Jag fick dem igår, men nu har jag tid att berätta om dem!
Nu när jag ska flytta finns det ju vissa saker man oundvikligen behöver. Sedan finns det saker man tycker att man behöver. Jag tror dessa inköp faller under den senare kategorin.

Först ut är mitt nya röda slimmade tangentbord. Jag fick nämligen till slut ge upp mitt gamla när en av bakstöden gick av på det och sladden satt lösare och lösare. Tangenterna på vänster sida var så slitna av allt datorspelande att det inte gick att se vad det stod längre. Det kan tilläggas att det första tangentbordet jag hade, som såg likadant ut, det hällde jag ett halvt glas mjölk i och så gick det sönder >.<


Mina nya fräsiga högtalare. De förra hade man tur om det blev ljud i. Blev det väl det var det inte heller säkert hur länge det blev det. Hyffsat ljud. Nu kan vi se på film från min dator igen, och det är bra. Idén med högtalarna är dock att jag ska kunna lyssna på musik i Skara. Blir så mycket roligare att diska med musik än att diska utan.


Hihi, den ser ut som en liten kamera eller möjligtvis en snäll robot. Jag ville ha en webcamera så att jag och Fluffigt kan kommunicera lite lättare när jag är i Skara. Mitt viktigaste krav var att den inte fick se ut som en spindel eller något annat som ser ut att kunna anfalla en mitt i natten!

Samtliga bilder är tagna ifrån webhallens hemsida. Det finns länkar till varje produkt i texten under bilden. Givetvis handlade Fluffigt sakerna på webhallens butik också, men det säger väl sig självt. De har för övrigt ett utmärkt system där man kan se vad de har i lager i vilken butik och sedan boka varan och åka in till butiken för att där betala den.
Nu är Stall Blåklintens femte kapitel uppe på Kapitel 1!
Vanan trogen publicerar jag ett nytt kapitel varje fredag. Detta kapitel har ännu inte fått något namn utan det är något jag får lägga till i efterhand. Antagligen kommer jag byta namn på flera av de andra kapitlena också innan boken är slut, det är ju trots allt en kreativ process och den kommer arbetas igenom flera gånger innan jag blir nöjd.

I detta kapitel får vi följa måndagsgruppens första hopplektion för terminen. Elisabeth vet att tjejerna längtat både länge och väl efter detta och blir smått bekymmrad när hon märker att brorsdottern Linda inte verkar må bra. 
Vidare är det också premiär för dvärgpudeln Ludde som studsar rakt in i allas hjärtan.

Jag upptäckte också att Kapitel 1 sparar intron till de olika kapitlena där jag kan editera dem. De lät ju riktigt spännande när jag läste igenom dem, så nu tänker jag publicera dem här så får ni som ännu inte börjat läsa min bok en chans att lockas lite!

Kapitel 1
Med orange tuschpenna fyllde jag noggrant i påskkycklingens näbb och lutade mig därefter tillbaka på den nötta gamla trästolen för att beundra mitt, min arbetskamrat och tillika bästa väns verk.
”Jag förstår inte hur du kan rita dem sådär gulliga, Elisabeth” klagade Robyn missnöjt och ritade dit ett par rangliga ben på en särdeles oformlig kyckling, som påminde mycket om en solros med näbb...

Kapitel 2
”Vad ska du med konerna till Elisabeth, och varför har du med dig hästskor ner till volten?”
Frågorna var många när jag hemlighetsfullt gick än hit, än dit, runt i stallet och på stallplanen och då och då även in i huset...

Kapitel 3
På fredageftermiddagen samma vecka rullade så hyrtransporten in med stall Blåklintens nya ponny. Jag kom på mig själv med att oroa mig än en gång men det glömde jag snabbt bort då Robyn nästan hoppade jämfota av iver inför att få se den nya hästen...

Kapitel 4
Under veckan som kom lät jag Djinn vara med på mina småbarnslektioner, hästisgrupperna kallade, och hon var mycket populär. Lugn och rund knatade hon fram med ungarna på ryggen. På lektionerna för de lite duktigare barnen var det dock en annan femma...



Detta var troligen min tredje sista gång som jag kommer arbeta på vårdcentralen i Skogås. I och med detta passade jag på att meddela att jag kommit in på min utbildning, även om de flesta redan visste, jag misstänker att någon skvallrat! Jag fick flertalet gratulationer, tack allesammans, och sedan bad någon mig att städa akvariet.

Motiveringen: Det är ju bra att öva redan nu, på att ta hand om djur!

Akvariet är nu nystädat men jag hoppas verkligen att akvariefiskar blir det minst vanliga jag får ta hand om som djursjukskötare! Jag skriver detta med glimten i ögat, för jag trivs verkligen på Skogås och jag vet att alla läkarna där uppskattar min arbetsinsats. Jag kommer sakna er massor!
Nu har vi svarat ja
Puss älskling!

 

Idag kördes då det sista ut ur mitt och Fluffigts gamla källarförråd. Nu står en säng, en blå soffa och min rottinghylla köpt för 40 kronor på en loppmarknad inne på mitt rum. Fyra flyttkartonger är färdigpackade med allt ifrån en sockerkaksform till gardiner. Appropå gardiner! Min mamma kan bara inte sluta fråga efter tillgången på gardinstänger i min lägenhet i Skara. Hon förklarade att detta är en nervositetsgrej, och att hon hängt upp all sin nervositet på själva gardinstängsfrågan. Vad gäller frågan i sig så får vi se när vi kommer dit. Antingen finns det gardinstänger, eller så finns det inte det.

Det är nog såhär de kommande veckorna kommer att bli. Packande och inköpande av saker som jag kommer att behöva. En fullständig inköpslista kommer jag nog att få skriva, hitills vet jag ialla fall att jag kommer att åka förbi IKEA och redan imorgon ska jag förbi någon utförsäljning från kommunen där jag kanske hittar ett litet köksbord och stolar.
Idag kom antagningsbeskedet.
Jag har kommit in! Klart och tydligt står det. Antagen.

Nu har jag skrikit och sprungit runt runt i lägenheten, ring sambon, uppdaterat status på facebook, bloggar nu om det! Heliga Gudinna, jag är så virrig att jag knappt vet vad jag ska ta mig till! Är inte lyckan total så säg?

Det är nu det börjar. Det stora äventyret, jag ska bli djursjuksköterska!
Följ mig på vägen till Skara!
Det låter rätt bra, eller hur? Ett flyttlass på väg. Nu är det ju bara en slags nedräkning för mig och Fluffigt där vi båda längtar efter förändringen och framtiden. Studier. Nya rutiner. Nya utmaningar.

Många timmar senare idag är det dags för lite av Fluffigt saker att få byta boning, från förra lägenhetens mörka förråd till tvillingsysterns. Själv tänkte jag lägga beslag på sängen, för den är enorm och den är bekväm. Sängen som jag annars får ta med mig i min flytt är runt 80 centimeter bred. Vänder man sig om lite oförsiktigt är risken stor att man ramlar ur.

Imorgon är även dagen då någon chansade på att antagningsbesked 2 ska komma ut. Det finns absolut inga som helst belägg för att detta skulle stämma, men jag hoppas ju givetvis! Det tycks mig som om det borde vara rätt dag för något sådant i och med att jag kommer vara upptagen större delen av dagen. Förmiddagen kommer ägnas åt att fortsätta städa och packa i mitt rum hemma hos min mor inför en flytt till Skara, och eftermiddagen åt att flytta alla sakerna ur källarförrådet.

Ni hoppas väl liksom jag på att antagningsbeskedet kommer imorgon och att jag är antagen?
Det vore fantastiskt. Det vore bäst.

Ibland råkar man ut för en dag som är sådär riktigt trist. Man har antagligen haft lite ledigt tidigare och har njutit av tiden utan måsten. Idag känns det som om jag inte har gjort något vettigt över huvud taget. För att försöka förklara precis hur händelselös min dag hitills har varit tänker jag illustrera det med dessa två korta berättelser.

På bänken i köket ligger det en nyinköpt racersvart diskborste. Det kommer gå vilt till i diskhon ikväll!

När vi handlade idag stod det en dam före oss i kassan som troligen aldrig tidigare handlat i en vanlig matvarubutik. För det första ställde hon upp korgen med maten hon plockat på sig direkt på bandet, hon betalade med ett kort som glimmade mer gyllene än guld och dessutom kunde hon inte koden på det. Avslutningsvis såg hon mycket fundersam ut när hon skulle till att packa matvarorna.

Ni förstår kanske, att om mitt första blogginlägg för dagen handlar om inköpet av en diskborste, då har man inte mycket på gång. Kan meddela att antagningsbesked 2 ännu inte dykt upp. Jag är helt säker på detta då jag sett efter minst 10 gånger idag.
Äntligen klar med att gå igenom Skutans hemsida och kolla så att allt är uppdaterat. Jag insåg bland annat att vår mailadress inte stod på ett enda ställe på hela hemsidan! Snacka om failande från min sida. Själv hade jag ju inte tänkt på det, alla jag känner som är engagerade i Skutan kan mailadressen utantill så det slog mig aldrig att den fattades.

Valberedningen har fått en egen mailadress nu, så ni som är engagerade i Skutans Gård och är medlemmar kan nu maila era nomineringar till [email protected].

Slutligen så fick jag uppdatera häst och kaninstatusen. Det stod till exempel att kaninen Alex hade fått en ny kompis. Den kaninkompisen togs av en räv för ett halvår sedan. Och jag brukar ha mage att klaga på dålig uppdatering!
Nu är i alla fall det mesta tiptop och informationen ska vara korrekt. Ni kan ju gå in och kika, klicka här.
Längtan. Lite så känner jag varje gång Fluffigt går iväg till jobbet. Det vore så mycket mysigare att få sova vidare bredvid honom än utan. Även om Illidan är ett alldeles utmärkt sällskap där nere i fotändan!
Min poäng i detta är att det är mysigt när man vet om att man ligger bredvid någon man tycker om, såvida de inte har iskalla fötter förstås, men det är det jag som har i vårt förhållande så det drabbar aldrig mig, haha! När man sover märker man inte aktivt att man sover bredvid personen man tycker om och således är det som mysigtast precis när man ska sova och precis när man ska till att vakna. Därför längtar jag efter Fluffigt när han går upp på morgonen, för då försvinner ett av de tillfällena utan att jag minns det. Jag vaknar för övrigt inte av hans väckarklocka över huvud taget.

De två små hemligheterna. Kanske är det ganska uppenbart om man funderar på det en stund. Har ni funderat nu? Fluffigts och min fundering besog mest i att välja vilka två små hemligheter vi tyckte var finast, och sedan bestämma oss för gravyr och text. Texten var nästan svårast. De två små hemligheterna ligger i en djupblå sammetsask i sovrummet och bara väntar på rätt dag. Nu är ni beredda när den stora rubriken dyker upp.
Alltså.

Jag loggar in på mina sidor på studera.nu för att se om det möjligtvis har kommit ett antagningsbesked 2. Om och om igen tittar jag. Det är ju faktiskt i början på augusti nu.
Då och då kikar jag in på csn.se för att se om de behandlat min komplettering ännu.

Jag håller på att gå sönder av all nervositet. Jag vill bara få se ett positivt antagningbesked. HoppasHoppasHoppas.
Tills dess går jag runt och gör saker jag knappt minns att jag gör. Idag satte jag t.ex ihop en träpall jag haft liggande. Träplugg och trälim, hammare och tidningar att ha palldelarna på så jag inte råkade kladda ner någonstans och efter 10 minuter var pallen alldeles färdig.

Jag har öppnat upp Stall Blåklinten och tänkt att skriva. Det går inte. Jag spelar Bejeweld, men jag är så stressad att jag inte kan klicka ordentligt. Utmattad är nog rätt ord. Kan inte titta på TV, sover dåligt gör jag för att jag är så uppe i varv. Faktum är att jag inte har den blekaste aning om vad jag ska hitta på tills dess att jag får antagningsbesked 2 i handen. Eller digitalt.

Och tänk om det inte är positivt? Det vågar man ju knappt tänka på. Det liksom måste vara bra. Det måste stå antagen i beskedet. HoppasHoppasHoppas.
Hyffsat lite lanande har det blivit på det här lanet. Mest brädspel i alla möjliga konstiga former. Å andra sidan är det precis det som är så roligt på Hazard, vi har allt möjligt. Jag vet att jag pratar lite för varan här i och med att jag ju är delaktig i föreningen, men den betyder oerhört mycket för mig. Om jag nu kommer in på min utbildning, HoppasHoppasHoppas, så är det en av de saker som jag kommer sakna mest hemifrån. Det är ju inte säkert att jag kan åka på alla Hazardlan i framtiden.

Tanken är att lanet ska ta slut ikväll vid sex och det är blandade känslor. Jag har så mycket att se fram emot nu i början av augusti, det är redan första augusti, har ni tänkt på det? Å andra sidan är det också ett ganska långvarigt hejdå till många av de människor jag bara får träffa på Hazardlan. Lite utav effekten av den digitala eran. Vi känner folk, massor av folk, men vi träffas sällan på riktigt.

En del tankar här känner jag. Behöver hålla mig själv distraherad ifrån all nervositet.
HoppasHoppasHoppas.
Någon gång för ett tag sedan fick jag för mig att jag ville spela djurspel till skillnad mot de fantsyinspirerade spelen jag brukar hållas med. Lite besviken har jag blivit, för det märks att företag inte har råd att göra riktigt bra spel till en så liten publik som djurintresserade datorspelande personer utgör. Ett litet försök till att hitta djur- och framförallt hästspel har jag i alla fall gjort, och här kommer det första.

My Horse and Me 2.

Handling: Du spelar som huvudpersonen Emma som kommer till sin farbrors gård som har ekonomiska problem. Din uppgift är i huvudsak att träna och sköta om din häst så att ni kan vinna fälttävlingar och därmed tjäna in pengar till gården.

Spelmoment: Det huvudsakliga momentet är givetvis att tävla i de tre olika disciplinerna dressyr, hoppning och fälttävlan. Förutom detta kan du ta ridlektioner, spela olika småspel som du kommer åt i ridområdet, sköta och fodra din häst samt byta utrustning på dig själv och din häst. Fler småspel och mer utrustning blir upplåsta ju fler utmaningar du klarar av.

Kontroller
: Jag styr med tangentbord och mus. Piltangenterna används för att svänga samt att ändra hastigheten framåt med. Generellt har man dålig styrförmåga i spelet. Karaktären tenderar att glida över marken och speciellt på gården och i stallet kan det vara riktigt knivigt att ta sig fram. Att man inte kan ändra sin vy bidrar till att momentet att ta sig ut ur stallet sedan man skött om sin häst till en egen utmaning.

Grafik: Lite kantigt. Härliga färger för en typisk tjej i dagens samhälle. Mycket variation finns att välja på när man skapar sin karaktär och häst såväl som utrustning till hästen och kläder till Emma. Detta uppskattas säkerligen av målgruppen. Hindrena är välgjorda och det är roligt att rida omkring på terrängbanan på tävlingar. Publiken är dock tvådimensionell generellt och är riktigt trista åskådare!

Slutsats: Ett för mig inte utmanande spel men antagligen perfekt för en person i åldern 7-13 år, även om jag då misstänker att de skulle ha svårt att styra sin karaktär ibland. Om man tycker om att pyssla runt med utrustning och spela småspelen kan man ha mycket roligt, och dessutom kan man ju låta kompisar vara med och testa, även om det inte går att spela regelrätt multiplayer. Tävlingsmomenten blir lätt enformiga, det är lite för mycket av samma sak. Man vinner en tävling, sedan hem och få upp hästens värden och så iväg på nästa tävling.

Försäljningsplats: Här kan ni hitta spelet. Det kostar 49kr.

Betyg: 2/5 hästskor

Idag är den absolut sista dagen att tacka ja eller nej till sin plats vid en utbildning.
Jag har gång efter annan dubbelkollat och trippelkollat att jag har tackat ja till min reservplats. Min första reservplats i högskoleprovsurvalet.

Någon av de 18 som redan är antagna måste tacka nej av någon anledning för att jag skall komma in. Åh vad jag hoppas att någon vill satsa på veterinär nästa år istället! Eller inte vill flytta till Skara! Eller hittat en bättre utbildning utomlands!

Bara att jag kommer in! Nästa vecka hägrar antagningsbesked 2. Längtar. Och HoppasHoppasHoppas.
Idag är det fredag och för mig innebär det uppdateringsdag av min bok på kapitel 1!

Nu är vi inne på det fjärde kapitlet som heter Djinn protesterar.
Den nya ponnyn har anlänt och börjat slå sig till ro. Snabbt upptäcker Elisabeth och de övriga på gården att stoet tycks riktigt oberäknelig. I ena stunden är hon go som guld och i nästa är hon som Lena Furbergs Mulle på värsta bockhumör.

Jag kan även meddela att jag nu har kommit upp i över 100 visningar! Tresiffrigt! Det är verkligen jätteroligt och jag hoppas att trenden fortsätter. Det fjärde kapitlet kan ni läsa här.

Glöm inte att tipsa era häst- och djurfrälsta vänner!
Idga dök äntligen den efterlängtade kuvertet upp med mitt studieintyg samt betyg ifrån Nackademin. Tillsammans med en förklaring till varför jag avslutade mina studier på Nackademin och varför jag vill plugga till djursjukskötare har jag nu skickat in kompletterande uppgifter.

Det är nu ytterligare ett nervöst moment börjar. Tänk om de nekar mig studielån? Nu när jag äntligen hittat en utbildning som är perfekt för mig. Som är jag.

Fluffigt tröstade mig med att det är människor som sitter och läser alla sökandens brev, och det är klart att de skulle ge mig ett lån. De är ju inte onda utan vill att folk ska utbilda sig. Icke desto mindre är det ytterligare ett stressmoment. Det finns lite för många om och men känner jag.

Sitter för övrigt på Hazard sommarlan nu och har världens huvudvärk. Misstänker att det beror på vädret. Åskan och regnet hänger fortfarande tung över Haninge. Hejja på mig nu. Det här måste ju gå vägen.
Nu har det börjar regna igen och det är så mysigt att sitta här i dunklet och bara skriva en rad då och då. Lyssna till smattret mot rutan och tänka sig hur kallt och ruggigt det är utomhus. Visst, det är antagligen inte så kallt som det ser ut, men jag får lite höstkänsla.

Både igår och idag har jag haft enormt bra inspiration till att skriva och det är i sådana stunder som jag vill publicera oftare på Kapitel 1. Jag vet ju att det vore en dålig idé, egentligen. Tanken är att om jag bara publicerat ett kapitel i taget en gång i veckan så kommer jag alltid att hinna skriva så pass att jag utan stress slipper hamna i sitsen att jag inte har några kapitel kvar att publicera. Blev den där meningen rätt nu? Jag vill inte stressa för att hinna ha ett kapitel färdigt för publicering en gång i veckan.

Nu när jag dessutom börjat klättra i kategorin mest lästa så känns det ännu roligare att få publicera mer och att få fler läsare. Jag får väl försöka att publicera stadigt och troget och klättra lika stadigt i placeringarna istället för att lägga upp allt varpå mina läsare inte orkar läsa klart alltsammans.
Någonstans mitt i natten vaknade jag av att hela sovrummet lös upp. Därefter kom åskknallen. Jag fick efter detta otroligt nog väcka min sambo, (förstår ni hur tungt han sover?) för att gå upp och dra ur de viktiga kontakterna. TV, datorer och modem.

Det dundrade på rejält där ett tag och en störtskur av regn smattrade mot rutorna. Riktigt mysigt om ni frågar mig, så jag, Fluffigt och Illidan kurade ihop oss i sängen och sov gott vidare.

Lite lustigt fann jag det när Fluffigt på morgonen meddelade att åskan måste ha slagit ut internetuppkopplingen någonstans. Eller, påpekade jag, kanske du glömde att sätta i alla kontakter igen? Hihi.
Mer eller mindre nyss hemkommen ifrån stallet och hästkliniken. En valack och ett sto skulle in, valacken på utredning och behandling, och stoet på slutbedömning.

Jag fick springa med båda hästarna, och böjprov gjordes på alla möjliga leder samt longera valacken. En syssla som visade sig vara en ren pina. Jag är absolut ingen expert på att longera över huvud taget. Mina kunskaper sträcker sig så långt som att jag kan få hästen att springa runt mig i en hyffsad cirkel, och har jag ett spö och inte är hes kan jag säkert få dem att trava och galoppera. Ni förstår kanske. Kunskaper utmärkta för voltige på leknivå, kanske. Valacken, en stor och tung fjording, ville ideligen ut på en större volt, han trivs verkligen inte på ett så litet böjt spår. Det kändes som om han gick rakt fram och nästan drog med sig mig. Alternativet var att han höll på att sakta av. Jag fick smacka och smälla med pisken bakom honom. Mycket pinsamt. Jag undrar vad veterinären tänkte!

Valacken skulle röntgas,  och stoet skulle på ultraljudsundersökning. En ultraljudsundersökning är säkert jättespännande - om man kan uttyda något ur det för mig helt meningslösa mönstret som ska vara insidan på ett hästben!

Nu tänker jag fortsätta hoppas hoppas hoppas på att jag kommer in på den andra antagningen. Jag vill få läsa mitt antagningsbesked och så ska det stå "antagen" eller "ANTAGEN" eller "Antagen". Det vore underbart.

Klockan var strax innan kvart i sex när jag klev upp imorse. Jag har nu hunnit med att väcka tuppen, och vet ni vad? Han hälsar!

Trots min nyfikenhet, jag tycker det är jättespännande att åka in till hästkliniker, så är detta lite väl tidigt. Trodde jag. Förvånande nog är jag pigg! Ja faktiskt, riktigt pigg. Även om jag tycker om att gå runt och gnälla lite över hur tidigt jag måste släpa mig upp och skylla alltsammans på Lollo, som är den som bad mig följa med, så är det riktigt trivsamt här på morgonkvisten.

God natt allesammans som inte går upp ännu!