Klockan var väl kanske halv tolv någonstans när vi äntligen kunde stanna till för att släppa av mig, katten och allt vårt samlade bagage. Hector var lite orolig över att behöva köra i stan, men det visade sig att det var enklare än vi trott, även om jag håller med henne om att alla filbyten var minst sagt förvirrande. Just då var det skönt att vi färdades så sent på kvällen. Inte många bilar var ute på vägarna samtidigt som oss. Lite som förra gången, det var vi och lastbilarna.
Tur var det också att Robin hade gäster hemma som kunde springa ner och hjälpa till att bära packning. Bland annat tog jag med mig micron till Stockholm så att det äntligen blir någon mening med att göra matlådor. En IKEA-säck, två kassar med bland annat blommor och spel, katt, resväska och två ryggsäckar var tröttheten total när jag väl var uppe i lägenheten. Så trött var jag, att när vi pratade om vad Illidan gått miste om och Fluffigt uttryckte det med att han blev snuvad på konfäsken, så fnittrade jag oupphörligen i flera minuter.
