Nu har vi fått inbjudan till den årliga arbetslivsdagen som några duktiga studenter arrangerat. Om ni läser detta - ni är verkligen jätteduktiga! Vi har massor att göra, varenda en, och ytterligare en uppgift är inget man tar lätt på i detta skede av vår utbildning!
 
I år tycker jag de har ett riktigt spännande tema. Mycket på grund av vår klass önskemål har de bjudit in de för oss relevanta fackförbunden som finns. Hitills ska Kommunal och Naturvetarna komma och prata om varför vi ska välja just dem. Det ska bli ritkigt intressant. Jag har själv lutat mycket åt Naturvetarna för att det spontant känns som om de bättre kan hjälpa oss som är akademiker, men kanske är det så att Kommunal är bättre just nu. Vi får se vad de har att säga helt enkelt!
 
En annan rolig punkt på dagen är att Gill från Bagarmossen ska komma på besök och prata om deras förändringsarbete. Eftersom jag ju arbetat och haft min smådjurspraktik där ska det bli spännande att få höra om deras planer. Jag får ju en chans att ta till mig deras planer med en bakgrund av att redan veta hur saker och ting brukar gå till.
 
Som vanligt kommer många olika djursjukhus och djurkliniker dit för att presentera sig själva och givetvis ragga både sommarvikarier och oss som blir legitimerade till sommaren! Jag tyckte att det var väldigt givande förra året. Man får en chans att diskutera saker och ställa frågor i en miljö som inte är lika spänd kanske som på en arbetssintervju. Förr om åren var jag betydligt mer nervös än vad jag är nu när jag går på intervjuer. Nu är jag mer glad och nyfiken, kanske också för att jag söker arbeten som jag verkligen vill ha!
 
Hela schemat finner ni här nedan. Som ni ser blir det mycket roligt och intressant för oss blivande djursjukskötare!

13.00 Fackförbundet Kommunal presenterar sig
13.30 Fackförbundet Naturvetarna presenterar sig
14.00 Frågor till båda fackförbunden

Företagspresentationer från 14.40 och framåt i 20 minutersintervall
14.40 Stockholms Regiondjursjukhus, Bagaremossen - Gill Permansson och Maria Söderholm
15.00 Strömsholm Djursjukvård
15.20 Malmö Djursjukhus - Lena Fors, chefssköterska
15.40 Ev. ytterligare klinik

I månadsskiftet bestämde jag och Fluffigt att vi skulle börja leta efter en lägenhet inför min Stockholmsflytt. Vi vet att chanserna inte är sådär enormt stora att hitta något. Till sommaren har han stått drygt tre år i bostadskön vilket är precis på gränsen till att få något överhuvudtaget. Lite sent med andra ord. Den 31 maj, den dagen min examen är, tänker jag packa in allt i min lilla lägenhet här och bege mig iväg till Stockhlm igen och då vill jag gärna ha någonstans att packa ur mitt bohag. Vad gör man när man inte har en massa år i bostadskön då? Jo, man försöker få lägenheter genom en sista minutenfunktion. Snabbst vinner allts som oftast. Kort sagt, här gäller det att sitta med bostadssisdor uppe hela tiden och klicka tills fingrarna blöder och hoppas på det bästa.
 
Sen så kom den stora möjligheten. Igår, precis i månadsskiftet, hörde en kompis av sig som fått höra av min mor att jag letade lägenhet. Och hon vill eventuellt hyra ut sin beroende på var hon ska plugga någonstans. Om hon gör det är lägenheten lagom stor, den ligger bra till med tanke på motorvägsbussar, den är helt klart billig och vi får i sådana fall hyra den i drygt två år. Fluffigt skulle hinna klart med sin uttbildning också, jag skulle hinna samla ihop en del pengar. Perfekt helt enkelt. Innan den elfte februari måste hon ha bestämt sig, så innan dess vet vi om bostadsproblemet är borta för den här gången eller om det blir till att hänga på bostadssidorna. Hoppas, hoppas på att vi får hyra lägenheten!
Imorse klockan nio stod jag utanför forskningshuset för mitt första möte med min handledare. För er veka som flydde Skara redan i onsdags och tog långhelg (jag avundas er mycket) så kan jag berätta att det var iskallt! Jag försökte ringa Fluffigt efter mötet och bara meddela hur det gått och insåg att jag kunde hålla upp telefonen i högst en halv minut, sen ville mina stackars fingrar gömma sig i vanten igen.
 
Min handledare och jag bestämde oss för att runt 15-20 katter är en rimligt stor grupp att hinna med, och vi pratade mycket om vad jag behövde tänka på för att få studien så bra som möjlit. Bland annat kom vi fram till att katterna ska vara äldre än 1 år, då anses de fullvuxna, och att de inte får ha kända sjukdomstillstånd som ger svullnad eller ödem. Det säger ju sig självt att om jag ska palpera en individ för att göra en hullbedömning och det är vätska som täcker revbenen istället för fett så säger ju det inget om kattens eventuella övervikt på grund av riklig fettmängd!
 
Vi formulerade även syftet och frågeställningar och blev såpass klara att vi kunde signera arbetsplanen och lägga den till handlingarna 2 veckor innan deadline! Så vad är det nya syftet och de frågor jag ska besvara i arbetet?
 

Syftet med denna studie är att se om det finns en objektiv och enkel metod för att mäta katters hull samt att se hur djurägaren själv uppfattar sin katts hull. Studien syftar till att jämföra djursjukskötarstudenten och djurägarens bedömning samt de olika metodernas användbarhet. Studien syftar även till att få en bild av fördelningen i hull hos de undersökta katterna.

Följande frågeställningar skall besvaras:
1. Vilken av två valda metoder för hullbedömning på katt ger bäst överensstämmelse mellan djurägare och student?
2. Vilken av de två valda metoderna för hullbedömning upplevs enklast att använda?
3. Överensstämmer de två valda metodernas resultat?
4. Hur ser hullfördelningen ut på de undersökta katterna?

Det som är kvar att göra nu är att ragga tillräckligt många deltagare till studien. Jag ska fråga runt mer på Facebook bland de som jag vet har katt och sen prata med Patricio på Bagarmossen för att få förslag på hur jag kan få katter till studien i anslutning till djursjukhuset. Vill du vara med och bor i Stockholm eller Skara? Hör av dig!

Idag blir det ponnyspecial! Jag hade helt glömt bort att tredje säsongen av My Little Pony - Friendship is Magic hade startat igen. Av en ren slump hittade jag början på säsongen på youtube och sen rullade det liksom på. Nu har jag två avsnitt jag inte hunnit se, det senaste finns här.
 
Hur kan man inte älska dessa små ponnyer? Efter första säsongen upptäckte skaparna att de hade fått en helt ny målgrupp som inte var flickor. Den nya målgruppen var framförallt unga män, men jag skulle snarare gissa på nördar i allmänhet. Jag fick se mitt första avsnitt på ett kioskpass under ett Hazardlan till exempel.
 
När jag letade runt på internets oändligaa vidder snubblade jag över följande bild som går att spana in lite närmre om du klickar här eller genom att klicka på bilden. Den visar var inspirationen kommit från till ponnyerna i serien. Jag blir lite småsugen på att försöka hitta de riktigt gamla ponnyfilmerna. Kanske är det så att även jag kommer sälla mig till My Little Pony-samlarnas allt växande skara.
 
Två lektioner med samma ödesmättade budskap. Det är kört. Inte för alla, inte riktigt än, men snart så. Alexander Fleming som upptäckte penicillinet och som erhöll Nobelpriset för detta kände nog redan då på sig att framtiden inte enbart skulle bestå av solsken och regnbågar.
 
I sitt tal från 1945 avslutade han med orden: "It may be that while we think we are masters of the situation we are merely pawns being moved about on the board of life by some superior power."
 
Helt klart var inte den nyupptäckta lösningen permanent. Antibiotika har används, och används än idag, på ett slösaktigt och felaktigt sätt! Enligt vår föreläsare idag som arbetar på länsstyrelsen slutade Sverige med förebyggande antibiotika för att främja tillväxten hos djur 1996 om jag inte missminner mig. Först 10 år senare följde  andra länder efter. Numer använder Sverige allt mindre antibiotika på en grupp djur utan behandlar istället de enskilt drabbade individerna. Det är en bra trend med andra ord, och vi i Sverige och Norge var bland de bästa på att ha låg antibiotikaanvändning. Det är något att vara stolt över, tyvärr räcker det inte. I andra länder däremot, säljs antibiotika över disk. Vem som helst kan alltså skaffa antibiotika till verkliga och inbillade sjukdomar!
 
Den mörka sanningen har smugit sig på oss utan att många har varit medvetna om det. Det är nämligen inte som så att bara de borta i Indien kommer drabbas av bakterier som inte går att bota på grund av resistens (alltså bakterier som är motståndskraftiga mot ett eller flera antibiotika) på grund av att de så frikostigt använder sig av antibiotika felaktigt. Vi kommer också kunna göra det. Med alla resor som görs tar människor med sig de här typerna av bakterier hem, och det är inte så att vi i väst har fler preparat att tillgå. Två preparat finns kvar att använda på de allra värsta bakterierna. Två! Sen finns det inte fler och enligt vår föreläsare om antibiotikaresistens finns det inte några fler som är på gång.
 
Sen ska man vara medveten om att rubrikerna om dödsbakterier är lite väl mycket skrämselpropaganda.Man kan bära på en multiresistent bakterie utan att bli sjuk. Vad man däremot ska vara rädd för, det är om ens övriga bakterieflora slås ut, ex vid en penicillinkur, för då får den bakterie som är motståndskraftig fritt spelrum att leka i. Det är inte helt lätt för en vanlig människa att förstå sig på hur antibiotika skall användas korrekt. Det är därför vi får så noggrann genomgång utav det! Forskningen går framåt hela tiden och just nu tycks man vilja behandla så kort tid som möjligt med antibiotika. Slå till kraftfullt och snabbt, var vad SVA:s slogan gick ut på. Detta innebär inte att kuren skall avslutas så snart symptomen är borta, utan behandlingen skall fortsätta två dagar efter symptomfrhet. En antibiotikakur skall ha effekt på 2-3 dagar, annars är det något fel. Hela detta stycke har jag skrivit efter anteckningar och minnesanteckningar från vår föreläsning om antibiotikaresistens.
 
Vi tips om en film som förklarar läget med iskall klarhet. Det är en Australiensisk film från 2012. Ni kan se den här.
 
Så vad kan vi göra? Vad finns kvar när läkemedlena inte längre kan göra sitt? Vårdhygien. Hygien, hygien och åter hygien! Med rätt vårdrutiner kommer vi inte behöva oroa oss, men det kräver kunskap om hur smittor sprids och hur man oskadliggör dem. Vi och sjuksköterskorna är kanske mänsklighetens sista hopp?
Idag satte jag mig med den första av de tjugoen artiklar jag hitills samlat på mig om övervikt, BMI, body condition scoring och hälsoproblem kopplade till övervikt på katt. Det fanns helt klart fler metoder än vad jag trodde för att bestämma relationen mellan fettvävnad och övrig vävnad. Den största svårigheten för mig just nu är faktiskt att översätta de ord som används i artiklarna och som på något sätt anses vara allmänt vedertagna begrepp. Kanske så till den grad att jag i många lägen inte kommer hitta någon svensk motsvarighet för ordet.
 
Jag brukar först och främst använda google translate om det är ett nytt begrepp som jag inte är helt på det klara med vad det innebär. Om det inte går att översätta eller om jag inte förstår innebörden brukar jag söka på det på engelska på wikipedia och sedan klicka mig fram till den motsvarande svenska sidan. I vissa lägen finns inte artikeln på wikipedia utan då brukar jag leta rätt på en synonymordlista på engelska eller helt enkelt en ordförklaringssida.
 
Vad har jag hittat för spännande metoder än så länge? Body Condition Scoring som jag än så länge inte hittat en bra översättning på, BMI, olika bilddiagnostiska metoder för att mäta vävnadsförhållandena, kemiska analyser och densitometri som jag inte är helt på det klara med vad det är. Måste undersökas vidare med andra ord! Jag har upptäckt att det är så det kommer bli mer och mer. Man hittar ny info och så får man leta rätt på den ursprungliga källan och skriva till lite. Samtidigt måste jag hålla mitt arbete inom lagom bredd. Å andra sidan så ska jag ju motivera varför jag har valt de metoder jag har tänkt mig till studien, och då gäller det ju faktiskt att ha koll på vilka alternativ som finns därute! Ah, lärande är spännande.
Rättvisa har skipats!
 
Fem professionella League of Legendsspelare har nu blivit bannade på grund av flameing. Flameming är helt enkelt verbala hot, attacker eller kränkningar som framförallt uttrycks i text. Jag vet inte hur många gånger jag har blivit benämd som homosexuell man (ja, jag har städat upp uttrycken rejält), blivit föreslagen att jag ska ha ihjäl mig själv eller avintallera spelet. Och det kan vara på grund av struntsaker! Att man tog en lasthit. Att man inte lyckades denya tornet. Att man använde couriern sekunden innan någon annan tänkte det. Eller, ve och fasa, att man inte bygger det item som just den spelaren tycker är bäst.
 
Läs min artikel om de som blivit avstängda och lite av mina övriga tankar kring det här
 
Jag tycker bara på något sätt att det är så oerhört tråkigt. Hur ska spelkulturen kunna bli förstådd och erkänd om det här är vad som syns utåt? Jag skulle inte heller vilja ägna mig åt en sport som går ut på att man blir brutalt verbalt påhoppad och får höra att man är den sämta spelaren som någonsin satt sig vid en dator. Det är verkligen hög tid att alla spelare därute tar sig i kragen. Alla. Man kanske bara tror att man är lite rolig ibland men det bidrar helt klart till att acceptera och godkänna det beteende många uppvisar i onlinestridernas hetta. Det måste få ett slut. 
 
Jag som lanarrangör tänker ju också på de svårigheter med att motivera för skola och kommun om varför vår verksamhet behövs och är något att satsa på. Det försvåras oerhört om det skulle visa sig att alla våra deltagare ägnar sig åt att skriva könsord åt varandra. Nu är detta ännu inte sant. Vi har oerhört god stämning på våra lan, men det betyder inte att vi inte kan bli bättre. Vad mera är, det betyder inte att vi inte har ett ansvar att förbättra klimatet i stort!
 
 
Äntligen idag hade vi en kort föreläsning där vi fick en riktigt bra genomgång på hur vi ska gå tillväga för att så snabbt som möjligt få ut vår legitimation. Det var ganska många steg, så det gäller att hålla tungan rätt i mun när det väl är dags.
 
I slutet på april böran på maj tyckte vår föreläsare att det var dags att skicka in de papper som senare bara kommer ligga och vänta på att samtliga av våra kurser är rättade. Vi ska börja med att fylla i en ansökan på Jordbruksverkets hemsida och skriva ut den. Därefter blir det ett besök på skatteverkets hemsida för att skriva ut ett personbevis vilket är plättlätt om man har E-legitimation. Sedan är det dags att betala handläggningsavgiften på 1350 kronor, skriva ut kvittot på denna betalning som skall bifogas i ansökan. Slutligen är det dags att skriva ihop ett brev som går ut på att vi vet att vi väntar på våra examensresultat och att vi kommer komplettera med dessa. Glömmer man det brevet startar de nämligen handläggningen vilket kommer resultera i en begäran om komplettering vilket vi ju inte kan ge dem.
 
När de sista uppgifterna är gjorda och man har någon slags idé om att alla kurser är avklarade och godkända kan man gå in på studentwebben för SLU och begära ut sitt examensbevis vilket de då skickar till Jordbruksverket. Att man gör förarbetet i förväg gör att processen därefter går snabbare och att vi får legitimationen så snabbt som det bara är möjligt. De mest optimistiska räknar med att vi får ut den i mitten av juni, men troligen så lutar det mer åt slutet på juni.
 
Föreläsaren berättade även att reglerna skall ändras lite så att framtidens djursjukskötarstudenter troligen kommer få gå som TF-djursjukskötare efter sitt andra år. Jättebra och viktigt. Tyvärr är det inget vi hinner få fördel av, utan det kanske blir till att ta semester i juni istället.
 
Jag passade även på att fråga henne om en sak som har gnagt mig sen jag hade en diskussion med en arbetskollega som hävdade att man, även om man bara har D9 och inte arbetar på övergångsreglerna, får sätta en permanentkanlyl eller sedera bara veterinären är i rummet och att det då är handräckning. Det är det alltså INTE. För att det skall gillas som handräckning måste veterinären verkligen ha båda händerna strikt upptagna, exempelvis i ett operationssår. Att veterinären skriver på ett tangentbord, kliar en hund bakom örat eller håller i en kaffemugg är INTE skäl nog. Jag frågade även vad som gällde i en nödsituation om en patient är akut dålig. Då gäller nämligen ett undantag från behandlingsförbudet, men konstaterade föreläsaren, det är inte säkert man kommer undan med det om man blir anmäld. Värt att tänka på helt klart.
Jag minns inte när det var eller om det verkligen hände, men jag har för mig att vi på en föreläsning i aulan fick höra att vi som ritade under lektionerna egentligen lärde oss saker. Jag tänker hålla fast vid den tanken, även fast jag tror att den är felaktig och rättfärdiga att jag har ritat väldigt mycket under de första kursgenomgångsföreläsningarna. Jag blir uttråkad av att läsa det som står på ett papper samtidigt som föreläsaren så att säga läser åt mig. Jag började rita, och här är en föreläsnings teckningsresultat i färglagt läge.
 
De har allesammans blivit målade med sina grundfärger, det jag brukar döpa till base colors. Det är så att säga grunden som jag arbetar vidare utifrån. Nästa läge vore till exempel att börja arbeta in skuggor. Man kan ana hur jag i blyertsskissen som ligger under färgen har markerat vart jag tänker mig att de tyngsta skuggorna skall vara. Jag vet inte om chansen är så stor att jag någonsin gör klart dem, vi får se vad terminens begränsade tid ger mig för möjligheter.
 
Högst upp till vänster är en Wildling. Jag fick inspiration från en bok som handlar om hur man ritar fantasykaraktärer och kombinerade galet hår med spännande frisyr. Jag älskar facial markings, så jag passade på att lägga in det också.
 
Högst upp till höger är en Night Elf från World of Warcraft. Grönt och naturnära med höstlövsfärger i håret.
 
Längst ner i mitten en Draenei också från World of Warcraft. Det märks att jag saknar världen lite. Blå och kall med en rolig frisyr.
 
Jag försöker hitta min tecknarstil. Det är så tråkigt att inte ha en egen stil som man kan känna igen. Det blir annars mest som att jag tränar i att rita som någon annan, vilket ju inte alls är lika roligt som att rita själv. Eller hur jag nu ska förklara mina som vanligt överförvirrade tankar. Poängen är att jag tror att jag är på god väg.

Jag tror att jag börjar komma dit, en teckning i taget...
Nu tänker jag ge mig ut på tunn is här. I vårt svenska samhälle är det nämligen bäst om man inte har så mycket extrema åsikter. Helst ska man vara lite mera lagom helt enkelt. Detta är mer mina tankar och jag kommer inte ha någon referenslista i mitt inlägg. Min förhoppning är istället att någon dag studera detta område mer detaljerat och att folk tills dess kan göra efterforskningar själva. Förslagsvis inte på dessa rasers uppfödares hemsidor...
 
Jag läste en bok på biblioteket i Skara som handlade om att välja rätt kattras. Beskrivet där fanns bland annat munchkin, en kattras med korta ben som har samma defekt som taxar. Även scottish fold som har karaktäristiska vikta öron på grund av en broskdefekt togs upp. Jag skriver defekt, för det som händer är ju att en del av deras kroppar inte utvecklas som det var tänkt. Här är det inte längre frågan om en slags naturlig variation som att vissa har svart päls och andra orange, eller att vissa har en svan som är tjugotvå centimeter och andra en som är arton. Här är det frågan om något som inte fungerar som det skall!
 
Så varför får vi dessa defekter att bli raskaraktäristika? Jo genom att någon människa finner det unikt och fortsätter para katter för att få fram fler katter som uppvisar samma fysiska utseende. Detta utan någon konsekvensanalys, gissar jag. Många anser exempelvis att munchkinkatterna kan hoppa och att de inte uppvisar ryggproblem. Det kanske är fullt möjligt att de inte gör, men hur vet vi det? Har rasen funnits så länge och en databas gjort på alla katter så att vi är säkra på det? Är det verkligen etiskt okej på något plan att, när vi har tillgång till den kunskap som finns idag, avla på katter tills dess att vi har bevis för att de lider? För övrigt avlar vi på många raser trots att de lider, med motiveringen att alla inte gör det och att man arbetar med problemet. Är det etiskt korrekt att föda fram katter som lider från sitt första andetag eller senare i livet? Scottishfoldkatter med defekten skall inte paras med varandra. Då får man ett dubbelt anlag och risken för mer allvarligt sjuka katter ökar. Katter med ett enkelt anlag kan också få problem, bland annat ledproblem. Jag läste lite kort igenom sammanfattningen av några studier som visade att samtliga undersöka (i studierna) heterozygota (som har anlaget i enkel uppsättning) scottish folds hade felin OCD.
 
Problemet är ju att människor väljer att avla på sjukdomsframkallande anlag till att börja med och tror att de har kontroll för att det bara är i en uppsättning. Det de inte har tänkt på är ju att vissa anlag visar sig i alla fall och det är inte alltid säkert att den ena individen är helt fri från anlaget. Andra exempel på detta som vissa kanske tycker är mer ofarligt är färgen blue merle hos hund och en viss typ av vit färg hos både katt och hund.
 
Dilemmat är kortfattat att människor tror sig veta massor och inte avlar på hälsa först och utseende därefter. Att de inte väljer bort potentiellt sjukdomsframkallande egenskaper och slutligen rättfärdigar födseln av individer dömda till sjukdom med att de avlar mot en sundare ras som helhet.
 
Det var hårda ord idag. Jag hoppas detta ger någon därute en tankeställare. Jag hoppas också att jag får tid över till att se över de här studierna själv och kan hänvisa till artiklar istället för att bara rapa ur mig fakta som alla andra tycks göra på bloggar och forum och kalla det sanning. Jag får nöja mig med att jag i alla fall motiverar mina åsikter!
Femte kapitet är renskrivet och finns nu tillgängligt på Kapitel1. Rent sidmässigt har jag nu renskrivit drygt en fjärdedel av boken. Det är nu det kommer bli något mer knepigt, för jag har insett att jag måste skriva ett helt nytt kapitel som ska handla om ett veterinärbesök på klinik. Det är svårare än man tror, i alla fall om man har de ambitioner jag har. Genom hela boken försöker jag skriva på ett sådant sätt att den genomsyras av en sund djur- och människosyn. Lägg där till att jag vill förmå människor att göra rätt val, nämligen att ringa en veterinär vid frågor som rör hästens hälsa och betéende och inte gå in på Bukefalos. Vi får se hur väl jag lyckas. Bara för att boken kommer vara helt renskriven betyder det ju inte att den inte kan ändras igen och igen. Om den någon gång kommer publiceras räknar jag med att få ändra på en hel del. Det är lite så det fungerar har jag förstått.
 
" Linda red inte. Visst hoppade hästen, men det gjorde hon liksom alltid, och jag såg att Linda inte riktigt var närvarande. Inte ens när de fick hoppa alla tre hindren som en slags bana tycktes hon vakna upp. Hon styrde likgiltigt runt banan, och Peach såg ungefär likadan ut. Hon bara gjorde det hon skulle, men mer var det inte. Linda hade inte roligt, och om det var för att hon fortfarande var ledsen för det hon inte velat berätta för mig eller om det var något annat, det kunde jag inte svara på. "
 
Eftersom det är roligare med bilder blir det bildbonus idag också. Ytterligare en gammal bild på mig och Ondine. Den är så gammal att det ursprungligen är ett riktigt fotografi som har scannats in.
 
Body Condition Score och Body Mass Index, förkortat BCS och BMI kommer troligen bli det metoder jag ska använda mig av i mitt examensarbete. Jag visste sedan tidigare att jag ville ha någon form av poängskala eftersom jag sett dem tidigare. Några studier jag hittat har använt sig av en 9-gradig skala, och därför är det troligast att även jag kommer använda mig utav den. Det blir helt enkelt lättare att jämföra resultaten.
 
Igår funderade jag på om det inte kunde finnas någon metod därute för att mera objektivt mäta katters hull. BCS går ju ändå ut på att jag ska bedömma vad jag känner. Hur mycket känns revbenen? Hur tydligt känns höften och midjan? Är det minimalt eller medelgott med fett vid buken? Kort sagt tänkte jag att det därför kunde vara intressant om det fanns en metod som inte gick ut på att man har en åsikt. Tydligen finns det en sådan. Man kan nämligen räkna ut katters BMI: Jag har bara hittat en studie på det nu när jag letat här hemma. På måndag när jag har tillgång till skolans sökbredd kommer jag antagligen hitta mycket mer, förhoppningsvis en som beskriver varför man har bestämt sig för de mätpunkter som den artikel jag har läst har använt sig av. Förenklat mäter man från bogen till höften, från marken till högsta punkten på skuldran samt runt kattens huvud. Den sistnämnda är jag osäker på hur måttet egentligen gick till och jag måste forska lite mer i det innan jag är beredd att mäta katter. 
 
Här kommer en bild på den niogradiga viktskalan. Denna fann jag ursprungligen i min BSAVA-bok, men den var lätt att hitta på google om man bara sökte på Body Condition Score.

Jag har redan nu insett att jag kommer behöva införskaffa specifik mätutrustning. Bland annat ett viktat måttband så att jag mäter lika hela tiden, alternativt göra som de i studien och tejpa den sträcka som ska mätas. Sedan drar man av tejpen och mäter den. Dock kan jag tänka mig att långhåriga katter kanske fastnar mer i tejpen? Förutom att lösa denna tekniska detalj behöver jag använda mig av samma våg hela tiden. Jag funderar på att släpa med mig min badrumsvåg om jag inte kan hitta någon annan. Alternativet skulle i och för sig vara att ha med sig ett föremål och väga detta på alla vågar jag stötet på för att kontrollera att de mäter likadant. Aha! Tänk vilka bra lösningar man kommer på medan man skriver.
Förutom att ha en introduktion till vår vårhygienkurs hade vi idag en föreläsning om ämnet Djuromvårdnad där vi pratade lite om definitionen utav ämnet. Beskrivningen av det tenderar att inkluera en himla massa andra ämnen, och det är ju okej eftersom ämnet är tvärvetenskapligt som det så fint heter. Med andra ord, i ämnet djuromvårdnad använder vi oss av utvalda delar av andra områden, som exempelvis veterinärmedicin, kommunikation, etologi och liknande. Alltsammans kopplas dock till omvårdnadsämnet, vilket exempelvis innebär att kommunikation exempelvis är viktigt, men då i kontexten djurägarkontakter, djur- och djurägarkontakter eller djur- och personalkontakter. Vad som inte ingår är exempelvis hur man föreläser för en stor grupp människor. Detta är min tolkning av det hela, och jag kanske inte har förstått alltsammans helt korrekt.
 
Vad som däremot dök upp för diskussion idag var när klassen gemensamt fick läsa igenom lite olika definitioner av vad vårt yrke skulle innebära. Bland annat skulle vi ha kunskaper om, och nu minns jag inte detta ordagrant, estetisk miljö. Jag minns inte ordet som följde på estetisk, men att det stod estetisk minns jag, och att det syftade på miljö såsom omgivning. Estetisk i min ordbok betyder vacker eller tilltalande. Really? Ska vi, förutom att kunna djurs beteende, bilddiagnostiska tekniker, blodprovstagningar och analyser, rehabiiteringsmetoder, anestesiologi, anatomi och fysiologi, kommunikation, vårdhygien och smittskydd, hur man utformar en isoleringsavdelning, skriva vetenskapligt, analgesi och tusen andra saker som kan ingå i ämnet djuromvårdnad även vara någon slags inredningsarkitekt? Jag minns inte att det ingick i min utbildning.
 
Missförstå mig rätt. Att utarbeta för patienter, djurägare och personal säkra, ergonomiska, smittskyddsanpassade lokaler är en del av vårt yrkestänk. Att bedömma huruvida en blommig tapet skulle skära sig mot tavlan med japanska spetsar är det inte.
Jag vet inte om det är stressen över allt jag har att göra som gör att jag blir mer produktiv, men nu har jag lyckats renskriva även det fjärde kapitlet i boken som ni kan läsa här. Nu börjar det hända saker på riktigt i boken också, inledningen är så att säga klar. Jag insåg det ganska snabbt nu när jag har läst igenom den, att jag har lyckats med ett smart upplägg utan att egentligen ha planerat det. Första kapitlet ägnas åt presentation av de viktigaste karaktärerna, sen kommer beskrivningen av gården och lite intro till vad som skall hända. Nu är det dags för själva berättelsen!
 
"Knappt hade jag hunnit knäppa fast honom i spiltan igen förrän jag hörde en hög duns och i ögonvrån såg jag hur Robyn flög bakåt ett stycke och höll sig för låret. Vad hade hänt?
     Med hopknipna ögon och ett krampaktigt tag om sitt vänstra lår låg Robyn nästan inne hos Debban som stod i spiltan mittemot Djinn. Jag kunde se att hon fick anstränga sig för att inte brista ut i en harang med svordomar mycket opassande för en stallmiljö med mycket barn.
     ”Hur gick det, vad hände?” sade jag lugnt och satte mig bredvid Robyn som var högröd i ansiktet och hade ett sammanbitet ansiktsuttryck."
 
Gå gärna in och läs boken. Är ni riktigt duktiga orkar ni skapa ett konto och rösta på min bok så att den hamnar högre upp i betygskategorin. Jag misstänker starkt att det ökar chansen att få den utgiven. Bonus idag blir en gammal bild från sommaren när jag tog hand om Ondines sår. Det är ingen hemlighet att Ondine är huvudpersonens häst. Det ger mig en chans att göra henne odödlig.

 
Gör en realistisk tidsplan står det i uppgiften. Realitisk. En sådan som går att genomföra alltså. Nu har jag försökt, jag har verkligen försökt, men svårigheten ligger inte direkt i att hitta på när man ska hinna allt man ska göra utan i att faktiskt veta när det är rimligt att man ska hinna med någonting. Vi har två kurser som går samtidigt som exjobbet, vårdhygien och anestesiologi. Den sistnämnda har vi inte fått ut schema på vilket gör det minst sagt lite klurigt när det kommer till att planera kring de veckorna. Hur ska jag planera när jag ska utföra min studie när jag inte vet exakt hur jag ska utföra den och när djursjukhusen har tid att ta emot mig? Attans att jag inte var smart eller bekväm nog att enbart göra en litteraturstudie. Men å andra sidan, jag gör en studie som kan vara till nytta för djursjukskötare. Jag tänker mig att det är svårt att banta en katt om man inte kan bedömma hullet på den och kan se när den är så att säga klar. Bara en tanke sådär.
 
Jag har nyss mailat iväg min arbetsplan till min handledare samt försökt boka möte för att bekräfta att min studie inte kräver en etisk prövning. Jag hoppas verkligen jag slipper det, för dete skulle underlätta. Den kommer säkert behöva revideras flera gånger, men än så länge ser min realistiska tidsplan ut såhär:
 

V4 Påbörja arbetsplan. Artikelletande. Val av protokoll. Kontakta djursjukhus för studie.
V5 VÅRDHYGIEN. Artikelletande. Påbörja protokollinstruktioner, patientformulär samt godkännandeformulär.
V6 VÅRDHYGIEN. Påbörja introduktion, material och metod.
V7 VÅRDHYGIEN. Studie.
V8 Arbetsplan färdig. Studie.
V9 ANESTESIOLOGI. Hz.
V10 ANESTESIOLOGI. Påbörja sammanställning data.
V11 ANESTESIOLOGI. Sammanställning data.
V12 ANESTESIOLOGI Introduktion verision 1.0 klar.
V13 PÅSKLOV. Datasammanställning, material och metod verision 1.0 klar.
V14 Inlämning introduktion. Läs och konstruktivt kritisera gruppmedlemmars arbete.
V15 Påbörja renskrivning resultat och diskussion.
V16 Inlämning material och metod. Läs och konstruktivt kritisera gruppmedlemmars arbete.
V17 Renskrivning arbete.
V18 Inlämning till opponent och handledare. Genrep redovisning. Läs och konstruktivt kritisera gruppmedlemmars arbete.
V19 Inlämning till opponent inför redovisning.
V20 Redovisning
V21 Inlämning måndag den 20 maj.

Så för den som faktiskt läser igenom denna är det lätt att inse att en himla massa arbete börjar redan denna vecka. Jag har hunnit leta artiklar, jag har gjort den första verisionen av arbetsplanen, har kontaktat ett djursjukhus men har inte helt och hållet valt protokoll. Kort sagt ska denna vecka ägnas åt protokoll och vidare kontakt med djursjukhus samt bekanta. Det sistnämnda där fick mig att inse att jag borde kunna fråga runt bland mina vänner och bekanta i Stockholm som har katt. Aha!

Frost omslöt varenda gren idag när jag strax efter lunch gick ner till Nockes café för att möta resten av gruppen och diskutera de två kapitel som vi lyckats få tag på och skulle läsa för att nu idag diskutera. Boken är inte fantastiskt spännande. Lite luddigt och generellt berättar den om vetenskapligt skrivande. Extra roligt blir det att läsa om hur viktigt det är med god kvalité på sin vetenskapliga text med allt vad det innebär och därefter upp täcka att författaren har stavfel, generella beskrivningar och, min favorit, lyckas använda samma ord två gånger när han ska förklara skillnaden mellan de båda orden.
 
Jag måste erkänna att vårt möte till större delen gick ut på att diskutera en hel del annat. Det är så mycket information om allt möjligt just nu och det är svårt att hålla fokus på bara en sak. Bland annat tog vi upp de gröna band vi kommer kunna köpa för 75 kronor till vår avslutning, något som i alla fall gruppen tycker känns roligt med tanke på att vi inte riktigt tar examen vid avslutningen. Veckan därpå har vi nämligen hemtenta, och sedan väntar vi alla på betyg i alla ämnen så vi kan skicka in papper och få ut legitimationen. Avslutningen känns med andra ord lite tam. Och appropå avslutningen så har EoD hela dagen planerad, något vi absolut inte har ännu. Deras lärare anordnar bland annat en lunch för dem, medan vi mest har avslutningen planerad och på kvällen, för de som vill, balen. Jag tror många med mig känner att extra hyra känns mindre roligt och väljer att flytta samma dag. Troligtvis kommer morgonen ägnas åt att packa in saker i en flyttbil och sedan köra så snart avslutningen är klar.
 
Etikdagen var en annan sak som skapat mycket irritation. Tanken är att vi ska ha etikdag i Uppsala, och det var bara ett enda datum som fungerade för veterinärstudenterna. Tyvärr dock ett datum som infaller mitt i vår redovisningsvecka för examensarbetena. Detta skulle innebära att vi åker dit med buss tidig morgon och kommer hem sen kväll och därefter förväntar sig någon att de som drabbas mest ska kunna hålla en bra redovisning dagen därpå. Verkar det rimligt? Om veterinärstudenterna får säga sitt om lämplig dag måste ju vi få säga nej till det här ytterst korkade förslaget. Vad mera är, veterinärerna kan ju åka buss till Skara istället, så förlorar vi inte mer tid än en vanlig skoldag ungefär. Lite respekt åt båda hållen borde förekomma.
Jepp, tro det eller ej, men nu är det tredje kapitlet renskrivet och redo att läsas på Kapitel1. Klicka här för att komma dit.Nu får vi stifta bekantskap med stallets nya ponny, det svarta dartmoorstoet Djinn.

”Vad tycker ni, tjejer?” frågade jag och tittade bort mot stalldörren där Djinns långa svans just svängde om hörnet.
”Hon är verkligen jättefin!” utbrast Raida.
”Jag hoppas hon är bra att rida” sade Rebecca ”med tanke på namnet...”
Tjejerna fnittrade lite och började slå vad om vem som skulle få rida henne först.
”Jaha” sade jag lite undrande. ”Vadådå?”
”En djinn är en slags ökenande” svarade Raida. ”De kan anta vilken fysisk form de vill. Jag tror många skulle kalla dem demoner och de kan ställa till en hel del oreda.”

Helt säkert är det alltså inte att den nya ponnyn är en riktig drömhäst. Mer än så tänker jag inte avslöja, ni får allt läsa kapitlet själva!

Idag fick vi en genomgång av hur vår arbetsplan är tänkt att fungera. Det är ett dokument som kommer bollas mellan handledare och student tills vi båda är nöjda med den och innehåller bland annat en beskrivning av vårt arbete, men viktigast av allt, en tidsplan. Tidsplanen känns som det svåraste just nu. Givetvis vill man vara ute i god tid, samtidigt är det svårt att pressa in hur mycket som helst med tanke på att vi kommer ha två kurser insprängda i examensarbetet, vårdhygien 3 och anestesiologi 2. 
 
Mitt första utkast som min handledare säkert kommer vilja tweaka lite för bakgrund, metod och syfte är i alla fall klara redan. Vår förmiddagslektion tog nämligen bara en halv timma, vilket gjorde att vi totalt hade tre och en halv timmar på oss att äta lunch och utöva valfri aktivitet. Vi som var duktiga använde oss av tiden för att leta artiklar och fylla i arbetsplaneringen.
 
 
Så, här kommer de delarna som jag är relativt klara med. Jag tror det kan gå bra, måste bara höra av mig till djursjukhus samt bekanta för att få tag på katter och djurägare.
 
BakgrundMånga katter som besöker kliniken är inte i optimalt hull vilket medför ökad risk för sjukdomar och vid olika behandlingar. Det kan vara svårt att veta om en katts hull är optimalt genom att enbart titta på vikten eftersom katter kommer i många olika storlekar. 

Metod
Arbetet är i två delar, en litteraturstudie och en praktisk studie. Den praktiska studien är tänkt att ske genom kontakt med djurägare via djursjukhus samt bekanta. Två metoder att bedöma katters hull väljs och genomförandet av dem beskrivs. Därefter får djurägare samt djursjukskötarstudenten bedöma kattens vikt enligt dessa protokoll. Kattens vikt, ålder, kön samt identifikationssignalement noteras. Godkännande av djurägare för datainsamling samt fotografering och fritt användande av bilder skall samlas in.
 
SyfteSyftet med denna studie är att se om det finns en bra objektiv metod för att mäta katters hull samt att se hur djurägaren själv uppfattar sin katts vikt. Studien syftar även till att få en bild av fördelningen i hull hos de undersökta katterna.
Dota 2, lite i taget växer du. Tur det, då kanske man hittar lite mer bra folk bland alla rötägg som finns därute. Tråkigt men sant, många är riktigt otrevliga. Jag och Fluffigt har pratat flera gånger om varför Dota-klimatet ser ut som det gör. En bidragande orsak kan givetvis vara att om man hamnar i ett game med folk som man tycker illa om eller som spelar dåligt så är man verkligen fast där. Ännu finns ingen bra funktion för att ge upp och få avsluta spelet. Att lämna anses vara något av de fulaste man kan göra, ända sedan den gamla Dota-tiden. Då kan det ju tilläggas att det tog längre tid att hitta game. På den tiden satt man antingen och försökte komma in i samma game på Battle.net eller också fick man hänga i allehanda IRC-kanaler.
 
Å andra sidan är jag inte så säker på att det nödvändigtvis är hela sanningen. Redan på den tiden, när man kunde rösta för att få ge upp flameade folk till höger och vänster. Bloodline Championscommunityt är relativt trevligt, även om man även där ibland stöter på rötägg. Allra värst har jag hört att LoL-communityt är, men jag har själv inte spelat spelet tillräckligt för att avgöra saken. 
 
Min teori är att det har uppstått en negativ stämning som blivit accepterad för att ingen kan ta itu med den och numera tror många att det är acceptabelt och normalt att beté sig såhär. Frustrationer över att man själv är dålig låter man ohämmad gå ut över andra, och med det gör man andra frustrerade och ledsna. Kanske så till den grad att de tar ut den ilskan på någon helt annan. Rapporteringsfunktioner förekommer, men vad gör väl det? Åker en ut kommer minst en in igen. Och så håller det på, i livets stora cirkel. Hur man ska lösa det har jag ännu ingen aning om.
 
Jag kom på att det här inlägget egentligen skulle handla om min artikel som ni kan finna här. Den är mycket mer positiv! För spelar man med kompisar är Dota 2 ett roligt spel där man får många tillfällen att skratta och samarbeta beroende på game mode och lineup.
Det är många som har längtat efter bilderna från rehabiliteringskursen där vi hade förmånen att få visat olika moment och därefter öva praktiskt själva. Tyvärr har jag inga bilder på katterna, deras prestationer har jag istället filmade. De kommer upp så småningom de också, men för att göra det behöver jag först ett videoredigeringsprogram som jag känner mig bekväm med att använda och därefter göra själva arbetet. Jag måste tyvärr prioritera bort det i nuläget då jag har valt att fokusera på skolarbete, artiklar för Ctrl-Alt-Elite samt mina egna böcker.
 
Samtliga övningar skedde på våra lokaler i KTC, som är en byggnad byggd som en klinik där vi kan öva praktiska färdigheter. Bilderna är tagna i vårt poliklinikrum, operationsrummet samt ute i korridoren.
 
Här arbetar framdelen och bakdelen är uppe på bollen.
 
Lite klurigare. Små halvsfärer att balansera på.
 
Här ser vi en balansputa eller balanskudde vilket även var den som Illidan använde.
 
Söt som socker är hon! Ester står egentligen på en balansputa med bakbenen och sträcker sig nu uppåt för att få tag i godbiten.
 
För att se resten av bilderna, hela 31 stycken, får ni klicka in här för att komma till min sida för bilder.