Prodekanus tankar kring bristen på djursjukskötare

0kommentarer

Artikeln som jag tar upp i följande inlägg är från Jordbruksaktuellt och går att läsa i sin helhet här
 
Som jag tidigare har tagit upp har det, inte förvånande med tanke på reformationen som skett, nu blivit en brist på djursjukskötare. Denna brist förutspås bli värre även över en längre tidsperiod om inte något görs för att möta efterfrågan. Man kan ju tycka att erfarna myndigheter och universitet borde ha kompetens nog att göra en konsekvensanalys och agera utefter denna innan omfattande förändringar görs. Jag är mycket positiv till legitimationen av djursjukskötare, jag kommer själv bli en legitimerad djurjsukskötare och har i och med min utbildning fått en unik inblick i vad programmet är tänkt att ge oss för kompetens, och i och med min praktik sett vilken kompetens som ibland saknas. Det var hårda ord. Det betyder givetvis inte att djursjukvården är dålig, det betyder bara att den kan bli ännu bättre. Det går att jämföra med varför sjukvårdspersonal såväl som djursjukvårdspersonal vidareutbildar sig - för att få mer kunskap helt enkelt! Därefter kompletterar man varandra och hjälper varandra till mer kunskap. Alla kan inte vara experter på allt. Nog om detta, vidare till artikeln!
 
Torkel Ekman är prodekanus på VH-fakulteten på SLU. Jag ska villigt erkänna att jag är dålig på alla titlar och fakulteter inom universitetet, men det är hur som helst han som har uttalat sig och även han som skall samordna flytten. Flytten ifråga, är den där djursjukskötarprogrammet skall flyttas från Skara till Uppsala. Enligt uppgift från Jordbruksaktuellt har Ekman inte hunnit läsa utredningen men svarade spontant på deras frågor. Det är hans svar jag vill diskutera ikring.
 
De tidigare rapporterna har fastslagit att utbildningsplatsantalet måste höjas, gärna från de drygt 40 platser vi har nu (vi är 42 i klassen) till 90 platser. Torkel Ekman menar att en bedömning av utbldningens längd och omfattning måste göras innan fler utbildningsplatser blir aktuella. Problemet som jag ser det är att det är en fördröjning på tre år för de platsbeslut som tas, helt enkelt eftersom utbildningen är på tre år. Väljer de redan till nästa intag att öka antalet platser kommer resultat att ses inom 3½ år istället för 4½ år om det skjuts upp. Som jag förstått det härifrån Skara har problemen varit av ekonomisk karaktär. Det finns inte resurser till fler platser. Jag hoppas att det ändras när utbildningen flyttas, men vet av erfarenhet också att resurser inte bara får vara i form av undervisande veterinärer. Det märks en enorm skillnad på när veterinärer och djursjukskötare är undervisande lärare.
 
Vidare funderar Ekman kring om alla djursjukskötare behöver en treårig utbildning. Här citerar jag rakt av.
 

Djurskötarutbildningen är idag en treårig universitetsutbildning som i slutänden ger en legitimation. 
– Det motsvarar ungefär en sjuksköterska i sjukvården. Vi behöver utreda om alla djursjukskötare behöver treårig utbildning, eller om det går att skapa en utbildning som till exempel skulle motsvara undersköterska inom sjukvården. En enklare eller kortare utbildning som ger kompetens att klara det dagliga kliniska arbetet på ett djursjukhus eller en hästklinik.
Man kan också fundera på om en sådan, kortare utbildning måste ges på universitet, eller om den till exempel kunde ges på gymnasienivå – kanske på lantbruksgymnasierna, säger Torkel Ekman.

Var inte poängen med legitimationen att kvalitetssäkra djursjukvården, se till att personalen hade rätt kompetens samt höja statusen på yrket? Det finns redan något som motsvarar undersköterskor inom djursjukvården, de kallas djurvårdare! Om det inte var så att djursjukskötare behövde dessa tre år så undrar jag i mitt stilla sinne varför en legitimation infördes från första början, varför hela programmet arbetades om och jordbruksverket kämpat på med att förtydliga vad som gäller för de olika typerna av personal inom djursjukvården. Här kan ni läsa om de olika yrkeskategorierna inom djursjukvården. Djurvårdare och djurvårdare utökad nivå är med andra ord det som jag skulle definiera som motsvarigheten till undersköterska.

Ekman undrar också kring hur alla djursjukskötare skall få plats på SLU i Uppsala, och vad branschen verkligen behöver och var olika utbildningar skall ges. Med risk för att låta bitter, särskilt för alla som inte är insatta i hur hårt Skara som helhet (skola, studenter, arbetsliv,kommunen) arbetat för att få ha kvar utbildningen hos sig, kunde inte utbildningen bara fått vara kvar i Skara? Eller, alternativt, startas upp i Uppsla också! Läkarutbildningar liksom sjuksköterskeutbildningar ges på olika håll i landet. Varför kan inte vi göra samma sak?

Sammanfattningsvis tycker jag att hans uttalande visar på okunskap kring vad vårt yrke egentligen är värt. Ekman tycks inte veta vad vi gör, vilken kunskap vi innehar och tycks ha missat hela den diskussionen som utmynnat i legitimationen från första början. Kan tipsa om att läsa mer på RAIDs hemsida. Vi får se var detta leder oss. Jag är rädd för att vi kommer ta ett steg tillbaka och bli av med legitimationen, ett enormt bakslag för den förbättrade djursjukvården. Min förhoppning är istället att SLU får mer pengar så att de kan satsa på programmet. Det skulle onekligen förbättra situationen.

Kommentera

Publiceras ej