Inget svar.
"”Robyn, du borde börja sakta ner nu” ropade jag.
”Jag försöker!” svarade hon med ett skratt. ”Det var länge sedan jag var ute med henne sist, hon är jättehet!”
"”Hoppa Ondine då.” Robyn tittade på mig och lät sista stavelsen falla.
Linda tittade bestört upp på Robyn och därefter på mig som om jag nu borde börja protestera och säga att hon absolut inte fick hoppa min häst. Men jag sade ingenting utan mötte först Robyns blick och nickade, därefter Lindas.
”Hon kan hoppa och hon är ledig” sade Robyn till sist. ”Då var det bestämt.”
Linda sade inte ett ord, men jag såg att hon fått något nytt att tänka på. En litet leende lekte i hennes ena mungipa, och jag förstod att hon började se möjligheter nu. Vad det än var som hindrade henne så hade det ännu inte ett fullständigt grepp om min brorsdotter."
Kapitel 11 - Linda börjar träna
"Ondine klafsade vidare längs med fyrkantsspåret och över det rättuppstående hoppade de återigen utan problem. Därefter såg jag redan i förväg hur stoet förberedde sig för att smita förbi krysset. Höger bog tog ledningen och strax innan hindret drog hon mycket riktigt iväg åt sidan.
”Gör om det, men håll henne i trav den här gången” ropade jag."
Med en smäll som hördes vida omkring kolliderade fullblodshingsten vi tidigare sett med den skadade islandshästens bakdel. Skriande av smärta och överraskning kastade sig den raggiga valacken åt sidan medan hingsten med vitt uppspärrade ögon kämpade för att komma på rätt köl igen. Snö och grus skvätte åt alla håll när fullblodet åter tog sats för att fortsätta sin flykt med grimskaftet som var fäst i hingstens stigbett dinglade farligt nära de vilt fäktande frambenen."
Först ut är roliga journalgrodor.
Patienten arbetar som elektriker. Inga kända proppar i släkten.
12 cm långt, sårigt underben
Söker för fästingbett i huvudet. Huvudet borttages med pincett.
Söker p g a att ha slagit i vänster stortå som nästan helt har lossnat.Personalen får dock ej dra loss den, då det gör ont.
Fick dock besked om att hjärtat var bra, men att hon skulle återkomma om hon blev medvetslös.
Poängterar att det är viktigt att patienten håller sig ren mellan fötterna.
Har varit och fjällvandrat. Nedkom med helikopter igår.
Blöder ibland ifrån vänster näsa.
Avföringen har samma färg som dörrarna på avdelning 19.
1974 fick patienten en grävskopa över sig. Sedan dess ringningar i öronen.
Ibland mår patienten bättre, ibland sämre. Ibland mår hon inte alls.
När hon känner sig trött kan ansiktet vridas åt höger och där stå och smårycka en liten stund.
Hon beskriver huvudvärken som spännande.
Patienten har bedömts som osammanhängande.
Lymfkörteln skickades samma dag som patienten i taxi till Uppsala.
Idag till lunch får patienten akuta diarréer.
Patienten har inte ont för jämnan, bara för det mesta.
Patienten tål inte ost, mjölk eller smör, ej heller modern och en bror.
Mat får han från sonen som ligger infryst.
Har fått större hemsamarit men tycker inte att det räcker ändå.
Dåligt sexualliv - ingen partner.
Halsen som patienten hade besvär med nu i höstas är nu borta.
Cyklade i dag på eftermiddagen när plötsligt en liten flicka kom in i hennes framhjul.
Det senaste blodprovet är aldrig taget.
Mår alldeles utmärkt, har sökt läkare ett flertal gånger för det.
Patienten vägde 78 kilo i hemmet innan han gick hit utan kläder.
Änka, bor med frisk make.
Dog troligen i hjärtinfarkt och därefter i lungödem.
Nu är det dags för väldigt roliga journalgrodor.
Aktuellt: Ingen buksmärta men kan hålla tillbaka den lösa avföringen med vitt bröd.
Smärtan i ryggen kommer när patienten ligger raklång med båda benen på rygg.
Kräkningarna försvann på eftermiddagen, likaså maken.
Har börjat få blodiga små matskedar i avföringen upp till 15 gånger per dag.
Patienten har varit placerad på ett hunddagis i Gävle med stöd av socialtjänsten.
Lastbilschaufför med god kondition som åker en mil utan att bli andfådd i vanliga fall.
Modern bostad och hustru.
Sköts i hemmet av maken som är militär.
Har nu fått rullstol och ämnar åka till Norrköping med denna.
Patienten informerad om obduktionsresultatet.
Jag ska inte säga att tanken på att hitta en hyresrätt i Stockholm är helt hopplös. Igår träffade jag på en korridorkompis till Fluffigt som hade köat i tjugo dagar innan han fick tag på sitt rum. Alltså. Ibland ska man ha tur, men det var å andra sidan ett rum också. Nej, vårt nya hopp står till att köpa tio procent av Fluffigts halvbrors mammas bostadsrätt vilket gör att vi får bo där. Kvar är få ihop lite drygt etthundratiotusen kronor.
Klart är i alla fall att vi måste hitta en lösning som är inflyttningsklar till den 31:a maj. Då rullar nämligen flyttlasset härifrån med tanke på att min lägenhet är oerhört uppsagt från och med då.
Någon annan som blivit konstigt behandlad på sin arbetsintervju? Säg då ifrån! Det får vara nån måtta på vad man ska behöva tåla.
Appropå bostäder. Hur ska det gå för Skara? Vi studenter hyr ju massor av lägenheter, handlar mat och fikar. Kommer Skara sakta men säkert dö? Är det verkligen bra att beröva en stad möjligheten att växa och istället tränga ihop ännu fler människor i en redan stor överfylld stad?
Jag tänker även på det faktum att SLU inte tycktes bry sig om de många yttranden från allt från sätet i Skara, Skara stad och studenter från både Skara och Uppsala som hade som gemensam nämnare att en flytt inte borde ske just nu - åtminstone. Ändå står vi där nu. Utan att ha blivit lyssnade på.
En vän berättade om vad de hade sagt på en praktikplats tror jag det var. Det var i alla fall roligt att ha varit ombord, sade hon och syftade på Titanic, skeppet som så småningom sjönk. Vilken tur att vi som går ut nu redan sitter i livbåtarna på väg bort, välkomnade av de som hann lämna skeppet ett år tidigare och redan står i hamnen och väntar på oss.