Mitt brev med betyg och studieintyg borde ha dykt upp redan igår, och ännu har jag inte sett en skymt av något brev ifrån Nackademin.

Jag gjorde det enda rätta och ringde till Nackademin och bad dem att skicka ett nytt intyg och en betygskopia, för dessa dokument måste jag kunna skicka in till csn!

Tänk om inte det andra brevet dyker upp heller? Det börjar bli fruktansvär nervös detta. Inte nog med att jag måste vänta på antagningsbesked 2 och kanske i värsta fall behöva åka till uppropet utan att veta om jag kommer in eller inte, jag måste dessutom övertyga csn om att mina studieresultat är fullständiga. Tänk om de inte beviljar mig studielån? Det vore den näst värsta mardrömmen, att jag kommer in på utbildningen men sedan inte får studielånet, bara för att jag var dum och hoppade på en linje jag inte passade in på i min ungdom.

Arbeta med 3D-grafik, vilket var utbildningen jag gick på Nackademin, är riktigt roligt, men det är en så pass stressig och högpresterande miljö att jag skulle vara sönderstressad och utarbetat inom några år. Jag ångar inte lärdomarna jag fick genom utbildningen, men jag skulle aldrig kunnat arbetat med det. Djur passar mig bättre.
Idag åkte jag och min sambo in till stan för att gå på Gröna Lund tillsammans med hans tvillingsyster med sambo, storasyster med sambo och barn, och så sambons pappa samt de två mindre syskonen. Som ni märker här så är det en rejäl familj!

Min första tanke när vi väl gått in i parken var att ljudnivån var enormt hög. Barn gråter, attraktioner låter, olika slags musik kastas emot en från alla möjliga håll. Det märks att jag har arbetat en sommar här. Ljuden som från början är trevliga och stämningsfulla har blivit förknippat med en dålig arbetsmiljö fylld av stress, klagomål och buller.

När vi sedan gick runt i parken och märkte hur alla spelen mer eller mindre var omöjliga att vinna i började jag få nog. Ett exempel, pyramiden, ett spel som går ut på att välta 9 konservburkar som står uppställda. Man har två bollar på sig, och efter att ha studerat spelet noggrannare lade jag och Fluffigt märke till att de burkar som stod nederst var fyllda med något, förmodligen sand. Resterande flög lätt iväg, och allt som oftast blev det två burkar kvar efter första kastet, en längst till höger och så en längst till vänster. Omöjligt att sätta med bara två bollar. Detta kan jag tycka är regelrätt fusk. Det är okej att något är svårt, men spelreglerna skall vara tydliga! Man skall veta hur spelet fungerar.

Nu kan det tyckas som om jag klagar rejält, och det har jag ju. Mycket var roligt också. Fluffigt och hans tvilling fick åka Katapulten, och själv åkte jag runt i Popexpressen så vid dagens slut var vi darriga om knäna och alldeles nöjda. Vi hade för övrigt kvar våra fribiljetter ifrån det att vi var anställda, så vi kunde bjuda familjen på inträdet och sedan åka omkring bäst vi hade lust. Det blev en hel del över, så det får bli till en annan sommar det. Popexpressen lär nog vara storfavorit då med.


Framsteg på flera vis med min bok Stall Blåklinten, som troligen kommer bli den första av mina böcker att faktiskt bli ordentligt klar, läst och förhoppningsvis någon dag publicerad. Jag skriver mycket mer på den nu när den ligger uppe på Kapitel 1, och för er som missat det kan ni läsa den här. Jag har lagt upp tre kapitel än så länge och publicerar ett nytt på Kapitel 1 en gång varje vecka.

Det som var det stora framsteget, det låg i att jag kan se att min bok har klättrat rejält på listorna. När jag började kika i Barn och Ungdomskategorin under Mest Lästa Böcker, då låg jag i mitten någonstans på sida 21. Nu ligger jag högst upp på sida 11. Varför? Därför att jag gjorde som alla andra gör och bad mina vänner gå in och läsa boken. Vissa av dem tog det hela ett steg länge och skapade konton för att kommentera boken, och detta tror jag bidrog till att den blev så mycket populärare. Eller, populär och populär. Jag har fortfarande "bara" 68 visningar på den, men det går framåt, för det finns mycket böcker på Kapitel 1!

Så ni andra som läser min bok och uppskattar hästböcker, ni hjälper mig massor om ni skapar ett konto på Kapitel 1 och ger min bok högsta betyg och läser den, för då klättrar jag högre upp på listan och har större chans att bli läst och uppmärksammad. Puh. Det är ett litet meck detta. Och har man ingen som gör reklam åt en, ja då får man göra det själv!

De flesta har väl märkt det alla redan, regnet som kommit till stora delar av Sverige nu i helgen. Igår när jag och Fluffigt skulle sova kunde vi höra hur det smattrade mot fönstrena. Mysigt. För mig är det en riktigt mysig känsla. När det regnar och vinden viner på kvällarna, då vill jag kura ihop mig under en pläd och läsa en bok, eller se en film. Kanske dricka en kopp varm choklad, för det är mysigt. Passa på att njuta av regnet med andra ord!

Inomhusaktiviteter behöver inte vara så dåliga de heller. Man kan städa (whoho!), passa på att baka något riktigt gott, gama med gott samvete, hinna skriva på böcker och rita på bilder. Själv har jag en extra mysfaktor i att sitta vid datorn och hitta på något en regnig dag som denna, titta bara på den här bilden:

Det är supermysigt att ha en ullig gullig vit purrmaskin som ligger i knäet på en!
På vägen hem ifrån Coop trodde jag att jag nästan råkade trampa på en insekt. Men det var okej, vid en snabb tillbakablick såg jag ju att det var en pinne. Var det en pinne? Jag gick tillbaka några steg och studerade pinnen närmare. Det var en närmare 10 centimeter lång trollslända. Dess vänstra bakvinge var nästan helt borta. Trollsländor har alltså fyra vingar.

Den stod helt stilla på marken och tycktes för mig orörlig. Jag började undra om den inte redan var död. Redan när jag var liten brukade jag flytta undan daggmaskar, larver och insekter ifrån vägar bort till väggrenen istället, och vanan trogen hämtade jag mig en pinne för att flytta bort även den här sexbenta varelsen. Så snart jag satt pinnen under dess bakben började han röra på sig, trilla av pinnen och landa på rygg. Efter lite viftande av de kvarvarande vingarna vände han sig på rätt köl igen och återgick till att sitta precis stilla.

Med en större pinne och en placering under samtliga av insektens ben hade jag bättre tur, för den klamrade sig glatt fast och lät mig bära iväg med honom till en gräsplätt under ett träd.

Det luktade vått av dagg i gräset och fuktig asfalt.
Jag undrar om trollsländan också kände det.
Troligen dess sista dag i livet.

Nu har jag bearbetat mitt tredje kapitel och lagt upp det på Kapitel 1.
Här är direktlänken.

Gå gärna in och läs, skapa allra helst ett konto bara för att betygsätta. Det hjälper min bok att hamna högre upp på rankingen bland alla de andra böckerna och på så sätt ha större chans till ett utgivningskontrakt när den är klar.

Nu ska jag ägna mig åt min katt, för han är fruktansvärt kelsjuk och vill absolut ha min uppmärksamhet precis just NU!

 

Alla som sitter på en reservplats till en utbildning är antagligen lika nervösa, förväntansfulla och kanske frustrerade som jag är. Statistiken på hur många som kom in förra året och med vilket snittbetyg säger ju ingenting om hur statistiken hade sett ut om ingen hade tackat nej till sin plats, samt, hur många som faktiskt tackar nej eller inte dyker upp på uppropet!

Det kan ju vara så att det är mycket svårare att ta fram en sådan statistik, att det inte anses nödvändigt eller till och med att det skulle se illa ut på vissa utbildningar om det var ett stort bortfall.
Häromdagen när jag tog en svängom med google ramlade jag över följande blogg. Personen i fråga hade själv varit reserv och kommit in, och hon kunde också tala om för mig att "Det var många i klassen som kom in på högskoleprovet. Tror det sträckte sig så långt som att reserv nummer 11 kom in."

Detta är absolut ingen garanti men det hjälper HoppasHoppaskänslan!
Jag vill komma in på andra antagningen, allra helst redan igår!

Min dag började med att jag drömde en mardröm, vaknade upp obehaglig till mods och tittade trött och förvirrat omkring mig. Till slut fastnade blicken på Illidan som låg vid min fotända och snabbt placerade jag en kudde hos honom, vände på mig och lade mig på den istället bredvid honom och somnade om. Inga fler mardrömmar! Jag tror han är magisk.

Min andra mardröm denna morgon att ta tag i är CSN. Det jag avskyr med CSN är att de sparar mailkonversationer men inte skriver loggar när man pratar direkt med dem. Detta har i varje fall lett till att jag har lite problem när det kommer till att studera på eftergymnasial nivå. De vill se betyg och studieförsäkran ifrån min förra skola, Nackademin, varpå jag fick ringa idag på morgonen för att ordna detta.

Nu har jag pratat med kansliet, och de ska skicka beyg och studieintyg. Jag har godkänt under den tid jag har studerat där, men sedan måste jag övertyga CSN om att så är fallet. Inte blir det bättre av att jag blir riktigt förvirrad av alla poäng hit och dit, terminer, meriter, kurser och alla andra saker som man uppenbarligen måste ha koll på.

Förhoppningsvis skulle brevet dyka upp imorgon, jag hoppas det kommer ordna upp alltsammans.
I tordsdags och fredags förra veckan hade jag hand om stallet på morgonen och lunchen ideellt. Det är så vi brukar lösa sommaren då personalen inte arbetar, med ideella krafter. Massor av inspiration fick jag till min bok också, och jag kan tipsa om att kapitel två nu ligger uppe på Kapitel 1. Gå jättegärna in och kika, det hjälper mig att få fler visningar på boken, och då klättrar jag i ranking på sidan. På så sätt kanske jag någon gång kan få den publicerad.

Dag ett, torsdagen, kännetecknades av att allt gick sönder. Från sopborsten vars borste lossnade ifrån skaftet hela tiden till skottkärran som jag precis tippat omkull på gödselstacken vars ena hjul helt plötsligt rullade ner förbi mig. Lilla Karna, vår fjording som har boxvila men som då fick gå i en mycket liten tillfälligt uppsatt hage, bröt sig ur sin inhägnad så snart hon fick syn på ett grässtrå som såg extra smaskigt ut på andra sidan staketet. Jag lade mig på en filt och läste framför henne, då blev det lättare att se tendenserna.

Här sitter jag och läser och har koll på Karna. Boktiteln är Dead until Dark som serien True Blood är baserad på. Kanske skriver en reccension i ett senare inlägg.

Här kan man se att Karna har eksemtäcke samt flughuva. Min sambo tyckte hon såg ut som Batman, och det får jag ju ge honom rätt i. Åtminstone delvis maskerad, så hon kanske är en superhjälteponny?

 

Snyggingen Cactus var kvar på gården när jag var där och åkte hem min andra dag. Dagen som hädanefter benämns av mig som Rymlingdagen.

Dag två, fredagen, hädanefter benämnd Rymlingdagen, började med att jag öppnade stalldörren och fick se Karna stå mitt i stallgången med spetsade öron och förvånad min. Hennes boxdörr var öppen, höet utdraget och fem högar placerade jämnt över stallet. När hästen väl var inne i boxen igen vände jag mig om och fick se Alex och Gunnar, Gunnar är för övrigt en tjej, hoppa omkring utanför stalldörren! De hade då rymt ifrån sin inhägnad direkt på morgonen efter att jag kommit och öppnat till deras hage. Därefter spenderade jag 15 sekunder med att plocka upp Alex, och 15 minuter med att jaga Gunnar.

Ja härligt är det på Skutan. Äventyr, skratt och spänning alla dagar på veckan!
Åh jösses! Jag känner mig som en yr höna och är så nervös att tårarna sprutar, och trots att Fluffigt sa åt mig att inte tänka mer på det så kan jag bara inte!
Nyss läste jag mitt första antagningbesked och det ser ut som följer:

BI-18,78 | Res 282 | 22
BII-19,95 | Res 43 | 4
HP-1,7 | Res 1 | 18


BI är alltså betygsurval 1, mitt bety utan upplästa betyg. Där är jag på reservplats 282, och det finns 22 platser.
BII är betygsurval 2, där upplästa betyg räknas. De tar emot 4 därifrån, och jag har reservplats 43.
Slutligen, är HP högskoleprovet. De tar emot 18 stycken, och jag har reservplats 1.

1 endaste person i den gruppen måste tacka nej till sin plats.
Man ska inte ropa hej förrän man är över ån och så vidare, men jag vill ju så gärna.
Det är så nervöst!




Nu är jag allt bra mör. Efter en gårdag i solen, med bad och brädspel till halv ett känner jag mig fullständigt utmattad! Jag är inte lika ung som jag en gång var, skulle man kunna säga.

Idag blir en lång dag med slappa aktiviteter som skrivande, wowspelande, diskande och tvättande.
Eller om man skulle ta och sova lite till?
Igår skapade jag och Fluffigt konton på Kapitel 1, och alldeles nyss lade jag upp mitt första kapitel av min bok Stall Blåklinten.
Klicka HÄR för att läsa den.

Egentligen måste jag väl erkänna att jag anser mig tycka bättre om att skriva fantasy, men detta är mysigare på något vis. Jag trivs med att läsa om en härlig stallmiljö och vad som händer, även om det är jag själv som skrivit texten. Kanske är det med skrivandet precis som med ritandet, man skriver/ritar det man känner behöver skrivas ner/ritas.

Stall Blåklinten handlar i grund och botten om vad som händer på gården. Gården är inte tänkt att vara en ridskola, utan mer som ett stall med rid- och umgåsverksamhet. Vissa idéer och händelser är inspirerade av stallet Skutans Gård, och därifrån får jag fortsatt inspiration till att skriva.

Det var ett fullständigt oväntat sammanträffande, att samma dag som jag kände att det var dags att ta tag i skrivandet igen så klickade jag in på lite länkar via Idas blogg och hamnade på sidan Kapitel 1.

Där kan man publicera sina böcker, skriva och ta emot åsikter och hitta nya författare man tycker om. Jag funderar, det kanske vore något för mig? Som en sporre att fortsätta skriva. Då vill jag ju dock helst skriva på mitt stora bokprojekt, men jag kanske ska påbörja något som kan bli klart inom ett år istället. Kanske skulle jag dock kunna skriva om böcker som jag ju är klar med.

Förnuftsmässiga jag tänker att det är bäst att fortsätta med min hästbok. Den har jag en klar storyline att följa. Jag har i punkter skrivit vad som skall hända alla redan, så det är bara att mer eller mindre sätta sig ner och utveckla. Mmm, det är nog det jag ska ta och göra nu.

Sitter här och äter min frukost på tältlan.
Tältlan är, för oss som känner till det, ett av sommarens måsten. Här får vi en möjlighet att träffa folk vi aldrig ser annars, och kura ihop oss i ett militärtält. Just den här gången är vi runt 20 personer.

I morse upptäckte jag dessutom att en liten myrstig hade bildats och kunde beskådas vid min datorplats. Från det högra benet på mitt bord, upp, förbi mitt tangentbord, upp längst med det och mellan mitt tangentbord och Yamas musmatta knatade de längs med sin lilla myrstig - på väg mot Yamas kvarglömda Fantaburk...
Jag för nu ett vilt krig mot myrorna, och jag tror att jag förlorade. Myran Tage kröp precis ner i mitt tangentbord.
I sommarens värme begav sig min mor och jag iväg till stan för att titta på galna människor som bygger farkoster för att deltaga i Redbulls reklamjippo Flugtag. Kort sagt, man skall försöka bygga sig en farkost driven med mänskliga krafter, kort sagt ej någon slags motor, som sedan skall försöka flyga, falla, plaska eller glidflyga så långt som möjligt ut från en ramp, ner i vattnet. Jag hörde att rekordet var 62 meter. Har inte hittat något klipp ifrån Stockholmseventet, men jag hittade den här videon ifrån youtube som hade en del sköna farkoster med.



Här kommer dem, en serie bilder som är som ett smakprov på vad min sommar hitills har erbjudit mig. Mest för att det är roligt att se härligt färgglada bilder. Och oundvikligen, en hel drös på Illidan.

Illidan sitter säkert i sin transportbur på väg till gotlandsfärjan som avgår ifrån Nynäshamn. Lika cool som vanligt satt han och tittade ut resan igenom.


Illidan gick utan problem i sele redan efter någon dag. Här nosar han på ett särdeles spännande blad i kryddträdgården.


Det syns inte massor, men de där gråa fluffbollarna som kan skymtas i gräset är gutefår. Precis över vägen gick de i sin hage, betade och bräkte.


Fluffigt grillar det sista innan vår middag ute i det fria. Det lilla huset som syns i bakgrunden är ett tvättäkta utedass med dassbok och allt. Spolningsbara toaletter är långt borta...


Min mat! Syltlök, haloumiost och grillade champinjoner är något speciellt på sommaren. Det bästa är, att då jag tycks vara den enda som tycker om syltlök blir det så många över till mig.


Vi var på Glasshuset i Visby en av dagarna, och där fick jag möjlighet att beställa min egenkomponerade Banana Split. Lion, hallonchoklad och choklad med skogsbär blev glassmakerna, toppad med grädde, noguatsås, hasselnötsströssel, kex och en liten toffsprydnad. Nej, jag lyckades inte äta upp hela själv.


Jag och Fluffigt framför sjön i Almedalen. I bakgrunden ses kruttornet? Hittar jag på nu mamma, trodde jag kunde min Visby?


Lite kärlek får jag dela med mig av. Jag har nämligen en bild på datorn där vi står på just den här bron och kysser varandra, men på den tiden då jag fortfarande hade långt hår!


Nu är vi tillbaka i Mariannelund igen, och Slökatt har tagit den orange fåtöljen i besittning.


Mmm! En dag fick vi både rabarberpaj och rabarberkaka, som synes i bakgrunden.


Fluffigt, Mamma och Mormor plockar jordgubbar.


Jodå, så här mycket jordgubbar blev det en dag i jordgubbslandet. Illidan vaktar skörden undan inkräktare.


Jordgubbsplock.


I slutet på semestern fick vi för oss att tygla häcken, så här står jag och är tuff med en elektrisk häcksax. Det lät ju faktiskt inte så tufft. Motorsåg är bra mycket coolare.


Illidan latade sig under en solstol. Det är också ett sätt.

Sådär. Minst en månad av sommaren är kvar nu. Mer för många andra. Jag hoppas på att den blir härlig och innehållsrik.

Jag har varit lite småhemlig och tog en mycket plötslig semester för ungefär två veckor sedan. Iväg till Gotland bar det, och där har jag latat mig rejält! Uppdateringar kommer, kanske redan under kvällen, men nu måste jag få koppla av och packa undan lite. Redan på måndag bär det nämligen av igen till tältlan.

Nu hade jag tänkt mig att titta igenom de drygt hundra bilderna jag hann ta under semstern innan mitt minneskort sade Nej! med stort N och ett utropstecken. Datorn i huset på Gotland som i smickrande ordalag kan beskrivas som antik kunde varken förstå sig på min kamera eller ens usbkabeln. Jag fick erkänna mig besegrad och tvingade istället min mor att fota mera än vad hon gör i vanliga fall med sin kamera.

Nu när jag är hemkommen har jag förstått att den värsta värmeböljan hitills är på väg, så nu ser jag fram emot härligt varma sommardagar med massor utav bad! Och inom två veckor ett positivt resultat ifrån antagningen. Jag vill ju så gärna!

Glöm inte att komplettera med upplästa betyg och dylikt! Slutdatumet är den 21 juni, och då tas alltså inga fler dokument emot.

Jag har nu hittat båda mina betygsdokument som tillsammans höjer mitt snitt med 1.0.

Räknat med de här 2.5 meritpoängen som man kan erhålla, har jag då ett snitt på 19.78. Som man säkert förstår om man räknar lite på det hela så är mitt snitt inte så väldigt imponerande. Så går det om man har många svåra kurser och en släng av körtelfeber och annat i slutet av gymnasiet. Nåväl. Jag räknar inte med att komma in på mina betyg, de allra flesta kan tillgodoräkna sig 2.5 poäng. Det är som sagt till högskoleprovet som jag sätter mitt hopp.

Adressen som man skall skicka sina kompletteringar till är enligt studera.nu
Antagningen
833 82 Strömsund

Nu ska jag rädda min almanacka och telefon ifrån min katt.
Och storstäda tänker jag göra ändå!


Precis innan läggdags igår kom jag på att jag måste posta mina betygsdokument från komvux till studera.nu. Till deras fysiska adress alltså, då jag ju faktiskt vill få mitt snitt höjt som jag nu jobbar för! Dilemmat är bara att jag inte hittar det andra dokumentet.

Det äldsta, där bara Fysik A står med, det har jag hittat. Men det nyaste, med Matte C och Fysik B är som bortblåst. Jag ser ingen annan lösning än att jag får ha en storstädning.
Så nu ska jag storstäda.

Önska mig lycka till!


Jajemensan.
Någon patetisk person har stulit min över 30 år gamla cykel som jag fått av min mor. Hon har i sin tur fått den i present av sin mor. Det är i en hiskeligt orange färg, och har vit sadel, vita handtag och hjul. Vad jag kan minnas är hjulen inte svarta, så det är på rent uteslutningsmetod.

Nu har jag polisanmält den stulen, och jag måste säga att jag är riktigt imponerad av deras system! Antingen beror det på att det sker så fruktansvärt många stölder att de omöjligt kan ta emot alla anmälningar, eller också är polisen i Sverige modern. De har nämligen en funktion på deras hemsida där man kan anmäla något stulet.

Så jag valde "cykel" i listan. Valde "orange" som färg, kunde fylla i modell, när den troligen blev stulen, var den var när den blev stulen. Med andra ord var det mycket enkelt.

Nu vet jag att jag troligen inte kommer få se min cykel igen. Jag antar att den upphöjda namnmarkeringen den har är bortslipad, och att cykeln själv är såld till någon annan. För om det bara var så att någon ville ha en cykel att cykla omkring på, ja då borde de väl tagit en olåst?