Nu ser du till att överleva dumma fölunge!
 
Jag tror det är kontentan av det jag har skrivit inför den skriftliga uppgiften hitills. Det känns lite som att föl på klinik, då kan precis allt gå fel! Jag skulle kunna skriva hur många sidor som helst om allt man ska tänka på, men nu skulle vi begränsa oss och rätt rejält om jag inte fullständigt missförstått instruktionerna.
 
För betyg 3 tolkar jag det som att man bara måste ha en muntlig redovisning där man besvarar frågor kopplade till sitt fall (vi har olika fall inom klassen) och därefter ska lämna in en skriftlig uppgift 350-600 ord utan källhänvisning där vi svarar på totalt fyra frågor från två klasskamrater. Givetvis ska man själv formulera två frågor som man ska ge ut.
 
Okej, sen då för att få betyg 4, då ska man göra en omvårdnadsplan och motivera varför man valde en viss modell och vad som ligger till grund för ens omvårdnadsbeslut. 650-900 ord för denna del. Känns lite som att detta gör man ju i alla fall för betyg 3 fast man nu skriver ner alltsammans också.
 
För betyg 5 då ska man utöver allting annat skriva 200-300 ord om vad som är bra och dåligt med den omvårdnadsmodell man valt och om det är relevant att använda sig av omvårdnadsmodeller. Och så tillkommer referenslista och minst 2 vetenskapliga artiklar skall användas oavsett vilket betygsteg man skriver för. Känns med andra ord som att det är ganska lite arbete bakom att få ett högre betyg.
 
Har skrivit ned svar på de flesta av de frågor som ställts om mitt fall samt skrivit klart drygt hälften av alla omvårdnadspunkterna i min plan och motiverat varför jag vill göra som jag planerat. Eftersom internet ändå är publikt och vi lämnar in med kod så kan jag inte skriva mer detaljer än såhär, men när jag får tillbaka uppgiften kan jag lägga ut några punkter i min omvårdnadsmodell och skriva lite om hur jag har tänkt.
Idag fick vi möjlighet att lösa tänkta sårvårdsfall genom att studera produktkataloger och känna och klämma på sårvårdsmaterial. Mycket nyttigt. Jag känner att jag börjar koppla samman de förband jag sett på praktiken med idéerna bakom dem så att säga. På praktiken hann jag aldrig få en förklaring på varför vi valde ett visst sorts förband. Så kanske det är när man gör det mycket, det går på rutin och det blir så självklart vad man ska välja för produkter.
 
Själv är man inte riktigt där ännu. Det som verkar vara det viktigaste att tänka på är att såret skall få läka i en fuktig miljö och skall inte torka ut. Bort med jodopaxtvättar med andra ord. Sen får ju inte sår bli för blöta heller, men lagom fuktiga. Åtminstone på smådjur verkar vår bästa vän vara Intrasitegel som förutom att bibehålla fukten i ett sår även kan lösa upp skorpor och dött material. På häst verkar största farhågan vara svallkött som bland annat kan uppkomma som resultat av syrebrist i såret. 
Idag var det första seminariet för kursen och terminen.
Senare har vi bland annat ett etikseminarium att se fram emot, men denna gång presenterade och diskuterade vi dels olika behandlingar och procedurer som vi sett på praktiken och jämförde det med hur vi lärt oss hur man ska göra och vad vetenskapen har att säga i frågan. Bland annat tog vi upp permanentkanylsunderhåll och placering, blodtrycksmätning, blodprovstagning och steriltvätt. En intressant sak som kom upp, vilket jag inte visste, är att permanentkanyler, förutsatt att de är fräscha, fungerande och att vävnaden inte tagit skada, gärna får fortsätta sitta i. De måste med andra ord inte alls bytas var tredje dag utan detta kan istället riskera att skapa mer skada och onödig stress. Ytterligare en intressant sak som kom upp är att det inte är bäst att få i en så stor kanyl som möjligt - tvärtom. En mindre kanyl blockerar inte lika mycket av kärlet vilket tillåter bättre genomströmning av blod. Dessutom har det visat sig att de klarar av att släppa igenom mer än nog vid exempelvis vätsketerapi.
 
Del två under dagen var fokuserad kring vårdplaner som vi har läst två artiklar inför. Vårdplaner går kortfattat ut på att komma fram till vilka behov en patient har, vad som är målet med vår vård, hur vi skall uppnå den vården samt hur det gick. Det verkade som att de flesta av oss var positivt inställda, det är bara det att vi hitills saknar program och teknik för att göra det smidigt. Vi behöver att journalsystemen som finns ute på klinikerna anpassar sig efter de nya behov som nu kommer mer och mer. Enda sättet är att göra programutvecklarna medvetna om behovet så att de gör om systemet. Känns som om detta kommer bli något att lobba för redan nu, men defintivt på den klinik eller det djursjukhus man hamnar på sen.
Jag tänkte prata lite kort om förgiftningar eftersom det är ämnet för veckans PBL-fall. Mötte upp med Linnea efter lunchen och så satt vi i bibblan i Undervisningshuset och jobbade. Skrev allt jag kunde från en bok jag lånat som jag nu kunde lämna tillbaka. Den var riktigt bra på vissa områden, bland annat beskrev den hur man får tackla en NSAID-förgiftning, något som gemene man ju inte måste hantera, men som kan vara bra att känna till vid rådgivning per telefon.
 
Inför fallet fick vi utdrag ur forumtrådar där folk frågar det ena och det andra om sina förgiftade husdjur. Oerhört skrämmande. Inte bara det som de fått i sig, men också hur människor väljer att hantera det. Att de hör av sig till ett forum utan krav på expertis istället för att konsultera en veterinär. Svaren är nästan mer skrämmande, där självutnämnda experter ger tips och råd i frågor där de anser sig ha kunskap. Detta är ett farligt felaktigt beteende som potentiellt kan döda ett husdjur.
 
Jag ska kort sammanfatta det ni behöver veta om förgiftningar i några enkla punkter.
 
1) Ta bort djuret från det giftiga så de inte kan få i sig mer av det.
2) Vid misstanke om förgiftning eller intag av olämpligt innehåll, ring en veterinärklinik och rådfråga!
3) Försök inte att behandla djuret själv.Ha det i stillhet, försök inte inducera kräkning och ta det till närmsta veterinärklinik.
4) Choklad, människoläkemedel som Alvedon, Påskliljor, Kylarvätska mm är giftigt för djur. 
 
Tror jag ska ta mig tid och skriva en julartikel om giftiga saker faktiskt. Då blir det källhänvisning och hela baletten!
Tror att jag har pratat om vuxenpoäng förut. Det är sådant man får när man lyckas med något som det är självständighetsstatus på. Exempelvis att veta vad en luftningsnyckel är och hur man använder den.
 
Jag har nu postat svarsbreven för min adressändring, till internetleverantören, till mitt försäkringsbolag och har nu även tecknat ett elavtal. Skönt att ha det ur världen.
 
Har även kommit överens med spindeln i köket och den får nu titulera sig Husspindeln. Husspindeln bor i vänstra hörnet och får där fånga flugor mot att den inte skräms och inte kryper upp på mig eller mina saker.
God Morgon!
 
Jag kan avslöja att strax efter tolv så kunde jag äntligen skicka in min skriftliga uppgift. Jag är fortfarande förvirrad över om jag skrivit om rätt saker på rätt sätt, men som Linnea sa, se det som en övning inför examensuppgiften, så det är det jag gör nu.
 
Insåg sent igår kväll att hoppsan, imorgon har jag ju föreläsningar. Anteckningar brukar vara bra. Hm. Jag minns att jag har sett ett block någonstans, var är det nu? Penna är bra också. Den delen tror jag att jag har större chans att hitta. Matlåda har jag i alla fall, men ingen förmiddagsfrukt. Detta är så roligt att se tillbaka på vilka rutiner som var så självklara för åtta månader sen, och nu inse att hoppsan, mina rutiner är visst nerpackade i lådor!
 
Nu en dusch, lite hela och rena kläder och sen ska jag på seriöst jakt efter anteckningsmaterial. 
Ingen panik.
 
Katten och jag är under belägring. I köket finns det en skitstor spindel, säkert tre centimeter tvärs över! För tillfället uppehåller den sig i hörnet till vänster om spisen. Tack och lov är hoppet inte ute. Jag har en oöppnad Marabou Daim 200g, ett kakpaket på 500g, en kattmatsburk till Illidan och slutligen en halv burk valnötter. Linnea, om du läser detta, min plan är att du ska befria oss från vår inneboende.
 
Nu är datorskrivbordet på plats också, vilket gör att det är ofantligt mycket mer bekvämare att skriva på arbetet än det var innan. Det är inte bara jag som kämpar på här sista kvällen, klasskamraters kommentarer på facebook avslöjar att det är fler än jag som tycker att detta var knepigt, även fast vi började i god tid! Tro mig, jag letade artiklar redan första veckan, hade skrivit ut saker i förväg innan jag åkte iväg hem till Stockholm och började skriva för över en månad sen. Det är bara det att det tar tid. Och är svårt. Och låt oss inte förglömma att jag har jobbat, ätit, sovit. Typ. Det ska bli skönt med lite avkopplande studier. Men nu, mer plugg!
Det går framåt!
 
Har ställt min rottinghylla mot skorstensstocken i rummet som numera är matsaal och bibliotek. Det är en läskig liten dörr därinne som leder till ett litet förråd, så där tänker jag då rakt inte sova. Sängen är utflyttad till vardagsrummet och där får den stanna, mest för att jag inte orkar släpa tillbaka den!
 
Två banankartonger köksateraljer upplockade. Hittade en råttfälla under diskbänken laddad med en hasselnöt. Antingen finns det inte möss här längre eller också tycker de inte om nötter. Hur som helst är jag glad att jag har en katt, även om han mest slöar, men funderar på om man inte borde rekrytera minst femton stallkatter. De borde ju ha koll på det här med råttjakt?
 
Försöker även skriva klart det sista på delen om smitta och smittspridning. Känns som om jag villar iväg åt en massa olika håll, men jag ska försöka samla upp det så det blir till något vettigt. Tror jag får korta ner lite meningar bland annat och snygga till, det ska nog lösa sig.
 
Såg att klockan rusat iväg lite också, och jag börjar bli hungrig! Gick ut i köket och insåg att jaha, jag har ingen takfläkt. Ljuva matos, det kommer sprida sig det! Om det inte vore för att det småregnade skulle jag ju kunna öppna takfönstret lite kanske. Är bara rädd att jag inte lyckas stänga det igen och så smiter katten ut. Ja vi har alla våra små neuroser!
 
Mat var det ja. Sen mer plugg. Ska lyckas få ihop till någon slags sammanfattning och översätta den till engelska. Och så banta ner texten till 12 sidor också ja. Men det får faktiskt vara exklusive källförteckningen, för annars så går det bara inte! Då minimerar jag den till storlek 3. 
Fy.
 
Sitter nu ensam och övergiven sedan Nyman och Fluffigt kört iväg för lite drygt en halvtimma sen. Jag är jättehungrig men har inget att äta - vi kom helt enkelt hit för sent (skrivet strax efter klockan tre i natt)
 
Klockan är nu halv elva. Jag vaknade vid halv nio, en hel halvtimma efter att jag tidigast kunde handlat frukost! Gick ner till Ica Munken som är riktigt nära, vilket är suveränt, och har nu handlat frukost, middag och sånt som man behöver, typ tvål.
 
Det kommer nog bli riktigt mysigt här. Har dock lite tidsbrist så jag ska sätta igång med att packa upp det viktigaste så att jag kan hitta mina kursböcker så jag kan skriva klart den skriftliga uppgiften. Mer uppdateringar och bilder på lägenheten kommer senare.
Kort paus så jag kan skriva om arbetet jag inte vill skriva om. Verkar det vettigt eller?
 
Aldrig arbetar man så bra som när man har en riktigt rejäl tidspress på sig. Inklusive källförteckningen är jag nu uppe i elva sidor. Elva! Jag får skriva mellan 10 och 12 sidor, exklusive försättsblad och ska innehålla minst fyra vetenskapliga källor och fyra av kursmålen. Kursmålen ja, snacka om flum! Ha, jag har ingen aning om ifall jag har tolkat uppgiften rätt, men om inte så har jag försökt på 12 sidor så småningom. 
 
Här kommer de kursmål som jag har valt att skriva om:

1) utföra och planera moment av hygienisk karaktär som förhindrar smitta och smittspridning
4) Förklara lämplig teknik vid anestesi och operationssalsrutiner
5) använda och förklara akutell teknik inom bilddiagnostik
7) utföra för verksamheten vedertagna laboratorieanalyser

Laboratorieanalyserna är jag klara med nu, tror jag, likaså bilddiagnostiktekniken där jag skrev mycket om röntgen och lite granna om ultraljud. Vad har jag kvar? Skriva till det sista om anestesiteknik och operationssalsrutiner samt snygga till det jag skrivit om smittspridning. Tror jag kommer få försöka banta ner det hela för att jag ska få plats på de här tolv sidorna, jag har en tendens till att skriva långa och krångliga meningar, så det blir väl till att rensa upp lite granna.
 
Sen ska man visst få plats med:

Innehållsförteckning
Abstract, sammanfattning
Inledning
Huvuddel, inkl. syntes
Diskussion
Referenslista

 

Okej. Tror jag ska ta och läsa igenom smittspridningsdelen, sen blir det en paus med lite flyttpackning och sen är det bara att ta tag i sig själv och snygga till det sista. *puh*. Heja heja! Inte långt kvar nu. 

Igår tog jag äntligen farväl av praktiken på smådjurssjukhuset.
Äntligen skriver jag, varför då undrar ni? Jo, för att de där 2½-3 timmarnas restid varje dag började ta ut sin rätt. Jag var trött när jag steg upp på morgonen och redan på vägen hem från praktiken. Det går bra under en begränsad period, men nu är det skönt att den är över. Som jag tidigare sagt, jag ska bo närmare mitt framtida jobb, för jag måste få ha lite fritid.
 
Det som är kvar innan flytten på lördag är i princip två saker. Packa och plugga. Jag har den skriftliga uppgiften som skall bli klar. Ska lyckas skriva 12 sidor och jag är inne på sjunde sidan så det borde inte bli alltför svårt. Handlar mest om disciplin här tror jag. Har nån idé om att skriva detta inlägg och därefter skriva klart om röntgenteknik innan jag ska ta en paus som består av att packa mera.
 
Som ni vet har jag ju varit ganska förtegen om vad som hänt på praktiken, helt enkelt på grund av tystnadspliken. Däremot så kan jag få avslöja att jag under förrgårdagen satte alla mina permanentkanyler den dagen. Helt klart värt att fira.
 
Nämen, vi ses i Skara folket.
Adressändrat - check!
Ringt Comhem angående bredband - check!
Ringt TryggHansa angående försäkringar - check!
 
På lördag gäller det, då ska flyttlasset gå tillbaka till Skara igen för inflytt i min 52kvadratmeter stora lägenhet med snedtak. Ska försöka börja packa ihop allt som skall med härifrån där vi bor nu, sen ska vi svänga förbi både i Fluffigts studentlägenhet där lite av mina saker hamnade samt till min mor där merparten av alla prylar är.
 
Två dagar kvar på praktiken.
Skrifltig uppgift som måste bli klar samt läsa på inför seminarieuppgiften som vi ska arbeta med när vi kommer tillbaka till skolan. Något jag har glömt? Äh, det märker vi!
Första veckan på operationsavdelningen är avklarad!
 
Ojoj, här är det betydligt svårare än nå'n annanstans, det vill jag lova.
Jag kom ihåg hur man kontrollerade narkosapparaten före användning (I detta läge skall man bland anant sätta ihop de delar som skall användas, koppla in slangar till gasledningar, samt kontrollera att det inte läcker någonstans från apparaten), jag kom ihåg vilken övervakningsutrustning som finns och hur den placeras och sedan så kan jag ju typ, i teorin hur narkos går till.
 
Men det är ju just det som är skillnaden på operation, vilket jag ju i och för sig hade gissat redan innan. Här finns det så mycket oförutsett som kan hända, och det är bara erfarenhet utav sådana händelser och ett mått av kunskap som sitter nära till hands som kan hjälpa en.
 
Svårigheten är inte att förstå exempelvis att koldioxidhalten i utandningsluften är för hög utan hur man stabiliserar det på bästa sätt. Den sköterska jag gick med berättade att om hon skulle ge patienten ett assisterat andetag så gav hon det när patienten tog ett litet ett själv, för att inte störa patientens eget andningsmönster. Kroppen har ju egna mätare som reagerar på om koldioxidhalten är för hög varvid den tar ett andetag. Logiskt sett borde det ju då vara så att om vi ventilerar patienten och får ut koldioxiden, då kommer inte kroppen få en chans att känna av att ett andetag nog är en bra idé. Svårigheten är alltså att veta när man måste göra detta, och sedan lyckas göra det på ett bra sätt!
 
Andra svårigheter jag stött på. Att hitta saker på operationsavdelningen! Jag är helt lost. Fick en pärm av en annan sköterska som sa "slå upp sidan för en XXX-operation, och ta sen fram grejjerna. Ehm. Tro mig, jag försökte, men till sist fick jag säga det att jag hittar helt enkelt inte! Jag tror jag har kläm på lite av sakerna nu, och det är lättare när man har sett ett ingrepp en gång, då vet man ju vad man letar efter. Skarautbildning, ni har svikit mig! Jag har bara lärt mig de enklaste instrumenten och inte de avancerade vid komplicerad ortopedikirurgi! Haha.
Någonstans läste jag att för att skriva en bra blogg ska man ha en rubrik som överrensstämmer med innehållet och hålla sig till ett ämne åt gången. Vill man skriva om flera saker så får man skriva flera inlägg. Jag tyckte det lät vettigt, men eh... det beror väl varför man har sin blogg, right? 
 
För någon som mig... Varför har jag en blogg liknande denna? För att sprida kunskap och åsikter, javisst, då och då skriver jag sådant. För att ha en plats att visa upp det jag ritar för de som är intresserade. För att göra reklam för sådant jag gör som jag hoppas en dag ska bli känt, exempelvis böcker jag skriver. Framförallt är det nog dock för att jag använde mig av bloggen för att ha en röd tråd som skulle hjälpa mig att klara av mitt mål. Mitt mål är att bli legitimerad djursjukskötare. I början skrev jag om komvux där jag försökte läsa upp betyg samtidigt som jag pluggade som en galning inför högskoleprovet. I slutändan kom jag in på högskoleprovet med mina 1.7. Komvuxvistelsen gjorde att jag träffade flera trevliga människor, bland annat en underbart snäll kille som är kioskansvarig på Hazard idag.
 
Min stilla fundering nu är vad bloggen kommer att vara för mig när jag är klar. Tystnadsplikten som jag tar på oerhört stort allvar gör ju att jag oftast inte kan skriva om vad som händer på min arbetsplats. Jag kan skriva generella saker efter lång tid, då vet jag att ingen kan känna sig träffad, men just nu, speciellt när jag varit på en vårdavdelning så är det riktigt svårt. Idén jag har är kanske att jag kommer skriva mer faktainspirerade inlägg när jag är klar med min utbildning och arbetar inom djursjukvården. Kanske debatterande inlägg även om det är att sätta sig i en oerhört knivig sits, mer om det kan jag förklara en annan gång.
 
Mål nu. Att lära mig så mycket som möjligt på praktiken. I två veckor nu växlar jag mellan röntgen, blodbanken, rehab och polikliniken. Under tiden ska jag fortsätta arbeta på det skriftliga arbetet som vi ska skriva. Överambitiös som vanligt ska jag skriva för en 5:a, Har i alla fall redan börjat, så helt hopplöst tungt ska det väl inte bli hoppas jag.
Så ligger man här då, i den lilla sängen i det lilla rummet med en feber, halsont och trötthet som inte vill släppa taget. Kanske är det flyttstress och det faktum att jag igår gick ut i kylan utan halsduk som gjorde att infektionen fick fäste. Oavsett så kände jag imorse när klockan ringde kvart i fem att min kropp inte var tillräckligt frisk för att lyckas ta sig till Bagarmossen och lära sig någonting.
 
Bagarmossen ja, för nu har sommarjobbet tagit slut och praktiken tagit vid. Numera är jag inne på vårdavdelningen där mycket spännande händer. Nu i början försöker jag mest förstå mig på rutinerna och lära mig de vanligaste läkemedel som används och hur de förbereds. Vissa ska exempelvis spädas, vissa kan administreras på olika sätt (vanligast är intramuskulärt, subcutant och intravenöst) och vissa tabletter får man försöka få ner med en köttbulle.
 
Nej vet ni vad, det är höst! Jag måste erkänna att jag kommit fram till detta redan för två veckor sedan. Jag gick vägen från tunnelbanan till djursjukhuset och insåg att den asfalterade gångvägens sidor var täckta med gula björklöv. När jag tittade upp kunde jag motvilligt konstatera att flertalet löv på trädgrenarna ovanför mig också började anta en gulare nyans. Ingen återvändo med andra ord. Nu är halsduk och höstjacka framplockade.
Idag var sista dagen på praktiken för min del. Hade riktig tur då det var få assistenter vilket gjorde att jag själv kunde assistera en veterinär hela dagen. Har lyckats få in snitsen på att ge intravenöst riktigt bra, inte ens en bloddroppe utanför sprutan blev det när jag idag stack en skimrande skimmel. Syns ju extra mycket när de är vita. Jag minns i början när jag verkligen ville ha koll på att jag låg i kärlet, då brukade det rinna ut en hel del innan jag var säker på det, satt i kanylen hela vägen och dessutom hunnit sätta dit sprutan... På häst sätter man allt som oftast i kanylen först, vilket också innebär att det blir mer spill innan man fått in snitsen ordentligt.

Idag fick jag äntligen ett efterlängtat sms som talade om att mitt paket från Adlibris var för stort för att leverera men att det nu fanns att hämta ut på Ica Värtan. Suck. Jag knatade ner dit och hämtade paketet för att sedan mer tunnelbana och knata hem till Nyman där Fluffigt sitter och pluggar. Extra tröttsamt då det är samma tunnelbanestation men andra änden som där Roslagsbanan från Täby rullar in.
Jag har börjat misstänka att hästkliniker är förklädda gym. Idag fick jag böja en hel hög med bakben - och det var jätteroligt! När jag stod där och böjde lågt vilket innebär att man bara böjer ihop de tre nedersta lederna dvs hovled, kronled och kotled (om jag nu inte missminner mig, pinsam!) och detta ska göras relativt lågt så att man inte även böjer med carpus eller hasen beroende på om det är fram- ellerbakben. För den som böjer innebär detta att man gärna böjer på benen för att inte skada ryggen. Denna position skall man hålla i en minut - per böjning! Oftast böjer man två gånger per ben, ni kan ju själva räkna ut resten^^. Underbart roligt i alla fall och säkert väldigt nyttigt för benmusklerna.

Imorgon ska jag och min handledare titta igenom min pärm och ha vårt första praktikplatsmöte. Ska lägga fram pärmen redan nu så jag inte glömmer den, och sen så tänkte jag börja med den skriftliga inlämningsuppgiften. Lika bra att börja i tid så det inte blir stressigt.
Känner mig väldigt trött efter en lång dag på kliniken. Fick bland annat hjälpa till vid tandundersökningar och böja ben, men trots dessa roliga saker var höjdpunkten idag att få gå ner till banan och titta på galopplöpen. Många glädjeämnen för många människor, bland annat vann en av mina veterinärers dotter ett lopp, yay! Tyvärr skedde två sparkolyckor, en på en ryttare och en på en häst. Hörde en man muttra att det verkligen var ovanligt att sådant skedde, och det låter ju bra i alla fall! Nu blir det bilder med kort bildtextförklaring.
Först leds hästarna runt på det som normalt är hästklinikens parkering där en veterinär tittar på dem för att se till så att de inte är halta. Därefter leds de runt i den här ursnygga ledvolten i väntan på att få gå ner till själva banan.

En häst på väg ned till banan i tjusigt vitt träns.

Den här fastnade jag för! Jag vet inte om han tittade på mig egentligen, men visst ser det så ut? Pigg, glad och trevlig!

Ytterligare två ekipage på väg ned till banan.
Efter att de kommit in på banan galopperade de iväg i mer eller mindre snabbt tempo till andra kurvan där de samlades och begav sig tillbaka ned mot startboxarna.

En bild lagom långt ifrån på det lopp som jag tror hade flest deltagare.

Tre hästar som kämpar för ledningen. Ja och deras jockeys också såklart.

I detta lopp som var det sista jag tittade på (tror jag) deltog bara tre hästar. Ganska coolt med svävningsmomentet där alla fyra benen är ovan marken, eller hur?

Samma hästar på väg bortåt mot järnvägskurvan.

Det var roligt med lite omväxling måste jag säga. Nästa gång ska jag försöka ha bättre koll på vilka som startar så jag faktiskt kan hejja på någon också! Nej, nu blir det läsa lite A Dance with Dragons medan jag väntar på maten.
Idag var toppen! Vi hade nämligen turen att få in snälla trevliga hästar så att jag kunde få ge intravenösa injektioner samt en intramuskulär. Det gick perfekt. Kanylen i på första försöket, aspirerade, gav givan, aspirerade igen, tog ut kanylen och klart! Tjoho! Efter dessa segrar på förmiddagen passade jag på att städa vita gångens väggar, för en nervös liten pålle hade vid ett tidigare tillfälle passat på att bajsa på både golv och väggar... Det finns en vit och en gul gång, och de används när patienterna ska skritta eller trava för att veterinären ska kunna bedömma hur hästen rör sig, vanligen används dom vid hältundersökningar. Den gula gången är ärligt talat orange, och den blir liksom inte lika snabbt smutsig såsom den vita. Vitt är som gjort för att bli smutsigt, men vad tjusigt det ser ut när det är rent!

Igår var jag mindre duktig. Det hade absolut inte att göra med min praktik, utan istället med mitt mycket osmidiga sätt att slingra mig fram mellan skrivbordet och datorstolen, och touchade i Fluffigts laptop med höften! Trots mina fumlande fingrars försök att fånga laptopen dunsade den ned i golvet. Tack och lov gick den inte sönder, men sladdarna till monitorn och grendosan drogs ur och hans externa ljudkort gick oundvikligen sönder efter att ha antagit formen av en glad banan. 

Ser nu fram emot morgondagen, min handledare har lovat att ta med mig ned till galoppbanan imorgon så vi kan titta på ett galopplöp! Ska man ta med kameran kanske?
Ja idag var det inte mycket som hände på kliniken. Vi hade ett fåtal patienter, bara en veterinär och en jätteduktig hovslagare. Bland annat jobbar hon mycket med benkorrigeringar på föl. Ibland händer det att föl föds med allt från felaktiga benvinklar till slappa senor, tänk er förenklat att de kan vara exempelvis hjulbenta, även om det finns massor med olika felställningar som hästar kan ha på benen. Det är en hel vetenskap det där. I vilket fall så hängde jag på henne idag och fick lära mig en hel del nyttigt om bland annat fång och fångbehandlingar. Inte nog med att hästar kan få fång av sitt bete som jag hade koll på sedan tidigare, tydligen kan de få det av allt från felaktig skoning till att ha ätit kallt gräs på hösten o.O! Fång är ett samlingsnamn där den gemensamma nämnaren är hovbensrotation, vilket är hästens yttersta fingerben kan man säga. Anledningen till rotationen kan vara flera.

Imorgon hade jag hoppats på åtminstone en liten operation, men sedan min första vecka har det inte varit en enda, trots att både tisdagar och torsdagar är operationsdagar. Det är lite tråkigt, för där finns så mycket att göra som jag tycker är riktigt intressant. En av mina handledare sa dock att det är på tiden att jag får göra mer praktiskt nu, så förhoppningsvis är det dags att öva på intravenös injektion. Allra helst hade jag velat börja med det inne på operation, för då gör det inget att det inte blir så snyggt. En av de vanligare teknikerna är att man sätter i kanylen först för att därefter sätta i själva sprutan. Tiden däremellan är tiden då blod gärna droppar från kanylen, och är man lite ny och behöver tid på sig, ja då kan det komma fler droppar än en! Vi får se helt enkelt, håll tummarna.