Det var ett tag sedan nu, men jag har lyckats bli vampyr i Skyrim. Det kräver Dawnguard och gör. bland annat, att man får möjlighet att bli vampyr eller varulv. Jag hade siktet inställt på det första och bestämde mig för att ta mig till ett fort där det ryktades om de som kämpade mot vampyrer. De kanske kunde leda mig till rätt ställe?
 
Här är fortet. Rätt maffigt. Knappt hade jag kommit dit förrän de skickade iväg mig för att ta reda på vad som var på gång i ett vampyrtillhåll inte långt därifrån.
 
I den kantiga stenen i mitten fann jag en fängslad fängslande dam i nöd. Hm. Hon har hängt med mig sen dess och kan ta vara på sig själv bättre än vad jag kan ärligt talat. Å andra sidan, min häst är bättre än mig på att slåss i Skyrim, det är med andra ord inte ett så svårt mål att nå! Jag gillade den här delen av questkedjan. Lite vanliga fajter blandas med pussel här och var. Det tilltalar mig. Generellt är det så i de grottsystem man utforskar. Här och var är stenar som triggar fällor, kedjor i väggen kan användas för att låsa upp dörrar m.m. Jag är så ovan vid att sådant finns inbyggt i spel utan att det helt uppenbart pekas ut för mig. Det är roligt som omväxling.
 
Damen ifråga ber mig att eskortera henne hem. Och vilket hem sedan! Ett enormt slott med en något excentrisk  fader till slottsherre får man lov att säga. Här har man inget emot att maten ligger på bordet - bokstavligt talat, eftersom gästerna tar för sig av människor till höger och vänster. Som tack för att jag hjälpt hans dotter att fly får jag gåvan vampyrism. När jag gick runt i slottet upptäckte jag två demonhundar som man kunde prata med. Senare fanns det fler alternativ än att de bara stannade upp och morrade lite, och ett av dem var att man bjöd med dem att gå ut och röja i världen mer eller mindre.
 
Så ja, nu är det jag, demonhunden och min ljusskygga kamrat som springer runt i Skyrim. Jag måste ju säga att vapyrismgrejjen medför en hel del coola spells, men de är nästan mest ivägen för någon som har valt att tvåhandssvärd och pilbåge istället för magi. Kort sagt har jag lagt mycket på hp och inte på mana, och ja, vampyrspells kostar mana. Det kanske går att jämna ut var det lider.
 
En stor nackdel till är att man måste dricka blod med jämna mellanrum för att inte bli för mycket vampyr och för lite mänsklig. I annat fall blir det svårt att närma sig vanliga städer. Som exempel reste jag till min hemstad för att lämna in en quest varpå alla sekunden därpå anföll mig. Tjoho! Det är inte så tydligt vilka buffar och debuffar man har på sig, inte som i de spel jag tidigare spelat. Kanske går det att fixa med lite meck, men jag tycker det är frustrerande när det finns information men som inte är lättillgänglig. Bra information att ha skall vara tydlig anser jag. 
Den roligaste men samtidigt mest seriösa artikeln jag skrivit ligger sedan 11:00 idag uppe på Ctrl Alt Elite. Klicka här för att läsa den, och tro mig, det vill ni! Allvar blandas med humor när jag pratar om de tragikomiska upplevelser jag haft i olika Dotagames, tankar kring varför det är såhär och kort om vad man kan göra åt det.
 
 
Your mom is a nice lady, said no online gamer ever. Lite så är det faktiskt. Klimatet är rätt bedrövligt många gånger om sanningen ska fram. Det är givetvis inte bara barn och ungdomar så betér sig såhär, men många är min gissning! Mina vänner känner inte ett behov av att vara otrevliga mot andra, men sen om det är för att de är stabila lugna trevliga människor eller om det är för att de är äldre kan jag inte svara på.
 
Läs artikeln, ni kommer inte ångra er!
Det är sällan jag hinner klart med en bild lagom till ett speciellt tillfälle, exempelvis påsk, jul, halloween eller midsommar. Jag vet inte om detta ska gillas som ett lyckat försök ärligt talat. Jag kan i fildatan se att skissen till Eggniter skapades den 29:e maj för två år sedan! Bättre sent än aldrig, och glad påsk på er!
 
 
Det var inte lätt att göra denna bra och förståelig. Jag ville att alla äggen skulle vara så stora att man fick se detaljerna men samtidigt så små att de fick lite avstånd för att skapa de osynliga serierutorna eller vad jag ska kalla det för. Hoppas intentionen lyckas, om inte annat var det ett gott försök!
 
Kanske någon blir lite sugen på Bloodline Champions? Eggniter är min självklara favorit, särskilt runt påsk!
Jag blev fullkomligt rosenrasande efter att ha sett Sophie Angner och Nina Strauss rent ut sagt bedrövliga uppträdande när de gör reklam för en kommande tävling, The Payday Girl Contest, detta i ett försök gissar jag nu, att promota Payday 2. Det är inte bara jag som reagerat. Förutom vi på CtrlAltElite som diskuterade fenomenet friskt sinsemellan har det kritiserat på bland annat Eurogamer.se Feber, och fragzone
 
Klippet kan ni se här.
 
Varför delar jag med mig av detta? Det gör ju att de får mer publicitet. Sant. Det fyller för mig ett större syfte, nämligen att synliggöra att detta fortfarande sker, än idag. Det är inte bara något litet bolag då och då som gör en tabbe med att be lättklädda tjejer göra reklam för datorrelaterade prylar, utan det sker för jämnan. I vanliga fall brukar jag inte skriva kommentarer alls kring poster liknande dessa, men efter förra årets engagemang i Nörd på Pride, mycket intressanta diskussioner med ännu mer insatta människor än jag själv tyckte jag att jag har ett ansvar att säga ifrån. 
 
Posten som lades ut på tv3s blogg gick att kommentera via Facebook vilket jag gjorde.
 
Detta är precis vad spelkulturen inte behövde! Detta är ett enormt steg tillbaka från den positiva utveckling som ändå skett vad gäller synen på tjejer och spelande. Detta är pinsamt, det är sexistiskt och vad som behövs är verkligen inte att uppmuntra tjejer att verka sexiga inför andra spelare.

E-sport och datorspel generellt är fantastiskt på så vis att alla kan spela mot varandra på lika villkor. Längd och vikt som kan påverka i andra sporter hjälper inte när det kommer till datorspel. Summan av kardemumman: imponera med skills istället!
 
Jag fick även en länk till Nina Strauss blogg där jag passade på att kommentera hennes egen post.
 

Du som modell borde veta vad det innebär att vara en förebild.
Vet du hur svårt det är att finna bra kvinnliga förebilder inom spelvärlden idag? Det är ganska svårt, för även om tjejer tagit ett stort kliv framåt och börjat ta för sig av vad spelvärlden har att erbjuda så stöter vi ofta på svårigheter.

Framförallt på grund av sexism. Framförallt på grund av att kvinnor objektifieras. Denna video är ett slående exempel på precis vad vi inte behöver! Därför hoppas jag på att ni gör mer research inför kommande klipp och agerar på ett sådant sätt så att ni inte längre när de rådande normerna. Visa genuint intresse för spelet och spelarna om det är ert mål. Med er nuvarande metod tycks det som om ni utnyttjar det faktum att ni tror att ni har en publik bestående av heterosexuella unga män.

Vad hoppas jag skall hända i slutändan? Att de som varit inblandade i det här klippet och dess upplägg skall läsa på mer om hur gamingkulturen ser ut idag och vad deras val har för konsekvenser. Att de uppriktigt ska förstå att detta förstärker de starkt satta fördomar som finnas. Och slutligen att de helt skall stänga ner tävlingen eller åtminstone ordna med en turnering där vinnarna får rollerna. Då järnspikar, då får ni riktiga gamers!

EDIT: Klippet togs bort men går att se här.

Tentaplugg.
 
Jag minns faktiskt inte att jag har varit ute i såhär god tid och känt mig såhär pass lugn inför en tenta någonsin tidigare. Frågan är om det är för att jag har grundkunskaperna så att det nya lättare fastnar kombinerat med god studieteknik kursen igenom eller om det helt enkelt är så att jag inte orkar bry mig längre!
 
Inte blir det lättare att plugga när man lite kort klickar in på Facebook och inser att folk verkar ge upp pluggandet ungefär nu. Jag kommer fortsätta plugga resten av kvällen! Och på morgonen antagligen. Det är lite tradition att läsa igenom det svåra till frukosten. Jag har sedan några dagar tillbaka renskrivit alla föreläsningsanteckningar. Därefter har jag en gång läst igenom precis allting, och nu sitter jag och läser igenom allting men skriver upp det som jag tycker är svårt att komma ihåg eller som jag inte får glömma bort. Jag har hitills läst igenom 48 sidor utav 61 och detta har resulterat i strax över fyra sidor med anteckningar. Planen är sedan att läsa igenom dessa sidor, kolla upp ord och begrepp som jag fortfarande inte helt och hållet förstår och nöta in alla normalvärden. Just normalvärden, eller egentligen utantillkunskap i sifferform, har ja svårt att få in. Jag lärde mig sådant när jag var på praktik och tittade på narkoser, men nu utan den fysiska påminnelsen så försvinner siffrorna ut genom fönstret.
 
Så, i pausen blev det mer Skyrim. Nu har jag köpt mig ett hus!
 
Hm, För 5000g hade jag hoppats på ett lite fräschare hus! 
 
Lite mysigt är det väl ändå? Stegen leder upp till övervåningen och sovrummet. Jag har expansionen för heminredning, haha, så senare kommer jag bygga ett betydligt större hus. Synd bara att man inte kan ha ett eget stall!
 
Mitt nya fina hus från utsidan! Supermysigt.
 
Så, då var det slut på spelpausen och nystart för pluggandet. Nästa paus kommer innehålla den enormt roliga aktivitetet diskande. Appropå det jag skrev tidigare om att det aldrig är så rent som när det är tentavecka, det är inte applicerbart på mig. Jag städar definitivt inte om jag måste plugga. Mina strumpor ligger bra på golvet tills dess att fredagen har kommit och gått.
Ni skulle ha hört mig igår, eller nej, det vill ni nog inte. Jag hade, som den newb jag är, försökt mig på att döda den drake som letat rätt på mig när jag fredligt och trivsamt skulle ta mig över en bro. Jag tror jag kämpade med pil och båge i nästan en timma, med tillfälliga spurtanden bakom en så stor sten som möjligt för att undvika att bli grillad, innan jag slutligen fick se mig besegrad och tämligen avdödad.
 
Se! Såhär mysigt hade jag och min häst det! Vi red runt i vattenbrynet, tittade på vattenfallen och det fina djurlivet.
 
Utan förvarning blev vi brutalt attackerade av en magiker från en slottsruin. Min häst gjorde merparten av arbetet med den här filuren. Resten av borgen fick jag rensa själv, min pålle är för stor för dörröppningarna! Vill gärna tillägga, att bara för att jag är fullt kapabel att döda digitala magiker betyder det inte att jag har lust att hugga ner män i klänning med ett tvåhandssvärd i verkliga livet. Och det är inte enbart för att jag inte skulle orka lyfta en tvåhandare! Spel är inte verkligheten och tvärtom. Särskilt tvärtom.
 
Jag måste visa er den här orcen, mest för att det är så passande med tanke på att jag läser igenom warcraftböckerna igen. Där figurerar en av mina favoritkaraktärer - Broxigar, orcen som söker sin sista strid, ärofylld nog för att sånger skall hålla minnet vid liv för evigt. Den här snubben jag mötte ville mest dö lite generellt sådär. Jag tänkte att om jag lockar draken till honom så kan ju han få kämpa järnet, det borde väl vara relativt ärofyllt? Tyvärr verkade han inte vilja röra på sig speciellt mycket.
 
Såhär såg det ut igår när jag kämpade järnet för att försöka få ner drakeländet.
 
Jag och min häst spanar på draken som flyger omkring. Känslan när man hör ljudet av drakvingarna eller vrålet men inte ser den! Jag höll på att trilla av hästen första gången.Här upptäckte jag att den cirkulerade kring ett jätteläger, och ofta slåss de mot varandra har jag fått lära mig - tack Todes och Fluffigt!
 
Draken är död och jag suger lite automagiskt åt mig drakens krafter. jag hoppas det sträcker sig ännu längre ut än bara i spelet så jag får förnyade krafter till fortsatt pluggande, för nu är min paus slut och studierna skall ta vid ända tills det är dags för kvällsmat.
Vad jag kämpade med att försöka närma mig en drake igår. Själva dödandet av den gick alldeles utmärkt, den attackerades av både jättar och mammutar. Problemet kom när jag skulle närma mig den för att suga åt mig krafterna. Det stod nämligen två jättar och tre mammutar ivägen. Jag fösökte få dem att jaga mig och sen närma mig draken, men icke. När jag äntligen fått bort den sista jätten tillräckligt långt bort försvann kroppen! Puts väck! Frustrationen var total. När jag nu idag testade att spela om från den punkt då draken närmade sig lyckades jag inte skada den eller placera mig tillräckligt nära för att den skulle triggas att landa. Istället flög den bort mot horisonten. Den sista gången jag försökte ville den inte ens visa sig. I-landsproblem? Jupp. Jag bestämde mig för att göra lite annat istället, drakar tycks det finnas gott om i Skyrim.
 
Vi slåss inte mot varandra, han till vänster är min stridskamrat. Det visade sig att han hade dolt något för mig. Inga spoilers här. Jag kan dock säga att jag inte planerar att gå samma väg. Jag har något betydligt mer blodinriktat i tankarna.
 
Ibland får man till specialattacker, och då visas en sekvens mera likt ett förrenderad videoklipp. Typ. Jag kan inte tillräckligt av terminologin för att förklara det, men ni förstår principen.
 
Lite samma sak här. Hm, man ser inte så väldigt mycket av vad som händer. Mitt tips är i alla fall att slå på alla skelett innan de får för sig att vakna av sig själva! 
 
Efter min och min stridskamrats svåra men ärofyllda strid inne i grottsystemet, vi dog inte ens en enda gång, blev min karaktär inbjuden i gruppen. Vid nästa speltillfälle ska jag fråga om jag inte kan få ett lite bättre vapen. Det känns som om min utrustning inte har uppgraderats på evigheter.
Igår lirade jag lite Skyrim och idag försökte jag igen. Jag är hopplöst dålig på den här typen av spel, mest för att jag har blivit bortskämd med Warcraftspel och senare World of Warcraft där man helt enkelt väljer ett target och sedan automatiskt träffar det. I Skyrim måste man sikta, och det har jag då aldrig varit någon hejare på. Jag ska inte ens börja berätta om alla olika yrken man kan träna på, allt man kan samla och allt man kan göra. Jag är otroligt förvirrad. I WoW så utvecklades allt det där under så lång tid att jag hann med. Börjar jag bli för gammal för moderna spel? Ve och fasa!
 
Det är lugnt, jag har din rygg, om du har min, tänker min awesome stridhäst och biter antagligen fienden i näsan.
 
Min häst är bättre än mig på att slåss i Skyrim. När den totalslaktat två av de tre fiender vi mötte här galopperade den nämligen fortast möjligt in genom den närliggande porten, utan mig, för att sniffa sig fram till en snubbe som gömt sig bakom någon slags lada.
 
Slutligen, när jag väl hunnit få ihjäl min fiende och sprungit in i lägret hittar jag min häst på en bro där den gladeligen håller på att avsluta det sista. Eh. Fredliga flockdjur, jag vet inte riktigt. Väldigt lojal skulle jag i alla fall våga påstå! Det blev två knippen morötter efter detta kan jag lova.
 
Slutligen måste jag ju få visa att min pålle kan vara snäll och gosig också. I alla fall mot andra hästar. Här hälsar hon på en kollega som väntar på att hennes kusk ska få vagnen lagad innan de kan köra vidare in mot staden.
 
Appropå det jag skrivit tidigare om att det är skillnad på digitala djur och verkliga djur. Behöver jag säga mer, egentligen? Nej.
Det är nästan lite för enkelt att göra narr av PETA, och nu fick jag ytterligare ett tillfälle jag inte kunde tacka nej till. De har nämligen valt att starta upp en ny kampanj som går ut på att spelare av Starcraft II: Heart of the Swarm ska fundera över hur de ser på Zerg, den minst humanoida rasen och hur de sedan kan förbättra sin empati för konstiga djur här på vår planet. Så långt är väl allt väl, jag köper konceptet. Söta djur får mycket uppmärksamhet, subjektivt fula djur hamnar i skymundan. Sant är att vi behöver både och för ett hållbart ekosystem.
 
Valet av Zerg är vl dock tvivelaktigt som bäst. Grejjen med Zerg är att de inte känner eller tänker egentligen. De har en overmind som styr dem alla, och deras enda mål är ungeför sök och förstör. Kanske inte den känslan man vill ha för djur man har svårt att förstå sig på, som exempelvis spindlar, ormar, vandrande pinnar och så vidare. Dessa varelser känner också obehag, och så sent som under gårdagens föreläsning om exotiska djur fick vi veta att exempelvis ödlor kan verka fullständigt oberörda om de utsätts för smärtamt stimuli så länge de vet att de är betraktade av en människa. Om de som utförde studien däremot var dolda och övervakade ödlorna på annat sätt uppvisade de helt plötsligt en massa olika smärtbeteenden! Vad visar detta? Jo, att även de konstigaste djur känner och upplever smärta, men kanske inte som vi är vana att den upplevs och uttrycks.
 
Vad gäller studien kan många tycka det är djurplågeri. Jag tycker det inte i egentlig mening. Studien gör ju att vikten av smärtlindring påvisas! Det var inte så länge sen spädbarn inte ansågs känna smärta exempelvis. Jag lovar att det finns minst en studie även där som bevisade att smärtindirng behövs. Då kan man ju fråga sig varför man inte bara antar att smärtlindring behövs och sätter in den. Det är ett helt eget ämne tror jag, men en snabb gissning är väl att man behöver veta vilken typ av smärta som upplevs och vilka preparat som fungerar? Ett bra exempel på när det kan gå fel är om en djurägare väljer att medicinera sin katt med Alvedon. Kissen kommer med största sannolikhet att dö. Kort sagt var det inte bara att smärlindra med vad som helst.
 
Nu blev det mycket text ja. Läs hela min humoristiska men samtidigt uppriktigt intresserade artikel om PETAs nya påfund här.
PETA är på krigsstigen, denna gång mot spelvärlden. Vi dödar nämligen digitala djur vilket de menar på glamouriserar dödandet av riktiga djur, vilket de anser är fel. Denna gång är det valjakt som är ett möjligt moment i Assassin's Creed 4 som de är upprörda över, eftersom denna typ av jakt fortfarande pågår i vissa delar av världen medan den i den största delen är förbjuden. Till saken hör, vill jag passa på att påpeka, att AC4 utspelar sig i en tid då valjakt var vanligt, och spelet utspelar sig till största delen till havs.
 
Hela debattartikeln kan ni läsa på Ctrl Alt Elite. Klicka här. Den är ovanligt aggressivt skriven för att vara jag. Jag hoppas nämligen att folk reagerar lite och börjar fundera på vad de egentligen anser är okej. Själv känner jag mig fullt kapabel att skilja på spel, fantasi och verklighet. Jag har dödat hundratals digitala djur i olika spel vid det här laget i allt från World of Warcraft till Angry Birds, och ändå har jag inte blivit någon som tycker att dödande för nöjes skull är okej. Tvärtom utbildar jag mig till ett yrke för att rädda och vårda djur. Det känns lite som om teorin om att man blir det man spelar sprack både en och två gånger.
Nu när jag har kommit hem till Skara igen har jag haft lite mer tid att ägna åt mitt skrivande för CtrlAltElite. Inte mindre än två artiklar blev det idag. Det är särskilt en jag vill få berätta om, för jag tyckte att det var riktigt häftigt.
 
Min originalartikel kan ni hitta här. Givetvis hoppas jag att ni läser artikeln. Blir det jag skriver mer läst så hjälper det sidan massor. I alla fall, igår insåg jag att jag blivit tilldelad den här nyheten, och först var jag helt övertygad om att det rörde sig om ett datorspel. Det kändes ändå som om något inte riktigt stämde, jag fick liksom inte ihop texten alls när jag läste igenom sidan jag blivit hänvisad till. Till sist dök ordet larp upp. Larp, tänkte jag, vad är det? En wikipediasökning avslöjade att larp stod för Live Action Role-Playing, alltså det vi svenskar kallar för levande rollspel eller lajv! Helt plötsligt klarnade bilden betydligt.
 
I Göteborg ska de ombord på den gamla jagaren Småland lajva i tre hela dagar med ett tema som baserats på Battlestar Galactica. Vad som är riktigt coolt med det hela är att de kommer styra upp inredningen så att skeppets interiör blir tillfälligtvis förvandlat till rymdskeppet The Celestia. Inget fel på engagemanget där inte!
 
Förutom att jag fick nys om ett riktigt coolt event vars like jag inte ens visste existerade, har jag lärt mig ett nytt ord. Larp. Kanske man ska larpa någon gång i framtiden?
Jag tänker inte säga så väldigt mycket, filmen berättar sin egen historia. Man kan säga att filmen låter oss följa några av de människor som arbetat med The Pirate Bay och som varit föremål för de uppmärksammade rättegångarna. I samband med detta fick Piratpartiet uppmärksamhet, bra tycker jag. Det behövs en motpol till den stora massan av andra partier som inte hanterar de här frågorna.
 
 
Någon har sagt det för länge sedan, och jag håller med, att dagens problem är hur produkter distribueras. Det blir ett problem när vi i dagens snabba moderna värld kan se en TV-serie samma dag som den visas i USA med kriminella metoder men måste vänta bra länge för att få se den i Sverige, särskilt om vi vill köpa DVD:n! 

Jag brukar inte bli politisk, ibland gör jag undantag. Jag vill bara att ni som ännu inte har tänkt tanken ska fundera på andra möjligheter ni kanske ännu inte sett. Som Spotify! Utmärkt tjänst vars enda begränsning är att all musik inte finns där ännu, till skillnad från youtube. Den finns i flera betalningsvarianter för alla plånböcker. Jag kan till och med spela musiken offline! Netflix är baserad på samma idé men har stora begränsningar vad gäller utbud och framförallt snabba uppdateringar. Alla filmer man vill se finns inte, och det tar väldigt lång tid innan aktuella TV-serier dyker upp. Kommer HBO till Sverige som en liknande tjänst är jag garanterat på. För  de som tycker att denna metod är bra för att konsumera film och musik (även fast ni inte tycker produkten är perfekt) finns egentligen bara ett vettigt alternativ. Använd tjänsten. Om konsumenterna får visa vad de vill ha blir allting väldigt tydligt. Ju mer stöd desto större och bättre utbud, och så vidare.

Det var det hela just nu. Vem vet, jag kanske borde skriva mer debatterande inlägg i framtiden. Allt jag vet är att min närmsta framtid är i spelet Hoard med Fluffigt på Skype. Tjo!
Jag tänkte börja med två länkar till bra sidor. Den första är till en underbar kommentar till frågan om näthat, och framförallt om att skämta om exempelvis våldtäkt. Den andra länken går till Uppdrag Gransknings program om näthat riktat mot kvinnor. Det går att se i 141 dagar till.
 
Den första länken tar upp en studie som jag inte vet om den stämmer. Kanske gör den det, kanske inte. Det är egentligen inte relevant. Vad som är relevant är sammanfattningen och så att säga kärnan av hela inlägget:

"This is a perfect example of how social norms are insidiously perpetuating acts you might not expect. Just from a seemingly harmless activity like laughing as (at) a rape joke, a sexist joke, a racist joke and so on."
 
Detta är mycket likt det jag pratat om tidigare, framförallt i samband med Nörd på Pride och när vi i styrelsen tog fram Hazards värdegrund, nämligen att vi, genom att skämta om och trivilialisera denna typ av beteende skapar en normaliseringsprocess där det blir allmänt accepterat. Kort sagt, skämtar alla om det blir det okej. Det är givetvis inte okej, det anses bara det. Lite som när folk tycker det är okej att klottra på en vägg för att det redan är så mycket klotter där men inte skulle tänka sig att rita på ett helt vitt hus.
 
CB sade en så oerhört klok och bra sak idag under lunchen. Helt enkelt att män måste sluta gnälla när kvinnors problem lyfts fram. Ett evigt argument som kommer från oftast manligt håll när ett kvinnoproblem diskuteras är nämligen "men männen då, de utsätts ju också för <lägg här in vad som nu diskuteras, exempelvis tonårsdepressioner, hot om våld, otrygghet, sexuella trakasserier>". Ja, det är sant. Men det är inte det som diskuteras just NU! Det läggs väldigt mycket tid på mäns problem också, men ibland är kvinnors problem större och då får de prioriteras, och det innebär inte att det är berättigat att använda ordet feminist som ett skällsord!
 
Visst är det tråkigt att behöva förklara och försvara varför någon valde att inte göra ett program, ett inlägg, eller en fråga om en generellt manligt problem. Hade Uppdrag Gransknings program handlat om låt oss säga unga mäns depression hade det, gissar jag, inte blivit samma rabalder. 

Ett problem är att personer tar det personligt. Antagligen för att de är lärda att reagera negativt på feminism eller också för att de känner sig hotade för att de utövar dessa destruktiva vanor. Bara en gissning, men den kanske stämmer.
Det känns så fruktansvärt tråkigt och ledsamt. I magen en stor klump. Inte så mycket för att vi fått ställa in lanet utan vid tanken på vad en viss typ av människor öppet och i det dolda kommer tycka, tänka och säga.
 
Jag vet inte hur mycket jag själv fått utstå för den här föreningen. Antagligen lika mycket som alla andra i ideella föreningar. Eller mer. troligen mer. Varför gör jag detta till en sådan personlig sak, jag som i regel inte brukar skriva om sådant? För att jag vet att det finns människor därute som vill att jag misslyckas. Som längtar efter det. Som gottar sig i det. Visst är det äckligt? Visst är det så fullkomligt meningslöst! Men sådana människor finns det. Överallt.
 
Vad är det som har hänt undrar ni kanske? Den korta historien är att föreningen står utan lokal till åtminstone vårens lan. Höjd hyra i kombination med krav vi inte har kunnat tillmötesgå har gjort att en flytt blivit nödvändig. Vi har kontakt med Lloyd på Studiefrämjandet och Calle på kommunen och jag tror att det kommer leda till ett bra samarbete så småningom. Dock tar sådana lösningar tid och går inte att ordna upp på några veckor.
 
Min framtidsvision är att föreningen får ett sunt positivt och utvecklande samarbete med kommunen, studiefrämjandet och fritidsgårdarna. Vi behöver en positiv miljö för att kunna hänga med i utvecklingen! Det känns, för mig personligen, som om föreningen stått och stampat på samma ställe alltför länge. All energi går åt till att överleva till nästa lan och det kan inte vara hälsosamt. En lokal och människor vi trivs med och där vi vet att vi är välkomna och att vi har ett lokallöfte längre än ett lan i taget är drömmen. Nu ska vi bara nå dit.
Rättvisa har skipats!
 
Fem professionella League of Legendsspelare har nu blivit bannade på grund av flameing. Flameming är helt enkelt verbala hot, attacker eller kränkningar som framförallt uttrycks i text. Jag vet inte hur många gånger jag har blivit benämd som homosexuell man (ja, jag har städat upp uttrycken rejält), blivit föreslagen att jag ska ha ihjäl mig själv eller avintallera spelet. Och det kan vara på grund av struntsaker! Att man tog en lasthit. Att man inte lyckades denya tornet. Att man använde couriern sekunden innan någon annan tänkte det. Eller, ve och fasa, att man inte bygger det item som just den spelaren tycker är bäst.
 
Läs min artikel om de som blivit avstängda och lite av mina övriga tankar kring det här
 
Jag tycker bara på något sätt att det är så oerhört tråkigt. Hur ska spelkulturen kunna bli förstådd och erkänd om det här är vad som syns utåt? Jag skulle inte heller vilja ägna mig åt en sport som går ut på att man blir brutalt verbalt påhoppad och får höra att man är den sämta spelaren som någonsin satt sig vid en dator. Det är verkligen hög tid att alla spelare därute tar sig i kragen. Alla. Man kanske bara tror att man är lite rolig ibland men det bidrar helt klart till att acceptera och godkänna det beteende många uppvisar i onlinestridernas hetta. Det måste få ett slut. 
 
Jag som lanarrangör tänker ju också på de svårigheter med att motivera för skola och kommun om varför vår verksamhet behövs och är något att satsa på. Det försvåras oerhört om det skulle visa sig att alla våra deltagare ägnar sig åt att skriva könsord åt varandra. Nu är detta ännu inte sant. Vi har oerhört god stämning på våra lan, men det betyder inte att vi inte kan bli bättre. Vad mera är, det betyder inte att vi inte har ett ansvar att förbättra klimatet i stort!
 
 
Dota 2, lite i taget växer du. Tur det, då kanske man hittar lite mer bra folk bland alla rötägg som finns därute. Tråkigt men sant, många är riktigt otrevliga. Jag och Fluffigt har pratat flera gånger om varför Dota-klimatet ser ut som det gör. En bidragande orsak kan givetvis vara att om man hamnar i ett game med folk som man tycker illa om eller som spelar dåligt så är man verkligen fast där. Ännu finns ingen bra funktion för att ge upp och få avsluta spelet. Att lämna anses vara något av de fulaste man kan göra, ända sedan den gamla Dota-tiden. Då kan det ju tilläggas att det tog längre tid att hitta game. På den tiden satt man antingen och försökte komma in i samma game på Battle.net eller också fick man hänga i allehanda IRC-kanaler.
 
Å andra sidan är jag inte så säker på att det nödvändigtvis är hela sanningen. Redan på den tiden, när man kunde rösta för att få ge upp flameade folk till höger och vänster. Bloodline Championscommunityt är relativt trevligt, även om man även där ibland stöter på rötägg. Allra värst har jag hört att LoL-communityt är, men jag har själv inte spelat spelet tillräckligt för att avgöra saken. 
 
Min teori är att det har uppstått en negativ stämning som blivit accepterad för att ingen kan ta itu med den och numera tror många att det är acceptabelt och normalt att beté sig såhär. Frustrationer över att man själv är dålig låter man ohämmad gå ut över andra, och med det gör man andra frustrerade och ledsna. Kanske så till den grad att de tar ut den ilskan på någon helt annan. Rapporteringsfunktioner förekommer, men vad gör väl det? Åker en ut kommer minst en in igen. Och så håller det på, i livets stora cirkel. Hur man ska lösa det har jag ännu ingen aning om.
 
Jag kom på att det här inlägget egentligen skulle handla om min artikel som ni kan finna här. Den är mycket mer positiv! För spelar man med kompisar är Dota 2 ett roligt spel där man får många tillfällen att skratta och samarbeta beroende på game mode och lineup.
Så har jag äntligen tagit mig i kragen och lagt upp de sista 18 bilderna som jag hade från förra lanet på lanbilder.se. Alla de som heter något med Hzv44Pic har jag tagit. Med mina bilder gäller som vanligt att ni mer än gärna får använda dem för personligt eller kommersiellt bruk, så länge som ni inte säljer själva bilderna eller delar av bilderna. Det jag menar är att om ni behöver dem för en affish ni ska göra, ett skolarbete, en artikel eller dylikt så är det helt okej. Ni får gärna tala om var bilderna kom ifrån ifall ni använder dem, det hjälper Hazard som förening i det här fallet då det blir mer reklam för föreningen.
 
ett smakprov av bilderna från förra lanet kommer här.
Jag med min pumpa. Nyman bakom mig.

Delar av lanet.

Lankärlek, Henkon och Drakir.
 
Jag skrev nyss ihop en artikel för ctrl-alt-elite om en artikelsamling som på olika sätt berör spelvärlden. Mycket intressanta diskussioner, resonemang och berättelser. Jag hittade en favoritartikel där två pro-gamers från Indien berättar om sin syn på att vara i minoritet. De är nämligen tjejer och råkar väl ut för det som jag upplever att många tjejer fortfarande råkar ut för - de räknas inte som riktiga spelare (ganska lustigt då dessa uppenbarligen har vad som krävs) och blir ofta objektifierade. Klicka på länken och läs min artikel samt följ länkarna för att få läsa ännu mer.
 
Tänk att just spelvärlden ska se ut så. Är det inte typiskt? Just spel som verkligen inte har ett smack att göra med fysiska förutsättningar borde ju vara den ultimata arenan för alla att mötas på. Jag gissar, utan forskning i ryggen som jag vet om, att det beror på kulturella skillnader. Pojkar får tidigare träna sig i att spela spel, slipper utstå nedtryckningar på samma sätt som tjejer vilket potentiellt skulle kunna hindra många från att fortsätta spela och har antagligen en större kultur av att samlas och spela spel. Detta säger jag baserat på erfarenhet. Än så länge har jag inte sett ett enda lan där könsfördelningen ens har närmat sig 50/50.
 
Jag säger heller inte att den måste vara jämnt fördelad, däremot så tycker jag att miljön måste vara välkomnande för alla. För att det ska ske krävs mer jobb, från alla möjliga håll. Och mindre Barbie. Helt klart mindre Barbie. Men mer My Little Pony! Applejack!
Efter incidenten då min laptops grafikkort nådde hissnande 108 grader Celsius vilket, om man tänker på den, innebär att jag hade kunnat koka vatten på det, blev det inget mer spelande förrän luft på burk var inhandlat och stackars Kit blivit utblåst på damm.
 
Nu är han betydligt tystare och nöjdare med tillvaron, och jag har åter kunnat spela Skyrim som jag fick i förrgår av Fluffigt! Så efter att jag med andan i halsen jagat en man jag precis räddat från en jättespindel och huggit ner från en vägg av klibbig spindelväv (otacksamma tölp) springer jag rakt in i tre buttra skelett som på ett ögonblick förvandlar min spelkaraktär till modell död. Oroa er inte, här är det bara att ladda om spelet! Denna gång var jag snabbare, ett av skeletten var redan ute ur leken innan de övriga två hunnit fram till mig. Snyggt och ledigt slog jag sönder dem till spillror, lootade mannen jag jagat på en nyckel och såg bort mot en grind. Där var öppningen och början på nästa sektion av grottan. Tjoho tänkte jag och sprang i full fart genom öppningen. PANG! En spikförsedd grind i ansiktet senare sedan jag trampat på stenen som utlöste grindfällan och det var åter dags att ladda om spelet...
 
Hmm. Jag är visst inte så bra på den här typen av spel. Jag har i alla fall lyckats döda min första drake, och nu kan jag skrika på folk! 

Här är min spelkaraktär i en snygg grotta komplett med vattenfall och ljus som strålar in lite magiskt från ett runt hål i taket.


Min första häst. Hästar är jag bättre på. Desvärre finns det massor med olika färger och sen en hel del specialhästar vilket ju gör att jag kommer ha mycket att göra framöver. 
 
Och eftersom jag även kommer ha möjligheten att bygga ett hem så kommer jag kunna bygga en riktig hästgård. Ja, är jag uttråkad har jag minst sagt sysselsättning!