Reproduktionsorganens sjukdomar
0kommentarer
Jag insåg igår att jag helt glömt bort att berätta om de föreläsningar jag varit på. Torsdagen och fredagen ägnades åt reproduktionsorganens sjukdomar på hund och katt respektive häst. Tyvärr var jag tvungen att gå mitt i på torsdagen då jag hade körlektion.
På smådjur verkar det absolut vanligaste vara någon form av problem med livmodern. Uppskattningsvis 25% av alla tikar kommer gå Pyometra, det vill säga varig livmoderinflammaton. Det verkar finnas en genetisk koppling till det hela, för det finns predisponerade raser. Tyvärr var Shetland Sheepdog med bland dem, en hundras jag är väldigt sugen på att skaffa så småningom. Tax däremot var en lågriskras. Det är ju bra i alla fall, de kommer få diskbråck men slipper pyometror... Helst behandlas det kirurgiskt då man helt enkelt kastrerar tiken.
I övrigt verkar problemen bestå av cystor eller tumörer i bland annat äggstockar, juver och testiklar.
På häst tycks det bara kretsa kring brunstproblem. Åh det är så tråkigt! Förlåt, men jag känner ett behov av att säga så. Vår föreläsare och vår kursansvarige hade lite dålig kommunikation vilket resulterade att föreläsaren trodde vi skulle ha samma föreläsning som förra året mer eller mindre. Det vill säga reproduktion häst. Och denna föreläsare arbetar med just avel och att få ston i bra brunst och att tappa sperma samt inseminera. Hon brinner för detta! Och hon är riktigt spännande att lyssna på, hon har superbra historier att hänga upp sin kunskap på, verligen, men jag ville veta mer om sjukdomarna, inte om hur man bäst får sitt sto i bra brunst.
Kanske är det lite tentastress som smugit sig in, men nu när jag funderar närmre på det tror jag att det mest är min egen nyfikenhet. Finns det ens sjukdomar som hästar drabbas av? Den som togs upp var bakterier som vandrat upp i livmodern och orsakat infektion. I viss mån att ston kan få cystor, men det tycktes inte spela någon större roll för dem själva, utan var mer besvärligt för veterinären som ska försöka skilja fosterblåsor från cystor. En grej jag tyckte var intressant dock, var när föreläsaren tog upp en fråga som en djurägare skulle kunna ställa varpå vi fick försöka besvara den. Frågan löd: "Är det farligt att betäcka mitt 20-åriga sto som aldrig fölat tidigare?". Svaret är till min förvåning nej. Det är inte farligt. De har ägglossning hela livet och hamnar inte i klimakteriet som kvinnor gör och de har inget problem med förlossningsarbetet heller. Det som kan vara problem är vad föreläsaren kallar för att livmoderslemhinnan blir senil. Den blir inte tillräckligt tjock och gynnsam för en dräktighet. En till sak på samma tema nästan. Ston kan utan problem och mår bäst utav att få föla år ut och år in. Om de behöver ett viloår blir de inte dräktiga. Det trodde inte jag heller, men så är det tydligen. Jag litar på veterinären som måste ha jobbat med hästar sen Grottbjörnens Folk utspelade sig...
På smådjur verkar det absolut vanligaste vara någon form av problem med livmodern. Uppskattningsvis 25% av alla tikar kommer gå Pyometra, det vill säga varig livmoderinflammaton. Det verkar finnas en genetisk koppling till det hela, för det finns predisponerade raser. Tyvärr var Shetland Sheepdog med bland dem, en hundras jag är väldigt sugen på att skaffa så småningom. Tax däremot var en lågriskras. Det är ju bra i alla fall, de kommer få diskbråck men slipper pyometror... Helst behandlas det kirurgiskt då man helt enkelt kastrerar tiken.
I övrigt verkar problemen bestå av cystor eller tumörer i bland annat äggstockar, juver och testiklar.
På häst tycks det bara kretsa kring brunstproblem. Åh det är så tråkigt! Förlåt, men jag känner ett behov av att säga så. Vår föreläsare och vår kursansvarige hade lite dålig kommunikation vilket resulterade att föreläsaren trodde vi skulle ha samma föreläsning som förra året mer eller mindre. Det vill säga reproduktion häst. Och denna föreläsare arbetar med just avel och att få ston i bra brunst och att tappa sperma samt inseminera. Hon brinner för detta! Och hon är riktigt spännande att lyssna på, hon har superbra historier att hänga upp sin kunskap på, verligen, men jag ville veta mer om sjukdomarna, inte om hur man bäst får sitt sto i bra brunst.
Kanske är det lite tentastress som smugit sig in, men nu när jag funderar närmre på det tror jag att det mest är min egen nyfikenhet. Finns det ens sjukdomar som hästar drabbas av? Den som togs upp var bakterier som vandrat upp i livmodern och orsakat infektion. I viss mån att ston kan få cystor, men det tycktes inte spela någon större roll för dem själva, utan var mer besvärligt för veterinären som ska försöka skilja fosterblåsor från cystor. En grej jag tyckte var intressant dock, var när föreläsaren tog upp en fråga som en djurägare skulle kunna ställa varpå vi fick försöka besvara den. Frågan löd: "Är det farligt att betäcka mitt 20-åriga sto som aldrig fölat tidigare?". Svaret är till min förvåning nej. Det är inte farligt. De har ägglossning hela livet och hamnar inte i klimakteriet som kvinnor gör och de har inget problem med förlossningsarbetet heller. Det som kan vara problem är vad föreläsaren kallar för att livmoderslemhinnan blir senil. Den blir inte tillräckligt tjock och gynnsam för en dräktighet. En till sak på samma tema nästan. Ston kan utan problem och mår bäst utav att få föla år ut och år in. Om de behöver ett viloår blir de inte dräktiga. Det trodde inte jag heller, men så är det tydligen. Jag litar på veterinären som måste ha jobbat med hästar sen Grottbjörnens Folk utspelade sig...
Kommentera