Tjoho! 
Vad glad jag blev när jag såg att jag fått en femma på hemtentan i kommunikation. I vanliga fall brukar jag glömma bort min kod strax efter tentafikat... Tänkte få dela med mig av slutkommentaren.

"Du skriver strukturerat och tydligt. Du fokuserar på kärnan i dina svar, utan att förlora flytet. Det är lätt att läsa och att förstå. Jag hoppas att du fortsätter skriva "populärvetenskapligt" för du har talang! Dina referenser fungerar perfekt - kul att du använder fler referenser! Detta är en excellent hemtenta! Du har verkligen visat prov både på att ha förstått, kunna tillämpa och problematisera och syntetisera. Jag håller med dig i allt. Jag hoppas att du fortsätter dra nytta av din kompetens inom detta område! Tack för trevlig läsning!"
Visst blir man glad? Sådant här gör att åtminstone jag blir alldeles glad och varm och får ett ton inspiration till att göra ännu bättre ifrån mig, för här får jag en återkoppling som inte bara är en siffra på ett papper som glöms bort strax därefter... Här har ju en lärare verkligen engagerat sig i mina svar, sådant betyder något för mig!

Extra roligt på praktiken, en av mina handledare började äntligen prata om lite lämplig röntgenträning. De har en del preparat som man kan övningsröntga i lugn och ro. Tror jag kan lära mig att ta riktigt bra benbilder. Haha ^^
Dag fyra avklarad på praktiken och just idag fick jag sluta tidigare, underbart, för idag var en sådan där fantastisk varm vårddag där jag kunde gå i munkjacka istället för min vanliga jacka utan att frysa. Som vanligt kan man aldrig berätta för detaljerat när man arbetar eller praktiserar på någon form av vårdinrättning - även för djur!

Mycket av min tid har gått åt till att titta på olika patienter och följa dem genom olika undersökningar och behandlingar. Jag hade turen att få vara med under en operationsdag. Det var roligt att se att kunskaperna satt. Nu fick jag, under övervakning givetvis, sätta EKG, pulsoximeter, kapnograf och noninvasivt blodtryck. Jag fick även möjlighet att se deras anestesijournal och då försöka ha koll på alla de värden som skall monitoreras med jämna intervall och samtidigt bibehålla den övergripande kollen på patienten. Jag blir verkligen imponerad av narkossköterskorna. De har så väldigt god koll på hur djupt hästen ligger, när den behöver mer isofluran och när den ska ha mindre. En dag hoppas jag att jag också får känslan för det.

Veterinärerna och assistenterna är oerhört bra att ställa frågor till, de svarar så gärna så! Riktigt intressant att höra vad de har att berätta. Bland annat har vi ju lärt oss att man, när man räknar ut sederingsdos till en patient inte enbart kan gå på vikt utan även efter hull, muskelmassa, ålder, temperament och i viss mån ras. Att omsätta det till praktiken är jättesvårt! Lite fingervisningar fick jag i alla fall. Fullblod till exempel tål väldigt mycket mer än kallblod, speciellt om de är i träning. Det var även bättre att ge lite för lite sedering för att sedan fylla på ifall det krävdes.

Jag hoppas på en rolig fredag!
Kommer försöka berätta om sådana tips och trix jag lärt mig utav personalen här eftersom jag ju inte kan delge er om vilka typ av patientfall jag har sett.
Mitt tentapluggande skedde på tåget tillbaka till Skara igår samt till frukosten imorse. In i aulan klev jag och insåg till min stora förtjusning att tentan bestod av 25 multiple choice-frågor där bara ett alternativ kunde vara rätt per fråga samt tre frågor med kortkorta svar. Kort sagt, jag blev klar på 15 min. Jag stannade för syns skull i ytterligare 20. 

Nu är det hemtentan kvar samt omprov på de praktiska momenten. Det jag har kvar är operationstvätten där jag fick totalt hjärnsläpp och fastän jag tänkte att det var fel använde ytdesinfektion istället för klorhexidinlösningen. Ibland alltså... Kanske var det mitt undermedvetna som ville att jag skulle få lära mig utav omproven? Lärarna brukar vara förtjusta i att ge en bättre kommentarer och råd då än vad de får och har tid med på första provet. Allt annat var godkänt i alla fall, inte illa med tanke på att jag gick in med inställningen att jag är positivt förvånad om jag klarar ett moment. Hazardlanet gjorde att jag inte hann öva så mycket som jag hade velat.

Nu har jag adressändrat. Ska skriva ett brev till ATG Täby där jag ska spendera min praktik samt orka scanna in Agriapapprena sen Illidan var sjuk samt börja på hemtentan. Imorgon planerar jag och CB att sitta i bibblan och hårdköra, tror det kommer gå betydligt bättre när man aktivt kan bolla ideér med varandra. Vad har jag mer gjort? Hade Linnéa på fint besök idag och ringde Urban vår fastighetsskötare så han får ta en titt på lägenheten samt hjälpa mig att öppna upp fönster som jag har försökt putsa men utan framgång. Vardagsrumsfönstrena är så gott det går putsade nu, Illidans låda tömd och diskad, två flyttlådor till packade, tvätten nere i tvättstugan, köket har börjat tömmas och rengöras... Det går framåt helt enkelt. Försöker just nu tömma och städa i vardagsrummet så att jag kan ställa in allt som är klart där.

Mycket jobb kvar, men som sagt, det går fort framåt och det är ganska roligt. Underbart väder i Skara för övrigt, så jag hoppas att det kommer vara lika fint när jag kommer till Stockholm nu på lördag.


Tänk jag har ju alldeles glömt bort min marsbild! Tänker skylla på att det blev mitt i lanet och att jag bara öppnade min dator två gånger. Är det inte ledsamt, på ett lan liksom? Tydligen verkar det vara så att är man den som engagerar ett lan, då är det enda som är garanterat är att man inte får spela. Suck.

Massa plugg kvar innan det är dags för flytt. Har nästan nästan gjort klart caseuppgiften och sen ska jag skicka in den. Försöker få till lite intelligent diskussion också, och inte bara rabbla upp saker jag ser i videoklippen. Tror det blir lite disk nu efter det här inlägget, sen ska jag se om inte Fluffigt orkar läsa igenom det jag skrivit och därefter blir det lite övning inför praktiska provet. Ska gå igenom det mesta i huvudet och öva på att ta på mig handskar sterilt. Skadar aldrig att vara något sånär förberedd, speciellt när man har missat fem dagars övningstid. Ah well, jag har faktiskt inte ens någon förhoppning om att klara alla momenten ens om jag pluggat stenhårt i flera veckor och bott på KTC. Varför? För att det nu skall göras i en provsituation, under tidspress och därtill i en viss ordning som är gjord för att examinatorerna inte skall få det för svårt att bedömma oss. 

Nej, diska var det ja.
Vi hörs imorgon, då blir det färd mot Stockholm!
Först måste jag få säga att vädret här är helt fantastiskt! Igår var det kallt och uschligt på förmiddagen, men sen så började solen åter att skina! I morse vaknade jag av mig själv före väckarklockans larm av den ljustblå himlen. Perfekt väder att köra bil i, vilket är perfekt, för idag ska jag plocka upp Preacher här vid Skara station och sen åka hela vägen till Stockholm för Hazardlanet. Mer prat om Hazard kommer sen, förhoppningsvis med tillhörande bilder också.

Skolan är riktigt rolig nu. Förutom att vi alla ser fram emot praktiken (måste skicka iväg mitt brev till ATG!!) är kommunikationskursen givande och lättsam (vi får väl se hur tentan och case-upgiften ser ut, men vi hoppas på enkel), och vårdhygienen är intressant och väldigt rolig. Igår testade vi att klä på oss steril rock och handskar med den slutna respektive öppna metoden. Den slutna metoden innebär att man inte drar ut händera ur ärmarna, utan tar på handskarna med utsidan på rockärmen helt enkelt... Ja, det är lika svårt som det låter. Det är lite som att tänka sig att man har tassar och definitivt inga tummar! Som tur är fick vi ju se en demonstration av en veterinär, och hon kunde göra det! Min slutsats är att vi måste öva väldigt många gånger - sen sitter det! Har två par handskar med mig hem, ska öva som en tok!
Nu är den äntligen här, och denna gång förhoppningsvis här för att stanna. Jag talar givetvis om våren. Härlig varm gul sol och klarblå himmel, glad och go hund och vänner var precis så som jag tänkt mig Skara vårtid. Vi passade på att gå en kortpromenad runt skolområdet på lunchen och efter föreläsningen drog vi iväg bort till Plantagen och tog en kortvända genom skogen.

Idag är nästan lika fint.
Vårdhygienskursen känns bra upplagd och relevant, kommunikationskursen känns som att den kommer vi överleva med lätthet. På måndag har vi en videoinspelning av oss själva att se fram emot där vi ska prata i fem minuter inför en liten grupp om ett fritt valt ämne från kursboken. Extra inspirerad blev jag av vår retorikföreläsare idag som var riktigt duktig. Hon var fantastisk och riktigt inspirerande! Mer sådant tack! Tror dock att för att en sådan föreläsning skulle fungera för oss i vanliga fall så krävs det att det inte är om sådant som skall tentas av med en salstenta. Varför? På de flesta av våra salstentor så skall vi ha väldigt exakt kunskap. Detta kräver anteckningar så man kommer ihåg sakerna rätt i efterhand, och en föreläsning som denna rycks man med av, är delaktig i, MEN, jag kommer inte komma ihåg allt. 

Utöver skola tar Hazard upp all min tid. Schemat är klart - puh. Lite mer jobb kvar med namnskyltar, nyheter och annat jox, men mestadels så är det värsta nog över nu. Ska försöka andas och stressa av lite, men det är lite svårt då jag även har städning av mitt rum kvar och en disk igen. Suck. Tyckte jag borde sluppit den när jag diskade sist och dammsög lägenheten... Nåja, man kan faktiskt inte förvänta sig att katten ska diska åt en...
Jepp, imorgon är det tentadags. Tydligen kommer det bli en timma i datorsalen där 60 multiple choice frågor skall besvaras, och därefter en halvtimmas paus innan vi har 2½ timma på oss att svara på 4 essäfrågor. 

Känner jag mig redo?
Nej.

Kommer jag bli redo?
Knappast.

Jag får inte in alla läkemedelsnamn. Jag har så fruktansvärt svårt för namn som bara rabblas upp utan att jag får en chans att tänka mig dem i ett sammanhang. Isofluran och Sevofluran som är inhalationsgaser, de satte sig klockrent, för vi fick se förgasarna och påfyllnadsflaskorna flera gånger under kursens gång. Metacam som är ett NSAID-preparat har också satt sig. Varför? För att det är vad min katt får en gång per dag. Med detta sagt så vet jag att den har effekt i 24 timmar. 

Så för en prestationsinriktad människa som jag är detta givetvis riktigt tufft. Kanske är det därför jag mer eller mindre har gett upp pluggandet helt idag. Jag har tappat all ork, lust och motivation. Hector swischade förbi en sväng idag och då gick vi igenom och diskuterade lite läkemedel, kanske satte sig något. Nåja. Det jag får trösta mig med är ju att det faktiskt ska vara kunskapen och inte betygen som räknas, och i mitt fall så känner jag att omvårdnadsbiten, apparaturen och monitoreringen, den har jag koll på! Läkemedelsnamnen får jag helt enkelt lära mig genom att faktiskt arbeta med dem. Jag kan göra som CB gjorde, eller, som jag har för mig att hon gjorde. Hon skrev upp de som användes på kliniken och tog sedan reda på vad de gjorde vartefter hon använde dem. Verkar inte det ganska smart?
Idag var en riktigt lång men ytterst lärorik dag.
För mig och min grupp började den på ATG där vi gick igenom deras två narkosmaskiner, där vi fick sätta ihop dem, peta på allt möjligt kul och ställa ett ton frågor. Sedan var det dags för smådjur och det var väl lite tråkigare - vi hade ju redan gått igenom det mest grundläggande. En rolig sak att notera var att ATGs lilla system var det stora på smådjur. Hihi.

Eftermiddagen bjöd på en grundlig genomgång av KTCs apparat samt all den övervakningsutrustning som vi ska lära oss sätta på. Nu ska vi se vad det var... Kapnograf att se koldioxidutsläppen och andningskvalité med, Pulsoximeter för syresättning och puls, EKG för att se hjärtats aktivitet, Blodtrycksmanschett för blodtrycket, termometer gärna i esofagus (matstrupen) för att se djurets innertemperatur. Tror det var alla, kan ha glömt något, för det var rätt mycket ärligt talat!

Vi fick även intubera rävar som denna gång var i helkroppsformat så att säga. Det gick faktiskt riktigt bra! Det kändes mycket enklare att förstå alla strukturer nu när vi kunde se och känna på dem. Så om vi nu bara blir rävdjursjukskötare så ska nog detta gå riktigt strålande! Haha, nej, jag skojjar givetvis bara, men jag inser ju direkt att hur enkelt det är kommer skilja sig oerhört mycket från individ till individ. Bara att träna alltså, men så mycket roligare, och utmanande!
Minns ni vad KTC är? Det är vår lokal där vi kan öva praktiskt på många moment som vi stöter på ute på klinik, exempelvis blodprovstagning, tandröntgen, anestesimaskinen och kateterisering. Vi har även våra dissektionsövningar här och intressanta hästskallar, djurskelett, böcker, röntgenbilder och övrig utrustning att titta på. Tyvärr så är denna källa till kunskap inte öppen lika ofta som vi vill. Trots att man måste passera två dörrar med kortläsare så vågar inte skolan ha innerdörrarna upplåsta så att vi kan komma in i de olika rummen och därmed övningsmaterialet. Jättetråkigt.

Nu på onsdag är det i alla fall schemalagd övningsdag och fyrtiotre (vi har fått tillskott!) glada Dss:are ska få plats på KTC. I samma rum. Men eller hur? Istället så kan vi säga, tack och lov för Facebook, för någon smart människa i klassen kom på att man kan skapa två event, och på så sätt dela upp klassen så att hälften går på förmiddagen och den andra hälften på eftermiddagen.

Nu blir det mer plugg tror jag. Fortsätter att renskriva och kanske läsa lite mer i boken. Känns ärligt talat som att det enda jag har problem med för tillfället, det är anestesimaskinen (eftersom vi inte sett den på riktigt ännu) och alla läkemedel. Jag bli så förvirrad när vi i ena stunden hör om själva substansens namn och i nästa stund läkemedelsnamnet. Eller varför inte generikan. Det ska nog gå in det också, så småningom! Gärna innan tentan.
Okej, det är nu februari, och inte bara det, det är den tredje februari! Detta innebär att jag har varit långt ifrån min blogg alldeles för länge. Vi börjar med en bild på Illidan, från kalendern som min släkt fick.


Han kan se ganska maffig ut om han vill, eller hur? Jag vet, jag är lite crazy catlady, men jag tycker väldigt mycket om min katt.

Låt mig berätta om dagarna som varit. I förrgår hölls en arbetslivsdag i Smedjan och förutom kliniker som var där hölls det även tre föreläsningar om vad man som djursjukskötare kunde få göra på en klinik. De gav lite den bild jag redan har haft, att jobbar man på ett litet ställe är det större risk att man får göra lite av allt, och arbetar man på ett stort ställe, ja då är det troligare att man får arbeta med det vi är utbildade för - djuromvårdnad. Jag passade på att prata lite med Södra Djursjukhuset och Bagarmossen om deras avdelningar och rutiner. Det låter verkligen jättespännande, och det är knappt så man kan vänta tills man äntligen äntligen äntligen får komma ut på praktik och så småningom ut i arbetslivet på riktigt. En tjej som går i trean vars blogg jag läser skrev om att man var väldigt eftertraktad om man gick i trean. Det käns bra och lovande. Som att man kommer vara en viktig ingrediens inom djursjukvården när vi är färdiga.

Igår hade vi en föreläsning tillsamamans med våra handledare och därefter en middag tillsammans med dem på kvällen. Det var ganska roligt. Jag hamnade bredvid en av mina handledare på Bagarmossen, huvudhandledaren var inte där tyvärr, och två stycken handledare som inte hade några från programmet på middagen. Det är också roligt, för det märks att de som arbetar inom detta tycker om sitt yrke! Det känns så bra när de berättar om det. Många andra jobb drar man sig för att gå till, eller, jag hade gjort, typ lagerjobb, kassajobb osv. Men det här, det är livet! Tänk att få ha möjligheten, ja lyxen rentutav, att kunna utbilda sig till något där man varje dag längtar efter att gå till jobbet!
Till PBL-fallet som ska vara klart imorgon om jag inte missminner mig har vi en massa frågor om hur anestesiologimaskinen fungerar. Jag måste tyvärr säga att jag tycker fallet är pisstråkigt. Det var verkligen extremt styrt och då kan de lika bra ge oss instuderingsfrågor. Med det sagt så gick jag ändå upp klockan nio imorse för att fortsätta läsa om detta ämne i min nya fina anestesiologibok. Den är riktigt bra. Bra uppbyggd, tydlig, bra bilder och bildtext. Jag gillar den skarpt. Det är liksom en bok som jag kan nöjesläsa i om ni förstår vad jag menar. Det känns inte som plugg när man öppnar den. Stort plus alltså.

Efter dagens läsning känns det som att jag har ett bra grepp om gasbehållarna och hur maskinen arbetar för att jämna ut trycket så att det ska bli ett jämnt flöde, samt hur detta kan kontrolleras. Eftermiddagen bjuder på en föreläsning i anestesisystem, så jag hoppas den klargör de svårare bitarna. 

Nu ser jag att klockan är strax över halv tolv vilket betyder att det börjar bli dags att laga lunch.
Det var ett tag sedan jag skrev senast. När det händer brukar jag sammanfatta saker och ofta blir det mycket tankar och reflektioner.

Jag överlevde statistiken tror jag. Mycket hårt arbete var det dagarna innan, övningsprov, räknestuga och sedan flera timmar på eftermiddagarna bara för att försöka få ett grepp om det och skriva på formelsamlingen som vi fick ha med oss på tentan. Jag tror jag satt i drygt tre och en halv timma. Då svarade jag på alla frågor utom en, och jag hoppas innerligt på att jag är godkänd. 

Nu har vi börjat med anestesin och det är bra mycket mer spännande! Riktigt bra föreläsare och intressant innehåll. Kan knappast bli bättre, eller hur? Var lite lat idag med skolarbetet så jag ska ta igen det imorgon hade jag tänkt. 

Vet ni, jag har så mycket som snurrar i huvudet på mig just nu, så jag är helt enkelt inte förmögen att skriva ett längre inlägg. Med detta får ni låta er nöja så kanske jag kan lyckas berätta något spännande inom en snar framtid.
Vi var superduktiga idag. På förmiddagen gick vi till bibblan och gjorde resten av en gammal tenta, och sen satt jag och försökte förstå och började renskriva mina anteckningsblad som vi får ha med oss på tentan. Men vet ni vad? Jag fattar ändå inte. Jag är inte säker på att jag hade förstått ens om jag haft möjlighet att gå på alla hennes lektioner.

Usch, känns riktigt hopplöst faktiskt. Jag ska göra mitt bästa och skriva upp allt jag kommer på på de 2 A4 som vi får på oss, och sen så är det bara att försöka trassla sig igenom tentan. Det enda jag kan som jag verkligen förstår mig på är box-plot och korrelationskoefficienten med ett spridningsdiagram. Resten är typ saker jag hört talas om och kan räkna på om jag får formeln serverad, men jag kan verkligen inte förstå vad jag ska göra utifrån övningsfrågorna.

Mitt enda hopp står till morgondagen. Fäsk och jag ska sitta och skriva anteckningar vid bordet i vardagsrummet som blir överröst av varm härlig sol på förmiddagen.
Jahapp. Första dagen i skolan på nya året och vet ni vad? Det sög.
De två första timmarna av statistik och uppgifter som gicks igenom var en pina. Jag förstod allt, men jag kan än så länge inte minnas det så att jag själv klarar av att göra det.

Eftermiddagen. I tre timmar satt vi och räknade på ett övningsprov. Jag hade inte klarat en enda av de uppgifterna om det varit en riktigt tentasituation, men vet ni vad? Jag lärde mig ett ton av det och jag tror det kommer klicka ännu mer så snart jag läst de kapitlena i boken.

Deprimerande inlägg? Vill ni bli motiverade? Jaaa, ska ni skrika nu, det vill vi! Okej då, *trumvirvel* Jag fick en femma på Dovis 2- kursen! Whoooo!!! Riktigt uppmuntrande faktiskt. Det kändes jättehärligt för det kändes så bra när jag skrev provet.

Just nu äter jag ett mellanmål bestående av en bit kexchoklad, banan och lussebulle, och det är mums! Lite senare ska jag våga mig på mammas svampsås och ugnsstekt kyckling.
Strax efter tolv masade jag mig upp ur den mjuka och varma sängen för att äta frukost. Jag har anammat Fluffigts frukostförslag och gör knäckebrödsmackor med ost, skurna tomater, salt och vitpeppar. Mums!

Idag är jag taggad till tusen på allt jag ska hinna göra. Framförallt handlar det om att plugga. Min målsättning är att ha gjort de uppgifter som finns i boken utan en viss irriterande internetlänk på kapitel fem och sex idag. Detta innebär även att jag ska läsa allt i kapitel fem och sex, det klarnar verkligen enormt mycket när man gör det! Helt plötsligt blir siffrorna inte bara siffror utan någon slags början till förståelse smyger sig fram. 

Jag håller er uppdaterade om hur det går. Tentan är på fredag, ingen anledning till panik ännu alltså. Och appropå absolut ingenting men som gör att jag kommer att komma ihåg det - jag måste boka en tvättid! Vi har fått en sådan där modern kolv istället för ett papper där man skriver sitt namn och bokar tid, det är ju invigning på den nya tekniken idag! Ja, jag vet att de flesta ställen har elektonisk bokning, men Skara tror inte på sådant =(. Utom på Kaplan där jag bodde först, men det fungerar å andra sidan sämst. Okej, nu ska jag sluta distrahera mig själv med bloggen och börja plugga!
Nu ska jag försöka blogga med en KIK, dvs en Katt I Knät! Det kan låta enkelt, men en KIK är väldigt lång och det kan göra att vänster arm hålls på plats av kattens långa svans och att höger arm måste försöka vara antingen till höger eller till vänster om tidigare nämnda katts huvud! Jag förstår inte, när de sitter ihopkrupna på någon liten höjd kan de se ut som pyttesmå fluffiga kanintofflor, och sedan helt plötsligt när de ligger i ens knä eller i sängen så sträcker de ut sig och blir flera meter. Minst!

Tandvård var det! Jag har nu här på morgonen suttit och skrivit svar på fråga åtta till och med femton angående tandvård. Jag tänkte få chansen att dela med mig utav lite av det jag har lärt mig och hoppas i och med det i förlängningen på en bättre munhälsa för alla djur och kanske en bättre ekonomi för er som djurägare.

Det absolut bästa är tandborstning, men bara om det verkligen sker kontinueligt! Efterom djurägare har så svårt att fortsätta borsta sina djurs tänder så får man sällan bra resultat. Kasta er inte över hunden katten utan börja med att i korta pass dagligen vänja djuret vid att ni hanterar dess huvud och mun. Klia på huvdet, försök lyfta på läpparna och titta på tänderna. Gör det försiktigt och belöna! Det gör inget att djuret får mat, så belöna med det om det är tillräckligt (vi måste inte få ett överviktigt djur bara för att vi ska träna in ett nytt moment, ge dem från den mat de ändå ska ha OM det fungerar som tillräcklig motivation). När detta flyter smidigt är det dags att introducera beröring på tänderna och en tandkräm. Tandkrämen ska skapa glid och en god smak, och det ska vara en som är gjord FÖR DJUR. Finns på apoteket eller på veterinärkliniker. Det brukar ha någon mumsig köttsmak eller liknande. Låt djuret då slicka i sig lite utav det, försök massera hörntänderna som är lättast att komma åt. Beröm! Beröm med rösten, mat eller godis. Detta kan ta tid, ibland flera veckor, och det är helt okej. Vi ska ju få till stånd en livslång god munhälsa, eller hur? Försök att sakta och över tid vänja djuret vid att fler tänder berörs. När djuret fungerar bra är det dags att introducera tandborstning med tandkräm. Börja då enkelt med att borsta hörntänderna. Beröm! Öva maximalt någon minut i början och när djuret är vant max i tio minuter. Längre än så ska det ändå inte ta i slutändan, det kommer ingen av er att orka med och då blir uppföljningen dålig.

Men det finns ju andra preparat? Jo visst finns det. En stor nackdel är att många inte fungerar alls, och att de flesta tycks fungera bra då de har en god munhälsa som grund, det vill säga efter en profesionell tandrengöring. De kan dock inte få bort redan befintliga problem. Stödpreparaten kan alltså med fördel användas i kombination med tandborstning, men de kan behöva hjälp på traven. Preparat som fungerar (men som fortfarande behöver hjälp i början av profesionell tandrengöring dvs sövning och tandstensborttagning, och senare av tandborstning) är klorhexidinpreparat såsom Hexarinse, vissa tuggben som har en X-form, Rawhidetuggleksaker (pressad hud), vissa speciella tandfoder och zinkpreparat. 

Jag vill även varna lite för alla dessa ätbara produkter. Det är en extra kalorikälla hur man än vänder och vrider på det. Ett foderbyte till tandfoder kan mycket väl fungera, men vissa djur behöver en annan typ av foder som det fungerar väl på normalt, eller som det behöver på grund av sjukdom. En tandborstning ger ju även chans till att få umgås med sitt djur! Lycka till!
Valporama är en blogg som handlar framförallt om hundavel och genetik, och är den enda (!) blogg som jag prenumererar på. Jag har säkert skrivit det förut, men den är så bra just därför att den allt som oftast har med källor till de påståenden som diskuteras. Kortfattat, det är inte bara bloggerskans åsikter utan det är resultat som presenteras som sedan diskuteras.

Idag publicerades ett inlägg om jordbruksverkets utredning inför en ny djurskyddslag. Det är en hel del text att läsa igenom om man ska sätta sig in i hela rapporten, men hundavelsdelen har Valporama sammanfattat de viktigaste tankarna. Så, jag uppmuntrar er gärna att gå in och läsa det inlägget som ni hittar här. På den sidan finns även en länk till själva dokumentet.

Jag blev själv positivt överraskad. Här kommer det fram sådant som jag misstänkt hela tiden, att djurägare och vanligt folk i övrigt har blivit så vana vid hur våra djur ser ut att vi kan tycka att sjuka utseenden eller beteenden är att betrakta som normala. Främst tänker jag på de enklaste exteriöra avvikelserna såsom överflödig hud (Shar Pei) eller de kortnosiga där man riktigt hör hur de låter när de försöker andas. Det finns givetvis mer dolda fel som är svårare att känna till och ta på allvar, som höftledsproblem eller genetiska defekter som orsakar sjukdom. Det syns inte på samma sätt utanpå djuret. Jag som är kattfantast tänker också på hur det börjar dyka upp konstiga raser som förutom ett unikt yttre även kommer med, eller kan komma med dolda defekter. Här tänker jag på munchkinkatterna (korta ben, en form av dvärgväxt) eller Scottish Fold som har vikta öron och en broskdefekt om jag inte missminner mig. På sidan katter.nu som inte är den mest seriösa sidan står att läsa: "Scottish fold måste paras alltid med katter som har normala öron, då det annars kan ge ungar missbildade leder och broskvävnader i bakparti och svans.". Det känns inte riktigt okej. Bland katter har vi också raser som anses normala eller sjukdomar som inte märks, såsom perser och exotic med komprimerade andningsvägar, sphynxen som saknar hår och kan skada sitt skinn eller frysa, samt vissa genetiska sjukdomar som förekommer i högre utsträckning inom vissa raser eller dövhet som är kopplat till den vita färgen.

Det var det hela. Läs gärna på Valporama, bloggen är super!
Haha idag blev vi utsatta för ett sådant där hemskt lotteri när man verkligen inte vill vinna! Tills tidigt imorse klockan åtta samlades vi för uppgiftsgenomgång. När vi kom in i klassrummet låg på bänken små lappar där man skrev namn och kryssade i vilka uppgifter man gjort. Sedan samlades alla in och tre namn drogs ur högen. De personerna fick redovisa varsin uppgift. Puh! Vi hade i alla fall rätt på alla tre uppgifterna så det var ju skönt...

Seminariet var bäst. Faktiskt. Det var precis så som jag tycker att det ska vara. Vi fick en artikel på två sidor som vi sedan fick diskutera ikring där fokus låg på hur data hade samlats in och bearbetats. Det var roligt, vi kom på nya saker hela tiden och jag förstod. I slutet kom en jättekäck och glad etologiforskare in som älskade statistik och som med fler ord än Sara (vår gamla snabbpratande lärare i ettan) per minut gick igenom vad ett p-värde stod för. Kan man låna honom lite, som inspiration sådär?
Just ja. Eftersom det inte blev någon julelåt igår så tänkte jag kompensera med *trumvirvel* och *bjällerklang* min JULplaylist på Spotify! 69 låtar, vilket innebär lite drygt 3 timmar av julig musik. Kan det bli bättre? Nu ska jag avsluta, för fäsk ska få låna min dator och måla lite.
Tandövningarna idag var väldigt givande. Vi fick röntga djurskallar och vi fick till väldigt bra vinklar. Dessutom fick vi framkalla dem för hand vilket var jätteskoj. En och en halv minut i framkallningsvätskan, några dopp i vatten och så en minut i fixeringsvätskan. Vi testade även att manuellt skrapa bort tandsten och att göra en munhåleundersökning på rävhuvuden och katthuvuden. Min räv hade massa konstiga fel som nedslitna insiciver i underkäken, tandfrakturer, hål till pulpan samt två bifurkationer. Lite äckligt är det dock alltid att arbeta med kadaver. Dels så luktar de död, så är det bara, och just dessa rävhuvuden har varit frysta i omgångar under flera år. De tas fram för munhåleundersökningar och sedan fryses de in. Bra att de är gamla, det var innan dvärgbandmasken kom hit. Det andra som inte var något för de svaga var det faktum att det rann ut någon form av smältvätska ur rävens näsborrar när jag lade huvudet på sidan.

Anders Hallgren då. Suverän föreläsare och underhållare. Jag är positiv men väljer att förhålla mig något skeptiskt till en del av det han säger. Jag är inte lika kunnig inom hundområdet som jag är inom kattområdet skulle jag vilja säga, och jag försöker att inte låta mig dras med åt något håll ännu. Det jag tänker på som jag var lite skeptisk emot var att han sa att många hundar hade muskel, skelett eller ledproblem och att man kunde gå till kiropraktor eller massageterapeut. Flera gånger nämnde han schäfrar han haft som patienter. Då kan inte jag låta bli att tänka att det första man gör är att gå till en veterinär för att utesluta sjukdom och ta en eventuell röntgenbild? Just schäfrar med rörelsestörning, smärtpåverkan eller dylikt ligger det ju nära till hands att misstänka problem kring länd- och/eller bäckenområdet. Det andra vi tänkte på jag och Hector var att han pratade en massa om olika fodertillskott för att ändra beteenden hos hundar då det påverkade ämnen i hjärnan. Det kan det mycket väl göra, men jag skulle gärna vilja se de vetenskapliga bevisen för det innan jag börjar rekomendera mina framtida patienters ägare att köpa det ena eller andra preparatet. Jag tror, liksom Hector som väldigt ofta läser mina tankar, att EoD:arna och Dss:arna måste ha sett så fruktansvärt olika på den här föreläsningen. Hur som helst otroligt spännande infallsvinklar!
Vi trasslade faktiskt oss igenom laborationen med livet i behåll. CB och Karin hade gjort den under den enorma lunchrastplushåltimmen vi hade på lite drygt fyra timmar. Det tog dem fyra timmar! Å andra sidan gjorde de det utan möjlighet till hjälp. Inte för att jag och Hector frågade läraren om nått i alla fall. Däremot gav hon oss onda ögat när vi skrattade för att vi glömt att byta nämnare i en uträkning. I vilket fall, jag sov middag under rasten och det behövdes. Ändå kändes hjärnan alldeles mosig när jag och Hector efter två och en halv timma begav oss hem från datorsalen. 

Efter kvällsmat satt jag och gjorde så många instuderingsfrågor till körningen som jag kunde innan spärren efter fyra felaktiga svar satte in. Har drygt femtio kvar så jag hoppas hinna med det till allra senast i övermorgon. Nu börjar det komma sådana där frågor där det inte finns ett exakt svar i boken alltid. Därefter blev det att sitta i lite drygt två timmar med frågorna som kan ge oss bonuspoäng till tentan, och vet ni, nu började jag förstå! Formlerna och uttrycken börjar sätta sig. Allt som behövdes var lite tid, upprepning, mycket skratt och en pedagogisk bok!

Världens bästa fäsk gör ju faktiskt tiden här värd att leva och plugga! Helt obetalbart när vi i hallen spelar fotboll med badrumsdörr och hundtofflor som mål och en luddig kattleksak som boll, med en katt på planen! Eller när vi går förbi gamlingarna på seniorkafét och undrar om inte nog någon av dem säkert arbetade som matematiklärare och kanske kunde förklara statistiken för oss, och vi börjar spela upp alla möjliga scenarion över hur en sådan konversation skulle gå till.

Just ja, Madde körde av vägen så hennes bil står i diket. Allt gick bra, var inte oroliga, men det är helt klart förädiskt väglag. Jag är glad att jag har två körlektioner kvar innan uppkörningen!