Illidan och Esther
0kommentarer
Då jag och Fluffigt skulle iväg på tältlan fick vi lämna över Illidan till en kattvakt. Snälla LJW som har en blyg liten dam till katt som heter Esther gick med på att ta hand om Illidan. På kvällen innan vi ska åka, alltså söndagen åkte jag iväg med min vita skogskatt.
LJW som hälsar Illidan varmt välkommen. Senare fick jag veta att de lekt med en av Illidans plastbollar och att han rejsat genom hela lägenheten och glad i hågen slagit omkull blommor i sin väg. Lika obekymrad var han än befinner sig med andra ord!
Nu undrar ni säkert hur Illidan gick ihop med den andra kattfröken? Jo, Illidan var vänligheten själv. Han stod och tittade på Ester...
... som envisades med att gömma sig under soffan! Ibland stack nosen upp och då och då en tass. Konstanta morningar och då och då en fräsning när Illidan kom för nära. Inte för att han hörde det, men hon gjorde ett gott försök i alla fall.
Här blev jag riktigt imponerad av Illidans taktik. När det inte längre gick att bli kompis med den andra katten genom att nosa, försöka titta fram och hälsa eller alla andra sätt han måste ha försök på som jag inte förstår mig på, då lade han sig helt enkelt ner, gäspade, och blinkade med ögonen. Esther tyckte dock fortfarande att Illidan var pest.
Så här såg det ut strax innan jag skulle gå. En glimt av att Esther gäspade fick jag se också, och det bådade gott. Hon kom dock aldrig att tycka att Illidan var så värst rolig alls, och Illidan i sin tur tyckte antagligen att hon var tråkig som inte ville leka. Man kanske skulle skaffa honom en kattungekompis?
Nu undrar ni säkert hur Illidan gick ihop med den andra kattfröken? Jo, Illidan var vänligheten själv. Han stod och tittade på Ester...
... som envisades med att gömma sig under soffan! Ibland stack nosen upp och då och då en tass. Konstanta morningar och då och då en fräsning när Illidan kom för nära. Inte för att han hörde det, men hon gjorde ett gott försök i alla fall.
Här blev jag riktigt imponerad av Illidans taktik. När det inte längre gick att bli kompis med den andra katten genom att nosa, försöka titta fram och hälsa eller alla andra sätt han måste ha försök på som jag inte förstår mig på, då lade han sig helt enkelt ner, gäspade, och blinkade med ögonen. Esther tyckte dock fortfarande att Illidan var pest.
Så här såg det ut strax innan jag skulle gå. En glimt av att Esther gäspade fick jag se också, och det bådade gott. Hon kom dock aldrig att tycka att Illidan var så värst rolig alls, och Illidan i sin tur tyckte antagligen att hon var tråkig som inte ville leka. Man kanske skulle skaffa honom en kattungekompis?
Kommentera