Det var inte en, det var två!
0kommentarer
Sista dagen i Stockholm för den här gången. Vid fem går tåget hem och därefter väntar en riktigt lång resa tillbaks till Skara. Bara tåget tar tre och en halv timma, vi får se när bussen går därefter.
Igår var jag på spelkväll hos Drakir och hade på mig min kigurumi. Det är intressant hur olika människor reagerar. I Skara blir alla glada. Tonåringar, äldre herrar, barn, ALLA blir glada. De vinkar, säger att man har en fin dräkt och de ler! I Stockholm kan man få barn att bli glada, trött kassapersonal på Coop livas upp lite, och några tonåringar har börjat le. Generellt dock så ser de lite på det som om jag personligen har förolämpat dem.
I vilket fall som helst, jag var på spelkväll hos Drakir, och vi spelade Bang! Sjukt roligt westernrollspel som påminner om Maffia för de som lekt det någon gång. Man är en sheriff, en vicesheriff, en renegade och två outlaws på fem spelare. Sheriffen och vicen vinner om outlaws dör, outlaws vinner om sheriffen dör och renegade vinner när alla andra har dött och han själv är ensam kvar i spelet. För bästa stämning hade vi på bra westernmusik i bakgrunden som inte är country. De låtar som varit med i Kill Bill visade sig ha utmärkta egenskaper för just detta, så blandat med lite annat gjorde vi en Bang! playlist. Vill ni lyssna så finns den här.
Mellan spelomgångarna så satt jag där i Drakirs stol, och helt plötsligt kilade något stort svart med alldeles för många ben fram mellan mina fötter och tog sikte mot vardagsrumsbordet! Jag skrek och hoppade upp i stolen snabbare än någon kunde säga Bang!. Drakir var överlycklig, för nu fick vi träffa hans spindel som han trodde bodde under TV-bänken. Tjoho säger jag bara. Jippi. Spindeln fick vackert finns sig utslängd och Drakir tröstade mig med att nu var i alla fall huset spindelfritt.
Sedan gick han ut i köket. Och hämtade en pappersskiva och ett stort glas, för i en av kökslådorna fanns en ÄNNU större spindel! Hade man plattat ut den hade den varit runt en decimeter inklusive benen. Den var så stor att Drakir inte ens förstår hur den kommit in i lådan! Det var den sista spindeln vi såg den gången, och glad för det var jag!
Nu dusch, sedan inhandling av mat till resan. Sedan... House och glass!
Igår var jag på spelkväll hos Drakir och hade på mig min kigurumi. Det är intressant hur olika människor reagerar. I Skara blir alla glada. Tonåringar, äldre herrar, barn, ALLA blir glada. De vinkar, säger att man har en fin dräkt och de ler! I Stockholm kan man få barn att bli glada, trött kassapersonal på Coop livas upp lite, och några tonåringar har börjat le. Generellt dock så ser de lite på det som om jag personligen har förolämpat dem.
I vilket fall som helst, jag var på spelkväll hos Drakir, och vi spelade Bang! Sjukt roligt westernrollspel som påminner om Maffia för de som lekt det någon gång. Man är en sheriff, en vicesheriff, en renegade och två outlaws på fem spelare. Sheriffen och vicen vinner om outlaws dör, outlaws vinner om sheriffen dör och renegade vinner när alla andra har dött och han själv är ensam kvar i spelet. För bästa stämning hade vi på bra westernmusik i bakgrunden som inte är country. De låtar som varit med i Kill Bill visade sig ha utmärkta egenskaper för just detta, så blandat med lite annat gjorde vi en Bang! playlist. Vill ni lyssna så finns den här.
Mellan spelomgångarna så satt jag där i Drakirs stol, och helt plötsligt kilade något stort svart med alldeles för många ben fram mellan mina fötter och tog sikte mot vardagsrumsbordet! Jag skrek och hoppade upp i stolen snabbare än någon kunde säga Bang!. Drakir var överlycklig, för nu fick vi träffa hans spindel som han trodde bodde under TV-bänken. Tjoho säger jag bara. Jippi. Spindeln fick vackert finns sig utslängd och Drakir tröstade mig med att nu var i alla fall huset spindelfritt.
Sedan gick han ut i köket. Och hämtade en pappersskiva och ett stort glas, för i en av kökslådorna fanns en ÄNNU större spindel! Hade man plattat ut den hade den varit runt en decimeter inklusive benen. Den var så stor att Drakir inte ens förstår hur den kommit in i lådan! Det var den sista spindeln vi såg den gången, och glad för det var jag!
Nu dusch, sedan inhandling av mat till resan. Sedan... House och glass!
Kommentera