Äntligen har den efterlängtade exjobbskursen dragit igång och inleddes med en mördande tråkig genomgång av schema, betygskriterier och gruppindelningar. Jag är fullt medveten om att jag är lite oförskämd nu, men vore det inte bättre om vi bara läste alla dessa papper själva istället för att ha högläsning när SLU måste dra in på de lärarledda lektionerna? Kan inte dessa tre timmar ha ägnats åt handledarmöten eller vettiga föreläsningar?
 
Jag hamnade i en bra studiegrupp efter ett smidigt byte. Redan på onsdag ska vi ses igen, diskutera en kursbok och fika på Nockes. Vi ska bland annat fungera som hjälp i att bedömma varandras arbeten under processens gång, något som våra kurslärare kallar för kritiska vänner. Eftersom vi var ojämnt antal och gärna ville bli hjälpa av fler gjorde vi ett schema som gjorde att vi får kritik av två olika personer och skall ge kritik till två olika personer var. 
 
Vi får även se om ens någon av oss måste lämna in en etisk ansökan. Reglerna har nämligen ändrats och är lite mildare vilken kan göra att jag eventuellt kan komma undan det.I annat fall kommer jag få be min handledare att ta minst tretusen kronor från sina forskningspengar för endast en ansökan! Jag hoppas jag slipper hela den processen då det mest kommer ta en massa tid.
 
Men visst är det spännande? Det stora arbetet jag har väntat på att få skriva är nu äntligen här! Någonstans mellan femtusen och tiotusen ord kommer arbetet landa på, vilket motsvarar sju till fjorton sidor. Man vill definitivt börja i god tid...
Det här kommer låta lite förvirrat, det är jag medveten om, men jag ska försöka förklara mig. Många i klassen har bett mig att lägga upp bilder från de praktiska rehabiliteringsövningarna, men för att göra det så måste jag först bearbeta bilderna och sen lägga upp dem någonstans, förslagsvis på mitt weeblykonto. Där har jag börjat med att lägga in en länk till albumet på de bilder jag tar, helt enkelt för att folk skall hitta till min sida ifall se vill se fler bilder ur samma album. Det fungerar att ha en textrad längst ner, men jag tycker ändå att det blir lite klumpigt. Jag bestämde mig för att jag hellre ville ha en logga, lite som jag har gjort på Hazards lanbilder.
 
Kort sagt, för att lägga upp bilderna kände jag att jag behövde skapa en logga. Nu har jag skapat en logga, är ni nyfikna?
Det är mycket symbolik som pågår i den här bilden. Om ni själva vill komma på vad allt betyder så kan ni fundera vidare själva och inte läsa längre i det här inlägget. Mitt namn betyder eldig, därav flamman. Ankhen är en symbol för evigt liv men också nyckeln till dödsriket. Skarabéen är en vanlig symbol som jag inte är så bekant med. Sol, spontant liv och lite annat är sammankopplat med den typen av symbol. Den förekommer på en ankh jag har här hemma vilken är relativt återgiven här som logga.Runorna är från den nordiska futharken. Det står skrivet Ardente, Fluffigt och Ondine. U:et i Fluffigt är dolt bakom flamman som är omsluten av ankhens övre del. Med hieroglyfer har jag återgett en av de symboler som finns för Bastet, kattgudinnan. Det var inte dåligt va?
Det sötaste, ledsnaste ansiktet jag någonsin sett. Från filmen Hotel Transylvania, som är riktigt riktigt bra. 
 
Åh lilla vampyrfladdermus,
inte vara ledsen nu,
det gick ju bra till slut,
eller hur?
 
Klicka här för att läsa kapitel 2 i min bok Stall Blåklinten.
 
Nu är alltså nästa kapitel renskrivet och upplagt på Kapitel 1. Jag är riktigt nöjd, det går ju framåt det här. Jag vet inte riktigt hur jag ska ha ork när vårterminen drar igång nu på måndag. Min gissning är nämligen att jag därefter mer eller mindre kommer bo på biblioteket med min laptop som ständig följeslagare. Tur att jag har ett bra headset och tillgång till Spotify offline så jag inte blir fullständigt uttråkad!
 
Kanske lite info om boken och ett smakprov på texten? Detta kapitel heter lekar till häst och det är nu vi får stifta bekantskap med Elisabeths brorsdotter Lindas ridgrupp för första gången.
 
"   ”Vad ska du med konerna till Elisabeth, och varför har du med dig hästskor ner till volten?” Frågorna var många när jag hemlighetsfullt gick än hit, än dit, runt i stallet och på stallplanen och då och då även in i huset. I famnen hade jag två stora hinkar, en påse äpplen, hästskor, bilder på alla hästarna, tidtagarur och ett kollegieblock med tillhörande penna. Haha, tänkte jag, det skulle ni bra gärna vilja veta!   "

Klicka gärna in och läs det andra kapitlet. Mer kommer förhoppningsvis inom kort.
Lite sådär halvsent här mitt i natten vill jag bara meddela att fruktansvärt tidigt i morse vann jag äntligen över tvättstugan. Låt oss ett kort ögonblick återgå till hur tidigt det var. Det var så fruktansvärt tidigt att jag väckte katten. Tro det eller ej, men så tidigt var det!
 
Som jag tidigare skrivit och svurit över så har mina tvättstugeupplevelser inte varit optimala. Båda gångerna har jag fått ringa på vaktmästarna för att få ut min tvätt efter att tvättmaskinen vägrat att öppna luckan eller ens starta för den delen. Idag var så äntligen dagen då jag klarade mig utan att behöva ringa på en man med verktyg. Idag löste jag mina egna problem. Genom att vara jättefeg och inte använda den hemska maskinen! 
 
Jepp. Mer action än såhär blir det inte i Skara. Från och med på måndag så är det en termin kvar. En ynka termin och sen så är Skara ett minne blott. Det är härligt och lite sorgligt slutgiltigt. Men nu när jag tänker på de förbättrade tvättmöjligheterna så känner jag omedelbart mer glädje igen.
Äntligen är mitt arbete inskickat!
 
Det är helt fantastiskt att ha en opponent, fast min opponent var mycket bättre på det än vad jag var. Hon hade skrivit många bra tankar efter de olika styckena och nu när jag snyggade till mitt arbete kunde jag mest följa hennes tankar, ta reda på den fakta som saknades och lägga till det. Och nu är jag klar.
 
15 artiklar blev det till slut, och 5 av dem är faktiskt riktiga studier! Jag tror nog att det finns fler därute, det är bara det att de kostar att beställa, även när jag surfar genom SLU:s nätverk på skolan. Lite tråkigt var det att vara den enda som skrev om katt. Varför tycker ingen om katter mer än jag? Stackars kattifnatter.
 
Eftersom jag som sagt är den enda som skrivit om katt och min identitet därmed är röjd i vilket fall som helst kan jag berätta lite om min plan för denna korsbandsskadade katt. Den åkte hem efter en dag, och på djursjukhuset var min plan att påbörja rehabiliteringen direkt postoperativt med passiva rörelseövningar och kryoterapi. Väl hemma ska matte få fortsätta med enklare massage som uppvärmning, där man mest stryker över katten i några minuter. Denna typ av massage är mer till för att lugna katten och skapa en god stämning att arbeta i. Därefter görs de passiva rörelseövningarna och avslutas med kryoterapi för att minimera risken för svullnad.
 
Redan efter en dag ska katten motiveras till att använda sitt ben. Korta gåövningar där man lockar med mat duger utmärkt, och efter en vecka kan man träna sitt- och ståövningar. O ja, det går att få en katt att sitta genom att locka med mat. Testa själva! Allt detta är ju givetvis inte hugget i sten, utvärderingar vid uppföljningar avgör hur snabbt man kan fortsätta, och det finns mer än en övning som fungerar. Gemensamt är att de ska vara så lätta att kontrollera som möjligt. Man vill inte riskera att patienten faller och skadar sig.

Viktigt är att katten inte ska hoppa eller springa runt på 3 månader. Kort sagt får man hjälpa katten upp till exempelvis fönstret, och gärna sätta upp pallar eller ramper så att den kan kliva upp till sina favoritplatser. Att trötta ut den mentalt så att den inte får kattifnatt mitt i natten och rejsar runt i ett rum är också viktigt. Jag har ingen källa på detta, men exempelvis activity feeding och lek där man själv är med och ser till så att det går lugnt till borde fungera.
 
Och så håller vi tummarna för en 5:a, eller hur?
Så har jag äntligen tagit mig i kragen och lagt upp de sista 18 bilderna som jag hade från förra lanet på lanbilder.se. Alla de som heter något med Hzv44Pic har jag tagit. Med mina bilder gäller som vanligt att ni mer än gärna får använda dem för personligt eller kommersiellt bruk, så länge som ni inte säljer själva bilderna eller delar av bilderna. Det jag menar är att om ni behöver dem för en affish ni ska göra, ett skolarbete, en artikel eller dylikt så är det helt okej. Ni får gärna tala om var bilderna kom ifrån ifall ni använder dem, det hjälper Hazard som förening i det här fallet då det blir mer reklam för föreningen.
 
ett smakprov av bilderna från förra lanet kommer här.
Jag med min pumpa. Nyman bakom mig.

Delar av lanet.

Lankärlek, Henkon och Drakir.
 
Inte nog med att jag hade svårt att somna, sen blev jag väckt runt sju på morgonen! Och jag som äntligen låg bekvämt, och det var varmt och jag sov, sov så härligt så! Men icke. Katten ville leka och ha mat. Men mest leka.

Eftersom han är en smart katt så puttar han ner något på golvet. Min mobiltelefon. När jag tittar upp och möter hans blick så jamar han. Vänder mig kvickt om i sängen. Proceduren upprepas med skruvmejseln, pennskrinet, datormusen och lampskärmen.

Sen är det dags att klösa på soffan. Slicka högljutt på bokhyllan. Och slutligen, leka med papperskassen som jag har i vardagsrummet.

Jag kan ha nämnt det, men ett av de vanligaste problemen som djurägare ställs inför med katt är att de blir väckta på natten. Varför? För att de inte lekt eller på annat sätt tröttat ut sina katter på dagarna. Kort sagt är det bara att krypa till korset och leka järnet idag så jag får sova inatt.

De är ju söta när de sover i alla fall...
Man skulle kunna tro att vi efter idag, när alla presentationer är gjorda, borde ha lite tid för oss själva. Kanske pyssla lite granna med det sista på arbetet och därefter skicka in det. Icke! Efter allas presentationer och lärarnas kommentarer kan man ju inte annat än känna att skiiit, detta måste jag ändra på, nu!
 
Imorgon hade jag tänkt fixa till det sista. Bland annat ska jag lägga till en bra källa, och sen snygga till allt som min opponent tyckte kunde förbättras, för allt det var bra kritik. Riktigt bra kritik! Återkommer till den imorgon när jag snyggar till det.
 
För övrigt var jag den enda som hade ett kattfall! Den enda! Ja där försvann hela poängen med att koda sitt arbete! Fördelen var att det åtminstone blev lite omväxling när det var min tur att presentera mitt arbete.
Jag skrev nyss ihop en artikel för ctrl-alt-elite om en artikelsamling som på olika sätt berör spelvärlden. Mycket intressanta diskussioner, resonemang och berättelser. Jag hittade en favoritartikel där två pro-gamers från Indien berättar om sin syn på att vara i minoritet. De är nämligen tjejer och råkar väl ut för det som jag upplever att många tjejer fortfarande råkar ut för - de räknas inte som riktiga spelare (ganska lustigt då dessa uppenbarligen har vad som krävs) och blir ofta objektifierade. Klicka på länken och läs min artikel samt följ länkarna för att få läsa ännu mer.
 
Tänk att just spelvärlden ska se ut så. Är det inte typiskt? Just spel som verkligen inte har ett smack att göra med fysiska förutsättningar borde ju vara den ultimata arenan för alla att mötas på. Jag gissar, utan forskning i ryggen som jag vet om, att det beror på kulturella skillnader. Pojkar får tidigare träna sig i att spela spel, slipper utstå nedtryckningar på samma sätt som tjejer vilket potentiellt skulle kunna hindra många från att fortsätta spela och har antagligen en större kultur av att samlas och spela spel. Detta säger jag baserat på erfarenhet. Än så länge har jag inte sett ett enda lan där könsfördelningen ens har närmat sig 50/50.
 
Jag säger heller inte att den måste vara jämnt fördelad, däremot så tycker jag att miljön måste vara välkomnande för alla. För att det ska ske krävs mer jobb, från alla möjliga håll. Och mindre Barbie. Helt klart mindre Barbie. Men mer My Little Pony! Applejack!
Puh. En heldag fylld av redovisningar senare sitter jag här hemma och är helt mosig i skallen. Det blev lite väl mycket av samma sak, hunden Stoja med artros. Riktigt härligt när det dök upp en hund med en fraktur mitt i alltsammans och extra kul blev det när vi fick höra de om de två hästfallen som presenterades idag. Jag hoppas på mer omväxling imorgon. Snart kan vi nämligen mässa Stojas journal utantill.
 
Har även kollat upp min handledare för mitt examensarbte, Jenny Loberg heter hon. Jodå, snart så drar även examensarbetet igång.
Vi börjar med länken till boken, klicka här.
 
Tusen inlägg idag känns det som! Som jag tidigare skrev om så har jag äntligen lyckats skriva klart det första steget i min första riktiga bok! Det jag skrivit tidigare har mer varit av novellkaraktär. Så om detta är det första steget, vad är då det andra? Jo, att renskriva! Jag har 13 kapitel upplagda på Kapitel 1, och minst lika många opublicerade. Alla måste snyggas till såklart, och det är detta jag arbetar med nu.
 
 
Jag ska inte ljuga. Kapitel 1 fungerar som så mycket annat i den digitala världen. Flest visningar och flest röster vinner. Detta betyder att ni kan hjälpa mig jättemycket genom att bara klicka på länken och kika lite. Givetvis blir jag glad om det är någon därute som vill läsa min bok, men jag förstår också att hästböcker kanske inte är det mest intressanta för de som jag tror läser min blogg.
 
Bara lite kort sådär så kan jag tipsa de som det berör att det går att lämna sin studieförsäkran från och med idag för oss som går djursjukskötarprogrammet. Somliga lyckostar kunde lämna den förra veckan, piken till Fluffigt är medveten.
 
Ett halvår kvar av CSN. Sen blir det förhoppningsvis lön och något tråkigare, återbetalningar!
För första gången skall vi imorgon opponera på en klasskamrats arbete, och det innebär ju sin tur att någon annan skall opponera på ens eget arbete. Det kändes ju helt okej. Tills jag igår insåg att det även innebar att skriva ett antal frågor som klasskamraten skall besvara och tvärtom, det vill säga, jag skall besvara frågor ställda av klasskamraten. Eftersom det inte är tillåtet att gömma sig under bordet vid frågestunden efter presentationen så gäller det att ha bra svar på frågorna.
 
Nu skall jag komma på tydliga, bra och genomtänkta svar på följande frågor:
1. Finns det några fler funktionsbortfall än hälta hos patienten?
2. Skulle du använda dig av hydroterapi för katt? Varför/varför inte?
3. Finns det någon skillnad på kravet av stimulering och omvårdnad hos en innekatt respektive utekatt? Eftersom patienten är en utekatt behöver djurägarna tänkta på något speciellt?
4. Vad tycker du själv att du kunde ha gjort bättre?
 
Som svar på fråga ett, patienten hade ett litet skrapsår på höger knä, sover och vilar mer, undviker höga hopp. Hydroterapi på katt kan absolut fungera men kräver helst att man tränar vattenhantering i förväg genom bada katten hemma först och sedan träna i water walkern tillsammans med katten. Spontant gissar jag att detta är bäst att genomföra vid en planerad operation så att man kan träna i förväg. Om Illidan skulle klara det? Lätt! Stimulering och omvårdnad skall alla katter få, men utekatten kommer inte få gå ut på tre månader i alla fall. Mycket beror på temperamentet och om man kan vara ute tillsammans med sin katt och på så sätt kontrollera aktiviteten. Den sista frågan gör att det blir helt tomt i huvudet. Ehm. Jag kunde ha haft en roligare färg på ppp?
 
Mina frågor kommer säkert ge min stackars opponent en del huvudbry också!
1.Vilket hemgångsråd är det viktigaste för DÄ att följa? (Generellt och i patientens fall)
2. vad ska vi lägga märke till för att snabbt skilja ålderstecken från osteoartrit?
3. varför anser du att en våg är bästa sättet att mäta övervikt när det inte säger något om fett- och muskelförhållandet?
4. Om DÄ inte har råd med hydroterapi, vad kan de då göra hemma?
 
Det är ju ganska sällan som jag skriver så här exakt om olika arbeten vi arbetar på, och det är helt enkelt för att det mesta vi arbetar med är kodat! Om jag då lägger ut delar här så skulle ju min identitet potentiellt röjas och så vidare och så vidare. Eftersom detta skall presenteras innan inlämningen av det skriftliga arbetet så anser jag att det är helt okej denna gång. 
Börja prenumerera på den här kanalen, det är dagens tips. Jag får aldrig riktigt nog av de här animationerna. Han har verkligen på pricken lyckats fånga hur katter betér sig. Denna är kanske inte den absolut bästa, men den är rolig för att Illidan gör ungefär så här...
Då har det äntligen blivit dags för en liten renovering av bloggen. Jag kände att det gamla utseendet lämnade mycket övrigt att önska och när de la till nya teman för oss gratisanvändare som jag faktiskt tyckte om kände jag att det var dags. Jag slängde ihop en ny header, klickade runt lite och tadaa, nytt utseende!
 
Om jag nu ska berätta en kanske uppenbar hemlighet så är inte headern bara slumpmässigt ihopsatt. Den består medvetet av två av mina ytterligheter. Djursjukskötaren (snart så!) och gamern. Det är två svåra intressen att kombinera åtminstone åt ena hållet. Många veterinärer och sköterskor förstår överhuvudtaget inte hur man kan ha ett intresse av spel medan gamers generellt älskar katter, haha. Jag hoppas att det ena inte ska behöva ge vika för det andra. Redan nu har jag dock upptäckt att det är svårt att vara sig själv, och nu menar jag inte i den proffesionella kontexten, utan bara när man är med kollegor. Det är väl för att djurnördar generellt håller på med, ja just det, djur! De jobbar, lever, sover, motionerar djur! Lite som jag skämtsamt brukar säga att man behöver göra om man ska bli 3D-grafiker, fast då brukar jag säga att man måste leva, sova, äta, knarka 3D... I vilket fall kommer jag där och berättar om min helg som inte bestod av hundutställningar eller ens ett svettigt träningspass utan om hur jag hjälpte till att göra fyra dagar fantastiskt roliga för tvåhundrafemtion personer, hur barn, ungdomar och vuxna tillsammans umgicks, skaffade nya vänner, tävlade tillsammans på lika villkor och hejjade fram sina favoriter till segrar... Vad talar jag nu om för konstigt? Jo, lan såklart. 
 
Slutligen hoppas jag att ni ska tycka om det nya utseendet, på återseende!
Detta inlägg är helt och hållet tillägnat Fluffigts storasyster som inte kan sluta oroa sig när hennes små ponnys har flyttat hemifrån och följt med lillebrors fästmö till Skara. En av dem är min från början, men jag minns uppriktigt sagt inte vilket!
 
Vad är jag klar med? Eller, nästan klar om vi ska vara petnoga, nu tillkommer allt arbete med att gå tillbaka, rätta till stavfel, ändra om i meningar, täppa till plot holes och lägga till detaljer. Alla som kanske vet vad jag pratar om räcker upp en hand! En person, okej... Jag talar inte om skolarbete i alla fall, den saken är klar, utan om min bok som jag har kämpat med i jag vet inte hur många år! Stall Blåklinten, den jag har uppe på kapitel 1 är nu, tro det eller ej, färdig.
 
Ingen idé att hurra för mycket ännu, det är som sagt en massa arbete kvar. Min plan som jag har är att snygga till den och därefter publicera om de kapitel som jag redan lagt upp. Mycket av det måste ändras lite granna. När jag lägger upp ett kapitel på Kapitel 1 så kommer jag givetvis skriva om det här på bloggen också.
 
Sen, är det dags för det kanske svåraste. När man väl klickar i rutan på Kapitel 1 för att markera att ens bok är färdig, då har de första tjing på att få den utgiven. Nu vet jag väl inte om en hästbok bland alla andra är så speciellt lätt att få utgiven, men lite kan man ju försöka i alla fall! 
 
Det är lite roligt, för den här boken skrev jag för att bevisa för mig själv att jag kunde bli klar med en bok och att det var en idé att skriva för att bli klar övet huvud taget. Jag valde ett lätt ämne, trodde jag, och sen började jag skriva. Det var  först när jag så att säga skulle knyta ihop säcken och lösa mina karaktärers problem som svårigheterna kom, och det är mycket därför som jag måste gå tillbaka till texten och ändra en hel del. 
Jag fick lite nya spexiga ritprylar av morbror Anders i julklapp, däribland ett akvarellset med pennor, tusch, pensel och block. Jag har inga som helst förkunskaper om hur man förväntas använda detta, och eftersom tutorials är för fegisar så testade jag helt enkelt!
 
Jag började med att skissa upp posen på ett annat papper, och när jag var nöjd med den förde jag över den till akvarellpapperet. Sen ritade jag upp en mer detaljerad skiss, tuschade den (eller är det bläck, strunt samma!), och därefter började jag experimentera med pennorna och vattnet. Jag upptäckte snart att man ibland inte ville använda penseln, exempelvis på håret och hovarna avslutade jag med att bara använda pennorna för att bibehålla en slags textur (tror jag det heter, det känns rätt, jag hade sagt det om det varit 3d-grafik). Eftersom jag inte har någon penna som liknar guld köpte jag en guldpenna i en bokhandel och använda på alla de detaljerna.
 
Ja det kanske jag ska tillägga, jag utgick från en fantastisk warcraftskulptur som jag fick i present, succubusen Amberlash! Googla, det finns ett ton bilder därute på henne. Samtidigt som jag använde den som referens så blir man begränsad av papperets storlek, att jag ska tuscha skissen och att jag försöker hitta någon slags stil. Det är bra att ha en egen stil har jag hört.
 
Slutligen, färgerna är inte helt rätt. Det är helt enkelt för att jag ju fått fota bilden först och därefter försökt återskapa rätt färger i efterhand. Jag tog bort det vita i bilden. Skuggorna och materialet förstörde resten av bilden för mycket. Ja just ja, bilden! Här kommer den!
Slutligen, eftersom jag är så petnoga... Ja det ser ut som att hennes fingrar är lika lång, och det är för att de är det! Det ser lite ut som att warcraftmodellen har det, och jag tänkte att om man gör längre fingrar så kan man ju tänka sig att hon i andra poser kan göra mer kraftfulla handgester.
Ni kommer aldrig tro det men jag har äntligen lyckats skriva klart mitt arbete så pass att jag kan skicka det till min opponent! Riktigt härligt är det! Jag tror att alla som studerar och ska skriva olika slags hemtentor eller uppgifter på något sätt någon gång kommer hamna i en situation där man egentligen inte är ointresserad, det är bara tråkigt att skriva det man redan vet och omständigt att hitta någon som håller med om det man tycker eller vet är sant. Bara en sådan enkelt sak som hur ofta man ska byta vatten kan orsaka en hel del problem för den som behöver källhänvisning till allt man skriver. Du kanske finner att det i en bok står att djur ska ha tillgång till färskt dricksvatten. Jaha. Hur ofta ska det bytas då? Är det färskt efter mer än ett dygn? Mindre? Man måste alltid finna något som styrker ens åsikter, man måste ha bevis. Givetvis är detta väldigt viktigt, vi tillhör ett vetenskapligt område och vi gissar inte bara eller tycker inte bara angående patientvård, men som ni säkert förstår kan detta skapa oerhört mycket jobb när man sitter och skriver om detta i teorin.
 
Jag tycker att skriftliga arbeten är roliga. Dessutom vet jag med mig att jag lär mig mycket mer av dem än stenhårt plugg inför en tenta med mål att så mycket som möjligt skall tryckas in i huvudet på kortast möjliga tid. Jag glömmer bort det efteråt, antagligen för att det blir utantillkunskap där jag inte har reflekterat så mycket. Det finns det liksom inte tid för.
 
Jag komer även på mig själv med att fundera kring exjobbet. Det ska bli riktigt roligt att skriva om det som jag tycker är intressant inom ämnet. Där får jag bestämma fokus och hur mycket jag skriver om valda delar av mitt ämne. det är klart, eftersom jag ska göra en studie också kommer det bli oerhört mycket arbete med att bara strukturera data och det kan såklart bli enahanda. Samtidigt hoppas jag på att det jag ska skriva om och studien jag förhoppningsvis får chansen att utföra ska ge mig mycket ny kunskap. Kanske kommer jag även kunna lära någon annan bra saker, och hur tufft är inte det?