"Om man inte kan uttrycka vad man menar, tvingas man mena det man kan uttrycka."
Underbart bra citat, hittade det som Fluffigts skypekommentar. Jag vet inte riktigt om det passar det jag tänkt skriva om, men det kändes bra. Ibland tror jag nämligen att folk inte vet vad de tycker, tänker och känner. De kan inte sätta ord på det och då blir det bajs. Helt enkelt.
Låt oss gå in på bakgrunden till att jag kände att jag behövde skriva lite om vad folk uttrycker. Jag hamnade i en diskussion häromdagen när en vän till mig länkade denna
text. Den går kortfattat ut på att My, som skrivit den, svarar Birro, en annan skribent, för att han på olika sätt försöker sätta en negativ klang på ordet feminism. Jag pratade med Fluffigt om det, för jag hade nämligen också svårt att sätta ord på vad det är för något som Birro gör. Han talar om den
”aggressiva avarten av feminister”, och tycker väl liksom många andra att "fel" feminister tar för stor plats i samhället. Det han gör då, förstod jag efter att ha diskuterat saken med Fluffigt, är flera saker. Dels så beskriver han i sin artikel något som mycket väl kan vara ett jämställdhetstänk, men han vill inte ettiketera det som sådant. Istället skall det heta något annat, som exempelvis jämställdhet, inte just feminism. Det gör att han hjälper till att bibehålla den negativa klang ordet feminism i vissa sammanhang fått. Det andra han gör är att han förminskar problemet genom att ge folk en ursäkt de kan använda sig av när jämställdhetsfrågor dyker upp. Det är nämligen väldigt enkelt, tror jag, att slå bort argument med att den är någon aggresiv avart av feminist som är i farten nu igen...
Låt oss nu gå vidare till min långa och stundtals hopplösa diskussion på Facebook, men som Fluffigt sa, det handlar inte om att övertyga sin motpol i denna typ av diskussion, det är oftast stört omöjligt, utan istället att övertyga en tredje part, de som läser texten.
Bland annat kom gamla argument fram som jag hört så många gånger förut. De går i princip ut på att det My skriver inte är giltigt för att hon klumpat ihop alla män i samma grupp, trots att Birro gör samma sak när han inte närmare specificerar vilken typ av feminister han talar om. Vidare tyckte en av de jag argumenterade mot att extrema feminister fick för mycket plats i media, att de försökte få det inte bara jämställt utan till kvinnors fördel och att han stött på det många gånger under årens lopp. För någon som är tränad i att hitta vetenskaplig fakta som är väl underbyggd känns denna typ av anekdot som fullkomligt lealös. Jag tyckte att man gick ifrån sakfrågan som attackerade ordet feminism istället för att tala om problemet.
"Jag är mycket väl medveten om att de argumentationstekniker som använts av många för att tysta feminister bland annat har gått ut på att göra feminism till ett fult ord och säga att det är bättre att säga att man är för jämställdhet.
Men att attackera vad man väljer att kalla sig istället för att debattera sakfrågorna visar ju tydligt ett felriktat fokus.."
Efter detta uttalande som är mitt i kommentarsfältet så kom efterfrågan på exempel på kärnfrågor. Ja eftersom jag inte ger mig in i diskussioner utan att kunna presentera någon form av genomtänkt åsikt så valde jag att lista följande, vilket är taget från en annan feministblogg.
Kvinnans rätt till fullt medborgarskap
Kvinnas rätt till att själv bestämma när, hur och med vem hon ska ha sex
Kvinnans rätt till att själv bestämma över en graviditet och om hon ska föda barn
Kvinnors och barns rätt att inte bli misshandlade
Kvinnans rätt till lika lön för lika jobb
Flickors rätt till skolgång
Kvinnans rätt att inte bli avskedad på grund av en graviditet
Det jag fick som motargument var då att detta redan är reglerat i lag. Och här kommer vi till pudelns kärna. Bara för att det står i lagen så är det inte automatiskt kulturellt etablerat. Precis som föråldrade synsätt kan ligga kvar i lagar som efterhand moderniseras kan ju ibland lagar förekomma normer i samhället. Vad menar jag med detta egentligen? Exempelvis så skall inte kvinnors graviditet påverka om de får jobb eller får behålla det. Ändå förekommer anmälningar hos DO pga just detta. Människor skall inte bli våldtagna, och ändå händer det, och vad mera är, det är idag svårt i vårt samhälle att ens komma överens om vad som är en våldtäkt. Eller för den delen att påstå att lagen mot fildelning gör att ingen piratkopierar.
Vissa hävdar, vilket jag tycker att Birro antyder när han skriver "Den aggressiva avarten av feminismen ägnar sig ofta åt att skuldbelägga alla män. De ser system och strukturer överallt." att de ojämnlika strukturerna inte finns.Där finns problemet, för det finns system och strukturer. Jag tror bara att han har svårt att se dem. Fluffigt påminde mig om en fantastiskt bra historia som jag måste dela med mig av. Den fick vi berättat för oss när vi läste på LHS, Lärarhögskolan i Stockholm.
En lärarstudent satt med under lektionstillfällen när en lärare undervisade sin klass. Det var en aktiv lektion på så vis att eleverna fick ordet och uttala sig och således inte bara en föreläsning där läraren pratar eller bara en tyst lässtund. Efter lektionen kom studenten fram till läraren och frågade varför killarna fick ordet mycket oftare än tjejerna. Men så är det väl inte, svarade läraren. Jodå, sade lärarstudenten, för jag har hållt räkningen. Studenten visade upp sin anteckningar. Efter det bestämde sig läraren för att ändra på sig och ge killarna och tjejerna lika utrymme och helt enkelt låta de två grupperna få ordet varannan gång. Efter lektionen kom några av killarna fram och undrade varför de nästan aldrig fick ordet. Läraren blev nyfiken och undrade hur det kom sig att det var så, hon hade ju börjat ge ordet till dem varannan gång och visste att det var lika fördelat. Killarna svarade att tjejerna fick ordet hela tiden.
Slutsatsen man kan dra är ju att det är oerhört svårt att märka att något är snett fördelat om man är van eller kanske till och med också en del utav normen, Killarna var vana vid att få ordet så ofta att de därför upplevde att tjejerna fick prata nästan hela tiden bara för att deras egen prattid blev beskuren. Detta trots att den nu var lika fördelad. Är det inte lustigt? På samma sätt tror jag att människor i vårt samhälle som tycker att feminism tar plats helt enkelt är vana vid att det inte tar plats, och även fast det kanske bara är en bråkdel mer som jämställdhetsfrågor syns jämfört med förr så märks det för dem, och det blir konstigt och ovant.
Kanske är det dags att hålla räkningen och se om det verkligen är så illa?
