Illidan och Ann

0kommentarer

Förra veckan var Illidans uppfödare Ann här och hälsade på, och oj vad Illidan tyckte att hon var spännande! Han sniffade och snuffade på henne. Säkert fanns där också en minnesbild som började skimra till under ytan, av hur någon matat honom när han var en liten kattunge.

Ann kunde berätta om Illidans uppväxt som jag ju knappt vetat någonting om tidigare. Han vägrade äta ifrån sin mor, så mycket förstod jag ju sedan tidigare, men nu fick jag veta mera om det slit som krävdes de första veckorna när han var tvungen att handmatas varannan timma i början. Inte undra på att han blev så fäst vid Ann och uppskattade att hon dök upp titt som tätt!

Senare började hon förstå att Illidan troligen inte hörde, för då hon förberedde maten och alla andra kattungar piggnade till och förstod vad som var på gång kunde Illidan fortsätta sova, alldeles ovetande om omgivningen. Vi vi skulle även fylla i lite papper för att officiellt få till ägarbytet, så att jag står som Illidans ägare. Där skulle vi även fylla i Illidans chipnummer, men vad det var hade vi ingen aning om.

Idag då, åkte jag iväg till Haningekliniken för att se efter om Illidan hade någon chipmärkning och i sådana fall vad det var för någon, men det visade sig att han saknade chip. Åtminstone gav läsaren ingen utslag. Så kan det gå, men då får vi skicka in alla papper ändå!

Kommentera

Publiceras ej