Djursjukskötare och köttätare?

0kommentarer

Jag blev ofrivilligt indragen i en diskussion med en man som påstod att jag var hycklare och djurovän för att jag inte har problem med att äta kött men samtidigt utbildar mig till legitimerad djursjukskötare. Ytterligare ett påstående som dök upp senare var att jag bara var intresserad av att bry mig om husdjur. Detta är på intet sätt ett svar tillägnad den diskussionen, utan de påståenden som slängdes ut är några jag tänkte få chansen att diskutera här och så småningom kanske de kan väcka frågor hos andra.
 
Är jag hycklare för att jag äter kött, studerar till djursjukskötare men samtidigt anser mig värna om djur?
Enligt wikipedia är definitionen för en hycklare "En hycklare eller hypokrit predikar om en särskild tro, religion eller livsstil, utan att själv följa det han förespråkar" och ger som exempel en rökande förälder som förmanar sitt barn att inte röka för att det är farligt för hälsan etc. Hm. Jag skulle inte definiera mig som hycklare med denna definition. Min yrkesroll går ut på att jag ska se till att djuren har en bra livskvalité, och arbeta förebyggande för att djur ska slippa sjukdom och onödigt lidande, vårda dem när de är skadade eller sjuka och rehabilitera dem så att de ska återgå till en så god livskvalité som möjligt. Livskvalitén, anser jag, är oberoende av vad som händer med kroppen efter att den är död.
 
Är jag bara intresserad av att vårda husdjur?
Det korta svaret är nej. Det mellanlånga svaret är att jag genom min utbildning blir expert på djuromvårdnad av häst, hund och katt samt får en baskunskap i djuromvårdnad av bland annat reptiler, fåglar och gnagare. Av tradition så är det mest veterinärer som ensamma åker ut till lantbrukets djur, och vad gäller vilda djur så är det mycket svårt att vårda dem utan att stressa dem. Många av de vi kallar för exotiska djur, exempelvis kaniner, kan stressa till döds. Det känns med andra ord som att springa ut i skogen och hjälpa vildkaniner är en direkt dålig idé utan den baskunskap som krävs. Jag har den inte. Kort alltså, min kompetens och mitt intresseområde ligger främst hos katt och hund, det är anledningen till mitt val av arbete. Betyder det att jag anser att bara dessa tre arter förtjänar vård? Absolut inte! Jag är bara inte utbildad för att ge korrekt omvårdnad till övriga arter.
 
Jag tror att det är farligt att anse att ens moraliska ståndpunkt är den enda rätta och därefter placera de som inte tycker likadant i något slags fack med attribut de med största sannolikhet inte alls har. Min moraliska ståndpunkt säger mig att det inte är fel i grunden att äta kött. Däremot, och här kommer det som gör att jag tycker att jag är djurvän, anser jag att djur skall ha god livskvalité! För detta krävs dock mycket kunskap. Om man inte vet vad som är djurs naturliga betéende och vad de trivs med, hur ska man då veta vad de behöver? Denna typ av kunskap är etologerna bäst på, och vi har tur nog att vara granne med etologi- och djurskyddsprogrammet här i Skara, så då och då får man riktigt intressanta aha-upplevelser tack vare detta. Ett bra exempel, där djursjukskötarna har en stor roll och kan komplettera etologerna är följande: Du har en kanin. Kaninen älskar morötter, så den får det varje dag vilket den glatt tuggar i sig i mängder. Den har även tillgång till en stor bur, hö. halm, pinnar att gnaga på, utevistelse, rubbet! Men ändå, ändå magrar den av och tycks nedstämd. Alla djursjukskötarstudenter som går på SLU kommer nu skrika "tandproblem!". Jajemen. Kaniner behöver äta framförallt hö för att slipa ned tänderna vilka växer kontinuerligt och mår inte bra godsaker som morötter vilket kan störa magtarmsystemet. I detta exempel ville man väl och tyckte sig tro vad djuret behövde och mådde bra av, men det visade sig att så inte var fallet, välviljan skadade istället. Kunskap, det är A och O!
 
För att gå vidare på livskvalité. Tycker jag att köttindustrin är optimal idag? Nej. Den kan bli mycket bättre, även om Sverige är otroligt bra internationellt sätt. Vi var först med antibiotikaförbud i tillväxtbefrämjande syfte bland annat, och vi har en djurskyddslag, inspektörer som ser till att den efterlevs och bra informativa instanser som Jordbruksverket och SVA. Jag väljer produkter som visar vikten på god djurhållning. Bra exempel: köp inte ägg från höns som bara går inomhus och defintivit inte från burhöns! Köp de som tillåter hönorna att gå ut. Min tanke med livskvalité är att djuren ska må bra tills den dag de dör. Detta gäller för produktionsdjur såväl som husdjur. Det är därför vi i Sverige inte låter djur få leva till vilket pris som helst (skräckexempel som min lärare under årskurs 1 här i Skara berättade för mig från hennes praktik i USA: en påkörd katt de amputerade tre ben och svansen på. Livskvalitén ansågs vara tillräcklig för att den åt när de ställde fram mat vid ansiktet på den. Inte att förglömma att de tömde blåsan på den manuellt med kateter varje dag).

Kommentera

Publiceras ej