Vägen till Skara

Tyvärr fick jag inte chans att gå i paraden iår, jag arbetade och hade roligt på akutmottagningen istället. Jag ville ändå få dela med mig lite av det som lördagen hade att bjuda på. Det finns en bra film uppe, men ljudet är lite dåligt då den som filmat bitvis håller för mikrofoningången. Hoppa lite i klippet så får ni se några fina klipp och höra vilka låtar som spelades.

 

 

Angående panelsamtalen är jag lite besviken. Detta blir en mycket kort analys, för sedan vill jag hinna se på Prison Break innan jag ska iväg till jobbet. Det kändes som om alla var ja-sägare och bara höll med varandra. Vad värre var, det kändes som om ingen erkände de problem som de fortfarande tampades med, och då menar jag inte problem utifrån, jag talar om problem inom organisationen. Kanske var det för att rätt frågor inte hann ställas på de 2½ samtal jag tittade på, eller också har alla blivit hemmablinda.

 

Fluffigt hade förberett ett bra svar från Hazards sida angående vilket det största problemet är när just mångfaldsarbete skall implementeras i föreningen. Vi anser båda två nämligen att även om föreläsningar hålls i ämnet, där vår värdegrund förklaras och diskuteras, så är det inte säkert att medlemmar (främst staff) sedan tar efter den. De kan mycket väl tänka att någon annan säkert gör det där, eller att det inte är deras ansvar, det är väl mera styrelsens. Att få folk motiverade, att vilja förstå och sedan aktivt arbeta med det är komplicerat. Det är lätt för den som redan tycker att det är självklart, och då pratar jag om själva viljan att göra rätt. Sedan trillar man ner i fallgropar hela tiden ändå, och det är just dessa som jag hade tyckt det varit intressant att höra om. De samtal jag såg blev mera en upprepning av förra årets samtal, fast utan intressanta berättelser av vad folk råkat ut för.

 

Det sista jag tänkte ta upp är för mig ett slags bevis på att folk blir hemmablinda. En person i paneldebatten pratade varmt om Birdie, lanet i Uppsala, som de samarbetade med. Problemet är bara det att Johanna från vår styrelse redan förra året varnade för det lanet eftersom de blivit minst sagt tvivelaktigt behandlade med många sexistiska kommentarer. Då undrar jag om Birdies crew blivit helgon hela bunten på den tiden, eller om det också är så att folk ser det de vill se och antar att allt är toppen. Poängen här är inte att smutskasta en förening, poängen är att alla föreningar antagligen har problem med något i varierande grad. Jag tror inte att detta går att göra någonting åt förrän man är beredd att se dessa och erkänna dem för sig jälv.

 

Nu Prison Break.