Idag blev det en liten roadtrip när Klara, Karin, Linnea och jag åkte iväg till Ale Hästspa för vårt studiebesök. Detta var en unik möjlighet, de var nämligen först i Europa med denna typ av vattenmaskin för häst. En ramp leder ned hästen till ett rullband, och från rullbandet finns en ramp upp på andra sidan, allt detta under vatten. vattennivån går givetvis att höja och sänka beroende på hästens storlek. Det bästa med anläggningen, som jag tyckte märktes så otroligt tydligt, var att de byggde den från grunden och därmed i förväg hade kunnat fundera på hur den skulle utformas. Ägaren beskrev det lite som en biltvätt. I ena änden går hästen in, blir duschad, hovarna rengörs, svansen binds upp, sen är det ner för rampen, arbeta på rullbandet, rakt fram och upp för rampen på andra sidan, ny dusch, svansen släpps ner och sedan rakt fram och till vänster där de får torka i ett solarium. Därefter ut. Kort sagt så går de runt längs med väggen i anläggningen och behöver egentligen inte träffa på någon annan häst eller vända. Smart tänkt! Man vet ju själv hur det är i stall när man undrar hur i hela fridens namn någon har tänkt. Här har de tänkt på allt, exempelvis att vattenslangar och duscha hästar kan vara jobbigt för båda parter. Allt trasslar in sig i varandra och hästarna kan känna obehag över dem. Lösningen var enkel. Det är en kortare slang på väggen på var sida om hästen. Är ni nyfikna nu? Bra, här kommer bilder!
Klara kör och Linnea sitter Shot Gun. Tack vare modern teknik såsom GPS kom vi fram. Fast i ärlighetens namn undrade vi mer än en gång om vi inte var vilse!
Här ser vi honom arbeta framifrån istället. Nu kan vi se vart han kom ifrån, rampen som leder ned i vattnet. Maskinen går att köras i olika tempo och även så att hästen får trava. Först började passet med uppvärmning i skritt. Senare under dagen mötte vi patienter som enbart skrittade. Denna hade ett pass på totalt tjugo minuter med skritt i början och slutet av passet.
Närbild, han var ju faktiskt väldigt gullig! Här kan man till vänster se en av de totalt fyra öppningsbara grindarna samt om man tittar noga, det rep som placeras framför dem för att de skalll veta var det tar stopp och inte skall gå för långt och gå av bandet. Detta används inte i början då patienter ska vänjas vid maskinen. Om den känner att det är läskigt, ska den ha en möjlighet att kunna gå rakt fram och upp ur bassängen.
Här fick vi en unik möjlighet att studera hur hästen rör sig ovanifrån. Det är inte alltid man får den chansen! Som ni kan se är detta en annan patient, en ponny, som inte rehabiliteras utan var där för friskvård. Det verkade som att många olika patientkategorier kunde dra nytta av den här anordningen. Senskador, ledskador, fånghästar och friskvårdspatienter var bara några av de kategorier som hade behandlats med den här metoden. Fånghästar tyckte jag var en intressant kategori. De ska gärna väga så lite som möjligt, men det är svårt att motionera en ponny som har ont i sina hovar och kanske ska vila. Här i vattnet avlastas mycket av deras kroppstyngd och därmed får de en motionsform som inte gör ont och som medför fördelar såsom regelrätt träning för musklerna, men också som ett sätt att hålla magen igång genom rörelse.
Här är en närbild på hur rampen går ner i vattnet för att ni lättare skall förstå konstruktionen.
Sista mysiga bilden. Linnea gosar med fullblodet som slappnar av och torkar i solariet. All information som jag har skrivit om här i inlägget är sådan som vi fick berättat för oss idag och som jag känner mig bekväm med att jag har presenterats inför förut och därför tror stämmer. Kanske kommer det nya vetenskapliga forskningsstudier som visar att allt detta är helt fantastiskt eller att det i något fall inte är bra, det får framtiden utvisa. Det jag vill är helt enkelt att ni ska vara medvetna om att rehabilitering för djur är relativt nytt, särskilt i Sverige och att det inte skadar att läsa på ordentligt. Och då menar jag inte hos tillverkare av rehabprylar och försäljare av tjänster utan av oberoende källor!Vi var alla jätteglada över den här möjligheten och jag hoppas verkligen att djursjukhus och kliniker i större utsträckning än idag kommer samarbeta med sådana här inrättningar! Tillsammans tror jag vi kan förbättra prognosen för många patienter, förkorta konvalescenser och förbättra slutresultatet. Inspirerad!
