Redan för tre år sedan gjorde SLU en egen utredning som visade precis samma sak som Jordbruksverket nu kommit fram till i sin utredning, bristen på legitimerade djursjukskötare är här och kommer bli värre. Inte så värst förvånande med andra ord. Legitimationen kastades in, men med snällare gränser för vilka som fick lov att ta den än vad som var tänkt från början, utan att en konsekvensanalys hann göras ordentligt först. Det är i alla fall min gissning, eller åtminstone, att de som sade ifrån om de tänkbara problemen inte togs på allvar. 
 
SLU har fått mindre pengar tilldelade sig vilket gör att de har mindre pengar att ge ut till sina utbildningar. Antal platser på programmet borde öka till minst det dubbla, men pengar till det finns ju inte. Alltså står programmet och stampar på stället med undantag för det jättehopp det ska göra till Uppsala.
 
Veterinärerna däremot är för många, och det beror helt enkelt på att det utbildas veterinärer i Sverige såväl som i övriga EU-länder. Lösningen på det är tydligen att minska antalet platser. Kanske det betyder att det kommer finnas mer pengar över till vår utbildning? Bättre det än alternativet vilket presenterades som en mindre genomtänkt debattartikel. Tyvärr minns jag inte var och jag har ingen länk. Om någon minns och skriver det i kommentarsfältet blir jag tacksam! Skribenten föreslog i alla fall att veterinärer skulle arbeta som djursjukskötare. Hm. Det kändes lite som om man gått tillbaka till tron att djursjukskötare (jag kan bara tala för oss som går utbildningen) tränas i att enbart vara veterinärassistenter. Förutom att det måste vara fruktansvärt frustrerande för en veterinär att inte få utöva sitt yrke, så har jag svårt att tänka mig att de ska arbeta med sådant de inte är tränade att göra. De kan veterinärmedicin, vi kan djuromvårdnad. Vi är bra på rehab, anestesi, rådgivning, omvårdnadsåtgärder vid olika sjukdomstillstånd eller livsskeenden, bland mycket annat. Det är lite som att läkare skulle arbeta som sjuksköterskor. Eller att House skulle arbeta på en vårdcentral. Nej, nu skämtar jag bara.
 
Det finns redan nu en brist, det är klart, och det kommer bli ett problem. Nästa år är det 2014, och efter det kommer inte längre övergångsreglerna gälla. Jag gissar att det enda vettiga alternativet är att börja styra om hur maskineriet fungerar och tänka mera som undersköterskor och sjuksköterskor fast på djursidan, det vill säga djurvårdare och djursjukskötare. Det ska bli spännande att bli en del utav det, men samtidigt har jag en känsla av att det kommer bli mycket arbete och en hel del förtvivlan och ilska.
Det var ren tur att jag upptäckte att det var en föreläsning idag. Bläddrade som hastigast igenom almanackan för att se hur lång tid jag hade kvar och vilka mina deadlines var när jag upptäckte det. Föreläsningen var i aulan tillsammans med EoD, och det var en hel del av dem där och en drös av oss på djursjukskötarprogrammet. Föreläsningen gav mig väldigt mycket måste jag säga. De gick igenom hur examensarbeten bedöms utifrån kriterierna där de gav exempel baserat på ett arbete från förra året som fått högsta betyg. Det känns inte omöjligt att uppnå det målet, det handlar mest om att vara tydlig i formuleringarna och att inte glömma bort att kritiskt granska allt. studier, metoder, källor, slutsatser. Allt! Några konkreta bra tips som jag fick var bland annat att et al. skall skrivas med kursiv stil och med punkt. Om man har flera referenser får man välja ett system att hålla sig efter och köra på det genom hela arbetet, exempelvis årtal då artikeln är publicerad i kronologisk ordning. Jag skulle vilja ha i alfabetisk ordning, jag undrar om det är acceptabelt? Dagens bästa tips var dock att det som besvarar ens frågeställning skall finnas med under resultat, inte innan dess! Detta har gjort att jag har flyttat om lite i min text och bättre har planerat för relevanta saker att ta upp i diskussionen. 
 
Imorgon är den första inlämningen till de kritiska vännerna, det ska bli spännande att se hur långt jag hinner. Tanken är att introduktionen skall vara klar, men den har jag ärligt talat skrivit lite i sänder, och så kommer det nog fortsätta. Åtta sidor inklusive referenslista är jag uppe i nu. En del kommer skalas bort, jag har helt enkelt lagt in rena citat som jag ska formulera om eller exempelvis onödig data från studier mest för att kunna jämföra resultat.
 
Det svåraste blir fortfarande sammanställningen av min data där jag kommer behöva göra statistiska beräkningar på den nivån vi gått igenom på den mindre bra statistikkursen tidigare förra året. Jag bad faktiskt våra kursansvariga att se om inte fler var intresserade av en genomgång av programvaran igen. Jag tror det skulle underlätta för fler än mig, och än så länge vet jag att i alla fall en tjej från klassen var på idén. Spännande, eller hur?
Jag har haft rejäl tur med min data till denna studie. Av de 20 katter som inkluderades (2 stycken vägde för lite) var 10 honor och 10 hanar! Detta kommer underlätta vid en jämförelse dem emellan även om de viktigaste jämförelserna är de mellan BCS och BMI samt mellan mina mätresultat och djurägarnas. Sammanställningen av datan tar lång tid. Inte nog med att det är mycket, det är svårt att hitta rätt metod och att redovisa den på ett tydligt sätt som gärna får fungera även i ett senare presentationsstadie. Ytterst kort kan jag avslöja ett spännande resultat. Det verkar som om honkatterna har högre BMI i min studie jämfört med hankatterna vilket inte var vad jag förväntat mig. Alla artiklar nämner nämligen kastrerade hankatter som en riskzonsgrupp för just övervikt. Observera att alla katter i min studie är kastrerade. I en annan studie där de validerar BCS återfinns samma resultat. Honkatterna hade högre BMI. Kanske är det så att våra grupper med katter var för få för ett statistisk säkert resultat eller så kan det vara så att när honkatter är överviktiga, då är de det med råge! 
 
Lite mer data jag kommit fram till. Katternas ålder varierade mellan 2 år och 17 år med en median på 5 år och ett medel på 5,7 år. Katternas vikt varierade mellan 3,0 kg och 6,2 kg med en median på 4,75 kg och ett medeltal på 4,72 kg. Om jag inte missminner mig så visar väl att medeltalet och medianen är lika på en grupp som inte är väldigt spridd? Att det är rätt bra med andra ord. Det känns som att statistikboken får hjälpa mig med denna del av studien!
Den roligaste men samtidigt mest seriösa artikeln jag skrivit ligger sedan 11:00 idag uppe på Ctrl Alt Elite. Klicka här för att läsa den, och tro mig, det vill ni! Allvar blandas med humor när jag pratar om de tragikomiska upplevelser jag haft i olika Dotagames, tankar kring varför det är såhär och kort om vad man kan göra åt det.
 
 
Your mom is a nice lady, said no online gamer ever. Lite så är det faktiskt. Klimatet är rätt bedrövligt många gånger om sanningen ska fram. Det är givetvis inte bara barn och ungdomar så betér sig såhär, men många är min gissning! Mina vänner känner inte ett behov av att vara otrevliga mot andra, men sen om det är för att de är stabila lugna trevliga människor eller om det är för att de är äldre kan jag inte svara på.
 
Läs artikeln, ni kommer inte ångra er!
Det är sällan jag hinner klart med en bild lagom till ett speciellt tillfälle, exempelvis påsk, jul, halloween eller midsommar. Jag vet inte om detta ska gillas som ett lyckat försök ärligt talat. Jag kan i fildatan se att skissen till Eggniter skapades den 29:e maj för två år sedan! Bättre sent än aldrig, och glad påsk på er!
 
 
Det var inte lätt att göra denna bra och förståelig. Jag ville att alla äggen skulle vara så stora att man fick se detaljerna men samtidigt så små att de fick lite avstånd för att skapa de osynliga serierutorna eller vad jag ska kalla det för. Hoppas intentionen lyckas, om inte annat var det ett gott försök!
 
Kanske någon blir lite sugen på Bloodline Champions? Eggniter är min självklara favorit, särskilt runt påsk!
Jag tänkte dela med mig lite av vad jag har kommit fram till under dagarna som jag hunnit arbeta med examensarbetet. Många av de reviewartiklar jag läst igenom, och även andra artiklar slänger ständigt in påståendet om att kastrerade katter löper större risk att bli överviktiga. Varför det är så tycks diskuteras mindre sällan. Eftersom mitt arbete inte går ut på att analysera just orsaken till övervikt, utan metoder för att hullbedömma katter, alltså även idealviktiga och underviktiga katter, har jag inte heller undersökt saken vidare.
 
Jag hittade en intressant artikel där de passat på att undersöka ferala katter, alltså förvildade tamkatter, som var delaktiga i ett projekt där de fångas in, kastreras och därefter släpps ut igen. Där kom de fram till att de ökade i vikt, hull och att bukens fettkudde blev större efter kastreringen. De som bodde på platsen och såg till de här katterna upplevde att de hade vandrade lika mycket, blev vänligare och tyngre (Scott et al, 2002).
 
Så vad innebär detta då, tror jag? Jo att även i de tuffaste förhållanden så påverkar en kastrering katters hull. För dessa katter ökade en del till ett mer normalt hull såvitt jag förstor det av artikeln. De som såg till katterna upplevde att de var mer hälsosamma och hade förbättrad pälskvalité efter kastreringen. Däremot är det ju inte samma sak på katter som redan är idealviktiga eller strax däröver och som sedan kastreras. Risken för övervikt borde ju då vara ganska hög såvida man som djurägare inte anpassar miljön för katten. Det är flera i min klass som skriver om övervikt generellt, så det ska bli spännande att se vad de kommer fram till. Jag hoppas i alla fall att någon tar upp det förebyggande arbetet som går att göra. 
 
Ni har tur idag, artiklen jag refererade till finns tillgänglig online, läs gärna!

Scott, K. C, Levy, J. K, Gorman, S. P och Newell,S. M. (2002) Body Condition of Feral Cats and the Effect of Neutering. Journal of Applied Animal welfare Science Vol 5, No 3. 203-213 [online] http://dx.doi.org/10.1207/S15327604JAWS0503_04

Vågar man säga det? Kan det vara så att det är vår på riktigt nu? Igår gick jag en promenad genom Skara och fick raskt hitta ett övergångsställe och knata över gatan eftersom min valda trottoar var upptagen av en gatsoparmaskin. Jag erkänner raskt att jag inte har någon aning om vad de heter egentligen, men de samlar hur som helst ihop allt grus som slängts ut under vintern. Inga bilder till detta inlägg, utan nu får ni använda fantasin istället. Jag har nu bytt promenadstråk och går längs med en bredare asfalterad väg. Så plötsligt känner jag inte längre det knöggliga underlaget under mina skor. Gångvägen, som till vänster fortfarande är överströdd med grus är på min sida alldeles rensopad. Hade jag åkt något hjulförsett hade jag varit överlycklig.
 
Alldeles nyss var jag och katten ute på en promenad i vårsolen och tog ett varv runt innergården. Det skymtar grönt i rabatterna vill jag bara säga. Snart så.
Jag blev fullkomligt rosenrasande efter att ha sett Sophie Angner och Nina Strauss rent ut sagt bedrövliga uppträdande när de gör reklam för en kommande tävling, The Payday Girl Contest, detta i ett försök gissar jag nu, att promota Payday 2. Det är inte bara jag som reagerat. Förutom vi på CtrlAltElite som diskuterade fenomenet friskt sinsemellan har det kritiserat på bland annat Eurogamer.se Feber, och fragzone
 
Klippet kan ni se här.
 
Varför delar jag med mig av detta? Det gör ju att de får mer publicitet. Sant. Det fyller för mig ett större syfte, nämligen att synliggöra att detta fortfarande sker, än idag. Det är inte bara något litet bolag då och då som gör en tabbe med att be lättklädda tjejer göra reklam för datorrelaterade prylar, utan det sker för jämnan. I vanliga fall brukar jag inte skriva kommentarer alls kring poster liknande dessa, men efter förra årets engagemang i Nörd på Pride, mycket intressanta diskussioner med ännu mer insatta människor än jag själv tyckte jag att jag har ett ansvar att säga ifrån. 
 
Posten som lades ut på tv3s blogg gick att kommentera via Facebook vilket jag gjorde.
 
Detta är precis vad spelkulturen inte behövde! Detta är ett enormt steg tillbaka från den positiva utveckling som ändå skett vad gäller synen på tjejer och spelande. Detta är pinsamt, det är sexistiskt och vad som behövs är verkligen inte att uppmuntra tjejer att verka sexiga inför andra spelare.

E-sport och datorspel generellt är fantastiskt på så vis att alla kan spela mot varandra på lika villkor. Längd och vikt som kan påverka i andra sporter hjälper inte när det kommer till datorspel. Summan av kardemumman: imponera med skills istället!
 
Jag fick även en länk till Nina Strauss blogg där jag passade på att kommentera hennes egen post.
 

Du som modell borde veta vad det innebär att vara en förebild.
Vet du hur svårt det är att finna bra kvinnliga förebilder inom spelvärlden idag? Det är ganska svårt, för även om tjejer tagit ett stort kliv framåt och börjat ta för sig av vad spelvärlden har att erbjuda så stöter vi ofta på svårigheter.

Framförallt på grund av sexism. Framförallt på grund av att kvinnor objektifieras. Denna video är ett slående exempel på precis vad vi inte behöver! Därför hoppas jag på att ni gör mer research inför kommande klipp och agerar på ett sådant sätt så att ni inte längre när de rådande normerna. Visa genuint intresse för spelet och spelarna om det är ert mål. Med er nuvarande metod tycks det som om ni utnyttjar det faktum att ni tror att ni har en publik bestående av heterosexuella unga män.

Vad hoppas jag skall hända i slutändan? Att de som varit inblandade i det här klippet och dess upplägg skall läsa på mer om hur gamingkulturen ser ut idag och vad deras val har för konsekvenser. Att de uppriktigt ska förstå att detta förstärker de starkt satta fördomar som finnas. Och slutligen att de helt skall stänga ner tävlingen eller åtminstone ordna med en turnering där vinnarna får rollerna. Då järnspikar, då får ni riktiga gamers!

EDIT: Klippet togs bort men går att se här.

Med flit så skrev jag inte ett inlägg igår, jag hoppades på att fler unika besökare skulle hinna se mitt inlägg om min nu färdiga bok.
 
Denna vecka har vi påsklov, men sådan lyx har jag då rakt inte tid med! Jag har valt att ta två dagars ledigt efter tentan, det vill säga lördag och söndag, för att nu påbörja arbetet med examensarbetet på riktigt igen. Har skrivit ungefär tre sidor blandad text än så länge, men jag räknar med att hela arbetet ska bli på runt tio sidor när det är klart, mer om man räknar in alla bilagor. 
 
Det jag kommer fokusera på nu är att titta på de enkla sammanställningsresultaten, exempelvis hur många hon-respektive hankatter som deltog i studien och hur gamla de var, samt fortsätta arbetet med att beskriva fetmaproblematiken hos katt. Bakgrundsinformation helt enkelt. Sedan kvarstår den djupare analysen där jag får ta mig till skolans datorsal för deras statistikprograms skull samt beskriva metoderna i detalj enligt litteraturen. Det blir roligt! Uppdateringar på hur det går kommer dyka upp succesivt.
Min bok är nu färdig, färdig! 
Läs den här.
 
Lite roliga siffror:
Den tidigaste sparfil jag har på den här datorn är från 2011-04-06, men jag började tidigare än så med den. Med andra ord har det tagit lite drygt två år för mig att bli klar med den samtidigt som jag har studerat här i Skara.
Enligt Kapitel1 innehåller min bok 310163 tecken.
Enligt OpenOffice innehåller boken 51089 ord och 285748 tecken. Inte illa va?
Boken är skriven på 70 sidor räknat i datorsidor i OpenOffice.
 
 
Så, nu tänker jag ber er, snälla gå in och läs boken! I alla fall det sista kapitlet, det är på tio rader tror jag. Skapa gärna ett konto för att rösta på boken! Man klickar på hjärtanen för att rösta, allra helst det längst till höger, för det ger mest poäng.
 
Är det inte fantastiskt? Åtminstone känns det så. Min första riktiga bok som är klar. För att den ska bli sedd och läst behöver jag dock er hjälp. Så fungerar dagens digitaliserade värld vilket är bra. Det man tycker om kan man dela, vill man hjälpa någon likaså. Dela gärna med er på er egen blogg om ni kan, speciellt ni hästintresserade. Jag tror det finns mycket i den här boken ni kommer känna igen er i.
Det näst sista kapitlet blev visst klart det också, och ni kan läsa det här. Maskeradhoppningar alltså... Jag har så många roliga minnen från dessa! Mumiesången är autentisk, om man räknar med att så som jag skrivit ned den är så jag kommer ihåg den. Jag minns de som var utklädda till beduiner, till möss, till riddare, bananer i pyamas, Skönheten och Odjuret, cowboys, sjöjungfrur. Allt ni kan tänka er och lite till! Det är klart att det för oss tävlade var väldigt allvarligt, men jag minns också att dessa tävlingar var de roligaste att titta på och kanske de roligaste att vara med i. Det handlade mer om att ha roligt med vänner och hästarna och mindre om att vinna och bevisa något för någon annan. Tro inget annat. Taskiga tjejer vill inget annat än att den utsatta tjejen ska misslyckas.
 
Jävligt tråkigt för er att jag inte gjorde det. 
 

"Wow, snygg utklädnad!” utbrast jag imponerat. Welshponnyn var utklädd i gammaldags sadel med packning och med ett körhuvudlag. Matilda var iklädd en fantastisk gul prinsessklänning på pricken lik Belles i Skönheten och Odjuret och Maria var utklädd till Odjuret, och stod med det sydda huvudet under armen. Hon märkte att jag stirrade imponerat på det för hon ursäktade sig lite och konstaterade att det var lite väl varmt för att ha på sig det när de bara väntade.
”Och sikten är inte fantastisk måste jag säga. Jag tror jag hoppar utan det. Har du träffat vår pall förresten?”"

Jag har tyvärr inte tillgång till alla maskeradbilder jag vet ligger på min stationära just nu, så vi får hålla till godo med denna. Peter tog den här bilden under en familjehelg på Skutans Gård när gården fått besked om att den inte skulle säljas utan att vi istället skulle få hjälp. Hm. Det var fortfarande många turer fram och tillbaka, men gården finns faktiskt kvar, än idag! Nytt stall och ny värmestuga gör att den lär stå i många år till.
 
Ta nu och läsa min bok! Epilogen kommer ut senare idag.
Nu när tentan äntligen är över kommer jag kunna lägga tid på att bli färdig med boken och därmed hålla löftet till mig själv. Löftet? Att bli klar med boken i år, helst i mars månad. Det nya kapitlet hittar ni här. Detta är det första kapitlet av två som handlar om den sista tävlingsdagen som alla väntat på. Det är minst sagt mycket som står på spel där nerver, ponnyer, segrar och rivningar blandas om vartannat.
 

"Yihaa!” skrek Sara och satte hälarna i det lastgamla russet vars urinstinkter måste ha vaknat. Som skjuten ur en kanon stormade han över startlinjen och tog hindren i farten med riktiga ponnysvängar där emellan. När de löpte i mål stod vi allesammans med gapande munnar likt fågelholkar och visste inte riktigt vad vi skulle säga.
”Det trodde ni inte va?” blinkade Sara åt oss där vi stod vid staketet."

Jag kan inte låta bli att skriva om alla knasiga russ och allt vad de hittar på. Så var det jämt i stallet där jag hängde, att när det väl kom till hopptävlingar, då var det skogsbaggarna som regerade! Små, snabba och smidiga slingrade de sig runt banan som ingen annan. De med privathästar, som generellt var med hetlevrade hade oftast också en chans. Ryttarna kunde mer och höll ofta bättre ridvägar helt enkelt. Det är en vanesak och något man lär sig allteftersom. Två kapitel kvar. Eller, ett kapitel och en kort epilog.

Ni vet den där känslan av att man har pluggat färdig till en tenta? Inte? Idag hade jag den känslan. Innan jag gick in i aulan såg jag till att läsa igenom mina viktigaste, numera färgkodade anteckningar. Sen skrev jag tentan. Förutom två enpoängsfrågor där jag inte riktigt förstod frågan tror jag, så kändes det som om jag svarade tillräckligt på allt. Känslan av att inte kunna en fråga fanns inte ens. Kort sagt, studietekniken inför det här provet måste ha varit rätt!
 
Tentan då? Hur var den? Först en hel drös enpoängsfrågor och därefter tre fall på totalt fjorton poäng styck. Pust! Det var inte lite att skriva vill jag lova. Jag gick ut först, och då tror jag klockan var strax efter halv tolv. Då hade jag suttit och kämpat i två och en halv timma, och ursprungligen tänkte de sig att bara ha en salstid på tre timmar! Som tur var ändrade de till fyra.
 
Ytterligare en rolig sak var att den sista tentan blev kigurumitenta! Fäsk kom som fläckig ko, Madde som en jättesöt brun ko och jag i mina fläckar... Man kan inte låta bli att vara gladare iklädd fläckar.
Tentaplugg.
 
Jag minns faktiskt inte att jag har varit ute i såhär god tid och känt mig såhär pass lugn inför en tenta någonsin tidigare. Frågan är om det är för att jag har grundkunskaperna så att det nya lättare fastnar kombinerat med god studieteknik kursen igenom eller om det helt enkelt är så att jag inte orkar bry mig längre!
 
Inte blir det lättare att plugga när man lite kort klickar in på Facebook och inser att folk verkar ge upp pluggandet ungefär nu. Jag kommer fortsätta plugga resten av kvällen! Och på morgonen antagligen. Det är lite tradition att läsa igenom det svåra till frukosten. Jag har sedan några dagar tillbaka renskrivit alla föreläsningsanteckningar. Därefter har jag en gång läst igenom precis allting, och nu sitter jag och läser igenom allting men skriver upp det som jag tycker är svårt att komma ihåg eller som jag inte får glömma bort. Jag har hitills läst igenom 48 sidor utav 61 och detta har resulterat i strax över fyra sidor med anteckningar. Planen är sedan att läsa igenom dessa sidor, kolla upp ord och begrepp som jag fortfarande inte helt och hållet förstår och nöta in alla normalvärden. Just normalvärden, eller egentligen utantillkunskap i sifferform, har ja svårt att få in. Jag lärde mig sådant när jag var på praktik och tittade på narkoser, men nu utan den fysiska påminnelsen så försvinner siffrorna ut genom fönstret.
 
Så, i pausen blev det mer Skyrim. Nu har jag köpt mig ett hus!
 
Hm, För 5000g hade jag hoppats på ett lite fräschare hus! 
 
Lite mysigt är det väl ändå? Stegen leder upp till övervåningen och sovrummet. Jag har expansionen för heminredning, haha, så senare kommer jag bygga ett betydligt större hus. Synd bara att man inte kan ha ett eget stall!
 
Mitt nya fina hus från utsidan! Supermysigt.
 
Så, då var det slut på spelpausen och nystart för pluggandet. Nästa paus kommer innehålla den enormt roliga aktivitetet diskande. Appropå det jag skrev tidigare om att det aldrig är så rent som när det är tentavecka, det är inte applicerbart på mig. Jag städar definitivt inte om jag måste plugga. Mina strumpor ligger bra på golvet tills dess att fredagen har kommit och gått.
Ni skulle ha hört mig igår, eller nej, det vill ni nog inte. Jag hade, som den newb jag är, försökt mig på att döda den drake som letat rätt på mig när jag fredligt och trivsamt skulle ta mig över en bro. Jag tror jag kämpade med pil och båge i nästan en timma, med tillfälliga spurtanden bakom en så stor sten som möjligt för att undvika att bli grillad, innan jag slutligen fick se mig besegrad och tämligen avdödad.
 
Se! Såhär mysigt hade jag och min häst det! Vi red runt i vattenbrynet, tittade på vattenfallen och det fina djurlivet.
 
Utan förvarning blev vi brutalt attackerade av en magiker från en slottsruin. Min häst gjorde merparten av arbetet med den här filuren. Resten av borgen fick jag rensa själv, min pålle är för stor för dörröppningarna! Vill gärna tillägga, att bara för att jag är fullt kapabel att döda digitala magiker betyder det inte att jag har lust att hugga ner män i klänning med ett tvåhandssvärd i verkliga livet. Och det är inte enbart för att jag inte skulle orka lyfta en tvåhandare! Spel är inte verkligheten och tvärtom. Särskilt tvärtom.
 
Jag måste visa er den här orcen, mest för att det är så passande med tanke på att jag läser igenom warcraftböckerna igen. Där figurerar en av mina favoritkaraktärer - Broxigar, orcen som söker sin sista strid, ärofylld nog för att sånger skall hålla minnet vid liv för evigt. Den här snubben jag mötte ville mest dö lite generellt sådär. Jag tänkte att om jag lockar draken till honom så kan ju han få kämpa järnet, det borde väl vara relativt ärofyllt? Tyvärr verkade han inte vilja röra på sig speciellt mycket.
 
Såhär såg det ut igår när jag kämpade järnet för att försöka få ner drakeländet.
 
Jag och min häst spanar på draken som flyger omkring. Känslan när man hör ljudet av drakvingarna eller vrålet men inte ser den! Jag höll på att trilla av hästen första gången.Här upptäckte jag att den cirkulerade kring ett jätteläger, och ofta slåss de mot varandra har jag fått lära mig - tack Todes och Fluffigt!
 
Draken är död och jag suger lite automagiskt åt mig drakens krafter. jag hoppas det sträcker sig ännu längre ut än bara i spelet så jag får förnyade krafter till fortsatt pluggande, för nu är min paus slut och studierna skall ta vid ända tills det är dags för kvällsmat.
Hej Fäsk!
Jag vet att du letade efter den här sången, så jag letade fram ett av sångpapprena från vår middag och tänkte att jag skulle ta och dela den med omvärlden. Den här sången hjälptes jag och Fäsk åt att skriva under vårt andra år på programmet, för vi tyckte att den andra sången var för lång och svår. Melodin var som till bumbibjörnarnas intro, och ni kan ju tänka er hur det låter när alla tjejer ska försöka sig på refrängen. Ajaj. Jag tror att den mottogs väl, och Linnea har lagt till den till ett sånghäfte för vårens evenemang, jag gissar på balen. Här kommer den nu!
 
Djursjukskötaresången Verision 2.0
(Melodi - Vi äro musikanter)
 
Vi äro djursjukskötare ifrån Skaraborg
Vi äro djursjukskötare ifrån Skaraborg
Vi kan söva, sätta dropp och röntga djur
Klippa klorna, lägga tassbandage
Och vi kan hjälpa ponnyhästar, kissekatter, fågelungar
Vi kan rädda hundra hundar, marsvinsungar med
 
Vi tar blodprov skickar det på analys
Vi kan lägga permanentkanyl
Och vi kan rehabilitera, tvätta öron, rensa tandsten
Vi kan vaccinera djuren och ge medicin
Det var kallt igår, det var kallt inatt och det var kallt i morse. Golvet var så kallt att jag fick ta på mig mina morgontofflor när jag steg upp. Jag skulle vilja påminna vintern om att det är hög tid att sluta vara så framfusig och låta andra ta vid. Våren exempelvis! Eller varför inte sommaren? Jag har två nya klänningar som jag vill få inviga.
 
Nej, nu är klockan ett, jag har hunnit hem efter redovisningar om hästfallen, tentafrågor samt årskursråd och fått i mig lite lunch. Det är med andra ord dags för tentaplugg. Eftersom det är kallt så blir det tentaplugg under en enorm pläd och med tofflor på. 
 
Låt våren komma fort!
Förutsatt att jag inte har stavat fel så borde detta inläggs rubrik ge riktigt bra med poäng i alfapet. Såvitt jag minns ger både K och U skapligtmed poäng.
 
Exemplarisk som jag är *host* lyckades jag kravla mig ur sängen strax efter nio imorse för att fortsätta mitt arbete med renskrivandet. Efter lunch var det dags för tvärgruppsredovisningar av våra vårdplaner och sen hem igen för mer renskrivningsarbete. Här har jag suttit nu, med två pauser, en för middag och en för fyrtiofem minuters Skyrimspelande. Summan av kardemumman är ändå att jag har lärt mig en hel del, och om det är någon därute som läser detta och skulle behöva lite tips från en annan i nöd om hur man kan gå till väga så kommer här mina tips på studieteknik.
  • Börja tidigt på morgonen. Det känns bättre att ha gjort något rejält redan innan lunch.
  • Pauser smakar inte lika gott om man fortfarande är stressad. Se därför till att ha klarat ett mål innan du tar paus.
  • Appropå mål. För mig är det lättast om jag antingen bestämmer en gräns, exempelvis läs dessa sidor eller renskriv så här mycket, alternativt plugga en timma. Sen är det paus. Ta då en paus! På riktigt.
  • Ha inte FB lr andra chattprogram uppe om det distraherar dig.
  • Belöna dig själv efter ett delmål. Nu exempelvis ska jag få spela Skyrim och prata med Todes.
  • Om du har flow, fortsätt arbeta trots att det är paustid.
Det var det hela för denna gång. Klart att detta inte passar alla. I slutändan handlar det om självdisciplin, och det är det få som har inför en tenta. Det moderna ordspråket att det aldrig är så rent i lägenheten som under tentaveckan är inte helt utan sanning. Det är inte klokt vad mycket roligare saker det finns att göra än det där betungande pluggandet!
Ville bara tipsa om ytterligare en artikel, denna gång från Jordbruksaktuellt. De har bland annat intervjuat min klasskamrat Linnéa om tankar och funderingar kring flytten.
 
Nyheten hittar ni här.
Nästan ett år har det gått sedan vi hade en salstenta senast. Därefter har det varitskriftliga uppgifter, redovisningar, praktiska övningr och hemtentor. Nu är det visst dags igen och jag gissar att detta är den sista salstentan vi kommer få. Såvida vi inte måste göra omtenta, ve och fasa!
 
Så. Hur gör man då? Jag har börjat med att göra allt det mekaniska, det vill säga att renskriva alla mina anteckningar med någon slags förhoppning om att jag ska lära mig saker samtidigt. Idén har bitvis fungerat. Min hjärna tenderar att hoppa över delar som den tycker är för komplicerade, exempelvis substansnamn och försäljningsnamn på läkemedel. Tyvärr ingår det att vi ofta ska ge förslag på läkemedel så det är ju en mindre praktisk vana jag har. Och nej, det är inte så enkelt att jag bara kan memorera en uppsättning läkemedel för alla tillfällen. De har olika egenskaper och ska av en anledning användas vid olika tillfällen.
 
Mot renskrivningar och vidare! Just nu arbetar jag med komplikationer på häst, och sen tror jag att det är dags för komplikationer på hund och katt. Så får man det lite samlat helt enkelt.