I detta inlägg blandas stycken ur mitt exjobbsarbete med tankar och reflektioner som jag har. De delar som är tagna ur exjobbet har därför referenser medan mina egna tankar denna gång får stå för sig själva. De är baserade på slutsatser jag dragit under arbetets gång.
Hullbedömningsmetoder går på ett eller annat sätt ut på att bedömma en katts hull, alltså om den är underviktig, idealviktig eller överviktig. Jag kan ibland tycka att ordet "vikt" som ingår i de tre begrepp jag precis tagit upp lägger fokuset fel genom association. Vikten i sig är inte det intressanta, utan förhållandet mellan fettvävnad och övrig vävnad. Man bör också vara medveten om att många hullbedömningsmetoder enbart ser till detta förhållande och inte säger något om exempelvis muskelmassa. En katt kan vara överviktig och muskelfattig samtidigt, men enbart övervikten kommer noteras i de hullbedömningsmetoder jag har tittat på än så länge. Denna typ av information får vid behov noteras för sig självt.
Olika hullbedömningsmetoder varierar i invasivitet, kostnad och tidsåtgång vilket gör vissa mer lämpliga än andra för bedömning inom djursjukvården. Avancerade metoder såsom exempelvis kemisk analys, densitometri, absorptiometri, dual-energy X-ray absorptiometry, ultraljud (German, 2006) trots att denna metod inte är validerad på katt (Zoran, 2009) och magnetisk resonanstomografi finns tillgängliga men är på grund av sin mer invasiva karaktär, den ökade kostnaden för djurägaren och den längre tidsåtgången kanske mer lämpliga som forskningsverktyg (German, 2006).
Exempel på invasivitet kan vara att katten behöver sederas (ges lugnande) inför exempelvis en röntgenundersökning, eller sövas inför någon typ av provtagning av vävnad. De metoder jag har tittat på i min studie, BMI och BCS går att utföra på vaken katt, i de flesta fall, och går relativt snabbt att utföra när man blivit van. Mer detaljer om dessa metoder är något jag kommer ägna helt separata inlägg åt. Kostnaden är också en mycket relevant fråga. Om katten ska röntgas kostar läkemedel, röntgenbilder och all personal som måste involveras, från djursjukskötare till den veterinär som skall granska bilderna. En bedömning med BMI eller BCS går snabbt och kan inkluderas i en vanlig undersökning av djurvårdare, djursjukskötare eller veterinär.
En hullbedömningsmetods kvalité avgörs av tre faktorer; repeterbarhet, reproducerbarhet och förutsägbarhet. Repeterbarheten är god om samma resultat uppnås med samma metod på samma djur vid olika tillfällen medan reproducerbarheten är god om samma resultat uppnås med samma metod på samma djur men med andra förutsättningar, exempelvis att två olika personer gör bedömningen. Förutsägbarheten är god om metoden bedömmer det faktiska hullet och kroppskompositionen (Laflamme, 1997). Dessa faktorer kan också slås ihop till två, precision och noggranhet. Med precision menas metodens förmåga att generera samma förväntade resultat upprepade gånger, medan noggranhet syftar till det sanna värdet, alltså det faktiska hullet och kroppskompositionen (German, 2006).
Vad ska allt detta vara bra för då kan man fråga sig. Jo, genom att använda sig av hullbedömningsmetoder kan man fånga upp övervikt hos katt i tid. Om metoden lärs ut till djurägare exempelvis när katten är normalviktig och skall kastreras kan hen lära sig att känna igen om kattens hull förändras. På samma sätt kan djurhälsopersonal fånga upp katter i riskzonen för övervikt eller undervikt och ge livsstilsråd i tid. Det blir även lättare att se hur kattens hull förändrar sig över tid om en bedömning görs vid varje besök. En förhoppning som Zoran uttryckte i sin artikel från 2009 var att synliggörandet av eventuella och potentiella viktproblem kunde ge en ökad förståelse för allvaret med överviktsproblem. Jag förstår tanken, för om ingen i djurhälsopersonalen pratar om kattens hull, varför skulle djurägaren då fästa vikt vid det?
Referenser till detta inlägg:
German, J, A. (2006) The Growing Problem of Obesity in Dogs and Cats. The Journal of Nutrition Vol 136, No 7. 1940S-1946S.
Laflamme, D. (1997) Development and Validation of a Body Condition Score System for Cats: A Clinical Tool. Feline Practice Vol 25, No 5-6. 13-18
Zoran, D, L. (2009) Feline Obesity: Clinical Recognition and Management. Compendium: Continuing Education for Veterinarians Vol 31, No 6. 284-293
Kommentera