Vägen till Skara

Jag var inte lite trött idag. Så snart jag ätit lunch lade jag mig i sängen och sov middag. Jättemysigt, för om jag väljer att lägga mig i sängen, då gör katten det också. Så nu har vi sovit middag vi två. När jag skriver detta sitter Illidan bredvid mig, noga med att monitorera eventuella rörelser som skulle betyda att jag är på väg att resa mig. Kort sagt, han är hungrig! När jag insåg det så insåg jag att det är jag också. Med andra ord ska vi strax äta kvällsmat, vi två.

 

Idag fick jag en glad överraskning när CB plockade fram mina jeans som jag lämnat till henne. Mina snyggaste jeans, men som fått ett hål på insidan låret och höll på att bli vansinnigt tunna i tyget generellt. Det blir ju så när tyget dras mot sig självt hela dagarna när man använder dem. Nu har hon lagat hålet och sytt på förstärkning - och det är så snyggt! Det ser helt naturligt ut med sömmen, nästan som om den hade kunnat vara där från början. Helt perfekt formade bågar, tre på var sida. Lika långa, lika böjda, lika perfekta. "You know, it's not my first time" säger CB och det är jag helt övertygad om stämmer. Hon har pluggat sömnad i London om jag inte missminner mig och är så duktig att hon stickar egna tröjor och ska sy en bröllopsklänning och brudtärneklänningar åt sin vän till sommaren. Är det inte fantastiskt vad man kanske inte vet om en människa vid första anblicken, och även när man vet att de har någon slags erfarenhet i bagaget så vet man inte till vilken grad de har den. Många kan ha pluggat sömnad här och var, men alla måste ju inte vara bra. Jag säger inte att CB kommer vinna Project Runway, men däremot att hon har räddat mina jeans!