Body Condition Score och Body Mass Index, förkortat BCS och BMI kommer troligen bli det metoder jag ska använda mig av i mitt examensarbete. Jag visste sedan tidigare att jag ville ha någon form av poängskala eftersom jag sett dem tidigare. Några studier jag hittat har använt sig av en 9-gradig skala, och därför är det troligast att även jag kommer använda mig utav den. Det blir helt enkelt lättare att jämföra resultaten.
 
Igår funderade jag på om det inte kunde finnas någon metod därute för att mera objektivt mäta katters hull. BCS går ju ändå ut på att jag ska bedömma vad jag känner. Hur mycket känns revbenen? Hur tydligt känns höften och midjan? Är det minimalt eller medelgott med fett vid buken? Kort sagt tänkte jag att det därför kunde vara intressant om det fanns en metod som inte gick ut på att man har en åsikt. Tydligen finns det en sådan. Man kan nämligen räkna ut katters BMI: Jag har bara hittat en studie på det nu när jag letat här hemma. På måndag när jag har tillgång till skolans sökbredd kommer jag antagligen hitta mycket mer, förhoppningsvis en som beskriver varför man har bestämt sig för de mätpunkter som den artikel jag har läst har använt sig av. Förenklat mäter man från bogen till höften, från marken till högsta punkten på skuldran samt runt kattens huvud. Den sistnämnda är jag osäker på hur måttet egentligen gick till och jag måste forska lite mer i det innan jag är beredd att mäta katter. 
 
Här kommer en bild på den niogradiga viktskalan. Denna fann jag ursprungligen i min BSAVA-bok, men den var lätt att hitta på google om man bara sökte på Body Condition Score.

Jag har redan nu insett att jag kommer behöva införskaffa specifik mätutrustning. Bland annat ett viktat måttband så att jag mäter lika hela tiden, alternativt göra som de i studien och tejpa den sträcka som ska mätas. Sedan drar man av tejpen och mäter den. Dock kan jag tänka mig att långhåriga katter kanske fastnar mer i tejpen? Förutom att lösa denna tekniska detalj behöver jag använda mig av samma våg hela tiden. Jag funderar på att släpa med mig min badrumsvåg om jag inte kan hitta någon annan. Alternativet skulle i och för sig vara att ha med sig ett föremål och väga detta på alla vågar jag stötet på för att kontrollera att de mäter likadant. Aha! Tänk vilka bra lösningar man kommer på medan man skriver.
Förutom att ha en introduktion till vår vårhygienkurs hade vi idag en föreläsning om ämnet Djuromvårdnad där vi pratade lite om definitionen utav ämnet. Beskrivningen av det tenderar att inkluera en himla massa andra ämnen, och det är ju okej eftersom ämnet är tvärvetenskapligt som det så fint heter. Med andra ord, i ämnet djuromvårdnad använder vi oss av utvalda delar av andra områden, som exempelvis veterinärmedicin, kommunikation, etologi och liknande. Alltsammans kopplas dock till omvårdnadsämnet, vilket exempelvis innebär att kommunikation exempelvis är viktigt, men då i kontexten djurägarkontakter, djur- och djurägarkontakter eller djur- och personalkontakter. Vad som inte ingår är exempelvis hur man föreläser för en stor grupp människor. Detta är min tolkning av det hela, och jag kanske inte har förstått alltsammans helt korrekt.
 
Vad som däremot dök upp för diskussion idag var när klassen gemensamt fick läsa igenom lite olika definitioner av vad vårt yrke skulle innebära. Bland annat skulle vi ha kunskaper om, och nu minns jag inte detta ordagrant, estetisk miljö. Jag minns inte ordet som följde på estetisk, men att det stod estetisk minns jag, och att det syftade på miljö såsom omgivning. Estetisk i min ordbok betyder vacker eller tilltalande. Really? Ska vi, förutom att kunna djurs beteende, bilddiagnostiska tekniker, blodprovstagningar och analyser, rehabiiteringsmetoder, anestesiologi, anatomi och fysiologi, kommunikation, vårdhygien och smittskydd, hur man utformar en isoleringsavdelning, skriva vetenskapligt, analgesi och tusen andra saker som kan ingå i ämnet djuromvårdnad även vara någon slags inredningsarkitekt? Jag minns inte att det ingick i min utbildning.
 
Missförstå mig rätt. Att utarbeta för patienter, djurägare och personal säkra, ergonomiska, smittskyddsanpassade lokaler är en del av vårt yrkestänk. Att bedömma huruvida en blommig tapet skulle skära sig mot tavlan med japanska spetsar är det inte.
Gör en realistisk tidsplan står det i uppgiften. Realitisk. En sådan som går att genomföra alltså. Nu har jag försökt, jag har verkligen försökt, men svårigheten ligger inte direkt i att hitta på när man ska hinna allt man ska göra utan i att faktiskt veta när det är rimligt att man ska hinna med någonting. Vi har två kurser som går samtidigt som exjobbet, vårdhygien och anestesiologi. Den sistnämnda har vi inte fått ut schema på vilket gör det minst sagt lite klurigt när det kommer till att planera kring de veckorna. Hur ska jag planera när jag ska utföra min studie när jag inte vet exakt hur jag ska utföra den och när djursjukhusen har tid att ta emot mig? Attans att jag inte var smart eller bekväm nog att enbart göra en litteraturstudie. Men å andra sidan, jag gör en studie som kan vara till nytta för djursjukskötare. Jag tänker mig att det är svårt att banta en katt om man inte kan bedömma hullet på den och kan se när den är så att säga klar. Bara en tanke sådär.
 
Jag har nyss mailat iväg min arbetsplan till min handledare samt försökt boka möte för att bekräfta att min studie inte kräver en etisk prövning. Jag hoppas verkligen jag slipper det, för dete skulle underlätta. Den kommer säkert behöva revideras flera gånger, men än så länge ser min realistiska tidsplan ut såhär:
 

V4 Påbörja arbetsplan. Artikelletande. Val av protokoll. Kontakta djursjukhus för studie.
V5 VÅRDHYGIEN. Artikelletande. Påbörja protokollinstruktioner, patientformulär samt godkännandeformulär.
V6 VÅRDHYGIEN. Påbörja introduktion, material och metod.
V7 VÅRDHYGIEN. Studie.
V8 Arbetsplan färdig. Studie.
V9 ANESTESIOLOGI. Hz.
V10 ANESTESIOLOGI. Påbörja sammanställning data.
V11 ANESTESIOLOGI. Sammanställning data.
V12 ANESTESIOLOGI Introduktion verision 1.0 klar.
V13 PÅSKLOV. Datasammanställning, material och metod verision 1.0 klar.
V14 Inlämning introduktion. Läs och konstruktivt kritisera gruppmedlemmars arbete.
V15 Påbörja renskrivning resultat och diskussion.
V16 Inlämning material och metod. Läs och konstruktivt kritisera gruppmedlemmars arbete.
V17 Renskrivning arbete.
V18 Inlämning till opponent och handledare. Genrep redovisning. Läs och konstruktivt kritisera gruppmedlemmars arbete.
V19 Inlämning till opponent inför redovisning.
V20 Redovisning
V21 Inlämning måndag den 20 maj.

Så för den som faktiskt läser igenom denna är det lätt att inse att en himla massa arbete börjar redan denna vecka. Jag har hunnit leta artiklar, jag har gjort den första verisionen av arbetsplanen, har kontaktat ett djursjukhus men har inte helt och hållet valt protokoll. Kort sagt ska denna vecka ägnas åt protokoll och vidare kontakt med djursjukhus samt bekanta. Det sistnämnda där fick mig att inse att jag borde kunna fråga runt bland mina vänner och bekanta i Stockholm som har katt. Aha!

Frost omslöt varenda gren idag när jag strax efter lunch gick ner till Nockes café för att möta resten av gruppen och diskutera de två kapitel som vi lyckats få tag på och skulle läsa för att nu idag diskutera. Boken är inte fantastiskt spännande. Lite luddigt och generellt berättar den om vetenskapligt skrivande. Extra roligt blir det att läsa om hur viktigt det är med god kvalité på sin vetenskapliga text med allt vad det innebär och därefter upp täcka att författaren har stavfel, generella beskrivningar och, min favorit, lyckas använda samma ord två gånger när han ska förklara skillnaden mellan de båda orden.
 
Jag måste erkänna att vårt möte till större delen gick ut på att diskutera en hel del annat. Det är så mycket information om allt möjligt just nu och det är svårt att hålla fokus på bara en sak. Bland annat tog vi upp de gröna band vi kommer kunna köpa för 75 kronor till vår avslutning, något som i alla fall gruppen tycker känns roligt med tanke på att vi inte riktigt tar examen vid avslutningen. Veckan därpå har vi nämligen hemtenta, och sedan väntar vi alla på betyg i alla ämnen så vi kan skicka in papper och få ut legitimationen. Avslutningen känns med andra ord lite tam. Och appropå avslutningen så har EoD hela dagen planerad, något vi absolut inte har ännu. Deras lärare anordnar bland annat en lunch för dem, medan vi mest har avslutningen planerad och på kvällen, för de som vill, balen. Jag tror många med mig känner att extra hyra känns mindre roligt och väljer att flytta samma dag. Troligtvis kommer morgonen ägnas åt att packa in saker i en flyttbil och sedan köra så snart avslutningen är klar.
 
Etikdagen var en annan sak som skapat mycket irritation. Tanken är att vi ska ha etikdag i Uppsala, och det var bara ett enda datum som fungerade för veterinärstudenterna. Tyvärr dock ett datum som infaller mitt i vår redovisningsvecka för examensarbetena. Detta skulle innebära att vi åker dit med buss tidig morgon och kommer hem sen kväll och därefter förväntar sig någon att de som drabbas mest ska kunna hålla en bra redovisning dagen därpå. Verkar det rimligt? Om veterinärstudenterna får säga sitt om lämplig dag måste ju vi få säga nej till det här ytterst korkade förslaget. Vad mera är, veterinärerna kan ju åka buss till Skara istället, så förlorar vi inte mer tid än en vanlig skoldag ungefär. Lite respekt åt båda hållen borde förekomma.
Idag fick vi en genomgång av hur vår arbetsplan är tänkt att fungera. Det är ett dokument som kommer bollas mellan handledare och student tills vi båda är nöjda med den och innehåller bland annat en beskrivning av vårt arbete, men viktigast av allt, en tidsplan. Tidsplanen känns som det svåraste just nu. Givetvis vill man vara ute i god tid, samtidigt är det svårt att pressa in hur mycket som helst med tanke på att vi kommer ha två kurser insprängda i examensarbetet, vårdhygien 3 och anestesiologi 2. 
 
Mitt första utkast som min handledare säkert kommer vilja tweaka lite för bakgrund, metod och syfte är i alla fall klara redan. Vår förmiddagslektion tog nämligen bara en halv timma, vilket gjorde att vi totalt hade tre och en halv timmar på oss att äta lunch och utöva valfri aktivitet. Vi som var duktiga använde oss av tiden för att leta artiklar och fylla i arbetsplaneringen.
 
 
Så, här kommer de delarna som jag är relativt klara med. Jag tror det kan gå bra, måste bara höra av mig till djursjukhus samt bekanta för att få tag på katter och djurägare.
 
BakgrundMånga katter som besöker kliniken är inte i optimalt hull vilket medför ökad risk för sjukdomar och vid olika behandlingar. Det kan vara svårt att veta om en katts hull är optimalt genom att enbart titta på vikten eftersom katter kommer i många olika storlekar. 

Metod
Arbetet är i två delar, en litteraturstudie och en praktisk studie. Den praktiska studien är tänkt att ske genom kontakt med djurägare via djursjukhus samt bekanta. Två metoder att bedöma katters hull väljs och genomförandet av dem beskrivs. Därefter får djurägare samt djursjukskötarstudenten bedöma kattens vikt enligt dessa protokoll. Kattens vikt, ålder, kön samt identifikationssignalement noteras. Godkännande av djurägare för datainsamling samt fotografering och fritt användande av bilder skall samlas in.
 
SyfteSyftet med denna studie är att se om det finns en bra objektiv metod för att mäta katters hull samt att se hur djurägaren själv uppfattar sin katts vikt. Studien syftar även till att få en bild av fördelningen i hull hos de undersökta katterna.
Det är många som har längtat efter bilderna från rehabiliteringskursen där vi hade förmånen att få visat olika moment och därefter öva praktiskt själva. Tyvärr har jag inga bilder på katterna, deras prestationer har jag istället filmade. De kommer upp så småningom de också, men för att göra det behöver jag först ett videoredigeringsprogram som jag känner mig bekväm med att använda och därefter göra själva arbetet. Jag måste tyvärr prioritera bort det i nuläget då jag har valt att fokusera på skolarbete, artiklar för Ctrl-Alt-Elite samt mina egna böcker.
 
Samtliga övningar skedde på våra lokaler i KTC, som är en byggnad byggd som en klinik där vi kan öva praktiska färdigheter. Bilderna är tagna i vårt poliklinikrum, operationsrummet samt ute i korridoren.
 
Här arbetar framdelen och bakdelen är uppe på bollen.
 
Lite klurigare. Små halvsfärer att balansera på.
 
Här ser vi en balansputa eller balanskudde vilket även var den som Illidan använde.
 
Söt som socker är hon! Ester står egentligen på en balansputa med bakbenen och sträcker sig nu uppåt för att få tag i godbiten.
 
För att se resten av bilderna, hela 31 stycken, får ni klicka in här för att komma till min sida för bilder.
Äntligen har den efterlängtade exjobbskursen dragit igång och inleddes med en mördande tråkig genomgång av schema, betygskriterier och gruppindelningar. Jag är fullt medveten om att jag är lite oförskämd nu, men vore det inte bättre om vi bara läste alla dessa papper själva istället för att ha högläsning när SLU måste dra in på de lärarledda lektionerna? Kan inte dessa tre timmar ha ägnats åt handledarmöten eller vettiga föreläsningar?
 
Jag hamnade i en bra studiegrupp efter ett smidigt byte. Redan på onsdag ska vi ses igen, diskutera en kursbok och fika på Nockes. Vi ska bland annat fungera som hjälp i att bedömma varandras arbeten under processens gång, något som våra kurslärare kallar för kritiska vänner. Eftersom vi var ojämnt antal och gärna ville bli hjälpa av fler gjorde vi ett schema som gjorde att vi får kritik av två olika personer och skall ge kritik till två olika personer var. 
 
Vi får även se om ens någon av oss måste lämna in en etisk ansökan. Reglerna har nämligen ändrats och är lite mildare vilken kan göra att jag eventuellt kan komma undan det.I annat fall kommer jag få be min handledare att ta minst tretusen kronor från sina forskningspengar för endast en ansökan! Jag hoppas jag slipper hela den processen då det mest kommer ta en massa tid.
 
Men visst är det spännande? Det stora arbetet jag har väntat på att få skriva är nu äntligen här! Någonstans mellan femtusen och tiotusen ord kommer arbetet landa på, vilket motsvarar sju till fjorton sidor. Man vill definitivt börja i god tid...
Äntligen är mitt arbete inskickat!
 
Det är helt fantastiskt att ha en opponent, fast min opponent var mycket bättre på det än vad jag var. Hon hade skrivit många bra tankar efter de olika styckena och nu när jag snyggade till mitt arbete kunde jag mest följa hennes tankar, ta reda på den fakta som saknades och lägga till det. Och nu är jag klar.
 
15 artiklar blev det till slut, och 5 av dem är faktiskt riktiga studier! Jag tror nog att det finns fler därute, det är bara det att de kostar att beställa, även när jag surfar genom SLU:s nätverk på skolan. Lite tråkigt var det att vara den enda som skrev om katt. Varför tycker ingen om katter mer än jag? Stackars kattifnatter.
 
Eftersom jag som sagt är den enda som skrivit om katt och min identitet därmed är röjd i vilket fall som helst kan jag berätta lite om min plan för denna korsbandsskadade katt. Den åkte hem efter en dag, och på djursjukhuset var min plan att påbörja rehabiliteringen direkt postoperativt med passiva rörelseövningar och kryoterapi. Väl hemma ska matte få fortsätta med enklare massage som uppvärmning, där man mest stryker över katten i några minuter. Denna typ av massage är mer till för att lugna katten och skapa en god stämning att arbeta i. Därefter görs de passiva rörelseövningarna och avslutas med kryoterapi för att minimera risken för svullnad.
 
Redan efter en dag ska katten motiveras till att använda sitt ben. Korta gåövningar där man lockar med mat duger utmärkt, och efter en vecka kan man träna sitt- och ståövningar. O ja, det går att få en katt att sitta genom att locka med mat. Testa själva! Allt detta är ju givetvis inte hugget i sten, utvärderingar vid uppföljningar avgör hur snabbt man kan fortsätta, och det finns mer än en övning som fungerar. Gemensamt är att de ska vara så lätta att kontrollera som möjligt. Man vill inte riskera att patienten faller och skadar sig.

Viktigt är att katten inte ska hoppa eller springa runt på 3 månader. Kort sagt får man hjälpa katten upp till exempelvis fönstret, och gärna sätta upp pallar eller ramper så att den kan kliva upp till sina favoritplatser. Att trötta ut den mentalt så att den inte får kattifnatt mitt i natten och rejsar runt i ett rum är också viktigt. Jag har ingen källa på detta, men exempelvis activity feeding och lek där man själv är med och ser till så att det går lugnt till borde fungera.
 
Och så håller vi tummarna för en 5:a, eller hur?
Man skulle kunna tro att vi efter idag, när alla presentationer är gjorda, borde ha lite tid för oss själva. Kanske pyssla lite granna med det sista på arbetet och därefter skicka in det. Icke! Efter allas presentationer och lärarnas kommentarer kan man ju inte annat än känna att skiiit, detta måste jag ändra på, nu!
 
Imorgon hade jag tänkt fixa till det sista. Bland annat ska jag lägga till en bra källa, och sen snygga till allt som min opponent tyckte kunde förbättras, för allt det var bra kritik. Riktigt bra kritik! Återkommer till den imorgon när jag snyggar till det.
 
För övrigt var jag den enda som hade ett kattfall! Den enda! Ja där försvann hela poängen med att koda sitt arbete! Fördelen var att det åtminstone blev lite omväxling när det var min tur att presentera mitt arbete.
Puh. En heldag fylld av redovisningar senare sitter jag här hemma och är helt mosig i skallen. Det blev lite väl mycket av samma sak, hunden Stoja med artros. Riktigt härligt när det dök upp en hund med en fraktur mitt i alltsammans och extra kul blev det när vi fick höra de om de två hästfallen som presenterades idag. Jag hoppas på mer omväxling imorgon. Snart kan vi nämligen mässa Stojas journal utantill.
 
Har även kollat upp min handledare för mitt examensarbte, Jenny Loberg heter hon. Jodå, snart så drar även examensarbetet igång.
Bara lite kort sådär så kan jag tipsa de som det berör att det går att lämna sin studieförsäkran från och med idag för oss som går djursjukskötarprogrammet. Somliga lyckostar kunde lämna den förra veckan, piken till Fluffigt är medveten.
 
Ett halvår kvar av CSN. Sen blir det förhoppningsvis lön och något tråkigare, återbetalningar!
För första gången skall vi imorgon opponera på en klasskamrats arbete, och det innebär ju sin tur att någon annan skall opponera på ens eget arbete. Det kändes ju helt okej. Tills jag igår insåg att det även innebar att skriva ett antal frågor som klasskamraten skall besvara och tvärtom, det vill säga, jag skall besvara frågor ställda av klasskamraten. Eftersom det inte är tillåtet att gömma sig under bordet vid frågestunden efter presentationen så gäller det att ha bra svar på frågorna.
 
Nu skall jag komma på tydliga, bra och genomtänkta svar på följande frågor:
1. Finns det några fler funktionsbortfall än hälta hos patienten?
2. Skulle du använda dig av hydroterapi för katt? Varför/varför inte?
3. Finns det någon skillnad på kravet av stimulering och omvårdnad hos en innekatt respektive utekatt? Eftersom patienten är en utekatt behöver djurägarna tänkta på något speciellt?
4. Vad tycker du själv att du kunde ha gjort bättre?
 
Som svar på fråga ett, patienten hade ett litet skrapsår på höger knä, sover och vilar mer, undviker höga hopp. Hydroterapi på katt kan absolut fungera men kräver helst att man tränar vattenhantering i förväg genom bada katten hemma först och sedan träna i water walkern tillsammans med katten. Spontant gissar jag att detta är bäst att genomföra vid en planerad operation så att man kan träna i förväg. Om Illidan skulle klara det? Lätt! Stimulering och omvårdnad skall alla katter få, men utekatten kommer inte få gå ut på tre månader i alla fall. Mycket beror på temperamentet och om man kan vara ute tillsammans med sin katt och på så sätt kontrollera aktiviteten. Den sista frågan gör att det blir helt tomt i huvudet. Ehm. Jag kunde ha haft en roligare färg på ppp?
 
Mina frågor kommer säkert ge min stackars opponent en del huvudbry också!
1.Vilket hemgångsråd är det viktigaste för DÄ att följa? (Generellt och i patientens fall)
2. vad ska vi lägga märke till för att snabbt skilja ålderstecken från osteoartrit?
3. varför anser du att en våg är bästa sättet att mäta övervikt när det inte säger något om fett- och muskelförhållandet?
4. Om DÄ inte har råd med hydroterapi, vad kan de då göra hemma?
 
Det är ju ganska sällan som jag skriver så här exakt om olika arbeten vi arbetar på, och det är helt enkelt för att det mesta vi arbetar med är kodat! Om jag då lägger ut delar här så skulle ju min identitet potentiellt röjas och så vidare och så vidare. Eftersom detta skall presenteras innan inlämningen av det skriftliga arbetet så anser jag att det är helt okej denna gång. 
Ni kommer aldrig tro det men jag har äntligen lyckats skriva klart mitt arbete så pass att jag kan skicka det till min opponent! Riktigt härligt är det! Jag tror att alla som studerar och ska skriva olika slags hemtentor eller uppgifter på något sätt någon gång kommer hamna i en situation där man egentligen inte är ointresserad, det är bara tråkigt att skriva det man redan vet och omständigt att hitta någon som håller med om det man tycker eller vet är sant. Bara en sådan enkelt sak som hur ofta man ska byta vatten kan orsaka en hel del problem för den som behöver källhänvisning till allt man skriver. Du kanske finner att det i en bok står att djur ska ha tillgång till färskt dricksvatten. Jaha. Hur ofta ska det bytas då? Är det färskt efter mer än ett dygn? Mindre? Man måste alltid finna något som styrker ens åsikter, man måste ha bevis. Givetvis är detta väldigt viktigt, vi tillhör ett vetenskapligt område och vi gissar inte bara eller tycker inte bara angående patientvård, men som ni säkert förstår kan detta skapa oerhört mycket jobb när man sitter och skriver om detta i teorin.
 
Jag tycker att skriftliga arbeten är roliga. Dessutom vet jag med mig att jag lär mig mycket mer av dem än stenhårt plugg inför en tenta med mål att så mycket som möjligt skall tryckas in i huvudet på kortast möjliga tid. Jag glömmer bort det efteråt, antagligen för att det blir utantillkunskap där jag inte har reflekterat så mycket. Det finns det liksom inte tid för.
 
Jag komer även på mig själv med att fundera kring exjobbet. Det ska bli riktigt roligt att skriva om det som jag tycker är intressant inom ämnet. Där får jag bestämma fokus och hur mycket jag skriver om valda delar av mitt ämne. det är klart, eftersom jag ska göra en studie också kommer det bli oerhört mycket arbete med att bara strukturera data och det kan såklart bli enahanda. Samtidigt hoppas jag på att det jag ska skriva om och studien jag förhoppningsvis får chansen att utföra ska ge mig mycket ny kunskap. Kanske kommer jag även kunna lära någon annan bra saker, och hur tufft är inte det?
Idag blev det en liten roadtrip när Klara, Karin, Linnea och jag åkte iväg till Ale Hästspa för vårt studiebesök. Detta var en unik möjlighet, de var nämligen först i Europa med denna typ av vattenmaskin för häst. En ramp leder ned hästen till ett rullband, och från rullbandet finns en ramp upp på andra sidan, allt detta under vatten. vattennivån går givetvis att höja och sänka beroende på hästens storlek. Det bästa med anläggningen, som jag tyckte märktes så otroligt tydligt, var att de byggde den från grunden och därmed i förväg hade kunnat fundera på hur den skulle utformas. Ägaren beskrev det lite som en biltvätt. I ena änden går hästen in, blir duschad, hovarna rengörs, svansen binds upp, sen är det ner för rampen, arbeta på rullbandet, rakt fram och upp för rampen på andra sidan, ny dusch, svansen släpps ner och sedan rakt fram och till vänster där de får torka i ett solarium. Därefter ut. Kort sagt så går de runt längs med väggen i anläggningen och behöver egentligen inte träffa på någon annan häst eller vända. Smart tänkt! Man vet ju själv hur det är i stall när man undrar hur i hela fridens namn någon har tänkt. Här har de tänkt på allt, exempelvis att vattenslangar och duscha hästar kan vara jobbigt för båda parter. Allt trasslar in sig i varandra och hästarna kan känna obehag över dem. Lösningen var enkel. Det är en kortare slang på väggen på var sida om hästen. Är ni nyfikna nu? Bra, här kommer bilder!
 
Klara kör och Linnea sitter Shot Gun. Tack vare modern teknik såsom GPS kom vi fram. Fast i ärlighetens namn undrade vi mer än en gång om vi inte var vilse!

Här var dagens första patient. Engelskt fullblod med tidigare skadad kota. Lyckades komma tillbaka till banan efter rehabilitering. Här kan man se delen av maskinen där själva rullbandet är, alltså där hästen går, och längre fram börjar alltså rampen som leder upp ur vattnet. Vattentemperaturen låg på runt 25 grader och pH ska vara mellan 6,5 till 7,5.

Här ser vi honom arbeta framifrån istället. Nu kan vi se vart han kom ifrån, rampen som leder ned i vattnet. Maskinen går att köras i olika tempo och även så att hästen får trava. Först började passet med uppvärmning i skritt. Senare under dagen mötte vi patienter som enbart skrittade. Denna hade ett pass på totalt tjugo minuter med skritt i början och slutet av passet.

Närbild, han var ju faktiskt väldigt gullig! Här kan man till vänster se en av de totalt fyra öppningsbara grindarna samt om man tittar noga, det rep som placeras framför dem för att de skalll veta var det tar stopp och inte skall gå för långt och gå av bandet. Detta används inte i början då patienter ska vänjas vid maskinen. Om den känner att det är läskigt, ska den ha en möjlighet att kunna gå rakt fram och upp ur bassängen.

Här fick vi en unik möjlighet att studera hur hästen rör sig ovanifrån. Det är inte alltid man får den chansen! Som ni kan se är detta en annan patient, en ponny, som inte rehabiliteras utan var där för friskvård. Det verkade som att många olika patientkategorier kunde dra nytta av den här anordningen. Senskador, ledskador, fånghästar och friskvårdspatienter var bara några av de kategorier som hade behandlats med den här metoden. Fånghästar tyckte jag var en intressant kategori. De ska gärna väga så lite som möjligt, men det är svårt att motionera en ponny som har ont i sina hovar och kanske ska vila. Här i vattnet avlastas mycket av deras kroppstyngd och därmed får de en motionsform som inte gör ont och som medför fördelar såsom regelrätt träning för musklerna, men också som ett sätt att hålla magen igång genom rörelse.

Här är en närbild på hur rampen går ner i vattnet för att ni lättare skall förstå konstruktionen.

Sista mysiga bilden. Linnea gosar med fullblodet som slappnar av och torkar i solariet. All information som jag har skrivit om här i inlägget är sådan som vi fick berättat för oss idag och som jag känner mig bekväm med att jag har presenterats inför förut och därför tror stämmer. Kanske kommer det nya vetenskapliga forskningsstudier som visar att allt detta är helt fantastiskt eller att det i något fall inte är bra, det får framtiden utvisa. Det jag vill är helt enkelt att ni ska vara medvetna om att rehabilitering för djur är relativt nytt, särskilt i Sverige och att det inte skadar att läsa på ordentligt. Och då menar jag inte hos tillverkare av rehabprylar och försäljare av tjänster utan av oberoende källor!

Vi var alla jätteglada över den här möjligheten och jag hoppas verkligen att djursjukhus och kliniker i större utsträckning än idag kommer samarbeta med sådana här inrättningar! Tillsammans tror jag vi kan förbättra prognosen för många patienter, förkorta konvalescenser och förbättra slutresultatet. Inspirerad!
Jag tror de flesta av de klasskamrater jag umgås med på något sätt har tagit fortsatt mentalt sommarlov redan. Kanske är det som något slags primitivt skyddssvar på den enorma arbetsbörda som nu ligger på våra axlar. Vilken arbetsbörda talar jag om? Dels rehabiliteringsuppgiften som skall vara någon slags massiv övning inför examensjobbet där det ställs höga krav på vetenskapliga artiklar som helst inte ska vara reviewartiklar. Allt som skall vara med i det här arbetet är rent ut sagt fruktansvärt mycket! Jag har aldrig läst om så mycket olika saker för ett ämne som detta. Tro mig, jag fick leta rätt på en kort artikel som undersökte suturmaterials egenskaper enbart för att ta reda på om suturmaterialet till min katt skulle komma att absorberas eller inte! Denna uppgift skall vi idag (fast jag fick uppskov, tjoho) ha lämnat in till vår opponent idag. Vi skall nämligen. förutom att skriva detta massiva arbete, göra en powerpointpresentation samt  opponera på en kamrats arbete. Därefter börjar arbetet med examensarbetet parallelt med allting annat! Och jobbansökningar. 
 
Som en kamrat uttryckte det, i hennes huvud spelar en liten apa på symbaler. Komplett med liten röd fez på snedden. Ytterligare en annan har helt lagt av och började inte med rehabarbetet förrän idag. Resten suckar och är så extremt skoltrötta att de snart har smittat ned mig fullständigt.
 
Jag tycker det är roligt att leta artiklar och sitta och skriva på ett arbete. Det som stressar mig nu är att jag inte vet exakt hur de tycker att detta arbeta skall vara upplagt. Uppriktigt sagt tror jag inte att någon i klassen fullständigt har förstått det, jag betvivlar också att lärarna har en egentlig idé av hur de vill att det ska se ut. Lägg där till att jag inte känner att mitt arbete duger så är prestationsångesten komplett. Det är inte lätt att göra rätt när man inte vet vad som är rätt.
 
Jag har glömt att äta middag. Dags att göra det tror jag. Ska se om det inte finns något mumsigt i kylskåpet.
Djup suck.
Idag hade vi lönesamtal med klassen då många undrar vad vi ska lägga oss på för lön, vilka förmåner som kan ingå och vad man bör fråga efter under sin arbetsintervju. Svåra frågor minst sagt, speciellt med tanke på att vårt yrke är inne i en sådan föränderlig fas just nu. Kommunals kollektivavtal har höjt lönerna med ett par hundralappar då det nu finns en legitimation, men det tycker inte jag är tillräckligt.
 
Den akademiska kunskap, de år samt studielån och det arbetssätt som vi arbetar på i kombination med det nya stora ansvar som läggs på våra axlar gör att vi är värda en betydligt högre lön. Förra året förekom nyutexaminerade som fick en ingångslön på över 24´000 kronor. Vi behövs, och många är beredda att betala för det.
 
Andra praktiska saker vi pratade om är vad man skall fråga efter under intervjuer på potentiella arbetsplatser. Exempelvis är det ju intressant att veta vad för fortbildning som förekommer både på allmän och individuell nivå, vilken utrustning som ingår, om kliniken har tillgång till vetenskapliga databaser och vilka personalförmåner som finns tillgängligt.
 
Vi pratade även lite om vår legitimation som vi ju inte får i samband med examinationen utan är något vi får ansöka om sedan vi får ett bevis från SLU om att vi tagit vår kandidatexamen i djuromvårdnad. Då gäller det att examensarbetet är klart i god tid och att man ansökt i förväg så att det bara är att skicka in det där sista papperet och hoppas på att de arbetar ruskigt snabbt. Förra året fick de som fick sin legitimation snabbast i början på juli. Tack och lov har skolan varit smart och flyttat om en kurs vilket gör att examensarbetet är klart tidigare så det hinner rättas och korrigeras i tid innan examen vilket kan förkorta tiden rätt rejält. Med riktig tur och skicklighet kan de snabbaste nog få ut legitimationen i mitten på juni!
Med tanke på rubriken tror ni kanske att jag varit ute och tränat och sträckt mig eller liknande, men fullt så roligt har jag inte haft det. Istället har jag suttit hemma och renskrivit anteckningar från rehabföreläsningarna och lärt mig saker som jag inte alls har haft ordentlig koll på tidigare.
 
Exempelvis att vi alltid aktiverar samma nervfibrer för en viss rörelse. För att aktivera andra måste vi lura kroppen på något sätt, eller ta i mer, då styrkan i en muskelkontraktion ökas genom att vi aktiverar fler nervfibrer som då i sin tur påverkar muskelfibrerna. Därför tror man att vi, när vi tränar muskelarbete, i första hand förbättra nervfiberkoordinationen och först därefter muskeluppbyggnaden.
 
En annan spännande sak handlade om varför vi vrickar oss upprepade gånger. Kring våra leder, i senorna sitter Golgis senorgan vars uppgift det är att tala om för hjärnan hur spänd senan är och därmed i egentlig mening tala om hur pass sträckt leden är. Detta använder hjärnan för att förstå hur den skall anpassa en rörelse eller om den måste skydda kroppen då vi exempelvis översträcker en led. Men, om man en gång varit i ett sådant extremt ytterläge som vid en stukning sker en skada och kommunikationen blir sämre. Därför sker ofta samma skada en gång till.
 
Nu mat!
Trots att jag blir utmattad av de väldigt långa och omfattande föreläsningarna som vi har haft nu i början har de verkligen gett mig något. Det mesta är repetition på de muskler och strukturer som vi tragglade i första rehabkursen. Under den kursen så fastnade inte något utav det. Det blev bara för många namn, men nu, med bra repitition och med en föreläsare som hela tiden utmanade oss och frågade oss hur muskeln fungerade så var det som att det bara klickade till och så satt kunskapen där! Eftersom hon själv använde de muskler hon pratade om, fick oss att föreställa oss hur de fungerade på djuren blev det helt plötsligt så mycket mer logiskt.
 
På eftermiddagen igår så tog jag med mig knaskatt till KTC då vi skulle ha praktiska övningar och palpera olika strukturer. Illidan skötte sig riktigt bra i början, men sen efter ett tag så tröttnade han, vilket jag mer än väl kan förstå. Kände ändå att det var en bra övning att försöka känna de olika strukturerna på katt då vi oftare får klämma och känna på hundar. Linneas salukis var perfekta när vi skulle palpera efter strukturer. De har så tydliga muskler att flera av dem syns på håll. Blev lite salig när jag hur enkelt som helst kunde känna bicepsenan. Illidan hade också fina strukturer som gick att känna, bland annat os accessorium (blev det rättstavat nu) en rund benstruktur på baksidan carpus, och en jättefin spina scapulae, det vill säga åsen på skulderbladet.

Eftersom jag varit lite orolig för att Illidan eventuellt skulle ha ryggont då jag tyckt att han ryckt till ibland när man känner längst bak på ryggen bad jag en av lärarna att känna på honom. Jag tänkte att har man experter på plats så får man fråga och se om de känner att de orkar! Givetvis gjorde de det! Underbara människor, och dessutom så sade hon att hon inte kände något fel alls, och då provocerade hon honom lite. Glada nyheter alltså, min katt har inte ont i ryggen, han rör sig och hoppar finfint och han var så trött efter den dagens eskapader att han tvärsomnade när han kom hem. Inte orkade han busa på hela natten heller. Stor seger!

Passar på att mysa på mattan säg. *Blink!*
Eftersom vi hade muntligt arbete idag och man ju berättar vilken patient man har arbetat med så insåg jag att informationen så att säga redan finns därute - om någon lärare är intresserad av att försöka luska ut vilken elev som har skrivit vilken hemtenta.
 
Idag hade vi även en muntlig presentation av de fall vi blivit tilldelade. Jag körde på en powerpointpresentation och gick ut först, tack och lov. Man vet ju själv hur det är, i slutet av dagen instängd i de där syrebefriade salarna somnar alla, oavsett hur intressant ämnet än är, och därför är jag glad över att ha gått ut först. Folk tittar liksom upp på en med intresse i blicken istället för att sakta vagga fram och tillbaka i stolarna som i någon slags dvala. Extra jobbigt blir det att lyssna om den som talar inte har en powerpointpresentation eller dylikt. Tyvärr, så är det. Efter fyra timmar i motsatsen till syrgasburar närmar sig uppmärksamhetsförmågan nollstrecket med skrämmande hastighet.
 
Mitt tänkta föl Lassie hade grav sepsismisstanke och var även född två veckor för tidgt. Appropå ingenting särskilt så blev ju både jag och en annan klasskamrat som hade samma fall rejält lurade. Vi trodde att vi skulle skriva om en collietik, men icke. Fy Emelie som lurar oss! På biblioteket hittade jag en underbar bok för den här uppgiften som heter Equine Neonatal Medicine, A Case-Based Approach. Fenomenal. Den hade alla svar och lite till på det jag undrade. Den är så bra att jag nästan vill köpa den till mig själv. En snabb titt på Bokus respektive Adlibris visade att den kostar 1147kr respektive 1030kr avgjorde saken. Den får bli ett senare inköp.
 
Fölet var som sagt född två veckor före normalt de cirka 330 dagar som är någon slags standard. Dock kan ston gå både kortare och längre tid utan att det är något fel. Vissa ston har konsekvent längre eller kortare dräktighetstid. Det som avgör om ett föl är fött för tidigt och är underutvecklad är dess eget tillstånd. Allt är med andra ord inte hugget i sten. Svårigheten med fallet var dock att flera symptom för sepsis och för tidigt födda föl är lika. Frågan blir ju då vad som är hönan och vad som är ägget. För att inte tala om att för tidigt födda föl är predisponerade för sepsis. 
 
Insåg att det blev väldigt mycket text här, men jag kan ju alltid dela med mig av omvårdnadsplanen sedan och då kommer alla referenser med om någon vill läsa vidare. För den text jag skrivit här använde jag föreläsningsanteckningar från pediatrikföreläsning föl med Maria Edshammar samt boken Equine Neonatal Medicine, A Case-Based Approach.
Muntlig powerpointpresentation klar att presentera, eller nått.
Gick iväg till skolan idag för att hitta ytterligare artiklar om vård av sjuka föl och fann fem stycken bra som jag nu har att utgå ifrån. Bestämde mig även för att göra klart powerpointen som jag tänkte ha med mig inför den muntliga redovisningen. Själv tycker jag att det är rätt skönt att ha en bild med stödord att luta sig tillbaka på så att min inte förorar flytet.
 
Nu är i alla fall den klar som sagt, och det betyder att jag kan fokusera helhjärtat på själva omvårdnadsplanen - äntligen! Jag brukar alltid skriva upp vad uppgiften går ut på i dokumentet där jag sedan skriver svaren och då kan jag ju, när jag är klar med ett svar, sudda ut uppgiften. Lite i taget försvinner instruktionerna och mer och mer tar dokumentet sin slutliga form. Mycket tillfredsställande.
 
Det bästa var att i samband med att jag gjorde powerpointen så hittade jag en massa mer fakta som jag kan använda mig av till själva vårdplanen. Lycka! Lite mer skrivande blir det dock idag, vill ha uppgiften nästintill klar så jag inte måste stressa sen. Helst.