16 Mar

15:33

Men flyg iväg då! Då går jag in i en krypta istället...

0kommentarer
Vad jag kämpade med att försöka närma mig en drake igår. Själva dödandet av den gick alldeles utmärkt, den attackerades av både jättar och mammutar. Problemet kom när jag skulle närma mig den för att suga åt mig krafterna. Det stod nämligen två jättar och tre mammutar ivägen. Jag fösökte få dem att jaga mig och sen närma mig draken, men icke. När jag äntligen fått bort den sista jätten tillräckligt långt bort försvann kroppen! Puts väck! Frustrationen var total. När jag nu idag testade att spela om från den punkt då draken närmade sig lyckades jag inte skada den eller placera mig tillräckligt nära för att den skulle triggas att landa. Istället flög den bort mot horisonten. Den sista gången jag försökte ville den inte ens visa sig. I-landsproblem? Jupp. Jag bestämde mig för att göra lite annat istället, drakar tycks det finnas gott om i Skyrim.
 
Vi slåss inte mot varandra, han till vänster är min stridskamrat. Det visade sig att han hade dolt något för mig. Inga spoilers här. Jag kan dock säga att jag inte planerar att gå samma väg. Jag har något betydligt mer blodinriktat i tankarna.
 
Ibland får man till specialattacker, och då visas en sekvens mera likt ett förrenderad videoklipp. Typ. Jag kan inte tillräckligt av terminologin för att förklara det, men ni förstår principen.
 
Lite samma sak här. Hm, man ser inte så väldigt mycket av vad som händer. Mitt tips är i alla fall att slå på alla skelett innan de får för sig att vakna av sig själva! 
 
Efter min och min stridskamrats svåra men ärofyllda strid inne i grottsystemet, vi dog inte ens en enda gång, blev min karaktär inbjuden i gruppen. Vid nästa speltillfälle ska jag fråga om jag inte kan få ett lite bättre vapen. Det känns som om min utrustning inte har uppgraderats på evigheter.
Allmänt Spel
Kommentera

16 Mar

13:58

Kapitel 20 - Ta tjuren vid hornen

0kommentarer
Länk till det tjugonde kapitlet finns här. Det här var bland det svåraste att skriva om, inte på grund av den tekniska eller känslomässiga svårigheten, utan för att jag var tvungen att hitta på en lösning som inte var för overklig.Jag hyser något slags hopp om människor. Jag tror att med rätt kunskap och rätt bemötande så blir kommunikationen och därmed trivseln bättre. Det här är varför jag är fullkomligt såld vad gäller boken Misstakes were made - but not by me. Den hjälper en att känna igen när man själv går i fällan och gör tankemisstag för att det känns lite jobbigt och besvärligt för en själv vilket hindrar en god kommunikation och i slutändan - en lösning.
 
"Ryktskrapor knackades mot stallgolvet, ridhjälmar som fått en torvfläck borstades snabbt av, pannband med blingbling träddes på tränsen och vita schabrak lades under sadlarna. Det var tävlingsdag och stämningen var så hög."
 
Det är all text ni får av mig idag, annars så förstör jag nöjet av kapitlet alldeles. Det är ett kort ett, så passa på att läs det. Kanske kan det ge inspiration till en eventuell lösning på mobbningsproblem därhemma. Jag är fullt medveten om att detta är något av en idealiserad verklighet, men som jag skrev tidigare i inlägget, jag tror att människor har kapaciteten att förstå. Man måste bara presentera saken på rätt sätt, för att slippa att människor fastnar i de tankefällor som tas upp i boken jag nämde. 
 
Just ja. Tre kapitel kvar!
Allmänt
Kommentera

15 Mar

17:39

Kapitel 19 - Ett problem kommer sällan ensamt

0kommentarer
Det nittonde kapitlet kan ni hitta här. Jag minns denna typ av aktivitet så himla väl. Pristiggandet. Den stora fasan för alla ideella föreningar. Fy vad jobbigt det var! Jag tyckte aldrig att vi riktigt gjorde tillräckligt mycket för att tacka de som sponsrat oss heller, så det kändes mer som om man lurade dem av saker. Nu med sociala medier spridda lite bättre är det liksom lättare att tagga företag och visa upp dem, vilket genererar mer uppmärksamhet. Jag vet inte, bara en tanke. Nu till kapitlet!
 

"På McDonalds fick jag en glad blå ballong som tröst. Efter det gick jag och ballongen in i en sista butik och därefter gav vi upp. Faktiskt. Ballonger löser många problem men banne mig inte dessa.
”Hur gick det?” undrade allesammans inklusive Robyn som redan var tillbaka.
”Jag fuskade, jag kom tillbaka för en timma sedan” erkände Robyn. ”Det var så hemskt pinsamt så du kan inte ana.""

Passa på att läsa nu! Det här kapitlet är kort och vi börjar närma oss slutet. Fyra kapitel kvar och sen är boken som jag arbetat med till och från i två år äntligen klar. Min första färdiga bok. Det är inte varje dag det händer, men snart så!

Allmänt
Kommentera

15 Mar

12:32

Levande djur som nyckelringar?

0kommentarer
Via en vän på Facebook fick jag reda på att det i Kina tydligen säljs nyckelringar i form av en liten påse med en fägglad påstådd näringsrik vätska, där en liten levande sköldpadda eller levande fisk stängs in. Eftersom jag är en van vid internets frekventa bedragare satte jag igång med efterforskningar i ett försök att ta reda på om detta verkligen kunde vara sant. Jag började med att kika in på länkarna i Facebookinlägget, dels till The New Zealand Herald och The Sun. Eftersom även respekterade tidningar kan bli lurade försökte jag googla på fenomenet. Jag hittade en sida som ägnar sig åt att bekräfta eller dementera myter som florerar på internet. Hoax-Slayer bekräftar påståendet och skriver att det får anses vara sant. Ytterligare källor: CNN, Emirates 24/7 och Geekosystem. Baserat på detta skulle jag säga att tills motsatsen bevisats så verkar det som om påståendet stämmer.
 
Levande djur stängs alltså in i påsar som påstås innehålla näring så att djuret kan överleva i flera månader. Om vi bortser från att kunnigt folk i dessa artiklar menar på att även om näringsinnehållet skulle duga så skulle syrebristen inträffa betydligt snabbare. Vad jag tänker på är värdigheten och livskvalitén! Även om ett djur skulle överleva i flera månader i en drygt decimeterstor behållare så är det ju inte ett värdigt liv på något sätt. Var har medkänslan för andra varelser tagit vägen?
 
Det är kanske lätt för oss med god djurskyddslag och som är vana vid något slags djuretiskt tänk att ta starkt avstånd från denna vana, men jag tror att vi lurar oss lite. Jag kommer ihåg hur det under många år titt som tätt säljs godis, smycken och genomskinliga stenar där en larv, skorpion, trollslända eller liknande har gjutits in. När jag var liten tyckte jag att de var vackra. Nu när jag är äldre vågar jag inte längre tro att de som har gjort dessa produkter gått runt och letat efter självdöda djur. Antingen har de fötts upp och dödats för att sedan gjutas in, eller också har de bara gjutits in. Levande.
 
Sverige har en bra djurskyddslag i jämförelse med resten av världen, men jag skulle inte säga att Sverige har en bra djurskyddslag. Vi kan bli bättre och bör bli bättre. Debatt med fakta baserat på vetenskapliga studier är att föredra, för då vet man vad djuren behöver och vill ha, inte vad någon annan tycker att djur behöver och vill ha.
Allmänt Djursjukskötare
Kommentera

14 Mar

20:38

Min häst är bättre på Skyrim än vad jag är

0kommentarer
Igår lirade jag lite Skyrim och idag försökte jag igen. Jag är hopplöst dålig på den här typen av spel, mest för att jag har blivit bortskämd med Warcraftspel och senare World of Warcraft där man helt enkelt väljer ett target och sedan automatiskt träffar det. I Skyrim måste man sikta, och det har jag då aldrig varit någon hejare på. Jag ska inte ens börja berätta om alla olika yrken man kan träna på, allt man kan samla och allt man kan göra. Jag är otroligt förvirrad. I WoW så utvecklades allt det där under så lång tid att jag hann med. Börjar jag bli för gammal för moderna spel? Ve och fasa!
 
Det är lugnt, jag har din rygg, om du har min, tänker min awesome stridhäst och biter antagligen fienden i näsan.
 
Min häst är bättre än mig på att slåss i Skyrim. När den totalslaktat två av de tre fiender vi mötte här galopperade den nämligen fortast möjligt in genom den närliggande porten, utan mig, för att sniffa sig fram till en snubbe som gömt sig bakom någon slags lada.
 
Slutligen, när jag väl hunnit få ihjäl min fiende och sprungit in i lägret hittar jag min häst på en bro där den gladeligen håller på att avsluta det sista. Eh. Fredliga flockdjur, jag vet inte riktigt. Väldigt lojal skulle jag i alla fall våga påstå! Det blev två knippen morötter efter detta kan jag lova.
 
Slutligen måste jag ju få visa att min pålle kan vara snäll och gosig också. I alla fall mot andra hästar. Här hälsar hon på en kollega som väntar på att hennes kusk ska få vagnen lagad innan de kan köra vidare in mot staden.
 
Appropå det jag skrivit tidigare om att det är skillnad på digitala djur och verkliga djur. Behöver jag säga mer, egentligen? Nej.
Allmänt Spel
Kommentera

14 Mar

14:12

Anestesi och HLR på häst

0kommentarer
Idag sammanställde vi i gruppen de data som vi fått fram under gårdagens mycket givande anestesiövning som avslutades med hjärtlungräddning på häst. Övningen var mycket uppskattad av förra årets djurjsukskötarstudenter och jag förstår verkligen varför! Förutom att det gav oss möjlighet att planera och utföra alla moment för en anestesi så fick vi ovärderliga kunskaper om hjärtlungräddning. Dessutom fick många av oss som inte fått utföra moment ute på praktiken möjlighet att göra detta tillsammans med ytterst kompetenta lärare. Jag fick till exempel möjlighet att lägga en permanentkanyl och sy fast den, något som aldrig blev av under min praktik. Ytterligare en annan student lade sin första artärkanyl som vi senare använde för att monitorera blodtryck och ta blodgaser.
 
Här förbereds traversen som hjälper till att flytta hästen från kastningsspiltan till operationsbordet. Det gröna i bild, eller eventuellt under den, är om jag inte missminner mig en uppblåsbar madrass. Beroende på hästens placering kan olika sektioner blåsas upp olika mycket, allt för att förhindra muskel- och nervskador på grund av olämpligt tryck. Och ja, jag bad mina klasskamrater att posera och se extremt fundersamma ut. Visst gör de ett bra jobb?
 
Här förbereder en grupp alla de dropp vi planerade att använda, vilket gjorde att tidigare övningar på just dessa infusions- och sprutpumpar kom väl till pass.
 
Görel har en sista genomgång med gruppen som hade hand om själva inhalationsapparaturen, däribland en underbar ventilator som var bra mycket äldre en vi. Om jag inte missminner mig igen. Hon visade oss nämligen denna på KTC och pratade om en ventilator som fyllt 50år. 
 
Här ser man tydligare delar av narkosapparaten och baksidan på ventilatorn. Burken med vita kulor i är absorbern som drar åt sig koldioxid. De svarta slangarna till vänster är de som hästen andas igenom och som kopplas till tuben den har i halsen. Den lustiga blåsan sm är insluten i plastcylindern är den del av ventilatorn som trycker in andetag i hästen, kortfattat beskrivet.
 
Lärde vi oss något? Massor! Jag hoppas att programmet får fortsätta med den här övningen igen nästa år. Ulltuna borde ha mer resurser än Skara, så det är antagligen ingen omöjlighet. Jag hade gärna sett denna övning på smådjur också, för när det görs såhär kontrollerat, med experter i ämnet, finns det så mycket mer tid att ställa frågor och göra rätt. I en nödsituation är det lite allt eller inget. En intressant siffra vi fick höra på en tidigare föreläsning var att man i studie på gris kommit fram till att optimala hjärtkompressioner som mest gav en cirkulation på runt 25% av det normala. Det är antagligen ingen nybörjare som gör en optimal hjärtmassage, men med förberedande träning är man inte längre nybörjare, kan reagera snabbare och göra rätt. Jag hoppas på fler möjligheter att gå på kurser för detta i framtiden. Men först, viktreducering på katt!
Allmänt Djursjukskötare
Kommentera

13 Mar

21:58

Om främmande djur och deras känslor

0kommentarer
Det är nästan lite för enkelt att göra narr av PETA, och nu fick jag ytterligare ett tillfälle jag inte kunde tacka nej till. De har nämligen valt att starta upp en ny kampanj som går ut på att spelare av Starcraft II: Heart of the Swarm ska fundera över hur de ser på Zerg, den minst humanoida rasen och hur de sedan kan förbättra sin empati för konstiga djur här på vår planet. Så långt är väl allt väl, jag köper konceptet. Söta djur får mycket uppmärksamhet, subjektivt fula djur hamnar i skymundan. Sant är att vi behöver både och för ett hållbart ekosystem.
 
Valet av Zerg är vl dock tvivelaktigt som bäst. Grejjen med Zerg är att de inte känner eller tänker egentligen. De har en overmind som styr dem alla, och deras enda mål är ungeför sök och förstör. Kanske inte den känslan man vill ha för djur man har svårt att förstå sig på, som exempelvis spindlar, ormar, vandrande pinnar och så vidare. Dessa varelser känner också obehag, och så sent som under gårdagens föreläsning om exotiska djur fick vi veta att exempelvis ödlor kan verka fullständigt oberörda om de utsätts för smärtamt stimuli så länge de vet att de är betraktade av en människa. Om de som utförde studien däremot var dolda och övervakade ödlorna på annat sätt uppvisade de helt plötsligt en massa olika smärtbeteenden! Vad visar detta? Jo, att även de konstigaste djur känner och upplever smärta, men kanske inte som vi är vana att den upplevs och uttrycks.
 
Vad gäller studien kan många tycka det är djurplågeri. Jag tycker det inte i egentlig mening. Studien gör ju att vikten av smärtlindring påvisas! Det var inte så länge sen spädbarn inte ansågs känna smärta exempelvis. Jag lovar att det finns minst en studie även där som bevisade att smärtindirng behövs. Då kan man ju fråga sig varför man inte bara antar att smärtlindring behövs och sätter in den. Det är ett helt eget ämne tror jag, men en snabb gissning är väl att man behöver veta vilken typ av smärta som upplevs och vilka preparat som fungerar? Ett bra exempel på när det kan gå fel är om en djurägare väljer att medicinera sin katt med Alvedon. Kissen kommer med största sannolikhet att dö. Kort sagt var det inte bara att smärlindra med vad som helst.
 
Nu blev det mycket text ja. Läs hela min humoristiska men samtidigt uppriktigt intresserade artikel om PETAs nya påfund här.
Allmänt Djursjukskötare Spel
Kommentera

12 Mar

11:09

Kapitel 18 - Ett nytt förslag

0kommentarer
Jag har haft lite tid över här på förmiddagen och bestämde mig för att renskriva ett kapitel till. Nu är det inte mycket kvar! Utöver detta är det fem kapitel som väntar, och det sista är så kort att det knappt kan räknas. Kapitel 18 kan du läsa om du klickar här. Gör det! Skapa ett konto och rösta på boken också så blir det ännu bättre!
 

"Mycket riktigt var stallet fullproppat av tjejer, killar och föräldrar när klockan slagit fem och den första ridlektionen strax skulle börja. Dublin och Hufflepuff som tillfälligt stod i två av våra boxar tog uppmärksamheten med ro och snusade kärvänligt på de händer som sträcktes fram mot boxdörrarnas galler. Så snart eleverna fick syn på mig började de genast tjata om att få vara först med att rida nytillskotten.
”Åh jag kan väl få rida Hufflepuff nästa lektion, snälla?”
”Vera fick rida Djinn först förra gången, det borde vara min tur nu!”
”Jag har alltid velat rida en skäck...”"

Sådär, det var dagens roliga tror jag. Nu blir det till att laga lunch och därefter förbereda sig på fyra timmar av föreläsning om anestesi av exotiska djur.

Allmänt
Kommentera

11 Mar

20:34

Kapitel 17 – En prickig, en halt och en jätte

0kommentarer
Det är inte bara dagarna till flytt som förtjänar att räknas ner, även kapitlena kvar tills Stall Blåklinten, min första riktiga bok, är värdig. Idag presenterar jag kapitel 17 som du kan läsa genom att klicka här. Detta var ett av de roligaste kapitlena att skriva, för det finns så mycket konstigt att berätta om hästförsäljare därute i världen. Just denna typ av kapitel tyckte jag var roliga att läsa om när jag var liten, vem försöker jag lura, jag tycker fortfarande att det är roligt, och det är därför jag har ägnat lite tid åt sådana här detaljer. Det är väl just det jag tycker om helt enkelt, detaljer! I Harry Potter-böckerna tycker jag om att läsa om vilka ingredienser de har ner i sina kittlar och hur många varv motsols de måste röra med sleven, eller hur de viftar med trollstaven och så går förtrollningen åt pipsvängen. Inte för att denna bok är ens i närheten av det fantastiska mästerverk som Harry Potter-böckerna är, men ni får kankske en känsla för vad jag tycker om och strävar lite mot, när jag kan.
 
 
Dagen till ära blir det en bild på när jag leder Bolivia, en underbart snäll liten ponny som stod på Skutan under en kort period. Till vänster i bild är Plopp tror jag och till höger den irländska tinkern Dublin *Spoiler Alert* som introducerad i det här kapitlet. Han hade verkligen magnifika mustascher.
Allmänt
Kommentera

11 Mar

13:40

Flyttförberedelse nummer ett - check!

1kommentarer
Jag har hemlängtan, det är ingen nyhet, men den är så stor att jag känner att jag bara längtar och räknar ner dagarna dag ut och dag in. Nu har jag hittat en bra lösning för att hålla reda på exakt hur många dagar det är kvar till flytten. Jag har helt enkelt räknat baklänges från flyttdagen och skrivit upp siffran bredvid varje dag i min almanacka. Således kan jag idag utläsa att det bara är åttioen dagar kvar.
 
Åttioen dagar är desvärre inte tre månader vilket är då jag borde ha ringt och avbeställt mitt bredbands-och elabonemang. Lite extra pengar blir det att betala, men det får man ta. Det viktigaste är att de är avbeställda båda två och det är väl om något en första flyttförberedelse!
Allmänt
Kommentera

10 Mar

23:50

Artwork - The Radiant's courier Speedpaint

0kommentarer
 
Jag blev inspirerad när jag kikade lite i en av mina artwork-böcker. Just denna tar upp klassiska fantasykaraktärer och hur man bäst ritar dem. jag insåg att jag behöver bli bättre på att bara bli klar med bilder, alltså att nöja mig, men också att rita snabbare.
 
En speed paint är en bild gjord på helst under en timma. Jag klarar inte riktigt av att lämna ifrån mig en bild på den tiden, men denna är gjord på en och en halv timma, vilket med tanke på mina förutsättningar är helt klart godkänt.
Allmänt Artwork
Kommentera

10 Mar

19:07

Kapitel 16 - Två goda nyheter

0kommentarer

"”Blenda åker ju i början på nästa vecka” började Robyn.
”Ååh nej” suckade Jessica som uppriktigt tyckte om vår två fjordingar mer än någon jag kände.
”Jag vet, det är tråkigt” konstaterade Robyn och tittade medlidsamt på Jessica varefter även hon tog upp en pensel och fick resten av oss att också fortsätta arbeta vidare med målandet. ”I alla fall så innebär ju detta att vi blir två ponnyer fattigare, och det i sin tur betyder...”
”Nya ponnyer!” skrek hela tjejskaran öronbedövande i kör."

I detta kapitelär det inte bara en utan två goda nyheter som presenteras. Mer spännande läsning blir det att se fram emot när det är dags att hitta nya ponnyer till Stall Blåklinten. Det är verkligen slutspurten nu med bara sju kapitel kvar. Kapitel 1 har en novelltävling som håller på året ut med temat: Fångad av lust. Erotik som fängelse. Erotik som befrielse. När vår längtan efter närhet möter dagens oskrivna regelverk och blottställer oss.

Jag är lite sugen på att vara med i tävlingen där man har chans att få sin novell publicerad som E-bok. Jag tror inte jag kommer vinna, jag skriver på tok för weird för det, men det kan ju i alla fall sporra en till att vara med! Kravet för min egen del är att Stall Blåklinten är klar först. Mitt mål är att bli klar med den nu i mars. Tjugoen dagar har jag med andra ord på mig att renskriva och lägga ut sju kapitel till. Appropå dagar och sådär i förbifarten, det är åttiotvå dagar kvar till befrielsen.

Allmänt
Kommentera

09 Mar

11:32

Tre olika hästfall med försvårad narkos

0kommentarer
En av de många uppgifter vi fått arbeta med under denna kurs är en skriftlig inlämning där vi beskriver olika problem som kan uppstå och lite vad vi vill göra kring tre olika narkosfall utöver det vanliga. Det kanske kan vara roligt att läsa vad vi kom fram till, så jag tänkte att jag delar med mig här.
 
Den första patienten är en kolikhäst. Hästen kommer troligtvis ha cirkulationsproblem på grund av det extra trycket på lungorna, skapat av det gasfyllda och tryckande tarmpaketet. Patienten kommer behöva smärtlindring och rikligt med vätska. Då patienten kommer placeras i ryggläge under operationen uppstår ökat tryck på lungorna. Alfa2-agonist är bra på visceral smärta i låg dos och föreslås som val av läkemedel. Problem som kan uppstå peri- och postoperativt är blodtrycksfall då tarmpaketet lyfts ur abdomen, otillräcklig syresättningen på grund av försämrad cirkulation, försämrat upptag på grund av atelektas och problem med tarmmotoriken.  För att minska biverkningarna föredras en så kort narkos som möjligt. Bra övervakningsutrustning krävs för att snabbt kunna åtgärda eventuella problem. En ventilator krävs vid otillräcklig egenandning vilket kan förväntas. Hög syrgastillförsel men viss lufttillförsel då kväve håller uppe alveolerna. Voluven används förebyggande.
 
På den andra patienten skall det utföras elektiv ortopedi. Hästen är en tävlingshäst. Denna patient är ej allmänpåverkad. Hästar i god kondition är benägna att ta få andetag. De har generellt även låg hjärtfrekvens på grund av sin goda kondition vilket i sin tur kan resultera i hypotension på grund av låg cardiac output. Apné och bradykardi är således viktiga att hålla utkik efter. Om blodtrycket inte är tillräckligt stort lyckas inte hjärtat syresätta sig självt.  Preoperativt bör blodtrycket mätas samt blodgaser tas. Perioperativt kontrolleras blodtryck, syresättning och gasutbyte. Om möjligt tas EKG. Polstring är viktigt då ortopedifall kan opereras under lång tid. Risk för myopati och neuropati finns. Om benet är ostabilt skall det stabiliseras innan kastning. Smärtlindring är bra i förebyggande syfte då patienten kan ha ont efter operationen. Det friska benet skall placeras underst i uppvaket så att patienten inte tar stöd på det opererade benet under resningen. Artroskopioperationer ger inte tillräckligt stimuli för att stimulera cirkulationsorganen vilket gör att det är svårt att behålla ett bra narkosdjup.
 
Den tredje patienten är en traumapatient. Det är stor risk för blod- och vätskeförlust men också risk för hyperkalemi på grund av de stora vävnadsskadorna. Om  blodförlusten är stor kan cirkulationen vara försämrad och blodtrycket därmed sänkt. Blodprov tas och kaliumfritt dropp sätts in. Smärtlindring ges så snart som möjligt då Patienten kan vara svår att hantera innan operationen på grund av smärta och stress. Stressen i sig kan göra att induktionen, underhållet och uppvaket blir traumatiskt.   Blodtrycket måste vara stabilt och patienten lugn innan narkos blir aktuellt. Om patienten har hyperkalemi kan det behandlas med NaCl. Eventuella skador skall stabiliseras innan kastning. Stelkrampsvaccinering kontrolleras.  Temperaturen kontrolleras regelbundet då risk för infektion är stor. 
 
Observera att denna uppgift inte krävde någon källförteckning. Vi använde oss av Den lilla röda dyra boken som jag kallar den. Den heter Handbook of Equine Anaesthesia och kostar 366 kronor just nu på Bokus.
Allmänt Djursjukskötare
Kommentera

08 Mar

19:32

PETA vill rädda digitala valar

0kommentarer
PETA är på krigsstigen, denna gång mot spelvärlden. Vi dödar nämligen digitala djur vilket de menar på glamouriserar dödandet av riktiga djur, vilket de anser är fel. Denna gång är det valjakt som är ett möjligt moment i Assassin's Creed 4 som de är upprörda över, eftersom denna typ av jakt fortfarande pågår i vissa delar av världen medan den i den största delen är förbjuden. Till saken hör, vill jag passa på att påpeka, att AC4 utspelar sig i en tid då valjakt var vanligt, och spelet utspelar sig till största delen till havs.
 
Hela debattartikeln kan ni läsa på Ctrl Alt Elite. Klicka här. Den är ovanligt aggressivt skriven för att vara jag. Jag hoppas nämligen att folk reagerar lite och börjar fundera på vad de egentligen anser är okej. Själv känner jag mig fullt kapabel att skilja på spel, fantasi och verklighet. Jag har dödat hundratals digitala djur i olika spel vid det här laget i allt från World of Warcraft till Angry Birds, och ändå har jag inte blivit någon som tycker att dödande för nöjes skull är okej. Tvärtom utbildar jag mig till ett yrke för att rädda och vårda djur. Det känns lite som om teorin om att man blir det man spelar sprack både en och två gånger.
Allmänt Spel
Kommentera

06 Mar

20:41

DO-anmälan lades ner

0kommentarer
Jag har nu fått svar från DO angående min anmälan som jag skrivit om tidigare. De bedömde att en utredning inte sulle ge tillräckligt stöd för att anse att jag har blivit missgynnad. Jag köper det rakt av, det var inte direkt uppenbart. Kanske är det inte heller diskriminerande på rätt sätt så att säga. Däremot tycker jag ju inte att man kan tala om för någon att de kommer skaffa barn och därefter tala om att de är olämpliga för arbetet på grund av barnen de inte har.
 
Det finns två bra saker med anmälan i sig självt i alla fall. Först och främst bidrar det till statistiken. Det är lite som alla anmälningar om alla möjliga brott som inte görs för att man vet att det ändå inte leder till någonting. Ett stort mörkertal skapas, och ingen kan med säkerhet beräkna hur stort det antalet är. Den andra bra saken är att jag tydligt markerade vad jag inte tyckte var okej och fick chansen att lyfta frågan i min klass. Särskilt om man ska ta ett arbete där man hoppas få arbeta länge är det inte rimligt att man skall anställas av personer man tycker beter sig illa eller som man inte litar på.
 
Mitt framtida arbete, som jag kommer berätta mer om när alla papper är påskrivna, är jag mer än nöjd med! De som  kommer bli mina närmsta chefer och kontaktpersoner är suveräna och går att prata och diskutera med. Bättre än så kan det inte bli, och jag hoppas att alla får den möjligheten på sina arbetsplatser.
Allmänt
Kommentera

04 Mar

22:04

Praktiska övningar

0kommentarer
En av de roligaste delarna från tidigare kurser har varit de praktiska övningar som senare examinerades genom praktiska prov på KTC. Nu har vi nya övningar att lära in, och denna gång skall vi examinera varandra! Roligt tycker jag, för det visar verkligen att programet har förtroende för att studenterna lär för sin egen skull. Vi examineras för övrigt på en praktiskt övning på häst, två inlämningsuppgifter samt en salstenta, så oroa er inte, detta är ingen utbildning man glider igenom lite slött sådär!
 
Övningarna för denna gång är montering och inställning av sprutpump samt infusionspump, hjärtlungräddning samt intubering på katt med laryngoskop. Under den övningen fick jag reda på att många av mina klasskamrater fått öva med laryngoskop i början när de skulle intubera praktiskt eller åtminstone fått hållhjälp av patienten. Jag, min stackare, fick lära mig solotekniken som går ut på att man håller upp patientens käkar och håller undan tungan med ena handen och intuberar med den andra. Det är ruskigt tungt och svårt om man inte är van. Mina intuberingar har inte gått strålande under praktiken, men jag upptäckte nu när vi skulle öva att tekniken satt! Utan problem satte jag intuberingen på katt både med och utan laryngoskop. Mycket roligt! Man blir ju på tok för inspirerad när man har Görel och gänget i anestesiologi...
Allmänt Djursjukskötare
Kommentera

03 Mar

17:28

Kapitel 15 - Var så god och rid

0kommentarer
Nu ni! Ett helt nytt aldrig tidigare publicerad kapitel är uppe på Kapitel 1. Ni hittar det genom att klicka här. Jag tror det här är det längsta kapitlet faktiskt. Nästan fem A4-sidor består det av, vilket kanske inte låter sådär ruskigt mycket egentligen, men allt beror ju på bokstorleken i sig självt. Det är ju inte någon tegelsten jag skriver direkt. Sist jag räknade på det kom jag fram till att den skulle bli runt 120 sidor om den trycktes upp som bok.
 

"Ondine dundrade fram i ökad galopp med spetsade öron. Två galoppsprång kvar tills de var framme vid banans sista hinder, en snäll blåvit oxer.
”Sista hindet och hon är i mål felfritt” viskade Robyn bredvid mig.
”Rid rakt på nu då!” utbrast jag en aningen för högt vilket resulterade i en vass armbåge från Robyns sida. "

Jag har hunnit dela upp alla återstående text i kapitel. Totalt blir det 23 stycken, men det sista är mer som en kort epilog än något annat. Åtta stycken kvar med andra ord.

Allmänt
Kommentera

03 Mar

12:58

Skönheten och Odjuret i Skövde

0kommentarer
Igår åkte jag, Linnea och Karin iväg till CB för mat och efterrätt innan det bar iväg ner till Skövdes teater för att se musikalen Skönheten och Odjuret. Jag har sett den en gång på Göta Lejon, när Charlotte Perrelli och Fred Johanson hade huvudrollerna. Nu var det mer personligt och roligt eftersom en klasskamrat till oss var med i inte mindre än tre roller, häxan, en av byflickorna som hänger på Gaston samt en servettring tror jag hon kom fram till att hon var. Det är inte lätt att hålla redo på allt porslin och all mat som dansade omkring.
 
De var så många, och de var riktigt roliga! När en person iklädd enorm kräftdräkt och en annan som tårta kom ut kunde vi inte låta bli att le stort. De hade verkligen jättefina dräkter och det var så härligt färgglatt.Vad föreställningen föll på var dock huvudpersonen, hon som spelade Belle. Hon sjöng fantastiskt, men hon log inte och hon levererade sina repliker sarkastiskt eller irriterat. Belle ska ju vara just snäll och ödmjuk, utan att för den skull vara korkad. Det är ju hennes egentliga godhet som Odjuret fastnar för, har jag alltid trott, men jag kände inte den kemin alls i den här verisionen. Varför skulle han bli kär i någon som svarar honom sarkastiskt?
 
Efter föreställningen fick vi chans att prata lite med vår klasskamrat och jag blev lite förvånad, för hon berättade att hon var förvånad över att just vi hade velat komma och titta. Hon trodde inte vi var intresserade av sådant. Det tycker jag är lite lustigt såhär i efterhand. Folk tror att de vet allt de behöver veta om andra, men egentligen finns där så mycket mer, som man i de flesta fall aldrig får reda på. Jag har gått på musikaler tidigare, min morbror var med i en som vi såg flera gånger när jag var liten, Hednadotter på Gotland och sen Skönheten och Odjuret på Göta Lejon. Jag ser med förkärlek på Rock of Ages, Phantom of the Opera och alla andra musikaler som blivit film och tvärtom. På gymnasiet fick vi möjlighet att gå på Dramaten titt som tätt. Fröken Julie är den jag minns bäst att jag har sett, och den var riktigt bra, även om jag har sett minst två andra som jag inte riktigt kommer ihåg vad dom hette. Det var i alla fall klassiker. Jag minns att jag missade chansen att se Den inbillade sjuke, och det var lite synd.
 
Så, sensmoralen av detta är, prata med folk, du anar inte vad de kan ha för spännande saker att berätta! Antag inte att de är okultiverade barbarer. Bara för att jag tycker det är fett nice att dra en tripple kill toplane betyder det inte att jag är en trögtänkt gamer som inte duschar och inte heller går ut i solen. Fördomar! Det ska man akta sig för.
Allmänt
Kommentera

02 Mar

10:33

Kapitel 14 - Tävlingsdags

0kommentarer
Länk till boken finner du här. Sen är det bara att bläddra fram till rätt kapitel i rullistan som finns längre ner. Detta är det sista kapitlet av de som redan legat uppe på Kapitel 1. Jag ska inte säga att de andra kapitlena kommer ta mycket mer tid än de tidigare att renskriva, men kanske lite. Jag har inte ens delat upp dem i kapitel, utan allt är en enda lång massa av text.
 
"Tävlingsdagen grydde och ståtade med blå himmel och en värmande första vårsol. Fåglarna hade börjat kvittra och väckt mig tidigt på morgonen under högljudda morgonserenader och resten av gården uppvisade en liknande upprymd stämning. Trots att klockan inte var mer än strax efter åtta och att spiltorna knappt hade börjat mockas ur sprang det redan runt flickor och pojkar, mammor och pappor till ridskolebarnen om vartannat inne i stallet. Några hade med sig fina vita tävlingsvojlockar, och de som hade fått speciell tillåtelse bytte ut sin ponnys vanliga läderpannband mot ett med gnistrande stenar i skrikiga färger. "
 
Jag minns verkligen hur viktigt det var att man fick rida med sitt tävlingsschabrak. Hade man eget träns så ville man gärna få rida med det också. Det är lite lustigt, för jag minns att det ibland blev förbud mot det. Hästarna skulle ha sin egen utrustning som var rätt intällda för dem. Det var alltså argumentet mot att vi skulle få använda egna träns till våra favorithästar. Vad jag senare fått lära mig här på skolan, i tidningar och under praktiken när jag gått med tandspecialister, är att hästar kan må bra av att byta bett och träns, helt enkelt för att trycket från dessa då kommer hamna på olika platser. Sen förstår ju jag också att det var svårt för personalen att hinna springa runt och kontrollera att tränsen blev rätt justerade så det inte blev alldeles galet.
Allmänt
Kommentera

01 Mar

22:03

Kapitel 13 - Det var en gång...

0kommentarer
Stor sorg! Jag är nere på plats 37! Förhoppningsvis kommer jag kunna klättra lite sen när jag börjar länka boken på Facebook också. Nostalgikapitel för mig detta. Som jag redan skrivit en gång tidigare är många av dessa händelser hämtade mer eller mindre ur verkligheten, från min tid på Skutans Gård. Här stod mycket riktigt Ondine, som varit min bästa kompis på jorden. Hon lever inte idag, men hon kommer alltid leva vidare i den här boken. Den händelse som Elisabeth berättar om i det här kapitlet, som ni hittar här, har hänt, men jag minns inte alla detaljer. Den viktiga lärdomen kom långt senare. Vad är då lärdomen? Att själva upplevelsen är det viktiga.
 
Jag minns den här hetsen med att få hästen att gå i form. Om min häst gick i form eller krökte på nacken spelade mindre roll, jag tror de som var taskiga mot mig hävdade att min häst gick bakom hand i alla fall. Jag minns att jag ofta försökte att jobba mer med tempot, och svårare saker som skänkelvikningar, öppnor och lite senare slutor. Jag minns galoppfattningar, som vi hade mycket problem med. Jag minns att det var lättare att få en häst att gå snyggt om man red dem på en volt. Jag minns att Ondine blev bra uppmärksam av åttavoltsarbete, och att det var ganska svårt till en början. Hon var så lång, så för att det inte skulle bli vingligt i voltbytet krävdes det att jag i förväg hade en plan på hur jag skulle rida. När vi klarat två åttavoltsvarv perfekt, då var det tid att fira. Tänk om jag förstått det till fullo då.
 

"”För att ni vann?” avbröt Linda mig.
”Nej, för att vi vägrade ut oss. Väl inne på banan fanns där hinder som det bruna stoet aldrig hade sett maken till. På banan stod tunnor, grindar och lövruskor, saker hon aldrig någonsin blivit ombedd att hoppa över. Så vid varje sådant hinder tvekade hon enormt och stannade på de flesta. Ibland fick jag över henne stillastående, men oftast fick vi ta ny sats...”
”Och på vilket sätt är detta ett bra minnesvärt ögonblick?”"

Allmänt
Kommentera