Kattrace
0kommentarer
Alla som har eller haft katt kommer att förstå vad jag pratar om nu.
Men varför händer det alltid utan undantag när man försöker att inte vakna.
Igår, precis när jag och Fluffigt har slagit oss till ro och ska till att sova efter fyra dagars lanande hörs ett ljud. Rullrulll. Ljudet av en mjuk alldeles snövit tass som slår till en platsboll. Klonk! Plastbollen har slagit till golvlampan i vardagsrummet och har studsat. Därefter något slags ljud som påminner om en bil som varvar fast istället för hjul så är det klor, och istället för asfalt så är det fråga om en matta som underlag. Katten rusar, mattan flyger all världens väg och sedan hör vi hur katten galopperar in i badrummet, det omisskänsliga ljudet av när han hoppar ner i badkaret, gör en helomvändning och springer ut i full kareta igen! Där gav vi upp försöket att låtsas om att vi ingenting hörde utan började skratta precis samtidigt.
I morse när jag hade bestämt mig för att få en underbart härlig och lång, framförallt lång, sovmorgon tyckte Illidan att det var roligt att gå in i datorrummet och leka högljutt och intensivt med sin rosalila boll. Jag önskar att jag fått se det, för det är riktigt underhållande när man lyckas se en katt leka sådär. Tyvärr fungerar han ju som alla katter jag känt. När de väl ser att man tittar på dem så kommer de fram till en istället för att fortsätta leka.
Nu har han dock lugnat ner sig och ligger i mitt knä medan jag skriver det här inlägget. Purrpurr på er också säger han
.
Men varför händer det alltid utan undantag när man försöker att inte vakna.
Igår, precis när jag och Fluffigt har slagit oss till ro och ska till att sova efter fyra dagars lanande hörs ett ljud. Rullrulll. Ljudet av en mjuk alldeles snövit tass som slår till en platsboll. Klonk! Plastbollen har slagit till golvlampan i vardagsrummet och har studsat. Därefter något slags ljud som påminner om en bil som varvar fast istället för hjul så är det klor, och istället för asfalt så är det fråga om en matta som underlag. Katten rusar, mattan flyger all världens väg och sedan hör vi hur katten galopperar in i badrummet, det omisskänsliga ljudet av när han hoppar ner i badkaret, gör en helomvändning och springer ut i full kareta igen! Där gav vi upp försöket att låtsas om att vi ingenting hörde utan började skratta precis samtidigt.
I morse när jag hade bestämt mig för att få en underbart härlig och lång, framförallt lång, sovmorgon tyckte Illidan att det var roligt att gå in i datorrummet och leka högljutt och intensivt med sin rosalila boll. Jag önskar att jag fått se det, för det är riktigt underhållande när man lyckas se en katt leka sådär. Tyvärr fungerar han ju som alla katter jag känt. När de väl ser att man tittar på dem så kommer de fram till en istället för att fortsätta leka.
Nu har han dock lugnat ner sig och ligger i mitt knä medan jag skriver det här inlägget. Purrpurr på er också säger han
.
En bild på Illidan när tassarna går snabbt som trumpinnar när han leker med ett snöre. Så snabbt att kameran inte kunde ta ens i närheten av en skarp bild.
Kommentera