Vägen till Skara

För visst är det så? Och inte är det bara människor runt oss som tror att det fungerar så, vi själva går ju på precis samma nit! Jag avskyr att se ett dåligt jobb som jag gjort. Avskyr att se en kass skiss eller ett bokkapitel som mest blir blä. Lösningen är ju att komma över den där känslan av att man borde och att man klarar av att skapa det perfekta vid första försöket. Det är ju nämligen inte rimligt.

I alla fall, detta får jag nu ytterligare tänka på när jag sitter och kämpar med Enidno. Oj vad segt det går. Idag tvingade jag mig att sitta ner en halvtimma som blev en timma och drygt två sidor text. Inte rikskass text, men så värst bra var den väl inte heller. Grejjen är att, och håll i hatten nu, jag vet att den kommer bli bra. Jag kommer ju gå tillbaka till den texten och skriva om den. Igen. Och igen. Det är så man får ett riktigt bra resultat.

Jag sitter ju även och går igenom tutorials som jag nämnt tidigare, och några av er har säkert sett rosetten jag gjorde. Det ska jag också fortsätta med. För att lära mig.

Och just nu, som är anledningen till att jag funderat extra mycket på detta, är för att jag återigen får en förenings framtid lagd på mina axlar. Här gäller det att inte ge upp utan att se framåt, ta en del i taget och inte försöka rätta till precis just allt, och slutligen och mest viktigt, inse att allt inte kommer bli bra vid första försöket. För det kommer det inte. Inte ens chans. Men sen så. Och kanske är det så att det som faktiskt spelar roll blir bra.

Just ja, imorgon är det halkbana, wieee!