PBL var kanske inte så bra nej
0kommentarer
Kort sidospår innan jag börjar skriva om det egentliga ämnet. Mycket underhållande när jag och Linnéa som sitter i biblioteket och arbetar med våra exjobb stöter på två klasskamrater som springer runt och skriver ut artiklar och antagligen lånar en och annan bok. Den ena av dem konstaterar att godisintaget har stigit betydligt nu sedan exjobbsstarten och att hon ska bli mycket glad när det hela är över. Hela hon ser lätt uppjagad ut över tanken på allt som skall hinnas med. Nyfiken som jag är kan jag inte låta bli att fråga vad det är hon ska skriva om. Nästan suckande svarar hon.
"Stress"
Vidare till denna posts ämne! Vår skola har envisats med att hålla fast vid PBL, till många elevers protester. PBL har för oss gått ut på att sitta i en grupp, titta på en text eller en bild av ett ämne (exempelvis skelett, rehabilitering, blodprovsrör) och sedan fundera ut minst 20 ord kring detta som vi skriver upp på en tavla. Utifrån dessa som vi grupperar ska vi sedan ställa frågor som skall besvaras till nästa möte och en referenslista ska lämnas in. Lärorik? Nja. Det beror på. Om det varit mycket annat att plugga samtidigt har PBL definitivt varit det som har fått lägst prioritet. Många av våra fall har varit utformade på ett sådant sätt att det blir ett upprepande upprapande av fakta istället för information från flera håll som kan utmynna i en diskussion. Intressant nog har DN publicerat en artikel om ämnet. Forskning visar att, surpise, PBL fungerar för dig som har "goda förkunskaper, är motiverad och driftig", men sämre för den som har "bristande förkunskaper eller bristande motivation". Detta kräver dock att PBL utförs rätt, vilket är uppenbart att den inte har gjort i vårt fall. Vi fick, elever som lärare, gå på en föreläsning i hur PBL var tänkt att gå till. Det blev ett smärtsamt uppvaknande för många.
De senare PBL-fallen styrde min grupp mer fritt över efter det vilket vår handledare var helt okej med, och vi fick bra mycket mer ut av det. Genom att ändra på det strikta sättet frågorna blev utformade och istället fritt kunde fokusera på problemlösning fick vi till stånd en diskussion och slutligen bra idéer för hur vi skulle lösa problemet. För att ge ett exempel. Ryggproblem tax. Om vi hade använt den vanliga metoden hade vi svarat på frågor som: "Vilka ryggproblem finns det?", "Vad kan vi göra åt dem?" och insett att frågorna blir väldigt stora varpå vi kortat ner dem. Istället valde vi att skapa ett fall och diskutera kring det. Hur skulle vi åtgärda just den här patienten?Intressanta frågor om sjukdomshistorik kunde tas upp och med i beräkningen, omvårdnadsplaner utformas och andra, mer djursjukskötaraktiga saker! Det blev roligare, och vi lärde kom faktiskt ihåg vad i lärt oss!
Många gruppövningar har gett väldigt mycket, inget tvivel om den saken. Framförallt tvärgruppsredovisningar har alltid gett mig minst en stor ahaupplevelse. Inte för intet som jag, även denna gång ur DN, läst att SLU är Sveriges tredje bästa universitet.
Kommentera