Jag har gått i en klassisk fälla. Påståendet att det är förbjudet att sätta djur i rullstol i Sverige har om och om igen presenterats för mig på varierande etikseminarier tills jag har antagit att detta är sanning och att det har funnits någon förordning eller prejudikat som reglerade detta. Ack så fel jag hade.
Det hela började med artikeln Kulting på hjul vinner hjärtan som publicerades på DN.se. För en gångs skull kände jag att jag ville göra skillnad, så jag mailade han som skrivit artikeln och pratade om den oro många av oss som diskuterat denna fråga känner. Han svarade mycket vänligt och bad om källor som kunde styrka detta vilket jag inte kunde ge honom, särskilt inte här från Stockholm. Artiklar som kunde ha behandlat detta är nämligen svåra att få tag på ens i vanliga fall, och chansen att jag hade kunnat öppna dem utanför SLU:s nätverk är minimala. I vilket fall hade han kontaktat jordbruksverket som gav till svar att det inte fanns någon förordning som reglerade detta. Däremot riskerade man att bryta mot djurskyddslagen.
Vad gjorde jag då? Det enda jag kan göra. Jag bad om ursäkt och förklarade som i början av mitt inlägg här hur jag kunnat gå i den här klassiska fällan. Jag som ändå tyckt att jag är bra på att tänka kritiskt och inte svälja allt med hull och hår har tagit detta för en sanning. Här måste jag ta upp boken Mistakes were made (but not by me), som är en bok som handlar om kognitiv dissonans. Utan den tror jag inte att jag hade kunnat ta den här nyheten lika bra och ändra ståndpunkt så snabbt som jag gjorde.
Fortfarande vill jag dock framhålla att jag tycker att debatten om vad som är etiskt okej är direkt nödvändig. Jag tänker citera mig själv här: "Det jag oroar mig för är att människor i allmänhet, som inte är insatta och har den kunskap vi och veterinärer har, blir så vana vid den här synen att de börjar kräva denna åtgärd för sina egna djur om de blir förlamade". Varför är detta oroande? För att alla delar av ett djurs dagliga liv inte syns på youtubeklipp som visar glada hundar som rusar runt i rullstol, eller hur katter utan bakben leker och äter. Det visar inte hur djuren inte kan utföra normala beteenden som att exempelvis klättra upp i ett träd, kontrollera sin avföring eller signalera med hjälp av sin kroppshållning och svansföring. Det finns ju patienter som är förlamade i hela bakdelen och inte bara är lite svaga i bakbenen. Vad kan vi säga om deras emotionella stress? Har de ont? Blir de frustrerade?
Jag tycker inte att det är hugget i sten. I nuläget kan jag tänka mig att använda en rullstol under en rehabiliteringsperiod så att exempelvis en hund som vill kunna röra sig mer än vad kroppen klarar kan få utlopp för den energi och få bättre livskvalité vilket skulle kunna hjälpa under en läkningsperiod. Målet är då för mig fortfarande att patienten ska klara sig utan rullstolen! Det innebär daglig träning för att återfå så god funktion som möjligt, och beror ju givetvis på sjukdomstillståndet. Oavsett var man står i debatten idag tror jag det är viktigt att fundera på så många aspekter av detta som möjligt och inte vara rädd för att omvärdera sin åsikt.
Jag tycker inte att det är hugget i sten. I nuläget kan jag tänka mig att använda en rullstol under en rehabiliteringsperiod så att exempelvis en hund som vill kunna röra sig mer än vad kroppen klarar kan få utlopp för den energi och få bättre livskvalité vilket skulle kunna hjälpa under en läkningsperiod. Målet är då för mig fortfarande att patienten ska klara sig utan rullstolen! Det innebär daglig träning för att återfå så god funktion som möjligt, och beror ju givetvis på sjukdomstillståndet. Oavsett var man står i debatten idag tror jag det är viktigt att fundera på så många aspekter av detta som möjligt och inte vara rädd för att omvärdera sin åsikt.
