Body Condition Score och Body Mass Index, förkortat BCS och BMI kommer troligen bli det metoder jag ska använda mig av i mitt examensarbete. Jag visste sedan tidigare att jag ville ha någon form av poängskala eftersom jag sett dem tidigare. Några studier jag hittat har använt sig av en 9-gradig skala, och därför är det troligast att även jag kommer använda mig utav den. Det blir helt enkelt lättare att jämföra resultaten.
Igår funderade jag på om det inte kunde finnas någon metod därute för att mera objektivt mäta katters hull. BCS går ju ändå ut på att jag ska bedömma vad jag känner. Hur mycket känns revbenen? Hur tydligt känns höften och midjan? Är det minimalt eller medelgott med fett vid buken? Kort sagt tänkte jag att det därför kunde vara intressant om det fanns en metod som inte gick ut på att man har en åsikt. Tydligen finns det en sådan. Man kan nämligen räkna ut katters BMI: Jag har bara hittat en studie på det nu när jag letat här hemma. På måndag när jag har tillgång till skolans sökbredd kommer jag antagligen hitta mycket mer, förhoppningsvis en som beskriver varför man har bestämt sig för de mätpunkter som den artikel jag har läst har använt sig av. Förenklat mäter man från bogen till höften, från marken till högsta punkten på skuldran samt runt kattens huvud. Den sistnämnda är jag osäker på hur måttet egentligen gick till och jag måste forska lite mer i det innan jag är beredd att mäta katter.
Här kommer en bild på den niogradiga viktskalan. Denna fann jag ursprungligen i min BSAVA-bok, men den var lätt att hitta på google om man bara sökte på Body Condition Score.
Jag har redan nu insett att jag kommer behöva införskaffa specifik mätutrustning. Bland annat ett viktat måttband så att jag mäter lika hela tiden, alternativt göra som de i studien och tejpa den sträcka som ska mätas. Sedan drar man av tejpen och mäter den. Dock kan jag tänka mig att långhåriga katter kanske fastnar mer i tejpen? Förutom att lösa denna tekniska detalj behöver jag använda mig av samma våg hela tiden. Jag funderar på att släpa med mig min badrumsvåg om jag inte kan hitta någon annan. Alternativet skulle i och för sig vara att ha med sig ett föremål och väga detta på alla vågar jag stötet på för att kontrollera att de mäter likadant. Aha! Tänk vilka bra lösningar man kommer på medan man skriver.
Klara kör och Linnea sitter Shot Gun. Tack vare modern teknik såsom GPS kom vi fram. Fast i ärlighetens namn undrade vi mer än en gång om vi inte var vilse!
Här ser vi honom arbeta framifrån istället. Nu kan vi se vart han kom ifrån, rampen som leder ned i vattnet. Maskinen går att köras i olika tempo och även så att hästen får trava. Först började passet med uppvärmning i skritt. Senare under dagen mötte vi patienter som enbart skrittade. Denna hade ett pass på totalt tjugo minuter med skritt i början och slutet av passet.
Närbild, han var ju faktiskt väldigt gullig! Här kan man till vänster se en av de totalt fyra öppningsbara grindarna samt om man tittar noga, det rep som placeras framför dem för att de skalll veta var det tar stopp och inte skall gå för långt och gå av bandet. Detta används inte i början då patienter ska vänjas vid maskinen. Om den känner att det är läskigt, ska den ha en möjlighet att kunna gå rakt fram och upp ur bassängen.
Här fick vi en unik möjlighet att studera hur hästen rör sig ovanifrån. Det är inte alltid man får den chansen! Som ni kan se är detta en annan patient, en ponny, som inte rehabiliteras utan var där för friskvård. Det verkade som att många olika patientkategorier kunde dra nytta av den här anordningen. Senskador, ledskador, fånghästar och friskvårdspatienter var bara några av de kategorier som hade behandlats med den här metoden. Fånghästar tyckte jag var en intressant kategori. De ska gärna väga så lite som möjligt, men det är svårt att motionera en ponny som har ont i sina hovar och kanske ska vila. Här i vattnet avlastas mycket av deras kroppstyngd och därmed får de en motionsform som inte gör ont och som medför fördelar såsom regelrätt träning för musklerna, men också som ett sätt att hålla magen igång genom rörelse.
Här är en närbild på hur rampen går ner i vattnet för att ni lättare skall förstå konstruktionen.
Sista mysiga bilden. Linnea gosar med fullblodet som slappnar av och torkar i solariet. All information som jag har skrivit om här i inlägget är sådan som vi fick berättat för oss idag och som jag känner mig bekväm med att jag har presenterats inför förut och därför tror stämmer. Kanske kommer det nya vetenskapliga forskningsstudier som visar att allt detta är helt fantastiskt eller att det i något fall inte är bra, det får framtiden utvisa. Det jag vill är helt enkelt att ni ska vara medvetna om att rehabilitering för djur är relativt nytt, särskilt i Sverige och att det inte skadar att läsa på ordentligt. Och då menar jag inte hos tillverkare av rehabprylar och försäljare av tjänster utan av oberoende källor!
