Min dag på temat siffror.
 
Det är 47 dagar kvar tills examen och min flytt hem till Stockholm. Detta har jag firat genom att packa 1 flyttkartong samt ta fram 1 flyttkartong till katten i ett försök att få honom att inte hoppa ner i lådan jag packade ner saker i. Det misslyckades.
 
Min fästman spelar Magicturnering just nu. Han är inne på runda 2 och har vunnit båda med 2-0.
 
Jag har räknat ut kroppsfettprocenten på mina 20 katter för både mina och djurägarnas mått enligt formeln:
(((Rib Cage/0,7062) – LIM)/0,9156)-LIM Där Rib Cage är bröstkorgens omkrets vid det nionde revbenet och LIM är längden mellan patella och hasspetsen. Detta innebar att jag fick räkna på detta totalt 40 gånger, och skänker en tacksam tanke till kravet på en grafritande räknare på det naturvetenskapliga programmet på gymnasiet vilket gjorde att jag kunde skriva in formeln och sedan bara byta ut de skiftande värdena.
 
Jag tog även mod till mig och använde mig av ett Paired t-test på 2 av mina mätvärden för att jämföra mina och djurägarnas mätresultat. Denna gång kunde jag inte säga att det var en skillnad. Tror jag. Mitt P-värde var större än 0,05 vilket, om jag förstått detta rätt, innebär att jag inte kan förkasta nollhypotesen. Jag tror jag skriver en diskussion om detta när jag själv inte är så förvirrad.
 
Den kom ut för drygt en halvtimma sen. Enjoy!
Börja med att titta på dessa två Youtubeklipp! De inner min nya favoritkaraktär Edna Turnblad från den sex år gamla filmen Hairspray.
 
Detta är första gången man får se Edna.
 
Oh yes, Edna dansar loss!
 
Efter filmen gick jag in på IMDB.com, perfekt sida för filmfakta, då jag skulle kolla upp vem som spelade Maybelle. Döm om min förvåning när jag inser att:
 
 
Jepp, jag blev så fascinerad att jag var tvungen att svänga ihop en bild om det. När jag insåg detta samband kom jag ihåg en tidningsartikel som jag läst någon gång för länge sedan om att just en känd manlig skådespelare skulle anta rollen som kvinna, men jag kom inte ihåg vem det var eller vad filmen hette, och än mindre att se filmen för den delen. Vet ej om detta är billigast, men den kostar 49kr på CDON.com just nu.
 
Slutligen så hittade jag på Youtube denna korta men mycket intressanta dokumentär om hur förvandlingen äger rum.
 
Jag har haft nöjet att få gräva in mig i en artikel för Ctrl Alt Elite om ett kombinerat projekt för en dokumentär, ett spel och, det som jag tyckte var mest intressant, en hemsida som ska samla råd, tips och bra tutorials för hur man blir en del av gamingindustrin, lär sig nya program och förbättras. Detta ligger mig extra varmt om hjärtat eftersom jag, tro det eller ej, är utbildad 3D-grafiker. Jag läste nästan två år på Digital Graphics innan jag avslutade programmet med bara praktikperioden kvar. Jag presterade inte tillräckligt bra och betvivlar att jag hade klarat av arbetsklimatet. Det är för mycket prestation och osäkra anställningar och för lite artistisk frihet för min smak.
 
I omgångar har jag minst sagt blivit sugen på att lära mig ett gratisprogram som Blender. Jag kan det inte alls, och är tydligen väldigt annorlunda från Maya som är det jag har arbetat med. Nackdelen med Maya är att det kostar även om de allra flesta piratar det. I ärlighetens namn, det är så meckigt alltsom oftast, och jag känner att nu när jag kommer arbeta och tjäna bra med pengar (jaja, tänk nu på att jag har levt på studiestöd i hela mitt liv, eller mindre) vill jag gärna ge bra program mina pengar så att de kan fortsätta utveckla dem. Kort filosofiskt inlägg. Jag hade inte köpt dem ändå under min studietid, så nej, de förlorar inte pengar på att jag piratade då. Moving on. Anledningen till min inspiration är att man kan göra nya items till Dota 2 hjältar!
 
Jag har få bilder kvar av det jag har gjort i 3D, de flesta är inte mycket att hänga i julgranen ärligt talat! Men för att ni ska få titta på lite bilder för omväxlings skull har jag tagit med några här. Passa på att njuta, eller nått. Och ni som kan 3D, skratta lite, det är helt okej! jag lovar att era första mästerverk är något ni helst också gömmer längst in i garderoben nu många år senare.
 
Jag tror att poängen med den här övningen var någon slags ljussättningsteknik. Jag minns att det skulle vara en träbyggnad. Jag kan avslöja för er som inte vet att golvet som ser knöggligt ut, det är egentligen bara en plan yta men med något som kallas för en bump map. När datorn skapar bilden tolkar den in att ytan är ojämn, enkelt förklarat. Det är inte alltid ett så lyckat sätt att göra det på, men det går snabbt om det inte är just det man ska fokusera på.
 
Den här bilden är jag fortfarande förtjust i! Övningen gick ut på att skapa en slags steampunkig framtidsmanick med metallskimmer som skulle bearbetas med ett photoshopfilter och sedan se ut som något ur en gammaldags produktkatalog. Den är lite rolig! Och ja, det är en ringklocka! Jag minns inte om den fungerar, men jag tror det.
 
Nej, även om det blir blender någon gång i framtiden så är det defintivit inte nu. Kanske till sommaren, efter att jag skaffat en ny dator som orkar arbeta med tyngre data. Jag har ingen aning om Blender är som Maya, men Maya kraschade minst en gång per dag. Därav regeln om de tre S:en: spara, Spara, SPARA! 
Jag blev ofrivilligt indragen i en diskussion med en man som påstod att jag var hycklare och djurovän för att jag inte har problem med att äta kött men samtidigt utbildar mig till legitimerad djursjukskötare. Ytterligare ett påstående som dök upp senare var att jag bara var intresserad av att bry mig om husdjur. Detta är på intet sätt ett svar tillägnad den diskussionen, utan de påståenden som slängdes ut är några jag tänkte få chansen att diskutera här och så småningom kanske de kan väcka frågor hos andra.
 
Är jag hycklare för att jag äter kött, studerar till djursjukskötare men samtidigt anser mig värna om djur?
Enligt wikipedia är definitionen för en hycklare "En hycklare eller hypokrit predikar om en särskild tro, religion eller livsstil, utan att själv följa det han förespråkar" och ger som exempel en rökande förälder som förmanar sitt barn att inte röka för att det är farligt för hälsan etc. Hm. Jag skulle inte definiera mig som hycklare med denna definition. Min yrkesroll går ut på att jag ska se till att djuren har en bra livskvalité, och arbeta förebyggande för att djur ska slippa sjukdom och onödigt lidande, vårda dem när de är skadade eller sjuka och rehabilitera dem så att de ska återgå till en så god livskvalité som möjligt. Livskvalitén, anser jag, är oberoende av vad som händer med kroppen efter att den är död.
 
Är jag bara intresserad av att vårda husdjur?
Det korta svaret är nej. Det mellanlånga svaret är att jag genom min utbildning blir expert på djuromvårdnad av häst, hund och katt samt får en baskunskap i djuromvårdnad av bland annat reptiler, fåglar och gnagare. Av tradition så är det mest veterinärer som ensamma åker ut till lantbrukets djur, och vad gäller vilda djur så är det mycket svårt att vårda dem utan att stressa dem. Många av de vi kallar för exotiska djur, exempelvis kaniner, kan stressa till döds. Det känns med andra ord som att springa ut i skogen och hjälpa vildkaniner är en direkt dålig idé utan den baskunskap som krävs. Jag har den inte. Kort alltså, min kompetens och mitt intresseområde ligger främst hos katt och hund, det är anledningen till mitt val av arbete. Betyder det att jag anser att bara dessa tre arter förtjänar vård? Absolut inte! Jag är bara inte utbildad för att ge korrekt omvårdnad till övriga arter.
 
Jag tror att det är farligt att anse att ens moraliska ståndpunkt är den enda rätta och därefter placera de som inte tycker likadant i något slags fack med attribut de med största sannolikhet inte alls har. Min moraliska ståndpunkt säger mig att det inte är fel i grunden att äta kött. Däremot, och här kommer det som gör att jag tycker att jag är djurvän, anser jag att djur skall ha god livskvalité! För detta krävs dock mycket kunskap. Om man inte vet vad som är djurs naturliga betéende och vad de trivs med, hur ska man då veta vad de behöver? Denna typ av kunskap är etologerna bäst på, och vi har tur nog att vara granne med etologi- och djurskyddsprogrammet här i Skara, så då och då får man riktigt intressanta aha-upplevelser tack vare detta. Ett bra exempel, där djursjukskötarna har en stor roll och kan komplettera etologerna är följande: Du har en kanin. Kaninen älskar morötter, så den får det varje dag vilket den glatt tuggar i sig i mängder. Den har även tillgång till en stor bur, hö. halm, pinnar att gnaga på, utevistelse, rubbet! Men ändå, ändå magrar den av och tycks nedstämd. Alla djursjukskötarstudenter som går på SLU kommer nu skrika "tandproblem!". Jajemen. Kaniner behöver äta framförallt hö för att slipa ned tänderna vilka växer kontinuerligt och mår inte bra godsaker som morötter vilket kan störa magtarmsystemet. I detta exempel ville man väl och tyckte sig tro vad djuret behövde och mådde bra av, men det visade sig att så inte var fallet, välviljan skadade istället. Kunskap, det är A och O!
 
För att gå vidare på livskvalité. Tycker jag att köttindustrin är optimal idag? Nej. Den kan bli mycket bättre, även om Sverige är otroligt bra internationellt sätt. Vi var först med antibiotikaförbud i tillväxtbefrämjande syfte bland annat, och vi har en djurskyddslag, inspektörer som ser till att den efterlevs och bra informativa instanser som Jordbruksverket och SVA. Jag väljer produkter som visar vikten på god djurhållning. Bra exempel: köp inte ägg från höns som bara går inomhus och defintivit inte från burhöns! Köp de som tillåter hönorna att gå ut. Min tanke med livskvalité är att djuren ska må bra tills den dag de dör. Detta gäller för produktionsdjur såväl som husdjur. Det är därför vi i Sverige inte låter djur få leva till vilket pris som helst (skräckexempel som min lärare under årskurs 1 här i Skara berättade för mig från hennes praktik i USA: en påkörd katt de amputerade tre ben och svansen på. Livskvalitén ansågs vara tillräcklig för att den åt när de ställde fram mat vid ansiktet på den. Inte att förglömma att de tömde blåsan på den manuellt med kateter varje dag).
Idag tog jag mig till biblioteket för att plugga och blev strax efter lunch klar med material och metoddelen till mitt arbete. Kvar är resultat- och diskussionsdelarna. Planen är att påbörja det förstnämnda direkt efter mötet med min handledare imorgon, jag känner ett behov av coaching innan jag sätter mig framför det skrämmande statistikprogrammet.
 
Vi fick resultaten av anestesiologitentan också. Eftersom jag som vanligt har glömt bort min tentamenskod vet jag inte mer än att jag är godkänd. Hela klassen klarade med andra ord tentan, stort grattis till oss!
Det känns som en evighet sedan som Fluffigt tryckte boken A Game of Thrones i handen på mig. Detta var långt innan TV-serien och Peter Dinklages perfekta rolltolkning som Tyrion Lannister, men redan då blev Tyrion en av mina absoluta favoritkaraktärer. Av ren slump upptäckte jag att någon, som nickar miracleofsound, gjort en egen hyllningslåt dedikerad till just George R.R. Martins Tyrion Lannister!
 
 
För er som ännu varken läst böckerna eller sett TV-serien rekommenderar jag böckerna, helst på engelska såklart. Bor ni i Stockholm så tycker jag ni ska ta er till SF-bokhandeln, för det är den mysigaste butiken jag vet. Det är en av de få butikerna där det känns som om man är i Diagongränden, på väg att köpa böcker inför en ny terminstart.
I detta inlägg blandas stycken ur mitt exjobbsarbete med tankar och reflektioner som jag har. De delar som är tagna ur exjobbet har därför referenser medan mina egna tankar denna gång får stå för sig själva. De är baserade på slutsatser jag dragit under arbetets gång.
 
Hullbedömningsmetoder går på ett eller annat sätt ut på att bedömma en katts hull, alltså om den är underviktig, idealviktig eller överviktig. Jag kan ibland tycka att ordet "vikt" som ingår i de tre begrepp jag precis tagit upp lägger fokuset fel genom association. Vikten i sig är inte det intressanta, utan förhållandet mellan fettvävnad och övrig vävnad. Man bör också vara medveten om att många hullbedömningsmetoder enbart ser till detta förhållande och inte säger något om exempelvis muskelmassa. En katt kan vara överviktig och muskelfattig samtidigt, men enbart övervikten kommer noteras i de hullbedömningsmetoder jag har tittat på än så länge. Denna typ av information får vid behov noteras för sig självt.
 
Olika hullbedömningsmetoder varierar i invasivitet, kostnad och tidsåtgång vilket gör vissa mer lämpliga än andra för bedömning inom djursjukvården. Avancerade metoder såsom exempelvis kemisk analys, densitometri, absorptiometri, dual-energy X-ray absorptiometry, ultraljud (German, 2006) trots att denna metod inte är validerad på katt (Zoran, 2009) och magnetisk resonanstomografi finns tillgängliga men är på grund av sin mer invasiva karaktär, den ökade kostnaden för djurägaren och den längre tidsåtgången kanske mer lämpliga som forskningsverktyg (German, 2006).
 
Exempel på invasivitet kan vara att katten behöver sederas (ges lugnande) inför exempelvis en röntgenundersökning, eller sövas inför någon typ av provtagning av vävnad. De metoder jag har tittat på i min studie, BMI och BCS går att utföra på vaken katt, i de flesta fall, och går relativt snabbt att utföra när man blivit van. Mer detaljer om dessa metoder är något jag kommer ägna helt separata inlägg åt. Kostnaden är också en mycket relevant fråga. Om katten ska röntgas kostar läkemedel, röntgenbilder och all personal som måste involveras, från djursjukskötare till den veterinär som skall granska bilderna. En bedömning med BMI eller BCS går snabbt och kan inkluderas i en vanlig undersökning av djurvårdare, djursjukskötare eller veterinär.
 

En hullbedömningsmetods kvalité avgörs av tre faktorer; repeterbarhet, reproducerbarhet och förutsägbarhet. Repeterbarheten är god om samma resultat uppnås med samma metod på samma djur vid olika tillfällen medan reproducerbarheten är god om samma resultat uppnås med samma metod på samma djur men med andra förutsättningar, exempelvis att två olika personer gör bedömningen. Förutsägbarheten är god om metoden bedömmer det faktiska hullet och kroppskompositionen (Laflamme, 1997). Dessa faktorer kan också slås ihop till två, precision och noggranhet. Med precision menas metodens förmåga att generera samma förväntade resultat upprepade gånger, medan noggranhet syftar till det sanna värdet, alltså det faktiska hullet och kroppskompositionen (German, 2006).

Vad ska allt detta vara bra för då kan man fråga sig. Jo, genom att använda sig av hullbedömningsmetoder kan man fånga upp övervikt hos katt i tid. Om metoden lärs ut till djurägare exempelvis när katten är normalviktig och skall kastreras kan hen lära sig att känna igen om kattens hull förändras. På samma sätt kan djurhälsopersonal fånga upp katter i riskzonen för övervikt eller undervikt och ge livsstilsråd i tid.  Det blir även lättare att se hur kattens hull förändrar sig över tid om en bedömning görs vid varje besök. En förhoppning som Zoran uttryckte i sin artikel från 2009 var att synliggörandet av eventuella och potentiella viktproblem kunde ge en ökad förståelse för allvaret med överviktsproblem. Jag förstår tanken, för om ingen i djurhälsopersonalen pratar om kattens hull, varför skulle djurägaren då fästa vikt vid det?
 
Referenser till detta inlägg:
German, J, A. (2006) The Growing Problem of Obesity in Dogs and Cats. The Journal of Nutrition Vol 136, No 7. 1940S-1946S.
 

Laflamme, D. (1997) Development and Validation of a Body Condition Score System for Cats: A Clinical Tool. Feline Practice Vol 25, No 5-6. 13-18

Zoran, D, L. (2009) Feline Obesity: Clinical Recognition and Management. Compendium: Continuing Education for Veterinarians Vol 31, No 6. 284-293

Igår fick jag chansen att använda vad som lät som den lamaste bortförklaringen någonsin och tacka nej till ett möte med min handledare. Bäst som jag var ute på en promenad i det kalla vårvädret och var allmänt bländad av solen ropade någon på mig. Åh hoppsan, det var min handledare och hennes son som jag helt oförskämt hade passert utan så mycket som en blick. Skara är en liten stad, vilket jag ofta glömmer. I stockholm är oddsen inte så stora att stöta på sin lärare, men här i Skara är det vardagsmat. Jag har hitills träffat på en av mina favoritlärare två gånger vid lösgodiset på Ica Munken i Skara. Alltid på en fredag. Nåväl! Min handledare frågar mig om vi inte kan ses imorgon (läs idag) mellan åtta och tio. Här skrattar jag lite för mig själv och får förklara att min mobiltelefon, och således min väckarklocka, är på besök i Stockholm och är inte tillgänglig för den kritiska uppgiften att få upp mig ur sängen i tid för ett möte. Det lät ungefär lika dumt som att hunden har ätit upp ens läxa. Nu däremot, har min mobiltelefon levererats till mig inklusive en Bounty och en Sportlunch, så jag är övertygad om att jag ska lyckas ta mig till mötet pigg och inspirerad till på fredag.
 
Bäst som jag startade upp min telefon fick jag försenade sms, däribland ett från Linnéa som förklarade varför jag fann mig alldeles ensam på biblioteket imorse, hon hade tvättid. Nåväl! Jag har renskrivit två ämnesområden, Purina BCS och BMI i allmänhet och planerar att skriva ett inlägg helt dedikerat till vad som krävs för att en hullbedömningsmetod skall anses bra senare idag. Jag passade även på att leta artiklar om kattraser med rasbundna defekter, såsom manx, perser, scottish fold och siames, då jag blivit lite inspirerad till att skriva om katters hälsoproblem framöver, särskilt efter att jag skrivit allt jag kan om hullbedömningsmetoder.
Redan förra året var det någon som försökte dra igång skapandet av en djursjukskötarbrosch. Som jag förstod det ville de helst ha SLU:s logga tryckt på också, men då blev det krångel. I sådana fall behövde PR-avdelningen kopplas in och kort sagt blev projektet helt plötsligt så oerhört mycket större.
 
Under året har Linnéa arbetat med att hitta företag som är villiga att trycka upp en djursjukskötarbrosch, den första i sitt slag, och har äntligen fått napp. Nu är frågan bara hur många i vår klass som skulle vara intresserade av en sådan. I slutändan är det ju det som avgör praktiska saker som priset på broscherna.
 
Jag erbjöd mig att ta fram designer för en djursjukskötarbrosch och tänkte att jag ville kombinera vårdkorset som är mycket vanligt på sjuksköterskebroscher med en gammal medicinsk symbol, ormen. Ormen återfinns bland annat på apotekariebroscher och veterinärsymboler. Jag tror det är en bra sak att SLU:s logga inte kommer med denna gång, helt enkelt för att det då känns mer tillgängligt för de som tagit legitimationen men som inte studerat vid SLU. Jag är för att inkludera och tycker inte om att arbeta exkluderande. Är ni nyfikna på mina förslag? Varsågoda.
 
 
Alla element går att kombinera. Som exempel skulle jag vilja ha vit bakgrund, rödgrönt kors, ormen längst ner och med kransen som är i mitten längst ner. Exemplena är gjorda för att man ska få en chans att se hur de olika färgerna och formerna fungerar tillsammans och sen välja det bästa av allt. När folk har fått tycka till kommer jag sätta ihop de kombinationer som är mest populära helt enkelt.
 
Jag hoppas det blir av!
Om det är någon annan djursjukskötare eller blivande djursjukskötare som läser detta är ni mer än välkomna att höra av er!
Kort sidospår innan jag börjar skriva om det egentliga ämnet. Mycket underhållande när jag och Linnéa som sitter i biblioteket och arbetar med våra exjobb stöter på två klasskamrater som springer runt och skriver ut artiklar och antagligen lånar en och annan bok. Den ena av dem konstaterar att godisintaget har stigit betydligt nu sedan exjobbsstarten och att hon ska bli mycket glad när det hela är över. Hela hon ser lätt uppjagad ut över tanken på allt som skall hinnas med. Nyfiken som jag är kan jag inte låta bli att fråga vad det är hon ska skriva om. Nästan suckande svarar hon.
     "Stress"
 
Vidare till denna posts ämne! Vår skola har envisats med att hålla fast vid PBL, till många elevers protester. PBL har för oss gått ut på att sitta i en grupp, titta på en text eller en bild av ett ämne (exempelvis skelett, rehabilitering, blodprovsrör) och sedan fundera ut minst 20 ord kring detta som vi skriver upp på en tavla. Utifrån dessa som vi grupperar ska vi sedan ställa frågor som skall besvaras till nästa möte och en referenslista ska lämnas in. Lärorik? Nja. Det beror på. Om det varit mycket annat att plugga samtidigt har PBL definitivt varit det som har fått lägst prioritet. Många av våra fall har varit utformade på ett sådant sätt att det blir ett upprepande upprapande av fakta istället för information från flera håll som kan utmynna i en diskussion. Intressant nog har DN publicerat en artikel om ämnet. Forskning visar att, surpise, PBL fungerar för dig som har "goda förkunskaper, är motiverad och driftig", men sämre för den som har "bristande förkunskaper eller bristande motivation". Detta kräver dock att PBL utförs rätt, vilket är uppenbart att den inte har gjort i vårt fall. Vi fick, elever som lärare, gå på en föreläsning i hur PBL var tänkt att gå till. Det blev ett smärtsamt uppvaknande för många.
 
De senare PBL-fallen styrde min grupp mer fritt över efter det vilket vår handledare var helt okej med, och vi fick bra mycket mer ut av det. Genom att ändra på det strikta sättet frågorna blev utformade och istället fritt kunde fokusera på problemlösning fick vi till stånd en diskussion och slutligen bra idéer för hur vi skulle lösa problemet. För att ge ett exempel. Ryggproblem tax. Om vi hade använt den vanliga metoden hade vi svarat på frågor som: "Vilka ryggproblem finns det?", "Vad kan vi göra åt dem?" och insett att frågorna blir väldigt stora varpå vi kortat ner dem. Istället valde vi att skapa ett fall och diskutera kring det. Hur skulle vi åtgärda just den här patienten?Intressanta frågor om sjukdomshistorik kunde tas upp och med i beräkningen, omvårdnadsplaner utformas och andra, mer djursjukskötaraktiga saker! Det blev roligare, och vi lärde kom faktiskt ihåg vad i lärt oss!
 
Många gruppövningar har gett väldigt mycket, inget tvivel om den saken. Framförallt tvärgruppsredovisningar har alltid gett mig minst en stor ahaupplevelse. Inte för intet som jag, även denna gång ur DN, läst att SLU är Sveriges tredje bästa universitet.
 
Något jag snabbt upptäckte efter lite efterforskningar var att andelen överviktiga katter varierar beroende på studie. Särskilt utsatta för varierande resultat är studier som gjorts på ett litet antal katter.
 

 När 16 turkiska vankatter och 20 turkiska angorakatter boende på Ankara Zoo samt Kirkkale University studerades bedömdes ingen av katterna som överviktig (Erat och Arikan, 2010) medan 34 av 48 stycken katter, det vill säga 71%, samtliga boende på Purina Pet Care Center, bedömdes vara över idealvikt under en annan studie (Laflamme, 1997). 

Två större studier har fått betydligt mer lika resultat.När 182 katter boende i stadsmiljö studerades i Nya Zeeland bedömdes 47 stycken, det vill säga 25,8 % som överviktiga eller extremt överviktiga (Allan et al. 2000). Totalt 8159 katter undersöktes av amerikanska veterinärer under 1995 och 2342 stycken, det vill säga 28,7 % bedömdes som överviktiga och ytterligare 522 stycken, det vill säga 6,4% som feta. Detta innebär att 35,1% av de vuxna katterna i denna studie bedömdes vara över idealvikt (Lund et al. 2005).

Katter som leker själva eller med djurägare är mer sällan överviktiga. Motionera gärna din katt med lek.
 

Jag skulle nog våga mig på att påstå att vi kan förvänta oss att ungefär 25-35% av katterna i Sverige är överviktiga eller feta. Min egen studie är enbart gjord på 20 katter, och det ska tilläggas att två katter utöver dessa 20 exkluderades ur studien eftersom de vägde för lite. Detta beror på att en av de uträkningar jag ska göra inte är validerad för katter under 3 kg. Nåväl, mot resultaten! 

När jag använt mig av Purinas niogradiga BCS har 13 katter bedömts som över idealvikt. Motsvarande siffra för djurägarna var 10 katter. Det är ett för litet antal för att räkna ut en tillförlitlig procent, varje katt motsvarar ju fem procent själv, utan jag får nöja mig med att säga att jag har bedömt att över hälften av katterna var över idealvikt. Djurägarnas bedömning är att hälften av katterna är över idealvikt. Vad detta visar däremot, är att det finns katter som är överviktiga eller feta och som behöver åtgärder för att gå ned i vikt. Det visar också på vikten av bra hullbedömningsmetoder. Mer om detta kommer senare, när jag skrivit klart de styckena.

Referenser för detta inlägg:
Allan, F, J, Pfeiffer, D, U, Jones, B, R, Esslemont, D, H, B och Wiseman, M, S. (2000) A cross-sectional study of risk factors for obesity in cats in New Zealand. Preventive Veterinary Medicine Vol 46, No 3. 183-196.

Erat, S och Arikan, S. (2010) Body Mass Index and Diffrent Body Measurements of Turkish Angora and Van Cats in Two Diffrent Locations. Journal of Animal and Veterinary Advances Vol 9, No 1 118-122

Laflamme, D. (1997) Development and Validation of a Body Condition Score System for Cats: A Clinical Tool. Feline Practice Vol 25, No 5-6. 13-18

Lund, E, M, Armstrong, P, J, Kirk, C, A och Klausner, J, S. (2005) Prevalence and Risk Factors for Obesity in Adult Cats from Private US Veterinary Practices. The International Journal of Applied Research Vol 3, No 2. 88-96.

Efter att min fästman åkt iväg tillbaka till Stockholm igår kändes det som om något saknades, till och med mer än vanligt. När klockan började närma sig kvart i sent och jag tyckte att han borde ha hunnit hem och loggat in på Skype bestämde jag mig för att det vore en bra idé att ringa honom. Han kunde mycket väl ha somnat på grund av trötthet, och vi säger alltid godnatt via skype eller telefon innan läggdags.
 
Mobiltelefonen var det ja. Jag kikade runt skrivbordet. Under skrivbordet. I sängen. Under sängen. I den för att vara mig minimala klädhögen på golvet. På bokhyllan. I soffan. Under katten. Överallt letade jag tills jag insåg att den måste ha gömt sig på något ovanligt smart ställe! Eftersom det alltid är bäst att vara två när man går på mobiltelefonjakt började jag skriva till folk på Skype, och strax fick jag napp i Ctrl Alt Elite-gruppen. En av dem ringde efter min telefon.
 
Ring, ring lät det hos honom.
Tystnad hos mig. Jag blev lätt irriterad på mig själv som envisades med att ha telefonen på ljudlös för jämnan, det är en vana sedan skoltiden, men tänke att jag ändå borde höra vibrationerna från den. Såvida inte batteriet var urladdat förstås. Då fanns det risk för att jag kunde få leta tills flyttpackningen!
 
Så äntligen kom Fluffigt online på Skype igen. Jag berättar om min vilda mobiltelefonjakt och han erbjuder sig att ringa igen. Tystnad hos mig. Men:
 

[4/7/2013 9:41:50 PM] Fluff-it: ringuhm, söt...
[4/7/2013 9:41:56 PM] Ardente |: har du den?
[4/7/2013 9:42:00 PM] Fluff-it: jag tror att den kan ha hamnat i min väska...
[4/7/2013 9:42:05 PM] Ardente |: GAAAAAAAAAAAAAAAAH

Med andra ord väntar jag nu på ett trevligt litet paket från min kära fästman, där jag hoppas att han har lagt ner en bit choklad också som kompensation för min kidnappade mobiltelefon. 

Kan för övrigt nämna att det är mycket komplicerat för någon som mig att vakna utan mobiltelefon. Dels för att jag ville ställa ett larm men också för att jag vill veta vad klockan är när jag går upp. Idag har jag en tid att passa, jag ska möta Linnéa i biblioteket och plugga exjobb, vilket gör att jag utan larmet vaknar alldeles för tidigt! Mina enda klockor är mobiltelefonen och datorn, utöver, aha, mina sjuksköterskeklockor vilka jag snabbt rotade fram ur en låda. Tio över sex! Vänta lite, vi har ställt fram klockan en timma. Tio över sju! Om man skulle ta och äta frukost och blogga lite...

Igår upptäckte jag tack vare Orbin ett nytt lagom lustigt pausspel som drar mig från studierna. Osu! Går att ladda ner gratis här, och som en vis vän en gång sade mig, gratis är gott! Det är ett klickspel till musik där man följer figurerna på skärmen. När den större cirkeln når den inre cirkeln så klickar man. På vissa ska man fortsätta hålla vänsterklick inne och följa formen som bildas.
 
 
Kan tipsa om en av banorna man får med som heter tutorial. Kör igenom den först så blir allting så mycket enklare! Det finns flera låtbuntar att dra hem också om man vill det. Jag drog hem en Nightwishlåt samt att Orbin skickade mig de låtar han hade. Nu är han så otroligt mycket duktigare än mig, ni får klicka in på hans kanal och kolla då och då så kanske ni lyckas få en skymt av hans spelande, så många av låtarna är för svåra för mig än så länge. Det är mest j-pop och k-pop i låtlistorna, och givetvis var jag tvungen att leta fram Gangnam Style. Hittade även Ghostbusterstemat, glad överraskning!
 
 
Jajemensan, jag har pluggat! Ledordet är struktur. Men seså, ta en paus nu. Med musik. Och spel. Och klickande. I combo! Osu!
Helt plötsligt har jag fått många fler besökare på min blogg än vad jag är van vid, vilket är riktigt roligt! Jag vet däremot inte varför och undrar nu om det finns en chans att någon bara kunde slänga iväg en kommentar om vad ni tycker är intressant att läsa om.
 
Är det mina mer debatterande inlägg som lockar? Är det nyheter om SLU som har intresserat er? Är det djursjukskötarutbildningen som helhet eller något helt annat?
 
För er som är nyfikna på hur arbetet går med min studie så kan jag meddela att jag kommer ta nya krafttag på måndag och därefter rapportera om mer intressanta händelser och upptäckter. Jag har lämnat in och fått kommentarer från mina två kritiska vänner och, eh, ja. De kritiska vännerna är alltså inte negativa, de är de som läser mitt arbete och kommer med konstruktiv kritik genom hela exjobbskrusen. Omvänt har jag två klasskamrater vars arbeten jag läser och har synpunkter på. Detta har vi utöver våra handledare, vilket var det jag skulle komma fram till. Min handledare ska få in mitt arbete på måndag och läsa igenom, och tills dess vill jag ha hunnit städa upp och åtgärda det som mina kritiska vänner kommenterat. Vissa stycken finns på två ställen exempelvis för att jag inte ännu vet var den platsar in. Rubriker och underrubriker är lite huller om buller och likaså nivån på texten. Vissa delar är snyggt skrivna och andra nästan skissartade, om man kan säga det om text. Nej, tid att öppna dokumentet och åtgärda!
Det var ett tag sedan nu, men jag har lyckats bli vampyr i Skyrim. Det kräver Dawnguard och gör. bland annat, att man får möjlighet att bli vampyr eller varulv. Jag hade siktet inställt på det första och bestämde mig för att ta mig till ett fort där det ryktades om de som kämpade mot vampyrer. De kanske kunde leda mig till rätt ställe?
 
Här är fortet. Rätt maffigt. Knappt hade jag kommit dit förrän de skickade iväg mig för att ta reda på vad som var på gång i ett vampyrtillhåll inte långt därifrån.
 
I den kantiga stenen i mitten fann jag en fängslad fängslande dam i nöd. Hm. Hon har hängt med mig sen dess och kan ta vara på sig själv bättre än vad jag kan ärligt talat. Å andra sidan, min häst är bättre än mig på att slåss i Skyrim, det är med andra ord inte ett så svårt mål att nå! Jag gillade den här delen av questkedjan. Lite vanliga fajter blandas med pussel här och var. Det tilltalar mig. Generellt är det så i de grottsystem man utforskar. Här och var är stenar som triggar fällor, kedjor i väggen kan användas för att låsa upp dörrar m.m. Jag är så ovan vid att sådant finns inbyggt i spel utan att det helt uppenbart pekas ut för mig. Det är roligt som omväxling.
 
Damen ifråga ber mig att eskortera henne hem. Och vilket hem sedan! Ett enormt slott med en något excentrisk  fader till slottsherre får man lov att säga. Här har man inget emot att maten ligger på bordet - bokstavligt talat, eftersom gästerna tar för sig av människor till höger och vänster. Som tack för att jag hjälpt hans dotter att fly får jag gåvan vampyrism. När jag gick runt i slottet upptäckte jag två demonhundar som man kunde prata med. Senare fanns det fler alternativ än att de bara stannade upp och morrade lite, och ett av dem var att man bjöd med dem att gå ut och röja i världen mer eller mindre.
 
Så ja, nu är det jag, demonhunden och min ljusskygga kamrat som springer runt i Skyrim. Jag måste ju säga att vapyrismgrejjen medför en hel del coola spells, men de är nästan mest ivägen för någon som har valt att tvåhandssvärd och pilbåge istället för magi. Kort sagt har jag lagt mycket på hp och inte på mana, och ja, vampyrspells kostar mana. Det kanske går att jämna ut var det lider.
 
En stor nackdel till är att man måste dricka blod med jämna mellanrum för att inte bli för mycket vampyr och för lite mänsklig. I annat fall blir det svårt att närma sig vanliga städer. Som exempel reste jag till min hemstad för att lämna in en quest varpå alla sekunden därpå anföll mig. Tjoho! Det är inte så tydligt vilka buffar och debuffar man har på sig, inte som i de spel jag tidigare spelat. Kanske går det att fixa med lite meck, men jag tycker det är frustrerande när det finns information men som inte är lättillgänglig. Bra information att ha skall vara tydlig anser jag. 
Detta blir en ytterst kort analys, för att vara mig. Bianca Kronlöf har publicerat en video på youtube som heter Så Jävla PK! I den tar hon upp en händelse där hon helt oprovocerat blev utsatt för både könsförnedrande och racistiska påhopp. Detta skedde av av ett mindre gäng vita unga män. Se videon först, och läs gärna några av kommentarerna.
 
 
Detta är flaming i verkligheten, om jag ska försöka knyta an till de det jag skrivit om tidigare för CAE. Oprovocerade påhopp utan konstruktivt innehåll. Uppenbarligen går detta bra även fast man ser en annan person i ögonen. Undra på att det går bra när man är dold bakom en datorskärm?
 
Kanske ligger inte problemet i att människor förvandlas till riktigt elaka typer bakom datorskärmen likt långben i en gammal disneykortfilm som blir en riktigt fartdåre och ilsk så fort han sätter sig bakom ratten. Sanningen ligger nog snarare i den personens helhetssyn på sina medmänniskor och den typen av uppdelning den personen gör. Vänner - massan. Tjejkompisar - tjejer. Grabbar - fjollor. Detta är bara mina exempel, men det är ingen nyhet att vi kategoriserar människor. De vi känner, de vi inte känner. Vänner - bekanta - främlingar. Frågan som vi bör ställa oss är väl vilken värdering vi lägger in i det, och vilka egenskaper vi väljer att lägga på de olika grupperna.Egenskaper som kanske inte är korrekta.
 
Det som är lite farligt i tiden med Biancas video, och som jag tror upprör många, är att hon är feminist och har valt att ifrågasätta den delen av vita män som betér sig enligt exemplet i videon. Feminism diskuteras till döddagar just nu och har väl ungefär samma problem som Piratpartiet tror jag. Namnvalet fungerade när det skapades, eventuellt, men ordet ursprungsbetydelse saboterar syftet lite. Pirat blir att stjäla, vilket inte är vad Piratpartiet står för, och feminism är för likt feminin och låter lite som att det bara är kvinnorna som är viktiga. Så är inte fallet, det var bara det att kvinnor hade i jämförelse med män inget värde då. 
 
Om jag får tycka till om den debatt som följt videoklippet kan jag tycka att det är dags för vita män, som faktiskt, är den grupp sosm har minst problem, att inse att andra grupper än just deras förtjänar uppmärksamhet och förändring. Det är lite som en klasskamrat uttryckte det: När det diskuteras om unga kvinnors psykiska ohälsa så kommer alltid någon skrika att unga män också lider av psykisk ohälsa. Det är absolut sant, men det var inte det som diskuterades just nu! Om unga män lider av psykisk ohälsa skall det tas upp i kontexten att de lider av psykisk ohälsa, inte som ett svar på en kampanj att åtgärda kvinnors psykiska ohälsa.
Småglädje i vardagen samt många inhämtade vuxenpoäng när deklarationspapprena idag damp ner i min brevlåda och jag deklarerade inom 10 minuter från det att jag tagit mig in i lägenheten. Passar på att vara lite glad över att för mycket skatt dragits så att jag har lite extra pengar under månaden mellan skolavslut och min första lön. 
 
Jag och Fluffigt passade på att skriva ut en fullmakt idag som snälla Linnea bevittnade och skrev under, tack! Varför en fullmakt? Jo, Fluffigt bor ju i Stockholm, och nu under den närmsta framtiden skall han skriva under kontrakt samt föra över pengar för den delen av lägenheten vi skall köpa in oss i. Vi läste på lite, och det tycks vara bra att ha med specifikt vad fullmakten skall gälla och att den gärna skall vara tidsbegränsad. Vissa instanser, såsom banker, vill gärna att fullmakten skall vara bevittnad och underskriven också, något som kan vara bra att tänka på!
Detta är en ritning på lägenheten som vi ska flytta in i. Balkong får vi, det var ett tag sedan. Ett riktigt kök där man får plats att äta och spela brädspel! Katten kommer kunna rusa fram i full fart från dörren till vardagsrummet och tillbaka. Det är så små saker, men det är de små sakerna som gör mig glad.
Artikeln som jag tar upp i följande inlägg är från Jordbruksaktuellt och går att läsa i sin helhet här
 
Som jag tidigare har tagit upp har det, inte förvånande med tanke på reformationen som skett, nu blivit en brist på djursjukskötare. Denna brist förutspås bli värre även över en längre tidsperiod om inte något görs för att möta efterfrågan. Man kan ju tycka att erfarna myndigheter och universitet borde ha kompetens nog att göra en konsekvensanalys och agera utefter denna innan omfattande förändringar görs. Jag är mycket positiv till legitimationen av djursjukskötare, jag kommer själv bli en legitimerad djurjsukskötare och har i och med min utbildning fått en unik inblick i vad programmet är tänkt att ge oss för kompetens, och i och med min praktik sett vilken kompetens som ibland saknas. Det var hårda ord. Det betyder givetvis inte att djursjukvården är dålig, det betyder bara att den kan bli ännu bättre. Det går att jämföra med varför sjukvårdspersonal såväl som djursjukvårdspersonal vidareutbildar sig - för att få mer kunskap helt enkelt! Därefter kompletterar man varandra och hjälper varandra till mer kunskap. Alla kan inte vara experter på allt. Nog om detta, vidare till artikeln!
 
Torkel Ekman är prodekanus på VH-fakulteten på SLU. Jag ska villigt erkänna att jag är dålig på alla titlar och fakulteter inom universitetet, men det är hur som helst han som har uttalat sig och även han som skall samordna flytten. Flytten ifråga, är den där djursjukskötarprogrammet skall flyttas från Skara till Uppsala. Enligt uppgift från Jordbruksaktuellt har Ekman inte hunnit läsa utredningen men svarade spontant på deras frågor. Det är hans svar jag vill diskutera ikring.
 
De tidigare rapporterna har fastslagit att utbildningsplatsantalet måste höjas, gärna från de drygt 40 platser vi har nu (vi är 42 i klassen) till 90 platser. Torkel Ekman menar att en bedömning av utbldningens längd och omfattning måste göras innan fler utbildningsplatser blir aktuella. Problemet som jag ser det är att det är en fördröjning på tre år för de platsbeslut som tas, helt enkelt eftersom utbildningen är på tre år. Väljer de redan till nästa intag att öka antalet platser kommer resultat att ses inom 3½ år istället för 4½ år om det skjuts upp. Som jag förstått det härifrån Skara har problemen varit av ekonomisk karaktär. Det finns inte resurser till fler platser. Jag hoppas att det ändras när utbildningen flyttas, men vet av erfarenhet också att resurser inte bara får vara i form av undervisande veterinärer. Det märks en enorm skillnad på när veterinärer och djursjukskötare är undervisande lärare.
 
Vidare funderar Ekman kring om alla djursjukskötare behöver en treårig utbildning. Här citerar jag rakt av.
 

Djurskötarutbildningen är idag en treårig universitetsutbildning som i slutänden ger en legitimation. 
– Det motsvarar ungefär en sjuksköterska i sjukvården. Vi behöver utreda om alla djursjukskötare behöver treårig utbildning, eller om det går att skapa en utbildning som till exempel skulle motsvara undersköterska inom sjukvården. En enklare eller kortare utbildning som ger kompetens att klara det dagliga kliniska arbetet på ett djursjukhus eller en hästklinik.
Man kan också fundera på om en sådan, kortare utbildning måste ges på universitet, eller om den till exempel kunde ges på gymnasienivå – kanske på lantbruksgymnasierna, säger Torkel Ekman.

Var inte poängen med legitimationen att kvalitetssäkra djursjukvården, se till att personalen hade rätt kompetens samt höja statusen på yrket? Det finns redan något som motsvarar undersköterskor inom djursjukvården, de kallas djurvårdare! Om det inte var så att djursjukskötare behövde dessa tre år så undrar jag i mitt stilla sinne varför en legitimation infördes från första början, varför hela programmet arbetades om och jordbruksverket kämpat på med att förtydliga vad som gäller för de olika typerna av personal inom djursjukvården. Här kan ni läsa om de olika yrkeskategorierna inom djursjukvården. Djurvårdare och djurvårdare utökad nivå är med andra ord det som jag skulle definiera som motsvarigheten till undersköterska.

Ekman undrar också kring hur alla djursjukskötare skall få plats på SLU i Uppsala, och vad branschen verkligen behöver och var olika utbildningar skall ges. Med risk för att låta bitter, särskilt för alla som inte är insatta i hur hårt Skara som helhet (skola, studenter, arbetsliv,kommunen) arbetat för att få ha kvar utbildningen hos sig, kunde inte utbildningen bara fått vara kvar i Skara? Eller, alternativt, startas upp i Uppsla också! Läkarutbildningar liksom sjuksköterskeutbildningar ges på olika håll i landet. Varför kan inte vi göra samma sak?

Sammanfattningsvis tycker jag att hans uttalande visar på okunskap kring vad vårt yrke egentligen är värt. Ekman tycks inte veta vad vi gör, vilken kunskap vi innehar och tycks ha missat hela den diskussionen som utmynnat i legitimationen från första början. Kan tipsa om att läsa mer på RAIDs hemsida. Vi får se var detta leder oss. Jag är rädd för att vi kommer ta ett steg tillbaka och bli av med legitimationen, ett enormt bakslag för den förbättrade djursjukvården. Min förhoppning är istället att SLU får mer pengar så att de kan satsa på programmet. Det skulle onekligen förbättra situationen.

Tack vare att Linnea lockade mig till biblioteket idag fick jag tag i en liten grön bok som hjälpte mig styrka lite bra tankar jag hade sedan innan. Det är dock inte denna upptäckt jag vill diskutera utan en artikel som jag fann via den boken, eller snarare, jag letade efter en referens jag inte fann men jag hittade något bättre istället. Denna typ av förvirring och plötslig lycka tror jag är mycket vanligt hos mina kamrater i Dss och EoD för tillfället.
 
Artiklen jag hittade går att läsa i sin helhet här
 
I denna studie har de jämfört två grupper med djurägare, 60 stycken med normalviktiga katter och 60 stycken med överviktiga katter. Det jag fann intressant var att det fanns en signifikant skillnad i hur de båda grupperna djurägare upplevde sin egen katts hull. Merparten djurägare till överviktiga katter underskattade sin katts vikt när de ombads kategorisera sina katter enligt fem skriftliga beskrivningar. Beskrivningarna var som följer: 

My cat is too thin, underweight
My cat is just right, neither too fat nor too thin
My cat is a little bit too big, but it is not really overweight
My cat is a little bit too big, it is on the borderline to overweight
My cat is overweight

För exakta siffor, läs artikeln! Endast 19% av djurägarna till de överviktiga katterna, alltså drygt 11 djurägare av 60, ansåg att den egna katten var överviktig. Observera att procentsatsen i den här tabellen blir missvisande eftersom antalet djurägare är så litet! En djurägare motsvarar nätan 2%!

Även när djurägarna skulle titta på siluetter av katter med varierande hull och jämföra dessa med sin egen katt och på så vis välja ut den siluett som stämde bäst överens med den egna katten underskattade många sin katts vikt. Detta kan ju bero på två saker om jag får tillåta mig att göra en snabb analys. Antingen vet djurägarna inte om att det är något fel på kattens hull eller också vet de det och överkompenserar genom att välja ett mindre viktalternativ under studien. Vi får se vad min studie säger, en liten del av den undersöker detta fenomen.

Kienzle, E och Bergler, R. (2006) Human-Animal Relationship of Owner of Normal and Overweight Cats. The Journal of Nutrition Vol 136, No 7. 1947S-1950S.