland de som jag vet har katt och sen prata med Patricio på Bagarmossen för att få förslag på hur jag kan få katter till studien i anslutning till djursjukhuset. Vill du vara med och bor i Stockholm eller Skara? Hör av dig!