Via http://valporama.wordpress.com/ fick jag se en mycket lovande trailer till en instruktionsvideo för hundutställningsdomare. Den tar upp överdrivet utseende som skapar lidande för hundar, i trailern talar man om andningsproblem hos kortnosiga raser. Ingen nyhet egentligen, men nu går man väldigt officiellt ut och säger att det finns och att det inte är okej! Mycket bra!

Dock rimmar det lite illa med att köpahund.se i sina rasbeskrivningar inte alltid tar upp dessa problem. Rasartiklarna skrivs i samarbete med rasklubbarna enligt hemsidan, så det kan ju vara därför. Hos vissa raser står det noga vilka sjukdomar som finns i rasen och viktiga råd om vad man ska tänka på. På mopssidan under hälsa kan man exempelvis läsa att:
"Hälsa
Den är en frisk ras med få rasbundna sjukdomar. Vad beträffar skador är det ögonen som är mest utsatta, av naturliga skäl, då den inte har en lång nos. Ögonskador fordrar alltid veterinärvård"
"Hälsa
Den är en frisk ras med få rasbundna sjukdomar. Vad beträffar skador är det ögonen som är mest utsatta, av naturliga skäl, då den inte har en lång nos. Ögonskador fordrar alltid veterinärvård"
Jag tycker då att andingsproblematiken borde stå överst på deras lista, men det kanske bara är jag...

Jämför med rassidan för Pekingese där det står att:
"Hälsa
Diskbråck, hjärtfel och andningsbesvär kan förekomma."

Engels Bulldog:
"Hälsa
Inom rasen förekommer hälsoproblem, bland annat problem med andningen och rörelser. Rasklubben och seriösa uppfödare arbetar aktivt för att komma tillrätta med problemen och gör detta bland annat genom RAS (avelsspecifik avelsstrategi) och tuffa avelsregler."
Vem vet, det kanske kommer bli bättre? Men det kräver förstås att även köparna börjar inse att snarkningar inte är något gulligt utan tecken på andningsproblem i någon grad.
Jaha, då lyckades jag somna tokigt tidigt igår igen. Jag minns inte ens att Fluffigt pratade med mig och frågade om jag skulle sova för natten!

I torsdags bakade jag muffins som jag bjöd folket på kliniken på. Min handledare och den veterinär hon går mest med går på semester nästa vecka, så det kändes mer passande att ha hejdåfikat redan nu. Inte så långt kvar av praktiken, bara de där nedriga skriftliga uppgifterna, som för övrigt inte skulle vara så svåra om det inte var för att man måste hitta vetenskapliga artiklar som går att öppna!!

I torsdags passade jag även på att inkassera grova vuxenpoäng. Jag har gått med i IKEA Family! Haha, jag känner mig gammal. Har i alla fall tack vare detta äntligen funnit en ryggsäck med ett bra fack för min laptop. Tro mig, när man inte går omkring med en lövtunn Mac som tycks vara standard nuförtiden, då är det svårt att få ner sin gaminglaptop!

Glada boknyheter har jag också. Mastering Manga har skickats igår, så den borde vara framme senast på onsdag, och igår hade min beställning av Dragons and Fanstasy kommit in också, så den passade jag och Fluffigt på att hämta ut. Oerhört inspirerande, så det ska bli roligt att sätta igång att rita.
Ojoj, såg att det var två veckor sedan jag sist skrev ett inlägg. Det var inte dåligt det! Är så trött på kvällarna så jag varken orkar eller hinner engagera mig speciellt mycket i bloggandet. I alla fall, äntligen, äntligen har en bok jag letat efter sedan flera månader tillbaka blivit tillgänglig på adlibris och är nu beställd! Mastering Manga with Mark Crilley. Det fåniga är att jag tänkte beställa den från USA, men såg att den bara några veckor senare skulle finnas tillgänglig i Sverige, då med startdatum den 3:e mars eller nått sånt. Och tiden gick, och datumet blev framflyttat. Och sen var boken slut på obestämd tid. Skrev upp min mailadress så adlibris skickade ett meddelande när den kom in igen, men boken tog slut vilket gjorde att jag trots min beställning inte fick den. Nu äntligen har jag beställt den _igen_! För att se vad den innehåller kan ni ju titta på klippet nedan.

Rikitgt varmt och härligt väder, så idag passade jag på att få rida Raimik igen. Eller stavas det Rajmik? Vi kör som sist, bilder och därefter förklarande text! Måste erkänna att jag innan jag publicerar sådana här bilder alltid tänker på vem som kommer tycka vad och varför. Det finns alltid någon därute som vill klanka ner på en, men jag tror att det viktigaste är att vara ödmjuk inför sitt eget kunnande och sin förmåga. I bildserien ska jag förklara närmare vad som är mina svaga egenskaper just nu.

Raimik vid gamla cowboy-stocken. Eftersom det gamla stallet är rivet så får man alltid stå ute och göra iordning sin häst.

Jag fuskar lite. Denna bild är efter ridningen. Det finns två uteboxar där man kan ställa in sin häst. Efter ridningen fick Raimik sin mat här medan jag borstade av honom. Riktigt tjusig är han allt ^^ (Den bild som jag tagit för dagen, resten var Fluffigts förtjänst)

Har precis tränsat och gosar lite med Raimik. Och gömmer mig bakom hans öra när Fluffigt som var dagens fotograf försökte fånga oss på bild!

Här ska jag precis till att sitta upp. Min mamma håller emot på andra sidan eftersom vi inte har någon pall att kliva upp från. Raimik tittar sig nyfiket omkring.

Här travar vi igång. Fy vad svårt det är _fortfarande_ att sitta ner i traven! Klarar kanske en tjugo meter, sen börjar jag skumpa igen! Tror att jag egentligen skulle behöva länga lädrena, och framförallt när jag vågar igen, lägga upp stigbyglarna över sadeln och rida helt utan läder. Kanske blir en stund nästa ridtillfälle, se hur det känns.

Försöker arbeta mycket i skritt. Mest är det för att jag ska hinna med och för att jag ska komma ihåg hur man gör allting! Raimik är väldigt bra på det där, för om det inte går som jag tänkt, då vet jag att jag gör fel! Alltså är han perfekt för en ryttare som mig. Gör jag rätt, då gör han rätt. Typ. Här övade vi skänkelvikningar på öppna delen av volten.

Mer skänkelvikningar. Jag växlade lite mellan att ha ett dressyrspö att peta på bakbenen med och att helt enkelt lägga skänkeln långt bak som syns på bilden *suck*. Men man sitter ju så dåligt då! Kanske är det helt enkelt så att jag måste lära mig att inverka utan att veva omkring sådär med benen. Kanske det jag ska öva på vid nästa ridtillfälle förutom att rida utan stigbyglar?


Jag tittar dit jag ska och Raimik har förhoppningsvis koll på alla fyra benen!


Vi övade en del galopp på volterna. Tror det blev fem galopper totalt. Den första blev helt klart bäst, då lyckades jag sitta rakt även i fattningen. Jag brukar annars falla framåt, det blir bättre med andra ord!


Mer galopp. Diggar hans pannlugg!


Den här bilden tyckerjag så mycket om för att den påminner mig om en bild jag såg en gång på deviantart på Sleipner och Oden. Kanske ska använda den som förlaga och göra en egen verision?!


Trötta och nöjda efter en timmas ridning. Själv blir jag ju fullständigt utmattad! Vänta bara, jag kommer ha träningsvärk i minst tre dagar efter detta!

En av åsnorna på Skutan bestämde sig för att det var mysigt att rulla sig! Vill bara säga det att innan man har hört en åsna skrika på riktigt... Man tror inte att de kan låta så som de gör! Och när man hör det då tror man fortfarande inte att de kan låta såsom de ju gör!

Riktigt mysigt! Alla benen i vädret!


Och nu ska man bara lyckas ta sig upp också. De där hovarna är bedårande.


Den andra lilla åsnefiluren låg på lur invid volten så Fluffigt passade på att ta en bild på honom. Han har ett sådant där lustigt mankgrepp, det vill säga, randen över manken ner mot bogen.

Detta är tydligen Greta har jag för mig! Och hon är SÅ söt! Och glad! Kommer när man närmar sig och vill gosa! Nästa gång jag är på Skutan ska jag sitta där en stund och bara mysa med hennes runda nos!

Det var den sista bilden och med det säger jag hejdå för denna gång. Med tanke på det jag lite kort skrev om i början, det är faktiskt så att många inom hästvärlden tycker att det är viktigare att klanka ner på andra än någonting annat. Hur jag vet detta? För att jag har blivit utsatt för det så många gånger att jag kräks på det. Nu när man är nybörjare igen vet man ju också med sig att det inte blir bra direkt, men jag är glad när jag rider! Riktigt glad är jag och därför visar jag de här bilderna som en del utav mitt liv där ni kan få se mig lycklig.
Typiskt seg dag idag. Jag och min handledare gick igenom min momentlista. Tycks mig som att de delar jag inte har gjort eller inte gjort tillräckligt är antingen sådant jag inte kan göra (moment på isoleringsavdelning eller vårdavdelning vilka båda saknas) eller praktiska saker jag helt enkelt inte fått göra tillräckligt av ännu. De saker jag kan mest är mest sådant som i egentlig mening inte har med hästhantering att göra, exempelvis monitorering på operation och vård av instrument och utrustning.

Mina fötter gör ont också, appropå absolut ingenting! Framförallt på den där nedra knölen man har på utsidan av fötterna. Kort sagt, mina fötter generellt gör ont och min vänstra konstiga fotknöl. Jag trodde att det var för att mina skor tryckte på den, men icke då. För några dagar sen slog det mig att jag måste ha skadat den när jag slog i typ vardagsrumsbordet eller något annat lika intelligent. Kan man få en fotknölsfraktur? Om man kan det tror jag att jag har det! Som ni säkert kan utröna av min text var jag ruskigt negativ när jag kom hem.

Och då säger min underbara pojkvän: "Var inte negativ, var pussitiv istället!" och så ger han mig en puss på kinden. Och där har ni anledningen till att jag älskar Fluffigt. Han kan alltid få mig att skratta...

Museet, det ser så otroligt konstigt ut när man skriver det. Nästan så att det blir bättre om man skriver museumet. Igår var det kulturnatt i Stockholmsområdet vilket innebar att en hel drös aktiviteter som har någon slags anknytning till kultur hade kvälls- och nattöppet. Till på köpet var de flesta aktiviteterna gratis. Jag och Fluffigt passade på att gå till medelhavsmuseet nån gång strax innan tio. I entrén stod en mumie och delade ut svarsblanketter till en tipsrunda. Medan vi knatade runt där hann vi även stöta på en centurion och en ceasar. 

Det var större än vad jag trodde att det skulle vara. De har fått plats med mycket på liten yta. Deras egyptenutställning var fin men alldeles för liten, dock påminde det mig om en nyhet jag läste på dn.se eller någon liknande nyhetssajt, nämligen att mycket av Tutankhamons gravinnehåll ska visas i Stockholm nästa år då museet i Egypten ska byggas om. Det ska jag hålla utkik efter.
Äntligen äntligen upptäckte jag att pottermore är öppet för alla, men det är fortfarande i betastadiet. Nu har jag köpt mig ett trollspö och har blivit insorterad i ett elevhem. Rolig detalj med sajten, för att göra den säkrare för användarna får man inte välja sitt eget användarnamn, utan det genereras ett åt dig! Om sanningen ska fram får du flera att välja på, jag valde FlightUnicorn.

Stavdetaljer:
Length: 10 3/4 in
Wood:Redwood
Core:Unicorn
Flexibility:Unyielding
Length: 10 3/4 in
Wood:Redwood
Core:Unicorn
Flexibility:Unyielding

Vilket elevhem jag hamnade i?
Slytherin. Awesome, right? ^^ Vi leder över de andra elevhemmen, bara så att ni vet...
Hej allesammans!

Förlåt för bristen på inlägg, jag ska försöka bättra mig! Anledningen är helt enkelt att jag haft lov och varit bortrest en hel del, och därefter att praktiken är så utmattande att jag bara vill sova så snart jag kommer hem. Jag hoppas verkligen att det blir bättre snart. Jag har ett vagt minne av att jag brukade vara trött när jag sommarjobbade på Roslagstulls Djurklinik förra sommaren, men allteftersom veckorna gick så blev jag piggare och piggare -  tillvänjningsperiod med andra ord. Å andra sidan så började jag mellan klockan sju och nio där, och fick chansen till sovmorgon ibland. På praktiken är det upp fem över sex på morgonen som gäller!

Okej, tillbaka till detta inläggs rubrik och vad jag tänkte skriva om. I måndags hoppade jag upp i sadeln igen på jag vet inte hur länge. Och nu gills inte turridning på nordsvenskarna med klassen eller när jag fick hoppa upp på fäsks underbart snälla Reikütz (stavade jag det rätt nu?). Denna gång skulle jag rida självständigt också. Jag ber om ursäkt för de dåliga bilderna i förväg, jag kunde inte fota samtidigt som jag red av uppenbara skäl. Här kommer de, bilder med bildtext.
Jag vågade mig på en trav, jippi! Tur att det finns trevliga fjordingar på Skutan! Men usch vad svårt det var att sitta ner i traven! Jag har liksom glömt hur man gör för att sitta avslappnat utan studsade omkring en hel del. Rida lätt gick okej däremot, tur var väl det!


Efter en halvtimma testade jag galopp på volten vid A. Det kändes lite mindre och tryggare att börja så. Det kanske ser okej ut på bilden, men jösses vad jag måste öva på mina galoppfattningar. Min mamma skrattade och sa att ja, du fattar också galopp när hästen gör det >.<. Dvs, jag faller framåt med överkroppen. Tänk, jag minns när jag kunde det här, haha. Tur att man har en snäll häst som förstår vad man menar i alla fall.


Efter min ridtur. Nånting rätt har jag i alla fall gjort! Jag testade att göra lite skänkelvikningar, öppna och framdelsvändningar i skritt. Det känns lite som att jag kom ihåg grundtanken bakom rörelserna, men jag måste läsa på lite mer för att kunna göra dem bra. Sen ska jag erkänna att jag tycker det är väldigt svårt att rida bra på pessoa. Är det bara jag som tycker det? Det känns som att det är väldigt svårt att ha bra kontakt med munnen utan att få för mycket kraft och att det är så lätt att få hästen att gå bakom hand istället. Ja det är finlir, och ja det kanske inte är det jag måste tänka på nu när jag precis har tagit upp ridningen igen, men det känns ändå viktigt för mig.
Passade på att ta den här bilden på två sötnosar i hagen. Jag har ingen aning om vilka de är, men nån gång ska jag väl hoppa upp på dom också. Efter min ridtur hade jag träningsvärk som var försvunnen först på fredagen. Detta måste jag helt klart göra om!
Vi fick riktigt bra uppslutning på efterlanetmötet och TheOnlyTosh hade bakat supergoda cupcakes som vi mumsade på. Summan av kardemumman var att vi hade lyckats med ett riktigt bra lan, och att vi nu så smått ska börja planera inför höstens lan samt sommarens staffaktiviteter. Tror det kommer bli mycket roligt. Picknickar, grillningar, utelekar och mycket annat kommer ske i sommar för staff och de staff vill bjuda med.

Själv ska jag och Fluffigt äntligen få åka på ett lan som vi inte arrangerar, nämligen Oalan! Lycka! Och appropå mig själv har jag nu ett winning streak på 5 dotagames i rad. Niiiice!
Är lite drygt en till en och en halv timma kvar tills Fluffigt och hans kompis Staffan kommer hit och ska hjälpa mig flytta. Trots att jag hade världens chans till sovmorgon så envisades min hjärna med att vakna till liv klockan sju på morgonen. Suck, hur tänker de där hjärnorna, egentligen?

Passade på att göra det sista utav min del av städningen idag. Hade en egen miss wet T-shirt contest i badrummet, för jag tror jag lyckades få lika mycket vatten på mig själv som på resten av badrummet. Nu är det rent i alla fall, och det var ju huvudsaken! Allt utom det allra sista är packat, typ min dator och min nessesär, och står i vardagsrummet i väntan på att få bäras ner. Ska passa på att dammsuga hallen och våttorka också så det underlättar så mycket som möjligt när fäsk ska flytta ut.
Skojja inte att det varit mycket jobb! Jag har tvättat vartenda fönster utom i fäsk rum, dammsugit golv och lister, våttorkat, packat, gjort rent spisen, köksfläkten, kylskåpet och badrummet! Har även gått ner med en del återvinning men resten fick faktiskt vara. Just nu har jag inte tillgång till en bil. 

Får inte glömma att skruva ner lampan i mitt sovrum lasta de saker som jag har kvar i källaren, samt lämna nycklarna i lägenheten. Efter det så ska det bara vara att köra iväg. Ja just ja, ska frosta av frysen!
Underbara Urban med den stora skruvmejseln kom förbi idag och hjälpa mig öppna upp de eländiga vardagsrumsfönstren. Tydligen ska man vända upp och ned på det stora mittenfönstret, för det var ju uppenbart! >.< Nej vet ni vad... Nu är det gjort i alla fall och jag är precis klar med att ha putsat även insidan på dessa fönster. Köpte mig även en dammvippa idag för att tackla dammproblemen bakom elementen, och tänka sig det fungerade om inte utmärkt så i alla fall bra. Mycket nöjd gav jag mig även på elementet i köket.

Fick även fint sällskap hem från bibilioteket idag sen jag överraskat Linnea med en födelsedagspresent. Vi passade på att handla mumsigt påskgodis och åt pannkakor och senare chokladägg ute på balkongen medan solen lyste. Just då var det helt underbart att ha balkong! Precis sådär ska en balkong användas, och det är lite tråkigt att det är så liten tid på året då vi är i Skara som en balkong verkligen kommer till nytta. Skickade även med Linnea min uppblåsbara luftmadrass sedan det uppdagats att hennes gått sönder och att hon försökt överleva i värsta uteliggarstil på något slags hemmabygge bestående av flyttkartonger överdraget med de trasiga luftmadrassdelarna! Nej, det kunde jag inte gå med på, så min lan-madrass är ute på äventyr och återkommer på fredag.
Jag och CB förtjänar varsin lite applåd. Vi satt i drygt fem timmar och skrev på hemtentan idag. Tre frågor relativt klara, två kvar. Min gissning är att jag har ungefär 2 sidor kvar att skriva, och då ingår de två kvarvarande frågorna plus sådant jag vill lägga till på de övriga.

Idag fortsatte flyttstädningen. Det blev en vända till återvinningen med karton och plast, en promenad till Ica för att få fler papperspåsar, fönstertvätt i köket och utbärande av bord och stolar till det skinande rena vardagsrummet. Ska samla mig lite och fortsätta att diska och städa i köket. Morgondagen bjuder inte på några lektioner alls, så det blir till att fortsätta på hemtentan och att tokstäda inför lördagen.

Ringde även till Täby idag. Det visade sig att min handledare hade slutat, men jag fick i alla fall en mailadress så jag kunde maila lite info om mig själv. Tur att jag hittade en väldigt trevlig själ att prata med, så det löser sig nog till sist det där också.
Alltså.
När man har sovmorgon satt till halv nio för att i extremt god tid hinna äta, packa och plugga lite så blir man minst sagt irriterad när man vaknar kvart över sju och inte kan somna om. Suck! Till råga på allt detta elände så snöar det ute. Vi har några centimeter snö på vägarna, och det känns ju jätteroligt, eller?!

Jag hade nån slags intention att jag skulle vara positiv idag, jag tror den grusades... Idag ska jag nämligen köra hem till Stockholm själv med katten som enda sällskap, och min oro är förstås att jag ska bli för trött och inte klara av att köra. När jag sist körde hela sträckan och hade Preacher med mig, då flöt det hur smidigt som helst! Himlen var klarblå och allt var underbart. Jag klarade till och med av tunnelkaoset, så jag hoppas att jag gör det igen och att det så att säga löser sig på plats. För er som inte vet det, när man åker genom tunnlarna och ska följa väg 73, då kan de där filbytena komma relativt plötsligt, och det kan också vara väldigt mycket trafik fast där, speciellt nu när jag kommer glida in i stan sådär lagom tills att alla andra har slutat jobbet...

Okej, ska ta tag i min morgon nu och förhoppningsvis så har jag så pass roligt på KTC idag att jag blir tokigt positiv. Eller om snön bara magiskt försvinner och en klarblå himmel visar sig, det duger också...
När man arbetar i föreningar är det ofta så att ens arbete inte alltid syns, åtminstone inte om det aldrig uppstår problem. Under det senaste Hazard #34 som tog slut nu i söndags var det otroligt många människor som samarbetade för att lanet skulle bli av och bli så bra som det blev. Vi, den nya styrelsen, var på många sätt oerfarna. Jag själv som varit med väldigt länge, var denna gång för första gången ordförande. Fluffigt som också varit med länge var för första gången kassör och åkte dessutom iväg mitt i lanet för att åka Vasaloppet (det tog 10 timmar, gratz älskling) och till sist, Baltazor som kan sin el, tidigare varit kassör och som hjälpte mig på slutet när jag satt fast med kassörsuppgifterna på plats. Bobbis, CaptainCiwiel, Lemonsqueeze, Mawh, ni är nyast och ni klarade av arbetet strålande.

Efter lanet, efter städningen hade vi en avslutningsmiddag med staff, de som hjälpt till med städningen i Ludio samt två gäster, Preacher och Lornelin. Jag började med ett kort tal där jag tackade alla, mycket såsom jag gör i det här inlägget, och förklarade sedan att det kändes så tråkigt att det sista alla såg utav mig, det var att jag skrek på dem. Varför? Det krävs som arbetsledare för städningen. Ja, jag har testat andra metoder, och ja, skrika fungerr utmärkt. Men det är tråkigt, för det gör mig till någon slags skrikande bitch. Kanske hade det varit annorlunda om jag varit man, men det får bli en diskussion och kanske ett inlägg för ett senare tillfälle. Under middagen bad jag alla i tur och ordning att berätta om det var någon som gjort något särskilt, kanske få chansen att tacka någon som gjort något bra, och OJ vad det kom fram fantastiska saker! Förutom att alla tyckte att det varit underbart roligt att vara på Hazard och att alla tyckte så mycket om varandra så framkom det fantastiska bedrifter som annars varit osynliga för många - för att allting ju fungerat.

Manic som kämpat utan mat och raster för att se till så att streamen och aulan fungerade under alla våra finalmatcher och tävlingar i aulan. Nästa år ordnar vi flera assistenter åt dig, du tog på dig arbete nog för tre staff.
Eooy som tagit inte bara ett utav mina entrépass för att han tyckte det var roligt utan alla pass för en staff som inte dök upp och mer! Dessutom fann han sig sittandes själv i entrén under ett nattpass.
Inkan som är min mamma och som tog hand om flera i min staff, många där jag inte visste om det alls. Är det inte fantastiskt? Det känns så skönt att min staff har haft tillgång till en bra kunnig sjuksköterska som inger sådant förtroende att de vågar vända sig till henne själv! 
Drakir som verkligen fick lysa under lanet. Inte nog med att han fick chansen att kommentera tillsammans med en proffskommentator och gjorde det bra, dessutom lyckades han vara aktiv och självständigt rodda om och lösa problem som dök upp på ett helt annat sätt än han någonsin gjort tidigare.
Misses pojkar är alla i nätgruppen. Inte nog med att ni ordnade upp precis allt vi önskade och mer, ni var så otroligt trevliga! Och skäggiga! Jag smet upp dit bara för att prata och där satt alltid trevliga människor som kunde gömma undan mig när det blev lite för mycket. Tack för lanbilder.se, det glömde jag nästan bort!
Masterorc93 som det visade sig att NF hade stora förhoppningar om. Det stämde! Han löste ljudkortsdrivrutinsproblemet (många poäng i alfapet det där ordet) på några av våra lånade datorer, var enormt duktig och driven under städningen trots lite sömn och var dessutom alltid trevlig och glad!
TheOnlyTosh som var lite som Masterorc93 fast hon aldrig löste macproblem. Du kanske inte vet om det, men du blev kallad Ninjan under städningen för att du så snabbt och smidigt lyckades sopa golven utan att någon förstod hur det kunde gå så fort.
Nightflash som försöker att inte vara en del av staff eller Hazard längre, men det går inte. Vi klarar oss inte utan honom även om vi försöker att lära oss. Nightflash är den person som löser allt smått som inte syns om man inte vet om det, typ brickor, rektorskontakt, skrivare, projektorer, larm och allt annat konstigt.
Ludio som är en grupp människor som har varit glada, trevliga, drivna. Jag säger bara wow! Ni hjälpte till med städningen och aldrig har väl Gullis varit så glad över mitt val av städare. Hon tyckte ni var fantastiska och jag får bara hålla med! För övrigt är Gullis den enda jag vet som kan städa toaletterna på Fredrika så att de faktiskt är skinande rena som på film...

Det finns hur många som helst i staff som har varit superduktiga, som jag vill tacka och prata med. Då skulle det här inlägget dock bli alldeles för långt och jag skulle inte hinna till skolan. Tänk på att vi var 31 personer i staff + Nät + Ludio. Det är en hel del det! Jag får avsluta med två glada bilder och med en önskan om att vi alla ska ses vecka 44 igen!



Igår drog jag lite hastigt och lustigt med mig Martina på en kort roadtrip till Skövde. Det var ju superbra, för inte nog med att jag fick körträning, (fram och tillbaka till Skövde samt fram och tillbaka till Madde sen på kvällen inklusive mörkerkörning) jag lärde mig dessutom att det finns rondeller uppdelade i två filer precis innan man kör in där filen till höger bara går till höger! Har varit med om att den går rakt fram och höger men aldrig endast höger... 

Igår då, wow, snacka om shopping! Martina som tycker massor om att köpa väskor och skor höll sig men projicerade kanske sina önskningar på mig, för jag gick från Din Sko med inte mindre än tre (3!) par skor. Oj! Jag som aldrig brukar köpa skor ordentligt annars. Tror att jag ändrade uppfattning efter följande diskussion:

"Hur många skor har du då?"
"Jaaaa, alltså dom jag har på mig. Förutom vinterstövarna och ett par sandaler"
"Du menar dom med hål i?"
"Jaaaa"

Alltså, det var hög tid för nya! Hade dessutom supertur, för om man var medlem där så fanns ett erbjudande om 20% rabatt, så det blev jag, och då fick vi reda på att det dessutom var 10% välkomstrabatt. Summan av kardemumman blev att jag köpte tre par skor + impregneringsspray för 717 kronor.


Ny verision av mina nuvarande gröna underbart bekväma skor.


Ett par blå bekväma skor.


Utan skosnören! Älska!
Tentan är över. Ytterst kort kan jag sammanfatta det med att multiple choice suger. Det var olika nivå på frågorna och jag avskyr när man behöver börja fundera på hur de menar när de ställer frågan på ett visst sätt. Det ska inte vara några om eller hur. Kan man det så kan man det och då ska svaret vara busenkelt. Essädelen var hysteriskt utmattande. Jag skummade igenom frågorna men fäste inte mycket uppmärksamhet på dem. Det var fyra sektioner och varje sektion var värd 10 poäng. När det var en timmas skrivtid kvar hade jag knappt hunnit avsluta fråga 2. De två första var massiva och mycket snarlika där man skulle beskriva all omvårdnad och förberedelse inför en narkos på en hund respektive en häst. Det visade sig att den tredje frågan tog max 15 minuter att besvara och den sista som enbart var en räkneövning tog knappt fem minuter. Ha! Efter sedvanlig tentafika och massa hästupplevelseprat bar det iväg hemmåt sedan jag fann mig återigen ensam i lägenheten. Hector drog till Skövde och till nya pojkvännen.

Ingen nöd på mig inte! Har sällskap av Illidan i soffan, har lite najs musik på och pannkakssmet i köket som bara väntar på att få gräddas.

Har nu även hur mycket Hazardarbete att sätta tänderna i som jag har skjutit upp på grund av tentaplugget. Suck. Har i alla fall samlat ihop alla staffare och nu ska jag bara se till att de ger mig lite vettiga svar på när de kan vara på lanet så jag kan schemalägga dem ordentligt. Puh.

Och uppdatera hemsidan.
Och uppdatera twitter.
Och göra namnskyltarna.
Och peta på Lemonsqueeze så han skickar det där infernaliska turneringsschemat nån gång!
Inte nog med att jag kommer bli besegrad av en krympling (se föregående inlägg), nu kommer min mamma med springutmaningar. Som att springa ett varv runt Visby ringmur? Vet ni hur långt det är?! Enligt engelska wikipedia, inte svenska lustigt nog, är den 3,4 km lång! Det är ungefär tre kilometer för mycket för mig just nu! 

I vilket fall som helst så satt jag och diskuterade saker med tidigare nämnda krympling, och visar honom bland annat en av de få låtar som Hammerfall sjunger på svenska, nämligen När vindarna viskar mitt namn. Den låter ju rätt nice med deras stil, men han bara skrattar och säger att det inte låter lika seriöst på svenska. Va? Att han bara törs! När jag hotade honom med det faktum att han förolämpat en viking och att jag skulle gå bärsärkagång (vet ni inte vad det är så är det hög tid att läsa på om sin historia go vänner).

Han svarade med att skicka följande bild. Suck.
Tror vi får jobba lite mer på vårt internationella rykte!

Tänk jag minns på den goda tiden när man var liten och lekte häst i hagen, och när man verkligen kunde springa runt en hel hästhage, och hoppa över stockar och stenar på vägen! Jösses... Vilken unge som helst har bättre kondis än mig, jag lovar!

Igår fick jag för mig att ta mig ut och springa. Bättre än en kort runda än inget alls tänkte jag. Bättre att bara börja så löser det sig sen! Eller hur? Jag sprang ett varv runt botaniska trädgården vilken borde ha tagit kanske 10 minuter. Kanske. Slem i halsen, smärta i bröstkorg, lungor, hals, ALLT! Och idag, dagen efter känner jag träningsvärk i låren. Haha, det är ju faktiskt inte okej!

I förrgår satte jag igång med ett mini-styrkeprogram som jag kan göra här hemma. Ni vet, lite sit ups, lite armhävningar, lite stabilisering och så vidare. Jag lär väl lägga till saker efter hand. Och fy vad det var tungt. Jag minns när jag kunde göra hur många sit ups som helst - med extra vikt pålagt!

Så varför gör jag detta? Ja uppenbarligen var det ju hög tid med tanke på hur förbaskat jobbigt det är, men sen så vill jag peppa Fluffigt lite genom att också träna. Han kämpar ju på nu inför Vasaloppet. Dessutom har jag en vän som bor utom Sveriges gränser som av olika anledningar kallar sig själv för krymplingen, eller cripple, eftersom vi ju pratar engelska med varandra. Han har börjat komma igång med sin träning som han behöver, och i ett ögonblick av låtsas fasa insåg jag att det fanns risk för att en krympling skulle bli starkare och ha bättre kondis än mig.... Nej, skulle inte tror det va?! Oroa er inte, det är ett internt skämt med anledning av hans problem. Lite som att skratta åt eländen i världen för att kunna hantera dem.

Okej, styrketräning, sen dusch, sen lunch. Sen mer läkemedelslära tror jag.
Jag har inte sagt något tidigare, men jag har beställt en kamera =)
Den kom idag och på grund av tentaplugg och liknande har jag ungefär lärt mig hur man sätter i minneskort, batteri, monterar objektivet, ställer in tid och datum sam.. *pust* ... hur man tar en bild! Så EN bild har jag hunnit ta, och givetvis är den på Illidan!
Han var mindre imponerad, jag väckte honom när blixten lyste upp honom xD
Wow, både Aftonbladet och DN skrev om det, tydligen har det varit en misstänkt bomb i Skara. Oroa er inte, det var inte nära mig och det var dessutom en falsk bomb, men i alla fall! En snubbe försökte med utpressning och hotade detonera en bomb om han inte fick en halv miljon tydligen. Bara i Skara gott folk, bara i Skara.

Appropå Skara, som är den lilla byn där jag bor, vi har snö! Jajemensan, drygt ett centimetertjockt lager ligger över markerna.

Inte för att jag ska göra så mycket lustiga saker för det. Igår gjorde jag visserligen alla uppgifter på kapitel 5, och nästan alla på kapitel 6, men det blir väldigt mycket plugg idag ialla fall. Mitt mål blir alla uppgifter klara på kapitel 6 och 7 (dock ej de som kräver en viss internetlänk, jag tänkte använda dem som repetition senare) och givetvis läsa kapitel 7 och 8. Jag kan ha varit uppe till halv fem igår natt av misstag och idag straffar det sig med stenhård studiedisciplin. Hur jag kunde råka vara uppe till halv fem? En Belgisk kompis började skriva till mig och vi försökte hitta ett gemensamt spel att spela. Det tog ett tag för hans nedladdning av Left 4 Dead att bli klar, men sen liksom fastnade vi i roliga samtal och zombieslakt.

Mindre zombieslakt idag och mer plugg. Samt det första styrelsemötet att se fram emot klockan 19:00! Wiieee!