Om ätande och träning
0kommentarer
I förrgår var jag och tränade på gymmet. Varje gång börjar jag med att cykla en mil vilket brukar ta runt tjugo minuter. Framför alla uppvärmningsmaskiner finns en TV uppställd och vanligtvis visas serier som extreme home makeover eller om man har tur Simpsons eller Family Guy. Denna gång hade jag mindre tur, för det var Oprah på TV. Hon hade en specialare som hette något i stil med Oprahs favoritsakergebortspecial. I USA tycks det vara populärt med talkshows där man ger bort saker till höger och till vänster. Publiken, mestadels kvinnor, skriker ut av glädje och gråter när de denna gång fick diamantörhängen, ett smyckeskrin av bland annat elfenben, CD-skivor, en sprillans ny bil som inte ens kommit ut på marknaden ännu samt, och här kommer det nu, och som är anledningen till detta inlägg; 20 croissonger som kostade runt 350 kronor, men i ministorlek denna gång för viktens skull samt varsitt par jeans i 100 dollarklassen som effektivt formade rumpan, höll in magen och gjorde att man skulle se 5kg lättare ut.
Till och med i detta gåvofeta program drogs vikten upp som något självklart som alla kvinnor oroar sig över. Men det är ju i Amerikat, eller hur? Njaej. Jag vet inte hur många gånger jag varit på gymmet med vänner som pratar om hur en maskin formar rumpan, eller hur de tar en kaka och skämtsamt säger att nu blir det en mil till på motionscykeln. Jag insåg att jag själv fick dåligt samvete när jag åt en kaka - och jag älskar kakor! Att gymma var inte kul, för det handlade bara om att forma kroppen. Skittrist. Det förstörde hela grejjen, att man gymmade som något slags straff för att man ätit. Det kanske inte är så, men det är så jag upplever det. Jag ser när folk omkring mig också får dåligt samvete för att de äter något de tycker sig inte borde, eller för att de inte orkar gå ner till gymmet.
Nu när jag har varit på gymmet själv tre gånger har jag haft som roligast. Ni anar inte vad jag har ökat i vikter! Nästan alla maskiner har jag lyckats höja på. Det var så jäkla kul. Snabbt och smidigt gick det, jag varvade med två maskiner under mina set. Och jag gör det numera bara för att jag tycker att gymma är så jäkla kul. Och äta kakor är så fruktansvärt gott.
Till och med i detta gåvofeta program drogs vikten upp som något självklart som alla kvinnor oroar sig över. Men det är ju i Amerikat, eller hur? Njaej. Jag vet inte hur många gånger jag varit på gymmet med vänner som pratar om hur en maskin formar rumpan, eller hur de tar en kaka och skämtsamt säger att nu blir det en mil till på motionscykeln. Jag insåg att jag själv fick dåligt samvete när jag åt en kaka - och jag älskar kakor! Att gymma var inte kul, för det handlade bara om att forma kroppen. Skittrist. Det förstörde hela grejjen, att man gymmade som något slags straff för att man ätit. Det kanske inte är så, men det är så jag upplever det. Jag ser när folk omkring mig också får dåligt samvete för att de äter något de tycker sig inte borde, eller för att de inte orkar gå ner till gymmet.
Nu när jag har varit på gymmet själv tre gånger har jag haft som roligast. Ni anar inte vad jag har ökat i vikter! Nästan alla maskiner har jag lyckats höja på. Det var så jäkla kul. Snabbt och smidigt gick det, jag varvade med två maskiner under mina set. Och jag gör det numera bara för att jag tycker att gymma är så jäkla kul. Och äta kakor är så fruktansvärt gott.
Kommentera