DO-anmälan skickad
1kommentarer
Nu har jag postat ett brev som ska ta sig hela vägen till Stockholm och Diskrimineringsombudsmannen. Oj, tänker ni, var har nu hänt? Det ska jag tala om. Jag var på flera arbetsintervjuer under min Stockholmsvistelse, och under en av dessa fick jag frågan var jag skulle bo någonstans. Troligtvis Nacka svarade jag, vilket innebär en resväg på mellan sextiofem till sjuttiofem minuter. Detta var för mycket, tyckte en av de som intervjuade mig, med tanke på när jag skulle skaffa barn. Jag poängterade direkt att jag inte ville ha barn alls, men fick till svar att det var självklart att jag skulle vilja ha barn och att resan då skulle bli för lång.
Är det inte sanslöst? Det var mer än en fråga som bubblade under min lugna fasad, däribland om hon hade ställt den här frågan om jag hade hetat Andreas och varit en man. Alltså en sådan utan bröst men med penis. Det vill säga, en sådan där varelse som inte har en livmoder med förmågan att bära barn.
Förutom att det kändes som om detta faktum fick mig att sjunka på listan över tänkbara anställda var det värsta helt klart att de mer eller mindre förklarade mig inkapabel till att fatta egna beslut rörande min egen framtid. Och rent ut sagt, är det ens relevant? Det viktigaste är väl att jag kommer till arbetet i tid, inte att jag måste gå upp tidigt på morgonen.
Det är givetvis bara en liten chans att DO väljer att ta upp just mitt fall, men jag tänker ändå hoppas på det. De betedde sig illa och det kändes som om de ställde frågor där jag inte är helt säker på vilka rättigheter jag egentligen har och hur detta bör bemötas. Tar de upp mitt fall får man det svart på vitt. På något sätt känner jag också ett ansvar över att tala om vad som händer. En anmälan fyller ett syfte i sig självt, för om ingen anmäler så får ingen officiellt veta att denna typ av behandling sker.
Någon annan som blivit konstigt behandlad på sin arbetsintervju? Säg då ifrån! Det får vara nån måtta på vad man ska behöva tåla.
Någon annan som blivit konstigt behandlad på sin arbetsintervju? Säg då ifrån! Det får vara nån måtta på vad man ska behöva tåla.
1 kommentarer
Anonym
22 Feb 2013 10:47
Själv har jag arbetat som Leg. Djursjukskötare på Bagarmossens djursjukhus och sen på
deras filial Gärdets Djurklinik och blev uppsagd så fort dom fick reda på att jag var gravid... Och jag fick ingen som helst hjälp av facket (kommunal) som trodde mer på arbetsgivaren än mig.
Så mitt förtroende för kommunal och branschen i sig (djursjukvårdarna) är totalt i botten. Därför har jag tagit en paus där i från. Det är en märklig bransch med tyvärr inte allt för bra chefer (har jobbat på ett antal olika ställen).
Förutom att jag blev uppsagd när jag var gravid är företaget skyldig mig lön som dom fortfarande inte har betalat ut, nu har det gått 1 år och 3 månader.......
Lycka till med din anmälan och framtida jobb.
Kommentera