Vägen till Skara

Igår fick jag chansen att använda vad som lät som den lamaste bortförklaringen någonsin och tacka nej till ett möte med min handledare. Bäst som jag var ute på en promenad i det kalla vårvädret och var allmänt bländad av solen ropade någon på mig. Åh hoppsan, det var min handledare och hennes son som jag helt oförskämt hade passert utan så mycket som en blick. Skara är en liten stad, vilket jag ofta glömmer. I stockholm är oddsen inte så stora att stöta på sin lärare, men här i Skara är det vardagsmat. Jag har hitills träffat på en av mina favoritlärare två gånger vid lösgodiset på Ica Munken i Skara. Alltid på en fredag. Nåväl! Min handledare frågar mig om vi inte kan ses imorgon (läs idag) mellan åtta och tio. Här skrattar jag lite för mig själv och får förklara att min mobiltelefon, och således min väckarklocka, är på besök i Stockholm och är inte tillgänglig för den kritiska uppgiften att få upp mig ur sängen i tid för ett möte. Det lät ungefär lika dumt som att hunden har ätit upp ens läxa. Nu däremot, har min mobiltelefon levererats till mig inklusive en Bounty och en Sportlunch, så jag är övertygad om att jag ska lyckas ta mig till mötet pigg och inspirerad till på fredag.

 

Bäst som jag startade upp min telefon fick jag försenade sms, däribland ett från Linnéa som förklarade varför jag fann mig alldeles ensam på biblioteket imorse, hon hade tvättid. Nåväl! Jag har renskrivit två ämnesområden, Purina BCS och BMI i allmänhet och planerar att skriva ett inlägg helt dedikerat till vad som krävs för att en hullbedömningsmetod skall anses bra senare idag. Jag passade även på att leta artiklar om kattraser med rasbundna defekter, såsom manx, perser, scottish fold och siames, då jag blivit lite inspirerad till att skriva om katters hälsoproblem framöver, särskilt efter att jag skrivit allt jag kan om hullbedömningsmetoder.