Vägen till Skara

Sällan är vi nog medvetna om när vi gör något, ser något, eller säger något för sista gången. Jag gissar att det oftat är obetydliga saker. Sista gången vi plockade upp en femtioöring från gatan, sista gången vi behövde ringa reparatören av hyresrättsföreningens tvättstuga...

 

Ibland känns det betydligt mer symboliskt. Alla de som gick på examensbalen under fredagen var nog alla medvetna om att det var sista gången de behövde göra ett kandidatarbete. Sista inlämningsdag var nämligen också på fredagen. Jag har också en massa sista nu under den allra sista tiden som jag ska vara kvar här i Skara, det är mindre än en vecka kvar nu! Sista gången jag tvingades gå ner till den här avskyvärda tvättstugan, som dessutom bevakades av en särdeles envis spindel, sista gången jag får flytta från Skara. Snart är det sista gången jag vandrar bland bibliotekets hyllor. Min sista gång på KTC har redan varit, fast det visste jag inte då.

 

Är det sorgligt? Lite.

Skara kommer ju inte att förbli. Om jag av någon anledning skulle hälsa på programmet kommer antagligen mina lärare, de jag känt under den här långa perioden, inte att finnas med längre. Inte på samma sätt i vilket fall. Vi har haft en bra kontakt med våra lärare och högt i tak under min tid här.

Jag hoppas att det återstår och att det blir fler gånger.