Ojoj, det blev många snygga långa ord i rubriken idag.
Illidan har som sagt ordinerats antibiotikan Antirobe vet. 25mg Clindamycin. Det finns säkert någon därute som tycker det är spännande att veta vilken sort det är. Nu när jag tänker på det, det kanske bara finns en sort?
Hur som helst. Jag är fruktansvärt dålig på att öppna upp Illidans mun, och aldrig förut har jag haft problem att ge katter tabletter. Tekniken i teorin är enkel. Placera ett finger på vardera sida om kattens käkled, och tryck försiktigt till. Jag brukar sätta in ett finger där lanerna finns på en häst ungefär. Katten öppnar munnen, man lägger in tabletten så långt bak det går, stänger igen kattens mun och väntar på att den ska svälja. Alternativt stryker den lite under halsen för att utlösa sväljreflex.
Hittade den
här roliga artikeln om att ge tablett till katt om någon känner för det. Hysteriskt roligt.
Poängen är ialla fall, att ingenting fungerade. Min sambo och jag hjälptes åt, men min katt vred sig, spottade ut tabletten, ja allt han kunde och lite till för att det inte skulle fungera. Svårast är att få honom att öppna munnen ordentligt. Han har ont, och jag misstänker att han förväntar sig mer smärta i munnen varje gång vi öppnar den.
Nåväl, Alternativt tillvägagångsätt vid kapselgivning till katt
Ge upp dina försök och håll bara uppgivet fram tabletten i din ena hand och be katten om att bara äta upp eländet. Katten går fram, tar upp tabletten med munnen och kämpar för att svälja den. Tappar den på golvet men fortsätter att slicka i sig den tills den är helt svald.
Morgonen därpå, alltså för en halvtimma sedan ungefär, höll jag fram tabletten i handen och min katt slickade i sig den, om inte glatt så i alla fall med förstående min.
Jag vet inte om han förstod att tabletten verkligen var något vi ville få i honom, eller om han tycker att den smakar gott, men det sista betvivlar jag, det är ju bara ett vanligt kapselhölje. Summan av kardemumman är i alla fall att man kan testa den minst stressande metoden först, erbjud katten tabletten som en godis!
Ibland är vi smartare än ni tvåbeningar tror, eller hur matte?
