Auskultation på ATG
0kommentarer
Jag var så trött efter gårdagen att jag inte orkade rapportera om vad vi fick göra, men här kommer det. Igår var det en heldag på ATG som väntade oss, och detta innebar också att vi får gå omkring i helgröna kläder och ha namnbricka samt skor med stålhätta. Det gör jobbet lite roligare, nästan som om man tar på sig en slags jobbuniform.
Dagen började med att vi blev presenterade för de hästar som stod på stall, en väldigt brokig samling. Det var intressant tyckte jag, eftersom det gav en liten bild av vilka tillstånd som kan göra att hästar måste vara kvar på sjukhuset. Vi hade lite tur, för det var hela två föl som var inlagda tillsamans med sina mammor. Efter rundvandrngen på stall blev vi avdroppade på operation. Det hela var ganska tråkigt tills vi fick igång en av djurvårdarna att börja berätta om utrustningen, hur man söver, hur man ser medvetandegraden och en massa annat. Kirurgen var också jättebra, för han tog sig tid att förklara vad det var vi såg på skärmen under titthålsoperationen och vad det var han gjorde. Hade jag kunnat hade jag förföljt honom resten av veckan och sugit åt mig kunskap som en liten svamp.
Resten av dagen var seg ärligt talat. Jag vet att jag borde tycka det var superspännande, men när man inte har folk som bjuder in en till att titta, förklarar vad eller varför de gör något, då får man lätt en känsla av att vara ivägen. Ibland gjorde det de, dessutom sa de vad som var normalt, och det var när vi fick se en gastroskopi av en magsäck med magsår.
Just ja, bara en rolig notis. Jag har sett jag vet inte hur många ben lindas igår på kliniken. Ingen av dem gör som vi nu lär oss. Får vi lära oss en mycket bättre metod eller är det så att vi bara lär oss en estetiskt mer tilltalande och en tidsmässigt mer tidsödande metod?
Dagen började med att vi blev presenterade för de hästar som stod på stall, en väldigt brokig samling. Det var intressant tyckte jag, eftersom det gav en liten bild av vilka tillstånd som kan göra att hästar måste vara kvar på sjukhuset. Vi hade lite tur, för det var hela två föl som var inlagda tillsamans med sina mammor. Efter rundvandrngen på stall blev vi avdroppade på operation. Det hela var ganska tråkigt tills vi fick igång en av djurvårdarna att börja berätta om utrustningen, hur man söver, hur man ser medvetandegraden och en massa annat. Kirurgen var också jättebra, för han tog sig tid att förklara vad det var vi såg på skärmen under titthålsoperationen och vad det var han gjorde. Hade jag kunnat hade jag förföljt honom resten av veckan och sugit åt mig kunskap som en liten svamp.
Resten av dagen var seg ärligt talat. Jag vet att jag borde tycka det var superspännande, men när man inte har folk som bjuder in en till att titta, förklarar vad eller varför de gör något, då får man lätt en känsla av att vara ivägen. Ibland gjorde det de, dessutom sa de vad som var normalt, och det var när vi fick se en gastroskopi av en magsäck med magsår.
Just ja, bara en rolig notis. Jag har sett jag vet inte hur många ben lindas igår på kliniken. Ingen av dem gör som vi nu lär oss. Får vi lära oss en mycket bättre metod eller är det så att vi bara lär oss en estetiskt mer tilltalande och en tidsmässigt mer tidsödande metod?
Kommentera