Upp i sadeln igen!
0kommentarer
Hej allesammans!
Förlåt för bristen på inlägg, jag ska försöka bättra mig! Anledningen är helt enkelt att jag haft lov och varit bortrest en hel del, och därefter att praktiken är så utmattande att jag bara vill sova så snart jag kommer hem. Jag hoppas verkligen att det blir bättre snart. Jag har ett vagt minne av att jag brukade vara trött när jag sommarjobbade på Roslagstulls Djurklinik förra sommaren, men allteftersom veckorna gick så blev jag piggare och piggare - tillvänjningsperiod med andra ord. Å andra sidan så började jag mellan klockan sju och nio där, och fick chansen till sovmorgon ibland. På praktiken är det upp fem över sex på morgonen som gäller!
Okej, tillbaka till detta inläggs rubrik och vad jag tänkte skriva om. I måndags hoppade jag upp i sadeln igen på jag vet inte hur länge. Och nu gills inte turridning på nordsvenskarna med klassen eller när jag fick hoppa upp på fäsks underbart snälla Reikütz (stavade jag det rätt nu?). Denna gång skulle jag rida självständigt också. Jag ber om ursäkt för de dåliga bilderna i förväg, jag kunde inte fota samtidigt som jag red av uppenbara skäl. Här kommer de, bilder med bildtext.
Förlåt för bristen på inlägg, jag ska försöka bättra mig! Anledningen är helt enkelt att jag haft lov och varit bortrest en hel del, och därefter att praktiken är så utmattande att jag bara vill sova så snart jag kommer hem. Jag hoppas verkligen att det blir bättre snart. Jag har ett vagt minne av att jag brukade vara trött när jag sommarjobbade på Roslagstulls Djurklinik förra sommaren, men allteftersom veckorna gick så blev jag piggare och piggare - tillvänjningsperiod med andra ord. Å andra sidan så började jag mellan klockan sju och nio där, och fick chansen till sovmorgon ibland. På praktiken är det upp fem över sex på morgonen som gäller!
Okej, tillbaka till detta inläggs rubrik och vad jag tänkte skriva om. I måndags hoppade jag upp i sadeln igen på jag vet inte hur länge. Och nu gills inte turridning på nordsvenskarna med klassen eller när jag fick hoppa upp på fäsks underbart snälla Reikütz (stavade jag det rätt nu?). Denna gång skulle jag rida självständigt också. Jag ber om ursäkt för de dåliga bilderna i förväg, jag kunde inte fota samtidigt som jag red av uppenbara skäl. Här kommer de, bilder med bildtext.
Jag vågade mig på en trav, jippi! Tur att det finns trevliga fjordingar på Skutan! Men usch vad svårt det var att sitta ner i traven! Jag har liksom glömt hur man gör för att sitta avslappnat utan studsade omkring en hel del. Rida lätt gick okej däremot, tur var väl det!
Efter en halvtimma testade jag galopp på volten vid A. Det kändes lite mindre och tryggare att börja så. Det kanske ser okej ut på bilden, men jösses vad jag måste öva på mina galoppfattningar. Min mamma skrattade och sa att ja, du fattar också galopp när hästen gör det >.<. Dvs, jag faller framåt med överkroppen. Tänk, jag minns när jag kunde det här, haha. Tur att man har en snäll häst som förstår vad man menar i alla fall.
Efter min ridtur. Nånting rätt har jag i alla fall gjort! Jag testade att göra lite skänkelvikningar, öppna och framdelsvändningar i skritt. Det känns lite som att jag kom ihåg grundtanken bakom rörelserna, men jag måste läsa på lite mer för att kunna göra dem bra. Sen ska jag erkänna att jag tycker det är väldigt svårt att rida bra på pessoa. Är det bara jag som tycker det? Det känns som att det är väldigt svårt att ha bra kontakt med munnen utan att få för mycket kraft och att det är så lätt att få hästen att gå bakom hand istället. Ja det är finlir, och ja det kanske inte är det jag måste tänka på nu när jag precis har tagit upp ridningen igen, men det känns ändå viktigt för mig.
Efter en halvtimma testade jag galopp på volten vid A. Det kändes lite mindre och tryggare att börja så. Det kanske ser okej ut på bilden, men jösses vad jag måste öva på mina galoppfattningar. Min mamma skrattade och sa att ja, du fattar också galopp när hästen gör det >.<. Dvs, jag faller framåt med överkroppen. Tänk, jag minns när jag kunde det här, haha. Tur att man har en snäll häst som förstår vad man menar i alla fall.
Efter min ridtur. Nånting rätt har jag i alla fall gjort! Jag testade att göra lite skänkelvikningar, öppna och framdelsvändningar i skritt. Det känns lite som att jag kom ihåg grundtanken bakom rörelserna, men jag måste läsa på lite mer för att kunna göra dem bra. Sen ska jag erkänna att jag tycker det är väldigt svårt att rida bra på pessoa. Är det bara jag som tycker det? Det känns som att det är väldigt svårt att ha bra kontakt med munnen utan att få för mycket kraft och att det är så lätt att få hästen att gå bakom hand istället. Ja det är finlir, och ja det kanske inte är det jag måste tänka på nu när jag precis har tagit upp ridningen igen, men det känns ändå viktigt för mig.
Passade på att ta den här bilden på två sötnosar i hagen. Jag har ingen aning om vilka de är, men nån gång ska jag väl hoppa upp på dom också. Efter min ridtur hade jag träningsvärk som var försvunnen först på fredagen. Detta måste jag helt klart göra om!
Kommentera